Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t begära en snabb utredning i frågan om besvärsrätten i sjukförsäkringsoch pensionsärenden i syfte att ompröva spörsmålet om besvärsrätt utan särskilt fullfölj dstillstånd och, om sådant fullföljdstillstånd anses böra bibehållas, vilken myndighet som bör meddela dylikt tillstånd samt att riksdagen måtte föreläggas de förslag vartill utredningen kan föranleda».

1955-11-29 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:38, Skrivelse till Kungl. Maj :t begära en snabb utredning i frågan om besvärsrätten i sjukförsäkringsoch pensionsärenden i syfte att ompröva spörsmålet om besvärsrätt utan särskilt fullfölj dstillstånd och, om sådant fullföljdstillstånd anses böra bibehållas, vilken myndighet som bör meddela dylikt tillstånd samt att riksdagen måtte föreläggas de förslag vartill utredningen kan föranleda».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1955

1

Sr 38

Utlåtande i anledning av väckta motioner om besvärsrätten i

sjukförsäkrings- och pensionsärenden.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft tre inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels de likalydande

motionerna nr 171 i första kammaren av herr Lundström och fru Gärde

Widemar samt nr 200 i andra kammaren av herrar Nyberg och Boi ja

och dels motionen nr 210 i andra kammaren av herr Christenson i Malmö

m. fl.

I motionerna 1:171 och 11:200 har hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära en snabb utredning i frågan om besvärsrätten

i sjukförsäkrings- och pensionsärenden i syfte att ompröva spörsmålet

om besvärsrätt utan särskilt fullfölj dstillstånd och, om sådant fullföljdstillstånd

anses böra bibehållas, vilken myndighet som bör meddela

dylikt tillstånd samt att riksdagen måtte föreläggas de förslag vartill utredningen

kan föranleda».

I motionen 11:210 yrkas »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t begära

skyndsam utredning och förslag om sådana lagändringar, att tillsynsmyndighetens

beslut enligt lagarna om allmän sjukförsäkring och om folkpensionering

måtte kunna överklagas utan tillstånd av tillsynsmyndigheten

samt att sådan klagan må föras hos för ändamålet lämplig domstol».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet hänvisa till motionerna I: 171 och II: 210.

På hemställan av utskottet har riksdagen vid vårsessionen beslutat uppskjuta

behandlingen av motionerna till nu innevarande höstsession.

Gällande bestämmelser

I 35—37 §§ lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering (ändr.

bl. a. den 23 maj 1947) finns bestämmelser om rätt att klaga över pensionsnämnds

och pensionsstyrelsens beslut in. in. Enligt 35 § gäller att ändring

i pensionsnämnds beslut må av enskild sakägare ävensom av kommun och

av ombud för pensionsstyrelsen sökas hos styrelsen genom besvär, som

skall insändas till pensionsnämndens ordförande, så att de är honom till

handa sist å fjortonde dagen efter beslutets meddelande. Om inom den nu

angivna tiden besvär inkommit direkt till pensionsstyrelsen, utgör det ej

hinder för besvärens upptagande till prövning. Ordföranden äger även att

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 and. Xr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1955

anföra besvär över nämndens beslut. Över anförda besvär skall nämnden

avgiva yttrande till pensionsstyrelsen, dock att, om skiljaktig mening ej

yppats inom nämnden vid beslutets fattande, yttrande må avgivas av ordföranden.

Över pensionsstyrelsens beslut i ärende rörande pension må jämlikt 37 §

klagan föras av justitiekanslern eller efter justitiekanslerns medgivande av

kommun, pensionsnämnds ordförande och pensionsstyrelsens ombud. Enskild

sakägare må fullfölja talan allenast såframt pensionsstyrelsen lämnat

tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall lämnas där vid ärendets behandling

inom styrelsen uttalats avvikande mening, samt om styrelsen finner fråga

huruvida sökanden är arbetsoförmögen eller fråga om beräkning av sökandens

inkomst vara tveksam och tillika av stor betydelse ur ekonomisk synpunkt

eller fråga är om tillämpning av påföljdsbestämmelse eller styrelsen

eljest finner särskilda skäl föreligga att bevilja tillstånd. Klagan föres hos

Konungen genom besvär, vilka vid talans förlust skall å trettionde dagen

från den dag beslutet gavs vara inkomna till socialdepartementet. Ärendena

prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Enligt 16 § 1 mom. lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn skall — med vissa närmare angivna

tillägg — angående handläggning av ärenden rörande barnbidrag

enligt denna lag i tillämpliga delar gälla vad i 35—37 §§ lagen om folkpensionering

stadgas beträffande annan folkpension än allmän ålderspension.

Vidare skall enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor

och änklingar med barn beträffande ansökan om sådant bidrag och dess

prövning m. m. bestämmelserna i lagen om folkpensionering gälla i tillämpliga

delar.

Enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring (nr 1) må

jämlikt 101 § klagan över allmän sjukkassas beslut i ärende angående försäkring

enligt sjukförsäkringslagen föras genom besvär hos tillsynsmyndigheten.

Tillsynsmyndighet är — enligt kungl. kungörelse den 22 maj 1953 —

riksförsäkringsanstalten. Mot tillsynsmyndighetens beslut i förevarande

ärenden må jämlikt 103 § nyssnämnda lag talan fullföljas allenast såframt

tillsynsmyndigheten lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall lämnas

där någon av dem som inom tillsynsmyndigheten deltagit i behandlingen

av ärendet uttalat avvikande mening, så ock där tillsynsmyndigheten finner

utgången av ärendet vara av synnerlig betydelse för part. Klagan föres

hos Konungen genom besvär, vilka skall ha ankommit till socialdepartementet

senast inom en månad efter det klaganden erhållit del av tillsynsmyndighetens

beslut. Jämväl dessa ärenden prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Här må även nämnas att enligt 44 § lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring

(nr 243) besvär över riksförsäkringsanstaltens och de ömsesidiga

försäkringsbolagens beslut i yrkesskadeförsäkringsfrågor skall ananföras

hos försäkringsrådet, vars beslut icke får överklagas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1955

3

Historik

Socialvårds kommittén behandlade i sitt i april 1944 avlämnade betänkande

med förslag till lag om allmän sjukförsäkring in. in. (SOU 1944: 15)

spörsmålet om besvärsrätten i sjukförsäkringsärenden. Kommittén erinrade

om att frågor rörande sjukkasseverksamheten för det dåvarande prövades

hos pensionsstyrelsen, vars beslut kunde överklagas hos Kungl. Maj :t i

regeringsrätten. Kommittén föreslog att besvär över sjukkassas beslut avseende

sjukförsäkringen skulle få föras hos tillsynsmyndigheten och att

denna skulle bliva sista instans. Förslaget innebar sålunda att frågor rörande

sjukförsäkringen icke skulle få dragas inför Kungl. Maj :ts prövning.

Kommitténs förslag var icke enhälligt på denna punkt. Två ledamöter

ansåg att möjlighet borde föreligga att överklaga även tillsynsmyndighetens

beslut. Enligt dessa ledamöter borde sådana besvär få anföras hos försäkringsrådet,

dock skulle tillsynsmyndigheten vid avgöranden av besvär i

ärenden, där fråga vore om angelägenhet av allenast ringa ekonomisk betydelse

eller eljest av mindre vikt, förordna att dess beslut ej finge överklagas.

I proposition nr 312 till 1946 års riksdag, vari förslag till lag om sjukförsäkring,

in. in. förelädes riksdagen, uttalade föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, i besvärsfrågan bl. a. följande.

Mot kommitténs förslag att göra tillsynsmyndigheten till sista instans för

prövning av frågor av förevarande art har i yttrandena framkommit åtskillig

kritik. På sätt i yttrandena anförts torde rätten till sjukhjälp ofta vara

av stor ekonomisk betydelse för den enskilde. Vidare är att märka, att enligt

förslaget tillsynsmyndigheten skall ha att genom råd och anvisningar

dirigera sjukkassornas verksamhet. Det ligger då nära till hands att antaga

att tillsynsmyndigheten vid besvärsprövningen kan känna viss bundenhet.

Tillvaron av en överinstans torde ock medföra större garantier att spörsmål

av mera principiell art ägnas en noggrann prövning. Den i förevarande

hänseende framkomna kritiken finner jag fördenskull böra beaktas; och

jag finner alltså att möjlighet bör tillskapas för vederbörande att få frågor

av förevarande art prövade av en högre instans.

Vad beträffar spörsmålet, hos vem klagan över tillsynsmyndighetens

beslut bör föras, synes det särskilt under de första åren efter lagens ikraftträdande

vara av vikt att chefen för socialdepartementet blir i tillfälle

att följa tillämpningen av lagen. Jag förordar därför, att besvär över tillsynsmyndighetens

beslut skola, efter föredragning av nämnda departementschef,

avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Det torde emellertid ej vara lämpligt eller påkallat med en obegränsad

besvärsrätt över tillsynsmyndighetens beslut. Endast fråga, där utgången

av ärendet kan antagas vara av synnerlig betydelse för parten eller där skiljaktiga

meningar yppats hos tillsynsmyndigheten, bör få dragas under Kungl.

Maj :ts prövning. Därvid torde det få överlämnas till tillsynsmyndigheten

att med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet avgöra huruvida

den förra betingelsen för överklagande föreligger eller ej.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1955

Tredje särskilda utskottet, som behandlade propositionen i sitt utlåtande

nr 1 år 1946, gjorde icke någon erinran mot förslaget i denna del. Riksdagen

godkände utlåtandet, såvitt nu är i fråga.

Enligt intill den 1 januari 1948 gällande bestämmelser ägde enskild sakägare

ej föra talan mot pensionsstyrelsens beslut i ärende rörande pension.

Justitiekanslern eller efter dennes medgivande kommun, pensionsnämnds

ordförande och pensionsstyrelsens ombud ägde — i likhet med vad som är

fallet enligt nu gällande bestämmelser — söka ändring i styrelsens beslut.

Dessa mål prövades av regeringsrätten.

Genom vissa vid 1947 års riksdag beslutade ändringar i lagen den 29 juni

1946 om folkpensionering infördes de nu gällande bestämmelserna om rätt

för enskild sakägare att hos Konungen anföra besvär över pensionsstyrelsens

beslut.

I proposition nr 50 till 1947 års riksdag, varigenom förslaget till ändringarna

i folkpensioneringslagens besvärsbestämmelser förelädes riksdagen,

hänvisade föredragande departementschefen, statsrådet Möller, till

att i den nya lagen om allmän sjukförsäkring införts möjlighet att i viss

omfattning hos Kungl. Maj :t överklaga tillsynsmyndighetens beslut och att

han därvid som ett skäl att förlägga prövningen av besvärsärendena till

Kungl. Maj :t i statsrådet anfört, att det särskilt under de första åren efter

den nya lagens ikraftträdande kunde vara av vikt att chefen för socialdepartementet

bleve i tillfälle att följa tillämpningen av lagen. Vad sålunda

anförts, yttrade departementschefen vidare, syntes honom i allt väsentligt

äga motsvarande tillämpning i ärenden angående folkpension.

I proposition nr 317 till 1947 års riksdag föreslogs sedermera bl. a. att mål

angående folkpensionering in. m. icke längre skulle prövas av regeringsrätten

utan av Kungl. Maj :t i statsrådet. I propositionen hänvisade föredragande

departementschefen, statsrådet Zetterberg, till att chefen för socialdepartementet

vid behandlingen i statsrådet av ändringarna i folkpensioneringslagen

in. in. ansett, att besvär över pensionsstyrelsens beslut i ärenden

angående folkpension in. in. borde prövas av Konungen i statsrådet, samt

uttalade, att han anslutit sig till denna uppfattning.

Propositionen nr 317 behandlades av andra lagutskottet i dess utlåtande

nr 48 år 1947. I utlåtandet behandlades jämväl två i anledning av propositionen

väckta likalydande motioner, I: 363 och II: 521, i vilka hemställts

om sådan ändring i det genom propositionen framlagda lagförslaget, att

besvär i mål angående folkpensionering, särskilda barnbidrag och bidrag

till änklingar och änkor med barn komme att upptagas och prövas av regeringsrätten.

Utskottets majoritet föreslog, med avstyrkande av propositionen

i nu ifrågavarande del, att mål angående folkpensionering, bidrag till

änkor och änklingar med barn och barnbidrag skulle tillhöra regeringsrättens

prövning, samt anförde bl. a.:

Enligt utskottets mening ha tillräckliga skäl icke anförts för avsteg från

de hittills tillämpade principerna för fördelning av besvärsmål mellan

Kungl. Maj:t i statsrådet och regeringsrätten. Hänsyn till regeringsrättens

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1955

arbetsbörda och önskvärdheten av att mål angående folkpensionering, barnbidrag

och bidrag till änkor och änklingar med barn snabbt avgöras kunna

måhända dock motivera att målens prövning flyttas från regeringsrätten till

Kungl. Maj:t i statsrådet. Härom kräves närmare utredning. Måhända

skulle emellertid den lämpligaste lösningen av frågan vara inrättandet av en

socialförsäkringsöverdomstol, som då skulle kunna vara högsta instans även

för de mål, varom här är fråga.

Enligt utskottets mening har det sociala reformarbetet nu fortskridit så

långt, att inrättandet av en för olika socialförsäkringsgrenar gemensam

högsta prövningsinstans bör allvarligt övervägas. En utredning av denna

fråga bör ske snarast möjligt. I avbidan på resultatet av utredningen synes

regeringsrätten fortfarande böra vara högsta instans för här ifrågavarande

mål.

I en vid utskottets utlåtande fogad reservation hemställde sex av utskottets

ledamöter om bifall till propositionens förslag, såvitt nu är i fråga, och

anförde bl. a. följande.

Frågan om vilken myndighet som skall vara högsta instans i dessa mål

är av stor betydelse. Skäl kunna anföras både för regeringsrätten och för

Kungl. Maj:t i statsrådet som högsta instans. Ur flera synpunkter skulle

måhända den lämpligaste lösningen av frågan vara inrättandet av en socialförsäkringsöverdomstol,

som då skulle kunna vara högsta instans även för

de mål, varom här är fråga. Enligt utskottets mening har det sociala

reformarbetet nu fortskridit så långt, att inrättandet av en sådan prövningsinstans

bör allvarligt övervägas. En utredning av denna fråga bör

ske snarast möjligt. I avbidan på resultatet av utredningen synes Kungl.

Maj :t i statsrådet från och med den 1 januari 1948, såsom föreslås i propositionen,

böra vara högsta instans beträffande ifrågavarande mål.

Riksdagen beslöt i enlighet med reservanternas hemställan. I skrivelse

den 17 juli 1947, nr 496, anhöll riksdagen om den föreslagna utredningen.

Vid 1950 års riksdag behandlades två motioner, I: 94 och II: 70, vari hemställdes,

att riksdagen skulle besluta om sådan ändring av 37 § lagen om

folkpensionering att enskild klagande utan pensionsstyrelsens medgivande

måtte få rätt att vända sig till Kungl. Maj :t i berörda frågor. I utlåtande

nr 10 år 1950 avstyrkte andra lagutskottet motionerna. Utskottet hänvisade

bl. a. till att frågan om en ändring av de nu gällande besvärsreglerna i folkpensioneringslagen

torde komma att bli föremål för förnyat övervägande i

samband med frågan om inrättandet av en för olika socialförsäkringsgrenar

gemensam högsta prövningsinstans. I samma utlåtande behandlade utskottet

två motioner, I: 175 och II: 209, vari hemställdes att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående inrättande av en dylik

högsta prövningsinstans. Utskottet hänvisade beträffande denna fråga till

riksdagens år 1947 avlåtna ovan anmärkta skrivelse i ämnet och hemställde,

att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd. Riksdagen

beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Även vid 1952 års riksdag väcktes motioner med yrkanden atl riksdagen

hos Kungl. Maj:t skulle hemställa om utredning rörande frågan om inrättandet

av en socialförsäkringsdomstol.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1955

Andra lagutskottet, som behandlade motionerna i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 18 år 1952, hänvisade i utlåtandet till riksdagens år

1947 gjorda framställning till Kungl. Maj:t samt till den då pågående socialförsäkringsutredningens

arbete, avseende frågan om en samordning mellan

den obligatoriska sjukförsäkringen och den obligatoriska olycksfallsförsäkringen.

Utskottet uttalade, att enär utredning av det ifrågavarande

spörsmålet torde vara att förvänta, någon framställning till Kungl. Maj :t

icke syntes erforderlig, samt avstyrkte motionerna.

Vid 1952 års riksdag framlades även en proposition nr 215 med förslag

till lag angående ändring i folkpensioneringslagen. I anledning av propositionen

väcktes motioner, 1:491 och 11:653, vari yrkades sådan ändring i

folkpensioneringslagen att besvär över pensionsstyrelsens beslut skulle få

föras utan att särskilt medgivande behövde inhämtas samt att målen skulle

prövas av regeringsrätten i stället för av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Sammansatt stats- och andra lagutskott, som behandlade propositionen

och motionerna, avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 5 år 1952 och anförde bl. a.:

Såsom framhölls i andra lagutskottets ovan omförmälda utlåtande nr

10 till 1950 års riksdag synes den nuvarande ordningen i fråga om rätten

att föra talan mot pensionsstyrelsens beslut icke fullt tillfredsställande.

För den enskilde sakägaren kan det synas egendomligt, att han icke får

fulfölja talan mot ett beslut av pensionsstyrelsen utan att först ha fått

styrelsens medgivande. Det torde därför framstå som ett befogat önskemål

att kunna undvika dylika begränsningar i besvärsrätten. Viss begränsning

lärer emellertid ännu så länge vara ofrånkomlig. De skäl, som åberopades

av andra lagutskottet i nämnda utlåtande mot att företaga en ändring av

fullföljdsreglerna innan ställning tagits till frågan om införandet av en

för olika socialförsäkringsgrenar gemensam högsta prövningsinstans, finner

utskottet alltjämt bärande. Härtill kommer, att frågan om det administrativa

besvärsförfarandet i sin helhet är föremål för utredning av särskilda

sakkunniga, besvärssakkunniga. I frågans nuvarande läge kan utskottet

därför icke förorda någon ändring av bestämmelserna angående

rätt att fullfölja talan mot pensionsstyrelsens beslut.

Då målen angående folkpensionering in. in. år 1947 överflyttades från

regeringsrätten till Kungl. Maj :t i statsrådet åberopades såsom skäl därför,

att det särskilt under de första åren efter den nya folkpensioneringslagens

ikraftträdande vore av vikt att chefen för socialdepartementet bleve

i tillfälle att följa tillämpningen av lagen. Denna motivering — om vilken

delade meningar rådde redan 1947 — måste efter band anses ha förlorat i

styrka. Då emellertid jämväl denna fråga äger nära samband med det ovan

berörda spörsmålet om inrättande av en högsta prövningsinstans för alla

socialförsäkringsärenden, anser sig utskottet icke nu böra tillstyrka någon

ändring av det nuvarande förfarandet.

I motionen II: 155 vid 195t års riksdag yrkades sådan ändring i 2 § regeringsrättslagen,

att mål angående folkpensionering, bidrag till änkor och

änklingar med barn samt barnbidrag skulle, såvitt besvär i dessa mål finge

fullföljas till Kungl. Maj :t, avgöras av regeringsrätten i stället för av Kungl.

Maj :t i statsrådet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1955 7

Andra lagutskottet behandlade motionen i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 49 år 1954. Utskottet hänvisade i utlåtandet till att chefen för

justitiedepartementet, efter bemyndigande den 22 oktober 1954, tillkallat

en särskild sakkunnig att verkställa en översyn av fördelningen av besvärsmål

mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och regeringsrätten. Utskottet förutsatte,

att vid denna översyn komme att förutsättningslöst prövas huruvida

de i motionen avsedda målen borde överflyttas till regeringsrätten. Med riksdagens

ställningstagande till den föreslagna lagändringen borde därför enligt

utskottets mening anstå i avvaktan på utredningens resultat. Utskottet avstyrkte

motionen.

1954 års riksdag hade även att taga ställning till i propositionen nr 208

framlagda förslag angående det administrativa handhavandet av sjuk- och

yrkesskadeförsäkringarna m. in. Föredragande departementschefen, statsrådet

Sträng, anförde beträffande besvärsfrågan bl. a. följande.

Vid tillkomsten av lagbestämmelsen rörande klagorätt över tillsynsmyndighetens

beslut i sjukförsäkringsfrågor anförde min företrädare i ämbetet,

att det särskilt under de första åren efter lagens ikraftträdande syntes vara

av vikt att chefen för socialdepartementet blev i tillfälle att följa tillämpningen

av lagen. Han förordade därför, att besvär över tillsynsmyndighetens

beslut skulle, efter föredragning av nämnda departementschef, avgöras av

Kungl. Maj :t i statsrådet. Detta blev även riksdagens beslut. Även om denna

fråga genom sjukförsäkringens samordning med yrkesskadeförsäkringen

kommit i ett något förändrat läge föreligger enligt min mening inte tillräckliga

skäl att nu frångå statsmakternas år 1946 intagna ståndpunkt i förevarande

avseende. Den olägenhet, som ligger däri att med den lagfästa ordningen sjukoch

yrkesskadeförsäkringsärenden kommer att i sista hand handläggas av

olika myndigheter, torde väsentligen kunna elimineras genom att Kungl.

Maj :t infordrar yttranden från försäkringsrådet i frågor som även är av betydelse

för tillämpningen av yrkesskadeförsäkringslagen. Vidare torde det,

särskilt under tiden närmast efter ikraftträdnadet av den nya yrkesskadeförsäkringslagen,

inte vara lämpligt att ytterligare utöka försäkringsrådets

arbetsbörda. Jag förordar alltså, att någon ändring inte nu göres i sjukförsäkringslagens

besvärsbestämmelser.

Propositionen behandlades av statsutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 194 år 1954. Utskottet hade därvid även att taga ställning till

ett i motionen II: 711 framställt yrkande att riksdagen måtte begära förslag

bl. a. om att försäkringsrådet skulle bli högsta instans för båda försäkringsgrenarna.

Utskottet framhöll i denna fråga bl. a. följande.

Ehuru utskottet anser att skäl kan anföras för motionärernas synpunkter

i besvärsfrågan, finner utskottet det dock i likhet med departementschefen

vara av avgörande vikt, att denne särskilt under den första tiden eftei

sjukförsäkringslagens ikraftträdande blir i tillfälle att närmare följa tilllämpningen

av lagen. Utskottet anser sig därför böra tills vidare tillstyrka

det senare alternativet som överensstämmer med den av 1946 års riksdag

intagna ståndpunkten och som innebär att besvär i sjukförsäkringsfrågor

i sista hand skall avgöras av Kungl. Maj:t i statsrådet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1955

Utskottet

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår må i ärenden rörande

pension enskild sakägare fullfölja talan mot pensionsstyrelsens beslut endast

om pensionsstyrelsen lämnat tillstånd därtill. Sådant tillstånd skall

lämnas om vid ärendets behandling inom styrelsen uttalats avvikande mening

och i övrigt efter prövning enligt i folkpensioneringslagen närmare angivna

grunder. Fullföljd talan prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Samma

bestämmelser gäller för ärenden enligt lagen om särskilda barnbidrag till

änkors och invaliders in. fl. barn ävensom enligt lagen om bidrag till änkor

och änklingar med barn.

Beträffande riksförsäkringsanstaltens beslut i ärenden rörande sjukförsäkring

gäller på motsvarande sätt, att talan må fullföljas endast under

förutsättning att anstalten lämnat tillstånd därtill. Fullföljdstillstånd skall

lämnas om någon av dem, som inom anstalten deltagit i behandlingen av

ärendet, uttalat avvikande mening, eller om anstalten finner utgången av

ärendet vara av synnerlig betydelse för part. Även i dessa ärenden prövas

talan av Kungl. Maj:t i statsrådet.

I samtliga nu förevarande motioner framställes erinringar mot att pensionsstyrelsen

resp. riksförsäkringsanstalten, om enighet om beslutet förelegat,

själv äger bestämma om den enskilde sakägaren skall få fullfölja

talan mot beslutet eller ej. Detta betecknas i motionen II: 210 som en anomali,

och i motionerna 1:171 och 11:200 framhålles, att denna ordning

synes föga överensstämmande med kravet på rätt och billighet. I motionen

II: 210 framställes yrkande om skyndsam utredning och förslag till sådana

lagändringar att talan i förevarande ärenden må kunna fullföljas utan tillståndsprövning.

Även i motionerna 1:171 och 11:200 hemställes om en

snabb utredning i fråga om besvärsrätten i dessa ärenden. I sistnämnda

motioner uttalas, att talan borde få fullföljas utan tillståndsprövning. Skulle

detta av praktiska skäl ej vara genomförbart borde prövning av frågan

om fullföljdstillstånd företagas antingen av den myndighet, till vilken talan

skall fullföljas, eller i annan lämplig ordning.

I motionen II: 210 hemställes vidare om utredning och förslag till sådana

lagändringar att talan i sjukförsäkrings- och pensionsärenden skall få föras

hos domstol i stället för hos Kungl. Maj :t i statsrådet. Även i motionerna

I: 171 och II: 200 framhålles att den begärda utredningen borde överväga

till vilken instans de ifrågavarande ärendena skall fullföljas och således

icke vara bunden vid den förutsättningen att besvären skall prövas av

Kungl. Maj :t i statsrådet.

Beträffande det i motionerna i första hand aktualiserade spörsmålet om

tillståndsprövning är utskottet ense med motionärerna om att den nu gällande

ordningen, enligt vilken pensionsstyrelsen resp. riksförsäkringsanstalten

— med undantag för vissa särskilt angivna fall — själv har att pröva,

huruvida talan mot dess beslut må fullföljas, icke kan anses tillfreds
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1955

9

ställande. Beviljandet av folkpension in. in. är i det stora flertalet fall en

fråga av synnerlig vikt för den sökande, och även när det gäller sjukförsäkring

kan det för den enskilde ofta vara betydelsefullt att kunna överklaga

tillsynsmyndighetens beslut. För sökanden måste det framstå som egendomligt

att samma myndighet, som avslagit hans ansökan, jämväl har att

pröva om talan mot beslutet skall få fullföljas. En dylik bestämmelse synes

kunna skapa misstro hos den enskilde sakägaren. Även om några missförhållanden

på detta område icke försports, kan dock mot den nu rådande

ordningen ur principiell synpunkt resas så tungt vägande invändningar att

det för utskottet framstår som angeläget att frågan hur besvärsförfarandet

i dessa ärenden lämpligen bör anordnas blir föremål för utredning.

Problemet om fullföljdstillstånd bör, såsom motionärerna även antytt,

icke bedömas fristående från frågan vilken myndighet, som skall vara

högsta instans i dessa ärenden. Till stöd för att ärendena i sista hand skall

prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet har tidigare åberopats önskvärdheten

av att chefen för socialdepartementet under de första åren efter ikraftträdandet

av den nya lagstiftningen bleve i tillfälle att följa lagarnas tillämpning.

Vad gäller folkpensioneringen synes detta skäl numera äga mindre

tyngd, och även såvitt angår sjukförsäkringen har till följd av samordningen

mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen denna fråga kommit

i ett något förändrat läge. I fråga om sistnämnda båda försäkringsgrenar

må här särskilt framhållas att med nuvarande ordning fall kan uppkomma,

då samma problem blir föremål för avgörande i sista instans än

av Kungl. Maj :t i statsrådet och än av försäkringsrådet. Det synes utskottet

numera icke kunna åberopas några bärande skäl för att i avbidan på

ytterligare erfarenheter i fråga om sjukförsäkrings- och pensionsärendena

dröja med en utredning beträffande de här berörda spörsmålen.

Utskottet vill i detta sammanhang även erinra om vissa uttalanden vid

1954 års riksdag i samband med behandlingen av propositionen med förslag

angående det administrativa handhavandet av sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

in. in. I sitt av riksdagen godkända utlåtande, nr 194, förutskickade

statsutskottet — i anslutning till uttalanden av föredragande departementschefen

— att, sedan någon tids erfarenhet vunnits av samordningen

mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna, frågan om yrkesskadeförsäkringens

framtida organisation och tillsynen över sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

skulle bliva föremål för ytterligare utredning. I anslutning

till uttalande i propositionen underströk statsutskottet även angelägenheten

av att en översyn av de för försäkringsrådet gällande handläggningsreglerna

komrne till stånd i syfte att förenkla arbetsformerna.

Utskottet har ovan framhållit att frågan om fullföljdstillstånd i sjukförsäkrings-

och pensionsärenden icke bör bedömas fristående från frågan om

instansordningen i dessa ärenden. Sistnämnda fråga är i sin tur en del av

det vidare spörsmålet om inrättande av en för olika socialförsäkringsgrenar

gemensam högsta prövningsinstans. I skrivelse den 17 juli 1947, nr

496, har riksdagen anhållit att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning

2 liiluing till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 38

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1955

om inrättandet av en dylik prövningsinstans samt att Kungl. Maj :t måtte

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Frågan om utredning är för närvarande beroende på Kungl. Maj :ts prövning.

Det torde med hänsyn till det ovan anförda kunna övervägas om icke

en utredning av de av utskottet ovan i utlåtandet berörda spörsmålen bör

ske inom ramen för den utredning, varom riksdagen sålunda redan anhållit.

Utskottet har beaktat att frågan om inrättandet av en gemensam högsta

socialförsäkringsdomstol även äger samband med frågan om en allmän

pensionsförsäkring, aktualiserad genom det av pensionsutredningen i september

innevarande år framlagda betänkandet med förslag i ämnet. Det är

givetvis ett intresse att de frågeställningar på förevarande område, som en

framtida lösning av pensionsförsäkringsfrågan kan giva upphov till, i möjligaste

mån uppmärksammas av en utredning rörande inrättandet av en

högsta socialförsäkringsdomstol. Ovissheten om på vilket sätt pensionsförsäkringsfrägan

kan komma att lösas bör dock enligt utskottets mening icke

föranleda till att en utredning avseende i utlåtandet berörda frågor uppskjutes

på obestämd tid. Utskottet vill särskilt framhålla att det även efter

det frågan om pensionsförsäkring bringats till sin lösning kan föreligga

många och betydelsefulla spörsmål på socialförsäkringarnas område — i

synnerhet samordningsproblem av skilda slag — som ännu återstår att

lösa. Med hänsyn till det sagda synes det utskottet som om tidpunkten nu

vore inne för en utredning av de ovan i utlåtandet berörda frågorna.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin

mening giva till känna vad utskottet ovan anfört;

2) att motionerna I: 171 och II: 200 samt II: 210, i den

mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 29 november 1955

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru

Svenson, herrar Huss, Magnusson, Grönkvist och fru Hamrin-Thorell;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Västberg, herr Hagård,

fru Sandström, herrar Carlsson i Bakeröd, Svensson i Göteborg, fröken

Sandell och herr Fredriksson.

551803. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:386 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ersättning till Vilhelm Kenttä för viss krigssltada. a1 i texten