Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring av vägtrafikförordningen, att körkort för lätt motorcykel liksom för tung motorcykel må meddelas endast den, som fyllt 18 år». Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet hänvisa till motionerna.

1955-02-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:4, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring av vägtrafikförordningen, att körkort för lätt motorcykel liksom för tung motorcykel må meddelas endast den, som fyllt 18 år». Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, får utskottet hänvisa till motionerna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1955

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av minimiåldern

för erhållande av körkort för lätt motorcykel.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 18 i första kammaren av herr Rengtson

m. fl. samt nr 24 i andra kammaren av herr Svensson i Vä. -

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring av vägtrafikförordningen,

att körkort för lätt motorcykel liksom för tung motorcykel

må meddelas endast den, som fyllt 18 år».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt 29 § 1 inom. i gällande vägtrafikförordning den 28 september 1951

får motorfordon eller med gummihjul försedd traktor —- vad avser traktor

blott vid färd på väg — föras endast av den, som genom körkort är berättigad

att föra fordonet. Körkort må, enligt 3 mom. i samma lagrum,

meddelas för bil endast den, som fyllt 18 år, och för motorcykel eller för

traktor endast den, som fyllt 16 år. Körkort för traktor må dock, om särskilda

skäl därtill är, även meddelas den, som fyllt 15 år. Körkort för

motorcykel gäller, om innehavaren icke fyllt 18 år, endast för lätt motorcykel,

d. v. s. motorcykel med tjänstevikt av högst 75 kilogram, samt för

traktor. För cykel med hjälpmotor (»moped»), varmed förstås lätt motorcykel,

som — med bibehållande i övrigt av de huvudsakliga kännetecknen

på cykel — är utrustad med viss typ av motor, beträffande vilken bland

annat gäller att den skall vara konstruerad för en hastighet av högst 30

kilometer i timmen och icke utan svårighet kunna ändras till högre hastighet,

finns särskilda regler i kungl. kungörelsen den 23 maj 1952 med vissa

bestämmelser om cyklar med hjälpmotor. För sådant fordon gäller icke

något körkortstvång.

I 4 respektive 57 §§ vägtrafikförordningen stadgas vidare, att till lätt

motorcykel icke må kopplas annat fordon samt att på dylik motorcykel

icke må medtagas passagerare.

Enligt vägtrafikstadgan den 23 oktober 193<> (ändr. bl. a. den 22 juni 1939),

som föregick 1951 års vägtrafikförordning, indelades motorcyklarna i lätt1

— Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 sand. 2 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr i ur 1955

viktsmotorcyklar och tyngre motorcyklar. Till lättviktsmotorcykel hänfördes

motorcykel, som var så inrättad, att den icke kunde på horisontell

väg framföras med högre hastighet än 40 kilometer i timmen och endast

med svårighet kunde ändras till högre hastighet och vars tjänstevikt icke

översteg 60 kilogram. Med tyngre motorcykel avsågs motorcykel, som icke

var att hänföra till lättviktsmotorcykel. För båda fordonstyperna gällde

bestämmelser om körkort, och minimiåldern var i båda fallen 16 år.

19t5 urs trufiksåkerhetskommitté föreslog i betänkande med förslag till

åtgärder för höjande av trafiksäkerheten (SOU 1948:20) att körkortsåldern

för tyngre motorcykel skulle utgöra 18 år och för till 40 kilometer

i timmen fartbegränsat motordrivet fordon, avsett för befordran av föraren

ensam, 16 år.

Till grund för 1951 års vägtrafikförordning låg ett av 19''t''r ars trafikförfattningssakkunniga

framlagt betänkande (SOU 1948:34). De sakkunniga

förordade där, att indelningen av motorcyklar i lättviktsmotorcyklar och

tyngre motorcyklar skulle ersättas med en indelning, efter tjänstevikt, i

lätta motorcyklar och tunga motorcyklar. Vid övervägande av frågan om

körkortsåldern för motorcykel hade de sakkunniga kommit till den uppfattningen,

att 16- och 17-åringar i allmänhet icke torde ha den mognad,

stadga och sans samt de kroppskrafter, som erfordrades för att på ett tillfredsställande

sätt kunna manövrera motorcykel av större tyngd. Enligt

de sakkunniga torde det särskilt vara mindre tillfredsställande att dylika

ungdomar finge föra motorcykel med bivagn eller med passagerare, ä

andra sidan syntes det enligt de sakkunniga angeläget, att dessa ungdomar

icke utan starkt vägande skäl betogs alla möjligheter att använda motorfordon

för sina färder till och från undervisningsanstalter eller arbetsplatser.

Att härvid hänvisa 16- och 17-åringar endast till lättviktsmotorcyklar

hade de sakkunniga under hänvisning till att det här rörde sig om ett ur

trafiksäkerhetssynpunkt mindre tillfredsställande fordon ej funnit lämpligt.

Skulle så bliva fallet, komme säkerligen de ungdomar under 18 år, som

för sina färder till arbetsplatser o. s. v. bleve nödsakade att anskaffa lättviktsmotorcyklar,

att vid uppnådd ålder av 18 år ofta vilja begagna möjligheten

att använda annan motorcykel och därigenom förorsakas kostnader

för ett nytt fordon. De sakkunniga uttalade, att det icke lärer vara

statistiskt påvisat, att trafikolyckor förorsakats av motorcykelförare i

åldern 16—17 år i relativt större omfattning än av dylika förare i högre

ålder. Det syntes därför även väl strängt, att dessa ungdomars möjligheter

att använda motorcykel begränsades att avse endast lättviktsmotorcykel.

På grundval av dessa överväganden förordade de sakkunniga regler av

innebörd, att körkort för motorcykel kunde meddelas den, som fyllt 16 år,

men att dylikt körkort, intill dess föraren fyllt 18 år, endast skulle gälla

för förande av lätt motorcykel.

I proposition nr 30 till 1951 års riksdag, vari bl. a. anhölls om riksdagens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 dr 1950

3

yttrande över förslag till vägtrafikförordning, upptogs de sakkunnigas förslag

till bestämmelser om körkort för motorcykel.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 30 år

1951 och hade därvid även att taga ställning till motioner, I: 321 och II: 419,

vari framställdes yrkande att minimiåldern för körkort måtte bestämmas

till 18 år för såväl tung som lätt motorcykel. Utskottet framhöll härvid

bland annat:

16- och 17-åringen torde i allmänhet icke ha den mognad, stadga och

sans samt de kroppskrafter, som erfordras för att på tillfredsställande sätt

kunna manövrera tung motorcykel. Särskilt gäller detta, då sådan motorcykel

föres med sidvagn eller med passagerare. Med hänsyn härtill förefaller

det befogat att — såsom i propositionen föreslagits -— till 18 år höja

minimiåldern för behörighet att föra tung motorcykel. Lika vägande skäl

föreligga icke i fråga om lätt motorcykel. Härtill kommer, att det för ungdomar

i 16—17-årsåldern kan vara av stor betydelse att äga tillgång till

motorfordon för färd till och från undervisningsanstalter och arbetsplatser.

Den lätta motorcykeln har här en uppgift att fylla. Att tillåta sådan motorcykel

för den, som fyllt 16 år, synes försvarligt även ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Det har nämligen icke statistiskt påvisats, att olyckor i trafik

med lätt motorcykel förorsakats av förare i åldern 16—17 år i relativt

större omfattning än av förare i högre ålder.

Utskottet avstyrkte förslaget om höjning av körkortsåldern till 18 år

jämväl för lätt motorcykel. Riksdagen godtog utskottets mening.

Under behandlingen vid 1952 års riksdag av förslaget till kungörelse med

vissa bestämmelser om cyklar med hjälpmotor berördes icke körkortsåldern

för motorcyklar.

Frågor om åtgärder för åstadkommande av förbättrad trafiksäkerhet

utreds f. n. av 1953 års trafiksäkerhetsutredning. Den av motionärerna upptagna

frågan är icke särskilt nämnd i utredningens direktiv, men utredningen

bör enligt direktiven vara oförhindrad att efter eget bedömande till

behandling upptaga sådana frågor, som kan vara att beakta, såväl i vad

dessa kan avse vägtrafiklagstiftningens innehåll och tillämpning som i

övrigt. Utredningen har under år 1954 avgivit två betänkanden. Utredningens

arbete väntas bli slutfört under år 1955.

Utskottet

Det är enligt utskottets mening av vikt att den i motionerna väckta

frågan får en allsidig belysning. Utskottet har inhämtat, att spörsmålet

kommer att upptagas till övervägande av 1953 års trafiksäkerhetsutredning.

Inom utredningen pågår för närvarande eu undersökning för utrönande

av olycksfrekvensen för ifrågavarande åldersgrupp. Utskottet anser

med hänsyn härtill, att riksdagen icke nu bör taga ställning i frågan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 ar 1955

Pa grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställai

att förevarande motioner, I: 18 och II: 24, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 februari 1955

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Sunne*, Axel E.

Svensson, fru Svenson, fru Cnrlqvist, herrar Magnusson, Anders E. Johansson

och Grönkvist;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fru Sandström*, herr

Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Odhe, Bengtsson i Varberg, fröken

Sandell och herr Fredriksson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLN 55

503228

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.