Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939
1955-02-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1955:6, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955
1
Nr 6
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§
lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) dels
ock i ämnet väckt motion.
Genom en den 7 januari 1955 dagtecknad proposition, nr 27, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Förordning
om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207).
Härigenom förordnas, att 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj 1939
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §.
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Lotteri må — — —---- nämnda område,
att värdet å högsta vinst icke överstiger
5 kronor,
att vinstfördelning — -----
samt att, om för deltagande i lotteriet
fordras insats, denna icke överstiger
25 öre eller, där vinsterna utgöras
uteslutande av varor, 50 öre.
att värdet å högsta vinst icke överstiger
10 kronor eller, där vinsterna
utgöras uteslutande av varor, 15 kronor,
- i lotteriet,
samt att, om för deltagande i lotteriet
fordras insats, denna icke överstiger
50 öre eller, där vinsterna utgöras
uteslutande av varor, en krona.
5 §.
Utan anmälan — — — —--insats, samt
att värdet å högsta vinst icke över- att värdet å högsta vinst icke överstiger
100 kronor. stiger 200 kronor.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1955.
i Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 6
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955
I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av
densamma väckt motion, nämligen nr 198 i andra kammaren av herr Gustafson
i Göteborg.
I motionen yrkas, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i de nuvarande
bestämmelserna, att lotterier av i § 3 i lotteriförordningen angiven
karaktär får anordnas efter anmälan till polismyndighet, om sammanlagda
lottvärdet uppgår till högst 5 000 kronor, och efter tillstånd av polismyndighet
om sammanlagda lottvärdet uppgår till högst 10 000 kronor samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig författningstext».
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
Förslag framlägges om att höja värdegränserna i lotterier enligt 2 § (basar-
och tivolilotteri) samt enligt 5 § (tidningslotteri). Dessa gränser har
icke ändrats sedan förordningens tillkomst 1939. Högsta vinstens värde i
basar- och tivolilotterier, som nu icke får överstiga 5 kronor, föreslås skola
få uppgå till 10 kronor, där vinsterna utgöres av anvisningar, och till 15
kronor, där vinsterna uteslutande består av varor. Värdet å insats föreslås
höjt i lotterier med vinster i form av anvisningar från 25 till 50 öre och i
rena varulotterier från 50 öre till en krona. För tidningslotteriernas del
föreslås en höjning av högsta vinstens värde från 100 till 200 kronor.
Beträffande de skäl, som ligger till grund för det genom propositionen
framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionären anfört till
stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke
lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionen.
Nuvarande bestämmelser om rätt att anordna lotteri
Lotteri för vilket tillstånd icke fordras
Enligt lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) får lotteri i vissa
fall anordnas utan särskilt tillstånd. Detta gäller lotterier med karaktär av
tivoli- eller basarnöjen (2 §), s. k. egentliga lotterier av ringa omfattning
[3 § a)] och smärre s. k. tidningslotterier (5 §).
I 2 § stadgas sålunda, att lotteri må anordnas efter anmälan hos polismyndigheten
minst 7 dagar innan under följande förutsättningar. Lotteriet
skall anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning
till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål samt bedrivas
allenast inom för tillställningen avsett område. Vinsterna skall uteslutande
utgöras av varor eller av anvisningar, vilka gäller som betalningsmedel
allenast inom nämnda område. Värdet å högsta vinst får icke överstiga
5 kronor och eventuell insats får icke överstiga 25 öre eller, om
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955
3
vinsterna utgöres uteslutande av varor, 50 öre. Vinstfördelningen skall äga
rum i omedelbar anslutning till deltagandet i lotteriet. Lotteri av angivet
slag benämnes i det följande basar- och tivolilotteri.
Vidare får enligt 3 § a) lotteri, däri insatser och vinster är till storlek
bestämda enligt uppgjord plan — s. k. egentligt lotteri — anordnas efter
anmälan hos polismyndigheten minst 7 dagar innan på följande villkor.
Lotteriet skall anordnas i samband med tillställning till förmån för välgörande,
kulturellt eller allmännyttigt ändamål och bedrivas allenast inom
för tillställningen avsett område. Behållningen i lotteriet skall användas
uteslutande för det ändamål, till vars förmån tillställningen äger rum. Vinsterna
får icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt utgöras
av penningar eller värdepapper. Anmälan må icke avse anordnande vid
samma tillställning av lotterier med insatser till högre sammanlagt belopp
än 3 000 kronor.
Enligt 5 § må lotteri under vissa förutsättningar anordnas i samband
med utgivande av tryckt periodisk skrift utan vare sig anmälan eller tillstånd.
Högsta vinsten i dylikt s. k. tidningslotteri må icke överstiga 100
kronor.
Lotteri för vilket tillstånd fordras
I andra fall än de förut nämnda fordras tillstånd för att anordna lotteri.
Tillstånd gives av Kungl. Maj :t, länsstyrelse eller polismyndighet.
För att egentligt lotteri skall få anordnas efter tillstånd av polismyndighet
eller länsstyrelse gäller, att lotteriet anordnas till förmån för välgörande,
kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller till svenska konstidkares
understöd och uppmuntran samt att vinsterna icke till större del än som
motsvarar därå belöpande skatt utgöres av penningar eller värdepapper.
Uppfylles dessa villkor, kan egentligt lotteri anordnas efter tillstånd av polismyndighet,
om det bedrives allenast inom polismyndighetens förvaltningsområde
och insatserna icke uppgår till högre sammanlagt belopp än
5 000 kronor [3 § b)]; bestämmelserna gäller dock icke beträffande Stockholms
stad. Egentligt lotteri, som uppfyller samma villkor, må anordnas
efter tillstånd av länsstyrelse, om det bedrives allenast inom länet och insatserna,
stämpelavgift däri ej inbegripen, icke uppgår till högre sammanlagt
belopp än 30 000 kronor [3 § c)] (länsstyrelselotteri). I övriga fall
fordras tillstånd av Kungl. Maj :t.
Propositionen
Till grund för propositionen ligger en inom handelsdepartementet upprättad
promemoria.
I promemorian framhålles, att basar- och tivolilotterierna — gängse lotterier
med sedlar, olika gissningstävlingar t. ex. »peka rätt» och annat,
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955
»chokladhjul» m. m. — ofta ordnas för mycket behjärtansvärda ändamål
av barnensdags- och andra föreningar med välgörande syfte, idrottsklubbar
m. fl. Å andra sidan ordnas sådant lotteri också ofta för att tillgodose rent
merkantila intressen av tivoli- och nöjesparksägare. Den förändring av penningvärdet
som skett sedan år 1939 har säkerligen skapat besvärligheter av
flera slag för de nu nämnda lotterianordnarna. Det torde sålunda numera
vara förenat med stora svårigheter att för 5 kronor anskaffa en förstklassig
och attraktiv högsta vinst, som bidrager till att underlätta lottförsäljningen.
De låga insatserna medför vidare — i förhållande till nuvarande kostnadsläge
— blygsamma netton, som icke ger t. ex. en barnens dagsförening samma
möjligheter som tidigare att lämna bidrag till olika ändamål och som ej
heller står i rimlig proportion till det arbete som måste nedläggas på lottförsäljning
in. m.
Det syntes enligt promemorian motiverat att närmare överväga att höja
värdegränserna för basar- och tivolilotterier. Förslag till sådana höjningar
framlägges i promemorian. Dessa förslag överensstämmer med dem som
upptagits i propositionen.
I promemorian ifrågasättes vidare att höja värdet å högsta vinsten i tidningslotterier
från 100 till 200 kronor.
Beträffande sådana lotterier, som kan anordnas efter anmälan till eller
med tillstånd av polismyndighet, erinras i departementspromemorian om
att nuvarande maximibelopp tillkom genom en författningsändring år 1949
efter förslag av den s. k. decentraliseringsutredningen. I den proposition i
frågan, som förelädes 1949 års riksdag (prop. nr 97), framhölls, att det syntes
lämpligt att på vissa punkter gå något längre i decentralisering än som
motiverades av penningvärdesförändringen, bl. a. med hänsyn till den tillståndssökande
allmänheten. I propositionen föreslogs, att maximibeloppet
för egentligt lotteri som får anordnas efter anmälan hos polismyndighet höjdes
från 1 000 till 2 000 kronor, samt att tillståndsgivningen för egentligt
lotteri i form av rent lokala varulotterier med en insatssumma av högst
5 000 kronor överflyttades från länsstyrelserna till polismyndigheterna
(dock icke beträffande Stockholm). Riksdagen beslöt för sin del (första
lagutskottets utlåtande nr 27, r.skr. nr 209) att höja maximibeloppet för
anmälningslotterier till 3 000 kronor.
I departementspromemorian framhålles, att penningvärdesändringen skulle
kunna tagas till intäkt för att höja värdegränserna även för egentligt lotteri,
som får anordnas efter anmälan hos polismyndighet, eftersom dessa
gränser ej ändrats sedan år 1949. Den värdegräns, som då fastställdes, var
emellertid högre än som motiverades av den dåvarande penningvärdesförändringen
och det kan därför enligt promemorian ifrågasättas om en ytterligare
höjning är motiverad.
Värdegränsen för lotteri efter tillstånd av polismyndighet enligt 3 § b)
föreslås däremot i promemorian höjd med hänsyn till penningvärdesändringen
och på grund av önskvärdheten att avlasta länsstyrelserna en del av
det merarbete som uppkommit genom en år 1952 genomförd decentralise
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955
5
ring av lotteriärendena. Som gräns för polismyndigheternas tillståndsgivning
föreslås 8 000 kronor.
över departementspromemorian har yttranden avgivits av överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings,
Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Kopparbergs,
Gävleborgs och Norrbottens län samt Svenska penninglotteriet aktiebolag
och Aktiebolaget Tipstjänst. I ärendet har därjämte inkommit framställning
från Sveriges tivoliägareförening.
Flertalet av de remissinstanser, som avgivit yttranden över departementspromemorian,
har tillstyrkt eller lämnat utan erinran vad däri föreslagits.
Värdegränsen för lotteri, vilket kan anordnas efter anmälan hos polismyndighet,
bör emellertid enligt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län höjas
till 5 000 kronor. Samma länsstyrelse föreslår, att gränsen för polismyndighetens
tillståndsgivning höjes till 10 000 kronor. Några länsstyrelser
framhåller, att den arbetsbesparing, som skulle uppkomma, om värdegränsen
för tillståndslotterierna höjdes, vore helt obetydlig. Flertalet länsstyrelser
har vid sina remissvar fogat från polismyndigheter i länet infordrade
yttranden. I ett antal sådana yttranden uttalas, att de nuvarande maximibeloppen
om 3 000 kronor för anmälnings- och 5 000 kronor för tillståndslotterier
vore tillräckliga och att det med hänsyn till de inskränkningar som
gäller för ifrågavarande lotterier skulle möta svårigheter att finna avsättning
för större sådana lotterier.
Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson,
anför i propositionen i fråga om basar- och tivolilotterier samt tidningslotterier
följande.
»Det skäl som framför allt framförts till stöd för de nu ifrågasatta höjningarna
av ett antal värdegränser i lotteriförordningen är penningvärdesförändringen.
När det gäller basar- och tivolilotterier har värdet å högsta
vinst och insatser icke ändrats sedan förordningens tillkomst 1939. Detta torde,
som närmare påpekats i promemorian, medföra att det numera kan föreligga
svårigheter vid anordnande av dylika lotterier. Angelägenheten av en
ändring har också understrukits av de organisationer som främst sysslar
med lotterier av detta slag, Folkets parkers centralorganisation in. fl. Denna
uppfattning delas också av övervägande flertalet remissinstanser. Även jag
finner en jämkning vara påkallad. Penningvärdesförändringen ger i och för
sig anledning till en förhållandevis kraftig höjning, men de relativt begränsade
möjligheter till kontroll som myndigheterna har vid dessa lotterier gör
att viss försiktighet bör iakttagas. En lämplig anordning synes vara att vinsters
och insatsers värde är något lägre i lotterier med anvisningar eller polletter
som vinster än i rena varulotterier. Enligt min mening är de värdegränser
som föreslås i departementspromemorian väl avvägda och de synes
ge tillräcklig kompensation för penningvärdesförändringen samtidigt som
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955
de icke torde i nämnvärd grad öka risken för missbruk. Att, som från ett
håll föreslagits, införa tillståndstvång vid detta slag av lotterier torde ej i så
väsentlig grad minska denna risk att därigenom vunnen fördel uppväger
med tillståndsgivning förenade olägenheter. Jag förordar alltså, att 2 § lotteriförordningen
ändras så att i lotterier, där vinsterna utgöres uteslutande
av varor, högsta vinstens värde skall få uppgå till högst 15 kronor och insatserna
till högst en krona samt att i de lotterier, där vinsterna utgöres av
polletter eller anvisningar, motsvarande värden fastställes till 10 kronor
respektive 50 öre.
Förslaget att höja värdet å högsta vinsten i tidningslotteri enligt 5 § till
200 kronor föranleder ingen erinran från min sida.»
Beträffande de sedermera i motionen berörda lotterierna anför departementschefen:
»Någon
ändring av värdegränsen för egentligt lotteri som får anordnas
efter anmälan hos polismyndighet enligt 3 § a) anser jag mig med hänsyn
till de omständigheter som angivits i promemorian icke böra förorda.
Ej heller finner jag anledning föreslå någon höjning av gränsen för egentligt
lotteri som må anordnas efter tillstånd av polismyndighet. Som skäl för
en dylik höjning har angivits förutom penningvärdesändringen önskvärdheten
att avlasta länsstyrelserna en del av det merarbete som uppkom genom
den år 1952 genomförda decentraliseringen av lotteriärenden. En del länsstyrelser
har närmare undersökt, i vad mån förslagets genomförande skulle
minska deras arbetsbörda, och funnit att minskningen skulle bli praktiskt
taget betydelselös. Det finns anledning förmoda, att förhållandet är detsamma
även i andra län. Mot förslagets genomförande talar även den omständigheten
att polismyndighetens utökade befogenhet sannolikt skulle utnyttjas
i ringa grad. Ett tillstånd av polismyndighet kan nämligen blott avse
dennas förvaltningsområde och det torde ej sällan bli förenat med svårigheter
att placera ett lotteri med insatser upp till 8 000 kronor inom ett så
begränsat område som det här ofta är fråga om.»
Motionen
Det genom motionen framlagda förslaget berör icke basar- och tivolilotterierna
eller tidningslotterierna utan endast sådana s. k. egentliga lotterier,
som får anordnas efter anmälan hos resp. tillstånd av polismyndighet. Beträffande
dessa lotterier föreslås, såsom av det föregående framgår, inga
ändringar i propositionen.
I motionen anföres bl. a.:
De ideella föreningarna finansierar i betydande utsträckning sin verksamhet
genom lotterier. Givetvis är en noggrann kontroll över dessa lotterier
nödvändig, men på vissa områden synes lättnader i de nuvarande bestämmelserna
kunna genomföras, som skulle bli kostnads- och arbetsbesparande
för arrangörerna utan att äventyra en skälig kontroll.
Andra lagutskottets utlåtande nr G år 1955
7
Vidare erinras i motionen om de av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län i dess remissvar gjorda förslagen och anföres:
Jag vill för min del ansluta mig till sistnämnda förslag. Härigenom skulle
länsstyrelserna befrias från en del ärenden, men denna arbetsbesparing torde
inte bli så stor att den ensam kan motivera ändrade bestämmelser. Viktigare
är att arrangörerna befrias från en hel del formaliteter och kostnader,
som uppstår i samband med de s. k. länsstyrelselotterierna. Då t. ex.
stämpelavgift ej utgår vid lotterier som anordnas efter anmälan till eller
tillstånd av polismyndighet bör vid ändring av § 3 i lotteriförordningen också
§ 8 i stämpelförordningen ändras i tillämpliga delar.
Enligt 8 § Ivungl. förordningen den 19 november 1914 ang. stämpelavgiften
gäller, att lottsedel för deltagande i lotteri, som anordnats med Konungens
tillstånd, eller för deltagande i sådant efter tillstånd av KB anordnat
lotteri, där insatserna uppgår till högre sammanlagt belopp än 5 000
kronor, skall, då lotteriet avser andra värdeföremål än penningar, av lotteriets
anordnare före utlämnandet förses med stämpel av 10 öre för varje
lottsedel.
Utskottet
I propositionen framlägges förslag om höjning av värdegränserna i basaroch
tivolilotterier och i tidningslotterier. Dessa gränser har icke ändrats sedan
lotteriförordningens tillkomst 1939, och förslaget har föranletts av den
peningvärdesändring som sedan dess ägt rum. Utskottet har icke funnit anledning
till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag och får därför tillstyrka detsamma.
I motionen yrkas, att maximibeloppen för insatserna i vissa s. k. egentliga
lotterier också skall höjas, nämligen från 3 000 till 5 000 kronor för lotterier
som får anordnas efter anmälan hos polismyndighet och från 5 000 till
10 000 kronor för lotterier som får anordnas efter tillstånd av polismyndighet.
Frågan om en höjning av värdegränserna för dessa lotterier behandlas
i propositionen, men föredragande departementschefen har ej funnit anledning
föreslå sådan höjning.
Omfattningen av sådana lotterier som får anordnas efter anmälan hos
polismyndighet begränsas genom bestämmelser om att de får bedrivas endast
i samband med viss tillställning och inom det för tillställningen avsedda
området. Maximibeloppen för dessa lotterier höjdes år 1949 från 1 000 till
3 000 kronor. Denna höjning gick väsentligt utöver vad som betingades av
den dåvarande penningvärdesförändringen. Av den remissbehandling som
föregått propositionen framgår, att behov av en ytterligare höjning av värdegränsen
för dessa lotterier i allmänhet icke föreligger. Utskottet vill också
erinra om alt möjlighet afl anordna större lotterier, upp till 5 000 kronor,
föreligger om — i stället för att anmälan göres hos polismyndighet — tillstånd
sökes hos samma myndighet. För att det enklare förfarandet med anmälan
skall förbehållas endast lotterier av relativt ringa omfattning talar även kontrollsynpunkter.
Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.
8 Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955
Rätten att anordna lotteri efter tillstånd av polismyndighet infördes år
1949 i decentraliseringssyfte och fastställdes att gälla lotterier, vari insatserna
icke uppgår till högre sammanlagt belopp än 5 000 kronor. Motsvarande
tillstånd hade tidigare meddelats av länsstyrelse, och för rätt att anordna
större lotterier fordras alltjämt tillstånd av länsstyrelse eller Kungl.
Maj :t. Från synpunkten att ytterligare avlasta länsstyrelserna en del av deras
arbetsbörda synes en fortsatt decentralisering av lotteriärendena med
hänsyn till det ringa antalet lotterier i ifrågavarande storleksordning vara
praktiskt taget betydelselös. En utökad befogenhet för polismyndigheten
att meddela lotteritillstånd skulle vidare, såsom departementschefen framhåller,
sannolikt utnyttjas i ringa grad. Sådant tillstånd kan nämligen avse
endast polismyndighetens förvaltningsområde, och redan med nuvarande
värdegräns om 5 000 kronor föreligger enligt vad som framkommit vid remissbehandlingen
flerstädes svårigheter att inom ett sådant område under
en begränsad tid finna avsättning för lotterier med högsta tillåtna insatsbelopp.
Vid bestämmandet av värdegränsen bör även beaktas, att anordnarna
av lotterier icke föranledes att begära tillstånd för större lotterier än de
kan avsätta. En för hög värdegräns kan förutom svårigheter för lotterianordnarna
föra med sig ansökningar om uppskov med vinstdragning och vid
bifall härtill försämrade kontrollmöjligheter. Det må också framhållas, att
även vid bifall till den i motionen föreslagna höjningen till 10 000 kronor de
numera vanliga billotterierna kommer att kräva tillstånd av länsstyrelse.
Vad beträffar den i motionen berörda frågan om en minskning av kostnaderna
för lotterier mellan 5 000 och 10 000 kronor genom att lotterna i
dessa lotterier icke skulle beläggas med stämpel, vill utskottet framhålla,
att denna fråga i och för sig kan lösas utan samband med frågan om vilken
myndighet som bör vara tillståndsgivande, men utskottet finner ej anledning
att i nu förevarande sammanhang närmare beröra detta spörsmål. På
grund av det anförda finner utskottet i likhet med departementschefen icke
anledning föreslå någon höjning av värdegränsen för lotterier som må anordnas
efter tillstånd av polismyndighet.
Utskottet hemställer,
att riksdagen med avslag å motionen II: 198 måtte bifalla
propositionen nr 27.
Stockholm den 15 februari 1955
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN
Vid detta ärendes behandling bär närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Sunne*, fru Carlqvist, herrar
Nils Theodor Larsson*, Grönkvist, Göran Karlsson och Eskilsson*;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping*, herrar Hagård,
Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Odhe, Bengtsson i Varberg
och Rimmerfors.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955
9
Reservation
av herrar Sunne, Lundberg, fröken Höjer och herr Rimmerfors, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort ha följande lydelse.
I propositionen----tillstyrka detsamma.
I motionen yrkas, att maximibeloppen för insatserna i vissa s. k. egentliga
lotterier också skall höjas, nämligen från 3 000 till 5 000 kronor för lotterier
som får anordnas efter anmälan hos polismyndighet och från 5 000 till
10 000 kronor för lotterier som får anordnas efter tillstånd av polismyndighet.
Dessa lotterier får anordnas endast för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt
ändamål — såvitt avser tillståndslotterierna också till svenska
konstidkares understöd och uppmuntran — och bedrivs i stor utsträckning
av folkrörelsernas olika organisationer, vilka härigenom i betydande mån
erhåller medel för sin samhällsgagnande gärning.
Vid den departementsbehandling som föregått propositionens framläggande
har i en inom handelsdepartementet upprättad promemoria framhållits,
att penningvärdesändringen skulle kunna tagas till intäkt för att höja värdegränserna
även för egentligt lotteri, som får anordnas efter anmälan hos
polismyndighet, eftersom dessa gränser ej ändrats sedan år 1949. Utskottet
anser det med hänsyn till den penningvärdesändring som inträffat efter 1949
motiverat att — på sätt föreslagits under remissbehandlingen av länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län och nu även i motionen — höja värdegränsen
till 5 000 kronor. För en sådan höjning talar även det minskade besvär
för lotterianordnarna som skulle bli en följd av att även lotterier mellan
3 000 och 5 000 kronor finge anordnas efter anmälan till polismyndighet
och alltså utan att polismyndighetens formella tillstånd avvaktades. Detta
skulle enligt utskottets mening icke behöva försämra polismyndighetens
kontroll över lotteriets bedrivande.
Beträffande sådana lotterier som får anordnas först efter tillstånd av polismyndighet
fastställdes värdegränsen liksom för anmälningslotterierna år
1949. I departementspromemorian föreslogs i fråga om dessa lotterier med
hänsyn till bl. a. penningvärdesförändringen sedan 1949 en höjning av värdegränsen
till 8 000 kronor. Vid remissbehandlingen har detta förslag i flertalet
fall tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län har, liksom motionären, föreslagit att gränsen för polismyndigheternas
tillståndsgivning sättes vid 10 000 kronor. Utskottet ansluter sig
till denna uppfattning. Länsstyrelserna synes visserligen ha haft att handlägga
ett relativt litet antal ärenden angående tillstånd till lotterier med ett
sammanlagt insatsbelopp mellan 5 000 och 10 000 kronor, men anledningen
härtill torde icke vara, alt behov icke föreligger av lotterier i denna storleksordning,
utan all lotterianordnarna icke velat påtaga sig det besvär och de
kostnader ett sådant lotteri till följd av gällande bestämmelser skulle ha
medfört. Vid ett genomförande av den i motionen föreslagna höjningen av
2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr G
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955
värdegränsen kommer lotterier upp till 10 000 kronor, i den mån de anordnas
efter tillstånd av polismyndighet, att bli fria från stämpelavgift. Detta
skulle vara av betydande värde för folkrörelserna. Såsom i motionen framhålles
bör som en konsekvens av nyssnämnda stämpelfrihet sådan ändring
göras i stämpelförordningen, att även lotterier mellan 5 000 och 10 000 kronor,
som anordnas efter tillstånd av länsstyrelse, göres stämpelfria. Utskottet
förutsätter, att Kungl. Maj :t har sin uppmärksamhet riktad härpå och
förelägger riksdagen förslag i ämnet.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen med bifall till propositionen nr 27 och motionen
II: 198 måtte för sin del antaga följande förslag till
Förordning
om ändrad lydelse av 2, 3 och 5 §§ lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207).
Härigenom förordnas, att 2, 3 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj
19391 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuuarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
2 §.
Lotteri må-------nämnda område,
att värdet å högsta vinst icke överstiger
5 kronor,
att vinstfördelning----—----
samt att, om för deltagande i lotteriet
fordras insats, denna icke överstiger
25 öre eller, där vinsterna utgöras
uteslutande av varor, 50 öre.
att värdet å högsta vinst icke överstiger
10 kronor eller, där vinsterna
utgöras uteslutande av varor, 15 kronor,
i lotteriet,
samt att, om för deltagande i lotteriet
fordras insats, denna icke överstiger
50 öre eller, där vinsterna utgöras
uteslutande av varor, en krona.
3 §•
Lotteri, däri insatser, om sådana fordras, och vinster äro till antal och
storlek bestämda enligt uppgjord plan, må, oaktat de i 2 § angivna förutsättningarna
icke äro för handen, anordnas
a) efter anmälan------anordnat, samt
att anmälan icke avser anordnande att anmälan icke avser anordnande
vid samma tillställning av lotterier vid samma tillställning av lotterier
med insatser till högre sammanlagt med insatser till högre sammanlagt
belopp än 3 000 kronor; belopp än 5 000 kronor;
1 Senaste lydelsen av 3 § se SFS 1952:387
Andra lagutskottets utlåtande nr G år 1955
11
(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
b) i annan-------värdepapper, samt
att insatserna icke uppgå till högre att insatserna icke uppgå till högre
sammanlagt belopp än 5 000 kronor; sammanlagt belopp än 10 000 kronor;
c) efter tillstånd------ 30 000 kronor.
Varor, vilka — —----—• nyss sagts.
5 §■
Utan anmälan --------insats, samt
att värdet å högsta vinst icke över- att värdet å högsta vinst icke överstiger
100 kronor. stiger 200 kronor.
Denna förordning träder i kraft
den 1 juli 1955.
550481. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:115 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 och 5 §§ lotteriförordningen den 19 maj a1 i texten