Utlåtande i anledning av väckta motioner om genomförande av en allmän arbetarpensionering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 3 i första kammaren av herr Persson, Helmer, och herr Norling samt nr 7 i andra kammaren av herr Senander m. fl.
1955-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1955:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om genomförande av en allmän arbetarpensionering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 3 i första kammaren av herr Persson, Helmer, och herr Norling samt nr 7 i andra kammaren av herr Senander m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckta motioner om genomförande
av en allmän arbetarpensionering.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 3 i första kammaren av herr
Persson, Helmer, och herr Norling samt nr 7 i andra kammaren av herr
Senander m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla dels om förslag till provisorisk lag
om arbetarpensionering i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i
motionerna anföres och att sådant förslag framlägges i så god tid att det
kan träda i kraft den 1 januari 1956, och dels att Kungl. Maj:t på lämpligt
sätt måtte ta initiativ till överläggningar med parterna inom byggnadsindustrien
om arbetarpensioneringens genomförande för inom denna
verksamma arbetare.
Motionerna
I motionerna anföres, att en provisorisk lagstiftning om arbetarpensionering,
avsedd att utgöra ett led i en kommande definitiv lösning, bör
baseras på följande premisser:
1. Löntagare, som under minst 20 år haft anställning i samma företag,
sysselsättande minst 50 anställda, är vid uppnådd pensionsålder berättigad
till pension, motsvarande två tredjedelar av vederbörandes slutlön. Arbetslöshet,
sjukdom, ledighet för studier, militärtjänstgöring, fullgörande av
offentligt uppdrag etc. inräknas i kvalifikationstiden.
2. Om lönen reducerats innan pensionsåldern uppnåtts, t. ex. på grund
av minskad arbetsförmåga eller andra orsaker, som vederbörande själv inte
kunnat råda över, skall den lön som dessförinnan utgick ligga till grund
för bestämmande av arbetarpensionens storlek.
3. Till löntagare, som vid uppnådd pensionsålder inte har fullt antal
anställningsår, utgår arbetarpension enligt reducerad skala.
4. Pensionsåldern är högst 65 år för män och 60 år för kvinnor. För
löntagare i hälsofarligt eller tungt arbete inträder pensionsåldern vid högst
60 år för män och 55 år för kvinnor. Vad som är att hänföra till hälsofarligt
eller tungt arbete fastställes av socialstyrelsen i samråd med parterna
på arbetsmarknaden.
5. Kostnaderna för arbetarpensioner bestrides helt av företagen. Dessa
har skyldighet att upprätta pensionsfonder och att till dessa under betryggande
former avsätta erforderliga belopp. Pensionsfond förvaltas av
358 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 8
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 är 1955
en styrelse på exempelvis 5 personer, av vilka de anställdas fackliga organisationer
utser 2, företagsledningen 2 och pensionsnämnden på orten 1.
6. Därest företag, som beröres av bestämmelserna om arbetarpensionering,
uppgår i annat företag eller dess produktion överflyttas till sådant,
överföres pensionsförplilctelserna automatiskt på det andra företaget.
Därest företag reellt upphör att existera och medel till fortsatt säkrande
av de arbetarpensioner, som åvilar företaget i fråga, ej finns, svarar pensionsstyrelsen
för fortsatt utbetalande av desamma.
7. För att förebygga avskedanden i syfte att undkomma pensioneringen
ges Kungl. Maj:t befogenhet att utfärda erforderliga bestämmelser.
Det ligger, framhåller motionärerna, i sakens natur att en sådan dellösning
som den i motionerna föreslagna inte kan omspänna de områden
där speciella problem är för handen, t. ex. byggnadsfacken. Motionärerna
föreslår beträffande byggnadsfacken en annan lösning och anför i denna
del följande.
Vad särskilt beträffar byggnadsfacken är frågan om inte statsmakterna
borde ta ett initiativ för att förhandlingsvägen söka få fram en snabb
och för berörda arbetare godtagbar lösning av pensionsfrågan, som därefter
kunde förankras i lag. Problemet med byggnadsarbetarnas semesterpengar
har ju på sina håll förhandlingsvägen lösts på det sättet, att arbetsgivarna
till en central semesterkassa inbetalar visst belopp per arbetare
och arbetad timme. Härigenom kan berörda arbetare, oavsett eventuella
byten av arbetsgivare och arbetsplats, lyfta semesterersättningen i
ett sammanhang och vid rätt tidpunkt, alltså inför den egentliga semesterns
början. Man bör pröva möjligheterna att ordna arbetarpensioneringen
inom byggnadsfacken på liknande sätt, under direkt deltagande av
byggnadsarbetarnas fackliga organisationer.
Beträffande de skäl i övrigt, som motionärerna åberopat till stöd för
sina yrkanden, får utskottet hänvisa till motionerna.
Utredningar
Efter hemställan av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 47 år 1944
anhöll riksdagen nämnda år i skrivelse till Kungl. Maj :t om en förutsättningslös
utredning angående möjligheten och lämpligheten av en obligatorisk
pensionering av i enskild tjänst anställda.
Den närmast till följd härav år 1947 tillkallade pensionsutredningen avgav
den 12 oktober 1950 ett principbetänkande med förslag till allmän
pensionsförsäkring (SOU 1950: 33).
Pensionsutredningen anförde i en sammanfattning över sina förslag
bl. a. följande: *
Utredningen föreslår, att en allmän pensionsförsäkring införes, omfattande
i princip varje inkomsttagare, han må vara företagare eller anställd,
industriledare eller hantverkare, tjänsteman eller kroppsarbetare,
yrkesverksam eller icke yrkesverksam. Anslutningen till försäkringen är
oberoende av huruvida inkomsten härrör från tjänst, rörelse, fastighet eller
kapital.
Andra lagutskottets utlåtande nr S år 1955
3
Till grund för avvägningen av premier och försäkringsförmåner lägges
den pensionsgivande inkomsten, som utgör den till 30 000 kronor begränsade
sammanräknade nettoinkomsten vid taxering till statlig inkomstskatt
minskad med det s. k. folkpensionsavdraget, vilket definieras såsom dubbla
beloppet av den med indextillägg förhöjda allmänna ålderspensionen till
ensamstående. Skulle för någon den sammanräknade nettoinkomsten ett
visst år understiga folkpensionsavdraget, anses icke någon pensionsgivande
inkomst föreligga.
För varje år fastställes en uttagningskvot, angivande huru stor del av
den pensionsgivande inkomsten som skall erläggas i premie.
Premie erlägges till försäkringen av varje i riket mantalsskriven svensk
eller utländsk medborgare för år, då pensionsgivande inkomst föreligger;
dock föreslås vissa undantag.
•Varje arbetsgivare inbetalar till försäkringen ett arbetsgivarbidrag, i
princip avvägt så, att det blir lika stort som summan av de premier hans
anställda ha att betala på grund av sin pensionsgivande inkomst hos arbetsgivaren.
De influtna bidragen fördelas därefter mellan alla försäkrade
i proportion till deras premier utan anknytning till visst anställningsförhållande.
Pensionsförsäkringen omfattar ålders-, invalid- och familjepension. Pensionsåldern
utgör G7 år för man och 63 år för kvinna.
Pensionens storlek har gjorts beroende dels av de erlagda premierna,
dels av den genomsnittliga inkomststandarden för den aktiva befolkningen
vid den tidpunkt pensionen utgår.
Över betänkandet inhämtades yttranden från ett stort antal myndigheter
och organisationer m. fl.
Till fullföljande av det arbete pensionutredningen påbörjat tillkallades
härefter enligt Ivungl. Maj :ts bemyndigande den 23 november 1951 utredningen
för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.
I direktiven för sistnämnda utredning (anförande av statsrådet Ericsson
till statsrådsprotokollet den 23 november 1951) anknytes till pensionsutredningens
principbetänkande, redovisas det huvudsakliga innehållet i remissyttrandena
och pekas på de huvudpunkter i förslaget, till vilka den framförda
kritiken koncentrerats.
Rörande de närmare riktlinjerna för utredningens arbete anföres i direktiven
bl. a. följande.
I fråga om den obligatoriska pensionsförsäkringens omfattning torde
övervägande skäl tala för att godtaga pensionsutredningens förslag att försäkringen
skall avse icke blott anställda utan över huvud samtliga inkomsttagare.
—
En viktig angelägenhet blir vidare att — i anslutning till många i remissyttrandena
gjorda påpekanden — undersöka huru den obligatoriska pensionsförsäkringen
och folkpensioneringen lämpligen kan organisatoriskt
och sakligt sammanföras till ett enhetligt system. Riktpunkten bör härvid
vara att så långt möjligt erhålla pensioner, vilka automatiskt följer förändringarna
i den allmänna levnadsstandarden och vilkas storlek i viss utsträckning
är beroende av de inbetalda avgifterna.---
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955
Med hänsyn till den kritik, som riktats mot det föreslagna kollektiva
arbetsgivarbidraget, synes övervägande skäl tala för att man icke inför ett
sådant bidrag utan låter vederbörande inkomsttagare själva erlägga de
erforderliga avgifterna till försäkringen i form av premier. Samtidigt synes
dock, såvitt angår arbetstagare, en lagstadgad skyldighet böra införas av
innebörd att arbetsgivarna skall gottgöra sina anställda en del av försäkringspremien.
--- —
I anslutning till vad som anförts i en del remissyttranden bör närmare
undersökas, huruvida det är praktiskt möjligt att inom den obligatoriska
pensionsförsäkringen införa en i viss utsträckning varierande pensionsålder
och en invalidpensionering, som ger olika stora pensioner allt efter invaliditetens
grad. Maximipensionerna synes böra avvägas efter en något lägre
årsinkomst än utredningen utgått från. —- ----
Under arbetets gång bör i samhällsekonomiska frågor samråd äga rum
med konjunkturinstitutet. Av intresse är härvid särskilt, att de samhällsekonomiska
verkningarna av de konkreta förslag, till vilka man kommer,
grundligt prövas.
I de ursprungliga direktiven för utredningen har sedermera gjorts viss
ändring i enlighet med anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet
den 27 mars 1953. Häri erinras om att folkpensionärerna, genom
proposition nr 15 till 1953 års riksdag samt riksdagens beslut i enlighet
härmed, tillerkänts en generell standardförbättring, vilken angivits vara
av bestående art. Statsrådet Ericsson anför vidare bl. a.:
I anledning av den sålunda åsyftade folkpensionsreformen vill jag med
ändring av tidigare direktiv för utredningen angående allmän pensionsförsäkring
uttala, att ett sammanförande i sakligt avseende av folkpensioneringen
och den obligatoriska pensionsförsäkringen till ett enhetligt system
nu ej bör eftersträvas. Utredningen bör sålunda utgå från att de fastställda
generella folkpensionsförmånerna även i fortsättningen skall tillkomma alla
medborgare. Däremot är frågan om en organisatorisk samordning alltjämt
aktuell.
Utredningen avser enligt årets riksdagsberättelse att om möjligt slutföra
sitt uppdrag vid mitten av år 1955.
I fråga om den arbetarpensionering som hittills genomförts har i vad
avser den privata arbetsmarknaden vissa undersökningar gjorts av arbetsmarknadens
parter, och i anslutning härtill har också framkommit förslag
till ett mera allmänt genomförande av arbetarpensioneringen.
Svenska arbetsgivareföreningens pensionskommitté avgav sålunda i mars
1954 ett betänkande, vilket utkommit av trycket under titeln »Arbetarpensioner,
betänkande avgivet av Svenska arbetsgivareföreningens pensionskommitté».
Kommittén har i betänkandet framlagt förslag till arbetarpensioneringens
ordnande i näringslivets egen regi. Till betänkandet finns
såsom bilaga fogad bl. a. en utredning angående pensioneringsförhållandena
inom arbetsgivareföreningens område. Betänkandet har överlämnats
till Landsorganisationen och har även varit föremål för överläggning i arbetsmarknadskommittén.
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 är 1955
5
Vidare har Landsorganisationens utredningsavdelning i september 1954
avlämnat en preliminär redogörelse för den s. k. LO-undersökningen 1953
angående de allmänna anställningsförmånerna. I denna redogörelse behandlas
bl.a. socialförmåner vid ålderdom (pensionsförmåner).
Frågans behandling vid 1954 års riksdag ,
I två likalydande motioner vid 1954 års riksdag, 1:9 av herr Persson,
Helmer, m. fl. och II: 14 av herr Senander m. fl., yrkades, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till provisorisk lag
om arbetarpensionering, avsedd att gälla tills frågan kunde lösas i sin helhet,
och att sådant förslag framlades i så god tid, att det kunde träda i
kraft under år 1955. För en sådan provisorisk lagstiftning framlades i
motionerna vissa riktlinjer, och dessa överensstämmer med de premisser
som angivits i de nu förevarande motionerna.
Andra lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 29 år 1954, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,
och anförde bl. a.:
Utskottet kan icke dela motionärernas uppfattning om lämpligheten av
den föreslagna provisoriska lagstiftningen. Därest en sådan genomfördes,
skulle det — såsom jämväl motionärerna i fråga om finansieringen av pensioneringen
framhåller — bli nödvändigt att dessförinnan definitivt fastslå
vissa allmänna principer för den allmänna pensioneringen. Eljest skulle
sedermera synnerligen svårbemästrade samordningsproblem uppkomma.
I själva verket skulle de grundläggande frågorna i gemen behöva lösas definitivt
redan före den provisoriska lagstiftningen. Detta kan emellertid
icke rimligen ske utan tillgång till resultatet av de undersökningar som bedrivs
av utredningen för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.
Utskottet
Frågan om en allmän arbetarpensionering har behandlats av pensionsutredningen
i dess år 1950 avgivna principbetänkande med förslag till allmän
pensionsförsäkring och är nu föremål för ytterligare undersökning i
den år 1951 tillkallade utredningen för utarbetande av slutligt förslag till
allmän pensionsförsäkring.
Utskottet hade vid fjolårets riksdag att taga ställning till motioner av
i huvudsak samma innebörd som de nu förevarande, i vad dessa avser en
provisorisk lagstiftning om arbetarpensionering, och uttalade i sitt av riksdagen
godkända utlåtande över motionerna att utskottet icke kunde dela
motionärernas uppfattning om lämpligheten av den föreslagna provisoriska
lagstiftningen. Utskottet hänvisade bl. a. till att det — för att icke sedermera
synnerligen svårbemästrade samordningsproblem skulle uppkomma
—■ skulle bli nödvändigt att redan före den provisoriska lagstiftningen
definitivt lösa de grundläggande frågorna i gemen. Vad utskottet sålunda
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955
uttalat äger alltjämt giltighet. Det föreligger nu så mycket mindre anledning
att hos Kungl. Maj :t anhålla om förslag till en provisorisk lagstiftning
som utredningen för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring
enligt årets riksdagsberättelse avser att om möjligt redan vid
mitten av innevarande år slutföra sitt uppdrag.
Vad beträffar yrkandet i motionerna, att riksdagen skulle hos Kungl.
Maj :t hemställa om initiativ till överläggningar med parterna inom byggnadsindustrien
om arbetarpensioneringens genomförande för de inom
denna industri verksamma arbetarna, vill utskottet erinra om att den allmänna
pensionsförsäkringen är avsedd att omfatta även dessa arbetare.
Därest byggnadsarbetarna skulle finna det önskvärt att i avvaktan på den
allmänna pensionsförsäkringens genomförande söka få till stånd en provisorisk
reglering av sin pensionsfråga, torde de själva taga initiativ till överläggningar
härom.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 3 och II: 7, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 februari 1955
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Magnusson, Anders E. Johansson, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell och
herr Alvar Andersson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fröken Höjer, herrar Odhe, Bengtsson i Varberg, Ericsson i Näs,
fröken Wetterström och herr Königson.
SUilm 1955. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.