Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om genomförande av en allmän arbetarpensionering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 3 i första kammaren av herr Persson, Helmer, och herr Norling samt nr 7 i andra kammaren av herr Senander m. fl.

1955-02-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om genomförande av en allmän arbetarpensionering. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 3 i första kammaren av herr Persson, Helmer, och herr Norling samt nr 7 i andra kammaren av herr Senander m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckta motioner om genomförande

av en allmän arbetarpensionering.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 3 i första kammaren av herr

Persson, Helmer, och herr Norling samt nr 7 i andra kammaren av herr

Senander m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla dels om förslag till provisorisk lag

om arbetarpensionering i huvudsaklig överensstämmelse med vad som i

motionerna anföres och att sådant förslag framlägges i så god tid att det

kan träda i kraft den 1 januari 1956, och dels att Kungl. Maj:t på lämpligt

sätt måtte ta initiativ till överläggningar med parterna inom byggnadsindustrien

om arbetarpensioneringens genomförande för inom denna

verksamma arbetare.

Motionerna

I motionerna anföres, att en provisorisk lagstiftning om arbetarpensionering,

avsedd att utgöra ett led i en kommande definitiv lösning, bör

baseras på följande premisser:

1. Löntagare, som under minst 20 år haft anställning i samma företag,

sysselsättande minst 50 anställda, är vid uppnådd pensionsålder berättigad

till pension, motsvarande två tredjedelar av vederbörandes slutlön. Arbetslöshet,

sjukdom, ledighet för studier, militärtjänstgöring, fullgörande av

offentligt uppdrag etc. inräknas i kvalifikationstiden.

2. Om lönen reducerats innan pensionsåldern uppnåtts, t. ex. på grund

av minskad arbetsförmåga eller andra orsaker, som vederbörande själv inte

kunnat råda över, skall den lön som dessförinnan utgick ligga till grund

för bestämmande av arbetarpensionens storlek.

3. Till löntagare, som vid uppnådd pensionsålder inte har fullt antal

anställningsår, utgår arbetarpension enligt reducerad skala.

4. Pensionsåldern är högst 65 år för män och 60 år för kvinnor. För

löntagare i hälsofarligt eller tungt arbete inträder pensionsåldern vid högst

60 år för män och 55 år för kvinnor. Vad som är att hänföra till hälsofarligt

eller tungt arbete fastställes av socialstyrelsen i samråd med parterna

på arbetsmarknaden.

5. Kostnaderna för arbetarpensioner bestrides helt av företagen. Dessa

har skyldighet att upprätta pensionsfonder och att till dessa under betryggande

former avsätta erforderliga belopp. Pensionsfond förvaltas av

358 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 är 1955

en styrelse på exempelvis 5 personer, av vilka de anställdas fackliga organisationer

utser 2, företagsledningen 2 och pensionsnämnden på orten 1.

6. Därest företag, som beröres av bestämmelserna om arbetarpensionering,

uppgår i annat företag eller dess produktion överflyttas till sådant,

överföres pensionsförplilctelserna automatiskt på det andra företaget.

Därest företag reellt upphör att existera och medel till fortsatt säkrande

av de arbetarpensioner, som åvilar företaget i fråga, ej finns, svarar pensionsstyrelsen

för fortsatt utbetalande av desamma.

7. För att förebygga avskedanden i syfte att undkomma pensioneringen

ges Kungl. Maj:t befogenhet att utfärda erforderliga bestämmelser.

Det ligger, framhåller motionärerna, i sakens natur att en sådan dellösning

som den i motionerna föreslagna inte kan omspänna de områden

där speciella problem är för handen, t. ex. byggnadsfacken. Motionärerna

föreslår beträffande byggnadsfacken en annan lösning och anför i denna

del följande.

Vad särskilt beträffar byggnadsfacken är frågan om inte statsmakterna

borde ta ett initiativ för att förhandlingsvägen söka få fram en snabb

och för berörda arbetare godtagbar lösning av pensionsfrågan, som därefter

kunde förankras i lag. Problemet med byggnadsarbetarnas semesterpengar

har ju på sina håll förhandlingsvägen lösts på det sättet, att arbetsgivarna

till en central semesterkassa inbetalar visst belopp per arbetare

och arbetad timme. Härigenom kan berörda arbetare, oavsett eventuella

byten av arbetsgivare och arbetsplats, lyfta semesterersättningen i

ett sammanhang och vid rätt tidpunkt, alltså inför den egentliga semesterns

början. Man bör pröva möjligheterna att ordna arbetarpensioneringen

inom byggnadsfacken på liknande sätt, under direkt deltagande av

byggnadsarbetarnas fackliga organisationer.

Beträffande de skäl i övrigt, som motionärerna åberopat till stöd för

sina yrkanden, får utskottet hänvisa till motionerna.

Utredningar

Efter hemställan av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 47 år 1944

anhöll riksdagen nämnda år i skrivelse till Kungl. Maj :t om en förutsättningslös

utredning angående möjligheten och lämpligheten av en obligatorisk

pensionering av i enskild tjänst anställda.

Den närmast till följd härav år 1947 tillkallade pensionsutredningen avgav

den 12 oktober 1950 ett principbetänkande med förslag till allmän

pensionsförsäkring (SOU 1950: 33).

Pensionsutredningen anförde i en sammanfattning över sina förslag

bl. a. följande: *

Utredningen föreslår, att en allmän pensionsförsäkring införes, omfattande

i princip varje inkomsttagare, han må vara företagare eller anställd,

industriledare eller hantverkare, tjänsteman eller kroppsarbetare,

yrkesverksam eller icke yrkesverksam. Anslutningen till försäkringen är

oberoende av huruvida inkomsten härrör från tjänst, rörelse, fastighet eller

kapital.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr S år 1955

3

Till grund för avvägningen av premier och försäkringsförmåner lägges

den pensionsgivande inkomsten, som utgör den till 30 000 kronor begränsade

sammanräknade nettoinkomsten vid taxering till statlig inkomstskatt

minskad med det s. k. folkpensionsavdraget, vilket definieras såsom dubbla

beloppet av den med indextillägg förhöjda allmänna ålderspensionen till

ensamstående. Skulle för någon den sammanräknade nettoinkomsten ett

visst år understiga folkpensionsavdraget, anses icke någon pensionsgivande

inkomst föreligga.

För varje år fastställes en uttagningskvot, angivande huru stor del av

den pensionsgivande inkomsten som skall erläggas i premie.

Premie erlägges till försäkringen av varje i riket mantalsskriven svensk

eller utländsk medborgare för år, då pensionsgivande inkomst föreligger;

dock föreslås vissa undantag.

•Varje arbetsgivare inbetalar till försäkringen ett arbetsgivarbidrag, i

princip avvägt så, att det blir lika stort som summan av de premier hans

anställda ha att betala på grund av sin pensionsgivande inkomst hos arbetsgivaren.

De influtna bidragen fördelas därefter mellan alla försäkrade

i proportion till deras premier utan anknytning till visst anställningsförhållande.

Pensionsförsäkringen omfattar ålders-, invalid- och familjepension. Pensionsåldern

utgör G7 år för man och 63 år för kvinna.

Pensionens storlek har gjorts beroende dels av de erlagda premierna,

dels av den genomsnittliga inkomststandarden för den aktiva befolkningen

vid den tidpunkt pensionen utgår.

Över betänkandet inhämtades yttranden från ett stort antal myndigheter

och organisationer m. fl.

Till fullföljande av det arbete pensionutredningen påbörjat tillkallades

härefter enligt Ivungl. Maj :ts bemyndigande den 23 november 1951 utredningen

för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.

I direktiven för sistnämnda utredning (anförande av statsrådet Ericsson

till statsrådsprotokollet den 23 november 1951) anknytes till pensionsutredningens

principbetänkande, redovisas det huvudsakliga innehållet i remissyttrandena

och pekas på de huvudpunkter i förslaget, till vilka den framförda

kritiken koncentrerats.

Rörande de närmare riktlinjerna för utredningens arbete anföres i direktiven

bl. a. följande.

I fråga om den obligatoriska pensionsförsäkringens omfattning torde

övervägande skäl tala för att godtaga pensionsutredningens förslag att försäkringen

skall avse icke blott anställda utan över huvud samtliga inkomsttagare.

—

En viktig angelägenhet blir vidare att — i anslutning till många i remissyttrandena

gjorda påpekanden — undersöka huru den obligatoriska pensionsförsäkringen

och folkpensioneringen lämpligen kan organisatoriskt

och sakligt sammanföras till ett enhetligt system. Riktpunkten bör härvid

vara att så långt möjligt erhålla pensioner, vilka automatiskt följer förändringarna

i den allmänna levnadsstandarden och vilkas storlek i viss utsträckning

är beroende av de inbetalda avgifterna.---

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955

Med hänsyn till den kritik, som riktats mot det föreslagna kollektiva

arbetsgivarbidraget, synes övervägande skäl tala för att man icke inför ett

sådant bidrag utan låter vederbörande inkomsttagare själva erlägga de

erforderliga avgifterna till försäkringen i form av premier. Samtidigt synes

dock, såvitt angår arbetstagare, en lagstadgad skyldighet böra införas av

innebörd att arbetsgivarna skall gottgöra sina anställda en del av försäkringspremien.

--- —

I anslutning till vad som anförts i en del remissyttranden bör närmare

undersökas, huruvida det är praktiskt möjligt att inom den obligatoriska

pensionsförsäkringen införa en i viss utsträckning varierande pensionsålder

och en invalidpensionering, som ger olika stora pensioner allt efter invaliditetens

grad. Maximipensionerna synes böra avvägas efter en något lägre

årsinkomst än utredningen utgått från. —- ----

Under arbetets gång bör i samhällsekonomiska frågor samråd äga rum

med konjunkturinstitutet. Av intresse är härvid särskilt, att de samhällsekonomiska

verkningarna av de konkreta förslag, till vilka man kommer,

grundligt prövas.

I de ursprungliga direktiven för utredningen har sedermera gjorts viss

ändring i enlighet med anförande av statsrådet Ericsson till statsrådsprotokollet

den 27 mars 1953. Häri erinras om att folkpensionärerna, genom

proposition nr 15 till 1953 års riksdag samt riksdagens beslut i enlighet

härmed, tillerkänts en generell standardförbättring, vilken angivits vara

av bestående art. Statsrådet Ericsson anför vidare bl. a.:

I anledning av den sålunda åsyftade folkpensionsreformen vill jag med

ändring av tidigare direktiv för utredningen angående allmän pensionsförsäkring

uttala, att ett sammanförande i sakligt avseende av folkpensioneringen

och den obligatoriska pensionsförsäkringen till ett enhetligt system

nu ej bör eftersträvas. Utredningen bör sålunda utgå från att de fastställda

generella folkpensionsförmånerna även i fortsättningen skall tillkomma alla

medborgare. Däremot är frågan om en organisatorisk samordning alltjämt

aktuell.

Utredningen avser enligt årets riksdagsberättelse att om möjligt slutföra

sitt uppdrag vid mitten av år 1955.

I fråga om den arbetarpensionering som hittills genomförts har i vad

avser den privata arbetsmarknaden vissa undersökningar gjorts av arbetsmarknadens

parter, och i anslutning härtill har också framkommit förslag

till ett mera allmänt genomförande av arbetarpensioneringen.

Svenska arbetsgivareföreningens pensionskommitté avgav sålunda i mars

1954 ett betänkande, vilket utkommit av trycket under titeln »Arbetarpensioner,

betänkande avgivet av Svenska arbetsgivareföreningens pensionskommitté».

Kommittén har i betänkandet framlagt förslag till arbetarpensioneringens

ordnande i näringslivets egen regi. Till betänkandet finns

såsom bilaga fogad bl. a. en utredning angående pensioneringsförhållandena

inom arbetsgivareföreningens område. Betänkandet har överlämnats

till Landsorganisationen och har även varit föremål för överläggning i arbetsmarknadskommittén.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 är 1955

5

Vidare har Landsorganisationens utredningsavdelning i september 1954

avlämnat en preliminär redogörelse för den s. k. LO-undersökningen 1953

angående de allmänna anställningsförmånerna. I denna redogörelse behandlas

bl.a. socialförmåner vid ålderdom (pensionsförmåner).

Frågans behandling vid 1954 års riksdag ,

I två likalydande motioner vid 1954 års riksdag, 1:9 av herr Persson,

Helmer, m. fl. och II: 14 av herr Senander m. fl., yrkades, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till provisorisk lag

om arbetarpensionering, avsedd att gälla tills frågan kunde lösas i sin helhet,

och att sådant förslag framlades i så god tid, att det kunde träda i

kraft under år 1955. För en sådan provisorisk lagstiftning framlades i

motionerna vissa riktlinjer, och dessa överensstämmer med de premisser

som angivits i de nu förevarande motionerna.

Andra lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 29 år 1954, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd,

och anförde bl. a.:

Utskottet kan icke dela motionärernas uppfattning om lämpligheten av

den föreslagna provisoriska lagstiftningen. Därest en sådan genomfördes,

skulle det — såsom jämväl motionärerna i fråga om finansieringen av pensioneringen

framhåller — bli nödvändigt att dessförinnan definitivt fastslå

vissa allmänna principer för den allmänna pensioneringen. Eljest skulle

sedermera synnerligen svårbemästrade samordningsproblem uppkomma.

I själva verket skulle de grundläggande frågorna i gemen behöva lösas definitivt

redan före den provisoriska lagstiftningen. Detta kan emellertid

icke rimligen ske utan tillgång till resultatet av de undersökningar som bedrivs

av utredningen för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.

Utskottet

Frågan om en allmän arbetarpensionering har behandlats av pensionsutredningen

i dess år 1950 avgivna principbetänkande med förslag till allmän

pensionsförsäkring och är nu föremål för ytterligare undersökning i

den år 1951 tillkallade utredningen för utarbetande av slutligt förslag till

allmän pensionsförsäkring.

Utskottet hade vid fjolårets riksdag att taga ställning till motioner av

i huvudsak samma innebörd som de nu förevarande, i vad dessa avser en

provisorisk lagstiftning om arbetarpensionering, och uttalade i sitt av riksdagen

godkända utlåtande över motionerna att utskottet icke kunde dela

motionärernas uppfattning om lämpligheten av den föreslagna provisoriska

lagstiftningen. Utskottet hänvisade bl. a. till att det — för att icke sedermera

synnerligen svårbemästrade samordningsproblem skulle uppkomma

—■ skulle bli nödvändigt att redan före den provisoriska lagstiftningen

definitivt lösa de grundläggande frågorna i gemen. Vad utskottet sålunda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1955

uttalat äger alltjämt giltighet. Det föreligger nu så mycket mindre anledning

att hos Kungl. Maj :t anhålla om förslag till en provisorisk lagstiftning

som utredningen för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring

enligt årets riksdagsberättelse avser att om möjligt redan vid

mitten av innevarande år slutföra sitt uppdrag.

Vad beträffar yrkandet i motionerna, att riksdagen skulle hos Kungl.

Maj :t hemställa om initiativ till överläggningar med parterna inom byggnadsindustrien

om arbetarpensioneringens genomförande för de inom

denna industri verksamma arbetarna, vill utskottet erinra om att den allmänna

pensionsförsäkringen är avsedd att omfatta även dessa arbetare.

Därest byggnadsarbetarna skulle finna det önskvärt att i avvaktan på den

allmänna pensionsförsäkringens genomförande söka få till stånd en provisorisk

reglering av sin pensionsfråga, torde de själva taga initiativ till överläggningar

härom.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 3 och II: 7, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 februari 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Magnusson, Anders E. Johansson, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell och

herr Alvar Andersson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i

Göteborg, fröken Höjer, herrar Odhe, Bengtsson i Varberg, Ericsson i Näs,

fröken Wetterström och herr Königson.

SUilm 1955. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.