Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av två provisoriska europeiska överenskommelser om social trygghet och en europeisk konvention om social och medicinsk hjälp samt tilläggsprotokoll till dessa avtal.
1955-02-22 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1955:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av två provisoriska europeiska överenskommelser om social trygghet och en europeisk konvention om social och medicinsk hjälp samt tilläggsprotokoll till dessa avtal.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955
1
Nr 9
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation
av två provisoriska europeiska överenskommelser
om social trygghet och en europeisk konvention
om social och medicinsk hjälp samt tilläggsprotokoll
till dessa avtal.
Genom en den 7 januari 1955 dagtecknad proposition, nr 53, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna ratifikation av
dels provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet vid ålderdom
och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande,
dels provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet, dock ej
vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för efterlevande,
dels europeisk konvention om social och medicinsk hjälp,
dels ock tilläggsprotokoll till dessa avtal.
I fråga om texten till avtalen och tilläggsprotokollen, vilken är avfattad
på engelska och franska språken, ävensom beträffande översättning därav
till svenska språket, får utskottet hänvisa till den vid propositionen fogade
bilagan.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av vissa
europeiska avtal, som utarbetats inom Europarådet och som innefattar dels
två provisoriska överenskommelser om social trygghet, den ena om social
trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande,
den andra rörande de grenar av social trygghet, som avser sjukdom, moderskap,
yrkesskador, arbetslöshet samt familjebidrag och begravningshjälp,
dels en konvention om social och medicinsk hjälp, dels ock tilläggsprotokoll
till dessa avtal, innebärande att avtalen, som omfattar medborgare i Europarådets
medlemsstater, även skall tillämpas på flyktingar. Dessa avtal jämte
tilläggsprotokoll har undertecknats av Sverige den 11 december 1953 men
blir bindande först efter ratifikation.
Huvudprinciperna i de båda provisoriska överenskommelserna är att varje
land, som är medlem av Europarådet, skall likställa medborgare i de
andra medlemsstaterna med sina egna medborgare när det gäller tillämp1
Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 and. .Nr 9
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955
ningen av vederbörande lands lagstiftning om de sociala förmåner, som omfattas
av överenskommelserna, samt att varje land skall låta alla medborgare
i medlemsstaterna få draga fördel av de konventioner om social trygghet,
som slutits mellan två eller flera av länderna. I överenskommelserna anges
närmare å vilka sociala trygghetsgrenar och på vilka bilaterala eller regionala
överenskommelser dessa principer skall tillämpas, varjämte vissa begränsningar
uppställes i fråga om principernas genomförande. Konventionen
om social och medicinsk hjälp är också uppbyggd på likställighetsprincipen
men saknar motsvarighet till vad som i överenskommelserna stadgats
därom att andra medlemsstaters medborgare skall få draga fördel av
konventioner mellan två eller flera av länderna.
Inledning
Europarådet har enligt sin stadga till syfte att åstadkomma en fastare
enhet mellan medlemsstaterna för att bl. a. underlätta dessa staters sociala
framsteg. Såsom ett led i förverkligandet av detta mål har Europarådet upptagit
arbetet på att inom medlemsstaterna främja genomförandet av principen
om utlänningars jämställande med landets egna medborgare i fråga om rätten
till sociala förmåner. Förevarande avtalskomplex, som omfattar två provisoriska
europeiska överenskommelser om social trygghet och en konvention
om social och medicinsk hjälp samt tilläggsprotokoll till dessa avtal
avseende flyktingar, är ett resultat av detta arbete. Principen om likställighet
har emellertid ej blivit helt genomförd i avtalen; i många avseenden ger dessa
de fördragsslutande länderna möjlighet att uppställa vissa förutsättningar
för att en utlänning skall få åtnjuta förmåner som här avses.
Likställighetsprincipen har tidigare kommit till uttryck i ett antal bilaterala
och multilaterala konventioner mellan olika länder. Härvidlag märkes
särskilt två mellan Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien
(Brysselpaktländerna) slutna konventioner, den ena rörande social
trygghet och den andra om social och medicinsk hjälp. Det är med utgångspunkt
från dessa båda konventioner som arbetet på förevarande Europarådsavtal
bedrivits. Den förstnämnda av dessa konventioner är emellertid
konstruerad som en ramkonvention till de bilaterala konventioner rörande
social trygghet, som finnes mellan alla Brysselpaktländerna. En motsvarande
ramkonvention för samtliga Europarådsländer skulle innebära, att
ett nät av bilaterala konventioner först skapades mellan alla dessa länder.
Europarådet har rekommenderat medlemsstaterna att snarast sluta dylika
konventioner med varandra. I avvaktan på fullföljandet av det tidsödande
arbetet att skapa ett nät av dylika konventioner har emellertid Europarådet
föreslagit, att två såsom provisoriska betecknade överenskommelser om social
trygghet skall ingås, vilka i vissa huvuddrag skall reglera utlänningars sociala
ställning i medlemsstaterna.
Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955
3
xYvtalen och de därtill hörande tilläggsprotokollen har den It december
1953 undertecknats av förutom Sverige jämväl Europarådets övriga fjorton
medlemsstater, d. v. s. Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken
Tyskland, Grekland, Island, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna,
Norge, Saar, Storbritannien och Turkiet.
Hittills har avtalen ratificerats av Irland, Norge, Saar och Storbritannien,
varjämte Danmark ratificerat avtalen med undantag av tilläggsprotokollen
till de provisoriska överenskommelserna.
Avtalen underställdes, innan de slutliga texterna fastställdes, de olika
medlemsstaterna i Europarådet för granskning. I samband därmed har i
Sverige hörts pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten
och arbetsmarknadsstyrelsen över de två provisoriska överenskommelserna
samt socialstyrelsen och medicinalstyrelsen över konventionen om social
och medicinsk hjälp.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i propositionen
uttalat, att det givetvis är önskvärt, att Sverge såsom medlem av Europarådet
ratificerar dessa avtal, varigenom ökad möjlighet att komma i åtnjutande
av sociala förmåner skulle öppnas såväl för svenska medborgare i
andra medlemsstater som för personer från dessa länder här i landet. Sverige
intager för övrigt redan, framhåller departementschefen, beträffande
många socialförmåner den ståndpunkten, att utlänningar likställes med
svenska medborgare.
Vidare anför departementschefen bl. a. följande.
»Vad först angår den provisoriska överenskommelsen om social trygghet
vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt till efterlevande skulle den
för Sveriges del bli tillämplig på förmåner enligt lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering, lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar
med barn samt lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors
och invaliders in. fl. barn. Enligt artikel 2 i överenskommelsen skall medborgare
i annat fördragsslutande land äga rätt till ifrågavarande förmåner på
samma villkor som förmånslandets egna medborgare, dock beträffande vissa
förmånsformer med rätt för landet att uppställa särskilda förutsättningar.
Dessa villkor är olika, allteftersom fråga är om en av avgifter beroende
(»contributory») eller en av avgifter oberoende (»non-contributory») förmånsgren.
----
Som den svenska folkpensionen utgår utan hänsyn till om folkpensionsavgift
erlagls av den pensionsberättigade eller ej samt inga avgifter uttages
för änke- och änklingsbidragen eller för de särskilda barnbidragen, blir dessa
förmåner alt hänföra till den senare kategorien. För förmåner av detta
slag uppställes i överenskommelsen följande förutsättningar, nämligen att
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955
utlänningen uppehållit sig i förmånslandet sammanlagt minst 15 år efter
20 års ålder, att han varit stadigvarande bosatt där oavbrutet minst fem år
omedelbart före ansökan om förmån samt att han fortfarande är stadigvarande
bosatt där. Vad angår förmåner vid nedsatt arbetsförmåga fordras
därjämte, att vederbörande stadigvarande bosatt sig i förmånslandet innan
den sjukdom, som orsakat nedsättningen av arbetsförmågan, första gången
konstaterades av läkare. Dessa krav går utöver de i den svenska lagstiftningen
uppställda villkoren. Beträffande folkpension samt änke- och änklingsbidrag
fordras sålunda i regel medborgarskap i Sverige eller i land, varmed
överenskommelse om utgivande av dessa förmåner träffats, ävensom mantalsskrivning
här; och vad angår de särskilda barnbidragen kräves att barnet,
utöver att det innehar medborgarskap som nyss sagts, skall stadigvarande
vistas i Sverige. Det i överenskommelsen förutsatta tidsvillkoret motsvarar
i stort sett den tid, som i länder med det kontinentala pensionssystemet i allmänhet
kräves för att vederbörande skall erhålla full pension eller i varje
fall en pension, som bereder honom en dräglig existens. I detta sammanhang
bör erinras om att i de nordiska konventionerna rörande ålders- och invalidpensionering
uppställes mindre stränga krav, nämligen blott fem års vistelse
i förmånslandet omedelbart före pensionsansökan; för invalidpensionsförmån
finnes även stadgad en kortare vistelsetid om ett år, i vilket fall dock
kräves att vederbörande under denna vistelse varit arbetsför. Vad i den provisoriska
överenskommelsen stadgas i detta hänseende synes sålunda kunna
godtagas för Sveriges del utan reservation. Givetvis bör de personer, vilka
omfattas av överenskommelsen, åläggas skyldighet att betala pensionsavgift
till folkpensioneringen. Den del av den allmänna skatten, som går till folkpensioneringen,
änke- och änklingsbidragen samt de särskilda barnbidragen,
uttages redan nu av dem, i den mån de är skattskyldiga i Sverige.
Det i överenskommelsen angivna tidsvillkoret torde avse förmånstagarens
förhållanden. I fråga om de särskilda barnbidragen skulle detta vara liktydigt
med barnets förhållanden, något som skulle innebära, att sådant bidrag ej
alls komme att utgå, eftersom det ej utgives för barn över 16 år. Det kan
anmärkas, att barnbidragen i de andra länderna i allmänhet anses utgöra
en försörjaren tillkommande förmån, varför tidsvillkoret blir tillämpligt på
denne. Överenskommelsen lägger givetvis intet hinder i vägen för att förevarande
stadgande från svensk sida ges en däremot svarande tolkning.
Genom överenskommelsens tilläggsprotokoll utsträckes tillämpningen av
överenskommelsens bestämmelser till att omfatta även flyktingar. Flyktingbegreppet
tages därvid i samma betydelse som i Förenta Nationernas konvention
den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, vilken konvention
ratificerats av Sverige. Rörande innehållet i denna konvention hänvisar
jag till propositionen nr 134 till fjolårets riksdag. Här må blott erinras om
att nämnda flyktingbegrepp omfattar dels sådana flyktingkategorier, som
genom vissa tidigare internationella överenskommelser erhållit internationell
status, dels ock personer som till följd av händelser, som inträffat före
den 1 januari 1951, och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse
Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955
5
på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp
eller politiska åskådning befinner sig utanför sitt hemland samt är ur stånd
att eller på grund av sådan fruktan icke önskar begagna sig av sitt hemlands
skydd. I den förklaring, som de fördragsslutande länderna hade att avge i
anslutning till denna konvention — en motsvarande förklaring skall enligt
artikel 1 i tilläggsprotokollet avges i anslutning till detta protokoll om så ej
skett redan tidigare i anledning av konventionen — har för svensk del angivits,
att man i fråga om uttrycket »händelser som inträffat före den 1 januari
1951» avser ej blott i Europa timade händelser utan även händelser
som inträffat annorstädes. Från svensk sida torde ingen erinran böra resas
mot att även flyktingar, som haft hemvist i land som ratificerar den provisoriska
överenskommelsen, beredes möjlighet att bli delaktiga av de nyss
berörda svenska socialförmånerna efter minst 15 års vistelse i landet. Efter
så lång tid i landet har dessa människor i allmänhet smält in i samhällslivet
på sådant sätt, att det skulle vara obilligt att hålla dem utanför detta sociala
skydd. I detta sammanhang bör erinras därom, att Sverige ej genom
förevarande avtal förbinder sig att utgiva de angivna förmånerna till personer,
som med eventuella framtida flyktingströmmar i samband med omvälvningar
i olika delar av världen söker sig till vårt land. Med hänsyn till
det anförda synes Sverige enligt min mening böra biträda tilläggsprotokollet
i denna del.
Att man sålunda öppnar möjlighet för andra medlemsstaters medborgare
ävensom flyktingar därifrån att bli delaktiga av de nämnda svenska förmånerna
kräver ingen ändring i gällande lagstiftning, enär Kungl. Maj :t
däri bemyndigats att träffa dylik överenskommelse med främmande makt
såvitt angår dess medborgare, eu fullmakt som genom lagen den 17 juni 1938
angående rätt för Konungen att meddela förordnande om vissa förmåner åt
statslösa med flera utvidgats att avse även flyktingar, som stadigvarande
vistas i riket.
Jag övergår härefter till den andra provisoriska överenskommelsen rörande
social trygghet, som enligt artikel 1 omfattar förmåner vid sjukdom,
moderskap, dödsfall, yrkesskador och arbetslöshet samt familjebidrag, i den
mån dessa förmåner ej har karaktär av vård åt nödställda eller utgår från
särskilda anordningar för personer i allmän tjänst eller utgör ersättningar
på grund av krigshandlingar. Inom överenskommelsens tillämpningsområde
synes numera för Sveriges del falla lagstiftningen om allmän sjukförsäkring,
moderskapshjälp och mödrahjälp, vidare lagstiftningen om
yrkesskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetshjälp samt
om allmänna barnbidrag ävensom vissa författningar rörande särskilda
sjukhjälpsförmåner.
Den förut avhandlade likställighetsprincipen har på förevarande område
av den sociala tryggheten fastslagits, såvitt avser medborgare i de fördragsslutande
länderna, i artikel 2 av överenskommelsen och, vad angår flyktingar
från dessa länder, i artikel 2 av tilläggsprotokollet till överenskommel
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955
sen. Liksom enligt den nyss behandlade överenskommelsen äger emellertid
fördragsslutande land uppställa särskilda förutsättningar för att utlänning
skall få tillträde till de olika förmånsgrenarna. I vissa avseenden är dessa
förutsättningar avhängiga av om det gäller en av avgifter beroende eller en
av avgifter oberoende förmånsgren. I förutnämnda bilaga till överenskommelsen
skall anges, vilken av dessa kategorier de förtecknade förmånerna
tillhör.
I fråga om den allmänna sjukförsäkringen, moderskapshjälpen, mödrahjälpen,
arbetslöshetshjälpen och de allmänna barnbidragen, vilka samtliga
utgör av avgifter oberoende förmånsformer, kommer följande i överenskommelsen
uppställda förutsättningar att bli tillämpliga, nämligen att vederbörande
skall ha uppehållit sig minst sex månader i förmånslandet och att
han är stadigvarande bosatt där. Vidare kräves i fråga om samma förmåner,
dock ej de allmänna barnbidragen, att vederbörande bosatt sig i förmånslandet
innan förmånsbehovet blivit aktuellt, dvs. innan sjukdomen konstaterades
av läkare, före barnets avlelse resp. före arbetslöshetens början. Något
hinder för Sveriges anslutning till överenskommelsen i denna del synes icke
föreligga, dock torde förbehåll böra göras i fråga om arbetslöshetshjälpen
och de allmänna barnbidragen.
Vad angår sjuk- och moderskapshjälpen må erinras om att lagen om allmän
sjukförsäkring och därmed även lagen om moderskapshjälp är tillämplig
å här bosatta och mantalsskrivna utlänningar. Beträffande övriga av
överenskommelsen omfattade sjukhjälpsförmåner förhåller det sig så, att i
Sverige som regel gäller jämställdhet mellan utlänningar och svenska medborgare
i fråga om rätten till dylika förmåner. I vissa fall torde dock krävas,
att utlänningen skall vara mantalsskriven här i riket, överenskommelsen
uppställer i fråga om förevarande förmåner, som utgår oberoende av avgifter,
krav på minst sex månaders uppehåll i förmånslandet samt stadigvarande
bosättning där. På nu ifrågavarande område synes —- i belysning av
vad i det föregående i samband med de allmänna barnbidragen anförts rörande
det svenska mantalsskrivningskravet — ej för Sveriges del föreligga
något ratifikationshinder.
I fråga om rätten till mödrahjälp göres i förordningen den 11 juni 1937
om mödrahjälp ingen skillnad mellan svensk och utländsk kvinna.
I 12 § kungörelsen den 27 maj 1949 angående vissa statliga och statsunderstödda
åtgärder vid arbetslöshet stadgas, att arbetslöshetshjälp endast
må tillkomma svensk medborgare eller medborgare i land, med vilket överenskommelse
träffats om ömsesidighet beträffande hjälpåtgärder vid arbetslöshet,
dock att arbetsmarknadsstyrelsen äger efter bemyndigande av Kungl.
Maj :t medgiva arbetslöshetshjälp även till annan utlänning. Sådant bemyndigande
har lämnats men därvid har föreskrivits, att utlänningen som regel
skall ha haft stadigvarande anställning i Sverige under minst ett år, innan
arbetslöshetshjälp må beviljas honom. Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett,
att skäl saknas för att i förevarande sammanhang uppmjuka kravet på ett
års arbetsanställning; och jag finner i likhet med styrelsen riktigt, att för
svensk del gjorts ett förbehåll mot överenskommelsen i detta avseende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Allmänt barnbidrag utgår enligt 1 § andra stycket lagen den 26 juli 1947
om allmänna barnbidrag till bl. a. här i riket bosatt barn, som icke är svensk
medborgare, om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven
i riket. Mantalsskrivningskravet betyder, att allmänt barnbidrag i vissa fall
kan utgå för barnet först efter 14 månaders vistelse i landet, men även att
bidraget i andra fall kan utgivas redan efter två månader. Ett svenskt förbehåll
blir påkallat på denna punkt, men eftersom mantalsskrivningskravet
kan verka än skärpande och än mildrande i förhållande till överenskommelsens
sexmånadersregel och i genomsnitt torde ge samma resultat, synes förbehållet
kunna formuleras såsom skedde vid avtalsförhandlingarna, nämligen
att den svenska regeln skall anses stå i överensstämmelse med bestämmelserna
i artikel 2 uti överenskommelsen. Ett sådant förbehåll kommer att
omfatta även en annan bestämmelse i sagda artikel, som eljest skulle bli
tillämplig på de allmänna barnbidragen, nämligen att i fall, då lagstiftningen
i ett land beträffande rätten till viss förmån gör skillnad mellan olika barn
allt efter deras medborgarskap, det utländska barnet skall behandlas såsom
medborgare i landet i fråga. Eljest skulle det förutnämnda för utländska
barn stadgade villkoret, att de skall fostras av här bosatt och mantalsskriven
person, vilket villkor ej gäller för svenska barn, icke kunna upprätthållas i
förhållande till utlänningar från de fördragsslutande länderna.
Vad härefter angår yrkesskadeförsäkringen uppställes i överenskommelsen
endast det kravet för att en utlänning skall bli omfattad av likställighetsregeln,
att han uppehåller sig inom något av de fördragsslutande länderna.
Enligt lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring gäller i princip
samma bestämmelser vare sig den skadade är svensk eller ej. I 30 §
stadgas dock några undantag från huvudregeln. Är den ersättningsberättigade
ej svensk medborgare och är han ej heller bosatt i riket, äger sålunda
försäkringsinrättningen utan hans samtycke utbyta ersättning i form av
sjukpenning, barntillägg eller livränta mot ett engångsbelopp om 50 procent
av kapitalvärdet. Har skadan medfört döden och var den avlidne ej
svensk medborgare och ej bosatt i riket, utgår begravningshjälp endast om
dödsfallet skett inom tre månader efter skadans inträffande och livränta
till efterlevande, som ej är svensk medborgare, allenast om denne vid tiden
för skadans inträffande var bosatt i Sverige. Från dessa föreskrifter äger
emellertid Kungl. Maj:t, under förutsättning av ömsesidighet, medgiva undantag
för medborgare i visst land. Med stöd av motsvarande bemyndigande
i den tidigare lagstiftningen om försäkring för olycksfall i arbete, där liknande
bestämmelser om utlänningar återfanns, har Kungl. Maj.t i anslutning
till Genévekonventionen den 5 juni 1925 angående lika behandling av inoch
utländska arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete träffat
överenskommelse härutinnan med ett antal främmande makter, vilka
liksom Sverige ratificerat konventionen. I samband därmed har särskilda
kungörelser utfärdats om att förutnämnda undantagsbestämmelser ej skall
tillämpas i fråga om medborgare i del land kungörelsen avser. Enligt den
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955
i det föregående berörda lagen av år 1938 angående rätt för Konungen att
meddela förordnande om vissa förmåner åt statslösa med flera föreligger
möjlighet att förordna om motsvarande dispens från undantagsreglerna för
politiska flyktingar.
Beträffande arbetslöshetsförsäkringen kräves enligt överenskommelsen,
att utlänningen skall vara stadigvarande bosatt i riket samt att han icke
varit arbetslös ända sedan hitkomsten. Utlänningar har f. n. samma rätt till
inträde i svensk erkänd arbetslöshetskassa som svenska medborgare. Arbetsmarknadsstyrelsen
äger visserligen enligt 13 § förordningen den 15 juni
1934 om erkända arbetslöshetskassor föreskriva begränsningar i denna rätt.
Några sådana begränsningar har hittills icke vidtagits, och något svenskt
förbehåll torde ej påkallat i detta hänseende.
De båda provisoriska överenskommelserna och de därtill hörande tilläggsprotokollen
är i övriga delar likalydande. Enligt artikel 4 i överenskommelserna
göres dessa tillämpliga på tidigare fall, där förmåner ej förut kunnat
utgå eller upphört att utgå i avsaknad av sådana bestämmelser, som nu intagits
i överenskommelserna. I artikel 5 stadgas, att överenskommelserna ej
skall verka inskränkande på bestämmelser i ländernas lagstiftning eller
andra konventioner, som stadgar förmånligare villkor för den enskilde.
Jag övergår härefter till att behandla konventionen om social och medicinsk
hjälp och tilläggsprotokollet därtill. Enligt artikel 1 i konventionen
förbinder sig fördragsslutande land att låta andra fördragsslutande länders
medborgare, som lovligen uppehåller sig inom landet, komma i åtnjutande
av social och medicinsk hjälp i samma utsträckning och på samma villkor
som landets egna medborgare. Vad som skall förstås med social och medicinsk
hjälp framgår av artikel 2, enligt vilken däri innefattas all hjälp som
enligt landets lagstiftning utgår till personer i nödställd belägenhet i form
av erforderligt underhåll och vård. Dock avses ej förmåner, som omfattas
av förutnämnda överenskommelser, ej heller förmåner vid krigsskada och
dylikt.
Den lagstiftning, som vid Sveriges anslutning till konventionen skulle
komma att omfattas av densamma, utgöres enligt en i särskild bilaga till
konventionen intagen förteckning av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården,
29 § barnavårdslagen den 6 juni 1924, som avser barns omhändertagande
för samhällsvård, samt förordningen den 30 juni 1948 om familjebostads-
och bränslebidrag. Såvitt angår sistnämnda författning synes
emellertid för Sveriges del en utvidgning av konventionens tillämpningsområde
böra ske så att därunder inbegripes alla författningar rörande av
statsmedel finansierade allmänna bidrag med syfte att minska bostadskostnaderna.
I hithörande lagar och författningar göres såvitt avser förutsättningarna
för meddelande av nu ifrågavarande hjälp icke någon åtskillnad
mellan svenska och utländska medborgare.
Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955
9
Genom tilläggsprotokollet göres konventionen tillämplig även på flyktingar,
vilket begrepp här tages i samma betydelse som i överenskommelserna.
Enligt artikel 4 i konventionen skall kostnaderna för hjälp till ifrågavarande
utlänningar bestridas av det land som beviljat hjälpen. Detta överensstämmer
med vad i kostnadsfrågan stadgats i den nordiska konventionen den
9 januari 1951 om ömsesidigt utgivande av vård åt nödställda. Dock skall
enligt artikel 5 i Europarådskonventionen de fördragsslutande länderna
bistå varandra i fråga om att återbekomma beloppet av den som är underhållsskyldig
gentemot lijälpmottagaren eller eljest har ekonomiska förpliktelser
mot denne.
I artiklarna 6—10 upptages bestämmelser om hemsändning. Dessa bestämmelser
äger helt naturligt icke tillämpning på flyktingar, vilket angives i artikel
3 stycket 1 uti tilläggsprotokollet. Såsom huvudregel skall gälla, att
hemsändning av medborgare i fördragsslutande land ej må ske uteslutande
på den grund, att han är i behov av hjälp. Från denna regel medgives undantag
under vissa villkor, bland annat då vederbörande person ej oavbrutet
uppehållit sig i ifrågavarande land minst fem år, därest han kom dit före
55 års ålder, eller minst tio år, om han kom dit efter det han uppnått denna
ålder. Dock skall även i sådant fall hemsändning utnyttjas med stor återhållsamhet
och endast när humanitära hänsyn ej talar däremot. De i konventionen
upptagna stadgandena om hemsändning torde inrymmas under
nuvarande svenska regler om hemsändning av utlänningar, som återfinnes
i kungörelsen den 9 mars 1951 angående anmälan om fattigvård åt utlänningar
m. m., och star i samklang med motsvarande bestämmelser i den nordiska
konventionen om ömsesidigt utgivande av vård åt nödställda. En konsekvens
av förevarande Europarådskonvention blir naturligtvis, att en person
från fördragsslutande land, vilken uppehållit sig i Sverige minst fem
resp. tio år, ej kan vägras uppehållstillstånd här i riket av blott det skälet,
att han är i behov av socialhjälp.»
Utskottet
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag
och får därför hemställa,
att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr
53, måtte godkänna ratifikation av
dels provisorisk europeisk överenskommelse om social
trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för
efterlevande,
dels provisorisk europeisk överenskommelse om social
tryggliet, dock ej vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga
eller för efterlevande,
2 Biliang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd, Nr 9
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955
dels europeisk konvention om social och medicinsk hjälp,
dels ock tilläggsprotokoll till dessa avtal.
Stockholm den 22 februari 1955
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Magnusson, Anders E. Johansson, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell och
herr Alvar Andersson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fröken Höjer, herrar Odhe, Bengtsson i Varberg, Ericsson i Näs,
fröken Wetterström och herr Königson.
Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
550432
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:116 Skrivelse till Konungen i anledning av Kuxngl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av två provisoriska europeiska överenskommelser om social trygghet och en s. 1 i texten