Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av två provisoriska europeiska överenskommelser om social trygghet och en europeisk konvention om social och medicinsk hjälp samt tilläggsprotokoll till dessa avtal.

1955-02-22 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1955:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av två provisoriska europeiska överenskommelser om social trygghet och en europeisk konvention om social och medicinsk hjälp samt tilläggsprotokoll till dessa avtal.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation

av två provisoriska europeiska överenskommelser

om social trygghet och en europeisk konvention

om social och medicinsk hjälp samt tilläggsprotokoll

till dessa avtal.

Genom en den 7 januari 1955 dagtecknad proposition, nr 53, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna ratifikation av

dels provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet vid ålderdom

och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande,

dels provisorisk europeisk överenskommelse om social trygghet, dock ej

vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga eller för efterlevande,

dels europeisk konvention om social och medicinsk hjälp,

dels ock tilläggsprotokoll till dessa avtal.

I fråga om texten till avtalen och tilläggsprotokollen, vilken är avfattad

på engelska och franska språken, ävensom beträffande översättning därav

till svenska språket, får utskottet hänvisa till den vid propositionen fogade

bilagan.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av vissa

europeiska avtal, som utarbetats inom Europarådet och som innefattar dels

två provisoriska överenskommelser om social trygghet, den ena om social

trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande,

den andra rörande de grenar av social trygghet, som avser sjukdom, moderskap,

yrkesskador, arbetslöshet samt familjebidrag och begravningshjälp,

dels en konvention om social och medicinsk hjälp, dels ock tilläggsprotokoll

till dessa avtal, innebärande att avtalen, som omfattar medborgare i Europarådets

medlemsstater, även skall tillämpas på flyktingar. Dessa avtal jämte

tilläggsprotokoll har undertecknats av Sverige den 11 december 1953 men

blir bindande först efter ratifikation.

Huvudprinciperna i de båda provisoriska överenskommelserna är att varje

land, som är medlem av Europarådet, skall likställa medborgare i de

andra medlemsstaterna med sina egna medborgare när det gäller tillämp1

Iiihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 and. .Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

ningen av vederbörande lands lagstiftning om de sociala förmåner, som omfattas

av överenskommelserna, samt att varje land skall låta alla medborgare

i medlemsstaterna få draga fördel av de konventioner om social trygghet,

som slutits mellan två eller flera av länderna. I överenskommelserna anges

närmare å vilka sociala trygghetsgrenar och på vilka bilaterala eller regionala

överenskommelser dessa principer skall tillämpas, varjämte vissa begränsningar

uppställes i fråga om principernas genomförande. Konventionen

om social och medicinsk hjälp är också uppbyggd på likställighetsprincipen

men saknar motsvarighet till vad som i överenskommelserna stadgats

därom att andra medlemsstaters medborgare skall få draga fördel av

konventioner mellan två eller flera av länderna.

Inledning

Europarådet har enligt sin stadga till syfte att åstadkomma en fastare

enhet mellan medlemsstaterna för att bl. a. underlätta dessa staters sociala

framsteg. Såsom ett led i förverkligandet av detta mål har Europarådet upptagit

arbetet på att inom medlemsstaterna främja genomförandet av principen

om utlänningars jämställande med landets egna medborgare i fråga om rätten

till sociala förmåner. Förevarande avtalskomplex, som omfattar två provisoriska

europeiska överenskommelser om social trygghet och en konvention

om social och medicinsk hjälp samt tilläggsprotokoll till dessa avtal

avseende flyktingar, är ett resultat av detta arbete. Principen om likställighet

har emellertid ej blivit helt genomförd i avtalen; i många avseenden ger dessa

de fördragsslutande länderna möjlighet att uppställa vissa förutsättningar

för att en utlänning skall få åtnjuta förmåner som här avses.

Likställighetsprincipen har tidigare kommit till uttryck i ett antal bilaterala

och multilaterala konventioner mellan olika länder. Härvidlag märkes

särskilt två mellan Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien

(Brysselpaktländerna) slutna konventioner, den ena rörande social

trygghet och den andra om social och medicinsk hjälp. Det är med utgångspunkt

från dessa båda konventioner som arbetet på förevarande Europarådsavtal

bedrivits. Den förstnämnda av dessa konventioner är emellertid

konstruerad som en ramkonvention till de bilaterala konventioner rörande

social trygghet, som finnes mellan alla Brysselpaktländerna. En motsvarande

ramkonvention för samtliga Europarådsländer skulle innebära, att

ett nät av bilaterala konventioner först skapades mellan alla dessa länder.

Europarådet har rekommenderat medlemsstaterna att snarast sluta dylika

konventioner med varandra. I avvaktan på fullföljandet av det tidsödande

arbetet att skapa ett nät av dylika konventioner har emellertid Europarådet

föreslagit, att två såsom provisoriska betecknade överenskommelser om social

trygghet skall ingås, vilka i vissa huvuddrag skall reglera utlänningars sociala

ställning i medlemsstaterna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

3

xYvtalen och de därtill hörande tilläggsprotokollen har den It december

1953 undertecknats av förutom Sverige jämväl Europarådets övriga fjorton

medlemsstater, d. v. s. Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken

Tyskland, Grekland, Island, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna,

Norge, Saar, Storbritannien och Turkiet.

Hittills har avtalen ratificerats av Irland, Norge, Saar och Storbritannien,

varjämte Danmark ratificerat avtalen med undantag av tilläggsprotokollen

till de provisoriska överenskommelserna.

Avtalen underställdes, innan de slutliga texterna fastställdes, de olika

medlemsstaterna i Europarådet för granskning. I samband därmed har i

Sverige hörts pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten

och arbetsmarknadsstyrelsen över de två provisoriska överenskommelserna

samt socialstyrelsen och medicinalstyrelsen över konventionen om social

och medicinsk hjälp.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i propositionen

uttalat, att det givetvis är önskvärt, att Sverge såsom medlem av Europarådet

ratificerar dessa avtal, varigenom ökad möjlighet att komma i åtnjutande

av sociala förmåner skulle öppnas såväl för svenska medborgare i

andra medlemsstater som för personer från dessa länder här i landet. Sverige

intager för övrigt redan, framhåller departementschefen, beträffande

många socialförmåner den ståndpunkten, att utlänningar likställes med

svenska medborgare.

Vidare anför departementschefen bl. a. följande.

»Vad först angår den provisoriska överenskommelsen om social trygghet

vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt till efterlevande skulle den

för Sveriges del bli tillämplig på förmåner enligt lagen den 29 juni 1946 om

folkpensionering, lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar

med barn samt lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors

och invaliders in. fl. barn. Enligt artikel 2 i överenskommelsen skall medborgare

i annat fördragsslutande land äga rätt till ifrågavarande förmåner på

samma villkor som förmånslandets egna medborgare, dock beträffande vissa

förmånsformer med rätt för landet att uppställa särskilda förutsättningar.

Dessa villkor är olika, allteftersom fråga är om en av avgifter beroende

(»contributory») eller en av avgifter oberoende (»non-contributory») förmånsgren.

----

Som den svenska folkpensionen utgår utan hänsyn till om folkpensionsavgift

erlagls av den pensionsberättigade eller ej samt inga avgifter uttages

för änke- och änklingsbidragen eller för de särskilda barnbidragen, blir dessa

förmåner alt hänföra till den senare kategorien. För förmåner av detta

slag uppställes i överenskommelsen följande förutsättningar, nämligen att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

utlänningen uppehållit sig i förmånslandet sammanlagt minst 15 år efter

20 års ålder, att han varit stadigvarande bosatt där oavbrutet minst fem år

omedelbart före ansökan om förmån samt att han fortfarande är stadigvarande

bosatt där. Vad angår förmåner vid nedsatt arbetsförmåga fordras

därjämte, att vederbörande stadigvarande bosatt sig i förmånslandet innan

den sjukdom, som orsakat nedsättningen av arbetsförmågan, första gången

konstaterades av läkare. Dessa krav går utöver de i den svenska lagstiftningen

uppställda villkoren. Beträffande folkpension samt änke- och änklingsbidrag

fordras sålunda i regel medborgarskap i Sverige eller i land, varmed

överenskommelse om utgivande av dessa förmåner träffats, ävensom mantalsskrivning

här; och vad angår de särskilda barnbidragen kräves att barnet,

utöver att det innehar medborgarskap som nyss sagts, skall stadigvarande

vistas i Sverige. Det i överenskommelsen förutsatta tidsvillkoret motsvarar

i stort sett den tid, som i länder med det kontinentala pensionssystemet i allmänhet

kräves för att vederbörande skall erhålla full pension eller i varje

fall en pension, som bereder honom en dräglig existens. I detta sammanhang

bör erinras om att i de nordiska konventionerna rörande ålders- och invalidpensionering

uppställes mindre stränga krav, nämligen blott fem års vistelse

i förmånslandet omedelbart före pensionsansökan; för invalidpensionsförmån

finnes även stadgad en kortare vistelsetid om ett år, i vilket fall dock

kräves att vederbörande under denna vistelse varit arbetsför. Vad i den provisoriska

överenskommelsen stadgas i detta hänseende synes sålunda kunna

godtagas för Sveriges del utan reservation. Givetvis bör de personer, vilka

omfattas av överenskommelsen, åläggas skyldighet att betala pensionsavgift

till folkpensioneringen. Den del av den allmänna skatten, som går till folkpensioneringen,

änke- och änklingsbidragen samt de särskilda barnbidragen,

uttages redan nu av dem, i den mån de är skattskyldiga i Sverige.

Det i överenskommelsen angivna tidsvillkoret torde avse förmånstagarens

förhållanden. I fråga om de särskilda barnbidragen skulle detta vara liktydigt

med barnets förhållanden, något som skulle innebära, att sådant bidrag ej

alls komme att utgå, eftersom det ej utgives för barn över 16 år. Det kan

anmärkas, att barnbidragen i de andra länderna i allmänhet anses utgöra

en försörjaren tillkommande förmån, varför tidsvillkoret blir tillämpligt på

denne. Överenskommelsen lägger givetvis intet hinder i vägen för att förevarande

stadgande från svensk sida ges en däremot svarande tolkning.

Genom överenskommelsens tilläggsprotokoll utsträckes tillämpningen av

överenskommelsens bestämmelser till att omfatta även flyktingar. Flyktingbegreppet

tages därvid i samma betydelse som i Förenta Nationernas konvention

den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, vilken konvention

ratificerats av Sverige. Rörande innehållet i denna konvention hänvisar

jag till propositionen nr 134 till fjolårets riksdag. Här må blott erinras om

att nämnda flyktingbegrepp omfattar dels sådana flyktingkategorier, som

genom vissa tidigare internationella överenskommelser erhållit internationell

status, dels ock personer som till följd av händelser, som inträffat före

den 1 januari 1951, och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

5

på grund av sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp

eller politiska åskådning befinner sig utanför sitt hemland samt är ur stånd

att eller på grund av sådan fruktan icke önskar begagna sig av sitt hemlands

skydd. I den förklaring, som de fördragsslutande länderna hade att avge i

anslutning till denna konvention — en motsvarande förklaring skall enligt

artikel 1 i tilläggsprotokollet avges i anslutning till detta protokoll om så ej

skett redan tidigare i anledning av konventionen — har för svensk del angivits,

att man i fråga om uttrycket »händelser som inträffat före den 1 januari

1951» avser ej blott i Europa timade händelser utan även händelser

som inträffat annorstädes. Från svensk sida torde ingen erinran böra resas

mot att även flyktingar, som haft hemvist i land som ratificerar den provisoriska

överenskommelsen, beredes möjlighet att bli delaktiga av de nyss

berörda svenska socialförmånerna efter minst 15 års vistelse i landet. Efter

så lång tid i landet har dessa människor i allmänhet smält in i samhällslivet

på sådant sätt, att det skulle vara obilligt att hålla dem utanför detta sociala

skydd. I detta sammanhang bör erinras därom, att Sverige ej genom

förevarande avtal förbinder sig att utgiva de angivna förmånerna till personer,

som med eventuella framtida flyktingströmmar i samband med omvälvningar

i olika delar av världen söker sig till vårt land. Med hänsyn till

det anförda synes Sverige enligt min mening böra biträda tilläggsprotokollet

i denna del.

Att man sålunda öppnar möjlighet för andra medlemsstaters medborgare

ävensom flyktingar därifrån att bli delaktiga av de nämnda svenska förmånerna

kräver ingen ändring i gällande lagstiftning, enär Kungl. Maj :t

däri bemyndigats att träffa dylik överenskommelse med främmande makt

såvitt angår dess medborgare, eu fullmakt som genom lagen den 17 juni 1938

angående rätt för Konungen att meddela förordnande om vissa förmåner åt

statslösa med flera utvidgats att avse även flyktingar, som stadigvarande

vistas i riket.

Jag övergår härefter till den andra provisoriska överenskommelsen rörande

social trygghet, som enligt artikel 1 omfattar förmåner vid sjukdom,

moderskap, dödsfall, yrkesskador och arbetslöshet samt familjebidrag, i den

mån dessa förmåner ej har karaktär av vård åt nödställda eller utgår från

särskilda anordningar för personer i allmän tjänst eller utgör ersättningar

på grund av krigshandlingar. Inom överenskommelsens tillämpningsområde

synes numera för Sveriges del falla lagstiftningen om allmän sjukförsäkring,

moderskapshjälp och mödrahjälp, vidare lagstiftningen om

yrkesskadeförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och arbetslöshetshjälp samt

om allmänna barnbidrag ävensom vissa författningar rörande särskilda

sjukhjälpsförmåner.

Den förut avhandlade likställighetsprincipen har på förevarande område

av den sociala tryggheten fastslagits, såvitt avser medborgare i de fördragsslutande

länderna, i artikel 2 av överenskommelsen och, vad angår flyktingar

från dessa länder, i artikel 2 av tilläggsprotokollet till överenskommel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

sen. Liksom enligt den nyss behandlade överenskommelsen äger emellertid

fördragsslutande land uppställa särskilda förutsättningar för att utlänning

skall få tillträde till de olika förmånsgrenarna. I vissa avseenden är dessa

förutsättningar avhängiga av om det gäller en av avgifter beroende eller en

av avgifter oberoende förmånsgren. I förutnämnda bilaga till överenskommelsen

skall anges, vilken av dessa kategorier de förtecknade förmånerna

tillhör.

I fråga om den allmänna sjukförsäkringen, moderskapshjälpen, mödrahjälpen,

arbetslöshetshjälpen och de allmänna barnbidragen, vilka samtliga

utgör av avgifter oberoende förmånsformer, kommer följande i överenskommelsen

uppställda förutsättningar att bli tillämpliga, nämligen att vederbörande

skall ha uppehållit sig minst sex månader i förmånslandet och att

han är stadigvarande bosatt där. Vidare kräves i fråga om samma förmåner,

dock ej de allmänna barnbidragen, att vederbörande bosatt sig i förmånslandet

innan förmånsbehovet blivit aktuellt, dvs. innan sjukdomen konstaterades

av läkare, före barnets avlelse resp. före arbetslöshetens början. Något

hinder för Sveriges anslutning till överenskommelsen i denna del synes icke

föreligga, dock torde förbehåll böra göras i fråga om arbetslöshetshjälpen

och de allmänna barnbidragen.

Vad angår sjuk- och moderskapshjälpen må erinras om att lagen om allmän

sjukförsäkring och därmed även lagen om moderskapshjälp är tillämplig

å här bosatta och mantalsskrivna utlänningar. Beträffande övriga av

överenskommelsen omfattade sjukhjälpsförmåner förhåller det sig så, att i

Sverige som regel gäller jämställdhet mellan utlänningar och svenska medborgare

i fråga om rätten till dylika förmåner. I vissa fall torde dock krävas,

att utlänningen skall vara mantalsskriven här i riket, överenskommelsen

uppställer i fråga om förevarande förmåner, som utgår oberoende av avgifter,

krav på minst sex månaders uppehåll i förmånslandet samt stadigvarande

bosättning där. På nu ifrågavarande område synes —- i belysning av

vad i det föregående i samband med de allmänna barnbidragen anförts rörande

det svenska mantalsskrivningskravet — ej för Sveriges del föreligga

något ratifikationshinder.

I fråga om rätten till mödrahjälp göres i förordningen den 11 juni 1937

om mödrahjälp ingen skillnad mellan svensk och utländsk kvinna.

I 12 § kungörelsen den 27 maj 1949 angående vissa statliga och statsunderstödda

åtgärder vid arbetslöshet stadgas, att arbetslöshetshjälp endast

må tillkomma svensk medborgare eller medborgare i land, med vilket överenskommelse

träffats om ömsesidighet beträffande hjälpåtgärder vid arbetslöshet,

dock att arbetsmarknadsstyrelsen äger efter bemyndigande av Kungl.

Maj :t medgiva arbetslöshetshjälp även till annan utlänning. Sådant bemyndigande

har lämnats men därvid har föreskrivits, att utlänningen som regel

skall ha haft stadigvarande anställning i Sverige under minst ett år, innan

arbetslöshetshjälp må beviljas honom. Arbetsmarknadsstyrelsen har ansett,

att skäl saknas för att i förevarande sammanhang uppmjuka kravet på ett

års arbetsanställning; och jag finner i likhet med styrelsen riktigt, att för

svensk del gjorts ett förbehåll mot överenskommelsen i detta avseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

Allmänt barnbidrag utgår enligt 1 § andra stycket lagen den 26 juli 1947

om allmänna barnbidrag till bl. a. här i riket bosatt barn, som icke är svensk

medborgare, om barnet fostras av någon som är bosatt och mantalsskriven

i riket. Mantalsskrivningskravet betyder, att allmänt barnbidrag i vissa fall

kan utgå för barnet först efter 14 månaders vistelse i landet, men även att

bidraget i andra fall kan utgivas redan efter två månader. Ett svenskt förbehåll

blir påkallat på denna punkt, men eftersom mantalsskrivningskravet

kan verka än skärpande och än mildrande i förhållande till överenskommelsens

sexmånadersregel och i genomsnitt torde ge samma resultat, synes förbehållet

kunna formuleras såsom skedde vid avtalsförhandlingarna, nämligen

att den svenska regeln skall anses stå i överensstämmelse med bestämmelserna

i artikel 2 uti överenskommelsen. Ett sådant förbehåll kommer att

omfatta även en annan bestämmelse i sagda artikel, som eljest skulle bli

tillämplig på de allmänna barnbidragen, nämligen att i fall, då lagstiftningen

i ett land beträffande rätten till viss förmån gör skillnad mellan olika barn

allt efter deras medborgarskap, det utländska barnet skall behandlas såsom

medborgare i landet i fråga. Eljest skulle det förutnämnda för utländska

barn stadgade villkoret, att de skall fostras av här bosatt och mantalsskriven

person, vilket villkor ej gäller för svenska barn, icke kunna upprätthållas i

förhållande till utlänningar från de fördragsslutande länderna.

Vad härefter angår yrkesskadeförsäkringen uppställes i överenskommelsen

endast det kravet för att en utlänning skall bli omfattad av likställighetsregeln,

att han uppehåller sig inom något av de fördragsslutande länderna.

Enligt lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring gäller i princip

samma bestämmelser vare sig den skadade är svensk eller ej. I 30 §

stadgas dock några undantag från huvudregeln. Är den ersättningsberättigade

ej svensk medborgare och är han ej heller bosatt i riket, äger sålunda

försäkringsinrättningen utan hans samtycke utbyta ersättning i form av

sjukpenning, barntillägg eller livränta mot ett engångsbelopp om 50 procent

av kapitalvärdet. Har skadan medfört döden och var den avlidne ej

svensk medborgare och ej bosatt i riket, utgår begravningshjälp endast om

dödsfallet skett inom tre månader efter skadans inträffande och livränta

till efterlevande, som ej är svensk medborgare, allenast om denne vid tiden

för skadans inträffande var bosatt i Sverige. Från dessa föreskrifter äger

emellertid Kungl. Maj:t, under förutsättning av ömsesidighet, medgiva undantag

för medborgare i visst land. Med stöd av motsvarande bemyndigande

i den tidigare lagstiftningen om försäkring för olycksfall i arbete, där liknande

bestämmelser om utlänningar återfanns, har Kungl. Maj.t i anslutning

till Genévekonventionen den 5 juni 1925 angående lika behandling av inoch

utländska arbetare i avseende å ersättning för olycksfall i arbete träffat

överenskommelse härutinnan med ett antal främmande makter, vilka

liksom Sverige ratificerat konventionen. I samband därmed har särskilda

kungörelser utfärdats om att förutnämnda undantagsbestämmelser ej skall

tillämpas i fråga om medborgare i del land kungörelsen avser. Enligt den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

i det föregående berörda lagen av år 1938 angående rätt för Konungen att

meddela förordnande om vissa förmåner åt statslösa med flera föreligger

möjlighet att förordna om motsvarande dispens från undantagsreglerna för

politiska flyktingar.

Beträffande arbetslöshetsförsäkringen kräves enligt överenskommelsen,

att utlänningen skall vara stadigvarande bosatt i riket samt att han icke

varit arbetslös ända sedan hitkomsten. Utlänningar har f. n. samma rätt till

inträde i svensk erkänd arbetslöshetskassa som svenska medborgare. Arbetsmarknadsstyrelsen

äger visserligen enligt 13 § förordningen den 15 juni

1934 om erkända arbetslöshetskassor föreskriva begränsningar i denna rätt.

Några sådana begränsningar har hittills icke vidtagits, och något svenskt

förbehåll torde ej påkallat i detta hänseende.

De båda provisoriska överenskommelserna och de därtill hörande tilläggsprotokollen

är i övriga delar likalydande. Enligt artikel 4 i överenskommelserna

göres dessa tillämpliga på tidigare fall, där förmåner ej förut kunnat

utgå eller upphört att utgå i avsaknad av sådana bestämmelser, som nu intagits

i överenskommelserna. I artikel 5 stadgas, att överenskommelserna ej

skall verka inskränkande på bestämmelser i ländernas lagstiftning eller

andra konventioner, som stadgar förmånligare villkor för den enskilde.

Jag övergår härefter till att behandla konventionen om social och medicinsk

hjälp och tilläggsprotokollet därtill. Enligt artikel 1 i konventionen

förbinder sig fördragsslutande land att låta andra fördragsslutande länders

medborgare, som lovligen uppehåller sig inom landet, komma i åtnjutande

av social och medicinsk hjälp i samma utsträckning och på samma villkor

som landets egna medborgare. Vad som skall förstås med social och medicinsk

hjälp framgår av artikel 2, enligt vilken däri innefattas all hjälp som

enligt landets lagstiftning utgår till personer i nödställd belägenhet i form

av erforderligt underhåll och vård. Dock avses ej förmåner, som omfattas

av förutnämnda överenskommelser, ej heller förmåner vid krigsskada och

dylikt.

Den lagstiftning, som vid Sveriges anslutning till konventionen skulle

komma att omfattas av densamma, utgöres enligt en i särskild bilaga till

konventionen intagen förteckning av lagen den 14 juni 1918 om fattigvården,

29 § barnavårdslagen den 6 juni 1924, som avser barns omhändertagande

för samhällsvård, samt förordningen den 30 juni 1948 om familjebostads-

och bränslebidrag. Såvitt angår sistnämnda författning synes

emellertid för Sveriges del en utvidgning av konventionens tillämpningsområde

böra ske så att därunder inbegripes alla författningar rörande av

statsmedel finansierade allmänna bidrag med syfte att minska bostadskostnaderna.

I hithörande lagar och författningar göres såvitt avser förutsättningarna

för meddelande av nu ifrågavarande hjälp icke någon åtskillnad

mellan svenska och utländska medborgare.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

9

Genom tilläggsprotokollet göres konventionen tillämplig även på flyktingar,

vilket begrepp här tages i samma betydelse som i överenskommelserna.

Enligt artikel 4 i konventionen skall kostnaderna för hjälp till ifrågavarande

utlänningar bestridas av det land som beviljat hjälpen. Detta överensstämmer

med vad i kostnadsfrågan stadgats i den nordiska konventionen den

9 januari 1951 om ömsesidigt utgivande av vård åt nödställda. Dock skall

enligt artikel 5 i Europarådskonventionen de fördragsslutande länderna

bistå varandra i fråga om att återbekomma beloppet av den som är underhållsskyldig

gentemot lijälpmottagaren eller eljest har ekonomiska förpliktelser

mot denne.

I artiklarna 6—10 upptages bestämmelser om hemsändning. Dessa bestämmelser

äger helt naturligt icke tillämpning på flyktingar, vilket angives i artikel

3 stycket 1 uti tilläggsprotokollet. Såsom huvudregel skall gälla, att

hemsändning av medborgare i fördragsslutande land ej må ske uteslutande

på den grund, att han är i behov av hjälp. Från denna regel medgives undantag

under vissa villkor, bland annat då vederbörande person ej oavbrutet

uppehållit sig i ifrågavarande land minst fem år, därest han kom dit före

55 års ålder, eller minst tio år, om han kom dit efter det han uppnått denna

ålder. Dock skall även i sådant fall hemsändning utnyttjas med stor återhållsamhet

och endast när humanitära hänsyn ej talar däremot. De i konventionen

upptagna stadgandena om hemsändning torde inrymmas under

nuvarande svenska regler om hemsändning av utlänningar, som återfinnes

i kungörelsen den 9 mars 1951 angående anmälan om fattigvård åt utlänningar

m. m., och star i samklang med motsvarande bestämmelser i den nordiska

konventionen om ömsesidigt utgivande av vård åt nödställda. En konsekvens

av förevarande Europarådskonvention blir naturligtvis, att en person

från fördragsslutande land, vilken uppehållit sig i Sverige minst fem

resp. tio år, ej kan vägras uppehållstillstånd här i riket av blott det skälet,

att han är i behov av socialhjälp.»

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och får därför hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr

53, måtte godkänna ratifikation av

dels provisorisk europeisk överenskommelse om social

trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för

efterlevande,

dels provisorisk europeisk överenskommelse om social

tryggliet, dock ej vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga

eller för efterlevande,

2 Biliang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 2 avd, Nr 9

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

dels europeisk konvention om social och medicinsk hjälp,

dels ock tilläggsprotokoll till dessa avtal.

Stockholm den 22 februari 1955

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Magnusson, Anders E. Johansson, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell och

herr Alvar Andersson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i

Göteborg, fröken Höjer, herrar Odhe, Bengtsson i Varberg, Ericsson i Näs,

fröken Wetterström och herr Königson.

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

550432

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:116 Skrivelse till Konungen i anledning av Kuxngl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av två provisoriska europeiska överenskommelser om social trygghet och en s. 1 i texten