Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i lagen om rätt till fiske m. m.

1955-02-02 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ändringar i lagen om rätt till fiske m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Mr 1—2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till ändringar i lagen om rätt till fiske m. m.

Genom en den 10 december 1954 dagtecknad proposition, nr 16, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändring i lagen den 1 december 1950 (nr 596) om rätt till fiske

Härigenom förordnas, att 3, 37, 38

om rätt till fiske skola erhålla ändrad

(Gällande lydelse)

3

Vid kusten av Norrbottens län, vid

kusterna av Kalmar län söder om

Kråkelund, vid Blekinge läns östra

kust (norr om Torhamnsudde) samt

vid Skånes östra och södra kuster

må innehavare av enskild fiskerätt

även utan myndighets tillstånd sträcka

fast redskap från det enskilda

vattnet vidare ut i allmänt vatten,

dock ej på större avstånd än tvåhundra

meter från den stranden följande

kurvan för högst tre meters

djup vid fastlandet eller vid ö av

minst etthundra meters längd.

Vad i

och 41 §§ lagen den 1 december 1950

lydelse på sätt nedan angives.

(Föreslagen lydelse)

§•

Vid kusten av Norrbottens län, vid

kusterna av Kalmar län söder om

Kråkelund, i Blekinge län vid dess

östra kust (norr om Torhamnsudde)

samt öster om en linje dragen från

Torhamnsudde över Videslcärs nordspets

och Ungskärs sydspets till Utlängans

sydspets ävensom vid Skånes

östra och södra kuster må innehavare

av enskild fiskerätt även utan

myndighets tillstånd sträcka fast

redskap från det enskilda vattnet vidare

ut i allmänt vatten, dock ej på

större avstånd än tvåhundra meter

från den stranden följande kurvan

för högst tre meters djup vid fastlandet

eller vid ö av minst etthundra

meters längd.

;tens omfattning.

37 §.

Ertappas någon å bär gärning, då Ertappas någon å bar gärning, då

han bedriver olovligt fiske, eller an- han bedriver olovligt fiske, eller anträffas

redskap för sådant fiske ut- träffas redskap för sådant fiske ut1

llihung till riksdagens protokoll 1055. 0 samt. 3 avd. Nr 1—2

opaginerad Kontrollera mot PDF

•7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955

(Gällande lydelse)

satt i vattnet, må av länsstyrelsen

eller fiskeristyrelsen förordnad fisketillsynsman,

samt, där fisket kränker

enskild fiskerätt, jämväl vederbörande

rättsägare eller hans folk

beslagtaga fångsten och redskapet

ävensom båt eller annat, som kan

antagas äga betydelse för utredning

om brottet.

Har egendom tagits i beslag enligt

första stycket, skall anmälan därom

göras till närmaste polisman, som

har att förfara som om han själv

gjort beslaget; dock må fångst, som

tagits i beslag av innehavaren av

enskild fiskerätt eller hans folk, utan

anmälan behållas av fiskerättshavaren.

38

Böter och viten som ådömas enligt

denna lag, så ock förverkat redskap

eller dess värde, tillfalla kronan.

Förverkad fångst eller dess värde

tillfaller, om fisket utan intrång i

enskild fiskerätt skett i allmänt vatten

eller i fiskådra, kronan och eljest

den som har den enskilda fiskerätten.

Vite må-------till

(Föreslagen lydelse)

satt i vattnet, må fisketillsynsman

som förordnats av länsstyrelsen eller

fiskeristyrelsen, befälhavare å statens

fartyg, vilket blivit utsänt för att

övervaka ordningen å fiskeplats, samt

befattningshavare vid tullverkets

kustbevakning beslagtaga fångsten

och redskapet ävensom båt eller annat,

som kan antagas äga betydelse

för utredning om brottet. Enahanda

befogenhet tillkommer, där fisket

kränker enskild fiskerätt, vederbörande

rättsägare eller hans folk.

Har egendom tagits i beslag enligt

första stycket, skall anmälan därom

göras till vederbörande polis- eller

åklagarmyndighet eller till närmaste

polisman. Den som erhållit sådan anmälan

har att förfara som om han

själv gjort beslaget.

Fångst, som tagits i beslag av innehavaren

av enskild fiskerätt eller

hans folk, må dock, därest för beslaget

ej tillika föreligger annan grund

än i denna lag är stadgad, utan anmälan

behållas av fiskerättshavaren.

§•

Förverkad fångst eller dess värde

tillfaller, om fisket utan intrång i

enskild fiskerätt skett i allmänt vatten

eller i fiskådra eller om fångsten

tillika är förverkad på annan grund

än i denna lag är stadgad, kronan och

eljest den som har den enskilda fiskerätten.

Förverkat redskap eller dess värde

tillfaller kronan.

41 §.

Då beslut--------—- ägde rum.

Är någon missnöjd med länsstyrel- Är någon missnöjd med länsstyrelses

beslut enligt denna lag, må kla- ses beslut enligt denna lag, må klagan

föras hos Konungen genom be- gan föras hos Konungen genom besvär,

vilka skola hava inkommit till svär, vilka skola hava inkommit till

jordbruksdepartementet inom två må- jordbruksdepartementet inom två må
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955

(Gällande lydelse)

nåder efter det klaganden erhöll del

av beslutet.

Beslut, som

(Föreslagen lydelse)

nader efter det klaganden erhöll del

av beslutet. Vederbörande fiskeriintendent

är på grund av sin befattning

behörig att föra klagan över sådant

beslut.

omedelbar efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1

april 1955.

2) Lag

om ändrad lydelse av 13 kap. 15 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 13 kap. 15 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr

523) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

13 KAP.

15 §.

Böter, som enligt denna lag ådömas,

tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas fulla gäldande, skola de

förvandlas efter allmänna strafflagen.

Om straff och annan påföljd för

den som överträder fiskeförbud, vilket

meddelats i anledning av företag

enligt denna lag eller motsvarande

äldre lag, stadgas i särskild ordning.

Denna lag träder i kraft den 1

april 1955.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 26 § 1 mom. och 31 § 1 mom. lagen

den 3 juni 1938 (nr 274) om rätt till jakt

Härigenom förordnas, att 26 § 1 mom. och 31 § 1 mom. lagen den 3 juni

1938 om rätt till jakt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

26 §.

1 mom. Den som-------erlägga jaktvårdsavgift.

Till bevis om att den jagande full- Till bevis om att den jagande fullgjort

vad honom enligt första styc- gjort vad honom enligt första stycket

åligger skall han vid jakten med- ket åligger skall han vid jakten med
1

Senaste lydelse av 26 § 1 moin., se SFS 1951:290.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955

(Gällande lydelse)

föra ett för honom gällande jaktkort;

och vare han pliktig att vid anfordran

uppvisa kortet för polisman eller

med polismans befogenhet utrustad

ordningsvakt för jaktbevakning, befattningshavare

vid domänverket,

lappfogde eller tillsynsman vid lappväsendet,

stiftsjägmästare eller dennes

biträden ävensom för den som

äger, innehar eller vårdar marken eller

den eljest där äger jakträtt; skolande

den befattningshavare vid domänverket,

lappväsendet och stiftsnämnd

sålunda tillkommande befogenheten

att påfordra uppvisande av

jaktkort hava avseende allenast å

mark som står under hans förvaltning

eller uppsikt.

31

1 mom. Anträffas å------

Å område där jakträtt tillkommer

kronan liksom å de till lapparnas uteslutande

begagnande anvisade områdena

tillkomme enahanda rätt polisman

och med polismans befogenhet

utrustad ordningsvakt för jaktbevakning

ävensom personal vid domänverket

samt lappfogde och lapptillsyningsman.

Har den-----------

Vad i-----------

(Föreslagen lydelse)

föra ett för honom gällande jaktkort;

och vare han pliktig att vid anfordran

uppvisa kortet för polisman eller

med polismans befogenhet utrustad

ordningsvakt för jaktbevakning, befattningshavare

vid domänverket eller

vid tullverkets kust- eller gränsbevakning,

lappfogde eller tillsynsman

vid lappväsendet, stiftsjägmästare

eller dennes biträden ävensom för

den som äger, innehar eller vårdar

marken eller den eljest där äger jakträtt;

skolande den befattningshavare

vid domänverket, lappväsendet och

stiftsnämnd sålunda tillkommande

befogenheten att påfordra uppvisande

av jaktkort hava avseende allenast

å mark som står under hans förvaltning

eller uppsikt.

§•

— — för sig.

Å område där jakträtt tillkommer

kronan liksom å de till lapparnas uteslutande

begagnande anvisade områdena

tillkomme enahanda rätt polisman

och med polismans befogenhet

utrustad ordningsvakt för jaktbevakning

ävensom personal vid domänverket

och vid tullverkets kust- eller

gränsbevakning samt lappfogde och

tillsynsman vid lappväsendet.

--i 36 §.

än kronan.

Denna lag träder i kraft den 1

april 1955.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i fiskerättslagen, vattenlagen och

jaktlagen. Förslaget innebär dels att ånyo för riksdagen framlägges de lagförslag,

vilka tidigare, i samband med förslag till ny fiskeristadga, avlämnats i

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955

5

propositionen nr 183 till 1954 års riksdag, dels att i fiskerättslagen föreslås

ytterligare ändringar i två avseenden. Den ena av dessa ändringar går

ut på att den rätt, som enligt 3 § fiskerättslagen nu tillkommer innehavare

av enskild fiskerätt att vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde)

utan myndighets tillstånd sträcka fast redskap från det enskilda vattnet

ut i allmänt vatten, skall gälla även i vissa vatten söder och sydväst om

Torhamnsudde. Det andra nya ändringsförslaget innebär, att i 41 § införes

en uttrycklig bestämmelse om att fiskeriintendent på grund av sin befattning

är behörig att föra klagan över beslut, som länsstyrelse meddelat enligt

fiskerättslagen.

Det föreslås att lagändringarna skall träda i kraft den 1 april 1955.

Ändring av fiskerättslagen

De tidigare ändringsförslagen

De föreslagna ändringarna av 37 och 38 §§ lagen om rätt till fiske är desamma

som upptagits i propositionen nr 183. Ändringarna innebär i huvudsak

en samordning av förverkandebestämmelserna i denna lag med

motsvarande föreskrifter i den nya fiskeristadgan. Därjämte föreslås, att

befälhavare på fisketillsynsfartyg och befattningshavare vid tullverkets kustbevakning

skall få motsvarande befogenheter i fråga om fisketillsynen som

tillkommer dem enligt den nya fiskeristadgan. I fråga om detaljerna i ändringsförslagen

och motiven till dessa kan hänvisas till propositionen nr 183

vid 1954 års riksdag (s. 145, 146, 148, 160, 162—187, 201—203, 215 och 216).

Mot de föreslagna ändringarna gjorde tredje lagutskottet i sitt utlåtande,

nr 28/1954, ej någon erinran.

Besvärsrätt för fiskeriintendent

I den nya fiskeristadgan har i 41 § intagits en uttrycklig bestämmelse

om att vederbörande fiskeriintendent på grund av sin befattning

är behörig att föra klagan över beslut, som länsstyrelsen meddelat med

stöd av stadgan. Motsvarande bestämmelse fanns även i den tidigare stadgan.

Lagen om rätt till fiske innehåller däremot intet stadgande om fiskeriintendents

besvärsrätt. Av motiven till nämnda lag framgår emellertid

att sådan rätt ändock ansetts tillkomma honom.

I sitt utlåtande nr 28 vid 1954 års riksdag i anledning av propositionen

rörande ny fiskeristadga in. in. ifrågasatte tredje lagutskottet, om det icke

vore lämpligast med ett uttryckligt stadgande om besvärsrätt för fiskeriintendent

även i fiskerättslagen, samt anförde härom (s. 76 i utlåtandet).

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955

Föredragande statsrådet framhåller i nu förevarande proposition, att fiskeriintendent

visserligen utan särskilt stadgande torde vara behörig att

överklaga länsstyrelses jämlikt fiskeristadgan meddelade beslut men att

den uttryckliga bestämmelsen om besvärsrätt för fiskeriintendent, som

förefinnes i nu gällande fiskeristadga, likväl bibehållits dels därför att missuppfattning

kunde ske, om den borttoges, och dels emedan den kunde vara

av värde som upplysning för allmänheten. Utskottet, som i och för sig

intet har att erinra mot vad föredragande statsrådet sålunda anfört, ifrågasätter

emellertid om det under sådana förhållanden icke vore lämpligast

att även i fiskerättslagen upptaga ett uttryckligt stadgande om besvärsrätt

för fiskeriintendent. Frågan härom synes böra ånyo övervägas av Kungl.

Maj :t.

Föredragande statsrådet. Såsom jag i propositionen nr 183 anfört fanns

starkare skäl för att till nya fiskeristadgan från den gamla överföra en

bestämmelse om fiskeriintendents besvärsrätt än att i fiskerättslagen införa

ett stadgande, som — fastän även då en sådan bestämmelse fanns i

gällande fiskeristadga — vid dess tillkomst ansågs ej erforderligt.

Tredje lagutskottet har emellertid i likhet med några remissinstanser ansett,

att frånvaron av en uttrycklig bestämmelse möjligen kan föranleda

missuppfattning. Då detta icke är uteslutet och då en uttrycklig bestämmelse

kan vara till upplysning för allmänheten, har jag intet emot att en

sådan införes. Jag föreslår därför, att i 41 § lagen om rätt till fiske införes

ett stadgande om fiskeriintendents besvärsrätt av huvudsakligen samma

lydelse som motsvarande stadgande i 41 § fiskeristadgan.

Gränspunkten mellan Blekinge läns södra och östra kust

Framställningen

I en till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet ställd skrivelse

den 30 januari 1953 har Ostkustens ålfiskareförbund, förening u. p. a., hemställt

om ändring av den i 3 § fiskerättslagen angivna gränspunkten mellan

Blekinge läns östra och södra kust, nämligen Torhamnsudde. Till stöd härför

har förbundet anfört följande.

Sedan den nya fiskerättslagen trätt i kraft, har ålfiskarna på öarna Långören,

Ungskär och Utlängan utanför Torhainnslandet i Blekinge blivit försatta

i eu mindre önskvärd undantagsställning i fråga om rätten till fiske

utanför dessa öars ostkust jämfört med deras yrkesbröder på fastlandet.

1 den senaste fiskerättslagstiftningen har nämligen gränsen mellan Blekinge

läns ost- och sydkust dragits vid Torhamnsudde. Fråga är, om det

ur rent geografisk synpunkt är riktigt att hänföra dessa öar till sydkusten.

De är mera att betrakta såsom en direkt fortsättning av ostkusten. Särskilt

framträder likheten med fastlandet i fråga om djupkurvorna och bottenförhållandena

på östra sidan av öarna. Även ur fiskenäringssynpunkt är

de att hänföra till ostkusten, enär samma förutsättningar för och art av

fiske gäller för östra sidan av ifrågavarande öar som för fastlandets ostkust.

Befolkningen på öarna driver nästan undantagslöst ålfiske såsom huvudnäring.

På fastlandet får man generellt utsätta ålbottengarn 200 meter utan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955

7

för 3-metersdjupet (3-meterskurvan), varemot man söder om Torhamnsudde

ej utan särskilt tillstånd får utsträcka garnen längre än till 300-meterslinjen

eller intill 3-meterskurvan, där denna går längre ut. Tidigare gällde 180- metersregeln även för nämnda öar. Dessa förhållanden medför, att ålfiskarna

på öarna har fått vidkännas en minskning av värdet utav sina ålfisken, som

ej kan gottgöras genom tillfälliga tillstånd till utsträckt fiskerätt.

Förbundet har i första hand hemställt, att gränspunkten skall bestämmas

till »cirka 150° från Utlängans södra udde». Om detta ej ansågs lämpligt,

yrkades att en särbestämmelse skulle givas, enligt vilken för östra

sidan av de nämnda öarna skulle gälla samma bestämmelser som för länets

östra kust. Vidare har förbundet framhållit, att det ur allmän synpunkt

vore bättre att gränspunkten ändrades på sätt förbundet föreslagit än att

ägarna av berörda, mycket värdefulla fisken skulle behöva begära ersättning

för minskade fångster och värdeminskning å fiskefastigheterna.

Gällande rätt

Enligt 1 § lagen den 1 december 1950 om rätt till fiske må, såvitt ej annat

följer av 3 §, fast fiskeredskap utsättas i allmänt vatten endast efter tillstånd

av myndighet som Konungen bestämmer. I 3 § stadgas rätt för innehavare

av enskild fiskerätt vid kusten av Norrbottens län, vid kusterna av Kalmar

län söder om Kråkelund, vid Blekinge läns östra kust (norr om Torhamnsudde)

samt vid Skånes östra och södra kuster att även utan myndighets

tillstånd sträcka fast redskap från det enskilda vattnet vidare ut i allmänt

vatten, dock ej på större avstånd än tvåhundra meter från den stranden

följande kurvan för högst tre meters djup vid fastlandet eller vid ö av minst

etthundra meters längd.

Motivet för den skillnad, som sålunda gjorts mellan olika kuststräckor,

framgår bl. a. av ett uttalande av vederbörande departementschef vid lagrådsremissen

av förslaget till fiskerättslag. Departementschefen anför där

(prop. nr 60 till 1950 års riksdag, s. 57), att fri utsträckningsrätt borde

medgivas endast vid sådana långgrunda kuststräckor där yttergränsen för

det enskilda fiskevattnet ansågs gå tämligen långt från stranden och där

strandägarna bedrev ett särskilt inkomstbringande fiske med fasta redskap,

medan det fria yrkesfisket var av sådan art att från frifiskarhåll

nämnvärt intresse i allmänhet saknades för en inskränkning i strandägarnas

rätt att fiska med fasta redskap.

Lagrådet föreslog, att uttrycket i den föreslagna lagtexten »Blekinge läns

östra kust» skulle förtydligas.

I anledning härav tillsattes i propositionen efter nämnda uIlryck orden

»norr om Torhamnsudde» inom parentes. Denna ändring ansågs vara av

formell natur (propositionen, s. 226). Något motiv för den valda gränspunkten

anfördes ej.

Vid riksdagsbehandlingen framfördes motionsvis yrkande att utsträckningsrätten

skulle gälla bl. a. även Blekinge läns södra kust. På hemställan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955

av tredje lagutskottet avslog riksdagen yrkandet i denna del. Utskottet anförde

härom i sitt utlåtande (nr 23/1950), att vid Blekinge läns södra kust,

ej minst vid Listerlandet, en tillståndsfri utsträckningsrätt mångenstädes

torde skada annat fiske och medföra en opåkallad utflyttning av den enskilda

fiskerätten.

Utredning och remissyttranden

I anledning av ålfiskareförbundets framställning i skrivelsen den 30

januari 1953 har inom jordbruksdepartementet verkställts utredning och

upprättats en promemoria med förslag till ändrad lydelse av 3 § fiskerättslagen.

Därvid har de delar av Blekinge län, där den i 3 § avsedda utsträckningsrätten

föreslagits skola gälla, angivits med orden »vid Blekinge läns

östra kust (norr om Torhamnsudde), vid östra kusten av öarna Långören,

Videskär, Ungskär och Utlängan i Jämjö kommun av Blekinge län».

över departementspromemorian har efter remiss yttranden avgivits av

ålfiskareförbundet, fiskeristyrelsen, Blekinge läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott samt Blekinge läns havsfiskeförening.

Samtliga remissinstanser har uttryckligen tillstyrkt förslaget eller lämnat

det utan erinran. Ålfiskareförbundet har emellertid tillagt, att en flyttning

av gränspunken på sätt förbundet ursprungligen föreslagit skulle vara

att föredraga ur fiskarenas synpunkt. Vidare har fiskeristyrelsen ansett, att

lagtexten borde förtydligas.

Föredragande statsrådet

Föredragande statsrådet anför bland annat: Stor försiktighet bör visserligen

iakttagas vid genomförande av ändringar i fiskerättslagen så att rubbning

ej sker i de principer, som ligger till grund för denna. En ändring, som

innebär vidsträcktare rätt för innehavare av enskild fiskerätt att fiska på

allmänt vatten, kan ofta innebära inskränkning i den rätt som enligt gällande

bestämmelser tillkommer annan fiskande. I förevarande fall torde

emellertid utredningen klart ge vid handen, att någon olägenhet för andra

fiskande ej skulle uppkomma om de enskilda fiskerättshavarna genom lagändring

tillerkändes sådan utsträckningsrätt som föreslagits i promemorian.

I fråga om avfattningen av lagtexten har fiskeristyrelsen i enlighet med

yttrande från fikeriintendenten i Västerhavets distrikt ifrågasatt, huruvida

den i promemorian föreslagna lydelsen ej borde förtydligas. Avsikten är

givetvis att vad som gäller för de angivna öarna jämväl skall gälla det vatten

och de holmar, som ligger öster om och mellan de angivna kuststräckorna.

Då emellertid den föreslagna ordalydelsen kan medföra tvekan i detta

hänseende förordar jag att 3 § i vad den avser Blekinge län får följande

lydelse »i Blekinge län vid dess östra kust (norr om Torhamnsudde) samt

öster om en linje dragen från Torhamnsudde över Videskärs nordspets och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955

Ungskärs sydspets till Utlängans sydspets». Enligt denna formulering kommer

utsträckningsrätten visserligen att gälla även på västra sidan av Långören,

men detta är motiverat enär denna ö ligger öster om Videskär.

Ändringarna i vattenlagen och jaktlagen

Det föreslagna nya stadgandet i vattenlagen innebär blott ett påpekande

av de straff- och förverkandebestämmelser som den nya fiskeristadgan

innehåller i fråga om överträdelse av fiskeförbud, vilket meddelats i anledning

av företag enligt vattenlagen eller motsvarande äldre lag. I propositionen

nr 183 vid 1954 års riksdag hade stadgandet utformats som ett

nytillkommet andra stycke i 13 kap. 14 § vattenlagen. I den nu förevarande

propositionen har på förslag av lagrådet vidtagits den redaktionella jämkningen,

att stadgandet i stället fått sin plats i 15 § i nyssnämnda kapitel.

I samband härmed föreslås, att de nuvarande bestämmelserna i detta lagrum

upphäves, enär de genom annan lagstiftning blivit överflödiga.

Beträffande lagen om rätt till jakt föreslås endast den sakliga ändringen,

att befattningshavare vid tullverkets kust- eller gränsbevakning skall få

vissa befogenheter i fråga om jakttillsynen.

I fråga om motiven till ändringsförslagen må hänvisas till propositionen

nr 183 vid 1954 års riksdag (s. 157, 158, 166, 169—178, 203 och 204). Tredje

lagutskottet vid nämnda riksdag framställde i sitt utlåtande (nr 28) ingen

erinran mot de föreslagna ändringarna.

Ikraftträdandet

Föredragande statsrådet anför härom följande.

Med hänsyn till önskemålet att de föreslagna ändringarna i fiskerättslagen

genomföres så snart som möjligt efter den nya fiskeristadgans ikraftträdande

den 1 januari 1955 förordar jag att dessa träder i kraft den 1 april

1955. Samma tidpunkt bör då lämpligen gälla även för de andra lagförslagen.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de genom propositionen

framlagda lagförslagen och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 2 februari 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

1 liihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 1—2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1955

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,

Ivar Nilzon, Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson och William

Ohlsson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ähman, Andersson

i Mölndal, Johansson i Torp, Nyberg, Levin, Andersson i Dunker och fru

Boman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.