Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
1955-03-15 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1955:10, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1955
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr H4) om tillståndstvång för byggnadsarbete,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 11 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 75, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om
tillståndstvång för byggnadsarbete.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete* 1, vilken enligt lag den 4 juni 1954 (nr 373) gäller till och
med den 30 juni 1955, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30
juni 1956.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels
två före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen inom första
kammaren nr 218 av herr Ewerlöf m. fl. samt inom andra kammaren nr
283 av herr Hjalinarson m. fl. dels ock sex i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen inom första kammaren nr 408 av fröken Andersson
och herr Bergh, nr 409 av herr Lindblom m. fl. och nr 410 likaledes
av herr Lindblom m. fl. samt inom andra kammaren nr 505 av herr Gustafsson
i Borås in. fl., nr 507 av herr Birke in. fl. och nr 508 av herr
Ohlin m. fl.
I motionerna 1:218 och 11:283, vilka är likalydande, hemställes, »att
1 Senaste lydelse 1 vissa delar, se SFS 1948: 186 och 749.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 saml. 3 avd. Nr 10
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr tf) år 1955
riksdagen måtte, i händelse beslut om byggnadsregleringens slopande ej
fattas, i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva tillkänna, att
byggnadsregleringen bör så tillämpas, att den kyrkliga nybyggnadsverksamheten
får ett utrymme av minst 15 miljoner kronor inom den uppgjorda
investeringsramen».
I motionerna 1: 409 och II: 505, vilka ävenledes är av samma lydelse,
föreslås att riksdagen vid behandling av propositionen »ville förorda en
ökning av den byggkvot som fastställts för kyrkor, församlingshem och
krematorier till 15 miljoner kronor».
I motionerna I: 408 och II: 507, som är likalydande, hemställes, att riksdagen
vid behandling av propositionen »ville anhålla hos Kungl. Maj :t, att
skyndsamma åtgärder måtte vidtagas för ett slopande av byggnadsregleringen,
så att regleringen i sin helhet är avvecklad senast den 31 december
1955».
Motionerna I: 410 och II: 508 — även de likalydande — utmynnar i en
hemställan »att riksdagen beslutar att byggnadsregleringens tillståndstvång
skall avvecklas från och med den 1 oktober 1955 och åtgärder i säsongutjämnande
syfte av i motionen angiven art i samband därmed vidtagas».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda lagförslaget ävensom i fråga om de av motionärerna till stöd
för deras yrkanden åberopade skälen får utskottet, i den mån redogörelse
därför icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om
tillståndstvång för byggnadsarbete utgör ett led i statsmakternas strävan
att upprätthålla ett fast penningvärde och främja en ändamålsenlig användning
av förnödenheter och arbetskraft. Lagen gäller — sedan dess giltighetstid
vid olika tillfällen blivit förlängd, senast genom lag den 4 juni
1954 (nr 373) — till och med den 30 juni 1955.
Enligt 1 § i lagen äger Kungl. Maj:t under vissa förutsättningar förordna,
att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning. Har dylikt förordnande meddelats,
följer därav att byggnadsarbete icke får bedrivas utan särskilt tillstånd
(byggnadstillstånd). Sådant tillstånd meddelas av Konungen eller,
i den mån Konungen förordnar därom, av myndighet, åt vilken Konungen
uppdrager att utöva tillsyn över tillämpningen av lagen, eller myndighet,
som är underordnad tillsynsmyndigheten.
Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640) med tillämpningsföreskrifter
till lagen, vilken kungörelse trätt i kraft den 1 augusti 1943, har Kungl.
Maj:t förordnat, att 2—7 §§ i lagen skall äga tillämpning samt meddelat
tillämpningsföreskrifter till lagen.
Enligt dessa tillämpningsföreskrifter, vilka ändrats vid flera tillfällen,
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1955
får åtskilliga slag av byggnadsarbeten bedrivas utan byggnadstillstånd.
Härom ävensom beträffande frågan hur tillståndsgivningen är ordnad torde
få hänvisas till tredje lagutskottets utlåtande nr 27 vid 1954 års riksdag.
Den där lämnade redogörelsen är alltjämt aktuell; sedan byggnadsreglcringen
dryftades vid 1954 års riksdag har således ej vidtagits någon ändring
i hithörande bestämmelser.
Vad angår frågan om behovet av fortsatt byggnadsreglering anföres i
propositionen bland annat följande.
Efter en under år 1953 jämförelsevis återhållsam byggnadsverksamhet
har under år 1954 förmärkts en icke oväsentligt stegrad investeringsvilja,
varigenom trycket på de i stort sett redan fullt utnyttjade resurserna av
arbetskraft och material ökades. För att belysa ökningen av investeringsönskemålen
i fråga om företag, för vilka byggnadstillstånd erfordras, må
hänvisas till följande sammanställning:
Tablå 1. Till länsarbetsnämnderna inkomna ansökningar om byggnadstillstånd och
igdngsättningstillstånd för bostadshus. Kostnad i milj. kronor
Byggnadsarbetets art
1953
19541
Bostadshus...............................................
1 915,2*
2,6
282.9
168.3
124.1
243.4
273.9
332.2
377.4
16,4
2 105,0*
1,1
530.2
181.3
154,1
342.0
201.0
343,6
381,1
34,7
Jordbruk, skogsbruk och fiske..............................
Industri..................................................
Kraft- och belysningsverk (ej statliga).......................
Samfärdsel (ej de statliga kommunikationsverkens investeringar)
Handel..................................................
Förvaltning, sociala ändamål m. m...........................
Skolor, kyrkor, samlingslokaler m. m.........................
Vägar och gator (ej statliga), vatten och avlopp ..............
Militära arbeten..........................................
3 736,4
4 274,1
1 Avser tiden januari—november.
1 Uppgifterna för 1953 avser såväl flerfamiljshus som egnahem men uppgifterna för 1954
endast flerfamiljshus.
Som framgår av tablån har det belopp inkomna ansökningar om byggnadstillstånd
avsett varit betydligt högre under år 1954 än under år 1953,
trots att siffrorna för år 1954 endast avser 11 månader och att dessutom
uppgifter för egnahemsbyggandet ingår i 1953 års siffror men ej i 1954 års.
Ansökningarna har ökat på nära nog alla områden, men den relativt sett
största ökningen hänför sig till industri och handel. Industriansökningarna
under år 1954 uppgår sålunda till ungefär det dubbla värdet mot året förut.
Investeringsönskemålen i fråga om byggnader och anläggningar överstiger
alltjämt det beräknade investeringsutrymmet. Detta framgår bl. a.
av i följande sammanställning redovisade uppgifter, som inkommit i samband
med uppgörandet av budgeten för byggnadstillstånd för år 1955:
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1955
Tablå 2. Tillståndsbudget samt anmälda invesleringsönskemål. Kostnad i milj. kronor
Byggnadsarbetets art
Tillstånds-
budget
Anmälda investerings- önskemål
1955
1955
1954
3
3
200
529
371
120
175
200
Samfärdsel (ej de statliga kommunikationsverkens investe-
101
224
201
81
370
273
155
642
596
263
839
941
240
300
300
90
280
290
120
De anmälda investeringsönskemålen för år 1955 är som synes mer än
dubbelt så stora som det i tillståndsbudgeten beräknade utrymmet för ifrågavarande
investeringar. En del av investeringsplanerna torde visserligen
ännu ej ha framskridit så långt att de kan realiseras under året även om
utrymmet i tillståndsbudgeten vore större. Å andra sidan föreligger sannolikt
en del mera realistiska önskemål, som ännu icke kommit till myndigheternas
kännedom. Då en ökning av investeringsviljan skett även inom
den icke tillståndsberoende byggnadssektorn, är således anspråken på de
tillgängliga resurserna för närvarande mycket starka.
Som riktpunkt för tillståndsgivningen har för år 1955 liksom för tidigare
år inom byggnad sberedningen upprättats en investeringsbudget, som anger
ramen för tillstånd under detta år för byggnads- och anläggningsverksamhet
inom olika huvudområden. I bihang 2 av inkomstbilagan till årets statsverksproposition
har lämnats en närmare redogörelse för denna budget.
Ett sammandrag av tillståndsbudgeten återfinnes även i den förut åberopade
såsom tablå 2 betecknade sammanställningen.
Tillståndsbudgeten för år 1955 är oförändrad i förhållande till år 1954
såväl totalt som för de olika kvotområdena. Med hänsyn till omfattningen
av den nu pågående byggnadsverksamheten och angelägenheten av att motverka
en överansträngning av byggnadsmarknaden under våren och sommaren
har föreskrivits, att under första halvåret 1955 byggnadstillstånd
må — där ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar — för varje kvotområde
meddelas endast för byggnadsföretag, vilka kan utföras för en beräknad
sammanlagd byggnadskostnad motsvarande högst 25 procent av resp. kvoter.
Beträffande den omfattning, i vilken återstoden av de olika byggnadskvoterna
må tagas i anspråk, torde Kungl. Maj :t sedermera få besluta.
Det bör anmärkas, att tillståndsbudgeten bör betraktas som enbart ett
arbetsinstrument, som ger riktlinjer för tillståndsgivningen. Ändringar i
tillståndsbudgeten kan företagas i den mån så erfordras för att i varje läge
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1955
ernå en snabb anpassning av planerna efter de ekonomiska förändringarna
och arbetsmarknadsläget.
Beträffande det i motionerna 1:218 och 11:283 samt 1:409 och 11:505
framförda önskemålet om ökad kvot för den kyrkliga byggnadsverksamheten
må anmärkas, att i den förut nämnda tillståndsbudgeten för år 1955
för kyrkor, församlingshem och krematorier upptagits ett från år 1954 oförändrat
belopp å 10 miljoner kronor. Enligt en inom arbetsmarknadsstyrelsen
upprättad, till utskottet överlämnad sammanställning över byggnadstillståndsärenden
för nyssnämnda slag av byggnader har av Kungl. Maj:t
och av arbetsmarknadsstyrelsen under åren 1951—1954 beviljats byggnadstillstånd
för ifrågavarande ändamål å 1951 5,3 miljoner, 1952 11 miljoner,
1953 16 miljoner och 1954 19 miljoner kronor. Härtill kommer länsarbetsnämndernas
tillståndsgivning, som för år 1954 uppskattas till 6 miljoner
kronor. Medan under tidigare år avslag å ansökningar om byggnadstillstånd
beträffande förevarande slag av arbeten förekommit i viss utsträckning,
har så icke varit fallet under åren 1953 och 1954.
Departementschefen
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, anförde vid lagrådsremissen
bland annat följande.
Vid frågans behandling år 1954 uttalade jag, att varken det dåvarande
ekonomiska läget eller hänsynen till vissa andra mera långsiktiga faktorer
syntes göra det möjligt att då avveckla byggnadsregleringen. De aktuella
skälen för regleringens bibehållande är nu än starkare. Som framgår av
finansplanen i årets statsverksproposition föreligger en tendens till en tillspetsning
av högkonjunkturen. Inom landet ökar efterfrågan för såväl
konsumtions- som investeringsändamål. Nödvändigheten av en återhållsam
ekonomisk politik i dagens läge är oomtvistlig. Vid sidan av de
finans- och kreditpolitiska åtgärderna mot en överkonjunktur spelar byggnadsregleringen
en viktig roll i investeringsbegränsande syfte. Jag anser
det sålunda nödvändigt att byggnadsregleringen tills vidare bibehålies.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker jag, att lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete erhåller förlängd giltighet, lämpligen till och med den
30 juni 1956. Någon ändring i lagen synes i förevarande sammanhang ej
påkallad.
Lagrådet
Lagrådet har lämnat det genom propositionen framlagda lagförslaget
utan erinran.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1955
Utskottet
Medan samhällsekonomien under 1953 i stort sett kännetecknades av en
dämpning av den tidigare rådande överkonjunkturen, har den ekonomiska
utvecklingen i landet under 1954 utmärkts av en kraftig expansion. Härvidlag
har en stegrad investeringsvilja utgjort ett betydelsefullt inslag i konjunkturbilden.
I fråga om byggnads- och anläggningsverksamheten har sålunda, efter
att investeringstakten på detta område under 1953 varit förhållandevis återhållsam,
under 1954 förmärkts en icke obetydligt ökad benägenhet för investeringar
med åtföljande tryck på tillgängliga resurser av arbetskraft
och material. Denna tendens till ökning av byggnads- och anläggningsverksamheten,
som gäller de flesta områden men är särskilt påfallande för
industriens och handelns vidkommande, kan med hänsyn till de för 1955
anmälda och eljest sannolika investeringsönskemålen förväntas bli än mera
skärpt under innevarande år, låt vara att investeringsavgiften kan antagas
verka i viss mån återhållande på investeringsviljan.
Eftersom de för byggnadsverksamheten tillgängliga resurserna redan är
i stort sett fullt utnyttjade, skulle en investeringsverksamhet på byggnadsområdet
av den omfattning, som skulle bli följden av ett förverkligande av
alla föreliggande investeringsplaner, vara ägnad att äventyra den samhällsekonomiska
balansen. Behovet av en återhållsam ekonomisk politik måste
under sådana förhållanden framstå såsom uppenbart.
Utskottet, som i likhet med departementschefen finner att byggnadsregleringen
vid sidan av finans- och kreditpolitiska åtgärder spelar en viktig
roll i investeringsbegränsande syfte, anser med hänsyn till det anförda att
i dagens läge skälen för ett bibehållande av byggnadsregleringen är starkare
än föregående år. Utöver de rent konjunkturpolitiska övervägandena
vill utskottet hänvisa till den ökning av byggnadstiderna för bostadshus,
som kunnat iakttagas under det sistförflutna året. Om byggnadsregleringen
i nuvarande läge avskaffas, kan en ökad byggnadsverksamhet på handelns
och industriens område förmodas inträda med åtföljande stegrad efterfrågan
på de redan knappa arbetskraftsresurserna, varigenom svårigheter
skulle kunna uppstå att tillgodose behovet av arbetskraft för bostadsbyggandet.
En dylik utveckling, som skulle medföra minskning av antalet
färdigställda bostadslägenheter och ökade kostnader för bostadsproduktionen,
måste givetvis förebyggas. Jämväl hänsynen till att största möjliga
säsongutjämning för byggnadsarbetarnas del måste eftersträvas talar enligt
utskottets uppfattning med styrka för att byggnadsregleringen icke nu
bör avskaffas.
På anförda skäl vill utskottet tillstyrka bifall till det genom propositionen
framlagda förslaget samt hemställa om avslag å de motionsvis framställda
yrkandena om byggnadsregleringens avveckling.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1955 ‘
Vad angår de i motionerna 1:218 och 11:283 samt 1:409 och 11:505
gjorda yrkandena om ökad byggnadskvot för kyrkliga ändamål, vill utskottet
erinra om att utskottet vid fjolarets riksdag hade att ta ställning
till i motioner framställda yrkanden av likartat innehåll, varvid utskottet
i sitt utlåtande nr 27 yttrade: »Det är obestridligen riktigt att det föreligger
ett stort behov av ytterligare lokaler för religiösa ändamål. Särskilt torde
detta vara fallet inom de under senare år hastigt tillväxande städerna. Det
är emellertid lika klart, att stora otillfredsställda lokalbehov finnes även
på andra områden med hög angelägenhetsgrad, t. ex. i fråga om sjukvården,
undervisningsväsendet och allmänna samlingslokaler. Da det för en fördelning
av den byggnadsvolym som tillståndsgivningen anses kunna omfatta
måste göras en avvägning mellan de olika byggnadsbehoven och då
en sådan avvägning kräver en ingående kännedom om dessa behov och
överblick över möjligheterna att tillgodose dem, bör det ankomma på Kungl.
Maj:t att obunden pröva frågan om de jämkningar av tillståndsramarna
som kan anses påkallade. Ehuru utskottet finner syftet med nu ifrågavarande
motioner behjärtansvärt, kan utskottet därför icke förorda att
riksdagen gör något uttalande i enlighet med vad som föreslagits i motionerna.
Utskottet utgår emellertid från att vid de uppmjukningar i byggnadsregleringen
som kan ifrågakomma även möjligheterna att öka tillståndsgivningen
till den kyrkliga nybyggnadsverksamheten överväges.»
Såsom framgår av den här ovan lämnade redogörelsen för tillståndsgivningen
för ifrågavarande ändamål har under 1954 — bortsett från länsarbetsnämndernas
tillståndsgivning — beviljats byggnadstillstånd för kyrkliga
ändamål å tillhopa 19 miljoner kronor. Byggnadsregleringen synes således
på detta område under 1954 ha handhafts på ett sätt, som överensstämmer
med utskottets nyssnämnda uttalande.
Utskottet vidhåller för sin del den ståndpunkt, som kommit till uttryck i
utskottets förenämnda utlåtande år 1954, och förutsätter att även om möjligheterna
att i år tillgodose önskemålen på förevarande område icke är
oförändrade i förhållande till 1954 likväl de utvägar till ökad tillståndsgivning,
som kan komma att stå till buds, utnyttjas även under 1955.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 408
och II: 507 samt I: 410 och II: 508 bifalla förevarande proposition;
B.
att motionerna I: 218 och II: 283 samt I: 409 och II: 505
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 mars 1955
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1955
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,
Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson, Herbert Hermansson och Ebbe Ohlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Johansson i Torp,
Nyberg, Levin, fru Torbrink, herrar Carlsson i Stockholm, Hansson i
Skegrie* och Munktell.
* Ej närvarande vid utl&tandets justering.
Reservation:
(avseende utskottets hemställan under A) av herrar Osvald, Ebbe Ohlsson,
Ngberg, Carlsson i Stockholm och Munktell, vilka ansett,
dels att utskottets utlåtande till och med det stycke, som slutar med
orden »byggnadsregleringens avveckling», bort ha följande lydelse:
Medan samhällsekonomien etc.---— (första stycket lika med utskottet)
---inslag i konjunkturbilden.
Otvivelaktigt är det nuvarande konjunkturläget sådant, att en återhållsam
ekonomisk politik är påkallad för upprätthållande av den samhällsekonomiska
balansen. Enligt departementschefens uppfattning spelar byggnadsregleringen
vid sidan av finans- och kreditpolitiska åtgärder en viktig
roll härvidlag.
Emellertid betyder byggnadsregler ingen i själva verket endast att man
skjuter de egentliga problemen på framtiden och undviker att ta ställning
till den centrala frågeställningen hur en bestående och naturlig balans i
ekonomien skall kunna åstadkommas. Enligt utskottets mening kan sistnämnda
mål uppnås främst genom en lämplig avvägning av generellt verkande
medel, i första hand en riktigt tillämpad penning- och kreditpolitik.
Erfarenheten bestyrker att knapphet på kreditmarknaden kan utöva ett
väsentligt begränsande inflytande på investeringarna inom byggnads- och
anläggningsverksamheten.
Beträffande bostadsbyggandet är den statliga lånegivningen ett medel att
förebygga att omfattningen av byggnadsverksamheten växer över de tillgängliga
resurserna härför. För statens byggnadsverksamhet, vars omfattning
bestämmes i statsbudgeten, erfordras uppenbarligen icke någon särskild
detaljreglering. Sedan de i propositionen omförmälda investeringsönskemålen
framfördes har också investeringsavgiften införts, vilket medför
att åtskilliga investeringar inom näringslivet skjutes på framtiden.
Utskottet hävdar därför som sin mening, att läget f. n. icke är sådant att
det bör hindra en avveckling av byggnadsregleringen.
Såsom motivering för byggnadsregleringens bibehållande anföres i propositionen,
utöver de konjunkturpolitiska övervägandena, att regleringen
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr it) ur 1955
utgör ett betydelsefullt medel för åstadkommande av största möjliga säsongutjämning
för arbetarna inom byggnadsfacken.
Utskottet önskar för sin del starkt betona vikten av att en dylik utjämning
eftersträvas men ifrågasätter om byggnadsregleringen härutinnan har
den betydelse som departementschefen velat tillmäta densamma. Den tekniska
utvecklingen på byggnadsområdet har nämligen under senare år
medfört betydande förändringar i det hänseende varom nu är fråga. Inom
byggnadsproduktionen har sålunda storföretagen kommit att erhålla alltmer
ökad betydelse. För dessa företag som håller en fast anställd arbetarstam
och en dyrbar maskinpark är det ekonomiskt betydelsefullt att arbetsstyrkan
och maskinparken är kontinuerligt sysselsatt liksom att företagens
centrala administrationskostnader fördelas på arbeten under hela året.
Semesterlagstiftningen bidrar även till att motverka en koncentration av
byggnadsverksamheten till sommarmånaderna. Även om en viss reglering
under en kortare övergångstid kan anses påkallad i säsongutjämningens
intresse, torde således utvecklingen inom byggnadsbranschen leda till att
säsongvariationerna inom densamma minskas. Under övergångstiden bör
frågan om åtgärder som kan ytterligare reducera säsongarbetslösheten
skyndsamt utredas.
Med hänsyn till det anförda vill utskottet förorda att tillståndstvånget
skall vara avskaffat den 1 oktober 1955, varefter under en kortare övergångsperiod
endast må kvarstå sådana befogenheter för de lokala arbetsmarknadsmyndigheterna
som ha till syfte alt underlätta säsongutjämningen;
dels
ock att utskottet i följd härav bort under punkten A hemställa,
A. att riksdagen måtte dels bifalla förevarande proposition och i samband
därmed i anledning av motionerna I: 408 och II: 507 samt I: 410 och
11:508 hos Kungl. Maj :t anhålla, att åtgärder vidtages, så att tillståndstvånget
för byggnadsarbete helt avskaffas från och med den 1 oktober
1955 och att därefter under en kortare övergångstid endast kvarstår befogenheter
för vederbörande myndigheter att bestämma tidpunkten för
byggnadsarbetes påbörjande och antalet byggnadsarbetare, som får sysselsättas
däri, dels oek att nyssnämnda motioner — i den mån de icke kan
anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställ! — icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
o
Bihang till riksdagens protokoll 1905. 9 sand. .‘I and. Nr 10
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:163 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 a1 i texten