Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förflyttning av Söderbygdens vattendomstol. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 100, i andra kammaren av herrar Hansson i Skegrie och Jansson i Benestad.

1955-03-29 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:13, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förflyttning av Söderbygdens vattendomstol. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 100, i andra kammaren av herrar Hansson i Skegrie och Jansson i Benestad.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskollets utlåtande nr 13 år 1955

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förflyttning av

Söderbygdens vattendomstol.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott

hänvisad motion, nr 100, i andra kammaren av herrar Hansson i Skegrie och

Jansson i Benestad.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära utredning och förslag angående förflyttning av Söderbygdens

vattendomstol till lämplig plats inom dess eget domsområde».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionärernas hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

över motionerna har, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

yttranden inhämtats från vattenöverdomstolen och Söderbygdens vattendomstol

samt från länsstyrelserna i Södermanlands län, Kronobergs län och

Malmöhus län. På begäran av utskottet har därjämte yttrande avgivits av

Riksförbundets Landsbygdens folk.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har vid sitt yttrande fogat yttrande

över motionen från distriktsingenjören för vatten och avlopp i Stockholms,

Södermanlands och Gotlands län.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har vid sitt yttrande fogat yttranden över

motionen från distriktsingenjören för vatten och avlopp i Malmöhus och

Kristianstads län, drätselkammaren i Malmö, Malmöhus länsavdelning av

Svenska landskommunernas förbund, styrelsen för södra avdelningen av

Sveriges advokatsamfund, Sydsvenska kraftaktiebolaget och Skånes handelskammare.

Gällande bestämmelser

Enligt 2 § i kungl. kungörelsen den 10 juni 1949 om rikets vattendomstolar

omfattar Söderbygdens vattendomstols domsområde — vars gränser

följer vattendelare mellan vissa vattensystem — delar av Södermanlands

län, Örebro län och Skaraborgs län, hela Östergötlands län, delar av

Jönköpings län och Kronobergs län, hela Kalmar län, Blekinge län, Kristianstads

län och Malmöhus län. en del av Hallands län samt hela Gotlands län.

Sammanfattningsvis kan sägas, att domsområdet omfattar nederbördsområdena

för de vattendrag och sjöar som awattnas dels mot Östersjön från

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

och med Nyköpingsån och söderut, dels mot Öresund och södra delen av

Kattegatt till och med Lagan.

I 3 § i kungörelsen föreskrives, att Söderbygdens vattendomstols kansli

tills vidare skall vara förlagt till Stockholm.

Yttrandena

Motionärernas förslag tillstyrkes uttryckligen av länsstyrelsen i Kronobergs

län. Länsstyrelserna i Södermanlands län och Malmöhus län samt

Riksförbundet Landsbygdens folk förklarar sig ej ha något att erinra

mot den begärda utredningen. Vattenöverdomstolen avstyrker motionsyrkandet.

I samma riktning uttalar sig vattendomstolens majoritet (t. f. vatlenrättsdomaren,

en vattenrättsingenjör och en vattenrättsnämndeman). En

minoritet inom domstolen (en vattenrättsingenjör och en vattenrättsnämndeman)

tillstyrker emellertid en utredning i frågan.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anför följande.

I motionen åberopas vad departementschefen anfört i Kungl. Maj:ts proposition

nr 140 till 1954 års riksdag angående viss förstärkning av Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolar, nämligen att det av principiella

skäl är mindre lämpligt att en domstol, särskilt en underdomstol, förlägges

långt utanför den bygd, där den har att verka, att det är viktigt att

domstolens ledamöter äger en kännedom om bygdens och befolkningens

förhållanden, som endast kan vinnas av den som själv är bosatt på platsen,

samt att det icke kan bortses från att en domstol, vars ledamöter

stadigvarande är bosatta i Stockholm, har svårare att hos ortsbefolkningen

förvärva det förtroende, som en domstol bör äga.

Motionärerna framhålla vidare, att Söderbygdens vattendomstol nu är

förlagd till Stockholm och alltså ligger utanför sitt domsområde, att denna

placering måste anses vara olämplig och obekväm för den största delen av

den under domstolen hörande befolkningen samt att det ur såväl domstolens

som sakägarnas synpunkter måste vara en fördel med en förflyttning av

Söderbygdens vattendomstol till någon lämplig plats inom dess eget domsområde.

Länsstyrelsen delar den uppfattning, som kommit till uttryck i departementschefens

och motionärernas här ovan återgivna uttalanden. En förflyttning

av Söderbygdens vattendomstol till någon lämplig plats i södra Sverige

skulle otvivelaktigt bliva till fördel för befolkningen genom ökad möjlighet

till personlig kontakt med domstolen och för domstolens ledamöter genom

ökad möjlighet att förvärva kännedom om bygdens och befolkningens förhållanden.

Den olägenhet, som vidlåder vattendomstolarna i Norrland, nämligen

svårigheten att rekrytera vattenrättsdomar- och vattenrättsingenjörstjänsterna

med kvalificerad arbetskraft torde knappast befaras uppstå vid

en förflyttning av Söderbygdens vattendomstol från Stockholm till någon

stad i södra Sverige. Med nuvarande läge på hyresmarknaden torde bostads-

och lokalfrågorna vara lättare att lösa på en dylik plats än i Stockholm.

Då dessutom principiella skäl tala för domstolens förflyttning får

länsstyrelsen tillstyrka bifall till motionärernas framställning om utredning

och förslag i ärendet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

3

Länsstyrelsen i Södermanlands län erinrar om att länet är uppdelat på

två vattendomstolars — Österbygdens och Söderbvgdens — domsområden

samt uttalar, att en förflyttning av Söderbygdens vattendomstols kansli för

länets del måste innebära en försämring. Resorna till kansliet skulle bli

längre, eftersom tyngdpunkten för domstolens verksamhet ligger ganska

långt söderut i riket och en ny förläggningsort torde böra anknytas till denna

tyngdpunkt.

Länsstyrelsen fortsätter:

Därest utredning om förflyttning av Söderbygdens vattendomstols kansli

till södra Sverige överväges, bör samtidigt till prövning upptagas frågan om

en omreglering av domstolens kompetensområde. Det ligger då nära till

hands att hänföra hela Södermanlands län till österbygdens vattendomstols

domsområde. Därigenom vinnes den fördelen, att länet i sin helhet kommer

att lyda under en och samma domstol i ifrågavarande hänseende och att

samtidigt de synpunkter, som motionärerna göra sig till tolk för, bli vederbörligen

beaktade.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar följande.

Söderbygdens vattendomstol har alltsedan sin tillkomst varit förlagd till

Stockholm. Såvitt länsstyrelsen har sig bekant har några direkta olägenheter

härav ej förekommit och det är väl obestridligt att koncentrationen av

flera vattendomstolars kanslier till samma plats medfört vissa fördelar ur

administrationssynpunkt.

Förläggningen till Stockholm måste dock i en del fall medföra fördyrade

och relativt långa resor såväl för domstolens personal vid förrättningar inom

domsområdet som för sakägare vid besök å domstolen. Länsstyrelsen

finner också att det i princip är mindre lämpligt att en domstol är förlagd

utanför domsområdet.

Vid bedömandet av nu föreliggande fråga måste man emellertid beakta att

Söderbygdens vattendomstol har ett mycket vidsträckt domsområde och

att det måste hliva svårt finna en plats därinom som ur olika synpunkter

är så väl belägen att fördelarna med en förflyttning dit kan uppväga de olägenheter,

som måste bli förknippade med bortflvttningen från den gemensamma

kansliorten. Länsstyrelsen har emellertid ej något att erinra mot

att den begärda utredningen kommer till stånd.

Riksförbundet Landsbygdens folk anför:

Enligt förbundets mening tala de i motionen angivna skälen i och för sig

för en förflyttning av Söderbygdens vattendomstol från Stockholm. Emellertid

torde samma motiveringar knappast kunna användas i den nu aktuella

frågan som de som framdrogos vid förslaget till förstärkning av Norrbygdens

och Mellanbygdens vattendomstolar. Enligt vad förbundet har sig bekant

torde något utbrett missnöje icke föreligga mot att Söderbygdens vattendomstols

kansliort för närvarande är Stockholm. Förbundet vill för sin

del icke motsätta sig en utredning i frågan. Skulle en sådan utredning visa

att övervägande skäl tala för en förflyttning, torde en sådan böra komma

till stånd.

Vattenöverdornstolen uttalar till eu början följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

Vattenöverdomstolen är ense med motionärerna om att det från principiell

synpunkt är mindre lämpligt att förlägga en domstol utanför det domsområde

där den har att verka. Denna synpunkt gör sig dock — såsom vattenöverdomstolen

framhållit i sitt yttrande över den i motionen berörda utredningen

rörande förstärkning av Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar

-—• icke lika starkt gällande i fråga om vattendomstolar som beträffande

allmänna domstolar. Vattendomstolarnas huvudförhandlingar

skola nämligen enligt stadgande i It kap. 50 8 vattenlagen hållas vid syn

på platsen för det under prövning varande företaget eller, där syn ej är

erforderlig, på annan plats som är för parterna välbelägen. Genom systemet

med aktförvarare i orten är det sörjt för att sakägarna skola kunna taga

del av vad som förekommit i målen. Även när det gäller allmänna domstolar

har av lämplighetsskäl undantag gjorts från den ovan angivna principen.

Som exempel kan nämnas att i åtskilliga fall häradsrätt har sitt kansli förlagt

utom domsagans område.

Vattenöverdomstolen förklarar härefter att någon olägenhet av Söderbygdens

vattendomstols förläggningsort eller något missnöje därmed icke försports,

såvitt för vattenöverdomstolen vore bekant. Vattenöverdomstolen

tillägger:

I själva verket tala särskilt från praktiska synpunkter goda skäl för

att Söderbygdens vattendomstol alltjämt bör vara förlagd till Stockholm.

Härvid må först framhållas betydelsen av att österbygdens och Söderbygdens

vattendomstolar ha samma förläggningsort. Möjligheten till närmare

kontakt mellan de båda domstolarnas såväl juridiska som tekniska

personal underlättas och är otvivelaktigt av stort värde. Vad särskilt

vattenrättsingenjörerna beträffar är det en väsentlig fördel att — vid förfall

för någon av de vid den ena domstolen tjänstgörande ingenjörerna —

en ingenjör från den andra domstolen utan omgång kan inträda såsom

ledamot. Att det från ekonomisk synpunkt är fördelaktigt med samma förläggningsort

för båda domstolarna kan även nämnas, även om denna omständighet

i detta sammanhang icke får tillmätas större betydelse.

Vattenöverdomstolen hävdar vidare, att det med hänsyn till rekryteringen

till vattendomstolarna är en fördel att kansliet är beläget i Stockholm, samt

framhåller, att parterna i vattenmål vid Söderbygdens vattendomstol i stor

utsträckning anlitar advokater bosatta i Stockholm och att möjligheterna

att erhålla biträde med teknisk sakkunskap är betydligt större i Stockholm

än på någon ort inom domsområdet dit vattendomstolen kan tänkas bli

förflyttad. Det erinras därjämte om den ökade kontakt med sakkunniga

myndigheter i Stockholm som betingas av det brännande problemet om

vattenföroreningar.

Ytterligare anför vattenöverdomstolen, att vattendomstolens ledamöter i

varje fall kan förvärva en verkligt ingående kännedom om bygdens och befolkningens

förhållanden endast i trakten närmast omkring kansliområdet

samt att förtroendet för vattendomstolen svårligen kan antas bli i nämnvärd

grad ökat genom annan förläggning än den nuvarande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 År 1955

Vattenöverdomstolen förklarar sig på de anförda skälen anse, att övervägande

skäl talar för att Stockholm bibehålies som kansliort för Söderbygdens

vattendomstol.

Söderbygdens vattendomstol (majoriteten) förklarar, att den icke har sig

bekant att några olägenheter försports av den nuvarande förläggningsorten.

De av motionärerna åberopade uttalandena rörande lämpligheten av att de

vid vattendomstolarna i Norrland tjänstgörande domarna vore bosatta inom

vederbörande domstols domsområde ägde icke samma giltighet för södra

Sverige, där klimat- och befolkningsförhållandena icke i något i detta sammanhang

väsentligt avseende vore olika dem i trakten av Stockholm. Vattendomstolen

fortsätter:

Huruvida det för domstolen kan vara lättare att förvärva ortsbefolkningens

förtroende om den är förlagd inom domsomradet än i Stockholm undandrar

sig domstolens bedömande. Ledamöterna ha dock anledning tro att

det sätt på vilket domstolen handlägger målen vid sammanträde, syn eller

besiktning på platsen och avdömer desamma har väsentligt större betydelse

än kansliorten för frågan om misstroende skall uppstå mot domstolens

verksamhet.

Vattendomstolen tillägger, att vissa fördelar för domstolen är förenade

med kansliets förläggning till Stockholm, samt anför härom:

Domstolen syftar här på kanslilokalerna, fördelarna av nu existerande

samarbete med jurister och ingenjörer vid österbygdens vattendomstol samt

den med kansliets förläggning i Stockholm lätt uppnådda förbindelsen med

såväl parternas juridiska och tekniska ombud som också myndigheter och

institutioner, verksamma på områden som beröras av vattenrätten.

Vidare framhåller vattendomstolen, att domstolen delar kanslilokaler

med österbygdens vattendomstol, vilket innebär besparingar i utrymmen

och kostnader. Likaså påpekas fördelen av att vid tillfällig anhopning av

arbete, i jävssituationer och vid sjukdom en ingenjör från den andra domstolen

utan omgång kan inträda.

Vattendomstolen utlalar sammanfattningsvis,

att förläggningsplatsen i Stockholm för sakägarna i allmänhet knappast

torde vara förenad med olägenhet av någon betydelse och i många fall förefaller

att vara att föredraga framför ort inom domsområdet samt

att ur domstolens synpunkt förläggningen i Stockholm erbjuder en uppenbar

fördel.

Minoriteten inom vattendomstolen förklarar sig anse det principiellt rikliga

böra vara, att vattendomstolen har sitt kansli förlagt inom domsområdet.

Den lämpligaste kansliorten anges vara Malmö. I minoritetens uttalande

anför den ledamot, som framlagt uttalandet, vidare följande.

Söderbygdens och österhygdens vattendomstolars lokal i Stockholm är

redan nu alltför trång och olämplig. Så t. ex. saknas arkivutrymmen, och

domstolens sammanträdesrum måste ständigt användas som tjänsterum av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

befattningshavare. Det är därför under alla omständigheter nödvändigt att

åtminstone en av domstolarna inom en snar framtid flyttas till annan lokal.

De synpunkter, som majoriteten anfört för sin uppfattning att Söderbygdens

vattendomstol även i fortsättningen bör ha sitt kansli förlagt till

Stockholm, anser jag icke vara ett speciellt skäl härför, utan mera för sammanförandet

av rikets samtliga vattendomstolar till samma plats. För övrigt

torde liknande synpunkter i allmänhet kunna framföras av var och en, som

önskar en stark centralisering av förvaltningen till huvudstaden.

Utskottet

En domstol bör, såsom motionärerna och de flesta remissinstanserna

framhåller, i princip ha sitt kansli förlagt inom domsområdet. Ett avsteg

från denna huvudregel bör vara motiverat av starka sakliga skäl. Några

remissinstanser, särskilt vattenöverdomstolen och Söderbygdens vattendomstol

(majoriteten), har till stöd för meningen att den sistnämnda domstolens

kansli fortfarande bör vara förlagt till Stockholm framhållit vissa praktiska

fördelar av denna förläggning. Å andra sidan är det uppenbart, att det i

stort sett måste vara en fördel för sakägare att domstolens kansli är så

närbeläget som möjligt.

Enligt utskottets mening har de skäl motionärerna anfört till stöd för

sitt yrkande sådan styrka, att den föreslagna utredningen bör komma till

stånd. Frågan, vilken ort inom domsområdet som bör väljas som förläggningsplats

för domstolskansliet, har utskottet icke ansett sig böra i detta

sammanhang upptaga till prövning. Denna fråga bör utredas helt förutsättningslöst.

Därvid synes vara att beakta även spörsmålet, huruvida en förflyttning

bör föranleda en omreglering av domsområdet. Av betydelse för

bedömningen härav torde bli jämväl den ökning av vattendomstolens arbetsbörda,

som kan bli en följd av den väntade skärpta lagstiftningen om skydd

mot vattenförorening.

På grund av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, i anledning av motionen 11:100, i

skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående

förflyttning av Söderbygdens vattendomstol till lämplig

plats inom dess eget domsområde.

Stockholm den 29 mars 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13 år 1955

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Ivar Nilzon,

Axel Jansson, Herbert Hermansson*, Ebbe Ohlsson, Boo och Erik Olsson*;
från

andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,

Nyberg, Levin, fru Torbrink, fru Boman, herrar Hansson i Skegrie* och

Berggren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckari A.-B. Stockholm 17S5

580888

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 5 april 1949 a1 i texten