Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för jägare att vara ansvarsförsäkrade. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 175 i första kammaren av herr Johansson, Theodor, m. fl. och nr 201 i andra kammaren av herr Svensson i Vä m. fl.

1955-03-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för jägare att vara ansvarsförsäkrade. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 175 i första kammaren av herr Johansson, Theodor, m. fl. och nr 201 i andra kammaren av herr Svensson i Vä m. fl.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skyldighet för jägare

att vara ansvarsförsäkrade.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen nr 175 i första kammaren av herr Johansson,

Theodor, m. fl. och nr 201 i andra kammaren av herr Svensson i

Vä m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning angående skyldighet för den

som vill utöva jakt att vara ansvarighetsförsäkrad».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtats

yttrande från riksförsäkringsanstalten. På begäran av utskottet

har yttranden över motionerna därjämte avgivits av Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund.

Frågans tidigare behandling m. m.

Obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare ifrågasattes redan vid tillkomsten

av nu gällande jaktlagstiftning av 1938. Dåvarande revisionssekreteraren

G. A. Bouveng, vilken 1936 avgav det betänkande, som låg till grund

för nämnda lagstiftning, och därefter fullföljde vissa utredningsuppgifter

på jakträttens område, anförde i skrivelse till chefen för jordbruksdepartementet

den 31 maj 1938, varigenom han slutredovisade sitt uppdrag, i fråga

om ansvarighetsförsäkring för jägare, att starka skäl syntes tala för genomförande

av en lagstiftning om skyldighet för den som nyttjade skjutvapen

—- vare sig vid jakt eller eljest — att inneha ansvarighetsförsäkring. På anförda

skäl förklarade utredningsmannen emellertid, att han icke sett sig

i stånd att framlägga något förslag i frågan.

I anledning av en vid 1947 års riksdag väckt motion, nr 24 i andra kammaren,

av herr Edberg m. fl. anhöll riksdagen, med hänvisning till jordbruksutskottets

utlåtande nr 47, i skrivelse den 19 juni 1947, nr 363, att

Kungl. Maj :t måtte föranstalta om utredning rörande sättet för anordnandet

av en obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare samt för riksdagen framlägga

de förslag i ämnet, som därav kunde föranledas.

Sedan chefen för jordbruksdepartementet den 14 januari 1949 tillkallat

numera statssekreteraren E. H. Kling såsom utredningsman för utredning

rörande vissa jaktlagstiftningsfrågor m. m. och överlämnat åt utredningsmannen

att därvid verkställa den av riksdagen begärda undersökningen, an
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 dr 1955 11

förde utredningsmannen i ett den 11 november 1950 (SOU 1950: 40) avgivet

betänkande (s. 125), att utredningen vid en preliminär behandling av frågan

om obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare funnit sig böra förorda,

att en dylik försäkringsform — i princip omfattande alla jägare —

komme till stånd genom statsmakternas försorg.

Efter ytterligare utredning av frågan samt sedan Kling på egen begäran

entledigats från sitt uppdrag och i hans ställe tillkallats numera statssekreteraren,

hovrättsrådet A. O. R. Hegrelius, framlade utredningen den 28

februari 1953 betänkande med förslag angående ansvarighetsförsäkring för

jägare (stencilerat).

I betänkandet behandlas bland annat nuvarande försäkringsformer för

jägare och den obligatoriska ansvarighetsförsäkringen för jägare i Danmark,

varjämte redogöres för en undersökning rörande frekvensen av olycksfall

och skador vid jakt samt framlägges förslag till åtgärder för åstadkommande

av obligatorisk ansvarighetsförsäkring för jägare.

Beträffande nuvarande försäkringsformer för jägare

erinras om att i försäkringsvillkoren för allmän ansvarighetsförsäkring för

privatperson och s. k. familjeansvarighetsförsäkring undantag göres för

skadeståndsskyldighet, som försäkringstagaren kan ådraga sig under utövande

av jakt eller såsom jakträttsinnehavare, men att möjlighet finnes

att genom särskilt tillägg till försäkringsavtalet utsträcka försäkringen att

omfatta även jaktskador. Avgiften för dylik tilläggsförsäkring säges utgöra

fyra kronor för år.

Vidare omfattar en speciell form av ansvarighetsförsäkring, som tillhandahålles

enskild lantbrukare för hans rörelse, jämväl skadestånd, som ålägges

försäkringstagaren, hans make eller hans barn under 15 år i egenskap

av jägare eller ägare av skjutvapen.

Slutligen finnes en särskild jägarförsäkring av samma omfattning i avseende

på jaktskador som den allmänna ansvarighetsförsäkringen med

nyssnämnda tillägg och med samma premie som för detta tillägg.

I Danmark infördes 1931 obligatorisk ansvarighetsförsäkring för

jägare, varvid premien innefattas i avgiften för jaktkort, som i princip

skall lösas av varje jägare.

Beträffande frekvensen av olycksfall och skador vid

jakt har utredningen från landsfiskalerna i riket insamlat uppgifter rörande

de fall av vådaskjutning vid jakt, som inträffat under åren 1946—

1950 och som kommit till polismyndighetens kännedom. Vid denna undersökning

redovisades för hela femårsperioden 113 fall av vådaskjutning,

varav 101 fall av personskada genom eget eller annans förvållande och

12 fall av egendomsskada. Av personskadorna medförde 41 dödlig utgång,

12 kvarstående men och 48 övergående men. Egendomsskadorna avsåg huvudsakligen

vådaskjutna tamdjur. Enligt utredningens uppfattning måste

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

det av olika skäl antagas, att antalet skadefall, särskilt vad gällde mindre

allvarliga personskador, vore större än undersökningsresultatet utvisade.

Endast i omkring en tredjedel av samtliga fall då ersättningskrav framställts

hade ersättning för skadan ankommit på försäkringsinrättning.

Utredningen framhöll, att även om antalet skadefall syntes vara

åtskilligt större än vad man tidigare antagit, funne utredningen antalet fall

vara så ringa, att delade meningar kunde råda om behovet av att särskilda

åtgärder vidtoges. Med hänsyn framför allt till att jakt innefattade en verksamhet,

som måste betecknas såsom särskilt riskfylld, hyste emellertid utredningen

den uppfattningen, att skäl förelåge att bereda större trygghet

för såväl den skadelidande som den skadevållande vid skador genom skottlossning

med jaktvapen. I anledning härav föreslog utredningen genomförande

av en allmän ansvarighetsförsäkring för jägare, varvid avgiften

för försäkringen skulle uttagas i samband med jaktvårdsavgiften. Försäkringen

borde anförtros åt en pool, bildad av de försäkringsanstalter, som

sysslade med ansvarighetsförsäkring och som önskade medverka i fråga

om den föreslagna försäkringen.

I avgivna yttranden över utredningens förslag vitsordades lämpligheten

av en allmän ansvarighetsförsäkring för jägare av samtliga remissinstanser.

I några fall —- bland annat från Svenska försäkringsbolags riksförbunds

sida — framhölls dock att skadefrekvensen ej kunde anses vara

så stor, att något mera framträdande behov av obligatorisk försäkring förelåge,

varjämte i åtskilliga yttranden erinringar gjordes i fråga om den

föreslagna utformningen av försäkringen m. m.

Yttrandena över motionerna

Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svenska jägareförbundet och

Jägarnas riksförbund, vilka avgivit yttranden över utredningens betänkande,

har i remissvaren till utskottet hänvisat till sina tidigare avgivna yttranden,

varvid Svenska försäkringsbolags riksförbund och Jägarnas riksförbund,

under hänvisning till att frågan vore beroende på Kungl. Maj :ts

prövning, avstyrkt ny utredning i ämnet.

Riksförsäkringsanstalten har erinrat om att utredningen, efter att ha inhämtat

utlåtande från anstalten, tagit avstånd från tanken på att den ifrågasatta

försäkringen skulle ombesörjas av riksförsäkringsanstalten. Med

anslutning till utredningens uppfattning härutinnan har anstalten vidare

påpekat, att sedan utredningens betänkande avgavs lagen om allmän sjukförsäkring

trätt i kraft. Anstalten har härom anfört följande.

Genom denna lagstiftning åtnjuter i regel varje svensk medborgare samt

här mantalsskriven utlänning ett visst försäkringsskydd vid sjukdom, vari

inbegripes sådan olycksfallsskada, varom här är fråga. Jämlikt sjukförsäkringslagen

utgår ersättning dels för läkar- och sjukhusvård, resor m. m.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15 år 1955

på sätt i 13—20 §§ i lagen angives, dels ock för förlorad arbetsförtjänst i

form av sjukpenning (hempenning) enligt bestämmelserna i 21—29 §§ i

lagen. Enligt 21 § tredje stycket skall såsom sjukdom anses jämväl sådant

tillstånd av arbetsoförmåga, som förorsakats av sjukdom, för vilken sjukpenning

utgivits, och som alltjämt kvarstår efter sjukdomens upphörande.

I motsats till vad som gäller beträffande ersättning enligt de allmänna

skadeståndsreglerna är ovannämnda ersättning enligt sjukförsäkringslagen

till sin storlek reglerad på visst sätt. I allmänhet utgår därvid ej full ersättning

för inkomstbortfall och kostnader. Sjukpenning och ersättning för

sjukhusvård utgår vid varje sjukdom för en tid av högst 2 år. Sjukpenningen

upphör, om arbetsförmågan ej längre är nedsatt med minst hälften.

Härav framgår, att jaktskador, som äro övergående inom 2 år, kunna

berättiga till ersättning från den allmänna sjukförsäkringen under hela

sjukdomstiden, varvid ersättningen som regel dock endast delvis täcker

vad som för motsvarande ändamål skolat utgå enligt de allmänna skadeståndsreglerna.

Efter 2 års sjukhjälpstid kan däremot ej längre enligt sjukförsäkringslagen

utgå sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård. Vid

dödsfall utgår ej någon ersättning till de efterlevande eller dödsboet. För

s. k. ideell skada (sveda och värk m. m.) utgår ej heller ersättning från

den allmänna sjukförsäkringen.

Utskottet

Sedan riksdagen år 1947 anhållit om utredning och förslag till riksdagen

i den med motionerna avsedda frågan, har 1949 års jaktutredning år 1953

avgivit betänkande med förslag angående ansvarighetsförsäkring för jägare,

vilket förslag är föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Utskottet, som förutsätter att Kungl. Maj :t inom en snar framtid tar slutlig

ställning till frågan och för riksdagen framlägger de förslag, vilka härav

må föranledas, finner med hänsyn till det anförda, att skäl icke föreligger

att i anledning av motionerna anhålla om ny utredning i ämnet.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motioner I: 175 och II: 201 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 mars 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Ivar Nilzon,

Axel Jansson, Herbert Hermansson*, Ebbe Ohlsson, Boo och Erik Olsson*;

samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Nyberg, Levin, fru

Torbrink, herrar Andersson i Ryggestad, Hansson i Skegrie* och Berggren.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.