Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i 11 kap. vattenlagen, dels ock en i anledning av propositionen väckt motion.

1955-04-01 · 19 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 17 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:16, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i 11 kap. vattenlagen, dels ock en i anledning av propositionen väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Treaje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändring i 11 kap. vattenlagen, dels

ock en i anledning av propositionen väckt motion.

Genom en den 25 februari 1955 dagtecknad proposition, nr 127, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om lindring i 11 kap. vattenlagen

Härigenom förordnas, dels att 11 kap. 16, 106 och 108 §§ vattenlagen den

28 januari 1918 (nr 523)* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande

angives dels ock att i samma kap. skall införas en ny paragraf, betecknad

106 a §, av nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse)

16

Vid utövandet av sin verksamhet

som vattenöverdomstol skall Svea

hovrätt bestå av ordföranden å en av

hovrättens divisioner såsom ordförande,

tre andra ledamöter i hovrätten

samt en ledamot i kammarkollegiet.

År fråga allenast om ledighet för

vattenrättsdomare, vattenrättsingenjör

eller vattenråttssekreterare eller

om förordnande av ställföreträdare

för dem eller om föreläggande att i

vattenmål inkomma med handlingar

eller om utsättande av ny tid eller

beviljande av anstånd med avseende

å ingivande av handling eller vidtagande

av annan åtgärd i dylikt mål,

må hovrätten vara sammansatt såsom

vid handläggning av andra mål

än vattenmål.

1 Senaste lydelse, sc SFS 1946:839.

1 llihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 16

(Föreslagen lydelse)

§•

För fullgörande av Svea hovrätts

uppgift såsom vattenöverdomstol skola,

förutom lagfarna ledamöter enligt

vad i rättegångsbalken sågs, finnas

vattenrättsråd. Dessa skola vara

i vattenfrågors tekniska behandling

sakkunniga och erfarna. Vattenrättsråd

utnämnas av Konungen.

Vattenöverdomstolen vare domför

med fyra ledamöter, av vilka minst

tre äro lagfarna. Ej må flera än fem

sitta i rätten.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

(Gällande lydelse)

Konungen bestämmer, i vilken omfattning

åtgärd, som avser allenast

måls beredande, må vidtagas av hovrättsledamot

i vattenöverdomstolen

eller av tjänsteman vid denna.

106

Bestämmelserna i 43 och 44 §§,

45 § 1 mom. samt 57, 58, 62—64,66,

67 och 97 §§ skola i tillämpliga delar

gälla om vattenöverdomstolen och

måls behandling därstädes. Vad i

97 § föreskrives om sökande, kärande

eller klagande skall avse den, som

i vattenöverdomstolen fullföljt talan;

har i brottmål talan fullföljts av den

tilltalade och år han häktad, skall

dock kostnad, som eljest skulle åligga

honom, gäldas av statsverket.

Med avseende å gottgörelse åt sakkunnig,

som tillkallats av vattenöverdomstolen,

samt ersättning för sådan

på uppdrag av vattenöverdomstolen

hållen undersökning, som avses i

45 § 1 inom., äge domstolen, efter

vad med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att kostnaden

skall förskjutas av allmänna

medel och gäldas av statsverket.

(Föreslagen lydelse)

Konungen bestämmer, i vilken omfattning

åtgärd, som avser allenast

måls beredande, må vidtagas av lagfaren

ledamot i vattenöverdomstolen

eller av tjänsteman vid denna.

§•

Bestämmelserna i 43 och 44 §§,

45 § 1 mom. samt 57, 58, 62—64, 66,

67 och 97 §§ skola i tillämpliga delar

gälla om vattenöverdomstolen och

måls behandling därstädes.

Vattenöverdomstolen må, där så

finnes lämpligt, uppdraga åt vattenrättsråd

att verkställa undersökning

å stället. Finnes önskvärt, att lagfaren

ledamot är närvarande vid undersökningen,

äge vattenöverdomstolen

förordna härom. I fråga om undersökning,

som nu sagts, skall vad

i 45 § 2 mom. och 97 § stadgas äga

motsvarande tillämpning.

Då på grund av bestämmelserna i

första eller andra stycket stadgandena

i 97 § tillämpas å mål i vattenöverdomstolen,

skall vad i nämnda

§ föreskrives om sökande, kärande

eller klagande avse den, som i vattenöverdomstolen

fullföljt talan.

Med avseende å gottgörelse åt sakkunnig,

som tillkallats av vattenöverdomstolen,

samt ersättning för sådan

på uppdrag av vattenöverdomstolen

hållen undersökning, som avses i

45 § 1 inom., äge domstolen, efter

vad med hänsyn till omständigheterna

finnes skäligt, förordna, att kostnaden

skall förskjutas av allmänna

medel och gäldas av statsverket. Lag

samma vare beträffande sådan kostnad

för vattenöverdomstolens syn å

stället eller för undersökning enligt

andra stycket av denna §, som eljest

skulle åligga part.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

3

(Gällande lydelse)

108

Talan mot--— högsta dom
stolen.

Vad i 103—106 §§ är stadgat angående

rättegången i vattenöverdomstolen

skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om högsta domstolen.

(Föreslagen lydelse)

106 a §.

Utredning, som av vattenråttsråd

verkställts beträffande fråga av teknisk

beskaffenhet, må ej läggas till

grund för vattenöverdomstolens dom

eller beslut, med mindre parterna beretts

tillfälle att yttra sig över utredningen.

Vad sålunda stadgats

skall dock ej gälla, om utredningen

i allenast oväsentlig mån avviker

från vad tidigare framkommit i målet.

§•

Talan mot--— högsta domsto
len.

Vad i 103—106 §§ är stadgat angående

rättegången i vattenöverdomstolen

skall i tillämpliga delar gälla

i fråga om högsta domstolen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1955.

Med avseende å mål, som före

nämnda dag inkommit till vattenöverdomstolen,

skall, om tillämpning

av nya lagen skulle förorsaka väsentligt

dröjsmål med avgörandet, äldre

lag i stället gälla.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av

densamma väckt motion, nr 579 i andra kammaren av herr Jacobson i Vilhelmina

m. fl.

I motionen hemställes, »att riksdagen vid behandlingen av propositionen

nr 127 mod förslag till lag om ändring i 11 kap. vattenlagen måtte vidtaga

sådana ändringar i de därigenom framlagda lag- och organisationsförslagen,

att vid den föreslagna förstärkningen av vattenöverdomstolen denna

tillföres särskilda ledamöter (vattenråttsråd), som skall företräda såväl ingenjörstekniska

som fiske- och naturskyddssynpunkter i lika utsträckning

och i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer vi i det föregående angivit».

De angivna riktlinjerna innebär i huvudsak, att endast halva antalet av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

de icke lagfarna ledamöterna — vattenrättsråden — skall företräda ingenjörsteknisk

sakkunskap samt att övriga vattenrättsråd skall ha särskild sakkunskap

rörande fiske- och naturskyddsfrågor.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag och

för yrkandet i motionen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till omorganisation av vattenöverdomstolen,

som utgör andra instans för vattenmål. För närvarande består vattenöverdomstolen

av en avdelning av Svea hovrätt, förstärkt med en ledamot

av kammarkollegiet. Enligt förslaget skall i domstolen ingå tekniskt

sakkunniga ledamöter, benämnda vattenrättsråd, medan kammarkollegiets

representation skall upphöra. Domstolen blir domför med fyra ledamöter,

av vilka minst tre är lagfarna. Det är avsett att domstolen i mål, där tekniska

frågor av någon betydelse är föremål för bedömande, normalt skall

bestå av tre lagfarna ledamöter jämte två vattenrättsråd.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 september 1951 tillkallade

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, den 9 oktober

1951 en särskild sakkunnig, häradshövdingen O. Riben, för att biträda med

utredning rörande — såvitt nu är i fråga — instansordningen i vattenmål

och därmed sammanhängande spörsmål. I direktiven för utredningsmannen

framhölls att en betydande balans uppstått i vattenöverdomstolen, som

utgör andra instans för vattenmålen, samt att risk förelåge för att i fortsättningen

en betydande balans skulle uppstå även i sista instansen. Möjligheten

att för vattenmålen övergå till en domstolsordning med endast två

instanser borde därför icke lämnas ur räkningen. Vidare kunde man överväga

att på något sätt begränsa rätten att fullfölja talan i vattenmål. I direktiven

påpekades ytterligare att överinstanserna i vattenmål, till skillnad

från domstolarna i första instans, icke inom sig ägde tillgång till teknisk sakkunskap

samt att frågan, huruvida tekniker regelmässigt borde i en eller

annan form medverka i överrättsprocessen i vattenmål, nära sammanhängde

med spörsmålet om instansordningens utformning.

Utredningsmannen har till fullgörande av sitt uppdrag den 3 april 1954

avgivit ett betänkande angående instansordningen i vattenmål m. m. (SOU

1954: 9). Vid betänkandet har fogats förslag till lag om ändring ill kap.

vattenlagen.

Över betänkandet med därvid fogat lagförslag har efter remiss yttranden

avgivits av vattenöverdomstolen, kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, lant
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

5

bruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, statens lönenämnd

och statens organisationsnämnd samt länsstyrelserna i Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Kopparbergs län. Vattenöverdomstolen

har vid sitt utlåtande fogat yttranden av vattenrättsdomarna F.

Löwing och E. Sjöberg vid Norrbygdens vattendomstol, N. Viklund och

I. Ahlström vid Mellanbygdens vattendomstol, G. Schirén vid österbygdens

vattendomstol, A. Thelin vid Söderbygdens vattendomstol och N. Lindberg

vid Västerbygdens vattendomstol samt vattenrättsingenjörerna A. Eriksson,

P. E. Svensson, G. Zickerman, H. Hartzell, S. Nilsson och G. Aspegren.

Vidare har yttranden inkommit från svenska vattenkraftföreningen, Sveriges

advokatsamfund, riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges juristförbund,

svenska väg- och vattenbyggares riksförbund, svenska teknologföreningen,

föreningen statens lantbruksingenjörer och svenska flottledsförbundet.

Indalsälvens regleringsförening u. p. a. och Ljungans regleringsförening

u. p. a. har anslutit sig till svenska vattenkraftföreningens yttrande.

I. Nuvarande hislansordning m. in.

Bestämmelser om domstolsorganisation och instansordning för vattenmålen

har meddelats i 11 kap. vattenlagen. Domstolsorganisationen består av

tre instanser.

Första instans är vattendomstol, som består av en vattenrättsdomare,

två vattenrättsingenjörer och två vattenrättsnämndemän. I vissa enklare

mål är vattendomstolen beslutför med vattenrättsdomaren och vattenrättsnämndemännen

samt allenast en vattenrättsingenjör. Vattenrättsdomare

skall vara lagkunnig, i domarevärv erfaren man. Vattenrättsingenjörerna

skall vara i vattenfrågors tekniska behandling sakkunniga och erfarna

män. Vattenrättsnämndemännen skall vara allmänt betrodda, om sin orts

förhållanden kunniga män.

Andra instans i vattenmål är vattenöverdomstolen, som utgöres

av en avdelning av Svea hovrätt, förstärkt med en ledamot av kammarkollegiet.

Sista instans är högsta domstolen i vanlig sammansättning. Vattenmålen

fördelas mellan domstolens olika avdelningar på samma sätt som

andra mål.

I fråga om fullföljdsrätt gäller för vattenmål samma regler som för mål,

vilka tillhör allmän domstols prövning. Rätten att fullfölja talan till vattenöverdomstolen

är sålunda, såvitt angår huvudsakliga avgöranden, icke

underkastad några inskränkningar, under det att för fullföljd till högsta

domstolen gäller reglerna om prövningstillstånd i 54 kap. 9—12 §§ rättegångsbalken.

Vad angår anlitandet av sakkunniga i vattenmål gäller, enligt en allmän

hänvisning i 11 kap. 1 § vattenlagen, rättegångsbalkens regler om sakkunniga.

Detta innebär bl. a., att av vattendomstol eller högre instans tillkallad

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

sakkunnig i princip icke äger deltaga i domstolens enskilda överläggningar

eller över huvud ställa sin sakkunskap till domstolens tjänst i andra former

än dem lagen anvisar för upptagande av sakkunnigbevisning. Om för

bedömande av mål vid vattendomstol erfordras särskild teknisk utredning

eller vidlyftigare värdering, äger vattenrättsdomaren, där så befinnes lämpligt,

uppdraga åt sakkunnig att efter förberedande undersökning avgiva utlåtande

i målet. Närmare föreskrifter har meddelats om kungörande av

undersökningen och om det sätt, på vilket utlåtandet skall hållas tillgängligt

för parterna. (Se 11 kap. 45 § 1 mom. samt 81 och 92 §§ vattenlagen.)

Nu berörda bestämmelser äger motsvarande tillämpning i mål vid vattenöverdomstolen

och högsta domstolen (11 kap. 106 och 108 §§ vattenlagen).

I mål vid vattendomstol kan vattenrättsdomaren uppdraga åt vattenrättsingenjörerna

eller en av dem att, med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen

eller eu av dem, verkställa undersökning å stället. I enklare

fall kan sådant uppdrag lämnas åt vattenrättsnämndemännen eller en

av dem. (Se 11 kap. 45 § 2 mom. samt 81 och 92 §§.) Någon motsvarande

tillämpning för överinstansernas del av nu berörda bestämmelser kan med

hänsyn till dessa domstolars sammansättning icke ifrågakomma.

Såsom förut nämndes ingår en ledamot av kammarkollegiet i vattenöverdomstolen.

Kammarkollegiet är tillika verksamt vid vattenmålens behandling

såsom företrädare för allmänna intressen. Vattenlagens bestämmelser

härom återfinnes i 11 kap. 35 § och 10 kap. 42 §. Enligt det förra lagrummet

skall vattenrättsdomaren i ansökningsmål om vattenbyggnads- och

vattenregleringsföretag utan dröjsmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen i målet till kammarkollegiet, som har att,

där det prövas nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna intressen,

som kan vara i fråga. Enligt det senare lagrummet, vilket tillkom i

samband med 1920 års lagstiftning om torrläggningsföretag, har kollegiet

motsvarande uppgift vid syneförrättningar rörande sjösänkningar in. m.

Skyldigheten att översända ansökningshandlingar och kungörelse till kammarkollegiet

åligger här förrättningsmannen. I kungörelsen den 23 december

1918 angående bevakande av det allmännas talan i vattenmål stadgas

att, där det enligt vattenlagen tillkommer myndighet, som Kungl. Maj :t därtill

utser, att föra talan för bevakande av viss bygds intressen eller eljest

för bevakande av det allmännas rätt, det åligger kammarkollegiet att bevaka

dylik talan. Stadgandet syftar på vissa bestämmelser i 4 kap. vattenlagen

om nyprövning in. in. Enligt kungörelsen äger kollegiet även eljest, då

enligt vattenlagen fråga om allmänt intresse förekommer, föra talan för det

allmänna. Med stöd av denna bestämmelse kan kollegiet även utan samband

med ansökningsmål föra talan t. ex. om meddelande av vattenhushållningsbestämmelser

till skydd för allmänna fiskeintressen eller om åtgärder till

motverkande av vattenförorening. Såväl för nu nämnda fall som då kollegiet

jämlikt 11 kap. 35 § vattenlagen beslutat bevaka det allmännas talan i

vattenmål gäller enligt samma kungörelse, att dylik talan skall utföras av

kollegiets advokatfiskal som dess ombud. Förordnande att utföra talan kan

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955 7

dock i särskilda fall av kollegiet meddelas annan person, som finnes därtill

lämplig.

Under senare år har arbetsbalansen i vattenöverdomstolen successivt

ökats. Utvecklingen belyses av att balansen vid årsskiftet 1942/43 uppgick

till 40 mål, medan den vid årsskiftet 1953/54 stigit till 96 mål. I själva

verket har balansen stigit åtskilligt mer än som framgår av denna jämförelse,

i det de särskilda målen numera i större utsträckning än tidigare

är av vidlyftig och komplicerad beskaffenhet. Den ökade balansen har medfört

en märkbar förlängning av den tid som förflyter mellan vattendomstolens

och vattenöverdomstolens avgöranden. Medan denna tid för de av vattenöverdomstolen

under år 1942 avgjorda målen uppgick till i medeltal

335 dagar, var motsvarande siffra för år 1953 icke mindre än 716 dagar.

För de största målen har tidsutdräkten varit betydligt större.

Den 1 november 1954 var i vattenöverdomstolen anhängiga sammanlagt

111 mål. Akterna i dessa mål upptog sammanlagt omkring 170 000 sidor.

I högsta domstolen har balansen ej visat samma oroväckande stegring,

men i vissa fall har även där förekommit avsevärd tidsutdräkt med avgörandet

av målen. Enligt uppgift i betänkandet hade sålunda av de mål,

som den 31 december 1953 väntade på avgörande i högsta domstolen, fem

inkommit år 1950 eller tidigare.

Den 1 november 1954 var i högsta domstolen anhängiga sammanlagt 13

vattenmål, omfattande tillhopa omkring 50 600 sidor.

II. Huvudgrunderna i förslaget

Utredningsmannen. I sitt betänkande har utredningsmannen till en början

upptagit frågan, huruvida inskränkning i rätten att fullfölja

talan mot vattendomstolarnas domar bör övervägas.

Utredningsmannen har därvid kommit till det resultatet, att det av rent

principiella skäl icke kunde anses försvarligt att betaga parterna i vattenmål

möjlighet att få alla materiella avgöranden av vattendomstol prövade

i åtminstone en högre instans.

Utredningsmannen har därefter i betänkandet upptagit spörsmålet om

instansordningen i vattenmål till ingående övervägande. På

anförda skäl, varom hänvisas till propositionen (s. 9—12), har utredningsmannen

ansett, att den nuvarande instansordningen bör bibehållas.

Ej heller i fråga om möjligheten att hos högsta domstolen fullfölja

talan mot vattenöverdomstolens avgöranden har utredningsmannen

funnit tillräcklig anledning föreligga till ändring i nu gällande

regler.

Däremot har utredningsmannen framlagt förslag till ändring beträffande

högre rätts tillgång till teknisk sakkunskap. Av utredningsmannens

redogörelse för tidigare överväganden i denna fråga framgår,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

att meningarna starkt brutit sig under förarbetena till vattenlagen. Bl. a.

hade förelegat skiljaktiga uttalanden i frågan inom lagrådet, där två ledamöter

förordat att mellaninstansen skulle utrustas med särskild teknisk

sakkunskap och två ledamöter hyst motsatt uppfattning. En femte, särskilt

tillkallad sakkunnig teknisk ledamot, som förordat tvåinstanssystem, hade

ansett att överinstansen borde utrustas med särskilda tekniker. Vidare hade

frågan diskuterats i ett av vattenrättsdomarna i riket i december 1925 avgivet

yttrande till Kungl. Maj :t rörande möjligheten att genom organisatoriska

förändringar i vattendomstolarnas verksamhet nedbringa kostnaderna

för dessa samt i ett av vattenöverdomstolen däröver den 10 maj 1926 avgivet

remissutlåtande ävensom i processlagberedningens betänkande med

förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken m. m. (SOU 1944: 10).

För sin del har utredningsmannen efter mycken tvekan stannat för den

meningen, att vattenöverdomstolen borde utrustas med egen teknisk expertis

samt att teknikerna, i den mån de deltoge i målens behandling, skulle

ha ställning såsom ledamöter av domstolen. Beträffande skälen för denna

ståndpunkt har utredningsmannen i huvudsak hänvisat till de uttalanden

till förmån för tekniker i högre instans, som gjorts inom lagrådet

vid granskningen av 1917 års vattenlagsförslag och i vattenöverdomstolens

remissutlåtande den 10 maj 1926.

De uttalanden, till vilka utredningsmannen sålunda hänvisat, innehöll i

huvudsak följande. Lagrådsledamöterna von Seth och Planting-Gyllenbåga

antörde att, om hovrätt gjordes till andra instans i vattenmål, det borde

sörjas för att vid prövningen av mål, i vilka tekniska frågor förekomme, åt

hovrätten kunde beredas en sådan sammansättning, att den tekniska sakkunskapen

bleve lika starkt företrädd där som i vattendomstolen. Därförutan

syntes fara löreligga såväl att hovrättens prövning komme att tendera

till att inskränkas till huvudsakligen en granskning från formella synpunkter

som att dess beslut, i den mån desamma berörde de tekniska frågorna,

i allmänhetens ögon komme att sakna den auktoritet som vore önskvärd.’

Visserligen skulle hovrätten kunna genom infordrande av yttranden från sakkunniga

myndigheter i viss mån ersätta sin egen brist på teknisk sakkunskap,

men dels kunde det ifrågasättas, om icke därigenom nämnda myndigheter

skulle få sin redan förut stora arbetsbörda ökad på ett sätt, som kunde

välla svårigheter, och dels torde det ofta kunna inträffa, att även de tekniska

myndigheternas uttalanden utsattes för en kritik av parterna av beskaffenhet,

att hovrätten i allt fall tvingades att taga ställning mellan olika uppfattningar

från tekniskt sakkunnigt håll. — Den särskilt tillkallade tekniska

ledamoten i lagrådet, överstelöjtnanten Ekdahl, betonade, att man icke kunde

bortse Irån det förhållandet, att den mängd av synnerligen komplicerade

tekniska frågor av stor och för såväl det allmänna som parterna omfattande

ekonomisk betydelse och räckvidd, vilka komme att utgöra de speciella detaljerna

i vattenmålen, måste i grunden förstås vid deras rättsliga behandling.

— I vattenöverdomstolens yttrande underströks, att den tekniska sakkunskap,

som kunde vara av nöden för ett måls behöriga avgörande, till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

fördes vattenöverdomstolen på ett bättre sätt, om den sakkunnige hade till

uppgift att, efter samarbete med de rättsbildade ledamöterna, under domareansvar

deltaga i målens avgörande, än om han deltoge allenast i överläggningen

och ej hade att ansvara för annat än sina uttalanden om vissa sidor

av de föreliggande frågorna. Sambandet mellan de tekniska och de juridiska

spörsmålen i vattenmål gjorde det olämpligt att utskilja de tekniska spörsmålen.

Det vore ej uteslutet, att en sakkunnig, som hade att taga hänsyn

även till de rent rättsliga momenten i en tvistefråga, bedömde densamma på

ett annat och riktigare sätt än den som hade att uttala sig allenast såsom

tekniker.

Utredningsmannen har förordat, att vattenöverdomstolens behov av tillgång

till teknisk sakkunskap inom domstolen tillgodoses genom att fasta

ingenjörsbefattningar inrättas vid domstolen. De risker, som kunde föreligga

för en otillfredsställande rekrytering av sådana tjänster och för att

innehavarna av tjänsterna skulle förlora kontakten med den tekniska utvecklingen,

torde enligt utredningsmannens åsikt kunna elimineras genom

goda lönevillkor och en lämplig ordning för tjänsternas tillsättande.

Slutligen behandlas i betänkandet spörsmålet om kammarkollegiets

representation i vattenöverdomstolen. Efter en

närmare redogörelse för innehållet i vattenlagens förarbeten i detta avseende

och för kollegiets ställning såsom företrädare för allmänna intressen

i vattenmål framhåller utredningsmannen, att den administrativa erfarenhet

som tillförts vattenöverdomstolen genom kollegiets representation i

densamma utan tvivel varit till nytta. Säkerligen hade även vederbörande

kammarråds deltagande i rättsskipningen främjat en enhetlig praxis. Om nu

tekniker, såsom utredningsmannen föreslagit, skulle deltaga i vattenöverdomstolens

arbete, komme emellertid frågan i viss mån i ett nytt läge. Utredningsmannen

anför dels att en organisation med icke blott tekniska ledamöter

och andra hovrättsledamöter utan jämväl en ledamot av kammarkollegiet

syntes bli alltför vidlyftig för att gagna effektiviteten i arbetet, dels

att i de mål, där tekniker icke komme att deltaga, behovet av administrativ

sakkunskap och erfarenhet torde bli mindre framträdande än i övriga

mål och dels att kammarkollegiets ställning såsom företrädare för allmänna

intressen i vattenmålen utgjorde ytterligare ett skäl mot att bibehålla

den nuvarande ordningen.

Yttrandena. Beträffande frågan om inskränkning i rätten att

fullfölja talan mot vattendomstolarnas domar har utredningsmannens

ståndpunkt ■— innebärande att någon sådan inskränkning

ej bör genomföras — vunnit anslutning i flertalet remissyttranden.

Vad angår frågan om instansordningen i vattenmål har utredningsmannens

förslag om bibehållande av den nuvarande ordningen med

tre instanser tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det övervägande antalet

yttranden. Bland dem som uttalat sig i denna riktning märkes särskilt valtenöverdomstolen,

som anfört, att det visserligen kunde ifrågasättas, huruvida

den vinst i rättssäkerhet som en domstolsordning med tre instanser

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

medförde stode i rimligt förhållande till det mycket omfattande arbete som

nedlades på målen, och att ett förverkligande av tanken att inrätta en särskild

överdomstol såsom andra och sista instans onekligen skulle erbjuda

fördelar från åtskilliga synpunkter. Ej minst komme i betraktande att en

sådan anordning skulle leda till ett snabbare slutligt avgörande av vattenmålen.

Med hänsyn till vikten av enhetlig rättstillämpning mötte det dock

enligt vattenöverdomstolens mening betänkligheter att avskära högsta domstolen

från prövning av vattenmålen, och från dessa betänkligheter torde i

vart fall för närvarande icke kunna bortses.

Utredningsmannens ståndpunkt i frågan om begränsning av

möjligheterna att erhålla prövningstillstånd i vattenmål

har biträtts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna.

Såvitt angår frågan om högre rätts tillgång till teknisk sakkunskap

har de flesta remissinstanserna anslutit sig till utredningsmannens

åsikt, att vattenöverdomstolen bör utrustas med sådan sakkunskap.

\ attenöverdomstolen anför att det bland vattenöverdomstolens ledamöter

på senare tid rått en allmän uppfattning om att vattenöverdomstolens utrustande

med teknisk expertis utgör en nödvändig åtgärd för att denna domstol

nöjaktigt skall kunna fylla sin uppgift.

Behovet av att vattenöverdomstolen utrustas med teknisk expertis understrykes

starkt i ett flertal andra av de avgivna remissyttrandena.

En avvisande hållning till förslaget intages av en skiljaktig ledamot av

vattenöverdomstolen (kammarrådet Åberg), vattenrättsdomaren Löwing,

vattenrättsingenjörerna Eriksson och Aspegren, kammarkollegiet, statskontoret,

länsstyrelserna i Västerbottens och Jämtlands län samt svenska flottledsförbundet.

Kritiken går i huvudsak ut på — förutom att behovet av teknisk

expertis i vattenöverdomstolen ifrågasättes — att förslagets genomförande

skulle medföra nackdelar för vattendomstolarna och att risk kunde

föreligga för att vattenrättsskipningens tyngdpunkt bleve förskjuten till

vattenöverdomstolen.

Behovet av teknisk expertis i vattenöverdomstolen ifrågasättes av kammarkollegiet,

som framhåller att utredningsmannen i huvudsak motiverat

sitt förslag med en hänvisning till vad som anförts inom lagrådet vid granskningen

av 1917 års sakkunnigförslag samt till vattenöverdomstolens remissutlåtande

över 1925 års organisationsförslag. Det vore följaktligen inga nya

skäl som åberopats utan desamma, som tidigare av statsmakterna underkänts.

Även beträffande frågan om kammarkollegiets representation

i vattenöverdomstolen har flertalet av remissinstanserna,

hl. a. vattenöverdomstolen, stött utredningsmannens förslag.

Till förmån för bibehållande av kollegiets representation i vattenöverdomstolen

uttalar sig i huvudsak de remissinstanser som ställt sig avvisande

till förstärkning av vattenöverdomstolen med tekniker. Uttalanden i denna

riktning föreligger sålunda från kammarkollegiet, kammarrådet Åberg, vat
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

tenrältsdomaren Löwing, länsstyrelserna i Norrbottens och 1 Österbottens

län samt statskontoret.

Kammarkollegiet förklarar det viktiga vara, att det administrativa elementet

vore representerat i vattenöverdomstolen. Det kunde i allmänhet påräknas

att ledamoten från kammarkollegiet tillförde vattenöverdomstolen

— förutom allmän administrativ erfarenhet — förtrogenhet med fastighetsförsäljning

och fastighetsvärdering, insikter i fastighets- och expropriationsrätt

samt äldre vattenrätt och slutligen en hela landet omfattande kännedom

om vattenrättsliga frågor från övervägande administrativa synpunkter.

Departementschefen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

framhåller, att den viktigaste av de frågor som utredningsmannen haft

att undersöka avser själva instansordningen i vattenmål.

Departementschefen förklarar sig anse, att det i och för sig funnes goda

skäl att tillerkänna vattenöverdomstolen ställning som sista instans, men

stannar likväl för att — i enlighet med utredningsmannens förslag — åtminstone

för närvarande släppa tanken på en sådan lösning.

Departementschefen ansluter sig vidare till utredningsmannens ståndpunkt

att någon ändring ej bör företagas i rätten att fullfölja

talan mot vattendomstolarnas avgöranden eller i gällande

regler om prövningstillstånd för fullföljd

av talan ''i vattenmål till högsta d o in s to 1 e n.

I övrigt anför departementschefen bl. a. följande.

»Ett framträdande drag i den nuvarande rättegångsordningen för vattenmålen

är att underrätterna — d. v. s. vattendomstolarna — inom sig äger

tillgång till kvalificerad te k n i s k sakkunskap, medan överinstanserna

arbetar utan tekniker. Redan under förarbetena till vattenlagen var frågan

om överinstansernas organisation i detta avseende föremål för livlig diskussion.

Det väsentligaste motivet till att man slutligen stannade för den

ordning som nu gäller torde ha varit, att man räknade med att de tekniska

frågorna skulle bli så auktoritativt bedömda vid prövningen i vattendomstolen,

att sådana frågor i praktiken icke skulle komma att fullföljas i någon

större utsträckning. Denna förväntan torde ha visat sig i stort sett riktig

beräffande det för vattenrättsskipningen lugna skedet under 1920- och

1930-talen. På senare tid har emellertid läget blivit ett annat. Målen har i

ökad utsträckning blivit av vidlyftig och komplicerad beskaffenhet, och vid

fullföljd till vattenöverdomstolen har omprövning i stor omfattning begärts

icke blott beträffande frågor av huvudsakligen rättslig karaktär utan även

beträffande sådana i vattenmålen uppkommande spörsmål, som i avsevärd

mån kräver ett tekniskt bedömande. Denna utveckling har otvivelaktigt

ställt vattenöverdomstolen inför svåra problem. Vill man bereda parterna i

vattenmålen möjligheter till en fullgod överprövning av vattendomstolarnas

avgöranden, synes det erforderligt att förstärka denna domstol med kvalificerad

teknisk expertis, och det torde vara riktigast att detta sker i den toi
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

men att till domstolen knytes fasta befattningshavare med teknisk kompetens,

vilka ingår såsom ledamöter av domstolen. Jag vill sålunda på denna

punkt ansluta mig till utredningsmannens förslag, som livligt tillstyrkts

bl. a. av vattenöverdomstolen själv. De från några håll uttalade farhågorna

för att tyngdpunkten i vattenrättsskipningen skulle alltför mycket förskjutas

från vattendomstolarna till vattenöverdomstolen anser jag överdrivna.

Mot förslaget har vidare bl. a. framhållits att vattendomstolarna kunde

förlora sina bästa tekniska krafter genom att dessa i första hand skulle komma

i fråga för befattningarna i vattenöverdomstolen. Ej heller denna invändning

torde ha särskilt stor bärkraft. Det bör vara möjligt att tillgodose såväl

vattendomstolarnas som vattenöverdomstolens behov av kvalificerad teknisk

expertis.

Vad slutligen angår frågan om kammarkollegiets representation

i vattenöverdomstolen vill jag betona, att kollegiets representant

i domstolen enligt samstämmiga vittnesbörd gjort en god insats

inom vattenrättsskipningen. Det synes emellertid stå ganska klart, att denna

representation icke lämpligen bör bibehållas, sedan vattenöverdomstolen

kompletterats med tekniska ledamöter. Såsom utredningsmannen framhållit

skulle en sammansättning med såväl tekniker som en administrativ ledamot

jämte de lagfarna ledamöterna ge upphov till en mindre lämplig organisation.

Bortsett från att det kan diskuteras, huruvida det i princip är

lämpligt att kollegiet med sin uppgift att bevaka vissa allmänna intressen i

vattenmål förenar representantskap i vattenöverdomstolen, bör alltså, såsom

en konsekvens av förstärkningen med tekniker, någon ledamot av kammarkollegiet

icke vidare ingå i vattenöverdomstolen.

Av det anförda framgår, att jag — efter den belysning som de här föreliggande

problemen fått genom den verkställda utredningen — ej kan

tillstyrka någon annan reform i fråga om överinstanserna i vattenmål än

att vattenöverdomstolen förses med tekniska ledamöter och att i samband

därmed kammarkollegiets representation i nämnda domstol upphör. Efter

denna omorganisation torde vattenöverdomstolen bli i stånd att arbeta

mera effektivt än hittills, men de svårigheter som uppkommit för domstolen

genom den starkt ökade arbetsbelastningen kan ej till fullo bemästras genom

en reform av denna innebörd. Åtgärder torde därför få vidtagas även för

utökning av själva personaluppsättningen, så att domstolen kan arbeta på

flera avdelningar. Detta ärende kommer att anmälas i 1955 års statsverksproposition.

»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

1 3

III. Specialmotivering till lagförslaget

De föreslagna lagändringarna berör skilda §§ i 11 kap. vattenlagen.

16 §

I sin gällande lydelse innehåller denna paragraf en regel om vattenöverdomstolens

sammansättning (ordföranden å en av Svea hovrätts avdelningar

såsom ordförande, tre andra ledamöter i hovrätten samt en ledamot i

kammarkollegiet).

Utredningsmannen har föreslagit, att vattenöverdomstolen skall vara domför

med tre lagfarna och två tekniska ledamöter; dock att i mål, för vars

bedömande tillgång till särskild teknisk sakkunskap icke finnes erforderlig,

vattenöverdomstolen skulle vara domför med fyra lagfarna ledamöter.

Utredningsmannen har utgått från att den ene teknikern skulle representera

vattenbyggnadsteknisk och den andre agrikulturteknisk sakkunskap.

Vattenöverdomstolen har biträtt utredningsmannens uppfattning beträffande

domförheten.

Kammarkollegiet finner det knappast motiverat att i vattenöverdomstolen

engagera två tekniker i samtliga fall, där teknisk sakkunskap inom domstolen

ansåges erforderlig.

Departementschefen. Av skäl som närmare utvecklats i den allmänna

motiveringen bör sammansättningen av vattenöverdomstolen ändras så, att

i domstolen ingår dels lagfarna ledamöter och dels ledamöter med teknisk

sakkunskap. Möjlighet bör finnas att uppdela domstolen på en eller flera

avdelningar av hovrätten. För de tekniska ledamöterna vill jag föreslå benämningen

vattenrättsråd. Denna benämning torde alltså böra användas i

lagtexten i stället för uttrycket teknisk ledamot. Vattenrättsråden skall utnämnas

av Konungen. —--— —---—-------

I fråga om domförheten anser jag det icke tillrådligt att uppställa så stela

regler som utredningsmannen föreslagit. Inom en så liten organisation som

det här gäller skulle, med den av utredningsmannen föreslagna ordningen,

möjligheterna att bedriva arbetet effektivt alltför mycket begränsas. Då vattenrättsråden

är på resa för undersökning på platsen eller eljest upptagna

av utredning i vidlyftiga mål, skulle domstolens arbete med en stor del av

målen fördröjas, om det ovillkorligen krävdes att vattenrättsråden skulle

deltaga i alla mål utom sådana där teknisk sakkunskap icke finnes vara erforderlig.

Man torde alltså få nöja sig med att låta domstolen efter eget bedömande

utnyttja vattenrätlsrådens arbetskraft och kunnande. I anslutning

till bestämmelsen i 2 kap. 4 § rättegångsbalken om hovrätts domförhet kan

det därför lämpligen stadgas allenast att vattenöverdomstolen är domför

med fyra ledamöter och att högst fem må sitta i rätten. Det bör dock uttryckligen

föreskrivas, att minst tre av ledamöterna skall vara lagfarna. Med denna

ordning kan sammansättningen anpassas efter vad som finnes lämpligt

i varje särskilt fall. Det är givet att i mål, där tekniska frågor av någon be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

tydelse är föremål för bedömande, den normala ordningen bör vara att två

vattenrättsråd ingår i domstolen jämte tre lagfarna ledamöter.

106 §

Förevarande paragraf har i sin gällande lydelse i första stycket ett stadgande,

som gör åtskilliga av de beträffande förfarandet i vattenmål gällande

reglerna tillämpliga å förfarandet i vattenöverdomstolen. Bland dessa

regler återfinnes 97 §, som handlar om skyldighet för sökande i ansökningsmål

att förskjuta vissa kostnader in. m. Däremot är de särskilda reglerna

om rättegångskostnad vid vattendomstol (65 och 93 §§) ej tillämpliga å

rättegången i vattenöverdomstolen. Härom gäller således, enligt hänvisningen

i 11 kap. 1 § vattenlagen, de allmänna reglerna i rättegångsbalken. Andra

stycket i 106 § innehåller en regel om att kostnad för sakkunnig eller

särskild undersökning i vattenöverdomstolen i vissa fall skall enligt vattenöverdomstolens

bestämmande förskjutas och gäldas av statsverket.

Utredningsmannen har föreslagit, att i 106 § skall intagas bestämmelser

om undersökning på stället genom vattenöverdomstolens tekniska ledamöter

eller en av dem, eventuellt i närvaro jämväl av en lagfaren ledamot. Bestämmelserna

ansluter sig nära till vad 45 § 2 mom. innehåller om undersökning

på stället genom vattenrättsingenjörerna eller en av dem och hänvisar

delvis till nämnda lagrum. Vidare har i förslaget undantagsregeln beträffande

gottgörelse åt sakkunnig utsträckts att gälla såväl kostnad för

undersökning å platsen enligt de föreslagna bestämmelserna som kostnad

för syn av vattenöverdomstolen i domför sammansättning. I anslutning till

dessa kompletteringar av 106 § har vissa formella jämkningar i lagrummet

vidtagits.

Vid remissbehandlingen har utredningsmannens förslag beträffande undersökning

på platsen genom de tekniska ledamöterna allmänt tillstyrkts.

På flera håll understrykes betydelsen av att de tekniska ledamöterna verkställer

sådana undersökningar. Endast kammarkollegiet ställer sig avvisande.

Kollegiet finner förslaget i denna del strida mot principerna för handläggningen

inom en kollegial domstol, där alla ledamöterna bör ha samma

möjligheter att bilda sig en uppfattning om frågorna och icke behöva lita

på vissa ledamöters bättre information.

Sveriges advokatsamfund anser, att skyldigheten att förskjuta kostnad

för syn eller undersökning borde åvila sökanden även då talan fullföljts av

motpart samt att motparten borde åläggas återbetalningsskyldighet allenast

då den fullföljda talan varit uppenbart ogrundad.

Riksförbundet landsbygdens folk anser att sökanden borde svara för samtliga

rättegångskostnader i vattenöverdomstolen och hänvisar till expropriationslagens

reglering av motsvarande fråga (se 67 § expropriationslagen).

Departementschefen. Vid vattendomstol kan vattenrättsingenjörerna eller

en av dem få i uppdrag att, med eller utan biträde av vattenrättsnämndemännen,

verkställa särskild undersökning å stället. Denna möjlighet, som

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

grundas på en bestämmelse i 11 kap. 45 § 2 mom. vattenlagen, är av stor

praktisk betydelse och utnyttjas flitigt. Om vattenöverdomstolen utrustas

med fasta tekniker, står det tämligen klart att en motsvarande möjlighet

bör beredas även inom denna instans. Såsom framhållits av utredningsmannen

och även understrukits i flera remissutlåtanden bör de tekniska ledamöterna

i väsentlig omfattning ägna sig åt sådana undersökningar. I nära överensstämmelse

med vad utredningsmannen föreslagit bör sålunda i 106 § införas

ett stadgande om att vattenöverdomstolen må uppdraga åt vattenrättsråd

att verkställa undersökning å stället. Som regel torde det vara tillfyllest

att undersökningen verkställes av ett av vattenrättsråden, men i komplicerade

fall kan det tänkas att undersökningen kräver närvaro av två vattenrättsråd.

Även lagfaren ledamot bör kunna närvara, när så finnes lämpligt.

1 fråga om underrättelse till parterna och beträffande protokoll bör därvid

de i 45 § 2 mom. stadgade grunderna gälla.

I fråga om kostnaderna för undersökningar, som verkställes av vatten
överdomstolens

tekniska ledamöter, -— ------—------—

---gäller det att taga ställning till i vad mån den för rättegången vid vattendomstolarna

gällande grundsatsen att sökanden i ansökningsmål i princip

är skyldig att gälda alla med målets behandling förenade kostnader — såväl

kostnader för syner och särskilda undersökningar som motparternas rättegångskostnader

— bör tillämpas jämväl vid överrättsprocessen. Jag vill

erinra om att motsvarande spörsmål beträffande expropriationsmålen i samband

med 1949 års ändringar i expropriationslagstiftningen erhöll sin lösning

i den riktningen, att den som utsättes för ett expropriationsförfarande

i princip är berättigad till ersättning för sina kostnader såväl vid expropriationsdomstolen

som i överinstanserna. Här gäller alltså en annan ordning

än för vattenmålen, beträffande vilka rätten till ersättning för kostnader

i högre rätt är, liksom i de allmänna rättegångsmålen, beroende av utgången

av rättegången därstädes. Det kan givetvis ifrågasättas, om det är

befogat att upprätthålla denna skillnad mellan expropriationsmålen och de

med dem i regel tämligen likartade ansökningsmålen enligt vattenlagen. De

skäl som föranlett den för expropriationsmålen gällande ordningen (jfr

andra lagutskottets uti. 1949:34) torde göra sig gällande även beträffande

vattenmålen. Risken att få stå för dryga rättegångskostnader är sannolikt

ett starkt avhållande moment, då en ekonomiskt mindre välsituerad sakägare

skall taga ställning till om han skall fullfölja talan mot vattendomstolens

dom. Frågan är emellertid mera komplicerad för vattenmålen än för

expropriationsmålen. Bl. a. torde böra beaktas att även sökanden i ansökningsmål

i ett viktigt avseende lider faktisk inskränkning i sina möjligheter

att utnyttja överrättsprocessen, nämligen i det fall då han tager ett av

vattendomstol meddelat tillstånd i anspråk innan tillstandsbeslutet vunnit

laga kraft. Han är då pliktig att gälda de i tillståndsbeslutet föreskrivna

ersättningarna ulan möjlighet alt återkräva dem, om de vid fullföljd till

högre instans skulle bestämmas till lägre belopp. Rättegångskostnadsfrågan

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

torde böra ses i belysning av spörsmålet om eventuell revision av vattenlagens

regler i detta avseende. Jag vill nämna att 1945 års vattenlagssakkunniga

för ett par år sedan framlagt förslag om en sådan revision, till vilket

förslag ställning ännu ej har tagits. Det må även anmärkas att det visat sig

finnas en ganska stark opinion för en uppmjukning av expropriationslagens

regel beträffande rättegångskostnaderna i överinstanserna (se tredje lagutskottets

uti. 1953: 31). Jag anser mig på grund av det anförda ej kunna utan

en grundligare undersökning taga ställning till det här föreliggande problemet.

Jag vill sålunda i detta sammanhang begränsa mig till att föreslå lagändring

i överensstämmelse med utredningsmannens förslag.

Enligt det nu anförda har 106 § omarbetats i de avseenden utredningsmannen

föreslagit. I samband härmed har den i stadgandet upptagna särskilda

regeln beträffande kostnad i brottmål, där den tilltalade är häktad,

lått utgå, eftersom den uppenbarligen saknar praktisk betydelse.

106 a §

Denna paragraf saknar motsvarighet i vattenlagen i dess nuvarande lydelse.

Utredningsmannen har framhållit, att ett tekniskt element i en domstol

innebär en möjlighet för införande i målen — så att säga på en bakväg

— av teknisk utredning och tekniska resonemang, som icke komme under

parternas granskning före domens meddelande.

Departementschefen anförde vid lagrådsremissen bl. a. följande: »Såsom

utredningsmannen utvecklat kan vattenöverdomstolens förstärkning med

teknisk expertis i vissa fall medföra att nya tekniska utredningar och resonemang

införes på ett sent stadium av målens behandling. En bestämmelse

bör införas, som förebygger att sådant nytt material kommer som en överraskning

för parterna i vattenöverdomstolens dom. Jag anser dock i likhet

med vattenöverdomstolen, att bestämmelsen ej bör få fullt så vidsträckt

tillämpning som utredningsmannen föreslagit. Skyldighet att låta parterna

taga del av utredningen bör sålunda föreligga endast då i denna framförts

beräkningar och synpunkter, som i väsentlig mån avviker från vad tidigare

framkommit i målet.»

Lagrådet framhöll bl. a., att det med hänsyn till rättssäkerheten måste

tillses att parterna, då de hade verkligt intresse därav, före målets avgörande

genom lagakraftägande dom bleve i tillfälle att granska den utredning

som genom de tekniska ledamöterna framlades i målet samt utlåta sig däröver.

På därefter närmare anförda skäl, varom må hänvisas till lagrådsprotokollet

i ärendet (propositionen s. 59—61), förordade lagrådet en sådan

lydelse av 106 a §, att däri först uttalades att utredning varom här vore

Iråga icke finge läggas till grund för dom eller beslut med mindre parterna

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

beretts tillfälle att yttra sig över utredningen. Härtill borde läggas, att parterna

dock icke behövde höras, om utredningen i allenast oväsentlig män

avveke från vad tidigare framkommit i målet.

Vad lagrådet sålunda anfört har beaktats vid den utformning lagrummet

erhållit i det genom propositionen framlagda lagförslaget.

övergångsbestämmelserna

Beträffande övergångsförhållandena har utredningsmannen anfört, att

det med hänsyn till den stora balans, som förelåge i vattenöverdomstolen,

vore önskvärt att de nya reglerna om domstolens sammansättning m. in.

i största utsträckning bleve tillämpliga även i mål som inkommit före ikraftträdandet

av de nya bestämmelserna.

Jämväl departementschefen betonar vikten av att de nya reglerna i möjligaste

mån bringas i tillämpning även beträffande äldre mål.

Utskottet

1 svensk processrätt gäller som princip, att även bevisning i fråga som

kräver särskild fackkunskap skall införas i rättegång enligt de allmänna

reglerna om bevisning — i huvudsak sålunda på samma sätt som vittnesbevisning.

Härigenom blir parterna i tillfälle att granska de sakkunnigas utredning

samt eventuellt förebringa motbevisning.

Ett avsteg från denna princip föreligger i fråga om vattendomstolarnas

organisation, eftersom däri ingår särskilda tekniskt sakkunniga (vattenrättsingenjörerna),

vilka har ställning som ledamöter i domstolarna. Förslaget

i den nu föreliggande propositionen att även i vattenöverdomstolen skall

ingå tekniskt sakkunniga ledamöter innebär ytterligare ett avsteg från den

nyss angivna principen.

Ehuru sålunda principiella skäl kan anföras mot den i propositionen föreslagna

anordningen med tekniker som ledamöter av vattenöverdomstolen,

anser utskottet att de skäl som i propositionen anförts till stöd för förslaget

i denna del har sådan styrka att anordningen bör godtagas. Särskilt har

utskottet därvid beaktat bestämmelsen i 106 a §, vilken synes på ett betryggande

sätt garantera, att parterna får erforderlig möjlighet att yttra

sig över den utredning de tekniskt sakkunniga ledamöterna kan komma att

införa i målet.

Vad angår förslaget att kammarkollegiets representation i vattenöverdomstolen

skall upphöra betonar departementschefen, att kollegiets representant

i domstolen enligt samstämmiga vittnesbörd gjort en god insats

inom vattenrättsskipningen. Departementschefen tillägger emellertid, att

denna representation icke lämpligen bör bibehållas, sedan vattenöverdom
2

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 16

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

stolen kompletterats med tekniska ledamöter. Bortsett från att det kan diskuteras,

huruvida det i princip är lämpligt att kollegiet med sin uppgift att

bevaka vissa allmänna intressen i vattenmål förenar representantskap i vattenöverdomstolen,

skulle nämligen, fortsätter departementschefen, en sammansättning

av vattenöverdomstolen med såväl tekniker som en administrativ

ledamot jämte de lagfarna ledamöterna ge upphov till en mindre lämplig

organisation. Utskottet ansluter sig till vad departementschefen sålunda

anför och godtar alltså förslaget, att någon representant för kammarkollegiet

icke längre skall ingå som ledamot i vattenöverdomstolen.

I motionen II: 579 framhålles, att den sakkunskap inom vattenöverdomstolen

på fiskets och naturskyddets områden, som bortfaller genom att kammarkollegiets

representation i domstolen upphör, måste kompenseras, så

att domstolen blir lika väl eller bättre skickad än f. n. att sakkunnigt bedöma

frågor inom dessa områden. Motionärerna föreslår i detta syfte, att

endast halva antalet av de icke lagfarna ledamöterna i vattenöverdomstolen

— vattenrättsråden —• skall företräda ingenjörsteknisk sakkunskap samt

att övriga vattenrättsråd skall ha särskild sakkunskap rörande fiske- och

natur skyddsfrågor.

Som utskottet ovan framhållit är emellertid huvudregeln i svensk processrätt

den, att den fackkunskap som erfordras för att belysa skilda frågor i

rättegång icke skall tillföras rättegången genom att en eller flera sakkunniga

inträder som ledamöter i domstolen utan i stället genom att de sakkunniga

höres inför domstolen enligt de allmänna reglerna om bevisning.

På detta sätt vinnes den fördelen, att de sakkunnigas utsagor kan ställas

under diskussion under rättegångsförhandlingarna i parternas närvaro, varvid

parterna även får tillfälle att förebringa den motbevisning de kan önska

åberopa. En sådan ordning anses allmänt ägnad att i regel åstadkomma ett

säkrare bedömande än systemet med särskilda sakkunniga som ledamöter i

domstol. Orsaken till det avsteg från denna ordning, som tekniskt sakkunniga

ledamöter i vattenöverdomstolen utgör, är svårigheten för icke tekniskt

sakkunniga domstolsledamöter att bedöma värdet av utredning i

tekniska frågor i vattenmål. Någon motsvarande svårighet att bedöma utredning

rörande fiske- och naturskyddsfrågor torde icke föreligga. Utskottet

anser därför icke, att tillräckligt starka skäl föreligger för ett bifall till

motionärernas förslag. Utskottet vill emellertid understryka, att detta ingalunda

innebär någon nedvärdering av fiske- eller naturskyddsintressena utan

endast ett ställningstagande till frågan, i vilken ordning dessa intressens

betydelse skall prövas.

Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot det genom

propositionen framlagda lagförslaget.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1955

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionen 11:579 bifalla

förevarande proposition.

Stockholm den 1 april 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Ivar Nilzon, Axel Jansson,

Ebbe Ohlsson, Boo och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,

Johansson i Torp, Nyberg, Persson i Appuna, Hansson i Skegrie, Berggren

och Östlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:210 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majts proposition med förslag till lag om ändring i 11 kap. vattenlagen, dels och en i anledning av propositi s. 1 i texten