Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändringar i lagen den 19 juni 1942
1955-04-28 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1955:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändringar i lagen den 19 juni 1942
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 är 1955
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående ändringar
i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. in. jämte därmed sammanhängande lagstiftning.
Tredje lagutskottet har behandlat nio inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen inom första kammaren
nr 114 av herr Jansson, Erik,
nr 172 av herr Persson, Karl,
nr 362 av herr Andersson, Alvar, och
nr 390 av herr Ewerlöf in. fl.
samt inom andra kammaren
nr 144 av herrar Hedquist och Johansson i Södertälje,
nr 439 av herrar Gustafsson i Skellefteå och Widén,
nr 440 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.,
nr 484 av herr Hjalmarson m. fl. och
nr 485 av herrar Munktell och Nygren.
Motionerna 1: 362 och 390 samt II: 439, 440, 484 och 485 har väckts i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 39 till innevarande års riksdag,
vilken proposition innefattade förslag till lagar om förlängning av
gällande hyresregleringslagstiftning, d. v. s. ovannämnda lag den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering in. m., lagen samma dag (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. samt lagen
den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad
eller äktenskapsskillnad m. m. Propositionen har behandlats av
tredje lagutskottet. Av skäl, som redovisas i utskottets utlåtande, nr 4, i
anledning av propositionen, har utskottet vid behandlingen av denna ej behandlat
jämväl de motioner, som väckts i anledning av densamma, utan
bordlagt nämnda motioner i avvaktan på att klarhet skulle vinnas, huruvida
någon proposition rörande ändringar i hyresregleringslagstiftningen
komme att framläggas under innevarande vårsession.
Då det numera visat sig, att någon proposition av antytt innehåll icke
är att vänta före vårsessionens slut, har utskottet till behandling upptagit
de ifrågavarande motionerna I: 362 och 390 samt II: 439, 440, 484 och 485.
I samband härmed har utskottet behandlat även motionerna I: 114 och
172 samt II: 144, vilka väckts utan samband med propositionen nr 39 men
berör hyresregleringslagstiftningen.
831 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 20
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
Yrkandena i motionerna m. m.
1. Motionerna I: 11b och 11: lbb. I motionerna, vilka är likalydande,
föreslås, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om snabba
åtgärder i syfte att eliminera de missförhållanden på bostadsmarknaden
som bl. a. tar sig uttryck i att till oskäligt höga priser sälja s. k. ideella andelar
i fastigheter».
2. Motionen I: 172. I motionen yrkas, »att riksdagen beslutar, att hyresregleringen
i hus byggda före 1940 slopas och att en fri hyresmarknad i
dessa hus medgives».
3. Motionerna I: 362 och 11: bbO. I motionerna, vilka är likalydande,
hemställes, att riksdagen måtte besluta, att hyresregleringen av affärslokaler,
kontor, garage och andra dylika lokaler uppmjukas i enlighet med
vad som i motionerna sägs, samt att erforderlig lagtext utformas av utskottet.
Den i motionerna föreslagna ändringen innebär, att för de angivna lokalerna,
som nu är underkastade bestämmelserna i 3—5 §§ hyresregleringslagen,
i stället skulle i huvudsak gälla den mindre snäva regleringen enligt
6 § i lagen.
4. Motionerna 1:390 och II: 48b. I motionerna, vilka är likalydande,
framlägges dels förslag till lagändringar i form av utarbetat förslag till
ny lagtext och dels yrkande om rikdagsskrivelse till Kungl. Maj :t av
här nedan angivet innehåll.
Den föreslagna lagtexten har följande lydelse.
1) Lag angående ändrad lydelse av 1, 2 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942
(nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet
av samma lag.
Härigenom förordnas, dels att 1, 2 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942
(nr 429) om hyresreglering m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 19 mars 1954 (nr 105)
gäller t. o. m. den 30 september 1955, skall äga fortsatt giltighet t. o. m.
den 30 september 1956.
1 §•
Bestämmelserna i denna lag skola, där Konungen så förordnar, äga tilllämpning
i stad, köping, municipalsamhälle eller annan tätbebyggd ort
eller del därav.
Vad nedan---å municipalsamhälle.
2 §•
För lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del utnyttjas till
bostad och ej uthyres i möblerat skick, regleras hyran enligt bestämmelserna
i 3—5 §§.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
3
26 §.
Vad i — — —- tillämpning därpå.
Ej heller skall vad i denna lag stadgas äga tillämpning på upplåtelse av
bostad i enfamiljshus, tvåfamilj shus där den ena lägenheten bebos av ägaren
själv, fastighet som äges av kommun, kommunal stiftelse eller kommunalt
bolag eller sådant pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet
som Konungen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1955.
2) Lag om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av
upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken
till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att
5—10 §§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels
ock att samma lag, vilken enligt lag den 19 mars 1954 (nr 106) gäller
t. o. m. den 30 september 1955, skall äga fortsatt giltighet t. o. m. den
30 september 1956.
Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.
11 §.
Förening, som--— -—- lägenheten upplåtits.
Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,
varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.
16 §.
Den som — ---eller fängelse.
Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra
stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller
mot 12 §. Vad i — —- — där sägs.
Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt
4 § tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,
straffes ock med dagsböter eller fängelse.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1955.
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
Enligt motionärernas yrkande om riksdagsskrivelse skulle i denna hemställas,
a) att hyresregleringskommittén får i uppdrag att i god tid före 1956 års
riksdag framlägga förslag till sådana ändringar av hyresregleringslagen att
eu successiv avveckling av hyresregleringen kan komma till stånd,
b) att vederbörande instanser gives sådana anvisningar att hyressättningen,
så länge hyresregleringen består, innefattar utrymme för erforderliga
reparationer och underhåll.
5. Motionen II: 439. I motionen hemställes, »att riksdagen måtte dels
för sin del besluta sådan ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. in., att möjligheter öppnas för avveckling, helt eller delvis,
av hyresregleringen på orter, där bostadsförsörjningen kan befinnas
tillfredsställande, samt att utskottet utarbetar förslag till erforderlig ändring
i lagtexten; dels besluta i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag
till sådant undantagande från hyresregleringslagen av statsbelånade
hyresfastigheter som här ovan ifrågasatts».
Den i motionen ifrågasatta ändringen beträffande statsbelånade hyresfastigheter
innebär, att hyresnämnds befattning med hyrorna i sådana fastigheter
skulle inskränkas till det fall, att någon hyresgäst vore missnöjd
med hyresvärdens fördelning på de särskilda lägenheterna av den maximihyra
för hela fastigheten, som bostadsstyrelsen såsom ett lånevillkor fastställt.
Uppsägningsskyddet för hyresgästerna skulle enligt motionärernas
mening därvid bibehållas.
6. Motionen II: 485. I motionen föreslås, att riksdagen måtte »företaga
sådan ändring i 2 § hyresregleringslagen att avtal om upplåtelse av bensinstation
icke faller under nämnda lags tillämpningsområde samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext».
Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionärernas yrkanden
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna.
Gällande rätt
Hyresregleringslagstiftningen omfattar lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering in. in. (hyresregleringslagen), lagen samma dag (nr
430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (bostadsrättskontrollagen)
samt lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa
bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m.
I det följande redogöres för vissa bestämmelser i de båda förstnämnda
lagarna, som beröres av yrkandena i motionerna.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
5
Hyresregleringslagens 1 § reglerar hyresregleringens omfattning i lokalt
avseende. Där stadgas, att lagen äger tillämpning i varje stad, köping eller
municipalsamhälle, som vid 1942 års ingång hade minst 2 000 invånare,
samt, efter särskilt förordnande av Kungl. Maj :t, jämväl i annan tättbebyggd
ort.
I fråga om hyresregleringens konstruktion må först framhållas, att det
finns två olika former av hyresreglering, en snävare som behandlas
i 3—5 §§ och en mindre ingripande som avses i 6 §.
Den snävare regleringen omfattar dels bostadslägenheter, som uthyres
omöblerade, och dels lägenheter, som uthyres för annat ändamål än för att
användas som bostad — i huvudsak sålunda affärslokaler, kontor och
garage — dock ej om hyran den 1 januari 1942 var fastställd att utgå
med växlande belopp för skilda tider. Innebörden av denna snävare reglering
är i huvudsak, att hyran i princip ej får överstiga den för ifrågavarande
lägenhet gällande grundhyran, vilken fastställes enligt särskilda
regler.
Den mindre ingripande hyresregleringen enligt 6 § avser sådana lägenheter,
som icke är underkastade regleringen enligt 3—5 §§, sålunda dels
bostadslägenheter, som uthyres i möblerat skick, och dels affärslokaler,
kontor, garage etc. med varierande hyra. Med »lägenhet» avser hyresregleringslagen
även enstaka rum. Vid denna mindre ingripande reglering gäller
icke någon allmän, automatiskt verkande spärr för hyrorna. Det står således
parterna fritt att avtala om de hyresbelopp, som de anser skäliga. För
hy resreglering enligt 6 § fordras ett individuellt beslut angående den enskilda
lägenheten. Härom stadgas att hyresnämnden, om hyran är avsevärt
högre än lägenhetens beskaffenhet och övriga omständigheter föranleder,
äger nedsätta hyran efter vad som finnes skäligt. Därvid äger
nämnden också föreskriva, att lägenheten skall vara underkastad den snävare
regleringen enligt 3—5 §§. Uppsägningsskydd föreligger vid båda formerna
av hyresreglering.
I 26 § hyresregleringslagen stadgas vissa undantag från lagens tillämpningsområde.
Bl. a. gäller lagen icke i fråga om upplåtelse av bostad i sådant
pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet, som Konungen bestämmer.
Syftet med bostadsrättskontrollagen är att förebygga, att hyresregleringen
kringgås genom att fastigheter upplåtes som »föreningshus» i
stället för att hyras ut. Enligt bostadsrättskontrollagen har dels ett särskilt
kontrollförfarande anordnats beträffande upplåtelse av bostadsrätt
och dels föreskrivits, att överlåtelse av bostadsrätt mot vederlag fordrar
godkännande av vederbörande hyresnämnd, som har att pröva vederlagets
skälighet.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
Inom hyresrådet framställda ändringsförslag
Några motionsyrkanden har helt eller delvis samma syfte som vissa förslag,
som under hösten 1954 framställdes inom statens hyresråd i samband
med att hyresrådet beslöt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om förlängning
av hyresregleringen. För dessa förslag och deras vidare behandling
lämnas därför här en redogörelse.
Hyresrådet. I skrivelse den 25 november 1954 till Kungl. Maj :t hemställde
hyresrådet om Kungl. Maj :ts åtgärder för att ge hyresregleringslagstiftningen
förlängd giltighet till och med den 30 september 1956, med
öppen lämnad möjlighet att under den fortsatta giltighetstiden vidtaga de
ändringar i lagstiftningen som kunde finnas påkallade. Vidare föreslog
hyresrådet i skrivelsen, att Kungl. Maj :t skulle vidtaga åtgärder för att -—
oavsett huruvida andra ändringar i lagstiftningen funnes påkallade —
orter, där behov av hyresreglering visades icke föreligga, måtte kunna
undantagas från lagstiftningens tillämpning. Sistnämnda förslag återfinnes
i motionerna I: 390 samt 11:439 och 484.
Inom hyresrådet reserverade sig tre av de fyra i beslutet deltagande
ledamöterna mot det sist angivna förslaget samt uttalade — under hänvisning
till att 1951 års hyresregleringskommitté enligt sina direktiv hade
att utarbeta regler för en avveckling av hyresregleringen — att hyresrådets
hemställan endast bort avse en förlängning av hyresregleringslagstiftningen.
I motsatt riktning — sålunda för ytterligare förslag om ändring i lagstiftningen
— reserverade sig två av de ledamöter som i nyss angiven del
utgjorde hyresrådets majoritet. Dessa båda ledamöter, vilka utgjorde
fastighetsägarrepresentanter i hyresrådet, anförde i sin reservation följande.
Förutom de av hyresrådet föreslagna åtgärderna för hyresregleringens
avveckling i vissa orter anse vi, att man — utan att avvakta hyresregleringskommitténs
utredning rörande en avveckling av lagen — jämväl bör vidtaga
en ändring av 2 § hyresregleringslagen. Beträffande de olika hvresobjekt,
som nu äro föremål för reglering, bör man således överväga i vad mån en
avveckling av lagen kan förberedas därigenom, att regleringen upphäves
eller uppmjukas för vissa lokaler. Därvid bör i första hand komma i fråga
affärslokaler, kontor, garage in. fl. Två vägar synes man här kunna välja
mellan, antingen att helt frisläppa ifrågavarande lokaler eller att för alla
lokaler, som icke äro bostadslägenheter, uppmjuka regleringen på det sättet,
att dessa i fortsättningen icke skola vara underkastade den s. k. snävare
regleringen i 3—5 §§. I stället skulle dessa vara underkastade en reglering
i stort sett i enlighet med vad som f. n. gäller för möblerade rum och lägenheter
enligt 6 §. Uppsägningsskyddet skulle tillsvidare bibehållas, men parterna
äga att fritt avtala om skäligt hyresbelopp, medan hyresnämnderna
skulle medgivas rätt att på ansökan av hyresgäst nedsätta uppenbart oskäliga
hyresbelopp. Vi ha stannat inför att förorda det senare alternativet såsom
en förberedelse till en fullständig avveckling av lagen för dessa lokalers
vidkommande. Den utbredda svartabörshandeln på hyresmarknaden
är särskilt framträdande, när det gäller affärs- och kontorslokaler. Alltför
ofta för att icke säga regelmässigt får man vid förhyrande av dylika lokaler
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
i dag erlägga två hyror, en till hyresvärden och en till den avträdande hyresgästen,
även om sistnämnda hyra många gånger erlägges i form av ett kapitalbelopp.
Någon möjlighet att komma till rätta med denna svartabörshandel
genom lagstiftning torde icke föreligga.
Dessa båda reservanters förslag om uppmjukning av hyresregleringen
beträffande affärslokaler, kontor, garage etc. återfinnes i motionerna I: 362
och 390 samt II: 440 och 484.
Remissyttranden, över hyresrådets framställning har efter remiss J''jttranden
avgivits av socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund
och Hyresgästernas riksförbund. Samtliga remissinstanser
tillstyrker uttryckligen förlängning av hyresregleringen eller förklarar sig
icke vilja motsätta sig densamma.
Beträffande det förslag hyresrådets majoritet framlagt rörande åtgärder
för att orter, där behov av hyresreglering visas icke föreligga, må kunna
undantagas från hyresregleringslagstiftningens tillämpningsområde, är meningarna
delade bland remissinstanserna. Förslaget tillstyrkes uttryckligen
av fastighetsägareförbundet, medan socialstyrelsen förklarar sig intet ha att
erinra mot att Kungl. Maj :t erhåller sådan möjlighet till lokal avveckling
av hyresregleringen som förslaget innebär. Bostadsstyrelsen och Hyresgästernas
riksförbund avstyrker förslaget under åberopande av att 1951 års
hyresregleringskommitté erhållit i uppdrag att utarbeta regler för en avveckling
av hyresregleringen samt att kommitténs förslag härom bör avvaktas.
Det av de två reservanterna i hyresrådet framförda förslaget tillstyrkes
av fastighetsägareförbundet men avstyrkes av bostadsstyrelsen och Hyresgästernas
riksförbund under hänvisning till hyresregleringskommitténs
ännu ej avslutade arbete. Socialstyrelsen berör i sitt yttrande ej detta
förslag.
Departementschefen i proposition nr 39/1955. I denna proposition,
vari Kungl. Maj :t framlade förslag till förlängning till och med den 30 september
1956 av hyresregleringslagstiftningen, uttalade sig föredragande
departementschefen, statsrådet Zetterberg, jämväl om de övriga inom
hyresrådet framlagda förslagen. Statsrådet anförde därvid följande.
Vad först beträffar frågan huruvida hyresregleringslagen nu bör ändras
så, att Kungl. Maj:t bcredes möjlighet att besluta om regleringens avskaffande
på vissa orter, torde en lagändring med detta syfte ej i och för sig
vara erforderlig med avseende å de orter, vilka icke automatiskt lyder under
lagen utan genom senare beslut av Kungl. Maj :t förklarats skola tillhöra
de hyresreglerade orterna. Enligt allmänna regler äger nämligen Kungl.
Maj :t befogenhet alt självständigt upphäva sina egna beslut. Emellertid är
att märka, att hyresregleringen i vissa avseenden är så konstruerad, att den
icke utan komplikationer torde kunna övergå i en oreglerad marknad. Så
-
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
lunda ingriper regleringen på olika sätt i avtalsförhållandena, och det är icke
klart vilka avtalsbestämmelser som skulle bli tillämpliga, om regleringen
utan vidare upphörde. Det lär därför vara erforderligt att i samband med
ett e\entuellt beslut om regleringens avskaffande meddela vissa övergångsbestämmelser,
i första hand rörande hyrestidens längd och hyrans storlek,
och detta gäller vare sig beslutet blir generellt eller blott kommer att avse
vissa särskilda orter och, i det senare fallet, givetvis oavsett huruvida orten
automatiskt eller först genom ett Kungl. Maj :ts särskilda beslut hänförts
under lagen. Då dylika övergångsbestämmelser alltså kommer att ingripa
i ci\ilrättsliga avtalsförhållanden, kan de icke meddelas utan riksdagens
samtycke eller bemyndigande.
Hyresrådets majoritet har nu tydligen menat, att detta krav på formen
för bestämmelsernas antagande skulle kunna tillgodoses genom ett i lagmeddelat
fullmaktsstadgande, enligt vilket Kungl. Maj :t tillerkändes befogenhet
att meddela erforderliga övergångsbestämmelser. Därefter skulle
hyresregleringen kunna avskaffas på sådana orter, där regleringen enligt
verkställd utredning ej längre ansåges erforderlig. Såsom en minoritet inom
hyresrådet framhållit förhåller det sig emellertid så, att 1951 års hyresregleringskommitté
enligt sina direktiv har att utreda frågan vilka övergångsbestämmelser
som kan erfordras för den situation, som uppkommer när
hyresregleringen — helt eller delvis, i riket i dess helhet eller blott på vissa
tei skall upphöra. Visserligen har kommittén på grund av andra arbetsuppgifter
ännu icke slutfört denna del av sitt uppdrag, men enligt vad
kommitténs ordförande uppgivit kommer detta att ske under loppet av
tiedje kvartalet år 1955. Med hänsyn härtill kan det enligt min mening icke
anses välbetänkt att, innan kommittén framlagt sitt förslag i ämnet, antaga
ett sådant fullmaktsstadgande som förutsättes för genomförande av det av
hyresrådets majoritet förordade förslaget. Det är enligt min mening påkallat
att riksdagen får taga ställning till övergångsbestämmelserna. Skulle
det, sedan kommitténs förslag väl föreligger, befinnas önskvärt och lämpligt
att utan dröjsmål genomföra en lagändring, kan detta ske redan under
hyresregleringslagens nästa förlängningsperiod.
\ ad häretter beträffar frågan huruvida affärslokaler, kontor, garage och
andi a dylika lokaler bör undantagas från den s. k. snävare regleringen i
lagens 3—5 §§, så torde även här gälla att övergångsbestämmelser kan bli
aktuella, om man överför vissa lägenheter från den kategori som är underkastad
nämnda regler till den grupp som följer de mindre restriktiva bestämmelserna
i lagens 6 §. Då jämväl detta spörsmål kan väntas bli behandlat
av hyresregleringskommittén, synes det — alldeles oavsett vilken
ställning som i sak bör intagas till frågan — ej lämpligt att föregripa kommitténs
utredning.
Hyresregleringskommittén
I ett av 1951 års hyresregleringskommitté i oktober 1954 avgivet delbetänkande
(SOU 1954:34) föreslogs bl. a. vissa bestämmelser i hyresregleringslagen,
som syltade till att förhindra att lagen kringginges genom
försäljning till överpris av ideella andelar i fastighet, vilka andelar förenats
med anvisning på en lägenhet i fastigheten. I detta syfte föreslogs
förbud att mot högre vederlag än vederbörande hyresnämnd godkände över
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 ur 1955
9
låta mindre fastighetsandel än en fjärdedel. Förbudet skulle dock endast
gälla fastigheter, varå funnes hus med mer än fyra lägenheter. De närmare
reglerna rörande kontrollen föreslogs utformade i överensstämmelse med
dem, som gäller i fråga om kontrollen av bostadsrättsöverlåtelse. Det
spörsmål detta förslag från kommittén avser att lösa har tagits upp till
behandling i motionerna I: 114 och II: 144, i vilka det emellertid säges
vara tvivelaktigt, om kommitténs förslag är tillräckligt.
Vid remissbehandlingen av kommitténs nyss angivna betänkande ställde
sig flertalet remissorgan, som uttalat sig om den ifrågasatta kontrollen
över försäljning av ideella andelar i fastighet, positiva därtill. Bland dessa
remissorgan kan nämnas socialstyrelsen, bostadsstyrelsen och Hyresgästernas
riksförbund. Förslaget avvisades av några remissinstanser, bland
vilka kan nämnas hyresrådet — två reservanter yrkade dock på tillstyrkande
— Sveriges fastighetsägareförbund och Stockholms handelskammare.
Hyresregleringskommitténs betänkande med däri framlagda förslag är
f. n. under prövning inom justitiedepartementet.
Utskottet
Samtliga motioner utom motionerna I: 114 och II: 144 har det gemensamt,
att de åsyftar en successiv avveckling eller eljest en uppmjukning av
hyresregleringen. Motionerna 1:114 och 11:144 åter innehåller yrkande
om utvidgning av regleringen i visst hänseende. De förslag om uppmjukningar
som framlägges är av skiftande natur.
Vad först angår frågan om en successiv avveckling av hyresregleringen
överensstämmer motionsyrkandena härom till sitt syfte nära med det
förslag, som hyresrådet framlade i sin ovan (s. 6) omnämnda skrivelse
den 25 november 1954 till Kungl. Maj:t. I de likalydande motionerna I: 390
och 11:484 föreslås att 1 § i hyresregleringslagen erhåller sådan lydelse,
att lagen icke såsom nu obligatoriskt skall gälla å vissa orter utan att tilllämpningen
utan undantag skall vara beroende av Kungl. Maj :ts förordnande.
Av motiveringen i motionerna framgår, att motionärerna åsyftar ett
upphävande av hyresregleringen i ett flertal samhällen. I motionen II: 439
framlägges ej som i de båda nyss nämnda motionerna något utarbetat förslag
till lagtext. I stället hemställes, att riksdagen för sin del beslutar
sådan ändring av hyresregleringslagen, att möjligheter öppnas för avveckling,
helt eller delvis, av hyresregleringen på orter, där bostadsförsörjningen
kan befinnas tillfredsställande. Motionärerna överlämnar till utskottet
att utarbeta förslag till erforderlig ändring i lagtexten.
Vid behandlingen tidigare år av frågan om hyresregleringens förlängning
bär tredje lagutskottet vid flera tillfällen — senast i utlåtandet nr 11
till 1954 års riksdag — uttalat, att utskottet betraktar regleringen såsom
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
direkt beroende av bostadsbristen samt anser att regleringen bör avvecklas,
så snart normala förhållanden inträder på bostadsmarknaden. Utskottet
bär emellertid också framhållit att, eftersom regleringen på olika sätt ingriper
i hyresavtalen, det icke utan vidare skulle stå klart, vilka avtalsbestämmelser
som vore tillämpliga efter regleringens hävande. 1951 års
hyresregleringskommitté har i uppdrag bl.a. att överväga frågan, vilka särskilda
föreskrifter som erfordras vid övergången från eu reglerad marknad
till en fri sådan. Med beaktande härav har utskottet de senaste åren intagit
den ståndpunkten, att någon avveckling av hyresregleringen icke lämpligen
kan påbörjas, innan kommittén framlagt förslag till övergångsbestämmelser
samt detta förslag resulterat i den lagstiftning, som kan finnas erforderlig.
Utskottet har icke funnit anledning att nu intaga någon annan ståndpunkt.
Då det i motionerna 1: 390 samt II: 439 och 484 förordas, att avvecklingen
påbörjas utan avvaktan på förslag till övergångsbestämmelser, kan utskottet
därför icke ansluta sig till dessa motionsyrkanden.
Utskottet vill emellertid understryka vad utskottet i utlåtandet nr 11
vid föregående års riksdag anförde om angelägenheten av att hyresiregleringskommittén
snarast slutför sitt arbete, såvitt avser möjligheten att
påbörja en successiv avveckling av hyresregleringen. Enligt en uppgift av
chefen för justitiedepartementet i propositionen nr 39 vid årets riksdag
(s. 11) torde ett betänkande i denna fråga vara att vänta från kommittén
under loppet av tredje kvartalet i år. Utskottet förutsätter att de förslag,
vartill kommitténs arbete i denna del kan föranleda, framlägges för riksdagen
snarast och om möjligt vid 1956 års riksdag.
Vad härefter angår de förslag till lagändringar som åsyftar en uppmjukning
av hyresregleringen är dessa av skiftande innehåll. I motionen
I: 172 yrkas sålunda, att hyresregleringen slopas i hus, byggda före år 1940.
I motionerna 1:362 och 11:440 föreslås en uppmjukning så till vida att
affärslokaler, kontor, garage och andra dylika lokaler, som nu är underkastade
bestämmelserna i 3—5 §§ hyresregleringslagen om grundhyra man.,
i stället i huvudsak hänföres under den mindre snäva regleringen enligt
6 § i lagen. Denna sistnämnda innebär som ovan nämnts att parterna i
princip själva genom avtal sinsemellan överenskommer om skälig hyra,
vilken dock under vissa förutsättningar kan jämkas av vederbörande hyresnämnd.
Dessa regler gäller nu bl. a. för lägenheter, som uthyres i möblerat
skick. — Det förslag till ändrad lagtext som framlägges i motionerna
I: 390 och II: 484 innebär, utöver den nyss behandlade frågan om lokal avveckling
av hyresregleringen, dels i princip samma uppmjukning beträffande
affärslokaler, kontor, garage etc. som yrkas i motionerna I: 362 och
11:440, dels undantagande från hyresregleringen av enfamiljshus, tvåfamilj
shus där den ena lägenheten bebos av ägaren själv samt fastighet
som äges av kommun, kommunal stiftelse eller kommunalt bolag, dels
slopande av den i hyresregleringen ingående priskontrollen vid överlåtelse
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
av lägenhet, som innehas med bostadsrätt eller därmed jämställd besittningsrätt.
— Motionen II: 439 innehåller, utöver det redan omnämnda
yrkandet om lokal avveckling av hyresregleringen, ett förslag att statsbelånade
hyresfastigheter i viss utsträckning skall undantas från hyresregleringen.
Enligt motionärernas mening erfordras ej något fastställande av
grundhyror i sådana fastigheter, eftersom bostadsstyrelsen i samband med
långivningen såsom ett lånevillkor fastställer den maximihyra som sammanlagt
får uttagas för bostadslägenheterna i den ifrågavarande fastigheten.
För lägenheter av annat slag brukar bostadsstyrelsen samtidigt fastställa
särskilda maximihyror. Motionärerna framhåller att fördelningen av
maximihyran på de särskilda bostadslägenheterna borde kunna överlämnas
till fastighetsägaren, med rätt dock för hyresgäst att vända sig till hyresnämnd
för att få dess prövning härav. — I motionen II: 485 slutligen föreslås
ett mera speciellt undantag från hyresregleringen, nämligen såvitt
angår avtal om upplåtelse av bensinstation. Motionärerna öveilämnai åt
utskottet att utarbeta härför erforderlig lagtext.
Beträffande samtliga dessa motionsyrkanden om uppmjukningar i
hyresregleringen torde gälla vad som ovan uttalats beträffande regleringens
avveckling eller sålunda att övergångsbestämmelser kan bli erforderliga och
att resultatet av hyresiregleringskommitténs arbete i denna del därför bör
avvaktas, innan någon lagändring vidtages. I den mån yrkandet i motionen
11:439, att statsbelånade hyresfastigheter ii viss utsträckning skall undan
-
tagas från hyresregleringen, avser nytillkomna fastigheter, erfordras dock
inga övergångsbestämmelser. Rent principiellt kan utskottet emellertid ej
finna det tilltalande att skapa en sådan kategoriklyvning mellan fastigheter,
där hyresregleringen gäller, och fastigheter, som i hög grad lämnas
utanför regleringen. Motionsyrkandet sammanfaller f.ö. delvis med det
förslag till hyressättning i nybyggda hus, .som hyresregleningskommittén
framlagt i ett den 24 september 1953 dagtecknat betänkande. Detta förslag
berördes av chefen för justitiedepartementet i propositionen nr 83 till 1954
års riksdag med förslag om förlängning av hyresregleringslagstiftningen.
Departementschefen framhöll där, att en särskild utredning paginge angående
ersättande av de nuvarande statliga bostadslånen med ett system avstatliga
kreditgarantier samt att resultatet kunde tänkas bli att såväl bostadsstyrelsens
som länsbostadsnämndernas befattning med hyressättningen
i nya statsbelånade hus inskränktes. Under sådana omständighet!i
ansåg departementschefen att det slutliga ställningstagandet till hyresregleringskommittcns
förslag borde uppskjutas. Utskottet delai denna mening
samt anser att samma skäl talar för att ej heller t. n. föietaga den
i motionen 11:439 föreslagna ändringen beträffande hyresregleringen i
fråga om de statsbelånade hyresfastigheterna.
Utöver vad nu sagts rörande yrkandena om uppmjukning i hyresregleringen
vill utskottet tillägga, att starka skäl jämväl av annan art talar mot
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
In ’ hyresregleringen skall slopas i hus, byggda före
ar 940. Följden av en sådan åtgärd skulle på grund av den rådande bostadsbnsten
kunna bil, att fastighetsägarna betingade sig högre hyra för
lagenheterna i de äldre husen än den hyra, som tillätes i nybyggda hus med
deras i regel högre standard. Däremot bör enligt utskottets mening uppmärksamhet
ägnas åt spörsmålet, huruvida ägarna av de äldre husen genom
e s. k. generella hyreshöjningar som medgivits erhållit tillräcklig kompensation
för ökade reparations- och underhållskostnader.
I fråga om affärslokaler, kontor, garage m. in. kan tilläggas, att det
enhot utskottets mening icke synes lämpligt att i nu rådande situation med
stor efterfrågan pa sådana lägenheter — i fråga om garage bör därvid de
senaste arens stora ökning av bilparken uppmärksammas — uppmjuka
yresregleringen på det sätt som föreslagits i motionerna I: 362 och II: 440
samt I: 390 och II: 484. — Vad angår yrkandet i motionen II: 485 rörande
upplåtelse av bensinstation delar utskottet motionärernas uppfattning så
till vida, att utskottet anser att spörsmålet är förtjänt av uppmärksamhet.
L t skottet förutsätter, att hyresregleringskommittén under sitt fortsatta
arbete tar upp frågan till närmare undersökning.
Av det ovan sagda framgår, att utskottet ickeVan förorda bifall till nå«ot
av de motionsyrkanden, som avser lagändringar, åsyftande en successiv avveckling
eller eljest en uppmjukning av hyresregleringen. Med hänsyn till
''ad utskottet uttalat om angelägenheten av att de förslag, vartill hyresregleringskommitténs
arbete kan föranleda, snarast möjligt förelägges riksdagen,
finner utskottet ej heller anledning att i vidare mån tillmötesgå förslaget
i motionerna 1:390 och 11:484 om särskild hemställan till Kungl.
Maj:t i denna fråga. Vad åter angår yrkandet i samma motioner, att riksdagen
hos Kungl. Maj :t skall begära anvisningar till de hyresreglerande
myndigheterna att hyressättningen skall innefatta utrymme för erforderliga
reparationer och underhåll, har denna fråga ovan antytts vid behandlingen
a\ yrkandet i motionen I: 172 om slopande av hyresregleringen i
aldre hus. Härutöver anser utskottet ej något uttalande erforderligt.
Det återstående motionsyrkandet, framställt i motionerna 1:114 och
II: 144, åsyftar åtgärder för att motverka försäljning av fastighetsandelar
till överpris, varvid överpriset beror på att köparen tillförsäkras bostadslägenhet
i fastigheten i fråga. Här är det alltså närmast fråga om en utvidgning
av hyresregleringen. Ett förslag i ämnet har, såsom ovan (s. 8__9)
nämnts, framlagts av hyresregleringskommittén. Förslaget är beroende på
Kungl. Maj :ts provning. Utskottet finner uppenbart, att de av motionärerna
påtalade förhållandena är osunda. Då frågan, vilka åtgärder som lämpligen
höi
invecklad art, synes det utskottet lämpligast att resultatet av Kungl. Maj:ts
piövning avvaktas. Utskottet förutsätter, att denna prövning i görligaste
män påskyndas, och anser därför ej anledning föreligga att f. n. föreslå
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
13
någon riksdagens åtgärd i frågan. Utskottet avstyrker således även yrkandet
i motionerna I: 114 och II: 144.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att motionerna I: 114 och II: 144 med yrkande om åtgärder
mot försäljning till oskäligt höga priser av ideella
fas tighet sandelar icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
B. att motionen 1:172 med yrkande, att hyresregleringen
slopas i hus byggda före 1940, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;
C. att motionerna I: 362 och II: 440 med yrkande om viss
ändring i hyresregleringen i fråga om affärslokaler, kontor,
garage och andra dylika lokaler ävensom motionerna 1:390
och II: 484 till den del de innehåller motsvarande yrkande icke
måtte iföranlåta någon riksdagens åtgärd;
D. att motionerna I: 390 och II: 484 samt motionen II: 439
till den del nämnda motioner innehåller yrkande, avseende
möjlighet till avveckling av hyresregleringen på vissa orter,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
E. att motionerna 1:390 och 11:484, i den mån de ej behandlats
under C. eller D. här ovan, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
F. att motionen II: 439 till den del den innehåller yrkande
om undantagande i viss utsträckning av statsbelånade hyresfastigheter
från gällande hyresreglering icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd; samt
G. att motionen II: 485 med yrkande om sådan ändring i
2 § hyresregleringslagen, att avtal om upplåtelse av bensinstation
icke faller under lagens tillämpningsområde, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1955
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från f örsta kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,*
Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Oihlsson och Erik Olsson;*
från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Nyberg,* Levin,
Andersson i Dunker,* fru Torbrink, herrar Carlsson i Stockholm,* Bengtsson
i Halmstad och Munktell.*
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
Reservation
av herrar Munktell och Ebbe Ohlsson, vilka anfört:
I de likalydande motionerna I: 390 och II: 484 har framställts konkreta
förslag till en successiv avveckling av hyresregleringen. Vi anser det iframlagda
förslaget väl befogat. Starka skäl talar nämligen för att en avveckling
av den ifrågavarande kristidsbetonade regleringen snarast bör påbörjas.
I synnerhet är detta viktigt för att söka åstadkomma en normal bostadsmarknad
med en marknadsmässig prisbildning för bostäderna. En fri prisbildning
utgör nämligen den grundläggande förutsättningen för att produktionskostnaderna
för bostadsbyggandet genom rationalisering av byggnadsmetoderna,
förbättring av planlösningarna, förkortning av byggnadstiderna
etc. skall kunna pressas. Jämväl det förhållandet att det allmänna ränteläget
justerats något uppåt gör det angeläget att den fastlåsning av hyrorna,
som tillsammans med statens och kommunernas direkta engagemang
på bostadsmarknaden lett till en svårbemästrad desorganisation på
bostadsmarknaden, icke förvärras genom ett fasthållande av hyresregleringen.
De erfarenheter som under senare år vunnits från exempelvis Finland
och Belgien i vad avser där påbörjade försök till avveckling av hyresregleringen
stöder oss i vår uppfattning att regleringen även i Sverige redan
nu bör successivt slopas.
Vidkommande de förslag till avveckling som lagts fram i de ovan
nämnda motionerna vill vi endast på en punkt förorda en jämkning därav.
Den uppmjukning av regleringen beträffande affärslokaler, kontor, garage
m.fl. lokaler, som föreslagits, synes nämligen, med hänsyn till de olikartade
och många gånger speciella lokala förhållanden, som kan råda i enskilda
städer och orter, böra ske endast om de kommunala myndigheterna anser
omständigheterna vara sådana att åtgärden är lämplig och erforderlig.
Enligt uppgift av chefen för justitiedepartementet i proposition nr 39
vid årets riksdag torde ett betänkande av 1951 års hyresregleringskommitté,
såvitt avser möjlighet att påbörja en successiv avveckling av regleringen,
vara att vänta under loppet av tredje kvartalet i år. Det synes oss angeläget
att de förslag kommittén sålunda kommer att framlägga föranleder proposition
till 1956 års riksdag.
På grund av vad sålunda anförts får vi hemställa,
A. att riksdagen måtte i anledning av motionerna 1: 390 och
II: 484
1) antaga följande
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 är 1955
15
Förslag
till
Lag angående ändrad hjdelse av 1, 2 och 26 §§ lagen den 19
juni 1912 (nr 429) om hgresreglering m. m.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 26 §§ lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering in. m. skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
Bestämmelserna i denna lag skola, där Konungen så förordnar,
äga tillämpning i stad, köping, munitipalsamhälle
eller annan tätbebyggd ort eller del därav.
Vad nedan---å municiipalsamhälle.
2 §•
För lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig del
nyttjas till bostad och ej uthyres i möblerat skick, regleras
hyran enligt bestämmelserna i 3—5 §§. Samma lag vare, där
Konungen så förordnar, beträffande lägenhet, som icke är
avsedid att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad,
såframt ej hyra den 1 januari 1942 var fastställd att utgå
med växlande belopp för skilda tider.
26 §.
Vad i —--tillämpningen därpå.
Ej heller skall vad i denna lag stadgas äga tillämpning på
upplåtelse av hostad i enfamiljshus, i tvåfamiljshus där den
ena lägenheten bebos av ägaren själv, fastighet som äges av
kommun, kommunal stiftelse eller kommunalt bolag eller
sådant pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet som
Konungen bestämmer.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1955.
2) antaga följande
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1955
Förslag
till
Lag om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av lupplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19
juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt samt rubriken till 11 § skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives, dels ock att 5—10 §§ samma
lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla.
Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt.
11 §’
Förening, som---lägenheten upplåtits.
Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga
motsvarande tillämpning med avseende å annan andelsrätt i
förening eller aktiebolag, varmed följer rätt att besitta eller
hyra lägenhet.
16 §.
Den som —---eller fängelse.
Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första
eller andra stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig
till 4 § första stycket eller mot 12 §. Vad i---där
sägs.
Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift
meddelats enligt 4 § tredje stycket, eller mot bättre vetande
lämnar oriktig sådan uppgift, straffes ock med dagsböter eller
fängelse.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1955.
3) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
a) att hyresregleringskommittén får i uppdrag att i god
tid före 1956 års riksdag framlägga förslag till sådana ändringar
av hyresregleringslagen att en successiv avveckling av
hyresregleringen kan komma till stånd,
b) att vederbörande instanser gives sådana anvisningar att
hyressättningen, så länge hyresregleringen består, innefattar
utrymme för erforderliga reparationer och underhåll.
B. att motionerna I: 114 och II: 144, I: 172,1:362 och 11:440,
II: 439 och II: 485, i den mån de icke kan anses besvarade
med vad ovan under 1) anförts, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.