Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för stävjande av den illojala förmedlingsverksamheten i fråga om uthyrning av lägenheter och möblerade rum. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 164 i första kammaren av herr Andersson, Alvar, samt nr 247 i andra kammaren av herr Andersson i Brämhult m. fl.

1955-04-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för stävjande av den illojala förmedlingsverksamheten i fråga om uthyrning av lägenheter och möblerade rum. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 164 i första kammaren av herr Andersson, Alvar, samt nr 247 i andra kammaren av herr Andersson i Brämhult m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för

stävjande av den illojala förmedlingsverksamheten i

fråga om uthyrning av lägenheter och möblerade rum.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen nr 164 i första kammaren av herr

Andersson, Alvar, samt nr 247 i andra kammaren av herr Andersson i

Brämhult m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och framläggande

av förslag senast till nästa års riksdag i syfte att stävja den illojala

förmedlingsverksamheten i fråga om uthyrning av lägenheter och möbler

ade rum».

Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från statens hyresråd. På begäran av

utskottet har yttranden över motionerna därjämte avgivits av styrelsen

för Stockholms stads bostadsförmedling och av Stockholms stads ungdomsstyrelse.

Gällande bestämmelser

I It § första stycket lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.

stadgas förbud att mottaga, träffa avtal om eller begära gottgörelse av

hyressökande för anvisning å lägenhet, som är avsedd att helt eller till

väsentlig del nyttjas till bostad och som är belägen i ort, där hyresregleringslagen

äger tillämpning. Vid yrkesmässig bostadsförmedling må dock

sådan gottgörelse utgå enligt grunder, som bestämmes av hyresnämnden.

Som framgår av de refererade bestämmelserna gäller förbudet endast

gottgörelse av hyressökande. Något hinder mot att uttaga provision av

uthyrare föreligger alltså icke. Vidare gäller förbudet endast i fråga om

bostadslägenheter. Någon skillnad göres därvid icke mellan möblerade

och omöblerade bostadslägenheter. Att märka är i detta sammanhang,

alt med »lägenhet» i hyresregleringslagens mening avses även enstaka

rum, möblerade såväl som omöblerade.

832 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1955

Överträdelse av förbudet i It § straffas enligt 23 § med dagsböter eller

fängelse.

Yttrandena

Motionsyrkande! avstyrkes av hyresrådet men tillstyrkes av de båda

övriga remissinstanserna.

Hyresrådet redogör först för de gällande bestämmelserna på ifrågavarande

område samt upplyser, att hyresrådet i cirkulär nr 2 den 7 juli

1942 fäst hyresnämndernas uppmärksamhet på angelägenheten av atl

taxa för yrkesmässiga bostadsförmedlares gottgörelse från bostadssökande

fastställes på varje ort, där yrkesmässig bostadsförmedling bedrives.

Härefter anför hyresrådet bl. a. följande.

Taxor av här ifrågavarande slag ha fastställts för ett stort antal orter

och äro av växlande innehåll. Det vanliga är att ersättning tillätes endast

för det fall att hyresavtal kommer till stånd. I en del taxor tillätes dock

»inskrivningsavgift» eller dylik ersättning oavsett om avtal kommer till

stånd eller ej.

Motionärerna synas närmast avse förhållandena i storstäderna och

åsyfta åtgärder som förhindra att förmedlare betinga sig ersättning för

anvisningar å rum eller lägenheter i ett stort antal fall, där det är utsiktslöst

för sökanden att få förhyra Ibostad. Det må då framhållas, att enligt

de taxor, som gälla i de två största städerna, Stockholm och Göteborg,

är det icke tillåtet att uttaga ersättning i annat fall än då hyresavtal kommer

till stånd efter förmedlarens anvisning. I den mån överträdelser ske

i större omfattning — ett förhållande varom hyresrådet icke äger närmare

kännedom — synes detta bero på svårigheter att övervaka föreskrifternas

efterlevnad. Hyresregleringslagen ger icke stöd för utfärdande av andra

föreskrifter angående hyresförmedlingsverksamhetens bedrivande än taxor

för den gottgörelse som må uttagas av bostadssökande. Beivrandet av

eventuella överträdelser synes därför i allmänhet icke kunna ske annat än

efter anmälan till polismyndigheten i särskilda fall.

Vad angår en taxa av det slag som gäller exempelvis i Malmö, enligt vilken

ersättning må utgå, där genom förmedlarens medverkan hyresavtal

icke kommit till stånd, med 50 öre per anvisad lägenhet respektive rum,

lägger den väl icke i och för sig hinder i vägen för ett förfaringssätt sådant

som det av motionärerna närmare beskrivna.

Om det skulle visa sig att bostadsförmedlare med stöd av en dylik

taxa bereder sig oskälig vinst av bostadssökande utan motsvarande nytta

för denne, kan emellertid hyresnämnden ändra taxan på erforderligt

sätt.

Med hänsyn till vad ovan anförts synes det icke föreligga anledning att

ifrågasätta lagstiftningsåtgärder i syfte att åstadkomma ökad kontroll över

förmedlingsverksamheten.

Hyresregleringsmyndigheterna, som enligt gällande bestämmelser bl. a.

ha att med uppmärksamhet följa utvecklingen av bostadsmarknaden i riket

samt göra framställningar om sådana åtgärder, som de finna ägnade att

främja en önskvärd utveckling på detta område, synas emellertid böra

uppmärksamma jämväl ifrågavarande förhållanden och, där så påkallas,

göra erforderliga framställningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1955

Styrelsen för Stockholms stads bostadsförmedling tillstyrker den föreslagna

utredningen samt hänvisar som motivering till innehållet i ett av

bostadsförmedlingskontoret till styrelsen i ärendet avgivet tjänsteutlåtande.

I detta utlåtande anföres i huvudsak följande.

De frågor, som i motionerna beröras, äro föremål för överväganden inom

Stockholms kommunalförvaltning. Med skrivelse den 19 mars 1951 hemställde

sålunda Stockholms stads ungdomsstyrelse till stadsfullmäktige

bl. a. att utredning måtte verkställas om möjligheterna att åstadkomma

någon form för auktorisation av de privata hyresförmedlingarna.

I sitt yttrande över ungdomsstyrelsens ovannämnda skrivelse anförde

bostadsförmedlingskontoret den 10 december 1951 bl. a. följande.

»Beträffande de privata hyresförmedlingarna kan bostadförmedlingskontoret

utifrån sina erfarenheter bekräfta, att vissa sådana byråer i vinningssyfte

utnyttja den nuvarande bristsituationen på bostadsmarknaden

på ett klandervärt sätt, i fråga om såväl inneboenderum som hyreslägenheter.

Då en auktorisation av de privata hyresförmedlingarna utan tvivel

skulle starkt bidraga till eu sanering på detta område, förordar bostadsförmedlingskontoret

för sin del även, att den föreslagna utredningen om

möjligheterna att åstadkomma en sådan auktorisation kommer till stånd.»

Dagens situation föranleder ingalunda kontoret till något ändrat ståndpunktstagande

härutinnan. Det skall i sambandet erinras om den motion

(nr 31/1954) som i stadsfullmäktige väckts av herr Sören Carlson in. fl.

angående auktorisation av de privata hyresförmedlingarna.

Kontoret ansluter sig helt till här ifrågavarande motioners syfte och

finner eu utredning angående möjligheterna att åstadkomma någon form

av auktorisation för de privata byråer, som yrkesmässigt bedriva bostadsförmedlingsverksamhet,

vara av behovet påkallad.

Även andra åtgärder i syfte att stävja illojal förmedlingsverksamhet äro

givetvis tänkbara. Undersökas bör vilka möjligheter som kunna föreligga

för en överenskommelse med Svenska tidningsutgivareföreningen om rekommendation

av regler mot införande av hyresannonser så avfattade alt

läsaren kan ha anledning att betvivla annonsörens korrekta avsikter. I

de åsyftade annonserna framhålles spekulanten som välsituerad, han

önskar hyra eller köpa en lägenhet, alla förslag beaktas o. s. v.

Stockholms slads ungdomsstyrelse förklarar sig helt instämma i motionernas

syfte samt framhåller det önskvärda i att den begärda utredningen

kommer till stånd. I övrigt anför ungdomsstyrelsen bl. a. följande.

Beträffande motionärernas skildring av förhållandena i Stockholm i vad

denna avser marknaden för de möblerade och omöblerade rummen i år

styrelsen i stort sett verifiera motionärernas skildring. När det gäller ungdomsstyrelsens

avgiftsfria förmedling av rum bör dook påpekas att denna

omfattar åldersgrupperna 15—25 år och ej som i motionerna uppgivits

15—20 år.

Det kan anföras att styrelsens rådgivningsbyrå — ungdomsupplysningen

— under den tidigare delen av sin verksamhet från oktober 1950—mars

1952, när det gällde anskaffning av möblerade och omöblerade rum, var

hänvisad till att via i Stockholm verksamma privata rumsförmedlingar

ordna bostadsfrågan för de ungdomar som i dylika ärenden besökte ungdomsupplysningen.

En lids samarbete med dessa förmedlingar uppvisade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1955

emellertid stora svårigheter att på detta sätt nå ett effektivt resultat för

lösandet av den ensamstående ungdomens bostadsfråga, varför styrelsen

i februari 1952 hos stadskollegiet i Stockholm hemställde om medel och

befogenhet att få driva egen rumsförmedlingsverksamhet via ungdomsupplysningen.

Hemställan bifölls av kollegiet, och verksamheten påbörjades

i april 1952.

Ungdomsstyrelsen lämnar härefter vissa uppgifter rörande verksamheten

vid ungdomsupplysningen under år 1953. Härav framgår, att till

ungdomsupplysningen nämnda år anmäldes sammanlagt 419 möblerade

eller omöblerade rum. Av dessa utmönstrades efter utredning 71 rum såsom

varande olämpliga som ungdomsbostäder. Av de återstående 348 rummen

uthyrdes 241 genom ungdomsupplysningen.

Ungdomsstyrelsen fortsätter härefter:

Differensen mellan antalet lämpliga rum — 348 — och antalet uthyrda

rum — 241 — är föranledd av att vederbörande rumsuthyrare som regel

anmält det lediga rummet även till flera av de privata hyresbyråerna. Då

dessa icke tillämpa någon kontroll vare sig beträffande hyresgästen eller uthyraren,

ha de haft möjlighet att snabbare än ungdomsupplysningen sända

sökande till den lediga bostaden.

Ungdomsupplysningens kontroll av båda parter har å andra sidan haft

till följd att misshälligheter ytterst sällan uppstått mellan uthyraren och den

inneboende.

Utskottet

Motionärerna gör gällande, att det inom den privata bostadsförmedlingen

i storstäderna och måhända även på andra orter uppstått vissa missförhållanden.

Visserligen finns det, uttalar motionärerna, många privata förmedlingsbyråer,

som driver sin verksamhet efter hederligt affärsmässiga

metoder, och mot dem riktar motionärerna ingen kritik. Däremot framhåller

motionärerna, att vissa byråer utnyttjar bostadslösa människors

nödläge på olika sätt. Ofta tar byråerna, också där detta är förbjudet, ersättning

även om bostad ej anskaffas. Många gånger sänder byråerna flera

sökande till samma rum — som ibland redan kan vara uthyrt — tydligen

enbart för att kunna ta ut den s. k. registreringsavgiften. Ej sällan underlåter

innehavare av sådana byråer att lämna anmälan om sin verksamhet

till handelsregistret, och sedan byrån varit i verksamhet en tid och innehavaren

haft god inkomst av densamma, upphör den med verksamheten.

Dessa byråers verksamhet är av denna anledning i regel svår att kontrollera.

Motionärerna kommer därför till den slutsatsen, att en sanering av

förmedlingsverksamheten är nödvändig, men anser det svårt att avgöra,

vilka åtgärder härför som lämpligen bör vidtagas. De antyder, att en möjlig

utväg kan vara att kräva auktorisation av länsstyrelse, respektive överståthållarämbetet.

Riktigheten av vad motionärerna sålunda uttalat om förhållandena inom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1955

den privata bostadsförmedlingen bekräftas, såvitt avser marknaden lör

möblerade och omöblerade rum i Stockholm, i remissyttrandet från Stockholms

stads ungdomsstyrelse. I yttrandet från styrelsen för Stockholms

stads bostadsförmedling uttalas, att vissa privata förmedlingsbyråer i vinningssyfte

utnyttjar den nuvarande bristsituationen på ett klandervärt sätt

i fråga om såväl inneboenderum som hyreslägenheter. Detta uttalande

bestyrkes av uppgifter, som lämnats inom utskottet.

Utskottet finner det angeläget, att de påtalade missförhållandena i görligaste

mån undanröjes. I vissa fall torde de i motionerna anmärkta förfarandena

vara av den beskaffenhet, att ansvar för bcdrägeii kan ifragakomma,

under det att i andra fall kan bli fråga om tillämpning av den

ovan omnämnda straffbestämmelsen i 23 § hyresregleringslagen. I den

mån straffbara förfaranden förekommer synes den närmast till hands

liggande åtgärden vara att förbättra kontrollen.

Av olika skäl torde det emellertid vara svårt att helt komma till rätta

med missförhållandena enbart genom att söka effektivisera den straffrättsliga

kontrollen. Särskilt kan det framhållas, att missförhållandena främst

torde ha framträtt i de största städerna, där det är svårast för myndigheterna

att utöva en tillfredsställande tillsyn. En utväg, som måhända

kunde bidraga till en sanering, vore en utvidgning av den kommunala

bostadsförmedlingen. Huruvida den av motionärerna antydda lösningen

att kräva någon form av auktorisation kan vara en lämplig och framkomlig

väg att uppnå den önskade saneringen, är utskottet ej berett att ta

ståndpunkt till. Som hyresrådet framhåller i sitt remissyttrande kan en

lämplig utformning av den taxa för yrkesmässig bostadsförmedling, som

hyresnämnden i orten har att fastställa, ha en viss betydelse för att motverka

missförhållandena.

Utskottet vill understryka vad hyresrådet vidare framhåller därom, att

hyresregleringsmyndigheterna enligt gällande bestämmelser bl. a. har att

med uppmärksamhet följa utvecklingen av bostadsmarknaden i liket samt

göra framställningar om sådana åtgärder, som de finner ägnade att främja

cn önskvärd utveckling på detta område, samt att dessa myndigheter synes

böra uppmärksamma även förhållandena på den privata bostadsförmedlingens

område och, där så påkallas, göra erforderliga framställningar.

Vidare förutsätter utskottet, att vederbörande kommunala myndigheter beaktar

angelägenheten av att motverka sådana förhållanden som motionärerna

påtalar. Spörsmålet synes också vara av den vikt, att riksdagen bör

framlägga detsamma i skrivelse till Kungl. Maj:t. Utskottet finner emellertid

ej tillräcklig anledning föreligga alt därvid töreslå särskilda lagstiftningsåtgärder

eller utredning därom. I stället är det enligt utskottets mening

lämpligast att överlämna åt Kungl. Maj:t alt vidtaga de åtgärder,

som kan finnas erforderliga för att undanröja de föreliggande missförhållandena.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 är 1955

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 164

och II: 247, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening

giva till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 28 april 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,*

Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Ohlsson och Erik Olsson;*

från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Nyberg,* Levin,

Andersson i Dunker,* fru Torbrink, herrar Carlsson i Stockholm,* Bengtsson

i Halmstad och Munktell.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 1955. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition med förslag till lag om avstängning av domare. a1 i texten