Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. It § vattenlagen.

1955-05-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. It § vattenlagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 22—23.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 4 kap. It § vattenlagen.

Genom en den 25 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 176, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen

Härigenom förordnas, att 4 kap. 14 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr

523)* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 KAP.

14 §.

Varder genom vattenreglering, som

verkställes jämlikt denna lag, den uttagbara

vattenkraften i det eller de

strömfall, för vilkas räkning regleringen

utföres, ökad med i medeltal

femhundra turbinliästkrafter, vare

ägare av sådant strömfall pliktig att

för nedan angivna ändamål erlägga en

årlig avgift av minst tio öre och högst

tre kronor för varje turbinliästkraft,

varmed genom regleringen den uttagbara

vattenkraften i strömfallet i medeltal

blivit ökad. Medför vattenreglering

sådan ändring av vattenföringen

under året att förut uttagbar vattenkraft

kan utnyttjas på fördelaktigare

sätt, skall, med avseende å skyldighet

att erlägga dylik avgift, så stor del av

vattenkraften, som svarar mot förhöj
-

Varder genom vattenreglering, som

verkställes jämlikt denna lag, den uttagbara

vattenkraften i det eller de

strömfall, för vilkas räkning regleringen

utföres, ökad med i medeltal

femhundra turbinliästkrafter, vare

ägare av sådant strömfall pliktig att

för nedan angivna ändamål erlägga

en årlig avgift av minst tjugu öre och

högst sex kronor för varje turbinhästkraft,

varmed genom regleringen

den uttagbara vattenkraften i strömfallet

i medeltal blivit ökad. Medför

vattenreglering sådan ändring av vattenföringen

under året att förut uttagbar

vattenkraft kan utnyttjas på

fördelaktigare sätt, skall, med avseende

å skyldighet att erlägga dylik avgift,

så stor del av vattenkraften, som

1 Senaste lydelse, se SFS 1944: 199.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 22—23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

ningen av dennas värde, anses såsom svarar mot förhöjningen av dennas

ökning av den uttagbara vattenkraf- värde, anses såsom ökning av den utten.

tagbara vattenkraften.

Medför vattenregleringen---------nu nämnts.

Beloppet av —---— — särskilt strömfall.

Avgift skall —-----— för företaget.

Vattendomstolens avgörande-------— Konungen bestämmer.

Huru avgifter — —----förordnar Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1955.

Har avgift fastställts genom dom,

som meddelats före nya lagens ikraftträdande,

skall nya lagen ej äga tilllämpning

med avseende å den tidrymd

av tjugu år, för vilken avgörandet

beträffande avgiften skall gälla.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen framlagda

förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det

följande, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag om ändring av maximi- och minimigränserna

för regleringsavgift enligt 4 kap. vattenlagen. För närvarande är

högsta beloppet tre kronor och minsta beloppet tio öre per turbinhästkraft.

Enligt förslaget skall gränserna bestämmas till sex kronor resp. tjugu öre.

Gällande bestämmelser m. m. Enligt 4 kap. 14 och 15 §§ vattenlagen

skall strömfallsägare, som deltager i större vattenregleringsföretag, erlägga

en särskild årlig avgift att användas för vissa närmare angivna ändamål.

Avgiften utgår med minst tio öre och högst tre kronor för varje turbinhästkraft,

varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften i strömfallen

i medeltal blivit ökad. Inom den nämnda ramen skall avgiftens storlek

bestämmas av vattendomstolen enligt grunder, som närmare angives i

lagtexten. Vattendomstolens avgörande gäller för en tidrymd av tjugu år

i sänder.

Reglerna om vattenregleringsavgifter har varit i huvudsak oförändrade

sedan vattenlagens tillkomst år 1918. Vissa jämkningar i bestämmelserna

vidtogs emellertid år 1944 (se prop. 1944: 169).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955

3

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 december 1953, nr 428, har riksdagen

under åberopande av tredje lagutskottets utlåtande nr 33 anhållit, att Kungl.

Maj :t måtte låta verkställa utredning rörande grunderna för utgörande av

regleringsavgifter enligt vattenlagen jämte därmed sammanhängande spörsmål

samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag, vilka

utredningen kunde föranleda. Tredje lagutskottet har i sitt berörda utlåtande

uttalat sig för utredning om ett flertal spörsmål angående regleringsavgifterna.

Enligt utskottets mening vore utredningen särskilt trängande

i vad den avsåge höjning av avgiftslatitudens övre gräns. Om den icke helt

kunde slutföras inom en nära framtid, borde därför förslag i sistnämnda

fråga avgivas, innan utredningen av de övriga frågorna blivit färdig.

Promemoria med förslag till lagändring. Med anledning av den omförmälda

riksdagsskrivelsen har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria,

dagtecknad den 19 februari 1955, med förslag till ändring i grunderna

för regleringsavgift enligt 4 kap. vattenlagen. I promemorian uttalas

att frågan om höjning, med hänsyn till penningvärdeförsämringen, av

den övre gränsen för avgiftslatituden torde böra upptagas till särskild prövning

i avvaktan på den av riksdagen avsedda tämligen genomgripande revisionen

av grunderna för regleringsavgifterna.

Till en början lämnas i promemorian en redogörelse för de justeringar

som andra avgifter enligt vattenlagen på senare tid undergått i detta avseende.

Det erinras sålunda om att maximum för regleringsavgift enligt

1939 års lag om tillfällig vattenreglering vid 1952 års riksdag höjts från

15 000 till 30 000 kronor (prop. nr 53, tredje lagutsk. uti. nr 13). Enligt

förslag i eu till 1954 års riksdag avgiven proposition har maximibeloppet

för fiskeavgiften för kraftanläggningar jämlikt 2 kap. 10 § vattenlagen fördubblats,

och samtidigt har fiskeavgiften för vattenregleringar väsentligt

höjts (prop. nr 23, tredje lagutsk. uti. nr 2). Vidare har vid samma riksdag

grundbeloppet för domstolsavgift enligt 11 kap. 95 § vattenlagen höjts till

det dubbla (prop. 198, tredje lagutsk. ull. nr 24).

Efter eu redogörelse för skilda överväganden i frågan — härom må hänvisas

till redogörelsen i propositionen (s. 5—6) — föreslås i promemorian

den ändringen i 4 kap. 14 § vattenlagen att maximum i avgiftslatituden höjes

från tre till fem kronor per turbinhästkraft. Beträffande avgifter, fastställda

innan ändringen trätt i kraft, föreslås en särskild övergångsregel av innehåll

att den nya lagbestämmelsen blir tillämplig blott i den mån omprövning av

avgiftsbeloppet påkallas vid utgången av löpande tjugoårsperiod.

Yttranden, över promemorian med därvid fogat lagförslag har efter remiss

yttranden avgivits av vattenöverdomstolen, kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen,

länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands

och Kopparbergs län, Svenska vattenkraftföreningen samt Riksförbundet

Landsbygdens folk.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955

Promemorians förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av vattcnöverdomstolen,

kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i

Norrbottens, Jämtlands och Kopparbergs lön. Svenska vattenkraftföreningen

samt Riksförbundet Landsbygdens folk.

Kammarkollegiet och Riksförbundet Landsbygdens folk har i anslutning

till sitt tillstyrkande av förslaget framhållit att vissa skäl talar för att avgiftsmaximum

borde höjas mera än vad som föreslagits i promemorian.

Två remissmyndigheter, länsstyrelserna i Västerbottens och Västernorrlands

län, yrkar uttryckligen ändring av förslaget på så sätt, att maximum

för avgiften höjes till sex kronor och minimum till tjugu öre.

Departementschefen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

har i samband med lagrådsremissen anfört följande:

»Såsom framgår av den föregående redogörelsen har 1953 års riksdag i

skrivelse till Kungl. Maj :t begärt utredning rörande grunderna för regleringsavgifter

enligt vattenlagen. Riksdagen har bl. a. ifrågasatt en icke oväsentlig

höjning av avgiftsbeloppen. Den av riksdagen begärda utredningen

kommer att verkställas av de särskilda sakkunniga som kommunikationsministern,

enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 4 februari 1955, tillkallat

för utredning av vissa med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna

sammanhängande frågor. Jag har emellertid, i överensstämmelse med rekommendation

av riksdagen i 1953 års skrivelse, ansett mig böra till särskild

behandling upptaga frågan om höjning av avgiftslatitudens övre gräns. I

den promemoria, som inom justitiedepartementet upprättats beträffande denna

fråga och som varit föremål för remissbehandling, har föreslagits en höjning

av avgiftsmaximum från tre till fem kronor. Höjningen har beräknats

med hänsyn till den förändring i penningvärdet som ägt rum från år 1944,

då grunderna för regleringsavgifterna enligt vattenlagen senast övervägdes.

Med den i promemorian angivna utgångspunkten — d. v. s. att höjningen

bör beräknas på grundval av penningvärdets förändring från år 1944 — synes

en höjning från tre till fein kronor vara i huvudsak riktigt avvägd. Vid

remissbehandlingen har emellertid från ett par håll yrkats, att maximum

för avgiften skall bestämmas till sex kronor. Om man icke anser sig böra

välja en tidigare utgångspunkt än 1944 för beräkningen av penningvärdeförsämringen,

innebär en höjning till nämnda belopp även i viss mån en

.reell ökning. En sådan synes dock väl försvarlig med hänsyn till de ofta

mycket starka ingrepp för bygderna som de stora vattenregleringarna, särskilt

i Norrland, visat sig innebära. Jag vill därför föreslå, att avgiftsmaximum

nu höjes till sex kronor.

Minimum för latituden är för närvarande tio öre per turbinhästkraft. I promemorian

har — med understrykande av att det lägre registret bör utnyttjas

endast när speciella förhållanden föranleder till att avgiften bör beräknas

till ett mycket lågt belopp — föreslagits att detta belopp skall bibehållas. I

avsikt att det för domstolarna skall stå klart, att lagändringens huvudsyfte är

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955

5

ett allmänt återställande av avgifternas realvärde, vill jag emellertid förorda

att även den nedre gränsen fördubblas och alltså höjes till tjugu öre.

Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1955. Då lagändringen

väsentligen åsyftar en kompensation för penningvärdeförsämringen — om

ändringen kan anses innebära en realökning av latituden, är denna mycket

måttlig — synes det ej föreligga hinder att tillämpa den nya latituden

även på äldre företag (jfr prop. 1954:23 s. 60). Redan fastställda avgifter

bör dock få gälla intill utgången av löpande tjuguårsperiod. En särskild

övergångsregel härom torde böra meddelas i överensstämmelse med vad som

föreslagits i promemorian.»

Lagrådet. Lagrådet har lämnat förslaget till lagändring utan erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 10 maj 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Grym, Ivar

Nilzon, Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson* och Kriigel;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson

i Torp, Levin, Andersson i Rvggestad, Berggren*, Jansson i Benestad* och

Östlund*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition a1 i texten