Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. It § vattenlagen.
1955-05-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1955:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 kap. It § vattenlagen.
Dokumentets text
Nr 22—23.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955
1
Nr 22
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 4 kap. It § vattenlagen.
Genom en den 25 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 176, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen
Härigenom förordnas, att 4 kap. 14 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr
523)* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
4 KAP.
14 §.
Varder genom vattenreglering, som
verkställes jämlikt denna lag, den uttagbara
vattenkraften i det eller de
strömfall, för vilkas räkning regleringen
utföres, ökad med i medeltal
femhundra turbinliästkrafter, vare
ägare av sådant strömfall pliktig att
för nedan angivna ändamål erlägga en
årlig avgift av minst tio öre och högst
tre kronor för varje turbinliästkraft,
varmed genom regleringen den uttagbara
vattenkraften i strömfallet i medeltal
blivit ökad. Medför vattenreglering
sådan ändring av vattenföringen
under året att förut uttagbar vattenkraft
kan utnyttjas på fördelaktigare
sätt, skall, med avseende å skyldighet
att erlägga dylik avgift, så stor del av
vattenkraften, som svarar mot förhöj
-
Varder genom vattenreglering, som
verkställes jämlikt denna lag, den uttagbara
vattenkraften i det eller de
strömfall, för vilkas räkning regleringen
utföres, ökad med i medeltal
femhundra turbinliästkrafter, vare
ägare av sådant strömfall pliktig att
för nedan angivna ändamål erlägga
en årlig avgift av minst tjugu öre och
högst sex kronor för varje turbinhästkraft,
varmed genom regleringen
den uttagbara vattenkraften i strömfallet
i medeltal blivit ökad. Medför
vattenreglering sådan ändring av vattenföringen
under året att förut uttagbar
vattenkraft kan utnyttjas på
fördelaktigare sätt, skall, med avseende
å skyldighet att erlägga dylik avgift,
så stor del av vattenkraften, som
1 Senaste lydelse, se SFS 1944: 199.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 22—23
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
ningen av dennas värde, anses såsom svarar mot förhöjningen av dennas
ökning av den uttagbara vattenkraf- värde, anses såsom ökning av den utten.
tagbara vattenkraften.
Medför vattenregleringen---------nu nämnts.
Beloppet av —---— — särskilt strömfall.
Avgift skall —-----— för företaget.
Vattendomstolens avgörande-------— Konungen bestämmer.
Huru avgifter — —----förordnar Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1955.
Har avgift fastställts genom dom,
som meddelats före nya lagens ikraftträdande,
skall nya lagen ej äga tilllämpning
med avseende å den tidrymd
av tjugu år, för vilken avgörandet
beträffande avgiften skall gälla.
Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen framlagda
förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det
följande, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag om ändring av maximi- och minimigränserna
för regleringsavgift enligt 4 kap. vattenlagen. För närvarande är
högsta beloppet tre kronor och minsta beloppet tio öre per turbinhästkraft.
Enligt förslaget skall gränserna bestämmas till sex kronor resp. tjugu öre.
Gällande bestämmelser m. m. Enligt 4 kap. 14 och 15 §§ vattenlagen
skall strömfallsägare, som deltager i större vattenregleringsföretag, erlägga
en särskild årlig avgift att användas för vissa närmare angivna ändamål.
Avgiften utgår med minst tio öre och högst tre kronor för varje turbinhästkraft,
varmed genom regleringen den uttagbara vattenkraften i strömfallen
i medeltal blivit ökad. Inom den nämnda ramen skall avgiftens storlek
bestämmas av vattendomstolen enligt grunder, som närmare angives i
lagtexten. Vattendomstolens avgörande gäller för en tidrymd av tjugu år
i sänder.
Reglerna om vattenregleringsavgifter har varit i huvudsak oförändrade
sedan vattenlagens tillkomst år 1918. Vissa jämkningar i bestämmelserna
vidtogs emellertid år 1944 (se prop. 1944: 169).
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955
3
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 december 1953, nr 428, har riksdagen
under åberopande av tredje lagutskottets utlåtande nr 33 anhållit, att Kungl.
Maj :t måtte låta verkställa utredning rörande grunderna för utgörande av
regleringsavgifter enligt vattenlagen jämte därmed sammanhängande spörsmål
samt att Kungl. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag, vilka
utredningen kunde föranleda. Tredje lagutskottet har i sitt berörda utlåtande
uttalat sig för utredning om ett flertal spörsmål angående regleringsavgifterna.
Enligt utskottets mening vore utredningen särskilt trängande
i vad den avsåge höjning av avgiftslatitudens övre gräns. Om den icke helt
kunde slutföras inom en nära framtid, borde därför förslag i sistnämnda
fråga avgivas, innan utredningen av de övriga frågorna blivit färdig.
Promemoria med förslag till lagändring. Med anledning av den omförmälda
riksdagsskrivelsen har inom justitiedepartementet upprättats en promemoria,
dagtecknad den 19 februari 1955, med förslag till ändring i grunderna
för regleringsavgift enligt 4 kap. vattenlagen. I promemorian uttalas
att frågan om höjning, med hänsyn till penningvärdeförsämringen, av
den övre gränsen för avgiftslatituden torde böra upptagas till särskild prövning
i avvaktan på den av riksdagen avsedda tämligen genomgripande revisionen
av grunderna för regleringsavgifterna.
Till en början lämnas i promemorian en redogörelse för de justeringar
som andra avgifter enligt vattenlagen på senare tid undergått i detta avseende.
Det erinras sålunda om att maximum för regleringsavgift enligt
1939 års lag om tillfällig vattenreglering vid 1952 års riksdag höjts från
15 000 till 30 000 kronor (prop. nr 53, tredje lagutsk. uti. nr 13). Enligt
förslag i eu till 1954 års riksdag avgiven proposition har maximibeloppet
för fiskeavgiften för kraftanläggningar jämlikt 2 kap. 10 § vattenlagen fördubblats,
och samtidigt har fiskeavgiften för vattenregleringar väsentligt
höjts (prop. nr 23, tredje lagutsk. uti. nr 2). Vidare har vid samma riksdag
grundbeloppet för domstolsavgift enligt 11 kap. 95 § vattenlagen höjts till
det dubbla (prop. 198, tredje lagutsk. ull. nr 24).
Efter eu redogörelse för skilda överväganden i frågan — härom må hänvisas
till redogörelsen i propositionen (s. 5—6) — föreslås i promemorian
den ändringen i 4 kap. 14 § vattenlagen att maximum i avgiftslatituden höjes
från tre till fem kronor per turbinhästkraft. Beträffande avgifter, fastställda
innan ändringen trätt i kraft, föreslås en särskild övergångsregel av innehåll
att den nya lagbestämmelsen blir tillämplig blott i den mån omprövning av
avgiftsbeloppet påkallas vid utgången av löpande tjugoårsperiod.
Yttranden, över promemorian med därvid fogat lagförslag har efter remiss
yttranden avgivits av vattenöverdomstolen, kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen,
länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands
och Kopparbergs län, Svenska vattenkraftföreningen samt Riksförbundet
Landsbygdens folk.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955
Promemorians förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av vattcnöverdomstolen,
kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i
Norrbottens, Jämtlands och Kopparbergs lön. Svenska vattenkraftföreningen
samt Riksförbundet Landsbygdens folk.
Kammarkollegiet och Riksförbundet Landsbygdens folk har i anslutning
till sitt tillstyrkande av förslaget framhållit att vissa skäl talar för att avgiftsmaximum
borde höjas mera än vad som föreslagits i promemorian.
Två remissmyndigheter, länsstyrelserna i Västerbottens och Västernorrlands
län, yrkar uttryckligen ändring av förslaget på så sätt, att maximum
för avgiften höjes till sex kronor och minimum till tjugu öre.
Departementschefen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,
har i samband med lagrådsremissen anfört följande:
»Såsom framgår av den föregående redogörelsen har 1953 års riksdag i
skrivelse till Kungl. Maj :t begärt utredning rörande grunderna för regleringsavgifter
enligt vattenlagen. Riksdagen har bl. a. ifrågasatt en icke oväsentlig
höjning av avgiftsbeloppen. Den av riksdagen begärda utredningen
kommer att verkställas av de särskilda sakkunniga som kommunikationsministern,
enligt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 4 februari 1955, tillkallat
för utredning av vissa med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna
sammanhängande frågor. Jag har emellertid, i överensstämmelse med rekommendation
av riksdagen i 1953 års skrivelse, ansett mig böra till särskild
behandling upptaga frågan om höjning av avgiftslatitudens övre gräns. I
den promemoria, som inom justitiedepartementet upprättats beträffande denna
fråga och som varit föremål för remissbehandling, har föreslagits en höjning
av avgiftsmaximum från tre till fem kronor. Höjningen har beräknats
med hänsyn till den förändring i penningvärdet som ägt rum från år 1944,
då grunderna för regleringsavgifterna enligt vattenlagen senast övervägdes.
Med den i promemorian angivna utgångspunkten — d. v. s. att höjningen
bör beräknas på grundval av penningvärdets förändring från år 1944 — synes
en höjning från tre till fein kronor vara i huvudsak riktigt avvägd. Vid
remissbehandlingen har emellertid från ett par håll yrkats, att maximum
för avgiften skall bestämmas till sex kronor. Om man icke anser sig böra
välja en tidigare utgångspunkt än 1944 för beräkningen av penningvärdeförsämringen,
innebär en höjning till nämnda belopp även i viss mån en
.reell ökning. En sådan synes dock väl försvarlig med hänsyn till de ofta
mycket starka ingrepp för bygderna som de stora vattenregleringarna, särskilt
i Norrland, visat sig innebära. Jag vill därför föreslå, att avgiftsmaximum
nu höjes till sex kronor.
Minimum för latituden är för närvarande tio öre per turbinhästkraft. I promemorian
har — med understrykande av att det lägre registret bör utnyttjas
endast när speciella förhållanden föranleder till att avgiften bör beräknas
till ett mycket lågt belopp — föreslagits att detta belopp skall bibehållas. I
avsikt att det för domstolarna skall stå klart, att lagändringens huvudsyfte är
Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1955
5
ett allmänt återställande av avgifternas realvärde, vill jag emellertid förorda
att även den nedre gränsen fördubblas och alltså höjes till tjugu öre.
Lagändringen torde böra träda i kraft den 1 juli 1955. Då lagändringen
väsentligen åsyftar en kompensation för penningvärdeförsämringen — om
ändringen kan anses innebära en realökning av latituden, är denna mycket
måttlig — synes det ej föreligga hinder att tillämpa den nya latituden
även på äldre företag (jfr prop. 1954:23 s. 60). Redan fastställda avgifter
bör dock få gälla intill utgången av löpande tjuguårsperiod. En särskild
övergångsregel härom torde böra meddelas i överensstämmelse med vad som
föreslagits i promemorian.»
Lagrådet. Lagrådet har lämnat förslaget till lagändring utan erinran.
Utskottet
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 10 maj 1955
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Grym, Ivar
Nilzon, Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson* och Kriigel;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson
i Torp, Levin, Andersson i Rvggestad, Berggren*, Jansson i Benestad* och
Östlund*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:318 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition a1 i texten