Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna stad.

1955-05-10 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.is proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna stad.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1953

Nr 23

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.is proposition med förslag

till lag med särskilda bestämmelser angående vissa

laga skiften i Kiruna stad.

Genom en den 31 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 181, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften

i Kiruna stad

Med ändring av vad lagen om fastighetsbildning i stad innehåller häremot

stridande förordnas, att inom sådana delar av Kiruna stad, för vilka

jordregister skall föras, skola beträffande laga skifte å område, som är att

jämställa med skifteslag varom förmäles i 1 kap. 2 § under 1 lagen om

delning av jord å landet och som icke tidigare skiftats, föreskrifterna i

sistnämnda lag och i lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 8) innefattande vissa

bestämmelser angående laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar

av Norrbottens län äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

i det följande, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vissa skiftesförrättningar inom landsbygdsområden

av Kiruna skola handläggas med tillämpning av samma bestämmelser

som skulle ha gällt, därest områdena icke tillhört stad.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1955

i

Inledning

Genom resolution av Kungl. Maj :t den 24 oktober 1947 erhöll Jukkasjärvi

kommun med dess dåvarande område stadsrättigheter från och med den

1 januari 1948. Staden skulle benämnas Kiruna.

Sedan laga skifte begärts å vissa inom staden belägna områden, vilka

vid en år 1896 fastställd awittring i Jukkasjärvi socken avskilts från kronans

marker, samt till följd av förrättningsansökningarna vissa förberedande

utredningsarbeten och inventeringar verkställts av lantmäterimyndigheterna,

anmälde överlantmätaren i Norrbottens län genom skrivelse den

10 november 1954 till lantmäteristyrelsen, att behov av särskilda lagbestämmelser

syntes föreligga för att de sökta skiftena skulle kunna genomföras.

Med anledning därav inkom styrelsen den 28 januari 1955 till Kungl. Maj:t

med framställning (stencilerad) om särskild lagstiftning för skiftesverksamheten

i Kiruna stad.

Över framställningen har efter remiss utlåtanden avgivits av hovrätten

för Övre Norrland, ägodelningsdomaren i Gällivare domsaga, lantbruksstyrelsen,

som bifogat yttrande från lantbruksnämnden i Norrbottens län,

skogsstyrelsen, som bifogat yttrande från skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens

län, länsstyrelsen i Norrbottens län, som bifogat yttrande från drätselkam*

maren i Kiruna, samt överlantmätaren i Norrbottens län.

Gällande rätt

För fastighetsbildning i stad gäller i princip bestämmelserna

i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen),

vilka bestämmelser närmast är avpassade för typiska stadsbyggnadsförhållanden.

Med anledning av att städerna numera icke sällan

omfattar betydande områden av ren landsbygdskaraktär har emellertid möjlighet

öppnats att inom stad i stället tillämpa vissa av de för fastighetsbildningen

på landsbygden gällande reglerna, vilka i huvudsak återfinns i

lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen)

och lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning av fastigheter å landet (sammanläggningslagen).

Enligt lag den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser

om fastighetsbildning inom vissa områden av stad (här betecknad

1948 års lag) äger sålunda Kungl. Maj:t eller myndighet, som Kungl. Maj :t

bestämmer, att där så påkallas av hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket

förordna att beträffande område av stad, i stället för de i fastighetsbildningslagen

meddelade bestämmelserna om avstyckning av område som

ej ingår i tomtindelning och om sammanläggning av stadsägor, vad för landet

är stadgat om avstyckning och sammanläggning skall äga tillämpning

med vissa i lagen angivna undantag. Sådant förordnande skall icke gälla

beträffande mark, som ingår i stadsplan eller som enligt byggnadsplan,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1955

fastställd efter den 1 januari 1948, är avsedd för annat än jordbruksändamål.

Vid tillkomsten av 1948 års lag behandlades frågan huruvida jorddelningslagen

i sin helhet — alltså även dess regler om laga skifte — borde

kunna bliva gällande inom stadsområde, men tanken på en sådan utvidgning

av lagstiftningen avvisades. Beträffande laga skifte gäller alltså huvudregeln

om fastighetsbildningslagens tillämplighet inom stad, oavsett om förordnande

enligt 1948 års lag meddelats eller ej. Utan betydelse för tillämpligheten

av fastighetsbildningslagen är även frågan huruvida jordregister

enligt förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister skall föras i

staden i stället för fastighetsregister enligt de för stad gällande bestämmelser,

vilket sistnämnda register i det följande betecknas stadsregister.

Enligt gällande registreringsbestämmelser skall stadsregister i princip alltid

finnas upplagt för en stads hela område, men Kungl. Maj:t eller myndighet

Kungl. Maj:t bestämmer äger, där det med hänsyn till omständigheterna

finnes lämpligt, förordna att i stället jordregister skall föras.

Fastighetsbildningslagens föreskrifter om laga

skifte återfinns i 6 kap., där förutsättningarna för institutets tillämpning

regleras i 1 §. Enligt första stycket av denna paragraf må laga skifte äga rum

allenast för utbrytande av kvotdelar av fastighet eller av område, som vid

mätningsförrättning undantagits för delägares gemensamma behov eller

lämnats oskiftat. Vid sådant laga skifte, vanligen kallat klyvningsskifte,

skall med vissa i följande paragrafer av kapitlet angivna undantag gällande

bestämmelser om laga skifte av jord på landet i tillämpliga delar lända till

efterrättelse.

Utöver stadgandet i 1 § första stycket om klyvningsskifte innehåller denna

paragraf i andra stycket en föreskrift, som ger möjlighet till laga skifte

å förut skiftad jord, s. k. omskifte. Enligt denna föreskrift må Kungl. Maj:t,

där särskilda omständigheter sådant föranleder, medgiva omdelning av redan

skiftad stadsjord, och äger Kungl. Maj:t i sammanhang därmed bestämma

skifteslagets omfång ävensom meddela de föreskrifter i övrigt beträffande

skiftet, som må finnas erforderliga.

Vid sidan av jorddelningslagens regler om laga skifte gäller för vissa

landsändar särskilda stadganden. Av intresse i detta sammanhang är I agen

den 5 juni 1909 innefattande vissa bestämmelser angående laga

skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknar av Norrbottens län (här betecknad

1909 års lag), vilken författning ännu är gällande. Enligt lagens

ingress skall beträffande laga skiften i de i rubriken angivna båda socknarna

de särskilda bestämmelserna i lagen lända till efterrättelse jämte de

angående laga skifte i allmänhet gällande föreskrifter, såvitt dessa föreskrifter

ej strider mot vad i lagen stadgas.

I skifte, varå 1909 års lag är tillämplig, skall endast ingå inrösningsjord

samt så mycket av återstående jord som oundgängligen erfordras för att

bereda delägarna så lämpligt och redigt skifte av inrösningsjorden som belägenheten

medger. Om delägare som innehar minst hälften av skifteslagets

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1955

skattetal det yrkar, skall i skiftet ytterligare intagas så mycket av skogsmarken,

som må erfordras för att tillägga varje ägolott nödig husbehovsskog

(1 §). Bestämmandet av skifteslagets omfång enligt angivna regler

får dock icke medföra att skifte kommer att, såvitt gäller Jukkasjärvi socken,

omfatta mer än hälften av skifteslagets hela areal enligt awittringshandlingarna

(2 §). Utan hinder av dessa stadganden må ägodelningsrätten

föreskriva utsträckning av skiftets omfattning om och i den mån sådant

finnes oundgängligen nödigt för vinnande av lämpligt och redigt skifte

(4 §).

Lantmäteristyrelsen

I sin framställning har lantmäteristyrelsen till en början återgivit vissa

delar av överlantmätarens skrivelse den 10 november

1 9 5 4 samt därefter redogjort för sin uppfattning om behovet av en

lagstiftningsåtgärd.

Jämlikt bestämmelserna i § 19 i 1873 års stadga om avvittring i Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker skulle, framhöll styrelsen, vid avvittring

iakttagas att gemensamt område tilldelades hemman och nybyggen,

som hörde till en by eller eljest hade sadant läge att de syntes lämpligen

kunna utgöra ett skifteslag. Sådana enheter hade i praxis hänförts till skifteslag

som avsågs i 1 kap. 2 § under 1 jorddelningslagen alltsa till s. k.

primära skifteslag. Såsom framgick av överlantmätarens redogörelse fick

stor tveksamhet anses föreligga huruvida skiftesreglerna i fastighetsbildningslagen

var tillämpliga på dylika primära skifteslag, som innefattade

ett flertal jordregisterfastigheter. Fastighetsbildningslagens regler för skifte,

i den mån ej var fråga om omskifte, avsåg fastighet eller område, som vid

mätningsförrättning undantagits för delägares gemensamma behov eller lämnats

oskiftat. Med fastighet avsågs ursprungligen »stadsägan», vars motsvarighet

inom jordregisterområde var »jordregisterfastigheten». Något behov

av skifte å angivna primära skifteslag förelåg ej vid fastighetsbildningslagens

tillkomst. Förekomsten av sådana skifteslag var en följd av att betydande

landsbygdsområden införlivats med stadssamhällena.

Beträffande sättet att lösa den föreliggande lagstiftningsfrågan

fann styrelsen, i anslutning till vad överlantmätaren anfört,

att landsbvgdsreglerna för skifte borde bli tillämpliga på de vid avvittringen

utbrutna primära skifteslagen. För en sådan lösning talade enligt

styrelsens åsikt även den omständigheten att lagen den 18 juni 1926 om

säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar i anledning av. laga skifte

eller annan jorddelningsförrättning därigenom blev tillämplig på ifrågavarande

skiften. Med hänsyn till de stora ersättningsbelopp som vid skiften av

detta slag brukade utgå mellan delägare syntes det önskvärt att i nämnda

lag angiven säkerhet för utbekommande av vissa ersättningar blev tillämplig

vid skiftena i fråga.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1955

Såvitt styrelsen hade sig bekant var skiften av ifrågavarande slag å primära

skifteslag endast aktuella i Kiruna. En begränsning av en ny lagstiftning

till Kiruna i enlighet med vad överlantmätaren föreslagit syntes styrelsen

därför lämplig. Lagstiftningen borde med hänsyn till de omfattande skiftesarbeten

inom staden, vilka påbörjats, bl. a. genom omfattande inventeringar,

snarast möjligt genomföras för att ligga till grund för de avgörande

skiftesbesluten. En sådan lösning föregrep ej och påverkade ej heller det

arbete med revision av fastighetsbildningslagsliftningen, som anförtrotts åt

1954 års fastighetsbildningskommitté.

Lantmäteristyrelsen har på grund av det anförda föreslagit, att i en särskild

lag upptages bestämmelse av i huvudsak det innehållet att jorddelningslagen

skall tillämpas i fråga om laga skiften å sådana primära skifteslag

inom Kiruna stad, vilka ej tidigare skiftats.

Lantmäteristyrelsen har vidare behandlat vissa med tillämpningen av''

1909 års lag inom Kiruna sammanhängande problem. Därvid har styrelsen

sammanfattningsvis anfört, att 1909 års lag erbjöd bestämda fördelar

framför jorddelningslagen. Anledning att upphäva lagen för Kirunas

jordregisterområde enbart för att detta kommit under annan administration

förelåg ej enligt styrelsens mening. Något sådant torde icke ha avsetts

i samband med stadsbildningen. I klarläggande syfte syntes dock i den nu

föreslagna lagbestämmelsen böra stadgas att, jämte jorddelningslagen, 1909

års lag skall äga tillämpning vid skiftena i fråga.

Yttrandena

Lantmäteristyrelsens framställning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

avr samtliga remissmyndigheter.

Beträffande behovet av den föreslagna lagstiftningsåtgärden har ägodelningsdomaren

i Gällivare domsaga framhållit, att den rådande oklarheten

beträffande den rättsliga grunden för de aktuella skiftena snarast möjligt

borde undanröjas och att detta icke lämpligen kunde ske på annat sätt än

genom lagstiftning. Liknande synpunkt har framförts av lantbruksstyrelsen

och drätselkammaren i Kiruna.

Mot utformningen av lantmäteristyrelsens förslag har icke riktats någon

anmärkning. Att göra jorddelningslagens skiftesregler direkt tillämpliga på

de med förslaget avsedda områdena har enligt särskilda uttalanden av lantbruksstyrelsen

och lantbruksnämnden ansetts naturligt och lämpligt.

Departementschefen

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anförde vid lagrådsremissen

bl. a. följande:

»I de fall, då stadsregister icke skall uppläggas för stad och stadsägoindelning

alltså icke genomföres, kan den situationen inträffa att 6 kap. 1 § fas
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1955

tighetsbildningslagen, tolkad efter sin ordalydelse, lägger hinder i vägen för

ett skifte, som i och för sig kan vara önskvärt. Ett odelat skifteslag, bestående

av flera registerfastigheter med gemensam ägovidd, är sålunda icke direkt

hänförligt till något av de i stadgandets första stycke angivna skifteslagen,

och en tillämpning av andra stycket, som förutsätter en tidigare delning av

skifteslaget, kan icke ifrågakomma. Även om skäl kan anföras till stöd för en

mindre snäv tolkning av stadgandet, kan man icke bortse från möjligheten

att vid rättslig prövning en delning av dylikt skifteslag icke kommer att anses

tillåtlig. Något vägledande domstolsavgörande av denna fråga föreligger

icke.

Enligt det anförda måste det alltså anses ovisst, huruvida de med lantmäteristyrelsens

framställning avsedda avvittringsenheterna, som består av

ett flertal fastigheter och icke tidigare undergått laga delning, kan underkastas

laga skifte. Utan särskild lagstiftning torde klarhet i denna fråga

icke kunna vinnas med mindre handläggningen av de sökta förrättningarna

fortsätter och prövning av förrättningarnas laglighet i vanlig ordning kommer

till stånd. Med hänsyn till vikten av att få till stånd ett snabbt avgörande

synes det önskvärt att frågan löses lagstiftningsvägen. Genom en särskild

lagstiftningsåtgärd undviker man även risken av att betydande kostnader

förgäves blir nedlagda på förrättningarna. Såsom framgår av bl. a.

lantbruksnämndens yttrande är skiftenas genomförande av stor betydelse

såväl för det allmänna som för de enskilda fastighetsägarna. Icke minst för

näringslivet i orten är det en angelägenhet av vikt att brukningsförhållandena

inom dessa avvittringsenheter blir uppordnade utan onödigt dröjsmål.

På grund av nu angivna omständigheter bör det snarast bliva fastslaget att

hinder mot förrättningarna inte möter av formella skäl och jag förordar

därför att den föreliggande frågan regleras genom särskild lagstiftning.

Lantmäteristyrelsen har föreslagit att lagstiftningsåtgärden begränsas till

att avse endast Kiruna. I princip är det naturligtvis mindre tilltalande att

meddela sådana särbestämmelser för ett enstaka område. Med hänsyn främst

till att fastighetsbildningslagstiftningen är föremål för en allmän översyn

samt att eu lösning av den för Kirunas del väckta frågan icke bör fördröjas

eller kompliceras anser jag det dock försvarligt att genomföra den föreslagna

begränsade lagstiftningen och alltså icke föranstalta om en utvidgning

därav till andra städer, där något behov av särskild reglering i detta

hänseende icke yppats.

Beträffande den huvudsakliga innebörden av de särskilda lagbestämmelserna

torde, i enlighet med vad samtliga de myndigheter funnit som uttalat

sig i frågan, böra stadgas, att såvitt gäller vissa i lagen angivna skiftesförrättningar

i Kiruna jorddelningslagens skiftesregler skall lända till efterrättelse.

Med en föreskrift av detta innehåll kan förrättningarna genomföras

utan hinder av de begränsningar av skiftesmöjligheterna som 6 kap. 1 § fastighetsbildningslagen

må innehålla. Då föreskriften även kommer att ha till

följd att förrättningarna skall handläggas utan iakttagande av de i övrigt

i fastighetsbildningslagen meddelade särbestämmelserna om skifte men dessa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1955

bestämmelser alltjämt synes böra gälla inom den egentliga stadsbebyggelsen,

bör föreskriften, såsom ock föreslagits, göras tillämplig allenast inom

jordregisterområde. En sådan begränsning är så mycket mera befogad som

behov av särlagstiftning beträffande områden med stadsregister icke visats

föreligga. Det av lantmäteristyrelsen anmärkta förhållandet att jorddelningslagen

saknar regler om val i stad av gode män torde icke, såsom

styrelsen även funnit, föranleda några olägenheter vid tillämpning i stad av

jorddelningslagen i stället för fastighetsbildningslagen.

Vad angår frågan om vilka skiftesförrättningar som med stöd av den särskilda

lagen skall handläggas enligt landsbygdsreglerna bör, med hänsyn

till lagstiftningens syfte att skapa garantier för att de på avvittringsenheterna

begärda skiftena kan komma till stånd, de ifrågasatta bestämmelserna

gälla förrättningar på skifteslag, som i likhet med avvittringsenheterna är

att anse såsom primära och som icke tidigare delats. Att såsom berörts

i ett remissyttrande utsträcka bestämmelserna att avse jämväl förrättningar

pa sekundära skifteslag samt omskiften skulle föra längre än som betingas

av det angivna syftet med lagstiftningen och kan medföra konsekvenser,

som icke helt kan överblickas i detta ärende. Ehuru det onekligen

från vissa synpunkter skulle vara fördelaktigt med enhetliga regler beträffande

samtliga skiften inom stadens landsbygd, anser jag det därför icke

tillrådligt med en sådan utvidgning. Beträffande omskiftesförrättningar må

för övrigt erinras om att fastighetsbildningslagen tillåter sådana, låt vara

efter Kungl. Maj:ts medgivande, och att den Kungl. Maj:t tillerkända rätten

att meddela ertorderliga bestämmelser i tillämpningen ansetts möjliggöra

alt fastighetsbildningslagens särbestämmelser ersättes med motsvarande regler

i jorddelningslagen.

Vad beträffar frågan om giltigheten av 1909 års lag inom Kiruna synes

mig ett klarläggande böra ske, såvitt gäller förrättningar som berörs av den

nu föreslagna lagstiftningen. Att på den föreliggande utredningen undantaga

förrättningarna från tillämpning av bestämmelserna i 1909 års lag anser

jag icke kunna komma i fråga. Dessa bestämmelser måste alltjämt anses

fylla en viktig funktion till förhindrande av skadlig uppdelning av skogsmarken.

Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft dagen efter den, då lagen

utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Den nya lagen bör

vinna tillämpning även beträffande förrättningar, som påbörjats före lagens

ikraftträdande, och detta bör gälla även i fråga om förrättning, som redan

avslutats vid ikraftträdandet men beträffande vilken slutlig prövning då

annu ej ägt rum. Härför erfordras icke särskild övergångsbestämmelse.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1!)35

13

Utskottet

Enligt det genom propositionen framlagda lagförslaget skall vissa skiftesförrättningar

inom Kiruna stad handläggas med tillämpning av samma bestämmelser

som skulle ha gällt, därest det varit fråga om förrättningar på

landet. Anledningen till att frågan om särskild lagstiftning blivit aktuell är

att laga skifte begärts å vissa områden, vilka genom s. k. avvittring på 1890- talet avskilts från kronans mark och tilldelats vissa hemman, tillhöriga enskilda

personer. Områdena är belägna inom den del av staden, som har typisk

landsbygdskaraktär. Enligt särskilt förordnande registerföres fastigheterna

där i jordregister, d. v. s. den i princip för fastigheter på landet avsedda

registerformen. Vid undersökningar, som företagits i anledning av

framställningen om laga skifte, har det visat sig vara tveksamt, om de regler,

som gäller för fastighetsbildning i stad och som närmast är avpassade

för typiska stadsbyggnadsförhållanden, över huvud möjliggör ett genomförande

av de begärda laga skiftena. Dessa regler torde nämligen ej vara

skrivna med tanke på sådana förrättningar, varom här är fråga. Såvitt känt

har svårigheter av nu nämnt slag uppkommit endast i Kiruna.

Den föreslagna lagen avser att undanröja den angivna tveksamheten samt

att möjliggöra, att de fastighetsbildningsregler, som ur saklig synpunkt ter

sig mest ändamålsenliga i de ifrågavarande fallen, blir tillämpliga. Såsom

framgår av det redan sagda har man i detta syfte föreslagit, att lagen om

delning av jord på landet skall tillämpas i stället för den eljest gällande

lagen om fastighetsbildning i stad. Dessutom föreslås skola gälla en lag av

mera speciell natur, nämligen lagen den 5 juni 1909 innefattande vissa bestämmelser

angående laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando socknai

av Norrbottens län. Sistnämnda lag avser att förhindra en skadlig uppdelning

av skogsmark, varav de ifrågavarande områdena till stor del består.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 10 maj 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Grym,

Ivar Nilzon, Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson* och Kriigel;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Allmän, Johansson

i Torp, von Seth*, Levin, Andersson i Ryggestad, Berggren och Jansson i

Benestad*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

550930

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:319 Skrivelse till Konungen i anledning a v Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående vissa laga skiften i Kiruna stad. a1 i texten