Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till expropriation av mark för stärkande av ofullständiga jordbruk. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 364 i första kammaren av herr Persson, Helmer, m. fl. samt nr 446 i andra kammaren av herrar Holmberg och Hagberg i Stockholm.

1955-05-17 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt till expropriation av mark för stärkande av ofullständiga jordbruk. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 364 i första kammaren av herr Persson, Helmer, m. fl. samt nr 446 i andra kammaren av herrar Holmberg och Hagberg i Stockholm.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt

till expropriation av mark för stärkande av ofullständiga

jordbruk.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen nr 364 i första kammaren av herr

Persson, Helmer, m. fl. samt nr 446 i andra kammaren av herrar Holmberg

och Hagberg i Stockholm.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till sådan ändring resp. komplettering

av gällande bestämmelser om expropriation av mark för stärkande

av ofullständiga jordbruk, att tillfredsställande reella möjligheter öppnas

till komplettering av ofullständiga jordbruk genom avstyckning från

godsen».

Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från lantmäteristyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § lagen den 12 maj 1917 om expropriation må fastighet, som

tillhör annan än kronan, efter tillstånd av Kungl. Maj :t tagas i anspråk

genom expropriation för vissa i lagrummet uppräknade ändamål. Efter

lagändring år 1947 kan expropriation sålunda ske bl. a. för stärkande av

ofullständigt jordbruk. I 109 och 110 §§ meddelas en del särskilda bestämmelser

om expropriation för detta ändamål. Sålunda föreskrives i

109 §, att fråga om expropriation i sådant fall endast får väckas av lantbruksnämnd.

Härjämte stadgas i 110 § vissa begränsningar i möjligheten

att erhålla expropriationsrätt. En förutsättning är att särskild svårighet

möter att genom avtal förvärva erforderlig mark till skäligt pris. Expropriation

får vidare icke ske, om därigenom avsevärd olägenhet skulle tillskyndas

markens ägare eller innehavare. Bland de begränsningar i övrigt,

som uppställes i 110 §, kan nämnas att expropriation av en hel jordbruksfastighet

i regel får ske endast om fastigheten tillhör bolag, förening, stif9ii

55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1955

telse eller fideikommiss. Tillhör fastigheten enskild person är förutsättningen

den, att ägaren icke är mantalsskriven å fastigheten eller å fastighet

i sambruk med densamma samt dessutom att han uppenbarligen besitter

fastigheten av annan anledning än att bereda sig sin huvudsakliga

utkomst av jordbruket.

Som ovan nämnts prövas frågan, huruvida expropriation i visst fall må

ske, av Kungl. Maj :t. Den som erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd till expropriation

har att fullfölja ärendet genom att hos vederbörande expropriationsdomstol

begära stämning å ägaren till den mark, som avses med

Kungl. Maj :ts beslut, och å övriga sakägare, t. ex. arrendator. Vid domstolsbehandlingen

bestämmes expropriationsersättningens storlek. I fråga

om förfarandet inför domstolen gäller i stort sett samma regler som för

den ordinära tvistemålsprocessen. Däremot föreligger en väsentlig avvikelse

från denna såvitt angår rättegångskostnadernas fördelning. Den

vanliga regeln härom i svensk tvistemålsprocess är att den som förlorar

rättegången skall ersätta motparten hans kostnader. I expropriationsmål

åter gäller enligt särskilt stadgande i 67 § expropriationslagen som huvudregel,

att den som genom expropriationen erhåller mark skall betala motpartens

rättegångskostnader oavsett det resultat vartill domstolen kommer

beträffande expropriationsersättningens storlek.

Yttrandena

Båda remissinstanserna avstyrker bifall till yrkandet i motionerna.

Lantmäteristyrelsen anför följande.

Frågan om anskaffning av mark för stärkande av ofullständiga jordbruk

torde i vissa avseenden komma att beröras av nu pågående utredningar.

1951 års jordbruksrationaliseringskommitté har således bl. a. till

uppgift att utreda frågan om förstärkning av ofullständiga jordbruk med

skogsmark. Denna utredning torde därvid komma in på vissa av de i

motionen berörda spörsmålen. Det är likaledes att förvänta, att 1954 års

fastighetsbildningskommitté i enlighet med de för denna kommitté gällande

direktiven kommer att till övervägande upptaga frågan om och på

vad sätt anskaffandet av mark, som erfordras för förstärkning av ofullständiga

jordbruk, bör lösas i samband med större fastighetsregleringar.

Det synes styrelsen icke erforderligt att, i varje fall innan resultaten

av nämnda kommittéer föreligga, ytterligare utredning igångsättes på detta

område. Styrelsen anser sig för ''den skull icke för närvarande böra förorda

bifall till motionen.

Lantbruksstyr elsen anför, att det av förarbetena till gällande lagstadganden

om expropriation för stärkande av ofullständigt jordbruk framgår

att det varit lagstiftarens mening att detta rättsinstitut borde begagnas

med varsamhet. Styrelsen hänvisar härom till ett uttalande av vederbörande

departementschef i proposition nr 75/1947 (s. 239), genom vilken proposition

förslag framlades till de nu gällande stadgandena. Det åberopade uttalandet

har följande lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2t> dr 1955

3

Att det enligt min uppfattning i princip bör finnas möjlighet att använda

expropriation för att genomföra den yttre rationaliseringen innebär

ej, att jag anser det i och för sig önskvärt, att detta medel tillgripes.

Tvärtom vill jag starkt betona, att expropriation bör ske först då det visat

sig omöjligt att på andra vägar nå det åsyftade målet. Jag är vidare av

den åsikten, att man även i dylika fall bör iakttaga varsamhet vid användande

av expropriationsinstitutet och att eventuellt erforderliga ingrepp

av detta slag ej skola göras mer omfattande än som är nödvändigt för att

undanröja de föreliggande svårigheterna.

Styrelsen fortsätter.

Departementschefens uttalande underströks av särskilda utskottet (uti.

nr 2/1947 s. 90).

Enligt de årligen sammanställda redogörelserna för lantbruksnämndernas

verksamhet ha nämnderna under åren 1949—1954 gjort 8 framställningar

till Kungl. Maj:t om expropriation enligt de nu angivna bestämmelserna.

Endast 2 av de nämnda expropriationsmålen ha enligt angivna

uppgifter under samma tid fullföljts.

För egen del får lantbruksstyrelsen anföra följande. De expropriationsförfaranden,

som med stöd av de förut återgivna bestämmelserna hittills

igångsatts, ha tagit sikte huvudsakligen på kompletteringar av ofullständiga

jordbruk med skogsmark. Att verksamheten på området fått så ringa

omfattning som framgår av de statistiska uppgifterna beror, förutom på

de förut anförda uttalandena i förarbetena samt lagens ordalydelse, framför

allt på att expropriationsersättningarna visat sig bli så höga, att innehavarna

av ofullständiga jordbruk icke annat än mer undantagsvis torde

kunna förvärva tillskottsmark på denna prisnivå. Lantbruksnämndernas

befogenheter att lämna bidrag till kostnaderna för sådana förvärv äro begränsade.

Även kostnaderna för förfarandet ha visat sig bli avsevärda. Vad

expropriationsinstitutets konstruktion beträffar leder den visserligen till ett

långt utdraget förfarande med mycket arbete på varje enskilt fall, men

detta torde knappast i avsevärdare mån ha bidragit till nämndernas återhållsamhet

på området.

Frågan om ofullständiga jordbruks komplettering med skog är för närvarande

föremål för överväganden inom 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning.

Vad beträffar den av motionärerna berörda frågan om förvärv

av tillskottsjord från de stora godsen på slättbygderna torde det särskilt

vara vid fideikommiss, som svårigheter att förvärva mark möta. Det synes

icke osannolikt att de förslag, som äro att förvänta från fideikommissulredningen,

skola bidraga till att underlätta förvärv av tillskottsjord från sådana

gods som utgöra fideikommiss. Under angivna förhållanden synes

icke påkallat att nu föranstalta om sådana lagstiftningsåtgärder som föreslagits

av motionärerna.

Utskottet

Som framgår av remissinstansernas yttranden kan det av motionärerna

behandlade spörsmålet väntas bli belyst ur skilda synpunkter av åtminstone

tre nu pågående utredningar, nämligen 1951 års jordbruksrationaliseringskommitté,

den sedan år 1952 arbetande fideikommissutredningen samt 1954

års fastighetsbildningskommitté. Att under sådana omständigheter nu

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 är 1965

igångsätta ytterligare en utredning i frågan synes varken påkallat eller

lämpligt. Utskottet kan därför icke förorda bifall till motionärernas

yrkande.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 364 och II: 446, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 maj 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Albert Hermansson*, Grym, Ivar

Nilzon*, Axel Jansson, Herbert Hermansson* och Kriigel*;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman*, Johansson

i Torp, Levin*, Nestrup och Andersson i Ryggestad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

St hl in 195''. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.