Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.

1955-11-15 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:28, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk

kraft.

Genom en den 14 oktober 1955 dagtecknad proposition, nr 207, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om regleidng av förbrukningen av elektrisk kraft

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Därest på grund av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak

tillgången på elektrisk kraft inom riket under viss tidsperiod kan förutses

ej komma att förslå för att tillgodose behovet därav, må reglering av förbrukningen

av dylik kraft ske i enlighet med vad i denna lag sägs.

2 §.

Förordnande om åtgärder, som i 1 § avses, meddelas av Konungen samt

må innefatta föreskrift såväl om kraftens fördelning mellan förbrukarna

som om användningen i övrigt av tillgänglig kraft.

Konungen äger uppdraga åt myndighet eller annat för ändamålet lämpat

organ, som Konungen bestämmer, att meddela närmare föreskrifter om tilllämpningen

av förordnande, som avses i första stycket.

3 §•

Vid meddelandet av föreskrift enligt 2 § skall tillses, att behov, vilkas

täckande är av särskild vikt för befolkningen eller produktionen eller eljest

för det allmänna, i främsta rummet bliva tillgodosedda.

4 §•

Meddelas föreskrift enligt 2 §, åligger det ägare eller innehavare av sådan

anläggning för alstrande eller tillhandahållande av elektrisk kraft

(kraftföretag), som avses med föreskriften eller som tillhandahåller kraft

1 llihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

åt förbrukare vilka beröras av föreskriften, att enligt anvisningar av Konungen

eller organ, som i 2 § sägs, vidtaga åtgärder för att i görligaste mån förhindra

överträdelser av föreskriften.

5 §.

Förbrukare av elektrisk kraft, som uttager större myckenhet kraft än han

enligt föreskrift jämlikt 2 § äger uttaga, skall där Konungen så förordnar

vara skyldig att för den myckenhet kraft, som uttages utöver den enligt

föreskriften medgivna, erlägga förutom till kraftföretaget utgående avgift

en särskild överuttagningsavgift.

Överuttagningsavgift utgår enligt grunder, som Konungen bestämmer,

samt tillfaller kronan.

6 §.

Det åligger ägare eller innehavare av kraftföretag att enligt bestämmelser,

som meddelas av Konungen eller organ som i 2 § sägs, uppbära och

redovisa överuttagningsavgifter för elektrisk kraft, som för mycket uttagits

från företaget.

Underlåter förbrukare av elektrisk kraft att i föreskriven ordning erlägga

överuttagningsavgift, åligger det ägaren eller innehavaren av kraftföretaget

att enligt anvisningar av Konungen eller organ som i 2 § sägs avstänga

förbrukaren från vidare kraftuttag.

Konungen må, då särskilda skäl därtill föranleda, befria förbrukare från

skyldighet att erlägga överuttagningsavgift, .som påförts honom.

7 §•

Har ägare eller innehavare av kraftföretag eller av sådan järnvägs- eller

spårvägsanläggning eller industriell eller därmed jämförlig anläggning, vid

vilken elektrisk kraft användes för annat ändamål än för belysning, uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet åsidosatt beträffande företaget eller anläggningen

meddelad föreskrift enligt 2 §, dömes till dagsböter eller fängelse.

Har annan förbrukare av kraft än i första stycket avses uppsåtligen eller

av grov oaktsamhet använt kraft för annat ändamål än sådant, vartill han

enligt meddelad föreskrift äger använda kraft, dömes som i första stycket

sägs.

8 §.

Underlåter ägare eller innehavare av kraftföretag att fullgöra vad honom

åligger enligt 4 eller 6 §, må organ, som i 2 § sägs, vid vite tillhålla den

försumlige att fullgöra dylikt åliggande.

9 §.

Vad i denna lag är stadgat angående ägare eller innehavare av kraftföretag

eller av anläggning, varom förmäles i 7 §, skall, såvitt angår kommunalt

kraftföretag eller kommunal anläggning, i stället äga tillämpning å föreståndaren.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955 3

10 §.

Konungen äger meddela närmare föreskrifter angående tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till

och med den 30 juni 1956. Föreskrift, som meddelas med stöd av lagen,

skall ej gälla längre än lagen äger giltighet.

Vad i lagen stadgas i fråga om sådant under tiden för lagens giltighet begånget

brott, som i lagen avses, skall dock äga tillämpning även efter det

lagen i övrigt upphört att gälla. Vad nu sagts skall ock, i den mån Konungen

ej annorledes förordnar, äga tillämpning i fråga om skyldighet att erlägga

överuttagningsavgift för elektrisk kraft, som uttagits under tid, då

föreskrift jämlikt 5 § om dylik avgift varit gällande.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

i det följande, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen framlägges förslag till lag, som möjliggör reglering

av förbrukningen av elektrisk kraft. Förslaget är utformat i nära överensstämmelse

med den lag i ämnet som gällde under åren 1949—1954. Giltighetstiden

för den nya lagen begränsas till den 30 juni 1956.

Tidigare lagstiftning. Med anledning av bristen på kraft och bränsle under

det senaste kriget genomfördes lagen den 12 december 1941 (nr 925) om

reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas (prop. 1941: 347, första

lagutskottets utlåtande 1941: 49). Enligt denna lag ägde Kungl. Maj:t eller,

efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens bränslekommission vid behov

meddela föreskrift om kraftens och gasens fördelning mellan förbrukarna

samt om användningen i övrigt av tillgänglig kraft och gas. I likhet med ett

flertal andra av de lagar av kristidslags natur som tillkom under kriget

skulle lagen äga tillämpning först efter särskilt förordnande. Sådant förordnande

meddelades av Kungl. Maj :t, efter inhämtande av riksdagens sami

sänder, sista gången till och med den 30 juni 1949.

tycke, samtidigt med lagens utfärdande. Lagen gällde till en början till och

med den 30 juni 1943, men den förlängdes sedermera successivt med ett år

Med stöd av 1941 års lag utfärdades vid ett flertal tillfällen av Kungl.

Maj:t och bränslekommissionen föreskrifter angående inskränkningar i och

reglering av förbrukningen av kraft och gas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

Från och med den 1 juli 1949 ersattes 1941 års lag med lagen den 6 maj

1949 (nr 182) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft (prop. 1949:

82, andra lagutskottets utlåtande 1949: 9). I denna lag stadgades, i 1 §, att

därest på grund av bristande tillgång på vattenkraft eller av annan orsak

tillgången på elektrisk kraft inom riket under viss tidsperiod kunde förutses

ej komma att förslå för att tillgodose behovet därav, reglering av förbrukningen

av dylik kraft finge ske i enlighet med vad i lagen föreskrevs. Förordnande

om reglering fick enligt 2 § meddelas av Kungl. Maj :t och kunde

innefatta föreskrift såväl om kraftens fördelning mellan förbrukarna som

om användningen i övrigt av tillgänglig kraft. Kungl. Maj :t ägde vidare uppdraga

åt myndighet som Kungl. Maj :t bestämde att meddela närmare föreskrifter

om tillämpningen av sådant förordnande. I 3 § stadgades, att vid

meddelande av föreskrifter skulle tillses, att behov vilkas täckande var av

särskild vikt för befolkningen eller produktionen eller eljest för det allmänna,

i främsta rummet blev tillgodosedda. Kraftföretagarna ålades enligt 4 §

att vidtaga åtgärder för att i görligaste mån förhindra överträdelser av meddelade

föreskrifter. Bestämmelser om skyldighet för förbrukare, som uttog

lör mycket kraft, att erlägga särskild överuttagningsavgift meddelades i 5

och 6 §§. I 7—It §§ slutligen meddelades vissa ansvars- och vitesbestämmelser

och i övrigt föreskrifter av formell natur.

Den år 1949 utfärdade lagen gällde till och med den 30 juni 1954. Lagen

har icke sedermera förlängts. Det må anmärkas, att vattenfallsstyrelsen —

i samråd med svenska elverksföreningen och svenska vattenkraftföreningen

— i skrivelse till handelsdepartementet den 25 november 1953 uttalade, att

en förlängning av 1949 års lag icke syntes erforderlig, dock under förutsättning

att kraltverksbyggnader och sjöregleringar skulle kunna genomföras

enligt föreliggande planer och att behovet av elektrisk kraft icke skulle stiga

i snabbare takt än som kunde förväntas av utförda prognosstudier.

Framställning av centrala driftledningen. I framställning till Kungl. Maj :t

den 16 september 1955 har centrala driftledningen ■— i samråd med vattenfallsstyrelsen,

svenska elverksföreningen och svenska vattenkraftföreningen

— hemställt om åtgärder för att ånyo möjliggöra en reglering av eleletricitetsförbrukningen.

I framställningen förklarar sig centrala driftledningen bedöma läget så,

att den genomsnittliga risken för att inskränkningar av kraftleveranser

måste göras är så stor, att man till den kommande vintern måste göra sig

beredd att kunna genomföra en statlig reglering av kraftförbrukningen.

Framställningen utmynnar i en hemställan, att Kungl. Maj :t måtte dels

vidtaga sådana åtgärder, att en reglering av den elektriska kraftförsörjningen

i den omfattning och under de förutsättningar, som angavs i 1949 års lag,

kan bli möjlig med verkan senast från och med den 1 december 1955 och

med giltighet till och med den 30 juni 1956, dels omedelbart uppdraga åt

centrala driftledningen att vidtaga förberedande åtgärder för en reglering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955 5

Yttranden, över centrala driftledningens framställning har efter remiss

yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen, kommerskollegiet, statens

handels- och industrikommission och Sveriges industriförbund.

Samtliga remissinstanser uttalar sig för att åtgärder snarast måtte vidtagas

för att möjliggöra en statlig reglering av kraftförsörjningen.

Föredragande statsrådet. T. f. chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Lindell, anförde i samband med lagrådsremissen följande.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har 1949 års lag om

reglering av elektricitetsförbrukningen numera upphört att gälla. Då giltighetstiden

för lagen utlöpte förra året, räknade man icke med att det i fortsättningen

skulle föreligga behov av ransonering. De förutsättningar på

vilka detta antagande byggdes har dock nu väsentligt ändrats. Kraftbehovet

har stegrats i en takt som icke varit väntad, och den långvariga torkan under

den förflutna sommaren har ytterligare skärpt läget. Om icke en väsentlig

förbättring i vattentillgången inträder under den närmaste tiden,

måste man räkna med att åtgärder för en reglering av förbrukningen åter

blir påkallade. Det torde visserligen icke vara uteslutet att den nu akuta

bristsituationen skall kunna bemästras på frivillighetens väg. Såsom handels-

och industrikommissionen påpekat innehåller kraftleveranskontrakten

numera ofta klausuler om force majeure, vilka möjliggör en nedskärning

av leveranserna utan att skadeståndsskyldighet för leverantören inträder.

Uppenbarligen skulle det också vara mest tilltalande om en särskild ransoneringslagstiftning

kunde undvikas. Jag anser mig dock nödsakad att —

i överensstämmelse med centrala driftledningens av sakkunniga myndigheter

och organisationer understödda framställning — såsom en beredskapsåtgärd

föreslå genomförandet av en dylik lagstiftning, så att möjlighet föreligger

att införa en statlig reglering om en sådan skulle visa sig påkallad.

Lagstiftningen bör träda i kraft snarast möjligt. Den bör emellertid få provisorisk

karaktär, varför dess giltighetstid torde få begränsas till den 39

juni 1956.

Vid utformningen av den nya lagen bör 1949 års lag i ämnet i allt väsentligt

kunna tjäna såsom förebild. Handhavandet av regleringen kan lämpligen

uppdragas åt ett för ändamålet särskilt bildat organ med nära anknytning

till centrala driftledningen. I detta organ bör ingå representanter för

de olika intressen som kan komma att beröras av en reglering; även den s. k.

borgerliga förbrukningen synes härvid böra vara representerad. Närmare

bestämmelser härom liksom beträffande tillämpningen i övrigt av lagen

torde få meddelas av Kungi. Maj:t. I själva lagen synes i det angivna hänseendet

tillfyllest att stadga, att Kungl. Maj:t äger uppdraga handhavandet

av regleringen åt myndighet eller annat för ändamålet lämpat organ som

Kungl. Maj :t bestämmer.

I likhet med 1949 års lag torde den nya lagen böra medgiva åläggande av

överuttagningsavgift, då för mycket kraft uttages. Denna avgift är inte av

opaginerad Kontrollera mot PDF

<3 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1955

den karaktär, att den bör inräknas i det beskattningsvärde, som ligger till

grund för uttagandet av elskatt enligt 1951 års elskatteförordning.

Enligt vad jag erfarit av chefen för kommunikationsdepartementet är det

avsett, att kostnaderna för en eventuell reglering skall förskotteras av vattenfallsstyrelsens

driftmedel. Något anslag för ändamålet behöver alltså

icke nu begäras av riksdagen. Om en reglering skulle komma att genomföras,

torde frågan om det slutliga bestridandet av kostnaderna få upptagas

till särskild prövning.

Lagrådet. Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda lagförslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 15 november 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Axel Jansson,

Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson, Boo och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson

i Torp, von Seth, Nyberg, Levin och Bengtsson i Halmstad.

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

551743

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:365 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft. a1 i texten