Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om Ottsjöns undantagande från vattenreglering och byggande i vatten. Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motionerna nr 32 i första kammaren av herr Pålsson m. fl. samt nr 41 i andra kammaren av herr Agerberg m. fl.

1955-11-15 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner om Ottsjöns undantagande från vattenreglering och byggande i vatten. Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motionerna nr 32 i första kammaren av herr Pålsson m. fl. samt nr 41 i andra kammaren av herr Agerberg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av väckta motioner om Ottsjöns

undantagande från vattenreglering och byggande i

vatten.

Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motionerna nr 32 i första kammaren av herr Pålsson

m. fl. samt nr 41 i andra kammaren av herr Agerberg m. fl. I motionerna,

vilka är likalydande, hemställes, »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t

anhålla, att åtgärder vidtagas för att Ottsjön samt Vålån från och med

Vålåsjön till och med utloppet i Ottsjön genom fridlysning eller på annat

sätt undantagas från vattenreglering och byggande i vatten».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sin hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa

till motionerna.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttrande över motionerna från kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, fiskeristyrelsen

samt länsstyrelsen i Jämtlands län. På begäran av utskottet

har därjämte Svenska naturskyddsföreningen och Indalsälvens regleringsförening

u. p. a. avgivit yttrande.

Länsstyrelsen har vid sitt yttrande fogat utlåtande över motionerna från

Jämtlands läns naturskyddsråd.

Vidare har utskottet den 31 augusti—den 2 september 1955 besökt

trakten kring Ottsjön samt vissa andra delar av Jämtlands län för att bilda

sig en närmare uppfattning om de förhållanden där, som ansetts vara av

intresse vid behandlingen av motionerna. Under sitt besök hade utskottet

ett flertal överläggningar med de lokala myndigheterna, varjämte ortsbefolkningen

bereddes tillfälle att muntligen för utskottet ge uttryck åt sin

uppfattning i den föreliggande frågan.

Inledning

Ottsjön är belägen inom Undersåkers socken, Jämtlands län, i övre delen

av det tillflöde till Indalsälven, som förenar sig med älven i Ockesjön

och som vanligen benämnes Storån. Den har en längd av ungefär 13 km

och en medelbredd av ungefär 1,5 km. I Ottsjön utmynnar i dess västra

del Skårån och i dess sydöstra del Vålån. Utanför Vålåns mynning ligger

en deltabildning, i vilken ingår ett undervattensgrund, »Ridvadet», som med

1—1846 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

en längd av omkring 900 m sträcker sig tvärs över sjön. Storån rinner

efter sitt utlopp ur Ottsjön genom sjöarna Aumen, Hottöjen, Gesten,

Håckren och Sällsjön för att sedan genom den s. k. Storboströmmen utfalla

i Ockesjön strax uppströms Storsjön.

Beträffande äganderättsförhållandena i Ottsjöområdet kan nämnas, att

strandområdet samt vattenområdet med fiske i Vålåsjön, Vålån och den

södra hälften av Ottsjön och Storån tillhör fastigheter, vilka äges av Kungl.

Maj :t och Kronan, medan strandområdet samt vattenområdet med fiske

i den norra hälften av Ottsjön och Storån tillhör ett flertal fastigheter

inom Ottsjö by, av vilka icke någon torde ägas av Kungl. Maj :t och Kronan.

Vattenfallsstyrelsen, AB Storboforsen, Hissmofors AB m. fl. anhöll i en

den 16 juni 1950 till Mellanbygdens vattendomstol inkommen ansökan om

tillstånd att till förmån för strömfall i Storån (planerat kraftverk i Storboströmmen)

och Indalsälven reglera vattnets avrinning ur Ottsjön på

visst angivet sätt. I deldom den 21 december 1951 gav vattendomstolen

tillstånd till vattenreglering, dock endast i begränsad omfattning i förhållande

till vad som begärts. Vattendomstolens dom överklagades emellertid

hos vattenöverdomstolen, som i beslut den 11 mars 1953 av processuella

skäl undanröjde den överklagade domen samt återförvisade målet

till vattendomstolen.

Vid målets fortsatta behandling vid vattendomstolen begränsade sökandena

sin talan till att avse vattenreglering i den begränsade utsträckning

som vattendomstolen tidigare funnit tillåtlig. Vattendomstolen meddelade

ny dom den 16 juli 1954. I denna dom lämnades sökandenas begäran om

tillstånd till reglering av Ottsjön utan bifall. Som motivering härför anförde

vattendomstolen, att den begärda regleringen av Ottsjön skulle medföra

minskat skönhetsvärde och olägenheter i övrigt i sådan grad, att därigenom

väsentligt minskad trevnad för närboende komme att uppstå, att

genom regleringen ortsbefolkningens utkomstmöjligheter väsentligt skulle

minskas samt att genom regleringen i avsevärd mån skulle förnärmas

det allmänna intresset att befolkningen i Ottsjö by vidmakthölles. De lagrum

vattendomstolen härvid åberopade var 2 kap. 3 § andra stycket samt

12 § vattenlagen.

Mot denna dom har sökandena fullföljt talan hos vattenöverdomstolen

med yrkande, att den begärda vattenregleringen måtte tillåtas. Motparterna

har bestritt ändringsyrkandet och yrkat, att den överklagade domen

måtte fastställas. I en senare skrift har sökandena hemställt, att vattenöverdomstolen

måtte förordna att målet om Ottsjöns reglering skall vila

tills vidare i avbidan på att klarhet vinnes i frågan huruvida ett verkställbart

tillstånd inom rimlig tid kan erhållas till reglering av sjösystemet

Aumen—Hottöjen—Gesten—Håckren i den omfattning som erfordras med

hänsyn till behovet av regleringsmagasin i Storån vid planerat utbygg
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 är 1955

3

nadsstadium. Sökandena har vidare hos vattenöverdomstolen utfäst sig

att, sedan de genom lagakraftägande dom erhållit tillstånd till nyssnämnda

reglering, återkalla sin ansökan om Ottsjöns reglering. Yrkandet om

vilandeförklaring har bestritts av några av sökandenas motparter. De övriga

motparterna har antingen förklarat sig icke ha något att erinra mot en

vilandeförklaring eller också icke yttrat sig över yrkandet härom. Vattenöverdomstolen

har i beslut den 14 november 1955 funnit vad sökandena

anfört ej utgöra tillräckliga skäl att mot sakägares bestridande förklara

målet vilande.

Indalsälvens regleringsförening u. p. a., som representerar sökandena i

målet, har i skrivelse den 3 november 1955 till utskottet på förfrågan meddelat,

att den planerade regleringen av sjösystemet Aumen—Hottöjen—

Gesten—Håckren icke kommer att påverka de naturliga vattenståndsvariationerna

i Ottsjön i annan mån än att de exceptionellt låga vattenstånden

vissa år höjas något (högst 10 cm), vilket enligt föreningen får anses medföra

en gynnsam inverkan.

I en i juni 1955 till länsstyrelsen i Jämtlands län inkommen framställning

har Ottsjötraktens hembygds- och turistförening begärt, att länsstyrelsen

med stöd av naturskyddslagen den 21 november 1952 måtte som

naturminne eller naturpark fridlysa Vålåsjön, Vålån och Ottsjön ävensom

Storån på en sträcka av ungefär 600 m, räknat från utloppet ur Ottsjön,

allt i syfte att skydda dessa sjöar och vattendrag mot vattenreglering

eller byggande i vatten. Något beslut i frågan har ännu icke meddelats

av länsstyrelsen.

Gällande bestämmelser

Som allmän förutsättning för att sådant byggande i vatten må ske som

medför skada å annans egendom eller berör allmänna intressen, gäller

enligt 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen, att nyttan av byggnaden eller

den del därav, som föranleder skadan, efter avdrag av byggnadskostnaden

uppgår till det dubbla av skadan å annan tillhörig egendom eller, i

fråga om skada å åker och äng, till det tredubbla.

I andra stycket av nyssnämnda paragraf stadgas emellertid att byggande

i vatten i vissa fall icke får äga rum, ehuru den allmänna förutsättningen

i första stycket är uppfylld. Dessa fall är sådana, där byggandet

skulle medföra väsentliga skadeverkningar ur allmän eller social synpunkt.

Andra stycket har följande lydelse:

Skulle byggande i vatten hava till följd, att ett avsevärt antal bofasta

personer berövas sina bostäder, eller att större fabrik eller annan anläggning,

varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt

minskas, eller att odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande

omfattning sättes under vatten eller eljest väsentligt skadas, eller att

fiskerinäring av större betydenhet lider väsentligt förfång, må byggnaden,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

ändå att nyttan uppgår till värde, som ovan sagts, icke ske. Lag samma

vare, där genom byggande i vatten skulle förorsakas sådan bestående ändring

av naturförhållandena, varigenom väsentligt minskad trevnad för närboende

eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld är att

befara.

I de fall som avses med detta stadgande — liksom då förutsättningar

för tillåtlighet enligt första stycket ej föreligger — kan emellertid, enligt

paragrafens tredje stycke, Kungl. Maj :t på hemställan av vederbörande

vattendomstol lämna medgivande till byggnaden, om denna prövas vara

av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän

synpunkt.

I 2 kap. 12 § stadgas i första stycket, att byggande i vatten ej må ske

så, att menlig inverkan på klimatet eller på allmänna hälsotillståndet

vållas eller eljest allmänna intressen i avsevärd mån förnärmas. I andra

stycket föreskrives för det fall att naturminne ej i laga ordning är fridlyst,

att till bevarande av naturminnet vid byggande i vatten likväl bör

vidtagas sådana anordningar, som utan att för företaget medföra kostnader

av betydenhet må anses för ändamålet lämpliga.

Enligt 4 kap. 13 § äger Kungl. Maj :t, då fråga uppkommit om vattenregleringsföretag,

under vissa förutsättningar en särskild prövningsrätt,

huruvida bl. a. av hänsyn till viss orts allmänna ekonomiska intressen

eller på grund av de ovan nämnda stadgandena i 2 kap. 3 § andra stycket

och 12 § första stycket hinder möter mot företaget eller särskilda villkor

bör föreskrivas för dess utförande. Denna prövning är obligatorisk, när

fråga är om reglering av vattnets avrinning ur någon av sjöarna Vänern,

Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan. Beträffande

annan vattenreglering, som med hänsyn till dess inverkan på vattnets

avrinning är av synnerlig omfattning, kan Konungen förbehålla sig

prövning. En förutsättning är dock att besked därom lämnas vattendomstolen

före det målet av domstolen slutligen avgjorts.

Om fridlysning av naturminnen finns bestämmelser i naturskyddslagen

den 21 november 1952. Enligt 5 § i lagen må sålunda såsom naturminne

fridlysas område eller till fastighet hörande naturföremål, som på grund

av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet, egenart

eller eljest märkliga beskaffenhet finnes böra särskilt skyddas. Vidare

kan enligt 12 § såsom naturpark fridlysas område, som på grund av sin

egen eller omgivningens beskaffenhet är av väsentlig betydelse för befolkningens

umgänge med naturen. Beslut om fridlysning meddelas av länsstyrelsen.

Yttrandena

De flesta remissinstanserna ansluter sig till motionernas syfte, men endast

Svenska naturskyddsföreningen tillstyrker de i motibnerna föreslagna

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

åtgärderna. Fiskeristyrelsen och länsstyrelsen hänvisar i sin motivering

uttryckligen till att frågan, huruvida vattenreglering i Ottsjön skall tilllåtas,

ligger under domstols prövning. Kammarkollegiet anser en fridlysning

av Ottsjön och tillrinnande vattendrag på enskilt initiativ vara en

möjlig utväg. Länsstyrelsen däremot anser ej denna väg framkomlig.

Fiskeristyrelsen föreslår, att riksdagen i anledning av motionerna avger en

opinionsyttring i frågan.

Kammarkollegiet tar till behandling upp spörsmålet, huruvida en tilllämpning

av 4 kap. 13 § vattenlagen — för vilket lagrum ovan redogjorts

—- är möjlig i den föreliggande situationen. Kollegiet framhåller, att en

tillämpning av detta lagrum skulle innebära att det ankomme på Kungl.

Maj :t att avgöra om reglering av Ottsjön skall få komma till stånd. Efter

en undersökning av lagrummet kommer kollegiet till den slutsatsen, att det

icke låter sig göra att med stöd av detsamma undantaga Ottsjön från

reglering. Kollegiets yttrande i denna del har följande lydelse:

I vilken riktning ett eventuellt Kungl. Maj :ts beslut skulle komma att

gå lärer icke för närvarande kunna bedömas, bland annat därför att utgången

i viss mån torde bliva beroende av vad vattendomstolen i sin hemställan

skulle anföra. Det må också anmärkas, att i sådan ordning avgörande

överhuvud kan träffas endast om tillåtligheten av Ottsjöns reglering

men däremot icke förhindras att kraftverk anläggas vid Ottsjöns utlopp

eller i Vålån. Man skulle följaktligen icke uppnå alla av motionärerna

åsyftade, önskvärda resultat.

Enligt 2 § i 1918 års kungörelse angående bevakande av det allmännas

talan i vattenmål skall kollegiet, då skälig anledning föreligger att Kungl.

Maj :t bör förbehålla sig prövningsrätt, huruvida hinder möter mot företag

eller särskilda villkor böra föreskrivas för dess utförande, om förhållandet

i god tid göra framställning hos Kungl. Maj :t.

Huruvida 4 kap. 13 § vattenlagen i detta fall kan tillämpas, får kollegiet

beteckna som ovisst. Enligt paragrafen är underställning obligatorisk,

när det gäller reglering av de sex största sjöarna i landet, och kan

av Kungl. Maj:t förbehållas beträffande annan vattenreglering, som med

hänsyn till dess inverkan på vattnets avrinning är av synnerlig omfattning.

Det kan ifrågasättas, om Ottsjöns reglering faller inom denna kategori.

Bestämmelserna ha under senare år tillämpats å regleringen av

Storuman i Umeälvens och å sjön Lössen i Ljusnans vattensystem. Storuman

är den största sjön i vattensystemet och regleringen inverkar på

älvens vattenföring ända till mynningen. Lössen är i storlek jämförlig

med Ottsjön men den begärda magasinsvolymen är avsevärt större —

magasinshöjd 20 m — och regleringens verkningar komma att sträcka sig

långt, eftersom utjämnande sjöar icke finnas förrän ned mot mynningen.

Tillgången på sjöar lämpade till magasin är för övrigt knapp i Ljusnan.

Den sökta regleringen av Ottsjön kan å andra sidan icke betecknas som

exceptionellt stor, och utjämnande magasin finnas omedelbart nedom och

hela vägen ned till Ockesjön. Skulle inverkan av Ottsjöns reglering på

vattnets avrinning anses vara av synnerlig omfattning, faller flertalet av

sjöregleringarna i Norrland inom denna kategori, och detta synes knappast

ha varit lagstiftarens mening.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

Kollegiet anmärker emellertid härefter, att Kungl. Maj :t i ett beslut den

5 september 1952 synes ha tillämpat en vidsträcktare tolkning av 4 kap.

13 § vattenlagen. I beslutet tillämpade Kungl. Maj :t detta lagrum beträffande

vattenreglering i Ånnsjön eller annan sjö i den del av Indalsälvens

flodområde, som avbördas genom Åreälven. Kollegiet fortsätter:

Särskilt bör uppmärksammas, att reglering av annan sjö än Ånnsjön

icke torde ha varit aktuell. Kollegiet hade också i ärendet endast ansett sig

kunna tillstyrka förbehåll beträffande reglering av Ånnsjön under hänvisning

till områdets särskilda känslighet.

Av förarbetena till 4 kap. 13 § vattenlagen framgår följande. I kommittéförslaget

hade motsvarande bestämmelse formulerats så, att förutsättning

för ett förbehåll från Kungl. Maj :ts sida var att vattenregleringen var »av

synnerlig omfattning». Kommittéerna framhöllo härom bland annat följande.

Vattenregleringar kunde komma att ifrågasättas under sådana förhållanden

att de berörde betydande vattensystem inom landet. Att utan

vidare överlåta åt det enskilda intresset och den enskilda företagsamheten

— låt vara under stark kontroll för tillvaratagande av allmänna intressen

— att bestämma över så omfattande företag, som inverkade på stora landsdelars

vattenförhållanden, vore att gå för långt. I förevarande paragraf

hade därför kommittéerna föreslagit att Kungl. Maj :t skulle äga ingripa

mot utförande av dylika företag i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren,

Siljan och Storsjön för den händelse sådant skulle behövas antingen av

militära skäl eller av hänsyn till ifrågavarande orts allmänna ekonomiska

intressen. Även vattenregleringar, som ej berörde de sex större sjöarna,

kunde vara av den ingripande betydelse, som ovan angivits.

I sakkunnigförslaget hade stadgandet begränsats till att avse allenast

vattenreglering eller därmed likställt företag i fråga om de sex större

sjöarna.

Vid återremissen till lagrådet anslöt departementschefen sig på anförda

skäl till kommittéernas uppfattning. Han ansåg dock att den prövningsrätt,

som förbehölls Kungl. Maj :t, borde avse det ifrågasatta företagets

förhållande till allmänna intressen överhuvudtaget. Särskilt syntes Kungl.

Maj:ts prövningsrätt ej böra begränsas allenast till ett fastställande av

huruvida med hänsyn till allmänna intressen hinder mötte mot företaget.

Kungl. Maj:t borde jämväl äga att genom sitt beslut möjliggöra tillkomsten

av ett företag, som ur allmän synpunkt vore av synnerlig betydelse. I propositionen

formulerades bestämmelsen i fråga: »lag samma vare beträffande

annan vattenreglering, som är av synnerlig omfattning eller eljest

av särskild betydelse ur allmän synpunkt.»

I utskottets förslag hade stadgandet i denna del ej undergått någon

ändring. I reservation av herr Vennersten m. fl. yrkades att ifrågavarande

lagrum skulle erhålla i huvudsak samma omfattning som motsvarande

lagrum i sakkunnigförslaget samt i reservation av herr Söderberg in. fl.

andra ändringar, vilka dock ej berörde dessa bestämmelser i paragrafen.

Första kammaren biföll herr Vennerstens m. fl. reservation, andra kammaren

däremot den reservation, som avgivits av herr Söderberg in. fl. Vid

sammanjämkningen erhöll lagrummet utan någon motivering sin definitiva

lydelse.

Förarbetena synas peka på att Kungl. Maj:t icke kan med den formulering,

som stadgandet slutligen erhöll, förbehålla sig prövning av en vattenreglering

av den typ, varom här är fråga. Hade formuleringen i proposi
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

tionen däremot godtagits, kunde regleringen ha fallit under uttrycket »eller

eljest av särskild betydelse ur allmän synpunkt».

Enligt 4 kap. 13 § sista punkten vattenlagen skall besked om att

Konungen förbehållit sig prövningen av en vattenreglering lämnas vattendomstolen

före det målet av domstolen slutligen avgjorts.

Denna formulering tyder närmast på att Kungl. Maj :t måste göra och

meddela förbehållet, innan målet avgjorts i första instans. Eftersom målet

om Ottsjöns reglering är avdömt av vattendomstolen och för närvarande

anhängigt i vattenöverdomstolen, skulle med en dylik tolkning tidpunkten

för ett Kungl. Maj:ts förbehåll enligt 4 kap 13 § vattenlagen redan vara

försutten.

En granskning av förarbetena till paragrafen visar att motsvarande

stadgande i kommittéförslaget 7 kap. 15 § formulerats så, att Kungl. Maj:t

skulle förbehålla sig prövningen, förrän frågan blivit i stadgad ordning

slutligen avgjord. Enligt detta förslag skulle Kungl. Maj:t tydligen kunna

göra förbehåll, intill dess laga kraftvunnet beslut förelåg. Paragrafens

innehåll i övrigt och vad kommittén anfört visar emellertid, att Kungl.

Maj :ts prövning icke avsågs skola sammankopplas med processen vid

vattendomstolen utan skulle förberedas och avgöras vid sidan av denna.

Det var t. ex. kommitténs mening att en företagare skulle kunna begära

Kungl. Maj :ts besked, innan han börjat med förberedelser till företaget

eller begärt syn. Bestämmelsen hade sålunda till syfte att säkerställa

rättskraften i de meddelade besluten men påverkade ej processen i

vattenmålet.

I de sakkunnigas förslag återfinnes motsvarande stadgande i 7 kap.

12 §. Det heter där beträffande de sex större sjöarna att ändå vattendomstolen

lämnat medgivande till företaget, detta ej må bringas till utförande

med mindre Kungl. Maj :t förklarat hinder däremot ej möta av militära

skäl eller av hänsyn till viss sorts allmänna ekonomiska intressen. Någon

bestämmelse om rätt för Kungl. Maj :t att i fråga om regleringen av andra

sjöar förbehålla sig rätt att uppställa villkor fanns däremot icke.

I propositionen erhöll paragrafen beträffande tidpunkten för förbehållet

samma formulering som i den slutliga lagtexten. Departementschefen berörde

ej denna fråga men framhöll att den prövningsrätt, som enligt de

sakkunnigas förslag skulle tillkomma Kungl. Maj:t, utvidgats i olika riktningar.

Med hänsyn härtill hade det varit nödvändigt att jämväl underkasta

bestämmelserna om den ordning, vari nämnda prövningsrätt skulle

komma till utövning, viss jämkning. Enligt de omarbetade bestämmelserna

skulle, i överensstämmelse med vad som gällde i fråga om byggande i

kungsådra, Kungl. Maj :ts prövning till tiden föregå domstolens beslut.

Vattendomstolen hade alltså att, sedan målet i de hänseenden, som utgjorde

föremål för Kungl. Maj:ts prövning, vunnit erforderlig utredning hos Kungl.

Maj:t hemställa om dylik prövning och i avbidan härå förklara målet vid

vattendomstolen vilande. Under riksdagsbehandlingen uppmärksammades

icke särskilt frågan om den tidpunkt, före vilken Kungl. Maj :t skulle göra

förbehåll om sin prövning.

Beträffande de sex större sjöarna är det uppenbart att underställning skall

ske, innan vattendomstol i första instans dömer. Varken ordalagen i lagtexten

eller omständigheterna i övrigt antyda, att i paragrafens sista punkt

»vattendomstolen» skall betyda något annat än första instans. Den andra

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

tänkbara tolkningen av uttrycket, nämligen att besked skulle kunna lämnas

även i överinstanserna, innan dessa slutligen avgjort målet, synes

förutsätta någon motivering av departementschefen, eftersom förhållandena

ej äro analoga med dem, som kommittéförslaget förutsatte. Ur processuella

synpunkter måste det också betecknas som olämpligt, att Kungl.

Maj :t, t. ex. medan målet är anhängigt i Högsta domstolen, lämnar besked

att målet skall hemställas Kungl. Maj :ts prövning. Då den erforderliga

utredningen bör ske i första instans, skulle detta medföra att målet, när

det är anhängigt i högre instans, av denna överlämnades till vattendomstolen.

Vidare skulle de villkor, som bestämdes av Kungl. Maj :t, kunna

göra ändringar i av vattendomstolen meddelade, redan lagakraftvunna

föreskrifter oundgängliga. De komplikationer, som den nu diskuterade

tolkningen skulle medföra, leder till den slutsatsen att, om en dylik tolkning

varit avsedd, den skulle på ett mera ingående sätt behandlas av lagstiftaren.

Kollegiet anser därför förarbetena utgöra stöd för den meningen att

besked om att Kungl. Maj :t förbehåller sig prövning av ett regleringsmål

måste lämnas innan vederbörande vattendomstol slutligen dömt i målet.

Att med tillämpning av bestämmelserna i sista punkten av 4 kap. 13 §

vattenlagen undantaga Ottsjön från reglering, låter sig sålunda enligt kollegiets

mening icke göra.

Kollegiet uttalar härefter, att 1952 års naturskyddslag synes erbjuda

större möjligheter, samt fortsätter:

Enligt dess 5 § kan område eller till fastighet hörande naturföremål,

som på grund av sin betydelse för kännedom om landets natur, sin skönhet,

egenart eller eljest märkliga beskaffenhet finnes böra särskilt skyddas,

fridlysas såsom naturminne. Enligt 12 § må vidare område, som på grund

av sin egen eller omgivningens beskaffenhet är av väsentlig betydelse för

befolkningens umgänge med naturen, fridlysas såsom naturpark.

Det synes ej kunna råda något tvivel om att en sjö utgör sådant område,

som kan avsättas som naturminne. Kollegiet hänvisar till utskottets uttalanden

om möjligheterna att i visst skick bevara vattenfall, som utmärkas

för särskild naturskönhet, i utlåtandet nr 28 om naturskyddslagen vid 1952

års höstriksdag. Vad som där uttalas om vattenfall bör kunna tillämpas

på sjö av särskild naturskönhet eller med intressanta naturbildningar, som

böra skyddas, såsom i förevarande fall t. ex. Ridvadet. Vidare må erinras

att i 1 § 1909 års lag angående naturminnesmärkens fredande, vilken lag

upphävdes genom 1952 års naturskyddslag, naturminnesmärke, som skulle

kunna fridlysas, definierades som område eller till fastighet hörande naturföremål,

som är av särskilt intresse för kännedom om landets natur eller

på grund av märklig naturbeskaffenhet eljest synes böra för framtiden

skyddas. Enligt NJA II 1909, 8:1 s. 5 uttalade kommitterade efter att ha

redogjort för vad som avsågs med naturminnesmärke att det torde vara

tydligt att även ett vattenfall eller en sjö i sin egenskap av fortfarande

existerande vattensamling kunde komma att betraktas såsom naturminnesmärke

enligt den angivna bestämningen.

Beviljas fridlysning, skall länsstyrelsen, enligt 1952 års naturskyddslag,

tillika meddela de särskilda föreskrifter, som finnas erforderliga för att

trygga ändamålet med fridlysningen (6 §). Fridlysningen av en sjö torde

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

ej medföra någon rätt till ersättning för att sjön ej får tagas i anspråk som

regleringsmagasin (7 §). Meddelad fridlysning kan av länsstyrelsen upphävas

eller i erforderlig mån jämkas bland annat om fridlysningen finnes

hindra eller avsevärt försvåra företag av större intrång än då förutsatts

(9 §). Dessa bestämmelser torde lämna möjlighet att beakta vattenkraftintresset,

om så med hänsyn till landets kraftförsörjning skulle befinnas

angeläget.

Enligt 2 kap. 12 § andra stycket vattenlagen skall, även om naturminne

ej är i "laga ordning fridlyst, likväl vid byggande i vatten vidtagas sådana

anordningar, som utan att för företaget medföra kostnader av betydenhet

kunna anses för ändamålet lämpliga. I förarbetena till stadgandet uttalade

de sakkunniga, att genom 1909 års naturskyddslag tillräckligt skydd vore

berett för sådana naturminnesmärken, för vilka fridlysning utverkats. Det

vore tydligt att åläggande borde kunna givas den, som byggde i vatten, att

skydda ett icke fridlyst naturminnesmärke, om de kostnader, som härigenom

åsamkades honom, vore utan nämnvärd betydelse i förhållande till de

med företaget förenade utgifter. Huruvida det allmänna, för den händelse

dyrbarare eller eljest för företagaren förlustbringande anordningar skulle

erfordras, borde inskrida och bekosta åtgärderna för naturminnesmärkets

fredande, vore givetvis en fråga, som icke hörde till vattenlagstiftningen.

Enligt kollegiets mening behöver en fridlysning av Ottsjön icke hindra

att frågan om tillåtligheten av en reglering prövas av domstol i vattenmål

under förbehåll för verkan av fridlysningen. Till stöd härför får kollegiet

åberopa vattendomstolarnas praxis beträffande utrivning av broar av

kulturhistoriskt intresse, i vilka fall domstolarna funnit sig kunna enligt

vattenlagen medgiva utrivning, oberoende av att frågan härom ännu icke

prövats av riksantikvarieämbetet enligt fornminneslagen. Vidare må nämnas

att beträffande utfyllnader inom stadsplanelagt område, vilka för sitt

utförande kräva, förutom vattendomstols tillstånd, ändring av gällande

stadsplan, vattendomstolarna förklarat att med hänsyn till vattenlagens

bestämmelser hinder icke mötte att verkställa utfyllnaden. Att vattendomstols

tillstånd erhålles till de önskade, mot en eventuell fridlysning

stridande åtgärderna synes i allmänhet böra vara den första förutsättningen

för ett upptagande av frågan om fridlysningens eventuella hävande

eller modifierande.

Under hänvisning till det anförda får kollegiet uttala den uppfattningen

att den åtgärd, som i nuvarande läge kan vidtagas för att erhålla önskvärt

skydd för Ottsjön och tillrinnande vattendrag, är att intresserade sakägare

eller lokala eller centrala naturskyddsorganisationer hos länsstyrelsen påkallar

erforderlig fridlysning.

I anslutning till vad som sålunda anförts avslutar kollegiet sitt yttrande

med följande uttalande av mera allmän, principiell karaktär:

Kollegiet vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att med hänsyn

till de tillspetsade konfliktsituationer, som kunna uppkomma mellan å ena

sidan vattenkraftintressena samt å andra sidan naturskydds- och andra

motstående intressen, naturskyddslagen principiellt icke är ett lämpligt instrument

för att komma till rätta med svårigheterna. I själva verket aktualiserar

motionerna därför den vittutseende frågan, huruvida prövningen av

större och ur allmänna synpunkter betydelsefulla regleringsföretags tilllåtlighet

alltjämt bör i princip ankomma på vattendomstolarna eller om

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

icke denna prövning — i större omfattning än som följer av den nu gällande

bestämmelsen i 4 kap. 13 § vattenlagen — bör överflyttas till den

instans, där frågorna med hänsyn till sin i huvudsak näringspolitiska och

administrativa natur rätteligen synas höra hemma, d. v. s. hos Kungl

Maj :t. s ''

Fiskeristyrelsen yttrar bl. a. följande:

Det rättsläge som här föreligger företer viss likhet med det som förelåg

till behandling i Edert utåtande nr 34/1954 i anledning av väckta motioner

rörande fråga om vattenbyggnadsföretag i Mörrumsån. Beträffande såväl

nämnda vattendrag som Ottsjön, varom nu är fråga, har sålunda motionsvägen

ifrågasatts att åtgärder under pågående rättegångar skulle i en eller

annan form beslutas av riksdagen eller av Kungl. Maj: t i syfte att de utav

vederbörande sökandeparter begärda ingreppen (byggande i vatten eller

vattenreglering) inte skulle få komma till stånd. Ett sådant tillvägagångssätt

kan emellertid såsom framgår av Edert åberopade utlåtande nr 34/1954

inte ifrågakomma av skäl som utvecklats av vissa remissmyndigheter, t. ex.

kammarkollegium och kommerskollegium, i deras i samma utlåtande återgivna

yttrande.

Av dessa principiella skäl anser fiskeristyrelsen att det i de remitterade

motionerna gjorda yrkandet icke bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Det är emellertid naturligt att ett så djupgående ingrepp i naturen som

den ifrågasatta regleringen av Ottsjön innebär framför allt för den kringliggande

bygden — vilken varit föremål för tidigare betydande ingrepp till

förmån för vattenkraftsexploateringen — väcker olust och förstämning inte

bara hos innebyggarna i dessa nejder utan också bland de myndigheter och

organisationer som har naturvärdenas och landskapsbildens bevarande på

sitt program eller som verkar för turisttrafiken och fritidsverksamheten.

Ur dessa synpunkter skulle det otvivelaktigt vara av värde med en opinionsyttring

från riksdagens sida i stil med den som framkommit i motiveringar

och synpunkter i Edert utlåtande nr 34/1954 i Mörrumsfrågan.

Styrelsen har i ärendet hört fiskeriintendenten i nedre norra distriktet

och föreståndaren för styrelsens sötvattenslaboratorium i Drottningholm.

Härvid har utrönts att verkningarna av en reglering av Ottsjön med

Vålån ur allmän fiskerisynpunkt framstå såsom tämligen obetydliga vid

jämförelse med verkningarna av flera, aktuella vattenbyggnadsföretag. För

traktens befolkning har dock fisket i Ottsjön och Vålån rätt väsentlig betydelse

såsom husbehovsfiske. Därjämte framgår att ett ganska omfattande

sportfiske bedrives i berörda vatten, vilket sammanhänger med traktens

betydelse ur turistsynpunkt.

Av det sagda torde framgå att fiskets företrädare icke ha att andraga så

starka skäl för Ottsjöns undantagande från reglering som naturskyddets

och turistväsendets folk. I detta sammanhang må dock nämnas att fiskeriintendenten

erinrat om att Ottsjön tillhör den vanligaste typen av större

sjöar inom vår fjällvärld, nämligen den oligotropha eller djupa, avlånga

dalsjön och att den såsom varande den troligen enda kvarvarande, orörda

sjön av nämnda typ inom Jämtlands län därför bör bevaras åt eftervärlden.

Om Ottsjön skulle komma att skyddas, bör vidare enligt fiskeriintendentens

mening även dess betydelsefullaste tillflöde Vålån skyddas, om icke

de biologiska förhållandena i Ottsjön skola förändras. Ottsjöns bestånd av

laxöring och harr leker nämligen i sjöns tillflöden varjämte sjöns fisk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

produktion till stor del är beroende av de närsalter och organismer, som

tillföras genom tillflödena.

Länsstyrelsen uttalar som sin uppfattning, att någon åtgärd i motionernas

syfte icke torde böra vidtagas, så länge frågan om Ottsjöns reglering

är beroende på vattendomstols prövning, samt anför härom:

Länsstyrelsen delar helt och fullt motionärernas uppfattning, att Ottsjön

med Vålån bör undantagas från åtgärder för vattenreglering och

byggande i vatten. Att så sker är ett för länsstyrelsen klart dokumenterat

krav från befolkningen i den bygd, det här gäller. En allmän och utbredd

opinion inom länet, förestavad av kultur-, naturskydds- och turistintressen,

hävdar likaså som ett oavvisligt önskemål att Ottsjön lämnas orörd. Dessa

krav och önskemål äro enligt länsstyrelsens uppfattning så befogade, att

vattenkraftsintressena i förevarande fall böra få vika, i all synnerhet som

det med Ottsjöns reglering avsedda tillskottet till vårt lands kraftförsörjning

i huvudsak torde kunna vinnas genom en något ökad reglering av de ur

kultur- och naturskyddssynpunkter mindre känsliga vattenområdena nedströms

Ottsjön.

Ifrågavarande motioner torde emellertid i likhet med de vid föregående

års riksdag väckta motionerna beträffande Mörrumsån icke kunna för närvarande

föranleda någon riksdagens åtgärd, enär frågan om Ottsjöns reglering

nu är föremål för domstols prövning. Denna omständighet torde i

vart fall utesluta ett förverkligande av motionärernas tanke att fridlysa

Ottsjön. Beslutande myndighet härutinnan är länsstyrelsen och den inledda

domstolsprövningen av regleringsfrågan kan ej — med den verkan

motionärerna avse — påverkas genom något ingripande av administrativ

myndighet. Hade beslut om fridlysning förelegat, innan målet om Ottsjöns

reglering anhängiggjordes, skulle ett sådant beslut måhända såtillvida påverkat

regleringsfrågan, att vattendomstolen tunnit sig böra underställa

ärendet Kungl. Maj:ts prövning enligt vattenlagen.

Svenska naturskyddsföreningen påpekar möjligheten att spara Ottsjön

genom att nedströms densamma reglera sjöarna Håckren och Hottöjen

samt framhåller, att en sådan lösning icke väntas medföra på långt när lika

allvarliga olägenheter ur naturskydds- eller turistsynpunkt som en reglering

av Ottsjön. Föreningen anför vidare bl. a. följande:

Ottsjöområdet är på grund av sin storslagna natur och sin med hänsyn

till kommunikationerna goda belägenhet en högeligen uppskattad tillgång

som turistområde. Sjöns betydelse därvidlag är uppenbar. Från naturskyddsintresserat

håll har vid upprepade tillfällen med kraft framförts den

av den allmänna opinionen stödda uppfattningen, att sjön tillhör Jämtlands

vackraste, fiskrikaste och mest lättillgängliga sjöar och att det är synnerligen

angeläget att den bevaras i sitt naturliga skick. En reglering skulle

komma att få genomgripande och i hög grad förfulande skadeinverkningar

på de vackra stränderna och åstadkomma direkta olägenheter för den i

stor utsträckning av turismen beroende befolkningen genom rörligt vattenstånd,

försämrat fiske, osäkra isförhallanden o. s. v., vilket allt även återverkar

på turismen. Ridvadet är dessutom i sig självt en så unik och egenartad

naturföreteelse med jämväl kulturhistoriskt intresse, att det icke bör

spolieras.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

De föreliggande motionerna, undertecknade av länets samtliga riksdagsmän,

understryka kraftigt den allmänna opinionens åsikt om Ottsjöområdets

värde ur naturskönhets-, rekreations- och turistsynpunkt och angelägenheten

av att Ottsjön och Vålån lämnas i naturligt skick. Svenska

naturskyddsföreningen får livligt instämma i motionerna och vördsamt tillstyrka

de däri föreslagna åtgärderna.

Indalsälvens regleringsförening u. p. a. lämnar först en redogörelse för

förhållandena i Ottsjötrakten och kring Indalsälven samt för föreningens

planer på att tillgodogöra vattenkraften i Storån och på vattenregleringar

inom Storåns område. Därvid omnämnes, att regleringen av Ottsjön ingår i

en första etapp för tillgodogörande av vattenkraften i Storåns vattensystem

från och med Ottsjön ned till Ockesjön samt att i samma etapp dessutom

ingår utbyggnad av vattenkraften i strömfallet mellan Sällsjön och Ockesjön.

Den andra och sista etappen, fortsätter föreningen, avser tillskapande

av ett gemensamt regleringsmagasin i sjöarna Ämnen, Hottöj en, Gesten

och Håckren genom anläggande av en damm vid Storåns utlopp ur Håckren,

med vilken damm vattenytan skulle komma att uppdämmas något över

Aumens naturliga vattenstånd, varjämte i denna etapp ingår tillgodogörande

av vattenkraften mellan Aumen och Sällsjön.

Efter att härefter ha redogjort för domstolsbehandlingen av målet om

Ottsjöns reglering fortsätter föreningen:

Med hänsyn till kraftförsörjningen är det av den allra största betydelse

att tillstånd till ytterligare vattenregleringar inom Indalsälvens flodområde

erhålles snarast möjligt. Spörsmålet, huruvida och i vad män man kan

räkna med ett tidigare genomförande av Ottsjöns reglering än regleringen

av Håckren och ovanförliggande sjöar, träder därvid i förgrunden. I samband

därmed uppkommer även frågan om möjligheten att göra en omfördelning

av de planerade regleringsmagasinen i Storån.

Man måste då — såsom även framhållits inför vattendomstolen — räkna

med en avsevärt längre byggnadstid för reglering av Håckren och ovanförliggande

sjöar än vad som erfordras för genomförande av Ottsjöns reglering.

Av allt att döma kommer emellertid — till skillnad från vad man

tidigare kunde förutse — målet om Ottsjöns reglering att prövas inte endast

av vattenöverdomstolen utan även av Högsta Domstolen. Härigenom

torde uppkomma en så stor försening av regleringsarbetena för Ottsjön,

att man bör kunna till ungefär samma tid genomföra en reglering av Håckren

och ovanförliggande sjöar. En förutsättning därför är dock att regleringen

av Håckren och ovanförliggande sjöar icke föranleder invändningar

från motstående intressen av sådan art och omfattning att verkställbart tillstånd

till arbetenas utförande därigenom avsevärt fördröjes.

På grund av vad såunda anförts ha vi ansett oss böra i första hand söka

komma till klarhet i frågan huruvida ett tillstånd inom rimlig tid kan

erhållas till reglering av Håckren och ovanförliggande sjöar i den omfattning

som erfordras med hänsyn till behovet av regleringsmagasin i Storån

vid nu planerat utbyggnadsstadium. Regleringssökandena avse därför att i

målet om Ottsjöns reglering i vattenöverdomstolen yrka att detta mål förklaras

vilande till dess att genom lagakraftvunnen dom avgjorts frågan om

tillstånd till reglering av Håckren och ovanförliggande sjöar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

Vattenfallsstyrelsen förklarar sig till alla delar instämma i regleringsföreningens

yttrande samt tillägger härutöver:

Vattenfallsstyrelsen vill tillägga, att från naturskyddshåll inletts en

aktion om undantagande av vissa vattenfall och sjöar från exploatering. En

av de sjöar, vars undantagande begärts, är Ottsjön. Innan några extraordinära

åtgärder av det slag, motionärerna begärt, vidtagas i fråga om

Ottsjön, synes resultatet av de mellan vattenkraftintresset och naturskyddsintressena

upptagna förhandlingarna böra avvaktas.

Utskottet

Motionärerna framhåller, att såväl Ottsjön som omradena däromkring

har en anslående naturskönhet samt att den storslagna naturen i samverkan

med det ur kommunikationssynpunkt gynnsamma läget gjort Ottsjöområdet

till ett mycket uppskattat rekreationsområde för både svenska

och utländska turister. Ottsjön såsom orört och levande vattendrag utgör,

fortsätter motionärerna, en väsentlig del av Ottsjöområdets värde ur

naturskönhets- och turistsynpunkt. Detsamma gäller enligt motionärernas

mening även Vålån.

Utskottet, som vid sitt ovan omnämnda besök i Ottsjöområdet fick ett

starkt intryck av områdets naturskönhet, ansluter sig till motionärernas

nyss återgivna uttalanden. Svenska naturskyddsföreningen anför i sitt

remissyttrande, att en reglering av Ottsjön skulle komma att få genomgripande

och i hög grad förfulande skadeinverkningar på de vackra stränderna

och åstadkomma direkta olägenheter för den i stor utsträckning av

turismen beroende befolkningen genom rörligt vattenstånd, försämrat fiske,

osäkra isförhållanden o. s. v., vilket allt även återverkar på turismen.

Vidare påpekas, att det s. k. Ridvadet — ett ungefär 900 m långt undervattensgrund,

som sträcker sig tvärs över Ottsjön - i sig självt är en så

egenartad naturföreteelse med jämväl kulturhistoriskt intresse, att det

icke bör spolieras.

Att sådana resultat som nyss angivits skulle vara synnerligen beklagliga,

torde vara uppenbart. Såväl av remissyttrandet från länsstyrelsen i

Jämtlands län som av de överläggningar med lokala myndigheter och

ortsbefolkningen, som utskottet höll under sin ovannämnda studieresa,

framgår också att de berörda bygdernas befolkning allmänt önskar, att

Ottsjön med Vålån undantages från åtgärder för vattenreglering och byggande

i vatten. Utskottet vill vidare betona, att naturskyddet och därmed

förknippade strävanden är ett allmänt intresse av stor vikt både ur ideella

och, åtminstone sett på något längre sikt, också ur rent ekonomiska synpunkter.

Även om, såsom motionärerna själva uttalar, en utbyggnad av

vattenfallen i landet för kraftverksändamål i princip måste anses vara av

största betydelse för vårt samhälles utveckling och därför i regel nödvändig,

är det likväl ett angeläget önskemål att åtminstone några av våra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

vackraste och ur kommunikationssynpunkt mest välbelägna sjöar och vattendrag

bevaras i sitt naturliga skick.

Som ett led i strävandena att förverkliga det nyssnämnda önskemålet

har en del organisationer med intresse för naturskydd låtit under ledning

av en av Kungl. Maj :t förordnad person utarbeta en förteckning över vissa

sjöar och vattendrag, vilka ansetts böra skyddas mot exploatering för

kraftverksändamål. I denna förteckning, som framlades i april 1954, finns

Ottsjön upptagen. På grundval av förteckningen har förhandlingar påbörjats

mellan representanter för vattenkraftsintressena och naturskyddsintressena.

Förhandlingarna har emellertid ännu ej lett till några definitiva

resultat.

En omständighet, som kan bli av väsentlig betydelse för möjligheten att

bevara vattendrag och sjöar orörda, är framstegen i strävandena att utnyttja

atomkraften för industriellt bruk. Även om dessa strävanden icke

inom den allra närmaste framtiden kan leda till att atomkraften ersätter

vattenkraften i någon utsträckning av praktisk betydelse, torde det dock

vara anledning att redan nu ta i beräkning att situationen kan bli radikalt

förändrad. Visserligen motiverar detta, särskilt med hänsyn till det ansträngda

kraftförsörjningsläget i vårt land, ännu icke någon minskning i

byggandet av vattenkraftverk. Däremot kan det vara naturligt, att ansträngningarna

ökas att inrikta planerna på nya vattenbyggnadsföretag att

avse sjöar och vattendrag, som ur naturskydds- och kulturskyddssynpunkter

kan betecknas som mindre känsliga.

Som ovan nämnts ligger frågan, huruvida reglering av Ottsjön skall få

äga rum, f. n. under domstols prövning. Vidare har ansökan ingivits till

länsstyrelsen i Jämtlands län om fridlysning av Ottsjön jämte vissa närliggande

vattendrag. Vilken utgång dessa förfaranden kan tänkas få kan

utskottet givetvis icke yttra sig om. Emellertid har sökandena i målet,

sålunda representanterna för kraftintresset, utfäst sig att, om en reglering

av önskvärd omfattning visar sig möjlig att genomföra nedströms

Ottsjön i Håckren in. fl. sjöar, där förhållandena ej inger samma betänkligheter

ur naturskydds- och kulturskyddssynpunkter mot en reglering,

återkalla sin ansökan om tillstånd att reglera Ottsjön. Därest resultatet

av den pågående domstolsprocessen på ett eller annat sätt skulle bli, att

frågan om Ottsjöns reglering tills vidare faller, är det enligt utskottets

mening angeläget, att lämpliga åtgärder snarast vidtages för att för framtiden

bevara Ottsjön i dess naturliga skick. Som kammarkollegiet framhåller

i sitt remissyttrande torde vid avvägningen mellan å ena sidan

vattenkraftsintressena samt å andra sidan naturskydds- och andra motstående

intressen naturskyddslagen principiellt icke vara ett lämpligt instrument

för att komma till rätta med svårigheterna. Kollegiet antyder,

att en lämplig lösning kan vara att i ökad omfattning anförtro prövningen,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1955

15

huruvida regleringsföretag skall tillåtas, åt Kungl. Maj :t i stället för åt

vattendomstolarna. Huruvida en sådan lösning bör rekommenderas är

utskottet ej berett att i nu förevarande sammanhang ta ställning till. Under

alla förhållanden erfordras emellertid enligt utskottets mening en översyn

av de bestämmelser i vattenlagen, som reglerar förutsättningarna för

att vattenreglering eller annat byggande i vatten skall få äga rum. Vid

denna översyn synes ökad möjlighet böra beredas de tillståndsbeviljande

myndigheterna att beakta naturskyddsintressena och vad som har sammanhang

därmed. Enligt vad utskottet inhämtat har Svenska naturskyddsföreningen

i maj 1955 till statsrådet och chefen för justitiedepartementet

ingivit en framställning om vissa ändringar i vattenlagen i det nyss angivna

syftet. Då denna fråga sålunda redan ligger under Kungl. Maj:ts bedömning,

torde ingen särskild åtgärd från riksdagens sida f. n. vara påkallad.

Utskottet förutsätter emellertid att frågan med hänsyn till sin brådskande

natur behandlas med erforderlig skyndsamhet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 32 och II: 41, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Axel Jansson, Herbert

Hermansson, Ebbe Ohlsson, Boo, Pålsson och Erik Olsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, von Seth,

Nyberg, Levin, Andersson i Dunker,* Lindström* och Nilsson i Östersund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.