Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av lagen om förvaltning av bysamfälligheter. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 95, av herrar Gezelius och Munktell.

1955-11-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:32, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av lagen om förvaltning av bysamfälligheter. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 95, av herrar Gezelius och Munktell.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1955

1

Nr 32

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av lagen

om förvaltning av bysamfälligheter.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens andra kammare väckt,

till lagutskott hänvisad motion, nr 95, av herrar Gezelius och Munktell.

I motionen hemställes, »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära förslag till sådan ändring av bysamfällighetslagen, att

möjlighet beredes delägarna att för besparade vinstmedel förvärva fastighet,

att ingå i den gemensamma förvaltningen enligt enahanda grunder som gälla

annan under förvaltningen ställd fast egendom».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för motionärernas yrkande får

utskottet, i den män redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till

motionen.

över motionen har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttrande från kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen

och länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Sistnämnda myndighet har bifogat yttrande av överlantmätaren i länet.

Gällande bestämmelser m. m.

Genom lagen den 13 juni 1921 om förvaltning av bysamfälligheter och

därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter skapades regler för det

fall att delägarna i dylik samfällighet icke kan enas om dess användning.

Dylika lagregler hade tidigare saknats. Bysamfällighetslagen innehåller

bestämmelser angående sammanträde för gemensam överläggning och

beslut angående de samfällda ägornas förvaltning (3 och 4 §§). Därest beslut

icke kan komma till stånd äger envar delägare begära godmansförvaltning

av samfälligheten (2 §). Beslut, som fattas å sammanträde, kan avse

antingen mera stadigvarande, ordnad förvaltning av samfälligheten (5 §)

eller en mera tillfällig användning eller utlegning (6 §) eller försäljning

av densamma (7 §). Därest stadigvarande förvaltning anordnas, skall reglemente

angående grunderna för förvaltningen antagas och underställas rättens

prövning (5 §).

Bysamfällighetslagen äger enligt 1 § tillämpning på bys eller annat skifteslags

samfällda ägor, som vid skifte eller annan laga delning eller sämjedelning

undantagits för gemensamt behov eller uteslutits från delningen,

liksom på mark som eljest är gemensam för två eller flera fastigheter med

i övrigt skilda ägor. Med ägor likställes rättigheter och förmåner, som är

samfällda för dylika fastigheter.

1 liihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 and. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år i055

Enligt uttalande i förarbetena fordras för att lagen skall vara tillämplig

sådant samband mellan samfälligheten, å ena, samt de skilda fastighetsägorna,

å andra sidan, att andelen i samfälligheten utgör ett verkligt tillbehör

till de särskilda fastigheterna. Till lagens tillämpningsområde är, anföres i

motiven, icke att hänföra äga, som för en by eller två eller flera fastigheter

förvärvats från främmande fastighet och anslagits till något gemensamt ändamål.

Frågan huruvida lagen är tillämplig å äga, som av delägarna i en bysamfällighet

förvärvats för gemensam räkning, var föremål för bedömande i

rättsfallet NJA 1954 s. 193. Delägarna i en bysamfällighet ansökte om fastställelse

av beslut om ändring i reglementet för samfälligheten, innebärande

dels att under samfällighetsförvaltningen skulle ingå jämväl mark, vilken

förvärvats för delägarnas gemensamma räkning och enligt deras beslut

skulle ställas under förvaltningen, dels att delägarna ägde rätt att anslå

medel till förvärv av mark, som skulle ställas under samfällighetsförvaltningen.

De lägre domstolarnas avgöranden, varigenom delägarnas beslut om

ändring i reglementet undanröjdes, blev fastställt av högsta domstolens majoritet

med motivering att mark som förvärvades för delägarnas gemensamma

räkning icke skulle, även om förvärvet skedde med medel från avkastningen

av samfälligheterna, bli en för delägarnas fastigheter samfälld tillhörighet,

samt att bysamfällighetslagen förty icke skulle få tillämpning å

marken.

Jämlikt 16 § bysamfällighetslagen är lagen i regel icke tillämplig i den

mån andra författningsbestämmelser för förvaltning eller användning av

ägorna finnes. På grund härav gäller lagen exempelvis icke för de samfällda

marker, vilka faller under lagarna om häradsallmänningar samt om

allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. I sistnämnda lagar gives bestämmelser

angående införlivning av mark med allmänningarna. Som förutsättning

härför gäller hland annat, att marken i sin helhet eller till huvudsaklig

del är skogbärande eller tjänlig till skogsbörd samt så belägen, att den

lämpligen kan förvaltas gemensamt med allmänningen, eller också att den

är behövlig för dess bevakning eller skötsel.

I den mån varken bysamfällighetslagen eller andra särskilda författningsregler

är tillämpliga å fast egendom, som samfällt äges av två eller flera,

blir antingen de i lagen den 28 juni 1895 om handelsbolag och enkla bolag

för sistnämnda slag av bolag givna reglerna eller ock bestämmelserna i

lagen den 30 september 1904 om samäganderätt att tillämpa.

Såsom en allmän regel kan sägas gälla, att samäganderättslagen är tilllämplig

då förvärvet av egendomen varit oförutsett för delägarna — exempelvis

grundar sig å arv, testamente eller gåva — medan enkelt bolag anses

föreligga, då ägarna träffat överenskommelse om att gemensamt förvärva

egendomen — med enkelt bolag avses nämligen enligt 45 § handelsbolagslagen

att två eller flera slutit bolag för visst företag eller för fortsatt verksamhet

utan att fråga är om handelsbolag. Undantagslös är dock icke denna

regel. Det är således icke uteslutet, att under vissa omständigheter ett ge
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1!)55

3

menskapsförhållande, som är grundat genom avtal, blir att bedöma enligt

samäganderättslagen.

Är bolag för handen är bolagsavtalet grundläggande för förhållandet mellan

bolagsmännen. Är ej annat avtalat, kan bolaget när som helst uppsägas.

Vid likvidation av bolaget skall bolagsgodset förvandlas i pengar, varefter

skifte skall ske.

Enligt samäganderättslagen kan, om delägarna ej enas, icke anordnas annan

förvaltning än att domstol på delägares begäran kan förordna, att egendomen

för viss tid skall omhänderhavas av god man (3 §). Envar delägare

äger i princip rätt att påfordra egendomsgemenskapens hävande genom

försäljning av godset för gemensam räkning å offentlig auktion (6 §). Om

förutsättningarna för erhållande av laga skifte å fastighet föreligger, kan

gemenskapen upplösas även i sådan ordning (7 §).

Remissyttrandena

Motionärernas hemställan tillstyrkes av samtliga remissinstanser. Lantmäteristyrelsen

och länsstyrelsen i Kopparbergs län hänvisar därvid till

att inom lantmäteristyrelsen igångsatts en utredning angående en mera

ändamålsenlig förvaltningsform av enskilda skogsmarker, som tillhör skilda

rättssubjekt, vid vilken utredning även den av motionärerna berörda frågan

konune att övervägas.

Kammarkollegiet anför i sitt yttrande.

Alltifrån tillkomsten av storskiftesförfattningarna på 1700-talet har en

huvudlinje i den svenska jorddelningspolitiken varit, att varje delägare i

ett skifteslag skulle få sitt ägoinnehav utbrutet för sig och att den tidigare

allmänt rådande samfälligheten i avrösningsjorden borde inskränkas till

vissa närmare reglerade undantag (jfr numera 10 kap. lagen om delning av

jord å landet). Det torde därför vara anledning att iakttaga försiktighet om

man vill beträda en väg, som i sin mån skulle innebära ett steg tillbaka i

riktning mot ökad ägogemenskap.

I den mån de markförvärv, vilka gjorts av bysamfällighetsförvaltningar,

haft till syfte att på ett väsentligt sätt förbättra betingelserna för ett ändamålsenligt

utnyttjande av bysamfälligheter, torde inga befogade invändningar

kunna göras mot förvärven. Fall torde också ännu kunna förekomma,

då arrondering av en bysamfällighet på ett ur brukningssynpunkt rationellare

sätt framstår såsom önskvärd. I första hand synes därvid böra undersökas,

huruvida syftet kan nås genom ägoutbyte. Om så ej kan ske aktualiseras

givetvis frågan om möjligheten för delägarna i bysamfälligheten att

förvärva erforderlig mark för arronderingen.

Därest delägarna i sistnämnda fall icke genom bysamfäilighetslagen beredas

tillfälle att såsom sammanslutning förvärva fastighet inträder, såsom

motionärerna också påpekat, konsekvensen alt förvärvet medför äganderätt

enligt lagen den 30 september 1904 om samäganderätt. Man torde kunna

dela motionärernas åsikt om det olämpliga däri. Samma konsekvens kan

för övrigt uppkomma på ett så att säga omvänt sätt. Om t. ex. delägarna

i eu bysamfällighet låta avstycka ett eller flera områden från samfälligheten

med tanke på en senare försäljning av avstyckningarna — såsom vid ex
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1955

ploatering av ett bostadsområde — blir följden, att i och med själva avstyckningsåtgärden

och därav föranledd registrering av avstyckningarna som

särskilda fastigheter de avstyckade områdena icke vidare utgöra del av

bysamfälligheten utan tillhöra de dåvarande bydelägarna personligen enligt

samäganderättslagen. Det olägliga i anmärkta konsekvenser ligger mindre^ i

den av motionärerna påtalade dualismen, att samma grupp rättssubjekt efter

ensartade delaktighetstal skulle äga fast egendom, där inbördes rättigheter

och skyldigheter reglerades efter olika lagar. Menligare torde vara, att den

personliga delaktigheten i den eller de fastigheter, beträffande vilka samäganderättslagen

bleve tillämplig, med tiden lätt nog kan komma att avsevärt

avvika från delaktigheten i bysamfälligheten. Om nämligen vid försäljning

av hemman eller hemmansdelar inom byalaget (skifteslaget) icke noga

beaktas, att säljarens personliga andel i fast egendom, varå samäganderättslagen

är tillämplig, uttryckligen medtas vid försäljningen, kunna delägarna

i sistnämnda egendom delvis komma att utgöras av andra än bydelägare,

stundom måhända av ett stort antal personer bosatta på vitt spridda platser.

Sedan kollegiet härefter uttalat, att högsta domstolen genom avgörandet

i rättsfallet NJA 1954 s. 193 icke torde ha tagit ställning till frågan, huruvida

delägarna i bysainfällighet såsom sammanslutning kan förvärva fastighet,

yttrar kollegiet slutligen.

Av det tidigare anförda torde framgå de skäl, som enligt kollegiets mening

tala för att den av motionärerna begärda utredningen bör komma till

stånd, men jämväl att därvid torde böra beaktas, att möjlighet endast under

vissa förutsättningar bör stå öppen för delägare i bysainfällighet att

såsom sammanslutning förvärva fastighet. Mark bör sålunda få förvärvas

endast för en sådan arrondering av bysamfällighet, som är påkallad av jordbruksrationaliserings-

och därmed jämförbara krav. Rena penningplaceringsförvärv

böra följaktligen ej medges. Iakttas en dylik begränsning synes

anledning saknas att vidhålla en fordran på att förvärvet skall ske för besparade

vinstmedel. Vidare böra de fastigheter, som skulle få förvärvas, i

någon lämplig form införlivas med vederbörande bysamfällighet eller eljest

få karaktär av sådan samfällighet. Man torde alltså här komma in på frågan

om en utvidgning av bysamfällighetsbegreppet. Tanken på att konstituera

byalaget (skifteslaget) som juridisk person och såsom sådan ägare av

förvärvad fastighet bör avvisas. Vid en utredning torde tillika böra övervägas

bl. a., huruvida icke delägare i bysamfällighet jämväl böra få möjlighet

att avskilja delar av sådan samfällighet till särskilda fastigheter med

bibehållen egenskap av bysamfällighet så länge de icke avhänts delägarna.

Lantbruksstgrelsen yttrar inledningsvis, att på grund av utgången i det

nyssberörda rättsfallet 1954 rättspraxis numera torde vara sådan, att bysamfällighet

icke kan placera fonderade medel i fast egendom liksom att

samfällighetsförvaltningen icke utgör rättssubjekt, som kan förvärva och

erhålla lagfart å dylik egendom. Styrelsen anför vidare.

Som motionärerna påpekat torde delägarna i en dylik samfällighet, om

de samfällt vilja förvärva fast egendom genom köp, ha att använda sig av

gängse förfarande för köp av sådan egendom och bli då samägare enligt lagen

om samäganderätt. Det kan dock här påpekas att det torde finnas teoretisk

möjlighet, som i praktiken torde kunna ifrågakomma endast i enkla

fall med få intressenter, att överföra mark till samfällighet i den mening,

som avses i bysamfällighetslagen. Förfarandet kan schematiskt beskrivas

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1955

så att man från den förvärvade marken avstyckar små lotter — pro forma

— vilka sammanläggas med respektive delägares enskilt ägda fastigheter,

varvid stamfastigheten, d. v. s. den förvärvade marken, avsättes såsom

samfälld mark för de avstyckade lotterna och sålunda i och med dessa

lotters sammanläggning med delägarnas fastigheter kommer att utgöra

samfälld mark för dessa. Det står dock klart att ett dylikt förfarande blir

alltför komplicerat för alt kunna användas när det gäller sådana större

samfälligheter, som omnämnts i motionen. De av motionärerna berörda frågorna

synas därför även aktualisera det — sedan länge uppmärksammade

— fastighetsbildningsrättsliga problemet om tillskapande av ett institut för

överförande av gemensamt ägd mark till samfällighet för delägarnas fastigheter.

Ur de jordpolitiska synpunkter, som kunna anläggas på dessa frågor med

hänsyn till verksamheten för jordbrukets yttre rationalisering, kunde en lösning

av desamma i av motionärerna avsedd riktning vara av visst värde. Därigenom

skulle nämligen byte av mark i syfte att förbättra arronderingen av

skogsmarken kunna underlättas. Möjligheterna att lösa dessa frågor genom

ägoutbyte äro alltför begränsade. Om möjlighet öppnades för bysamfälligliet

att i vissa fall förvärva mark, skulle sedan genom samarbete mellan

lantbruksnämnd och sådana samfälligheter omarrondering kunna genomföras

genom liknande marköverflyttningar, som nu i många fall ske genom

överenskommelser med skogsbolag och syfta till att för storskogsägaren

å ena sidan erhålla förbättrad arrondering och för lantbruksnämnden

å den andra sidan frigöra mark för komplettering av skogbehövande

jordbruk.

En lagändring i av motionärerna avsedd riktning framstår sålunda som

önskvärd för att möjliggöra arronderingsbyten. Även förvärv för utvidgning

torde i vissa fall, till exempel då starka arronderingsskäl tala härför, lämpligen

böra tillåtas. Förvärven böra givetvis vara underkastade den prövning,

som följer av lagstiftningen rörande inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet

eller om förbud för vissa rättssubjekt (bolag etc.) att förvärva

fast egendom.

Lantbruksstyrelsen anser det önskvärt att de av motionärerna berörda frågorna

bli föremål för utredning. Fn sådan utredning torde föra in på spörsmål,

som bearbetas av 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning och 1954

års fastighetsbildningskommitté.

Lantmäteristyrelsen anför i sitt yttrande följande.

Det är enligt styrelsens mening ur skilda synpunkter angeläget att samfällighetsförvaltning

av fast egendom kan ordnas under sådana former att

densamma för delägarna erbjuder påtagliga fördelar. På många håll synes

bysamfällighetslagens förvaltningsform icke ha motsvarat förväntningarna

på en ändamålsenlig förvaltning. Det kan givetvis ifrågasättas om icke bland

annat under vissa förutsättningar torde få krävas att delägarna skola vara

berättigade att av besparade vinstmedel få förvärva fast egendom. Sålunda

kunna vissa skäl tala för att samfällighet, som förvaltar exempelvis en grustäkt,

bör äga rätt att utöka grustäkten genom markförvärv. Samförvaltningarnas

fastighetsköp torde, vilket motionärerna också antytt, ofta även

ingå såsom ett led i arronderingen av skogsmark. Såväl ur skogsvårds- som

ur annan allmän synpunkt kunna sådana förvärv vara av betydelse. Utöver

angivna synpunkter kunna även andra anföras för ett förslag om sådan ändring

i bysamfällighetslagen, att möjlighet beredes delägarna att för besparade

vinstmedel förvärva fastighet att ingå i den gemensamma förvaltningen enligt

enahanda grunder som gälla annan under förvaltningen ställd fast egen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 ur 1055

dom. Ä andra sidan kunna emellertid skäl av såväl praktisk som juridisk art

anföras mot en sådan obegränsad rätt att förvärva fast egendom. Motionärernas

förslag, som avser att möjliggöra att av samfällighet förvärvad fast egendom

skall ingå i den gemensamma förvaltningen enligt enahanda grunder

som gälla annan under förvaltningen ställd fast egendom, torde även få

återverkningar i fastighetsbildningslagstiftningen i vad denna avser samfälld

mark.

Föreliggande av motionärerna framförda förslag berör uppenbarligen frågeställningar,

som ej kunna besvaras utan närmare utredningar och överväganden.

Det synes dock lantmäteristyrelsen angeläget att dessa frågeställningar

utredas. Vissa skäl kunna därvid anföras för att en sådan utredning

ej begränsas till enbart det av motionärerna berörda spörsmålet. Lantmäteristyrelsen

vill sålunda i detta sammanhang anmäla att styrelsen med hänsyn

till frågans betydelse i fastighetsbildningssammanhang tagit initiativ

till viss utredning angående en mera ändamålsenlig förvaltningsform av enskilda

skogsmarker, som tillhöra skilda rättssubjekt. Man torde våga utgå

från att en ny fastighetsbildningslag kommer att innehålla mera effektiva

bestämmelser rörande avsättande av gemensamhetsskog än den nuvarande.

lvu förutsättning för bildande av gemensamhetsskog i" större utsträckning

torde dock vara att en lämplig förvaltning kan genomföras för skogen. Såsom

i det föregående berörts synes bysamfällighetslagens förvaltningsform

på många håll icke ha motsvarat förväntningarna på en mera ändamålsenlig

förvaltning. Ej heller synas vissa andra former av gemensam förvaltning

av skog ha utfallit helt tillfredsställande. Angivna spörsmål ha därför

synts styrelsen böra närmare utredas. Utredningsarbetet har också igångsatts

med infordrande av vissa uppgifter från rikets överlantmätare samt,

efter samråd med skogsstyrelsen, jämväl från skogsvårdsstyrelserna. Styrelsen

har utgått från att i samband med utredandet av frågan om lämpligare

förvaltningsformer för enskilda skogsmarker även den av motionärerna berörda

frågan — jämte vissa andra — närmare måste övervägas. Till vilket

resultat lantmäteristyrelsens utredning kan leda är givetvis för närvarande

omöjligt att överblicka.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter sig till vad överlantmätaren i

länet antört och tillstyrker, att den i motionen behandlade frågan närmare

utredes, varvid länsstyrelsen anser lämpligt, att utredningen anförtros lanlmäteristyrelsen.

Överlantmätaren anför i sitt av länsstyrelsen åberopade yttrande bland

annat.

Motionärerna synas i första hand ha haft sin uppmärksamhet riktad på

sådana samfällighetsförvärv, som avse fastigheter med skogsmark. Det kan

utan tvekan utsägas, att en reform i den av motionärerna önskade riktningen

i vissa fall skulle kunna få en klart positiv effekt. I första hand gäller detta

beträffande de samfällighetsförvaltningar, som ha att förvalta gemensamhetsskogar.

Sådana gemensamhetsskogar skulle genom en aktiv inköpspolitik

från förvaltningens sida kunna utökas till att omfatta skogskomplex av

såd.a!1 storleksordning, att ett verkligt rationellt skogsbruk skulle kunna

möjliggöras. På samma sätt skulle också andra samfällighetsförvaltningar

genom ett målmedvetet handlande så småningom kunna bygga upp gemensamhetsskogar.

Det kan icke anses uteslutet att härigenom de gemensamma

ägolotter i skogsmark, som vid de pågående laga skiftena inom dalalagens

tillämpningsområde utläggas för skiftesdelägare vilka icke erhålla ägolott

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1955

i inägorna, successivt kunna övergå till gemensamhetsskogar och därigenom

komma den jordbrukande befolkningen i orten till gagn, en utveckling som

måste betecknas som eftersträvansvärd. Såsom exempel på andra legitima

förvärvsobjekt kan nämnas mark för gemensamhetsbete samt tomtplatser

för maskinstation, gemensamhetstvättstuga, samlingslokal och därmed jämförliga

ändamål.

Sammanfattningsvis uttalar överlantmätaren, att starka skäl talar för en

ändring av bysamfällighetslagen i huvudsaklig överensstämmelse med motionärernas

önskemål, samt förordar, att utredningen av frågan med hänsyn

till dess betydelse för fastighetsbildningen anförtros åt lantmäteristyrelsen.

Utskottet

Bysamfällighetslagen reglerar formerna för förvaltning av ägor och rättigheter,

som är samfällda för två eller flera fastigheter med i övrigt skilda

ägor. I främsta rummet kommer därvid i betraktande mark, som vid skifte

eller annan delning undantagits för gemensamt behov eller uteslutits från

delningen. I övriga fall fordras för att samfälld äga skall falla under lagens

bestämmelser, att andelen i samfälligheten har karaktär av verkligt tillbehör

till de särskilda fastigheter, som har del i densamma. Däremot äger lagen

icke tillämpning på mark, som för två eller flera fastigheter förvärvats från

främmande fastighet och anslagits till något gemensamt ändamål.

I ett av högsta domstolen år 1954 avgjort rättsfall har fastslagits, att lagen

icke heller blir tillämplig å mark, som delägarna i redan bestående bysamfällighet

förvärvar från annat håll, detta även om medel till förvärvet erhållits

genom avkastningen av samfälligheten.

Motionen är föranledd av nämnda rättsfall, och motionärerna menar, att

eftersom några betänkligheter av principiell art icke torde kunna anföras

mot förvärv av sistnämnda slag samt frågan äger mycket stor betydelse för

de därav berörda, synes det påkallat att bysamfällighetslagen ändras i berörda

avseende.

Spörsmålet om möjligheten att införliva mark med bysamfällighet torde

främst vara av betydelse där samfälligheten består av skogsmark. Såsom

motionärerna och remissinstanserna framhåller är det otvivelaktigt ett önskemål

av icke ringa vikt, att skogar, som förvaltas enligt bysamfällighetslagen,

i förekommande fall kan kompletteras med mark från annat håll, så

att för en ändamålsenlig och ekonomiskt bärkraftig skogsdrift mera lämpad

storlek och arrondering av samfälligheten uppnås. I detta sammanhang vill

utskottet i likhet med motionärerna fästa uppmärksamheten på att överväganden

av dylik art varit bestämmande vid införandet av reglerna om

införlivning av mark med häradsallmänningar och sådana skogar, som avses

i lagen om allmänningskogar i Norrland och Dalarna.

Utskottet finner således, att det nuvarande rättsläget, enligt vilket mark,

som förvärvas av delägare i bysamfällighet, icke blir underkastad bysamfällighctslagens

regler om förvaltning av samfällda ägor, från viktiga syn
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32 år 1955

punkter är mindre tillfredsställande. En utredning i motionens syfte framstår

därför såsom befogad. Eftersom frågan som förut nämnts har sin största

betydelse med hänsyn till intresset av ett rationellt skogsbruk på de skogbärande

samfälligheterna, synes en dylik utredning lätt kunna komma att

leda in på skogsförvaltningsproblem av mera vidsträckt art än den av motionärerna

angivna frågeställningen. Denna har också tagits upp i ett dylikt

större sammanhang genom att önskvärdheten av att åstadkomma ändamålsenlig

förvaltning av skogsmark, som är gemensam för flera fastigheter, uppmärksammats

av lantmäteristyrelsen. Med hänsyn till denna frågas betydelse

i fastighetsbildningshänseende har styrelsen tagit initiativet till en utredning

angående en mera ändamålsenlig förvaltningsform för enskilda

skogsmarker tillhörande skilda rättssubjekt. Vid denna utredning avser styrelsen

att även beakta det i motionen behandlade spörsmålet.

På grund av lantmäteristyrelsens nämnda åtgärd anser sig utskottet kunna

utgå från att motionärernas önskemål i så måtto kommer att tillgodoses, att

frågan om möjlighet till utvidgning av bysamfällighet utredes i ett därför

lämpat sammanhang. Med hänsyn härtill anser utskottet att någon riksdagens

åtgärd icke för närvarande påkallas i anledning av motionen. Utskottet

förutsätter därvid, att lantmäteristyrelsens utredning bedrives med erforderlig

skyndsamhet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 95, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Albert Hermansson*, Lindahl, Grym,

Ivar Nilzon, Axel Jansson, Ebbe Ohlsson, Georg Carlsson och Alexanderson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson

i Torp, Nyberg, Bengtsson i Halmstad, Hansson i Skegrie*, Persson i Tandö

och Munktell.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

551682

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.