Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående undrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950
1955-12-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1955:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående undrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1955
1
Nr 33
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående undrad lydelse av 2 § lagen den 1
december 1950 (nr 599) om ersättning för mistad
fiskerätt m. m.
Genom en den 18 november 1955 dagtecknad proposition, nr 216, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 (nr 599)
om ersättning för mistad fiskerätt m. m.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 1 december 1950 om ersättning för
mistad fiskerätt m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2 §•
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Fråga om__— --------- — Konungen bestämmer.
Anspråk på ersättning skall vid på- Anspråk på ersättning skall vid påföljd
av talans förlust framställas hos följd av talans förlust framställas hos
nämnden före den 1 januari 1956. nämnden före den 1 januari 1958.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas
i det följande, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att fristen för anmälan av ersättningsanspråk
enligt lagen om ersättning för mistad fiskerätt in. m. skall utsträckas från
den 1 januari 1956 till den 1 januari 1958.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 sand. 3 avd. Nr 33
Kartong
2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1955
Gällande bestämmelser. Bestämmelserna i lagarna den 1 december 1950
om gräns mot allmänt vattenområde samt om rätt till fiske har i vissa fall
föranlett minskning av det enskilda vattnet och intrång i förut bestående
enskild fiskerätt. Genom lagen den 1 december 1950 om ersättning för mistad
fiskerätt m. m. har givits möjlighet för den enskilde att få ersättning härför
av statsmedel. Fråga om ersättning skall enligt 2 § i sistnämnda lag upptagas
av särskild nämnd (fiskevärderingsnämnd), inrättad för län eller annat
område som Ivungl. Maj :t bestämmer. Anspråk på ersättning skall vid
påföljd av talans förlust framställas hos nämnden före den 1 januari 1956.
Kronans talan i ersättningsfrågor bevakas enligt 8 § av kammarkollegiet. I
kungörelsen den 12 januari 1951 om fiskevärderingsnåmnder och deras verksamhet
har föreskrivits att fiskevärderingsnämnd skall finnas för tio olika
områden. Vidare har stadgats, att ansökning bör innehålla uppgift om anspråkets
storlek och de omständigheter, varå det grundas, samt vara åtföljd
av de handlingar sökanden vill åberopa till stöd för sin talan. År inkommen
ansökan ofullständig och kan kompletterande uppgifter ej erhållas genom
förfrågan hos sökanden, må ordföranden förelägga denne att inom viss tid
lämna sådana upplysningar, vid påföljd att ansökningen eljest kan komma
att avvisas. Ordföranden äger inhämta yttrande från statens fiskeritjänsteman
eller annan sakkunnig myndighet samt vidtaga de förberedande åtgärder
i övrigt, som må erfordras för att ärendet skall kunna vid förhandling
inför nämnden slutföras i ett sammanhang. Finnes uppskov med ersättningsärende
nödvändigt, må nämnden tillerkänna sökanden förskott å honom tillkommande
ersättning med lämpligt belopp. Vid ersättningens bestämmande
skall tagas skälig hänsyn till ränteförlust som må ha skett under tiden från
det skadan uppkom.
Framställning och utredning om lagändring. I skrivelse till Konungen den
21 februari 1955 har advokaten Olof Chrgsander i Uppsala hemställt bl. a.
att tidsfristen för framställande av ersättningsanspråk för mistad fiskerätt
måtte utsträckas. Sasom skäl härför har han anfört, att på grund av arbetsanhopning
hos lantmätarna och på området kunniga advokater svårigheter
föreligger för många ersättningssökande att få sina anspråk utredda före
innevarande års utgång.
Med anledning av framställningen har från ordförandena i var och en av
de tio fiskevärderingsnämnderna inhämtats yttrande, huruvida med hänsyn
till förhållandena inom nämndens verksamhetsområde kan antagas föreligga
behov av den ifrågasatta förlängningen.
Fyra av ordförandena tillstyrker med delvis olika motivering en förlängning
av ifrågavarande tidsfrist. De övriga sex ordförandena ställer sig däremot
avvisande.
Jämväl kammarkollegiet har, efter att ha tagit del av yttrandena från
ordförandena i fiskevärderingsnämnderna, avgivit utlåtande i ärendet. Kollegiet
avstyrker förlängning av preklusionstiden,
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1955
Departementschefen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,
anförde i samband med lagrådsremissen följande:
Av den verkställda utredningen framgår, att det åtminstone på vissa håll
synes föreligga svårigheter för dem, som kan vara berättigade till gottgörelse
för mistad fiskerätt enligt 1950 års lag, att tillfredsställande förbereda
sin ersättningstalan före utgången av innevarande år, då den i lagen
stadgade anmälningsfristen utlöper. Det kan icke antagas att svårigheterna
överlag beror på försummelse från fiskerättsägarnas sida att i tid påbörja
de erforderliga utredningarna. Dessa utredningar blir tydligtvis ofta mycket
tidskrävande och kan i regel icke verkställas utan biträde av advokater och
lantmätare. Det har påpekats att möjlighet finnes att reservationsvis, utan
förebringande av närmare utredning, anmäla ersättningsanspråk innan fristen
utlöper. Ett sådant förfaringssätt är emellertid uppenbarligen ur olika
synpunkter mindre önskvärt, och risken för rättsförluster torde likväl icke
vara helt utesluten. Det synes därför föreligga behov av en förlängning av
anmälningsfristen.
Det är givet att vissa olägenheter kan vara förbundna med en förlängning
av tidsfristen. Betydelsen av dessa synes dock icke böra överdrivas. Om en
förlängning — med hänsyn till att fiskevärderingsnämnden för avgörande
av viss ersättningsfråga måste ha kännedom om vilka övriga ersättningskrav
som föreligger — skulle medföra att en ersättningsberättigad får vänta
på gottgörelse och därigenom åsamkas ränteförlust, medger gällande bestämmelser
att skälig hänsyn tages härtill vid bestämmandet av ersättningen.
Därjämte kan fiskevärderingsnämnd vid längre uppskov med avgörande
av ersättningsärende tillerkänna sökanden förskott på blivande ersättning.
Några väsentliga nackdelar ur allmän utredningssynpunkt torde icke behöva
följa av en måttlig förlängning av anmälningstiden.
På grund av det anförda vill jag förorda att, genom ändring av 2 § i 1950
års lag, tidsfristen för anmälan av ersättningsanspråk förlänges med förslagsvis
två år. Lagändringen bör träda i kraft omedelbart. Det bör ankomma
på ordförande i fiskevärderingsnämnd att i likhet med vad som skedde
vid ikraftträdandet av 1950 års lag utfärda kungörelse om den nya fristen.
Föreskrifter härom kan utfärdas i administrativ ordning.
Lagrådet. Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.
Utskottet
Såsom departementschefen själv framhåller kan vissa olägenheter vara
förbundna med en förlängning av den ifrågavarande tidsfristen. Särskilt må
framhållas nackdelarna ur allmän utredningssynpunkt av att prövningen
av ersättningsanspråken uppskjutes mera än som är strängt nödvändigt.
Med hänsyn till vad departementschefen anfört till motivering för den före
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1955
slagna förlängningen vill utskottet emellertid icke motsätta sig densamma.
Utskottet förutsätter därvid att, om icke några särskilda omständigheter
skulle tillkomma, någon ytterligare förlängning ej kommer att ifrågasättas.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 6 december 1955
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,
Grym, Axel Jansson, Herbert Hermansson och Ebbe Ohlsson;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Åhman, Johansson
i Torp, Nyberg, Levin, Andersson i Ryggestad, fru Boman och herr Jansson
i Benestad.
Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
551907
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:373 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 1 december 1950 a1 i texten