Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

1955-02-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1955

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19

juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m.

Genom en den 30 december 1954 dagtecknad proposition, nr 39, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering in. m.,

vilken enligt lag den 19 mars 1954 (nr 105) gäller till och med den 30

september 1955, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september

1956.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1955.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1955

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1955, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1955 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen lcvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat

hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 april 1955 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1955, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 april

1955.

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430)

om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 19 mars

1954 (nr 106) gäller till och med den 30 september 1955, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september 1956.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 9 saml. 3 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1955

3) L a g

angående fortsatt giltighet ay lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa

bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

in. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad in. in., vilken enligt

lag den 19 mars 1954 (nr 107) gäller till och med den 30 september 1955,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1956.

Beträffande motiveringen i propositionen får utskottet, i den mån redogörelse

därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Läget på bostadsmarknaden. I propositionen redogöres för en inom bostadsstyrelsen

upprättad promemoria angående läget på bostadsmarknaden

hösten 1954. Härom hänvisas till propositionen (s. 5—6).

Statens hyresråd. I skrivelse den 25 november 1954 — vilken dock icke är

enhällig — har statens hyresråd hemställt, att Kungl. Maj :t måtte snarast

vidtaga åtgärder för att dels hyresregleringslagstiftningen gives förlängd

giltighet till och med den 30 september 1956, med öppen lämnad möjlighet

att under den fortsatta giltighetstiden vidtaga de ändringar i lagstiftningen

som må finnas påkallade, dels —- oavsett huruvida andra ändringar i lagstiftningen

finnes påkallade — orter, där behov av hyresreglering visas icke

föreligga, må kunna undantagas från lagstiftningens tillämpning.

Hyresrådet framhåller angelägenheten av att den föreslagna förlängningslagen

utfärdas i god tid och i varje fall före den 1 april det år då lagstiftningens

giltighetstid enligt senast meddelat beslut utlöper. Som skäl härför

åberopar hyresrådet att det såväl för parterna på hyresmarknaden som för

de hyresreglerande myndigheterna uppstått vissa svårigheter, när regleringslagen

utfärdats senare på året. Det vore därför enligt hyresrådets mening

önskvärt, om den principiella frågan om lagstiftningens fortsatta giltighet

— oavsett huruvida ändringar i lagstiftningen är påkallade — kunde

tagas upp till behandling i så god tid att förlängningslagen kunde utfärdas

före den 1 april 1955.

Från hyresrådets beslut var ordföranden, f. d. landshövdingen Levinson,

herrar Wibom, Fredricsson, Järtelius och Breitholtz skiljaktiga; övriga ledamöter

var herrar Alexanderson och Ekedahl.

Ordföranden anförde med instämmande av herrar Fredricsson och Järtelius,

att då hyresregleringskommittén enligt sina direktiv hade att utarbeta

regler för en avveckling av hyresregleringen, han ansåge att hyresrådets

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr i år 1955

3

hemställan endast borde innefatta ett förslag, att Kungl. Maj:t ville vidtaga

åtgärder för att hyresregleringslagstiftningen snarast möjligt gåves förlängd

giltighet till och med den 30 september 1956, med öppen lämnad möjlighet

att under den fortsatta giltighetstiden vidtaga de ändringar i lagstiftningen

som kunde befinnas påkallade.

Herrar Wibom och Breitholtz anförde bl. a.:

Förutom de av hyresrådet föreslagna åtgärderna för hyresregleringens

avveckling i vissa orter anse vi, att man — utan att avvakta liyresregleringskommitténs

utredning rörande en avveckling av lagen — jämväl bör vidtaga

en ändring av 2 § hyresregleringslagen. Beträffande de olika hyresobjekt,

som nu äro föremål för reglering, bör man således överväga i vad män en

avveckling av lagen kan förberedas därigenom, att regleringen upphäves

eller uppmjukas för vissa lokaler. Därvid bör i första hand komma i fråga

affärslokaler, kontor, garage in. fl. Två vägar synes man här kunna välja

mellan, antingen att helt frisläppa ifrågavarande lokaler eller att för alla

lokaler, som icke äro bostadslägenheter, uppmjuka regleringen på det sättet,

att dessa i fortsättningen icke skola vara underkastade den s. k. snävare

regleringen i 3—5 §§. I stället skulle dessa vara underkastade en reglering

i stort sett i enlighet med vad som f. n. gäller för möblerade rum och lägenheter

enligt 6 §. Uppsägningsskyddet skulle tills vidare bibehållas, men parterna

äga att fritt avtala om skäligt hyresbelopp, medan hyresnämnderna

skulle medgivas rätt att på ansökan av hyresgäst nedsätta uppenbart oskäliga

hyresbelopp. Vi ha stannat inför att förorda det senare alternativet såsom

en förberedelse till en fullständig avveckling av lagen för dessa lokalers

vidkommande.

Remissyttranden. Över hyresrådets framställning har efter remiss yttranden

avgivits av socialstyrelsen, bosladsstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund

och hyresgästernas riksförbund. Samtliga remissinstanser tillstyrker

uttryckligen förlängning av hyresregleringen eller förklarar sig icke vilja

motsätta sig densamma.

Beträffande det förslag hyresrådets majoritet framlagt rörande åtgärder

för att orter, där behov av hyresreglering visas icke föreligga, må kunna

undantagas från hyresregleringslagstiftningens tillämpningsområde, är meningarna

delade bland remissinstanserna. Förslaget tillstyrkes uttryckligen

av fastighetsägareförbundet, medan socialstyrelsen förklarar sig intet ha alt

erinra mot att Kungl. Maj :t erhåller sådan möjlighet till lokal avveckling

av hyresregleringen som förslaget innebär. Bostadsstyrelsen och hyresgästernas

riksförbund avstyrker förslaget under åberopande av att 1951 års

hyresregleringskommitté erhållit i uppdrag att utarbeta regler för en avveckling

av hyresregleringen samt att kommitténs förslag härom bör avvaktas.

Det av hyresrådets ledamöter Wibom och Breitholtz framförda förslaget

tillstyrkes av fastighetsägareförbundet men avstyrkes av bostadsstyrelsen

och hyresgästernas riksförbund under hänvisning till hyresregleringskommitténs

ännu ej avslutade arbete. Socialstyrelsen berör i sitt yttrande ej

detta förslag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år t955

Departementschefen. Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,

anför bl. a. följande:

»Av den i det föregående refererade undersökning, som bostadsstyrelsen

låtit företaga rörande läget på bostadsmarknaden hösten 1954, framgår att

bostadsbristen i varje fall icke kan anses ha ökat sedan motsvarande tidpunkt

år 1953. Tvärtom har styrelsen på grundval av det förebragta materialet

ansett sig kunna draga den slutsatsen, att troligen en viss förbättring

i läget inträffat under det sist förflutna året. Uppenbart är likväl att bostadsbristen

alltjämt är betydande, särskilt i de största städerna, och det

kan därför icke råda någon tvekan om att hyresregleringslagstiftningen —

som förutom hyresregleringslagen omfattar bostadsrättskontrollagen och

lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad

m. m. — i princip bör förlängas för ytterligare ett år. Hyresrådets

förslag härom har också tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

remissyttranden.

Vad beträffar frågan huruvida hyresregleringslagen nu bör ändras så,

att Kungl. Maj :t beredes möjlighet att besluta om regleringens avskaffande

på vissa orter, torde en lagändring med detta syfte ej i och för sig

vara erforderlig med avseende å de orter, vilka icke automatiskt lyder under

lagen utan genom senare beslut av Kungl. Maj:t förklarats skola tillhöra

de hyresreglerade orterna. Enligt allmänna regler äger nämligen Kungl.

Maj :t befogenhet att självständigt upphäva sina egna beslut. Emellertid är

att märka, att hyresregleringen i vissa avseenden är så konstruerad, att den

icke utan komplikationer torde kunna övergå i en oreglerad marknad. Sålunda

ingriper regleringen på olika sätt i avtalsförhållandena, och det är icke

klart vilka avtalsbestämmelser som skulle bli tillämpliga, om regleringen

utan vidare upphörde. Det lär därför vara erforderligt att i samband med

ett eventuellt beslut om regleringens avskaffande meddela vissa övergångsbestämmelser,

i första hand rörande hyrestidens längd och hyrans storlek,

och detta gäller vare sig beslutet blir generellt eller blott kommer att avse

vissa särskilda orter och, i det senare fallet, givetvis oavsett huruvida orten

automatiskt eller först genom ett Kungl. Maj:ts särskilda beslut hänförts under

lagen. Då dylika övergångsbestämmelser alltså kommer att ingripa i civilrättsliga

avtalsförhållanden, kunna de icke meddelas utan riksdagens samtycke

eller bemyndigande.

Hyresrådets majoritet har nu tydligen menat, att detta krav på formen

för bestämmelsernas antagande skulle kunna tillgodoses genom ett i lag

meddelat fullmaktsstadgande, enligt vilket Kungl. Maj :t tillerkändes befogenhet

att meddela erforderliga övergångsbestämmelser. Därefter skulle

hyresregleringen kunna avskaffas på sådana orter, där regleringen enligt

verkställd utredning ej längre ansåges erforderlig. Såsom en minoritet inom

hyresrådet framhållit förhåller det sig emellertid så, att 1951 års hyresregleringskommitté

enligt sina direktiv har att utreda frågan vilka övergångsbestämmelser

som kan erfordras för den situation, som uppkommer när

hyresregleringen — helt eller delvis, i riket i dess helhet eller blott på vissa

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr i år 1955

orter — skall upphöra. Visserligen har kommittén på grund av andra arbetsuppgifter

ännu icke slutfört denna del av sitt uppdrag, men enligt vad

kommitténs ordförande uppgivit kommer detla att ske under loppet av tx-edje

kvartalet år 1955. Med hänsyn härtill kan det enligt min mening icke

anses välbetänkt att, innan kommittén framlagt sitt förslag i ämnet, antaga

ett sådant fullmaktsstadgande som förutsättes för genomförande av det av

hyresrådets majoritet förordade förslaget. Det är enligt min mening påkallat

att riksdagen får taga ställning till övergångsbestämmelserna. Skulle det,

sedan kommitténs förslag väl föreligger, befinnas önskvärt och lämpligt att

utan dröjsmål genomföra en lagändring, kan detta ske redan under hyresregleringslagens

nästa förlängningsperiod.

Vad härefter beträffar frågan huruvida affärslokaler, kontor, garage och

andra dylika lokaler bör undantagas från den s. k. snävare regleringen i

lagens 3—5 §§, så torde även här gälla att övergångsbestämmelser kan bli

aktuella, om man överför vissa lägenheter från den kategori som är underkastad

nämnda regler till den grupp som följer de mindre restriktiva

bestämmelserna i lagens 6 §. Då jämväl detta spörsmål kan väntas bli behandlat

av hyresregleringskommittén, synes det — alldeles oavsett vilken

ställning som i sak bör intagas till frågan — ej lämpligt att föregripa kommitténs

utredning.»

Efter att härefter ha givit sin anslutning till hyresrådets uttalande om

angelägenheten av att lagarna om förlängning av hyresregleringslagstiftningen

utfärdas före den 1 april 1955, fortsätter departementschefen: »Hyresregleringskommittén

har i mitten av november 1954 överlämnat ett betänkande

om hyran för omöblerade lägenheter (SOU 1954: 34), innefattande

förslag till lag om ändring av 3, 5, 20 och 23 §§ hyresregleringslagen. Remissbehandlingen

av detta betänkande kommer icke att vara avslutad förrän

i slutet av januari 1955, och jag torde därför icke förrän i mars kunna vara

beredd att taga ståndpunkt till förslaget. Jag vill därför föreslå alt den

principiella frågan om hyresregleringslagstiftningens fortsatta giltighet nu

upptages till behandling i syfte att för riksdagen framlägga förslag till en

förlängningslag, som kan träda i kraft redan den 1 april 1955. Därest ändringar

i hyresregleringslagstiftningen kan befinnas påkallade av hyresregleringskommitténs

betänkande om hyran för omöblerade lägenheter, torde

särskild proposition därom senare under sessionen kunna framläggas för

riksdagen.

Till en lag om förlängning av hyresregleringslagen torde, liksom vid föregående

förlängningstillfällen, böra fogas övergångsbestämmelser av innebörd

att ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande av hyresrätt,

som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid, må göras

inom viss kortare tid efter del förlängningslagen blivit utfärdad.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1955

Utskottet

I anledning av förevarande proposition har väckts sex motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 362 av herr Andersson, Älvar, samt

nr 390 av herr Ewerlöf m. fl.;

ävensom inom andra kammaren

nr 439 av herrar Gustafsson i Skellefteå och Widén,

nr 440 av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.,

nr 484 av herr Hjalmarson in. fl. samt

nr 485 av herrar Munktell och Nygren.

Motionärerna yrkar vissa ändringar i hyresregleringslagstiftningen. Därjämte

hemställes i motionerna I: 390 och II: 484, som är likalydande, om

vissa andra åtgärder. I den nu föreliggande propositionen föreslås emellertid

att till behandling i detta sammanhang skall upptagas endast den principiella

frågan om hyresregleringslagstiftningens fortsatta giltighet. Det förutsättes

därvid, att möjlighet skall finnas att under den fortsatta giltighetstiden

vidtaga de ändringar i lagstiftningen, som må finnas påkallade. Det

föreslagna förfarandet motiveras med angelägenheten av att en förlängningslag

skall kunna träda i kraft redan den 1 april 1955. Departementschefen

förutskickar, att särskild proposition om ändringar i lagstiftningen på grundval

av ett av hyresregleringskommittén i november 1954 avgivet delbetänkande

(SOU 1954: 34) kan komma att framläggas senare under innevarande

session. Ingen av de motioner, som enligt vad som angivits väckts i anledning

av den nu föreliggande propositionen, innehåller något yrkande som står i

strid med den föreslagna förlängningen. Ej heller i övrigt har någon motion

med sådant yrkande väckts.

Under dessa omständigheter har utskottet ansett sig böra nu behandla

endast propositionen samt bordlägga motionerna i avvaktan på att klarhet

vinnes, huruvida någon proposition rörande ändringar i hyresregleringslagstiftningen

kommer att framläggas under riksdagens vårsession. På detta

sätt möjliggöres en gemensam behandling av samtliga förslag till ändringar

i nämnda lagstiftning.

Vad alltså angår den principiella frågan om förlängning av hyresregleringslagstiftningen

framgår av de i propositionen lämnade uppgifterna om

läget på bostadsmarknaden hösten 1954, att bostadsbristen i varje fall icke

kan anses ha ökat sedan motsvarande tidpunkt år 1953. Snarare synes läget

ha förbättrats något. Såsom departementschefen framhåller är det emellertid

uppenbart att bostadsbristen alltjämt är betydande, särskilt i de största städerna.

Hyresregleringen bör därför fortbestå under den tid, som förordas i

propositionen. Utskottet tillstyrker således den föreslagna förlängningen av

hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen och lagen med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad in. in.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 4 år 1955

7

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte antaga de genom förevarande proposition

framlagda lagförslagen.

Stockholm den 16 februari 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Ivar Nilzon,

Ebbe Ohlsson, Boo, William Ohlsson och Georg Carlsson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,

Johansson i Torp, Nyberg, Carlsson i Stockholm, Bengtsson i Halmstad,

Munktell och Jansson i Benestad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:108 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönegradsplaceringen för vissa tjänster m. m. a1 i texten