Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för ngttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motionerna nr 365 i första kammaren av herr Mossberger och herr Persson, Ragnar, samt nr 444 i andra kammaren av fru Löfqvist in. fl.

1955-02-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:6, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för ngttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område. Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motionerna nr 365 i första kammaren av herr Mossberger och herr Persson, Ragnar, samt nr 444 i andra kammaren av fru Löfqvist in. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 6—7

Tredje lagutskottets utlåtande nr G år 1955

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för

ngttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt

upplåtet område.

Tredje lagutskottet har behandlat de inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motionerna nr 365 i första kammaren av herr Mossberger

och herr Persson, Ragnar, samt nr 444 i andra kammaren av fru Löfqvist

in. fl.

I motionerna, vilka innehåller likalydande yrkanden, hemställes »att riksdagen

måtte besluta, att 1 § i ensittarlagen må erhålla följande ändrade lydelse:
Den

— — — under förutsättning:

dels---till mer än 10 år;

dels att nyttjanderättshavare tillhörigt bostadshus, som lämnade nöjaktig

hostad åt honom och hans familj, fanns å marken uppfört den 1 januari

1930,

och dels —---byggnader.

Avlider---stadgat.

Ändå-----nyttjanderättshavare.

Vid---förutsatt».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för denna hemställan får ut ■

skottet hänvisa till motionerna.

I den s. k. ensittarlagen, d. v. s. lagen den 18 juni 1925 om rätt i vissa fall

för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,

stadgas, såsom lagens beteckning anger, viss lösningsrätt för nyttjanderättshavare.

En av förutsättningarna för rätt till inlösen är enligt 1 § tredje

stycket i lagen, att nyttjanderättshavaren tillhörigt boningshus, som lämnade

nöjaktig bostad åt honom och hans familj, fanns uppfört den 1 januari

1919 å den av honom innehavda marken.

Det av motionärerna väckta spörsmålet om framflyttning av den nyss

angivna tidsbestämningen har vid flera tillfällen, senast år 1947, varit föremål

för riksdagens behandling. Rörande vad som tidigare förevarit i frågan

må hänvisas till redogörelsen härför i andra lagutskottets utlåtande

nr 1 vid 1947 års riksdag. Utskottet anförde i utlåtandet vidare bl. a. följande.

Enligt den första ensittarlagen, 1918 års lag, krävdes för lösningsrätt

hland annat, att å det arrenderade området den 1 januari 1918, d. v. s. vid

en tidpunkt, då lagförslagets innehåll ännu icke kommit till allmänhetens

kännedom, fanns nöjaktig hostad för brukaren och hans familj. Avsikten

1 Iiihang till riksdagens protokoll 195.r>. I) samt. 3 and. Nr G—7

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955

med denna bestämmelse var, att lösningsrätten så mycket som möjligt

skulle göras oberoende av åtgärder som en nyttjanderättshavare kunde

komma att vidtaga i syfte att förvärva äganderätt till den upplåtna jorden.

Ensittarlagen tillkom för att avhjälpa bestående missförhållanden och avsåg

icke att medföra någon förändring för framtiden av de rättsverkningar,

som följa av nyttjanderättsavtal.

Vid den tidigare behandlingen av frågan om framflyttning av den i 1 §

ensittarlagen fastställda tidsbestämningen har det gjorts gällande, att om

en framflyttning skedde så måste detta framkalla farhågor för att ytterligare

åtgärder i samma riktning efter hand komme att vidtagas, vilket skulle

leda till att jordägarna bleve mindre benägna att upplåta mark för bebyggande.

Ehuru betydelsen av nu angivna synpunkter icke får underskattas,

vill utskottet dock erinra om att framflyttning av den för bebyggandet avgörande

tidpunkten redan skett en gång, nämligen i 1920 års ensittarlag, då

tidpunkten framflyttades från den 1 januari 1918 till den 1 januari 1919.

En ytterligare framflyttning av tidpunkten innebär givetvis ett ingrepp i

jordägarnas äganderätt. Denna omständighet utgör dock icke något ovillkorligt

hinder för framflyttning, därest tillräckligt starka skäl kunna anlöras

för en dylik åtgärd. Utskottet vill alltså icke av principiella skäl motsätta

sig en framflyttning av tidpunkten i fråga. Huruvida tillräckligt starka

skäl för en framflyttning finnas kan emellertid icke avgöras utan närmare

utredning.

Utlåtandet utmynnade i en hemställan, att riksdagen måtte hos Kungl.

Maj:t anhålla om en förutsättningslös utredning beträffande frågan om att

framflytta den i 1 § ensittarlagen fastställda tidsbestämningen den 1 januari

1919 att närmare ansluta till tiden för lagens ikraftträdande år 1925.

Sedan riksdagen i skrivelse den 22 februari 1947, nr 30, hos Kungl. Maj:t

begärt utredning i enlighet med vad utskottet hemställt, överlämnade Kungi.

Maj :t den 7 september 1948 skrivelsen till de år 1939 tillkallade fastighetsbildningssakkunniga

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas

utredningsuppdrag, vilket omfattade även de i ensittarlagen behandlade

frågorna. De sakkunniga har beträffande dessa frågor verkställt

viss utredning, som redovisats i en icke dagtecknad (maskinskriven) promemoria

ang. ensittarlagen. Sedan de sakkunnigas verksamhet upphört,

har riksdagsskrivelsen överlämnats till 1954 års fastighetsbildningskominitté,

som har till uppgift att utreda frågan om ny fastighetsbildningslagstiftning

och därmed sammanhängande spörsmål.

Utskottet

Den fråga motionärerna upptagit till behandling är otvivelaktigt förtjänt

av uppmärksamhet. Det synes därför utskottet beklagligt, att fastighetsbildningssakkunniga

under sitt arbete icke kunnat taga ståndpunkt till frågan.

Då riksdagens skrivelse år 1947 med begäran om utredning enligt vad ovan

nämnts numera överlämnats till 1954 års fastighetsbildningskommitté, torde

det emellertid vara lämpligast att avvakta förslag från denna kommitté. Utskottet

kan därför icke förorda att riksdagen omedelbart i enlighet med

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 6 år 1955 3

motionärernas förslag för sin del beslutar ändrad lydelse av ensittarlagen.

Ej heller synes det i nuvarande läge vara anledning att påkalla en särskild

utredning angående del av motionärerna berörda spörsmålet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1: 365 och II: 444, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: hex-rar Osvald, Lindahl, Grym, Ivar Nilzon,

Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson och William Ohlsson;

samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Mölndal, Johansson i Torp,

Nyberg, fru Torbrink, herr Persson i Appuna, fru Boman, herrar Hansson i

Skegrie och Berggren.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.