Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss översyn av lagen om inteckning i jordbruksinventarier. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 113, av herr Nilzon, Ivar.

1955-03-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1955:9, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss översyn av lagen om inteckning i jordbruksinventarier. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 113, av herr Nilzon, Ivar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

1

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss översyn av

lagen om inteckning i jordbruksinventarier.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagens första kammare

väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 113, av herr Nilzon, Ivar.

I motionen hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om översyn av lagen om inteckning i jordbruksinventarier

i syfte att möjliggöra att sådan inteckning fortfore att gälla i fall då

gäldenären efter frånträdande av ett jordbruk överförde inventarierna till

ett annat av honom tillträtt jordbruk.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har på begäran av utskottet yttranden avgivits av Svenska

bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen och Svenska jordbrukskreditkassan.

Gällande rätt

Institutet inteckning i jordbruksinventarier infördes i svensk rätt genom

lagstiftning 1932. Den rättsverkan, som dylik inteckning medför, innefattar

liksom fallet är i fråga om förlagsinteckning endast förmånsrätt jämlikt

17 kap. 7 § handelsbalken till betalning ur inventarierna vid gäldenärens

konkurs. Inteckning till säkerhet för fordran må jämlikt 1 § lagen den 3

juni 1932 om inteckning i jordbruksinventarier meddelas i de för visst jordbruk

avsedda lösa inventarierna. Utfästelse om inteckning skall innehålla

uppgift å den eller de fastigheter varå jordbruket bedrives. Ansökan om inteckning

skall enligt 2 § i lagen göras hos inskrivningsdomaren vid den rätt,

under vilken fastigheten eller, om fastigheterna är flera, huvudfastigheten

lyder. Om inventarierna övergår i annans ägo eller, annat än rent tillfälligt,

bortföres från det jordbruk, vilket avses med inteckningsbeslutet, eller om

jordbruket nedlägges eller överlåtes, upphör den genom inteckningen stiftade

säkerhetsrätten. Till skydd för inteckningshavaren har denne därför i

10 § i lagen tillerkänts rätt att, oaktat intecknad fordran ej är förfallen,

kräva omedelbar betalning därför, om jordbruket helt eller till väsentlig

del nedlägges eller överlåtes, om inventariebeståndet genom försäljning,

bortföring eller förstöring väsentligen nedgår eller om det skäligen kan befaras

att på grund av gäldenärens förvållande inteckningshavarcns säkerhet

kommer att märkligt minskas. Härigenom har inteckningshavaren beretts

möjlighet att, i händelse betalning cj crhålles, antingen efter dom utverka

Ilihang till riksdagens protokoll 1955. 9 samt. 3 avd. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1955

utmätning hos gäldenären eller ock få denne försatt i konkurs, varvid möjlighet

kan tänkas föreligga att enligt konkurslagens återvisningsregler

bringa avtal om skedd överlåtelse av inventarierna att återgå. Enär inteckning

i jordbruksinventarier icke beaktas vid utmätning, stadgas i 4 § konkurslagen,

att om gods, till vilket borgenär äger förmånsrätt på grund av

inteckning i jordbruksinventarier, utmätes för annans fordran utgör detta

—■ liksom då godset blir föremål för s. k. lösöreköp ■— konkursanledning,

såvitt ej den övriga delen av säkerheten förslår till fordringens gäldande.

Slutligen kan erinras, att inteckningshavare enligt 6 § lagen om inteckning

i jordbruksinventarier äger samma förmånsrätt i utestående köpeskilling

för försålda inventarier som han ägt i det försålda. — Sparbank och jordbrukskassa

må enligt 26 § sparbankslagen respektive 58 § kungl. förordningen

den 5 juni 1942 om jordbrukets kreditkassor icke bevilja kredit mot

inteckning i jordbruksinventarier annat än om därjämte lämnas i och för

sig fullgod säkerhet av pant eller borgen.

Yttrandena

Svenska bankföreningen erinrar om att Föreningen Sveriges häradshövdingar

vid remissbehandlingen av det sakkunnigförslag, som ligger till

grund för 1932 års lagstiftning, ifrågasatte, att inventarieinteckning skulle

knytas till gäldenärens person och omfatta alla hans inventarier, oavsett

var jordbruket dreves, men att departementschefen avvisade häradsliövdingeföreningens

förslag och anförde, att det syntes naturligast och för

kreditgivare i allmänhet mest önskvärt, att inteckningen hänförde sig till

ett för visst jordbruk avsett inventariebestånd.

Bankföreningen anför vidare:

Enligt bankföreningens uppfattning äger vad departementschefen sålunda

anförde fortfarande giltighet. Ur kreditgivarens synpunkter måste det

betraktas såsom en klar fördel att inventariebeståndet är knutet till en viss

fastighet. Enligt bankföreningens mening har motionären sålunda icke anfört

tillräckliga skäl för sitt förslag om en översyn av lagen om inteckning

i jordbruksinventarier. Härtill kommer alt lagstiftningen väl knappast spelar

den roll, som man avsett vid dess tillkomst. Inteckningar i jordbruksinventarier

har väl i de flesta fall — åtminstone inom affärsbankerna —

fått tjäna som supplement till annan säkerhet, t. ex. sekundär fastighetsinteckning.

Ändringar i lagstiftningen, som vore ägnade att förringa kreditgivarens

säkerhet, skulle förmodligen göra lagstiftningen ännu mindre användbar

än nu, vilket i realiteten skulle betyda att den komme att användas

i ytterst ringa omfattning. I detta sammanhang vill bankföreningen understryka

sammanhanget mellan gällande regler om förlagsinteckning och inteckning

i jordbruksinventarier. Den oerhörda utveckling, som präglat vår

industri under de senaste årtiondena, har medfört sådana förändringar beträffande

företagens tillverkningar och struktur, att tiden snart torde vara

inne för en översyn av gällande bestämmelser om förlagsinteckning. I ett

sådant sammanhang torde det vara lämpligt att även överse lagstiftningen

om inteckning i jordbruksinventarier.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 är 1955

3

Svenska sparbanksföreningen anser, att det icke kan bestridas att i de

av motionären angivna fallen vissa olägenheter är förbundna med gällande

bestämmelser, samt har intet att erinra mot motionärens förslag. Föreningen

framhåller emellertid angelägenheten av att en omarbetning av lagen

icke medför någon minskning av inteckningshavarnas trygghet.

Svenska jordbrukskreditkassan finner önskvärt, att inventarieinteckning

ges större värde som säkerhet för lån, och tillstyrker utredning i enlighet

med motionens syfte.

Utskottet

I sin motivering erinrar motionären till en början om reglerna i lagen att

inteckning må meddelas endast i de för visst jordbruk avsedda inventarierna

och att därest den fastighet, för vilken inventarierna sålunda är avsedda,

överlåtes, inteckningssäkerheten upphör att gälla. Motionären anför

vidare, att om jordbrukaren i fråga omedelbart eller inom kort tid efter

överlåtelsen tillträder annat jordbruk, till vilket inventarierna överföres,

och han alltjämt måste lämna säkerhet av inteckning i jordbruksinventarier,

sagda bestämmelser synes medföra onödiga olägenheter. Ny ansökan

om inteckning måste ingivas till inskrivningsdomaren, vilket förorsakade

såväl gäldenären som borgenären besvär, önskvärt vore, enligt motionärens

uppfattning, att den gamla inteckningen fortfarande finge gälla. I varje

fall borde det vara möjligt att uppnå en förenkling av förfarandet, t. ex.

genom intyg av ojävig person om att inventariebeståndet på det nya jordbruket

vore av sådan storlek, att inventarierna fortfarande kunde gälla

såsom säkerhet för fordran. En dylik anordning syntes motionären med

fördel kunna tillämpas, när de ifrågavarande fastigheterna vore belägna i

samma domsaga, men möjligheter till en sådan lösning torde finnas även

i andra fall.

Såsom i vissa av remissyttrandena framhållits torde anknytningen mellan

inventarieinteckningen och visst jordbruk vara avsedd att underlätta

kontrollen av att inventariebeståndet icke skingras eller säkerhetens värde

på annat sätt äventyras. Nämnda kontrollmöjlighet är av betydelse icke

endast för inteckningshavaren utan även för borgensmännen i de fall då

utöver inventarieinteckningen ställts borgen till säkerhet för fordringen.

Eftersom säkerhet av inventarieinteckning torde förekomma främst inom

sparbankernas och jordbrukskassornas verksamhet och dessa kreditinstitut

därvidlag författningsenligt jämväl måste kräva fullgod säkerhet av pant

eller borgen, är sistnämnda fall praktiskt betydelsefullt.

Ett utövande av kreditgivarnas och borgensmännens kontroll över säkerheten

underlättas självfallet av att inventarierna befinner sig på en närbelägen

ort, så att icke uppsikten över gäldenärens åtgöranden kräver särskilda

anordningar. Lagstiftningens nuvarande utformning med ovillkorligt

samband mellan inteckningen och visst jordbruk kan härdvidlag antagas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 är 1955

vara till fördel. Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen

har också framhållit angelägenheten av att en omarbetning av lagen icke

leder till minskning av inteckningshavarnas trygghet.

Utskottet vill för sin del understryka vad föreningarna sålunda anfört.

Emellertid kan det, även med de regler som nu gäller, vara förenat med

vissa svårigheter för inteckningshavaren att hålla sig underrättad om huruvida

gäldenären överför inventariebeståndet till annat jordbruk. Därest, i

de fall som beröres i motionen, inventarierna förflyttas, synes det utskottet

vara att föredraga, att verkan av inteckningen, i stället för att såsom enligt

gällande rätt är fallet utsläckas, fortfar att gälla i inventarierna på det

jordbruk, till vilket de överförts, låt vara att de därvid kan komma att

befinna sig utom räckhåll för en mera omedelbar uppsikt från fordringsägares

och i förekommande fall borgensmäns sida. Häremot kan måhända

invändas, att en lagändring i antydd riktning kan befaras medföra att kreditinstitut

och borgensmän anser sin trygghet beskuren och att i följd därav

inventarieinteckningens värde som kreditunderlag för jordbrukarna försämras.

Enligt utskottets uppfattning torde emellertid dylika farhågor icke

böra tillmätas alltför stor betydelse, särskilt som det måste förutsättas att

fordringsägarens maktmedel mot gäldenär, som förringar säkerhetens värde,

icke genom den ifrågasatta nya lagstiftningen försvagas.

Med hänsyn till det anförda finner utskottet att det i motionen behandlade

ämnet bör göras till föremål för utredning.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1:113 måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att lagen om inteckning i

jordbruksinventarier göres till föremål för översyn i syfte

att möjliggöra, att inteckning kan fortfara att gälla i inventariebestånd,

vilket av gäldenären vid frånträdande av ett

jordbruk överföres till ett annat, som av honom tillträdes.

Stockholm den 8 mars 1955

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl,* Grym, Ivar Nilzon,

Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson och William Ohlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Mölndal,

Johansson i Torp, Nyberg, Levin, fru Boman,* herrar Hansson i Skegrie

och Berggren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1955

550320

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.