Sök i Ratio Lex

Utlåtande över motion om befrielse från radiolicensavgift för dövstumma föräldrar med hörande, minderåriga barn.

1955-02-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1955:1, Utlåtande över motion om befrielse från radiolicensavgift för dövstumma föräldrar med hörande, minderåriga barn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i år 1955

1

Nr 1

Allmänna beredningsutskottets utlåtande över motion om befrielse

från radiolicensavgift för dövstumma föräldrar

med hörande, minderåriga barn.

I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad

motion, II: 149, har herr Nilsson i Östersund yrkat, att riksdagen måtte

besluta hemställa till Kungl. Maj :t, att avgiftsbefrielse för radiolicens måtte

beviljas i sådana fall, där dövstumma föräldrar har hörande, minderåriga

barn i hemmet.

I motionen anföres bl. a., att barn till dövstumma föräldrar är handikappade

bl. a. i det avseendet att deras möjligheter under folkskoleåldern

och även senare att i hemmet utveckla sin språkfärdighet ofta är mindre än

andra barns. Radion har i dylika fall visat sig kunna fylla en stor uppgift,

och det synes befogat att hem med dövstumma föräldrar, som har minderåriga,

hörande barn, befrias från avgift för radiolicens. Motionären framhåller

att en annan handikappad grupp, nämligen de blinda, redan har en

sådan förmån.

Rätten att inneha radiomottagningsapparat är reglerad genom en kungl.

kungörelse den 17 juni 1943. Enligt 5 § av denna kungörelse må tillstånd

att utan licensavgift inneha radiomottagningsapparat utfärdas för obemedlade

blinda personer över skolåldern, under förutsättning att vederbörande

icke tillhör hushåll, där annan hushållsmedlem har förmåga att erlägga licensavgiften,

eller är varaktigt intagen å sjukhus, vårdanstalt, ålderdomshem

eller därmed jämförlig inrättning. Samtidigt gällande tillstånd av dylikt

slag må ej överstiga av Kungl. Maj:t fastställt antal. Befrielse från licensavgift

har redan före tillkomsten av förenämnda kungörelse, eller sedan

år 1927, kunnat beviljas blinda personer. Antalet utfärdade blindlicenser är

f. n. 1 470 och högsta av Kungl. Maj :l medgivna antal är 2 500.

Rundradioutredningen anförde i sitt år 1934 avgivna betänkande hl. a. följande:
»Utredningen

anser vägande skäl föreligga att utsträcka förmånen av fria

licenser jämväl till andra invalidkategorier än de hlinda. Så har redan skett

i Danmark och Norge. Utredningen tänker i främsta rummet på sådana

kroniskt sjuka och vanföra, som äro medellösa och som ej på annat sätt

kunna få tillgång till radio, samt på åldringar, som i ekonomiskt avseende

äro i liknande situation. Det blir säkerligen svårt att genom bestämmelser

dra de rätta och nödvändiga gränserna för att utesluta missbruk, men detta

bör icke få hindra, att de verkligt behövande hjälpas.»

t Bihang till riksdagens protokoll lObo. II samt. A''r 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr i år 1955

I sitt yttrande över rundradioutredningens betänkande förklarade sig telestyrelsen

kunna ansluta sig till utredningsmännens tanke om utsträckning

av förmånen av fria licenser jämväl till behövande kroniskt sjuka och vanföra

samt åldringar. En särskild utredning i denna fråga borde dock enligt

styrelsens mening ske, och sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt styrelsen att i

samråd med aktiebolaget Radiotjänst verkställa sådan utredning avgav styrelsen

år 1943 till Kungl. Maj :t utlåtande med förslag till ny lydelse av

kungörelsen angående rätt att inneha radiomottagningsapparat. Styrelsen

erinrade i sitt yttrande bl. a. om tidigare förslag rörande avgiftsfria licenser

för olika grupper, bl. a. fattiga, gamla och sjuka personer samt vanföra,

och anförde, att rundradions ekonomi numera vore så säkrad, att man

kunde bortse från konsekvenserna av att införa fria radiolicenser för vissa

kategorier av radiolyssnare. I sitt förslag till kungörelse upptog telestyrelsen

avgiftsfrihet, förutom för blinda personer på sätt ovan sagts, jämväl för

personer som åtnjuter tilläggspension enligt lagen om folkpensionering eller

uppbär invalidunderstöd. Kungl. Maj :t fann emellertid avgiftsbefrielse endast

böra tillkomma de blinda. Spörsmålet om avgiftsbefrielse för nämnda

grupper av folkpensionärer återupptogs sedermera och ansågs böra lösas

med hänsynstagande till om den ifrågasatta höjningen av folkpensionerna

komme tillstånd eller icke. Sedan folkpensionerna år 1948 väsentligt höjts

torde frågan få anses ha mist sin aktualitet.

Frågan om avgiftsbefrielse för dövstumma synes icke tidigare ha prövats.

Utskottet. Utskottet finner det i motionen påtalade förhållandet, att hörande

barn till dövstumma föräldrar ofta är sämre ställda än andra barn,

när det gäller att i hemmet utveckla sin språkfärdighet, böra allvarligt beaktas.

Som motionären framhållit torde lyssnandet på radio vara ägnat att

motverka detta missförhållande.

Totala antalet familjer i landet med dövstumma föräldrar och hörande

barn i eller under skolåldern kan beräknas till något mindre än 400. Härav

kommer på Härnösands dövstumdistrikt, omfattande de fyra nordligaste länen,

omkring 145. I detta distrikt finnes även det övervägande antalet familjer

inom här ifrågavarande grupp, som kan betecknas såsom obemedlade, eller

omkring 43 stycken, medan i landet i övrigt endast lär förekomma enstaka

dylika fall. Antalet obemedlade familjer inom gruppen torde för hela riket

kunna uppskattas till omkring 60. Därest avgiftsfrihet skulle beviljas för

hela gruppen, utan behovsprövning, skulle det innebära ett bortfall av avgiftsintäkter

å maximalt något mindre än 6 000 kronor per år, räknat efter

nu gällande avgiftsbelopp. Om man däremot, liksom beträffande de blinda,

endast medgåve avgiftsfrihet för de obemedlade, bleve motsvarande siffra

omkring 900 kronor. Till jämförelse härmed må nämnas att de f. n. gällande,

avgiftsfria blindlicenserna representerar avgifter å tillhopa omkring 22 000

kronor per år och att den tidigare ifrågasatta avgiftsfriheten för vissa folkpensionärer

beräknades motsvara avgifter å sammanlagt omkring 1 miljon

kronor årligen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr t år 1955

3

Eu fråga som utskottet funnit böra observeras i förevarande sammanhang

är, hur mycket avgiften för radiolicens betyder i förhållande till de totala

årliga driftkostnaderna för en radioapparat. En undersökning, som av telestyrelsen

verkställts för 1943 års rundradioutredning, utvisade, att de totala

årskostnaderna kunde beräknas till i genomsnitt 58 kronor. Licensavgiften

var då 10 kronor per år. Enligt vad utskottet erfarit kan man även i dagens

läge räkna med alt licensavgiften, 15 kronor, utgör i runt tal 1/6 av de

totala årliga omkostnaderna.

Av ovan framlagda sifferuppgifter framgår att förevarande spörsmål,

ekonomiskt sett, icke är av större betydelse vare sig avgiftsfrihet skulle

beviljas för samtliga fall eller endast efter behovsprövning. Slatsfinansiella

betänkligheter synes sålunda knappast kunna åberopas emot ett genomförande

av den föreslagna reformen. Det synes emellertid utskottet kunna

ifrågasättas, om åtgärden verkligen skulle effektivt främja det yttersta syftet

med motionen. Licenskostnaderna utgör ju endast 1/6 av de totala årliga

kostnaderna för driften av en radioapparat och det torde vara mycket tveksamt

om ett bidrag med så liten del av kostnaderna skulle i nämnvärd grad

stimulera de dövstumma till anskaffning av apparater. Härför fordras enligt

utskottets mening ett väsentligt starkare ekonomiskt stöd, och utskottet vill

understryka angelägenheten av att ett sådant stöd också lämnas. Detta synes

lämpligen kunna ske genom förstärkning av anslaget till föreningen

Hörselfrämjandet. Denna förening, som är en sammanslutning av de hörselskadades

organisationer, tillerkännes årligen under elfte huvudtiteln anslag

för sin verksamhet. Enligt vad utskottet inhämtat föreligger icke något

hinder för föreningen att av sina tillgångar utanordna medel för här ifrågavarande

ändamål. I årets statsverksproposition har under nyssnämnda huvudtitel,

punkt 93, såsom bidrag till Hörselfrämjandet upptagits ett beräknat

anslag å 65 000 kronor, d. v. s. samma belopp som för nu löpande budgetår.

Slutligt förslag kommer att föreläggas innevarande riksdag i samband med

särskild proposition angående hörselvårdens organisation m. in. I detta sammanhang

lärer frågan om förhöjt anslag till föreningen komma under prövning.

Av vad ovan anförts torde framgå, alt utskottet helt delar motionärens

uppfattning att barn till dövstumma föräldrar bör erhålla ökade möjligheter

att genom radiolyssning i hemmet utveckla sin språkfärdighet. Utskottet

har emellertid icke ansett sig kunna förorda motionärens förslag, enär utskottet

funnit kostnaderna för radiolicenser böra inrymmas i det mera

vittsvftande stöd som utskottet anser böra lämnas de dövstumma. Utskottet

får förty hemställa,

att motion II: 149 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 16 februari 1955

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1 år 1955

Närvarande:

från första kammaren: herrar Andersson, Lars*, Nilsson, Hjalmar,

Jonsson, John Wiktor, Andersson, Axel, fru Wallentheim*, herrar Persson,

Johan, Arrhén*, Persson, Karl, Lundström*, Strandler, Grönkvist och Svensson,

Rikard;

från andra kammaren: herr Svensson i Alingsås, fru Sjöstrand, fru

Svedberg, herrar Nordkvist i Kalmar, Jönsson i Rossbol, Bark, Hammar*,

Braconier, Andersson i Linköping, Adamsson och fru Ewerlöf.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

K50458. Stockholm 1955. tsaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.