Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om de sociala konsekvenserna av ingångna dispensäktenskap m. m.

1955-03-15 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1955:10, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om de sociala konsekvenserna av ingångna dispensäktenskap m. m.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1955

3

Nr 10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckt

motion angående utredning av frågan om de sociala

konsekvenserna av ingångna dispensäktenskap m. m.

I en inom första kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion 1:40 av herr Huss hemställes, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan om de sociala

konsekvenserna av ingångna dispensäktenskap under en tioårsperiod, t. ex.

1940—1949, göres till föremål för en grundlig utredning i syfte att de

därvid erhållna resultaten måtte kunna tjäna till ledning för noggrannare

bestämning av de förutsättningar, enligt vilka dispens av här ifrågavarande

slag bör medges, samt att i skrivelsen därjämte hemställes, att om

utredningen därtill skulle komma att ge anledning, åtgärder föreslås för

lämnande av ett starkare stöd åt unga äktenskap än vad som f. n. är

fallet.

I motionen framhålles, att det här gäller en stor och betydelsefull social

fråga. Antalet inkomna dispensansökningar uppgick exempelvis år 1945

till 2 298. Av länsstyrelsen meddelat tillstånd till ingående av äktenskap

erfordras för man under 21 år och för kvinna under 18 år, och det är av

vikt att länsstyrelsernas praxis är någorlunda enhetlig och sådan, att

man uppnår bästa möjliga sociala effekt. Utredningarna i dispensärenden

bör vara grundligare.

Vidare anser motionären, att man vet för litet om dispensäktenskapens

förutsättningar och sociala följder och att det också är möjligt, att en

utredning skulle ge vid handen, att samhällets stöd för unga äktenskap

är otillräckligt.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen,

överståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Malmöhus och Skaraborgs

län.

Socialstyrelsen säger sig sedan flera år ha haft uppmärksamheten riktad

på de s. k. dispensäktenskapen och tillstyrker i princip motionärens

framställning. Antalet dispensäktenskap under en tioårsperiod uppgår

emellertid till ca 20 000, varför en så vittgående undersökning skulle ställa

stora krav på såväl personella som ekonomiska resurser, och det torde

icke vara nödvändigt med ett så omfattande material. Ett tillfredsställande

resultat synes kunna nås även om undersökningen begränsas till

ett mindre antal äktenskap.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1955

Avslutningsvis framhåller socialstyrelen, att länsstyrelserna bör inhämta

yttrande från barnavårdsnämnden i sökandes hemortskommun,

innan dispensärende avgöres, och att bestämmelserna härom bör införas

utan att man avvaktar ytterligare utredning.

Överståthållarämbetet anför, att ämbetet följt de riktlinjer som genom

lagtillämpningen inom justitiedepartementet tidigare uppdragits, och fortsätter:

”Således har barnavårdsnämndens yttrande regelmässigt inhämtats

i de fall, där manlig sökande varit under aderton och kvinnlig sökande

under sexton år. Sistnämnda åldersgräns har sedermera höjts till

sjutton år. Barnavårdsnämnden har hörts även beträffande äldre sökande,

när omständigheterna givit anledning därtill. Numera inhämtas beträffande

samtliga sökande och deras medkontrahenter upplysningar från

polismyndigheten och socialregistret. Framkommer därvid något av betydelse

för dispensärendets prövning, remitteras ärendet till barnavårdsnämnden

för yttrande.

Utöver nu angiven utredning förekommer icke sällan, att föredraganden

tager personlig kontakt med sökanden ävensom telefonledes inhämtar

upplysningar från sökandens föräldrar och, då fråga är om manlig sökande,

hans arbetsgivare.

I skilda sammanhang framhålles det mycket ringa antalet avslagna

dispensansökningar. Härvid torde man dock icke helt få bortse från det

förhållandet, att ansökningar, beträffande vilka den verkställda utredningen

visat, att förutsättningar för bifall saknas, icke alltid föranleda

något formellt avslagsbeslut utan bliva återkallade eller av annan anledning

avskrivna från vidare handläggning. Likaså förekommer det, att

underåriga, som önska ingå äktenskap, hos ämbetet göra sig underrättade

om vilka principer, som gälla vid prövningen av dispensärenden, och

därefter avstå från att ingiva ansökan.

Den utredning, som överståthållarämbetet numera verkställer i dispensärendena,

torde enligt ämbetets uppfattning få anses tillfredsställa

de krav på fullständighet som böra uppställas. En ytterligare utbyggnad

av utredningsförfarandet skulle med hänsyn till det stora antalet ärenden

i Stockholm — i medeltal omkring trehundra om året — bliva både kostnadskrävande

och tidsödande. Från Stockholms stads barnavårdsnämnds

sida har sålunda vid tidigare överläggningar framhållits, att om yttrande

skulle inhämtas från barnavårdsnämnden över samtliga till överståthållarämbetet

ingivna ansökningar, en förstärkning av nämndens personal

vore oundgänglig. Det oaktat skulle remisstiden hos barnavårdsnämnden

bli inemot en månad.

Därest en ytterligare reglering av utredningsförfarandet genom centrala

föreskrifter skulle anses erforderlig, har överståthållarämbetet icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1955 5

något att erinra däremot, under förutsättning, att föreskrifterna begränsas

till vissa allmänna riktlinjer och lämna möjlighet för den tillståndsgivande

myndigheten att inskränka utredningen till vad som i det särskilda

fallet framstår som nödvändigt.”

I fråga om själva tillståndsgivningen anser ämbetet emellertid, att

vissa allmänna riktlinjer kan ges men att de särskilda fallen måste individuellt

prövas. Därvid bör det vara av betydelse att känna till de sociala

konsekvenserna av ingångna dispensäktenskap och vilka faktorer som

kan ha inverkat i ogynnsam riktning. Ämbetet finner därför, att den

föreslagna utredningen bör komma till stånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län redogör för tillvägagångssättet vid handläggningen

av dispensärenden och anför därom: ”Sedan länsstyrelsen börjat

handlägga dispensärendena uppstod inom kort tanken på att det vore

betänkligt om väsentliga skäl understundom kunde finnas, som bestämt

talade mot att dispens beviljades utan att länsstyrelsen fick kännedom

därom. Länsstyrelsen började därför att under hand förfråga sig hos

polisen beträffande manlig part och hos barnavårdsnämnden beträffande

kvinnlig part, om hon var under 18 år. Ganska snart efter det länsstyrelsen

börjat göra dylika förfrågningar framkom i ett ärende att den

manliga parten, som var 20 år gammal, nyligen gjort sig skyldig till försnillningsbrott

och att den kvinnliga parten, som var 18 år gammal, nyligen

försöksutskrivits från skyddshem. Hennes övervakare meddelade att

kvinnan nyligen fött ett barn, vartill en gift man var fader, och att hon

vidtagit förberedelser för att ingå äktenskap med en annan man. Länsstyrelsen

avslog framställningen. Om förfrågningar icke gjorts hos polis

och barnavårdsnämnd hade de angivna omständigheterna icke kommit

till länsstyrelsens kännedom. Då det ansågs angeläget att skäl som uppenbarligen

tala mot bifall till en dispensansökan bliva kända för länsstyrelsen,

började länsstyrelsen tillämpa följande praxis. Polismyndighet

tillfrågades per telefon angående manlig part, oberoende av dennes ålder,

och barnavårdsnämnd beträffande manlig och kvinnlig part, som ej fyllt

18 år. Ansökningshandlingarna översändas till barnavårdsnämnd med föreläggande

att efter verkställd utredning inkomma med skriftligt yttrande

beträffande manlig part under 18 år och kvinnlig part under 17 år men dessutom,

när särskilda omständigheter därtill föranleda. Om polisen lämnat

ofördelaktiga upplysningar beträffande manlig part såsom t. ex. att denne

gjort sig skyldig till brott av allvarlig beskaffenhet såsom egendomsbrott

eller misshandel i förening med fylleri remitteras som regel handlingarna

till polisen med begäran om utredning och yttrande. Har manlig

part dömts för fylleriförseelse kontaktas nykterhetsnämnden. Om omständigheterna

giva anledning därtill, göres förfrågan hos skyddskon
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1955

sulent, övervakare eller tillsyningsman. Någon gång beredes manlig sökande

tillfälle att inför länsstyrelsen muntligen framlägga sina synpunktei.

Vid sådana tillfällen har det hänt att den kvinnliga parten också

inställt sig. Särskilda omständigheter kunna föranleda att länsstyrelsen

låter verkställa särskild utredning beträffande kvinnlig part genom länsstyrelsens

barnavårdsassistent, som gör personligt besök hos kvinnan.”

rjfter att vidare ha lämnat uppgift om antalet dispensärenden i länet

under ae senaste åren och redogjort för ett par särskilda ärenden slutar

länsstyrelsen med att tillstyrka förslaget om utredning. Utan att dylik

utredning avvaktas bör därjämte direktiv utfärdas för att ernå eu likformig

handläggning av dessa ärenden inom länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför, att i enlighet med den utsända

promemorian barnavårdsnämnds yttrande inhämtas och att polismyndighet

hörs, då anledning därtill finnes. Mera omfattande utredning verkställes

jämväl, när det finnes påkallat. Länsstyrelsen ifrågasätter, om ej

läkares intyg eller hörande borde vara obligatoriskt i dispensärendena.

Det synes dock länsstyrelsen tveksamt, om den begärda utredningen kan

anses behövlig, men länsstyrelsen vill dock icke motsätta sig att den

kommer till stånd.

Utskottet. I motionen åberopas bl. a. en av Allmänna barnhuset utförd

undersökning angående dispensäktenskap, vilken undersökning överlämnats

till chefen för justitiedepartementet. I denna undersökning har framlagts

statistiska uppgifter som utvisar bl. a. en betydligt högre skilsmässofrekvens

för de åldersgrupper, inom vilka endera eller båda makarna

erhållit åldersdispens, och i grupperna närmast intill dessa, än

för övriga åldersgrupper. Undersökningen avser skilsmässor under en

femårsperiod inom olika åldersgrupper av de äktenskap, som ingicks år

1945. Siffermaterialet synes för omfattande för att här böra närmare

redovisas, men utskottet vill framhålla, att utredningsmännen ansett sig

av detsamma kunna draga den slutsatsen, att skilsmässofrekvensen för

äktenskap, ingångna efter åldersdispens, efter fem år är omkring tre

gånger större än för övriga äktenskap. Vid jämförandet av siffrorna för

de olika åldersgrupperna bör enligt utskottets mening viss hänsyn tagas

till att kontrahenternas låga ålder vid dispensäktenskapens ingående innebär

ett extra riskmoment i vad gäller äktenskapens varaktighet. Man

torde m. a. o., därest man över huvud taget viil acceptera systemet

med dispensäktenskap, få anse det som en naturlig förteelse om skilsmässofrekvensen

för sådana äktenskap skulle ligga något högre än för

äktenskap, ingångna vid mognare ålder. De avvikelser från genomsnittstalen,

som skilsmässorna inom dispensäktenskapen företer, är dock, enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1955 7

utskottets uppfattning, så stora, att förhållandena på detta område bör

särskilt uppmärksammas.

När beslutanderätten i dispensärenden år 1948 överflyttades från

Kungl Maj:t till länsstyrelserna lämnades i en från justitiedepartementet

till länsstyrelserna utsänd promemoria uppgifter beträffande den

praxis departementet tillämpat vid handläggningen av dylika ärenden.

Denna promemoria, i vilken bl. a. angives de fall, då yttrande från barnavårdsnämnd

bör infordras, har utgjort grundval för länsstyrelsernas

handläggning. Enligt av Allmänna barnhuset inhämtade uppgifter, vilka

i tillämpliga delar överensstämmer med vad de av utskottet hörda länsstyrelserna

anfört, brukar flertalet länsstyrelser emellertid i nyss avsedda

fall jämväl infordra yttrande från polismyndighet. Även i andra än

dessa fall brukar vidare många länsstyrelser höra barnavårdsnämnd och

polismyndighet och, när omständigheterna ger anledning därtill, jämväl

andra myndigheter. Länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus

län synes särskilt eftersträva mera grundliga utredningar än som

i promemorian förutsättes. Att antalet avslagna ansökningar i dessa län

är procentuellt betydligt högre än i de övriga torde kunna antagas sammanhänga

med nyssnämnda förhållande.

Den utredning som nu framlagts av Allmänna barnhuset'' gäller som

nämnts endast under år 1945 ingångna äktenskap. Den betraktas emellertid

av barnhuset endast som en första etapp i en betydligt längre syftande

undersökning. Barnhuset har beträffande planeringen av den fortsatta

undersökningen anfört bl. a. att man överväger att göra en ny,

mera ingående utredning av samma typ som den på 1945 års material

grundade men gällande något av de första åren efter det beslutanderätten

i dispensfrågor överflyttades på länsstyrelserna, t. ex. år 1950. Denna undersökning

torde dock kunna igångsättas tidigast under första halvåret

1956. Man planerar vidare en ytterligare undersökning för något senare

år.

Motionären har föreslagit en djuplodande social utredning i syfte att

möjliggöra noggrannare bestämning av de förutsättningar, enligt vilka

dispens av här ifrågavarande slag bör meddelas. Det är enligt motionären

av central betydelse att få svar på frågan, hur den mänskliga faktorn

skall bedömas i hithörande sammanhang. För en sådan utredning

fordras bl. a. medverkan av en psykolog, en ungdomspsykiater m. fl. Utredningen

har tänkts utformad som en undersökning av de sociala konsekvenserna

av ingångna dispensäktenskap under en tioårsperiod.

Allmänna barnhusets utredning bedrives icke efter sådana linjer, som

motionären i sitt förslag skisserat utan synes hittills ha varit upplagd

huvudsakligen som en statistisk undersökning av äktenskapens varaktig
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1955

het. Härjämte har dock, som ovan nämnts, bl. a. länsstyrelsernas förfaringssätt

i dispensärenden undersökts. Det har icke varit möjligt att nu

få klarhet i frågan, huruvida barnhusets undersökning kan komma att

utvidgas därhän, att den skulle kunna anses ungefärligen motsvara vad

motionären avsett. Vad från barnhusets sida uttalats beträffande den

fortsatta utredningen synes dock innebära möjlighet att utredningen kan

komma att utsträckas till även andra frågor än äktenskapens varaktighet.

Ehuru utskottet funnit förevarande spörsmål förtjäna allvarligt beaktande,

har utskottet vid sina överväganden känt stor tveksamhet inför

att i nuvarande läge förorda en utredning av den omfattning, varom

här är fråga. Det av Allmänna barnhuset bearbetade materialet gäller

äktenskap, som ingåtts innan handläggningen av dispensärendena

övergick till länsstyrelserna. Det torde kunna ifrågasättas om icke den

ändring av praxis i riktning mot mera ingående prövning av dispensfallen,

som sedan dess ägt rum, bör ha gynnsamt påverkat skilsmässofrekvensen

i vad gäller senare ingångna dispensäktenskap. Genom den av Allmänna

barnhuset planerade utredningen om de år 1950 och något senare år ingångna

äktenskapen kommer denna fråga att bli belyst. Det synes icke

uteslutet att barnhusets utredningsverksamhet kan medföra resultat även

härutöver. Den av motionären föreslagna utredningen komme vidare

otvivelaktigt att draga stora kostnader, även om den modifierades på

sätt socialstyrelsen i sitt yttrande över motionen föreslagit. Nu anförda

omständigheter har synts utskottet utgöra tillräckliga skäl för att barnhusets

fortsatta utredning bör avvaktas, innan ytterligare utredningsåtgärder

överväges. Däremot vill utskottet ansluta sig till det i motionärens

motivering framlagda förslaget om åtgärder för ett förbättrat och

mera enhetligt utredningsförfarande i dispensärendena, varom även barnhuset

gjort framställning till chefen för justitiedepartementet. Vad länsstyrelserna

på eget initiativ åstadkommit i detta hänseende har synts utskottet

böra befästas och kompletteras genom av justitiedepartementet angivna

riktlinjer, syftande till att utredningarna i dispensfallen skall göras

mera fullständiga än som nu ofta sker. Under åberopande härav får utskottet

hemställa,

att riksdagen i anledning av motion 1: 40 i skrivelse

till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet ovan

anfört.

Stockholm den 15 mars 1955

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1955

9

Närvarande:

från första kammaren: herrar Andersson, Lars, Nilsson, Hjälmar,*

Jonsson, John Wiktor, fru Wallentheim* herrar Nyström, Jansson, Erik,

Persson, Karl, Lundström, Grönkvist och fru Hamrin-Thorell;

från andra kammaren: herr Svensson i Alingsås, fru Sjöstrand,*

fru Svedberg, herrar Nordkvist i Kalmar*, Andersson i Ronneby, Braconier,

Engkvist, Svensson i Krokstorp, Ekström*, fru Andrén* herrar

Lundqvist* och Börjesson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:162 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utlämnande av viss kvantitet s. k. rövat guld. a1 i texten