Utlåtande i anledning av väckt motion angående bortskaffande av sand från vägar inom tättbebyggda samhällen.
1955-03-22 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1955:11, Utlåtande i anledning av väckt motion angående bortskaffande av sand från vägar inom tättbebyggda samhällen.
Dokumentets text
Ni• n_12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 11 år 1955
1
Nr 11
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av
väckt motion angående bortskaffande av sand från
vägar inom tättbebyggda samhällen.
I en inom första kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion 1: 208 av herr Nilsson, Alfred, m. fl. hemställes, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte
fästa väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uppmärksamhet vid vissa i motionen
angivna olägenheter av sandningen av vägar inom tättbebyggda samhällen
och anmoda styrelsen att vidtaga åtgärder för olägenheternas avhjälpande.
I motionen framhålles, att de permanentbelagda vägarna i tättbebyggda
samhällen under vintermånaderna ofta måste sandas för att motverka
halka. Då tö inträder, kvarligger stora mängder sand, som sedan av regn
spolas ned i och tilltäpper avloppsledningar. Dessa olägenheter skulle
kunna avhjälpas, om sanden bortsopades på våren.
Utskottet bär inhämtat yttrande över motionen från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som hl. a. anfört:
»Av motionen framgår dock icke vilka samhällen som innefattas i begreppet
tättbebyggda. Det torde emellertid vara sannolikt, att motionärerna
främst avsett de samhällen, som enligt väglagen benämnes stadsliknande,
d. v. s. sådana samhällen, för vilka byggnadslagens bestämmelser
angående stad äger tillämpning.
Enligt Kungl. Maj:ts brev den 3 december 1943 till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
med anvisningar rörande den allmänna väghållningen
i de städer och stadsliknande samhällen, där kronan är väghållare, omfattar
underhåll av väg icke renhållningsarbeten. Till sådana arbeten räknas
bl. a. åtgärder, vilka huvudsakligen avser att avlägsna sanitära olägenheter,
ävensom därmed sammanhängande arbeten, såsom rensning och
upptining av rännstensbrunn och från denna utgående ledning samt bortskaffande
av sand, som vintertid påförts till motverkande av halka.
I enlighet med dessa anvisningar tar vägförvaltningarna normalt icke
befattning med bortskaffande av sand i dylika samhällen. Är fråga om
särskilt avsevärda sandmängder, som hindrar vattenavrinningen, eller saknar
samhället resurser för ifrågavarande arbete, plägar vägförvaltningarna
ingripa. Inom annan tätbebyggelse tar vägförvaltningarna bort sanden,
om den är till olägenhet för vägen och trafiken.
602 55 Bihanq till riksdagens protokoll 1955. 11 saml. Nr 11—12
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 11 år 1955
På landsbygdens allmänna vägar brukar sanden borttagas medelst sopmaskin.
Sanden tillvaratages endast, om det är mycket stora kvantiteter,
som ligger kvar på körbanekanterna. Oftast sopas den dock ut på slänterna.
I samhällena är borttagandet av sanden mera arbetskrävande.
Genom att det där ofta finnes gångbanor utmed de allmänna vägarna
måste sanden lörst sopas till en sträng invid kantstenen och sedan skyfflas
ihop och lastas på lastbilar, mestadels för hand. Maskinlastning brukar
i regel icke användas.
Någon anledning att nu frångå principen att vägförvaltningarna icke
skall utföra renhållning föreligger icke. I det sammanhanget må erinras
om att de av Kungl. Maj:t den 22 september 194!) tillkallade sakkunniga
för utredning angående översyn av ordningsstadgan för rikets städer och
därmed sammanhängande spörsmål i sitt betänkande (SOU 1954: 37) behandlat
frågan om renhållning av allmän plats i stad, köping och annat
samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning.
Enligt 2 § i förslaget till allmän ordningsstadga hänföres till renhållning
bl. a. bortförande av sand, som påförts till motverkande av halka, och
enligt 1 § med förslag till lag angående skyldighet att renhålla gata in. in.
skall renhållning åvila vederbörande samhälle. Emellertid måste det vara
ett önskemål att sanden borttages, innan den spolas ned i avloppsledningarna.
Vägförvaltningarna bör därför i den utsträckning som är möjlig
utan eftersättande av arbetsuppgifterna inom den allmänna väghållningen
hjälpa samhälle, som icke har egna resurser för ändamålet, all
utföra sopning och lastning, i den mån dessa arbeten kan utföras maskinellt.
Kostnaderna för arbetena bör bestridas av respektive samhälle.»
Utskottet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i sitt yttrande
ö'' er motionen bl. a. att bortskaffandet av den sand, som vintertid lägges
på vägarna, är att hänföra till renhållningsarbete och enligt fastställda
principer således icke åvilar vägförvaltningarna. Styrelsen finner icke att
denna princip bör trångås. Utskottet biträder styrelsens uppfattning i
denna fråga.
Av yttrandet framgår vidare, all vägförvaltningarna, utan att vara därtill
lagligen förpliktade, dock i vissa fall brukar ingripa för att hjälpa
samhällen som fått svårigheter att själva klara här ifrågavarande olägenheter.
Styrelsens uttalanden i övrigt innebär, att vägförvaltningarna bär
intaga en välvillig hållning till sådana hjälpbehov. Utskottet har under
band erfarit alt man inom styrelsen överväger att meddela vägförvaltningarna
rekommendationer, innefattande riktlinjer för behandlingen av
framställningar om hjälp med borttagande av sand från vägarna.
Vad ovan anförts ger enligt utskottets mening vid handen, att motionärernas
önskemål är eller kan förväntas bli i väsentlig grad tillgodosedda.
Utskottet får därför hemställa,
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 11 år 1955
3
att motion I: 208 icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 22 mars 1955
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Andersson, Lars, Jonsson, John Wiktor*,
Nyström*, Jansson, Erik, Arrhén*, Persson, Karl, Lundström,
Strandler, Grönkvist, Svensson, Rikard, Nord och fru Hamrin-Thorell;
samt
från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i Bogla*,
fru Svedberg, herrar Nilsson i Bästekille, Bark*, Andersson i Ronneby,
Braconier*, Nestrup*, Johansson i Lugnvik och Börjesson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.