Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående lekmannarepresentation i de s. k. länsråden.

1955-03-22 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1955:12, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lekmannarepresentation i de s. k. länsråden.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1955

Nr 12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av

väckt motion angående lekmannarepresentation i de

s. k. länsråden.

I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion II: 251 av herr Andersson i Brämhult hemställes, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om sådana åtgärder,

att den i motionen föreslagna lekmannarepresentationen i länsråden måtte

komma till stånd.

I motionen erinras om att inom länsstyrelses landskansli (utom i Gotlands

län) skall finnas en särskild planeringssektion, som bl. a. skall

handha frågor rörande plan- och byggnadsväsendet. I flera länsstyrelser

har utbildats den praxis, att dylika frågor diskuteras inom de s. k. länsråden,

vilka består av länsstyrelsernas befattningshavare inom hithörande

områden samt andra tjänstemän, som har att handlägga frågor av denna

art. Kontakten med den allmänna opinionen hålles genom överläggningar

med de kommunala förtroendemännen. Intresset och förtroendet för planläggningsarbetet

borde dock bli bättre, om förtroendevalda män adjungerades

med länsråden. Det kan ske genom att förslagsvis två av landstinget

valda ledamöter knytes till länsvården.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från byggnadsstyrelsen

samt länsstyrelserna i Älvsborgs och Norrbottens län.

Byggnadsstyrelsen framhåller, att det i en del fall förekommer, att representanter

för berörda kommuner deltar i länsrådens sammanträden.

Ett obligatoriskt deltagande skulle dock innebära en omständlig arbetsform

utan motsvarande fördel, enär många frågor är av rent teknisk eller

administrativ natur. Det kan därför ifrågasättas, om tillräckliga skäl föreligger

för införande av den ifrågasatta lekmannarepresentationen. Frågan

kan lämpligen övervägas i samband med statsmakternas slutliga ställningstagande

till frågan om lekinannarepresentanter hos länsstyrelserna, vilken

berörts i 1948 års länsstyrelseutredning (SOU 1950: 28).

Länsstyrelsen i Älvsborgs län redogör för praxis i länet. Till länsråd

plägar kallas länsstyrelsens egna experter i de anhängiga frågorna samt

utomstående sakkunniga allt efter ärendenas art ävensom kommunala representanter.

Länsstyrelsen bär funnit det fördelaktigt, att länsrådens

sammansättning smidigt kan anpassas efter omständigheterna.

Länsstyrelsen framhåller dessutom, att ärendena i länsrådet praktiskt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 är 1955 5

taget undantagslöst behandlas av kommunala nämnder, och föiklaiar sig

ha svårt att inse vad som därutöver kan vara att vinna med en lekmannarepresentation

i länsråden sådan som motionären tänkt sig. Länsstyrelsen

avstyrker motionen.

Länsstyrelsen i Norrbottens lön anför, att i länet hålles sammanträden

med experterna i planeringsärenden. Allt efter ärendenas art brukar företrädare

för berörda kommuner, sökande och andra tjänstemän kallas till

dessa sammanträden. Även om kommunrepresentanterna redan vid nuvarande

ordning bildar ett värdefullt inslag i länsråden, vill länsstyrelsen

icke avvisa tanken på fasta lekmannarepresentanter. De nuvarande fria

formerna för länsrådets arbete borde dock icke härigenom frångås. Om

man bestämde sig för två representanter, borde eu utses av landstinget och

en av länsavdelningen av Svenska landskommunernas förhund.

Utskottet. Det är enligt utskottets uppfattning i och för sig av vikt att

de s. k. lekmannasynpunkterna kommer till beaktande vid lösandet av

planläggningsfrågorna. Såvitt utskottet kunnat bedöma äi föi utsättningarna

härför goda vid den nu tillämpade ordningen, som innebär att länsstyrelserna

i här avsedda frågor överlägger med bl. a. företrädare för de

berörda kommunerna. Mot det av motionären framlagda förslaget synes

vidare vissa invändningar kunna resas. Man torde sålunda, enligt utskottets

mening, ha anledning befara, att arbetsbördan för de två lekmannarepresentanterna

skulle bli för stor för att lämpligen kunna, såsom motionären

väl torde avsett, som förtroendeuppdrag läggas på personer, som i

övrigt har arbetsuppgifter av normal omfattning att sköta. Det torde vidare,

med tanke på att flertalet län omfattar en relativt stor areal, kunna ifrågasättas,

om dessa lekmannarepresentanter verkligen skulle kunna tänkas

besitta den noggranna kännedom om de olika orternas särskilda förhållanden

som är en förutsättning för att de skall kunna göra en effektiv insats

i planeringsarbetet.

Utskottet får, under åberopande av vad ovan anförts, hemställa,

att motion 11:251 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 22 mars 1955

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

Närvarande: Se under utlåtande nr 11.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.