Utlåtande i anledning av väckt motion angående lekmannarepresentation i de s. k. länsråden.
1955-03-22 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1955:12, Utlåtande i anledning av väckt motion angående lekmannarepresentation i de s. k. länsråden.
Dokumentets text
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1955
Nr 12
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av
väckt motion angående lekmannarepresentation i de
s. k. länsråden.
I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion II: 251 av herr Andersson i Brämhult hemställes, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om sådana åtgärder,
att den i motionen föreslagna lekmannarepresentationen i länsråden måtte
komma till stånd.
I motionen erinras om att inom länsstyrelses landskansli (utom i Gotlands
län) skall finnas en särskild planeringssektion, som bl. a. skall
handha frågor rörande plan- och byggnadsväsendet. I flera länsstyrelser
har utbildats den praxis, att dylika frågor diskuteras inom de s. k. länsråden,
vilka består av länsstyrelsernas befattningshavare inom hithörande
områden samt andra tjänstemän, som har att handlägga frågor av denna
art. Kontakten med den allmänna opinionen hålles genom överläggningar
med de kommunala förtroendemännen. Intresset och förtroendet för planläggningsarbetet
borde dock bli bättre, om förtroendevalda män adjungerades
med länsråden. Det kan ske genom att förslagsvis två av landstinget
valda ledamöter knytes till länsvården.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från byggnadsstyrelsen
samt länsstyrelserna i Älvsborgs och Norrbottens län.
Byggnadsstyrelsen framhåller, att det i en del fall förekommer, att representanter
för berörda kommuner deltar i länsrådens sammanträden.
Ett obligatoriskt deltagande skulle dock innebära en omständlig arbetsform
utan motsvarande fördel, enär många frågor är av rent teknisk eller
administrativ natur. Det kan därför ifrågasättas, om tillräckliga skäl föreligger
för införande av den ifrågasatta lekmannarepresentationen. Frågan
kan lämpligen övervägas i samband med statsmakternas slutliga ställningstagande
till frågan om lekinannarepresentanter hos länsstyrelserna, vilken
berörts i 1948 års länsstyrelseutredning (SOU 1950: 28).
Länsstyrelsen i Älvsborgs län redogör för praxis i länet. Till länsråd
plägar kallas länsstyrelsens egna experter i de anhängiga frågorna samt
utomstående sakkunniga allt efter ärendenas art ävensom kommunala representanter.
Länsstyrelsen bär funnit det fördelaktigt, att länsrådens
sammansättning smidigt kan anpassas efter omständigheterna.
Länsstyrelsen framhåller dessutom, att ärendena i länsrådet praktiskt
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 är 1955 5
taget undantagslöst behandlas av kommunala nämnder, och föiklaiar sig
ha svårt att inse vad som därutöver kan vara att vinna med en lekmannarepresentation
i länsråden sådan som motionären tänkt sig. Länsstyrelsen
avstyrker motionen.
Länsstyrelsen i Norrbottens lön anför, att i länet hålles sammanträden
med experterna i planeringsärenden. Allt efter ärendenas art brukar företrädare
för berörda kommuner, sökande och andra tjänstemän kallas till
dessa sammanträden. Även om kommunrepresentanterna redan vid nuvarande
ordning bildar ett värdefullt inslag i länsråden, vill länsstyrelsen
icke avvisa tanken på fasta lekmannarepresentanter. De nuvarande fria
formerna för länsrådets arbete borde dock icke härigenom frångås. Om
man bestämde sig för två representanter, borde eu utses av landstinget och
en av länsavdelningen av Svenska landskommunernas förhund.
Utskottet. Det är enligt utskottets uppfattning i och för sig av vikt att
de s. k. lekmannasynpunkterna kommer till beaktande vid lösandet av
planläggningsfrågorna. Såvitt utskottet kunnat bedöma äi föi utsättningarna
härför goda vid den nu tillämpade ordningen, som innebär att länsstyrelserna
i här avsedda frågor överlägger med bl. a. företrädare för de
berörda kommunerna. Mot det av motionären framlagda förslaget synes
vidare vissa invändningar kunna resas. Man torde sålunda, enligt utskottets
mening, ha anledning befara, att arbetsbördan för de två lekmannarepresentanterna
skulle bli för stor för att lämpligen kunna, såsom motionären
väl torde avsett, som förtroendeuppdrag läggas på personer, som i
övrigt har arbetsuppgifter av normal omfattning att sköta. Det torde vidare,
med tanke på att flertalet län omfattar en relativt stor areal, kunna ifrågasättas,
om dessa lekmannarepresentanter verkligen skulle kunna tänkas
besitta den noggranna kännedom om de olika orternas särskilda förhållanden
som är en förutsättning för att de skall kunna göra en effektiv insats
i planeringsarbetet.
Utskottet får, under åberopande av vad ovan anförts, hemställa,
att motion 11:251 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 22 mars 1955
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
Närvarande: Se under utlåtande nr 11.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.