Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående orsakerna till den ökade brottsligheten.
1955-03-31 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1955:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående orsakerna till den ökade brottsligheten.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1955
1
Nr 15
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om utredning angående orsakerna till den ökade
brottsligheten.
I de inom riksdagen väckta, till allmänna beredningsutskottet hänvisade
motionerna I: 377 av herr Näsgård m. fl. och II: 462 av herr Pettersson
i Dahl to. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
begära utredning rörande orsakerna till den ökade brottsligheten.
I motionerna säges, att den ständigt ökade brottsligheten och särskilt
förskjutningen mot mera kvalificerade brott inger bekymmer. De stora
barnkullarna från krigsåren och de första efterkrigsåren kommer de närmaste
åren att befinna sig i de åldrar, som är mest mottagliga för asocial
påverkan, varför risker finns, att brottsligheten kommer att öka i ännu
snabbare takt. Åtgärder bör därför snarast vidtagas för att stävja tendensen
till stegring av antalet begångna brott. En nödvändig förutsättning
härför är, att orsakerna till den ökade brottsligheten utreds.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från statistiska centralbyrån,
socialstyrelsen, riksåklagarämbetet och strafflagberedningen.
Statistiska centralbyrån framhåller bl. a. att kriminalstatistikens siffror
måste tolkas med största varsamhet. Jämförelser mellan olika tidsperioder
försvåras bl. a. av vidtagna ändringar i lagstiftningen.
Centralbyrån redovisar i ett antal tablåer den siffermässiga utvecklingen
under de senare åren. En sammanställning av vissa siffror ur dessa
tablåer har som bilagor fogats till detta utlåtande.
Centralbyrån anför avslutningsvis, att tillfälliga utredningar väl är av
värde men att ett allsidigt och ingående studium av brottslighetens variationer
och orsakerna till dem näppeligen kan åstadkommas annorledes än
genom en för ändamålet inrättad permanent forskningsinstitution. Såsom
underlag för forskningen krävs bl. a. en fyllig och tillförlitlig kriminalstatistik.
Förslag till en förbättrad statistik har framlagts av kriminalstatistikutredningen
i dess betänkande (SOU 1954: 35).
Socialstyrelsen anser, i likhet med statistiska centralbyrån, att en statlig
kommitté icke är ett lämpligt organ för genomförande av de undersökningar,
som krävs. Orsakssammanhangen bör i första hand göras till föremål
för intensifierad forskning ur sociologiska, psykologiska och medicinska
synpunkter genom de organ, som sysslar med kriminologi och närbe
Bihang
till riksdagens protokoll 1955. 11 samt. Nr 15
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1955
slaktade vetenskaper. Socialstyrelsen erinrar om att 1949 års kommitté
för den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen föreslagit inrättande
av en professur i kriminologi vid Stockholms högskola (SOU
1953:16) och framhåller vidare behovet av en förbättrad kriminalstatistik,
därvid styrelsen hänvisar till förutnämnda förslag.
Riksåklagarämbetet anknyter till det av statistiska centralbyrån framlagda
materialet och framhåller, att frågan om brottsligheten och dess
orsaker torde vara ett av de mest invecklade och svårlösta samhällsproblemen.
En mängd undersökningar har företagits, och förefintlig litteratur
i ämnet är enorm och oöverskådlig. Årligen redovisas mer än tusentalet
arbeten och artiklar i dessa ämnen.
Ända från början av det vetenskapliga studiet av brottsligheten har
man sökt studera brottslingarna och klarlägga deras personliga egenskaper
och förhållanden. Man har undersökt dels, huruvida och i vad mån
brottslingar i allmänhet eller de brottslingar, som begått brott av viss
typ, på något sätt skiljer sig från personer, som icke begått brott, dels
ock huruvida man i förhållanden under brottslingens uppväxt eller i den
omgivande miljön kan finna företeelser, som kan antagas ha verkat brottslighetsbefrämjande.
Dessa undersökningar har i stor utsträckning varit
statistiska — av särskild betydelse torde den officiella löpande kriminalstatistiken
vara — men därutöver finnes en mängd statistiska specialundersökningar,
utförda av enskilda forskare eller av offentliga organ. I
många fall föreligger emellertid behov av mera ingående undersökningar
av de enskilda brottslingarna för belysning av speciella problem. Man talar
då om fallstudier (care studies). Fallstudier användes bl. a. vid medicinska
undersökningar av brottslingarna; det är därvid ofta fråga om faktorer,
som är så svåra att objektivt konstatera, att de ej kan redovisas i
den löpande kriminalstatistiken.
Eftersom ett stort antal brott begås av redan tidigare straffade personer,
är det av vikt att studera, hur brottslingarna reagerar inför den behandling,
samhällets organ underkastar dem, och i vilken utsträckning resocialiseringen
lyckas vid olika behandlingsformer och för olika grupper
av brottslingar. Betydelsen av dylik behandlingsforskning sammanhänger
med den nutida brottslingsbehandlingens syfte. Medan man förr lade huvudvikten
vid att den brottslige genom ett ”rättvist” straff skulle underkastas
ett visst, efter det begångna brottets art och svårhet avvägt lidande
är nu målet att genom individuell behandling resocialisera brottslingen
och därigenom hindra honom från att begå flera brott. Det är uppenbart,
att behandlingsforskningen är av betydelse inte bara för det kriminalpolitiska
reaktionssystemets framtida utformning utan att det i lika hög
grad är ägnat att belysa brottslighetens orsaksproblem.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1955 3
Vid utforskandet av brottsligheten och dess orsaker har man ej endast
tagit sikte på de brottsliga individerna utan även ställt samman brottsligheten
med andra företeelser i samhällslivet och med samhällsutvecklingen
i stort. Brottsligheten är ej enbart ett individuellt fenomen utan
en massföreteelse och som sådan betingad av förändringar i samhällets
struktur och i de ekonomiska och tekniska samhällsförhållandena. Att i
och för sig gynnsamma förändringar i detta avseende kan inverka kriminalitetsbefrämjande
framgår bl. a. av att bilismens genombrott ju utgör
förutsättningen för två av de mest uppmärksammade och oftast förekommande
brottstyperna, nämligen biltillgrepp och rattfylleri.
Den allmänna samhällsutvecklingen inverkar emellertid på kriminaliteten
också på andra, mindre påtagliga sätt. Endast några få synpunkter
kan här beröras. De gamla beteendenormerna ersättes vid ändrade samhällsförhållanden
av nya. Den konfliktsituation, som därvid lätteligen uppstår,
kan naturligen verka kriminalitetsfrämjande. Detta förhållande gör
sig naturligtvis starkare gällande ju snabbare utvecklingen fortgår och ju
mera genomgripande omvandlingar den medför. I detta avseende är
särskilt att uppmärksamma den alltmer tilltagande utflyttningen från
jordbruks- och skogstrakter till tätorter. Höjningen av den ekonomiska
standarden medför vidare, att de materiella krav individerna ställer på livet
alltmera ökas. Detta leder till att, ehuru i vårt land ett starkt differentierat
näringsliv och socialvårdens utveckling i huvudsak har eliminerat
ekonomisk nöd som brottsorsak, bristande behovstillfredsställelse likväl
alltjämt gör sig gällande såsom kriminalitetsfaktor. Ytterligare kan
nämnas att i det moderna samhället frestelserna och möjligheterna att begå
brott starkt ökat. Det räcker att erinra om att den moderna butiksskyltningen,
tobaksautomaterna och kioskerna med sina relativt oskyddade
varor, för att inte nämna motorfordonen, utgör frestelsemoment,
som i äldre tider saknades. Att det råder ett samband mellan alkoholseden
och kriminaliteten är vidare påtagligt. Orsaksforskningen kan sålunda
inte begränsas till att omfatta endast de enskilda individerna; den måste
utsträckas till att avse samhällslivet i dess helhet.
Av vad sålunda anförts anser ämbetet framgå, att brottslighetens orsaker
knappast kan klarläggas genom den föreslagna utredningen. Det
erfordras i stället ständigt pågående, av vetenskapsmän och praktiker bedrivna
undersökningar.
Slutligen hänvisar ämbetet till de ovannämnda utredningarna om förbättring
av kriminalstatistiken och om inrättande av en professur i kriminologi
m. m.
Strafflagberedningen instämmer i uppfattningen, att det är angeläget
att vinna kunskap rörande orsakerna till den utveckling av brottsligheten,
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1955
som äger rum. Det är enligt beredningen obestridligt, att på området mycket
ännu är okänt eller åtminstone föremål för starkt delade meningar,
varför ett fortsatt och intensifierat forskningsarbete är i hög grad behövligt.
Det är fråga om ett forskningsarbete av vetenskaplig art, därvid
även statistisk metodik måste användas. Det är ytterst angeläget, att
från statens sida göres en insats för organiserande och bekostande av
sådant forskningsarbete. En utredning genom en på relativt kort sikt arbetande
statlig kommitté är dock icke den väg man bör gå för att vinna
ökad kunskap rörande de viktiga spörsmålen om brottslighetens orsaker.
Motionens syfte kan endast vinnas genom en effektiv organisation av det
kriminologiska forskningsarbetet.
Utskottet. Att åstadkomma effektiva åtgärder för förebyggande av
brottsligheten är en av det moderna samhällets angelägnaste uppgifter.
Frågorna huruvida brottsligheten på senare tid ökat och en förskjutning
skett emot mera kvalificerade brott torde väl vara så komplicerade, att
de icke kan besvaras med ett enkelt ja eller nej. Enligt utskottets uppfattning
torde det dock finnas ett visst fog för den pessimism beträffande
dessa förhållanden, som motionärerna givit uttryck åt. Om brottsligheten
har ökat och förgrovats eller ej är f. ö. icke av avgörande betydelse för
det självklara ståndpunktstagandet, att stora ansträngningar bör göras
för att minska brottsligheten. Uppenbarligen är det därvid ytterst betydelsefullt
att orsakssammanhangen bakom de brottsliga handlingarna erhåller
bästa möjliga belysning.
Kriminalstatistikutredningen har i sitt betänkande framlagt synpunkter
på orsaksforskningens möjligheter. Utredningen uttalar bl. a. att ett
fullständigt, teoretiskt klarläggande av orsakerna till brottsligheten icke
torde vara möjligt men heller icke är nödvändigt för det praktiska kriminologiska
arbetet. Vad man i första hand måste syfta till är att påvisa
några av de faktorer, som verkat brottsbefrämjande. Om man genom kriminalstatistiken
funnit, att en viss faktor förekommer i större utsträckning
bland personer, som begått ett visst brott, än bland andra människor,
anser man sig kunna antaga, att faktorn verkar brottsbefrämjande, och
kan lägga detta antagande till grund för såväl kriminologien som kriminalpolitiska
åtgärder. Utredningen påvisar dock olika förhållanden som
bör föranleda viss försiktighet vid bedömningen av statistikens resultat
och framhåller, att, även om kriminalstatistikens siffror kan tillmätas
högt värde för den kriminologiska forskningen, en varning likväl är befogad
för den överskattning härav, som tidigare i stor utsträckning förekommit.
Utredningen gör vidare bl. a. ett uttalande av innebörd, att man
för att praktiskt kunna i kriminalitetsförebyggande syfte utnyttja resul
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1955 5
tat, som genom kriminalstatistiken nåtts beträffande en viss faktor, i
många fall dessutom måste söka klarlägga på vad sätt faktorn utövat sin
inverkan. Utredningen synes genom detta uttalande hänvisa till den kriminologiska
forskningens uppgift att bl. a. arbeta vidare på kriminalstatistikens
resultat. Kriminalstatistikutredningens betänkande utmynnar i
ett förslag till genomgripande förbättringar av den svenska kriminalstatistiken.
Förslaget är föremål för remissbehandling.
Även frågan om den kriminologiska forskningens framtid har nyligen
behandlats av en utredning. I ett av 1949 års kommitté för den juridiska
och samhällsvetenskapliga utbildningen avgivet betänkande har nämligen
framlagts förslag om inrättande av dels en professur i kriminologi och
dels, i anslutning till professuren, ett institut för kriminologisk forskning.
Vad gäller de enligt utskottets mening mycket starka skäl, som talar för
dessa förslag, får utskottet hänvisa till vad de över motionerna hörda
myndigheterna anfört.
Motionärerna föreslår, att frågan om orsakerna till den ökade brottsligheten
överlämnas till behandling av en utredning. I de över motionerna
avgivna yttrandena förklaras emellertid samstämmigt att här ifrågavarande
problem icke är av den art att de kan lösas genom en utredning.
Man bör i stället inrikta sig på att giva orsaksforskningen ökade möjligheter
genom att realisera de framlagda förslagen om förbättring av kriminalstatistiken
och om inrättande av en professur i kriminologi och ett
institut för kriminologisk forskning.
Vad remissmyndigheterna anfört till stöd för sina ståndpunktstaganden
har synts utskottet utgöra övertygande skäl för att icke förorda bifall
till motionärernas förslag om en utredning. Det är uppenbart, att
frågan om brottsligheten och dess orsaker innefattar mycket stora och
svårlösta problemkomplex. Problemens omfattning belyses i någon mån
av riksåklagarens uppgift att årligen mer än tusen arbeten och artiklar
publiceras i dessa ämnen. Det är vidare av vikt att brottslighetsutvecklingens
relation till samhällsutvecklingen i övrigt på skilda områden kan
följas kontinuerligt genom ett permanent organ för forskning. Mycket
talar, enligt utskottets mening, för att ett genomförande av de ovannämnda
förslagen beträffande kriminalstatistiken och kriminologien skulle
medföra en avsevärd effektivisering av orsaksforskningen. Det synes dock
utskottet som om med det slutliga ståndpunktstagandet till dessa förslag
bör anstå, tills förslagen slutbehandlats inom respektive departement.
Det må sammanfattningsvis framhållas, att motionerna enligt utskottets
uppfattning berör samhällsfrågor av största vikt och att utskottet
vill ansluta sig till motionärernas uppfattning, att brottslighetens orsaker
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1955
bör klarläggas. Den väg motionärerna anvisat har emellertid icke synts
utskottet lämplig härför. Utskottet får därför hemställa,
att de likalydande motionerna I: 377 och II: 462 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 31 mars 1955
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
Närvarande:
från f örsta kammaren: herr Andersson, Lars, fru Wallentheim,
herrar Jansson, Erik*, Persson, Johan, Holmqvist*, Persson, Karl, Strandler*,
Svensson, Rikard, Nord, Sörlin* och fru Hamrin-Thorell;
från andra kammaren: herr Svensson i Alingsås, fru Sjöstrand, fru
Svedberg, herrar Nilsson i Bästekille*, Nordkvist i Kalmar, Sehlstedt*,
Hammar*, Andersson i Ronneby, Svensson i Krokstorp*, Ekström, Hansson
i Önnarp och Lundqvist.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1955
Bil. 1
c
-
Utvecklingen under vissa år av antalet personer, som i första instans sakfällts för brott enligt strafflagen (utom
fylleri, förargelseväckande beteende och brott av krigsmän)
Personer, vilka erhållit åtalseftergift, är inräknade.
(medel! = medelfolkmängden)
Mord,
mordför- sök och
dråp
Andra misshan- delsbrott
Våldtäkts- och
otuktsbrott
Skadegörelse-
brott
Tillgrepps-
brott
Förfalskning,
bedrägeri, för- skingring m.m.
övriga brott
Samtliga
brott
År
Pa 100 000
av den
straff- myndiga
medelf.
På 100 000
av den
straff- myndiga
medelf.
I % av
år 1939
På 100 000
av den
straff- myndiga
medelf.
I % av
år 1939
På 100 000
av den
straff- myndiga
medelf.
I % av
år 1939
På 100 000
av den
straff- myndiga
medelf.
I % av
år 1939
På 100 000
av den
straff- myndiga
medelf.
I % av
år 1939
På 100 000
av den
straff- myndiga
medelf.
I % av
år 1939
På 1G0 000
av den
straff- myndiga
medelf.
I % av
år 1939
1939
0,0
59,8
100,0
4,1
100,0
19,2
100,0
66,5
100,0
32,6
100,0
73,9
100,0
256,1
100,0
1940
—
48,9
81,8
3,0
73,2
11,6
60,4
65,4
98,3
34,7
106,4
61,9
83,8
225,5
88,1
1941
0,1
62,0
T03,7
4,3
104,9
12,8
66,7
97,0
145,9
52,2
160,1
75,8
102,6
304,2
118,8
1942
—
72,3
120,9
4,6
112,2
13,0
67,7
126,9
190,8
66,0
202,5
84,4
114,2
367,2
143,4
1943
0,1
78,9
131,9
6,3
153,7
14,8
77,1
147,2
221,4
82,4
252,8
85,4
115,6
415,1
162,1
1944
0,0
72,1
120,6
5,3
129,3
13,6
70,8
131,8
198,2
85,2
261,3
88,7
120,0
396,7
154,9
1945
0,1
76,0
127,1
4,7
114,6
13,1
68,2
125,7
189,0
81,8
250,9
83,3
112,7
384,7
150,2
1946
0,1
66,9
111,9
4,4
107,3
13,1
68,2
116,9
175,8
75,8
232,5
72,4
98,0
349,6
136,5
1947
0,0
62,9
105,2
3,8
92,7
14,6
76,0
123,8
186,2
63,3
194,2
73,0
98,8
341,4
133,3
1948
0,1
51,4
86,0
2,9
70,7
15,4
80,2
107,6
161,8
55,8
171,2
42,0
56,8
275,2
107,5
1949
0,1
61,3
102,5
4,9
119,5
13,6
70,8
124,4
187,1
66,2
203,1
60,0
81,2
330,5
129,1
1950
0,2
62,9
105,2
4,5
109,8
15,9
82,8
135,2
203,3
75,8
232,5
70,5
95,4
365,0
142,5
1951
0,2
61,2
102,3
6,6
161,0
18,0
93,7
159,4
239,7
82,2
252,1
73,4
99,3
401,0
156,6
1952
0,1
62,1
103,8
6,1
148,8
22,1
115,1
173,8
261,4
84,9
260,4
73,8
99,9
422,9
165,1
8
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1955
Bil. 2
Antal brott som kommit till polisens kännedom åren 1950—1954
Brott
1950
1951
1952
1953
1954
10 kap. Brott mot allmän verksamhet
11 kap. Brott mot allmän ordning (utom
fylleri och förargelseväckande
3 358
3133
3186
2 989
3 346
beteende) ...........................
519
560
423
443
473
12 kap. Förfalskningsbrott ...............
13 kap. Mened, falskt åtal och annan
1612
1154
1401
1255
1154
osann utsaga ........................
323
490
545
642
771
14 kap. Mord, dråp o. annan misshandel
8 375
8 211
8 338
8 228
8 658
15 kap. Brott mot annans frihet el. frid
1700
1933
1917
1988
1985
18 kap. Sedlighetsbrott .....................
1980
2 387
1977
2 272
2 217
19 kap. Allmänfarliga brott ...............
20 kap. Stöld, rån, egenmäktigt förfa-
2 209
2 357
2 795
2 856
2 707
rande .................................
21 kap. Bedrägeri och dylik oredlighet,
111743
132 417
128 929
138 539
141119
utpressning, ocker och häleri ...
13 6661
20 762
14 670
14 099
15 812
22 kap. Förskingring o. annan trolöshet
5 285
5 259
5 830
5 549
5 881
23 kap. Gäldenärsbrott .....................
24 kap. Skadegörelse, tagande av olov-
277
285
317
351
318
lig väg .................................
4 979
5 208
5 811
6 259
7 068
25 kap. Ämbetsbrott ........................
övriga straff lagsbrott (utom fylleri och
629
618
698
705
761
förargelseväckande beteende) .
3 402
3 818
3132
3169
3 096
Summa
160 0571
188 592
179 969
189 344
195 366
Lönnbränning .................................
409
379
391
316
326
Rattfylleri .......................................
3 431
4 516
5 399
6 343
7 332
1 Därav 4 523 brott begångna av en postorderfirma.
Alfa Boktryckeri, Stockholm 1955
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.