Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillsättande av en kommission för undersökning och fortlöpande information beträffande atomstridsmedlens verkningar.
1955-04-19 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1955:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillsättande av en kommission för undersökning och fortlöpande information beträffande atomstridsmedlens verkningar.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955
1
Nr 16
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om tillsättande av en kommission för undersökning
och fortlöpande information beträffande atomstridsmedlens
verkningar.
I de inom riksdagen väckta, till allmänna beredningsutskottet hänvisade,
likalydande motionerna 1: 84 av herr Branting och II: 150 av herr
Åkerström hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t gör framställning
om tillsättande av en kommission för undersökning och fortlöpande
information beträffande atomstridsmedlens verkningar, med den
sammansättning och de uppgifter, som i motionerna angivits.
Den föreslagna kommissionen skulle ha till uppgift att införskaffa allsidiga
uppgifter om atomstridsmedlens destruktiva verkningar på livsbetingelserna,
att fortlöpande framlägga dessa uppgifter för riksdagen och
att i förekommande fall avge utlåtanden i med ämnesområdet sammanhängande
speciella frågor.
Motionärerna erinrar om den interpellationsdebatt, som den 18 maj
förra året ägde rum i första kammaren. Interpellationsinstitutet syntes
dock icke i längden kunna anlitas för den ifrågasatta fortlöpande upplysningen,
bl. a. emedan en interpellationsdebatt icke kunde avslutas med
något vägledande uttalande från respektive kammare. Ett särskilt organ,
som kunde följa utvecklingen, borde därför tillsättas.
I motionerna hänvisas till en rad uttalanden av vetenskapsmän och
politiker samt notiser i pressen som belyser atomstridsmedlens förödande
effekt. Problemet vore så allvarligt, att man måste kräva en restlös, ärlig
och fortgående folkupplysning om atom- och vätebombernas livsfientliga
verkningar.
Beträffande motiveringen i övrigt för de i motionerna gjorda yrkandena
får utskottet hänvisa till motionen I: 84.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från atomkommittén,
beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilförsvarsstyrelsen,
försvarets forskningsanstalt och överbefälhavaren samt dessutom berett
Aktiebolaget Atomenergi tillfälle att inkomma med yttrande.
Nuvarande verksamhet
De över motionerna hörda myndigheterna har bl. a. lämnat vissa uppgifter
om det arbete som i Sverige f. n. bedrives på atomenergiområdet.
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 11 samt. Nr 16
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 är 1955
Sålunda anför försvarets forskningsanstalt härom bl. a.: ”1 vårt land bevakas
den tekniskt-vetenskapliga utvecklingen på atomstridsmedlens område
huvudsakligen vid forskningsanstalten. Det är vidare en av anstaltens
viktigaste uppgifter att studera verkan av atomvapnens olika effekter
mot såväl militära som civila mål. Verkningarna på levande varelser
studeras särskilt med hänsyn till de radioaktiva strålskadoma, varvid
uppmärksamhet även riktas mot de skador, som kan befaras hos kommande
generationer.
För detta ändamål har forskningsanstalten vid egna laboratorier en
stab av fysiker, kemister och medicinare, som helt ägnar sig åt hithörande
problem. Som vid all annan forskningsverksamhet intar litteraturstudierna
och kontakterna med andra vetenskapsmän inom och utom landet en central
plats i denna verksamhet. Möjligheterna att tillgodogöra sig utländska
erfarenheter liksom att sovra och kritiskt granska strömmen av uppgifter
är dock direkt beroende av den egna forskningsinsatsen på området.
I detta arbete, som är synnerligen komplicerat, samarbetar forskningsanstalten
med ett stort antal specialister vid universitet och högskolor. Studier
av radioaktivitetens olika egenskaper bedrives nämligen vid ett flertal
olika institutioner. Universitetens forskningsverksamhet på atomvetentenskapens
olika fält understöds av bland annat atomkommittén samt
de naturvetenskapliga och medicinska forskningsråden. Radiofysiska institutionen
vid karolinska sjukhuset handhar enligt gällande författningar
kontrollen över de fredsmässiga strålningsriskerna. AB Atomenergi
övervakar ständigt strålningsnivåerna vid bolagets anläggningar.
I detta sammanhang vill forskningsanstalten erinra om det kontinuerliga
samarbete rörande atomstridsmedlens verkningar, som sedan ett par
är sker inom en permanent kommitté för skydd mot radioaktiva stridsmedel,
som på initiativ av medicinalstyrelsen tillsatts av försvarsmedicinska
nämnden. I denna kommitté finnes representanter för försvarsmedicinska
nämnden, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, försvarets
sjukvårdsstyrelse, radiofysiska institutionen, försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen
och forskningsanstalten.
Forskningsanstalten har ansett det nödvändigt att i första hand sätta
in tillgängliga resurser på de egentliga forskningsproblemen och på att
bearbeta och presentera de erhållna resultaten för statsmakterna och de
närmast berörda myndigheterna d. v. s. de militära staberna och förvaltningarna
samt civilförsvarsstyrelsen. Forskningsanstalten har dessutom
ansett som sin uppgift att vid behov biträda med specialister vid kursundervisning
för militär och civil personal.”
Överbefälhavaren anför i denna fråga bl. a.: ”Försvarsstaben leder utförandet
av för försvaret gemensamma utredningar och bedömanden rörande
tillämpningen av det underlag, som tillhandahålles av nyssnämnda
vetenskapliga och tekniska myndigheter samt söker tillse att intet område
av vikt lämnas obeaktat. Exempelvis utredes i intimt samarbete med
forskningsanstalten, fortifikationsförvaltningen, försvarsgrensledningarna,
civilförsvarsstyrelsen m. fl. verkningarna av atomvapen mot olika slag
av militära mål såsom trupp och utrustning, stridsvagnar, fartyg, flygfält,
kommunikationer och stadsbebyggelse. Andra sådana exempel äro
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955 3
studier rörande radiologisk krigföring och åtgärder däremot, behov och
anskaffning av olika slag av mätinstrument för bestämning av farlig radioaktivitet
o.s.v.
Försvarsgrensledningarna och civilförsvarsstyrelsen omsätta var och
en inom sitt område studieresultaten i reglementariska bestämmelser, anskaffning
av skyddsmateriel och andra nödvändiga åtgärder.”
Atomkommittén, som är ett organ för planläggning av atomenergiforskningen,
framhåller att den föreslagna kommissionens uppdrag att införskaffa
allsidiga uppgifter är mycket omfattande och icke kan fyllas enbart
genom studium av offentliggjord litteratur utan även förutsätter
utredningar, beräkningar och experiment. Kommittén anför vidare härom:
”Sådan verksamhet bedrives nu av och genom olika myndigheter, varvid
främst bör nämnas försvarets forskningsanstalt. Bland andra myndigheter
med särskilt ansvar för att behövliga åtgärder på detta område vidtages
var och en för sin verksamhet kan nämnas försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen.
Dessutom är även andra myndigheter och organisationer
verksamma inom speciella områden, exempelvis försvarsmedicinska
nämnden, som har en särskild subkommitté för behandling av frågor
rörande skydd mot radioaktiva stridsmedel, Aktiebolaget Atomenergi och
radiofysiska institutionen vid karolinska institutet. Atomkommittén bedriver
själv genom anslag till radiofysiska institutionen vid karolinska
institutet en övervakning av radioaktivitetsnivån i atmosfären, vilket
givetvis i detta sammanhang är en mycket betydelsefull verksamhet. Vidare
är vissa av atomkommitténs ledamöter i sin tjänsteutövning i ovan
angivna organ direkt sysselsatta med uppgifter av här aktuell art.”
Aktiebolaget Atomenergi, som har till ändamål att bedriva viss verksamhet
för atomenergiens utnyttjande i forskningens och näringslivets
tjänst, framhåller bl. a. att uppgifterna att införskaffa uppgifter om atomstridsmedlen
och att avgiva utlåtanden i hithörande frågor redan ombesörjes
av existerande statliga organ, exempelvis försvarets forskningsanstalt,
försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen och radiofysiska institutionen.
Det synes, framhåller bolaget vidare, angeläget, vilket väl även är
motionärernas mening, att man här icke inför någon dubblering utan att
dessa arbetsuppgifter kvarstår hos nuvarande organ, vilkas resurser
måste anpassas med hänsyn till utvecklingen på området.
Behovet av information
I samtliga yttranden över motionerna vitsordas behovet av eu ökad,
samordnad upplysningsverksamhet. I denna fråga anför överbefälhavaren:
”De
upplysningar som f. n. publiceras i press, litteratur och tidskrifter
kunna med fog sägas vara alltför omfattande. Det torde vara svårt
för att icke säga omöjligt att skilja mellan motsägande uppgifter och att
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 ur 1955
utröna vad som är sakligt eller tendentiöst eller i övrigt felaktigt. Följden
härav är att allmänheten knappast själv kan skaffa sig överblick
över området och bedöma vad som är riktigt och väsentligt. En olägenhet
kan synas vara att det icke finns något organ som har till särskild uppgift
att gå igenom det inkomna nyhetsmaterialet, och till vilket bl. a.
pressen kan vända sig för att snabbt erhålla sakliga upplysningar och
synpunkter. Det måste emellertid understrykas att det i många fall är
omöjligt att snabbt lämna önskade upplysningar, då en verifiering av
nyheternas riktighet ofta kräver ingående undersökningar, stundom
t. o. m. av experimentell art.”
Försvarets forskningsanstalt anför: ”För allmänhetens del föreligger
däremot behov av ökad tillgång till vederhäftig information. I första rummet
är det önskvärt med en utvidgad upplysning om atomstridsmedlens
samtliga verkningar. Det torde närmast åligga civilförsvarsstyrelsen att
meddela informationer om atomstridsmedlen på grundval av det underlag,
som ställs till dess förfogande. Önskvärt vore att denna myndighet ges
vidgade möjligheter att till det svenska folket vidarebefordra saklig och
lättillgänglig information om de modenia stridsmedlen.
Beträffande de radioaktiva verkningarna av atomstridsmedel gäller att
därmed sammanhängande problem ur vetenskaplig synpunkt nära anknyter
till de frågor, som aktualiseras vid en vidsträckt fredsmässig användning
av atomreaktorer och radioaktiva isotoper, ehuru givetvis en betydande
skillnad i problemens storleksordning föreligger. Då emellertid dessa fenomen
är relativt nya, föreligger rent allmänt ett behov av elementära
upplysningar beträffande radioaktiv strålning. De komplicerade orsakssammanhangen
medför att snart sagt varje fält inom naturvetenskapen
och medicinen berörs av frågeställningarna. Då fråga rörande radioaktivitetens
egenskaper och verkningar aktualiseras kan det onekligen för
närvarande vara svårt för allmänheten att erhålla vederhäftiga upplysningar.
”
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar uttalar följande: ”Både
ur allmänt demokratisk och ur det psykologiska försvarets synpunkt är
det viktigt att Sveriges riksdag och folk får fullständig och saklig information
om atomstridsmedlens utveckling och verkningar samt möjligheterna
att motverka dem. Det är angeläget att atomstridsmedlen varken
över- eller underskattas. Om dessa principer tycks både regering, riksdag
och representanter för försvaret vara eniga.”
Aktiebolaget Atomenergi finner en utökad information inom hithörande
område väl motiverad, framför allt som det till och med för fackmännen
ofta kan vara mycket svårt att draga några slutsatser ur de många
och ibland motsägande uppgifter, som publiceras på olika håll i världen.
Atomkommittén slutligen anför: ”Atomkommittén är av den uppfattningen
att en ökad saklig upplysning i dessa frågor till riksdagen och allmänheten
är av behovet påkallad. Det kan visserligen sägas, att få områden
torde vara föremål för en så ingående behandling i press och radio
som detta. Brist på intresse från den vanliga nyhetsförmedlingens sida
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 är 1955 5
kan man sålunda ej klaga på. Snarare ligger svårigheten för pressen oeii
för allmänheten i att bland denna flod av mer eller mindre sensationella
notiser få fram vad som är sanningen närmast, eftersom — vilket också
påpekas i motionen — tillgängliga uppgifter ofta är svårbegripliga och
motstridande. Periodiska rapporter från ett auktoritativt organ skulle
utan tvivel därvidlag ha en uppgift att fylla. Kanske bor man dock här
framhålla, att många av de frågeställningar som i detta sammanhang uppkommer
icke med större exakthet kan besvaras ens av den främsta tillgängliga
expertisen, då man här rör sig på forskningens och teknikens
främsta frontlinjer och inom ett område som är kringgärdat med sekretess,
hemlighetsmakeri och försök att föra utomstående bakom ljuset.
Detta hindrar dock ej, eller snarare, detta gör det så mycket mera behövligt
att de sakligt grundade uppgifter som kan ges allmänheten också ges
och lämnas av ett organ som allmänheten har förtroende för. Det kan
ifrågasättas om den tänkta informationsverksamheten endast skall gälla
atomstridsmedel. Vissa risker finnes även i samband med atomenergiens
fredliga utnyttjande och det förefaller välbetänkt att även dessa beaktas
vid en informationsverksamhet av här tänkt slag.”
Remissmyndigheternas förslag
Beträffande frågan hur informationsverksamheten bör organiseras anför
överbefälhavaren:
”En lämplig form för informationsverksamhet, både i vad avser riksdagen
och allmänheten, synes vara att periodiskt lämna överskådliga sammanställningar
över utvecklingen. För information av allmänheten måste
materialet vara lättfattligt och tillhandahållas i tillräckligt populär form.
Detta försvåras av att grundläggande fakta inom området äro relativt
komplicerade och att tillämpningen i sig innesluter så många olika möjligheter.
Jag anser sålunda att vissa brister föreligga i fråga om informationsverksamheten.
Men dessa brister böra icke avhjälpas genom inrättande av
en kommission på sätt som föreslagits i motionen. En sådan kommission
skulle i alltför stor utsträckning behöva taga i anspråk den fåtaliga
forskarpersonal som besitter erforderlig kompetens för undersökningar
inom hithörande ämnesområden, utan att därför garantier skapas för eu
allsidig saklig informationsverksamhet. Tvärtom skulle våra möjligheter
att vinna ökade kunskaper minskas då forskarna icke odelat kunde ägna
sig åt det forskningsarbete, som är det enda som kan giva en säker grund
för vederhäftiga bedömanden.
Det bör därför undersökas i vilken mån någon viss myndighet eller
annat organ kan anförtros att svara för informationen. Härvid är förtroendet
för den som lämnar informationen av särskild betydelse. Eu annan
viktig fråga är framtagandet av materialet för informationen. Av det
ovan anförda torde framgå att inget organ ensamt kan åstadkomma detta.
Försvarets forskningsanstalt, försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen
i samarbete med övriga berörda myndigheter och organ måste alltjämt
ansvara för informationer av olika slag, var och en inom sitt område.
För riksdagen och allmänheten kunna därutöver lämnas regelbundna upp
-
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955
lysningar, förslagsvis en eller två gånger årligen. Detta bör gälla såväl
atomenergiens krigsmässiga tillämpningar som dess fredliga utnyttjande.
Atomkommittén innesluter i sig högt kvalificerade experter och bör därför
ha goda förutsättningar för att bedöma framkomna undersökningsresultat.
Då det gäller atomenergiens fredliga utnyttjande är atomkommittén
landets ledande organ. Det synes därför lämpligt att åt atomkommittén
uppdrages att med utnyttjande av de undersökningar som bedrivas på
olika håll svara för den i motionen föreslagna informationsverksamheten.
Härför tala även psykologiska skäl.
Av det sagda torde framgå att skapandet av ett nytt organ för undersöknings-
och informationsverksamhet rörande atomvapnens verkningar
icke kan anses ändamålsenligt. Med anledning härav avstyrkes det
i motionen angivna förslaget om tillsättande av en kommission för undersökning
och fortlöpande information beträffande atomvapnen och deras
verkningar och föreslås att det uppdrages åt atomkommittén att i samarbete
med övriga berörda myndigheter till riksdagen och allmänheten
lämna informationer rörande atomvapnen och deras verkningar samt rörande
atomenergiens fredliga utnyttjande.”
Försvarets forskningsanstalt finner ändamålsenligt att ett'' redan befintligt
organ får i särskilt uppdrag att förmedla informationer och anför
vidare härom:
”Förslagsvis bör tills vidare lämpligen uppdragas åt atomkommittén,
som har direkta kontakter med de olika specialorganen av betydelse i detta
sammanhang, att enligt Kungl. Maj :ts beslut eller då förhållandena i övrigt
så påkalla delge informationer beträffande atomenergifrågor, innefattande
jämväl radioaktivitetens egenskaper och verkningar.”
Civilförsvarsstyrelsen framhåller följande:
”Enligt styrelsens mening vore det lämpligast att uppdra åt atomkommittén
— som skall planlägga forskningsarbete för atomenergiens tillgodogörande
— att fullgöra denna uppgift. En sådan sammanhållen och
kontinuerlig upplysningsverksamhet — vilken måste basera sig på Foas:s
forsknigsresultat — bör ej ensidigt beskriva atomstridsmedlens verkningar
utan även de allmänna möjligheter till skydd däremot, som kan
förefinnas. Upplysningsverksamheten torde därför lämpligen ske i samråd
med försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen.”
Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar föreslår, att åtgärder vidtages
för förbättring av information om atomstridsmedlen och dess verkningar.
Denna uppgift bör lämpligen anförtros åt atomkommittén och redan
befintliga upplysningsorgan.
Aktiebolaget Atomenergi anser det lämpligt att undersöka, huruvida
icke atomkommittén med anlitande av den sakkunskap som finns både
inom kommittén och vid andra institutioner skulle kunna åtaga sig uppgiften
att informera samt anför vidare:
”Om detta sker i samarbete med riksdagen, tillgodoser man önskemålet
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955
7
om en bred medborgerlig bas samtidigt som man har en garanti för att materialet
behandlas på ett vetenskapligt korrekt sätt.
Inom den fredliga atomenergiverksamheten förekomma likaledes olika
strålskyddsproblem, och även om dessa icke äro av samma storleksordning
som vid atomstridsmedel, ägnas frågorna stor uppmärksamhet inom
vårt företag, där eu särskild sektion för hithörande frågor organiserats.
I den mån så anses önskvärt, äro vi givetvis beredda att biträda med den
sakkunskap som finns i vårt företag.”
Atomkommittén framför betänkligheter mot att tillsätta en särskild
kommission. Denna måste, om det skall vara någon mening med dess arbete,
upprätta ett särskilt sekretariat. Kommittén anför vidare:
”En bättre väg synes vara att uppdraga åt något av de på området verksamma
fackorganen att periodiskt, t. ex. en gång varje år och i övrigt då
förhållandena därtill ger anledning, inkomma till riksdagen med en översikt
över läget och att i övrigt stå myndigheter, press och allmänhet till tjänst
med förmedling av information. I diskussionen om denna fråga har från
olika håll anförts, att atomkommittén skulle vara ett lämpligt sådant organ.
Om riksdagen så skulle finna lämpligt kan kommittén åtaga sig en sådan
uppgift. I detta fall skulle kostnaderna bli förhållandevis blygsamma och i
huvudsak endast bestå i ersättningar för vissa specialutredningar och
kostnad för behövlig ökning av arbetskraft på kommitténs sekretariat.
Kommittén utgår därvid såsom redan förut angivits från att de redan bestående
fackorganen lämnar atomkommittén material från sina utredningar
och undersökningar. En fråga helt fristående från den nu aktuella
är den huruvida fackorganen har tillräcklig arbetskraft för täckande av
dessa viktiga arbetsuppgifter. Kommittén utgår ifrån att vederbörande
myndigheter ägnar dessa problem all uppmärksamhet i sina petita men
denna sida av saken faller icke inom kommitténs verksamhet.
Om atomkommittén skulle anförtros den här diskuterade informativa
uppgiften, vore det kommitténs avsikt att upprätta en särskild delegation
härför i likhet med övriga delegationer, som arbetar inom kommittén.
(Kommittén har exempelvis en delegation för det europeiska samarbetet
inom kärnforskningen, en för kärnfysik o. s. v.) I denna skulle då även
ingå representanter för de viktigaste av de fackorgan som skulle lämna
var sin del av materialet för informationsverksamheten. Naturligtvis kunde
däri även ingå representanter för riksdagen. Fördelarna med den här
diskuterade anordningen skulle vara lägre kostnader, sannolikt större
effektivitet och undvikande av dubbelarbete, vartill kommer att väl de
flesta är ense om att man bör undvika att skapa nya fristående statsorgan
för uppgifter som lika bra eller bättre kan ombesörjas av redan
existerande.
Den direkta informationen till riksdagen synes böra göras icke enbart i
form av rapporter utan också såsom informationssammanträden med riksdagen
av den typ som exempelvis anordnades den 23 april 1953 av de naturvetenskapliga
och tekniska forskningsråden samt IVA och som tydligen
väckte stort intresse såväl bland riksdagsmännen som bland press och
allmänhet.”
opaginerad Kontrollera mot PDF
s
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955
Utskottet. Den av motionärerna föreslagna kommissionen skulle enligt
ingressen till motionerna ha till huvudsaklig uppgift att införskaffa och i
fortlöpande rapporter för riksdagen och därmed för svenska folket framlägga
allsidiga uppgifter om atomstridsmedlens destruktiva verkningar
på livsbetingelserna. Av uttalanden i motiveringen för motionärernas yrkanden
framgår emellertid att motionerna har ett väsentligt djupare syfte
än inrättande av ett organ för upplysning om atomstridsmedlen. Motionärerna
synes bl. a. förmena, att om en mera ingående kännedom om atomvapnens
fruktansvärda verkningar bleve allmän, skulle man få till stånd
en så stark folkopinion mot användande av atomvapen, att den bleve av
betydelse för de beslutande myndigheternas bedömning av frågor rörande
dessa vapen. Det svenska exemplet skulle vidare, enligt motionärernas uppfattning,
kunna leda till att man även i andra länder började behandla
atomvapenfrågorna mera öppet. Motionerna kan måhända sägas ytterst
syfta till att åstadkomma en väckelse till besinning inför de konsekvenser
som kan följa av användning eller anskaffning av atomvapen.
Utskottet finner den humanitära inställning som kommit till uttryck i
motionerna värd stort erkännande. Det torde förvisso icke vara möjligt
att någonsin komma till en hållbar lösning av dessa frågor utan att de
kortsiktiga, ofta endast skenbara, nationella fördelarna av att inneha
atomvapen i stor utsträckning tillätes vika för mänsklighetens intressen
i stort. Man torde när det gäller att förhindra användningen av atomvapen
främst ha att lita till vad som kan åstadkommas genom internationella
överenskommelser. Att så är fallet utesluter givetvis icke att av ett
enskilt land företagna åtgärder av exempelvis den art motionärerna föreslagit
kan på olika sätt, bl. a. genom att giva impulser till liknande åtgärder
på andra håll, få verkningar långt utöver landets gränser.
Spörsmålet, huruvida det svenska försvaret bör utrustas med atomvapen
eller icke, har givits en framträdande plats i motionerna. Denna fråga
har i riksdagen senast behandlats vid debatten den 24 mars detta år i
anledning av överbefälhavarens utredning rörande krigsmaktens fortsatta
utveckling och var ett av debattens stora huvudämnen. Chefen för försvarsdepartementet
framhöll i debatten vissa synpunkter på Sveriges
strategiska läge med hänsyn till atomvapnen. Försvarsministern anförde
vidare bl. a. att frågan om atomvapnens upptagande i det svenska försvaret
vore ett spörsmål av stor principiell och praktisk vikt. Av försvarsministerns
och andra talares inlägg i debatten framgick bl. a. hur
komplicerat detta problem är och hur många olika, delvis till synes oförenliga,
aspekter, som kan läggas på detsamma. Försvarsministern förklarade
sig icke ha för avsikt att då taga ställning till problemet om atomvapen
i det svenska försvaret, vilket problem f. ö. finge ses även från
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955 9
andra synpunkter än de militära. Kunskaperna på atomenergiområdet
komme att stegras snabbt under de närmaste åren, och det torde icke vara
god politik eller ekonomi att nu inrikta vårt lands begränsade resurser i
fråga om kvalificerade tekniker och vetenskapsmän på framställning avtaktiska
atomvapen. Under ytterligare några år sammanfölle vidare
forsknings- och utvecklingsarbetet fullständigt med det som erfordras för
atomenergiens utnyttjande som kraftkälla. Såvitt nu kunde bedömas skulle
under alla förhållanden en atomvapentillverkning inte kunna påbörjas under
de närmaste åren. Import av atomvapen vore f. n. icke möjlig.
Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan att giva
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört. Utskottets uttalande innefattar
bl. a. förslag, att överbefälhavarens utredning skall överses av en
inom riksdagen tillsatt beredning. Under debatten förklarade försvarsministern
bl. a., att den parlamentariska beredningen skulle få tillgång till
alla de upplysningar om atomvapnen, som beredningen begärde.
Utskottet har icke anledning att för egen del i detta sammanhang taga
ståndpunkt till frågan om det svenska försvarets utrustning med atomvapen
utan har velat hänvisa till den ovannämnda debatten, därför att
den ger en bild av den högsta försvarsledningens och riksdagens principiella
inställning till en av motionärerna upptagen, betydelsefull fråga.
Det bör även observeras, att riksdagens förslag att underställa överbefälhavarens
utredning en parlamentarisk beredning, som enligt försvarsministerns
utfästelse skulle få förfoga över alla önskade uppgifter om
atomvapnen, är en åtgärd i motionernas anda.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att atomenergiproblemen
har en så ödesdiger innebörd, att de måste betraktas som en hela folkets
angelägenhet. Det framstår då som naturligt att allmänheten genom upplysning
om atomstridsmedlens verkningar, om de med försöksverksamheten
förenade riskerna och om utvecklingen inom atomforskningen m. m.
även erhåller underlag för självständiga omdömen i frågor rörande atomenergiens
utnyttjande i fredligt och militärt syfte. Någon systematisk,
fortlöpande information av allmänheten eller riksdagen förekommer icke
f. n. och de kunskapskällor, huvudsakligen tidningar och böcker, som
står till buds, är icke tillräckliga när det gäller att lämna saklig, fullständig
och lättillgänglig upplysning. Utskottet finner i likhet med de över
motionen hörda myndigheterna önskvärt, att verksamhet för sådan upplysning
kommer till stånd. Om utskottet sålunda i denna punkt är berett
att biträda motionärernas uppfattning, har utskottet däremot icke funnit
sig böra tillstyrka förslaget om tillsättande av en särskild kommission
för undersökning och fortlöpande information beträffande atomstridsmedlens
verkningar. Samtliga hörda myndigheter har förordat att dessa upp
-
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955
gifter anförtros atomkommittén. Det är utskottets uppfattning, att atomkommittén
är väl lämpad att handha uppdraget. Utskottet vill i denna
fråga anföra följande.
Av de tidigare återgivna redogörelser som lämnats av de över motionerna
hörda myndigheterna, framgår i huvudsak vilka organ som i Sverige
sysslar med frågor rörande atomenergien och vilka arbetsuppgifter,
som ligger på de olika organen. Det bör här tilläggas att även exempelvis
utrikesdepartementet och den till detsamma knutna rådgivande beredningen
för vissa atomkraftsfrågor givetvis spelar en betydelsefull roll i
detta sammanhang. Den rådgivande beredningen har att handlägga sådana
frågor rörande atomenergien, varmed Förenta Nationerna tager befattning.
En just nu aktuell arbetsuppgift för beredningen är att förbereda
Sveriges deltagande i den konferens rörande atomkraftens användning för
fredliga ändamål, som på Förenta Nationernas initiativ skall hållas i
augusti detta år.
Atomkommittén, som sorterar under ecklesiastikdepartementet, har till
huvuduppgift att sörja för planläggningen av forskningsarbetet inom
atomenergiområdet. Kommittén har sålunda en central ställning inom
detta område och följer noggrant utvecklingen. En mycket stor del av det
material kommittén har att införskaffa och granska berör förhållandena
utomlands. Kommitténs egna kontakter med bl. a. vetenskapsmän i andra
länder är givetvis härvidlag av stor betydelse. Utskottet har vidare erfarit,
att kommittén har ett intimt samarbete med utrikesdepartementet,
som genom våra beskickningar i främmande länder kunnat förse kommittén
med åtskilligt värdefullt material, framför allt beträffande lagstiftning
och administration berörande atomenergien.
Det synes utskottet som om atomkommittén genom sin ställning och
verksamhet har en god överblick över det samlade materialet beträffande
atomenergifrågorna. Det är med hänsyn härtill, enligt utskottets mening,
möjligt att åstadkomma en fortlöpande, allsidig och saklig upplysning
utan att härför behöva tillskapa ett helt nytt organ. Utskottet vill emellertid
ifrågasätta om icke, därest atomkommittén får i uppdrag att bedriva
sådan upplysningsverksamhet varom här är fråga, kommittén borde
breddas, så att i densamma insättes ett antal representanter för riksdagen.
Vad gäller sätten för meddelande av informationer torde utgivning av
broschyrer, visning av filmer samt lämnande av rapporter till riksdagen
vara lämpliga. Självfallet kan dock även i fortsättningen informationsmöten
av den art, som år 1953 anordnades för riksdagens del, fylla en uppgift.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att betryggande resultat för att
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955 11
skydda mänskligheten mot de ohyggliga skador som kan förorsakas av
atomenergiens utnyttjande icke torde kunna vinnas annat än genom internationellt
samarbete. Strävandena inom Förenta Nationerna att åstadkomma
internationella överenskommelser om atomvapnen synes dessvärre
hittills icke ha gjort så stora framsteg. Arbetet fortgår emellertid i olika
former. Utskottet vill även erinra om bl. a. den ovannämnda konferensen
om atomkraftens användning för fredliga ändamål, som i höst skall hållas
i Geneve. Det har ofta framhållits, att när det gäller forskning, i synnerhet
den s. k. grundforskningen, mycket är gemensamt för vad som avser
atomkraftens användning för fredliga och för militära ändamål. Exempelvis
en av de i motionerna upptagna frågorna, nämligen den radioaktiva
strålningens biologiska verkningar, kommer sålunda att behandlas vid
nyssnämnda konferens. Vad gäller det internationella samarbetet i övrigt
må här även erinras om det samarbete som äger rum inom det europeiska
kärnforskningsinstitutet och vari även Sverige deltager. Det synes utskottet
att det förhållandet, att vetenskapsmän från olika länder dock
kan träffas för att diskutera atomfrågor och utbyta erfarenheter, på
längre sikt skulle kunna medföra större öppenhet och samarbetsvilja
även på det internationella, politiska planet.
Samtidigt som utskottet sålunda anser att strävandena att hindra användningen
av atomvapen torde ha största utsikterna till framgång i den
mån de inriktas på internationellt samarbete, har, som framgår av vad
tidigare anförts, utskottet även velat ansluta sig till tanken på att giva
det svenska folket ökad, saklig upplysning i atomfrågoma. Utskottet
har emellertid ansett detta kunna åstadkommas utan att ett nytt organ
tillskapas och får därför hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 84 och II: 150 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 april 1955
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Andersson, Lars, Nilsson, Hjälmar*,
Jonsson, John Wiktor*, fru Wallentheim, herrar Persson, Johan,
12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955
Arrhén*, Holmqvist*, Strandler, Grönkvist*, fru Hamrin-Thorell* och fru
Nilsson*;
från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i Bogla*,
fru Sjöstrand, fru Svedberg, herrar Nilsson i Bästekille*, Jönsson i Rossbol*,
Andersson i Ronneby, Nestrup, Svensson i Krokstorp*, Andersson i
Ryggestad*, Königson* och Lundqvist*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Alfa Boktryckeri, Stockholm 1955
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.