Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillsättande av en kommission för undersökning och fortlöpande information beträffande atomstridsmedlens verkningar.

1955-04-19 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1955:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillsättande av en kommission för undersökning och fortlöpande information beträffande atomstridsmedlens verkningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955

1

Nr 16

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om tillsättande av en kommission för undersökning

och fortlöpande information beträffande atomstridsmedlens

verkningar.

I de inom riksdagen väckta, till allmänna beredningsutskottet hänvisade,

likalydande motionerna 1: 84 av herr Branting och II: 150 av herr

Åkerström hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t gör framställning

om tillsättande av en kommission för undersökning och fortlöpande

information beträffande atomstridsmedlens verkningar, med den

sammansättning och de uppgifter, som i motionerna angivits.

Den föreslagna kommissionen skulle ha till uppgift att införskaffa allsidiga

uppgifter om atomstridsmedlens destruktiva verkningar på livsbetingelserna,

att fortlöpande framlägga dessa uppgifter för riksdagen och

att i förekommande fall avge utlåtanden i med ämnesområdet sammanhängande

speciella frågor.

Motionärerna erinrar om den interpellationsdebatt, som den 18 maj

förra året ägde rum i första kammaren. Interpellationsinstitutet syntes

dock icke i längden kunna anlitas för den ifrågasatta fortlöpande upplysningen,

bl. a. emedan en interpellationsdebatt icke kunde avslutas med

något vägledande uttalande från respektive kammare. Ett särskilt organ,

som kunde följa utvecklingen, borde därför tillsättas.

I motionerna hänvisas till en rad uttalanden av vetenskapsmän och

politiker samt notiser i pressen som belyser atomstridsmedlens förödande

effekt. Problemet vore så allvarligt, att man måste kräva en restlös, ärlig

och fortgående folkupplysning om atom- och vätebombernas livsfientliga

verkningar.

Beträffande motiveringen i övrigt för de i motionerna gjorda yrkandena

får utskottet hänvisa till motionen I: 84.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från atomkommittén,

beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, civilförsvarsstyrelsen,

försvarets forskningsanstalt och överbefälhavaren samt dessutom berett

Aktiebolaget Atomenergi tillfälle att inkomma med yttrande.

Nuvarande verksamhet

De över motionerna hörda myndigheterna har bl. a. lämnat vissa uppgifter

om det arbete som i Sverige f. n. bedrives på atomenergiområdet.

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 11 samt. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 är 1955

Sålunda anför försvarets forskningsanstalt härom bl. a.: ”1 vårt land bevakas

den tekniskt-vetenskapliga utvecklingen på atomstridsmedlens område

huvudsakligen vid forskningsanstalten. Det är vidare en av anstaltens

viktigaste uppgifter att studera verkan av atomvapnens olika effekter

mot såväl militära som civila mål. Verkningarna på levande varelser

studeras särskilt med hänsyn till de radioaktiva strålskadoma, varvid

uppmärksamhet även riktas mot de skador, som kan befaras hos kommande

generationer.

För detta ändamål har forskningsanstalten vid egna laboratorier en

stab av fysiker, kemister och medicinare, som helt ägnar sig åt hithörande

problem. Som vid all annan forskningsverksamhet intar litteraturstudierna

och kontakterna med andra vetenskapsmän inom och utom landet en central

plats i denna verksamhet. Möjligheterna att tillgodogöra sig utländska

erfarenheter liksom att sovra och kritiskt granska strömmen av uppgifter

är dock direkt beroende av den egna forskningsinsatsen på området.

I detta arbete, som är synnerligen komplicerat, samarbetar forskningsanstalten

med ett stort antal specialister vid universitet och högskolor. Studier

av radioaktivitetens olika egenskaper bedrives nämligen vid ett flertal

olika institutioner. Universitetens forskningsverksamhet på atomvetentenskapens

olika fält understöds av bland annat atomkommittén samt

de naturvetenskapliga och medicinska forskningsråden. Radiofysiska institutionen

vid karolinska sjukhuset handhar enligt gällande författningar

kontrollen över de fredsmässiga strålningsriskerna. AB Atomenergi

övervakar ständigt strålningsnivåerna vid bolagets anläggningar.

I detta sammanhang vill forskningsanstalten erinra om det kontinuerliga

samarbete rörande atomstridsmedlens verkningar, som sedan ett par

är sker inom en permanent kommitté för skydd mot radioaktiva stridsmedel,

som på initiativ av medicinalstyrelsen tillsatts av försvarsmedicinska

nämnden. I denna kommitté finnes representanter för försvarsmedicinska

nämnden, medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd, försvarets

sjukvårdsstyrelse, radiofysiska institutionen, försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen

och forskningsanstalten.

Forskningsanstalten har ansett det nödvändigt att i första hand sätta

in tillgängliga resurser på de egentliga forskningsproblemen och på att

bearbeta och presentera de erhållna resultaten för statsmakterna och de

närmast berörda myndigheterna d. v. s. de militära staberna och förvaltningarna

samt civilförsvarsstyrelsen. Forskningsanstalten har dessutom

ansett som sin uppgift att vid behov biträda med specialister vid kursundervisning

för militär och civil personal.”

Överbefälhavaren anför i denna fråga bl. a.: ”Försvarsstaben leder utförandet

av för försvaret gemensamma utredningar och bedömanden rörande

tillämpningen av det underlag, som tillhandahålles av nyssnämnda

vetenskapliga och tekniska myndigheter samt söker tillse att intet område

av vikt lämnas obeaktat. Exempelvis utredes i intimt samarbete med

forskningsanstalten, fortifikationsförvaltningen, försvarsgrensledningarna,

civilförsvarsstyrelsen m. fl. verkningarna av atomvapen mot olika slag

av militära mål såsom trupp och utrustning, stridsvagnar, fartyg, flygfält,

kommunikationer och stadsbebyggelse. Andra sådana exempel äro

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955 3

studier rörande radiologisk krigföring och åtgärder däremot, behov och

anskaffning av olika slag av mätinstrument för bestämning av farlig radioaktivitet

o.s.v.

Försvarsgrensledningarna och civilförsvarsstyrelsen omsätta var och

en inom sitt område studieresultaten i reglementariska bestämmelser, anskaffning

av skyddsmateriel och andra nödvändiga åtgärder.”

Atomkommittén, som är ett organ för planläggning av atomenergiforskningen,

framhåller att den föreslagna kommissionens uppdrag att införskaffa

allsidiga uppgifter är mycket omfattande och icke kan fyllas enbart

genom studium av offentliggjord litteratur utan även förutsätter

utredningar, beräkningar och experiment. Kommittén anför vidare härom:

”Sådan verksamhet bedrives nu av och genom olika myndigheter, varvid

främst bör nämnas försvarets forskningsanstalt. Bland andra myndigheter

med särskilt ansvar för att behövliga åtgärder på detta område vidtages

var och en för sin verksamhet kan nämnas försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen.

Dessutom är även andra myndigheter och organisationer

verksamma inom speciella områden, exempelvis försvarsmedicinska

nämnden, som har en särskild subkommitté för behandling av frågor

rörande skydd mot radioaktiva stridsmedel, Aktiebolaget Atomenergi och

radiofysiska institutionen vid karolinska institutet. Atomkommittén bedriver

själv genom anslag till radiofysiska institutionen vid karolinska

institutet en övervakning av radioaktivitetsnivån i atmosfären, vilket

givetvis i detta sammanhang är en mycket betydelsefull verksamhet. Vidare

är vissa av atomkommitténs ledamöter i sin tjänsteutövning i ovan

angivna organ direkt sysselsatta med uppgifter av här aktuell art.”

Aktiebolaget Atomenergi, som har till ändamål att bedriva viss verksamhet

för atomenergiens utnyttjande i forskningens och näringslivets

tjänst, framhåller bl. a. att uppgifterna att införskaffa uppgifter om atomstridsmedlen

och att avgiva utlåtanden i hithörande frågor redan ombesörjes

av existerande statliga organ, exempelvis försvarets forskningsanstalt,

försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen och radiofysiska institutionen.

Det synes, framhåller bolaget vidare, angeläget, vilket väl även är

motionärernas mening, att man här icke inför någon dubblering utan att

dessa arbetsuppgifter kvarstår hos nuvarande organ, vilkas resurser

måste anpassas med hänsyn till utvecklingen på området.

Behovet av information

I samtliga yttranden över motionerna vitsordas behovet av eu ökad,

samordnad upplysningsverksamhet. I denna fråga anför överbefälhavaren:
”De

upplysningar som f. n. publiceras i press, litteratur och tidskrifter

kunna med fog sägas vara alltför omfattande. Det torde vara svårt

för att icke säga omöjligt att skilja mellan motsägande uppgifter och att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 ur 1955

utröna vad som är sakligt eller tendentiöst eller i övrigt felaktigt. Följden

härav är att allmänheten knappast själv kan skaffa sig överblick

över området och bedöma vad som är riktigt och väsentligt. En olägenhet

kan synas vara att det icke finns något organ som har till särskild uppgift

att gå igenom det inkomna nyhetsmaterialet, och till vilket bl. a.

pressen kan vända sig för att snabbt erhålla sakliga upplysningar och

synpunkter. Det måste emellertid understrykas att det i många fall är

omöjligt att snabbt lämna önskade upplysningar, då en verifiering av

nyheternas riktighet ofta kräver ingående undersökningar, stundom

t. o. m. av experimentell art.”

Försvarets forskningsanstalt anför: ”För allmänhetens del föreligger

däremot behov av ökad tillgång till vederhäftig information. I första rummet

är det önskvärt med en utvidgad upplysning om atomstridsmedlens

samtliga verkningar. Det torde närmast åligga civilförsvarsstyrelsen att

meddela informationer om atomstridsmedlen på grundval av det underlag,

som ställs till dess förfogande. Önskvärt vore att denna myndighet ges

vidgade möjligheter att till det svenska folket vidarebefordra saklig och

lättillgänglig information om de modenia stridsmedlen.

Beträffande de radioaktiva verkningarna av atomstridsmedel gäller att

därmed sammanhängande problem ur vetenskaplig synpunkt nära anknyter

till de frågor, som aktualiseras vid en vidsträckt fredsmässig användning

av atomreaktorer och radioaktiva isotoper, ehuru givetvis en betydande

skillnad i problemens storleksordning föreligger. Då emellertid dessa fenomen

är relativt nya, föreligger rent allmänt ett behov av elementära

upplysningar beträffande radioaktiv strålning. De komplicerade orsakssammanhangen

medför att snart sagt varje fält inom naturvetenskapen

och medicinen berörs av frågeställningarna. Då fråga rörande radioaktivitetens

egenskaper och verkningar aktualiseras kan det onekligen för

närvarande vara svårt för allmänheten att erhålla vederhäftiga upplysningar.

”

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar uttalar följande: ”Både

ur allmänt demokratisk och ur det psykologiska försvarets synpunkt är

det viktigt att Sveriges riksdag och folk får fullständig och saklig information

om atomstridsmedlens utveckling och verkningar samt möjligheterna

att motverka dem. Det är angeläget att atomstridsmedlen varken

över- eller underskattas. Om dessa principer tycks både regering, riksdag

och representanter för försvaret vara eniga.”

Aktiebolaget Atomenergi finner en utökad information inom hithörande

område väl motiverad, framför allt som det till och med för fackmännen

ofta kan vara mycket svårt att draga några slutsatser ur de många

och ibland motsägande uppgifter, som publiceras på olika håll i världen.

Atomkommittén slutligen anför: ”Atomkommittén är av den uppfattningen

att en ökad saklig upplysning i dessa frågor till riksdagen och allmänheten

är av behovet påkallad. Det kan visserligen sägas, att få områden

torde vara föremål för en så ingående behandling i press och radio

som detta. Brist på intresse från den vanliga nyhetsförmedlingens sida

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 är 1955 5

kan man sålunda ej klaga på. Snarare ligger svårigheten för pressen oeii

för allmänheten i att bland denna flod av mer eller mindre sensationella

notiser få fram vad som är sanningen närmast, eftersom — vilket också

påpekas i motionen — tillgängliga uppgifter ofta är svårbegripliga och

motstridande. Periodiska rapporter från ett auktoritativt organ skulle

utan tvivel därvidlag ha en uppgift att fylla. Kanske bor man dock här

framhålla, att många av de frågeställningar som i detta sammanhang uppkommer

icke med större exakthet kan besvaras ens av den främsta tillgängliga

expertisen, då man här rör sig på forskningens och teknikens

främsta frontlinjer och inom ett område som är kringgärdat med sekretess,

hemlighetsmakeri och försök att föra utomstående bakom ljuset.

Detta hindrar dock ej, eller snarare, detta gör det så mycket mera behövligt

att de sakligt grundade uppgifter som kan ges allmänheten också ges

och lämnas av ett organ som allmänheten har förtroende för. Det kan

ifrågasättas om den tänkta informationsverksamheten endast skall gälla

atomstridsmedel. Vissa risker finnes även i samband med atomenergiens

fredliga utnyttjande och det förefaller välbetänkt att även dessa beaktas

vid en informationsverksamhet av här tänkt slag.”

Remissmyndigheternas förslag

Beträffande frågan hur informationsverksamheten bör organiseras anför

överbefälhavaren:

”En lämplig form för informationsverksamhet, både i vad avser riksdagen

och allmänheten, synes vara att periodiskt lämna överskådliga sammanställningar

över utvecklingen. För information av allmänheten måste

materialet vara lättfattligt och tillhandahållas i tillräckligt populär form.

Detta försvåras av att grundläggande fakta inom området äro relativt

komplicerade och att tillämpningen i sig innesluter så många olika möjligheter.

Jag anser sålunda att vissa brister föreligga i fråga om informationsverksamheten.

Men dessa brister böra icke avhjälpas genom inrättande av

en kommission på sätt som föreslagits i motionen. En sådan kommission

skulle i alltför stor utsträckning behöva taga i anspråk den fåtaliga

forskarpersonal som besitter erforderlig kompetens för undersökningar

inom hithörande ämnesområden, utan att därför garantier skapas för eu

allsidig saklig informationsverksamhet. Tvärtom skulle våra möjligheter

att vinna ökade kunskaper minskas då forskarna icke odelat kunde ägna

sig åt det forskningsarbete, som är det enda som kan giva en säker grund

för vederhäftiga bedömanden.

Det bör därför undersökas i vilken mån någon viss myndighet eller

annat organ kan anförtros att svara för informationen. Härvid är förtroendet

för den som lämnar informationen av särskild betydelse. Eu annan

viktig fråga är framtagandet av materialet för informationen. Av det

ovan anförda torde framgå att inget organ ensamt kan åstadkomma detta.

Försvarets forskningsanstalt, försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen

i samarbete med övriga berörda myndigheter och organ måste alltjämt

ansvara för informationer av olika slag, var och en inom sitt område.

För riksdagen och allmänheten kunna därutöver lämnas regelbundna upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955

lysningar, förslagsvis en eller två gånger årligen. Detta bör gälla såväl

atomenergiens krigsmässiga tillämpningar som dess fredliga utnyttjande.

Atomkommittén innesluter i sig högt kvalificerade experter och bör därför

ha goda förutsättningar för att bedöma framkomna undersökningsresultat.

Då det gäller atomenergiens fredliga utnyttjande är atomkommittén

landets ledande organ. Det synes därför lämpligt att åt atomkommittén

uppdrages att med utnyttjande av de undersökningar som bedrivas på

olika håll svara för den i motionen föreslagna informationsverksamheten.

Härför tala även psykologiska skäl.

Av det sagda torde framgå att skapandet av ett nytt organ för undersöknings-

och informationsverksamhet rörande atomvapnens verkningar

icke kan anses ändamålsenligt. Med anledning härav avstyrkes det

i motionen angivna förslaget om tillsättande av en kommission för undersökning

och fortlöpande information beträffande atomvapnen och deras

verkningar och föreslås att det uppdrages åt atomkommittén att i samarbete

med övriga berörda myndigheter till riksdagen och allmänheten

lämna informationer rörande atomvapnen och deras verkningar samt rörande

atomenergiens fredliga utnyttjande.”

Försvarets forskningsanstalt finner ändamålsenligt att ett'' redan befintligt

organ får i särskilt uppdrag att förmedla informationer och anför

vidare härom:

”Förslagsvis bör tills vidare lämpligen uppdragas åt atomkommittén,

som har direkta kontakter med de olika specialorganen av betydelse i detta

sammanhang, att enligt Kungl. Maj :ts beslut eller då förhållandena i övrigt

så påkalla delge informationer beträffande atomenergifrågor, innefattande

jämväl radioaktivitetens egenskaper och verkningar.”

Civilförsvarsstyrelsen framhåller följande:

”Enligt styrelsens mening vore det lämpligast att uppdra åt atomkommittén

— som skall planlägga forskningsarbete för atomenergiens tillgodogörande

— att fullgöra denna uppgift. En sådan sammanhållen och

kontinuerlig upplysningsverksamhet — vilken måste basera sig på Foas:s

forsknigsresultat — bör ej ensidigt beskriva atomstridsmedlens verkningar

utan även de allmänna möjligheter till skydd däremot, som kan

förefinnas. Upplysningsverksamheten torde därför lämpligen ske i samråd

med försvarsstaben och civilförsvarsstyrelsen.”

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar föreslår, att åtgärder vidtages

för förbättring av information om atomstridsmedlen och dess verkningar.

Denna uppgift bör lämpligen anförtros åt atomkommittén och redan

befintliga upplysningsorgan.

Aktiebolaget Atomenergi anser det lämpligt att undersöka, huruvida

icke atomkommittén med anlitande av den sakkunskap som finns både

inom kommittén och vid andra institutioner skulle kunna åtaga sig uppgiften

att informera samt anför vidare:

”Om detta sker i samarbete med riksdagen, tillgodoser man önskemålet

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955

7

om en bred medborgerlig bas samtidigt som man har en garanti för att materialet

behandlas på ett vetenskapligt korrekt sätt.

Inom den fredliga atomenergiverksamheten förekomma likaledes olika

strålskyddsproblem, och även om dessa icke äro av samma storleksordning

som vid atomstridsmedel, ägnas frågorna stor uppmärksamhet inom

vårt företag, där eu särskild sektion för hithörande frågor organiserats.

I den mån så anses önskvärt, äro vi givetvis beredda att biträda med den

sakkunskap som finns i vårt företag.”

Atomkommittén framför betänkligheter mot att tillsätta en särskild

kommission. Denna måste, om det skall vara någon mening med dess arbete,

upprätta ett särskilt sekretariat. Kommittén anför vidare:

”En bättre väg synes vara att uppdraga åt något av de på området verksamma

fackorganen att periodiskt, t. ex. en gång varje år och i övrigt då

förhållandena därtill ger anledning, inkomma till riksdagen med en översikt

över läget och att i övrigt stå myndigheter, press och allmänhet till tjänst

med förmedling av information. I diskussionen om denna fråga har från

olika håll anförts, att atomkommittén skulle vara ett lämpligt sådant organ.

Om riksdagen så skulle finna lämpligt kan kommittén åtaga sig en sådan

uppgift. I detta fall skulle kostnaderna bli förhållandevis blygsamma och i

huvudsak endast bestå i ersättningar för vissa specialutredningar och

kostnad för behövlig ökning av arbetskraft på kommitténs sekretariat.

Kommittén utgår därvid såsom redan förut angivits från att de redan bestående

fackorganen lämnar atomkommittén material från sina utredningar

och undersökningar. En fråga helt fristående från den nu aktuella

är den huruvida fackorganen har tillräcklig arbetskraft för täckande av

dessa viktiga arbetsuppgifter. Kommittén utgår ifrån att vederbörande

myndigheter ägnar dessa problem all uppmärksamhet i sina petita men

denna sida av saken faller icke inom kommitténs verksamhet.

Om atomkommittén skulle anförtros den här diskuterade informativa

uppgiften, vore det kommitténs avsikt att upprätta en särskild delegation

härför i likhet med övriga delegationer, som arbetar inom kommittén.

(Kommittén har exempelvis en delegation för det europeiska samarbetet

inom kärnforskningen, en för kärnfysik o. s. v.) I denna skulle då även

ingå representanter för de viktigaste av de fackorgan som skulle lämna

var sin del av materialet för informationsverksamheten. Naturligtvis kunde

däri även ingå representanter för riksdagen. Fördelarna med den här

diskuterade anordningen skulle vara lägre kostnader, sannolikt större

effektivitet och undvikande av dubbelarbete, vartill kommer att väl de

flesta är ense om att man bör undvika att skapa nya fristående statsorgan

för uppgifter som lika bra eller bättre kan ombesörjas av redan

existerande.

Den direkta informationen till riksdagen synes böra göras icke enbart i

form av rapporter utan också såsom informationssammanträden med riksdagen

av den typ som exempelvis anordnades den 23 april 1953 av de naturvetenskapliga

och tekniska forskningsråden samt IVA och som tydligen

väckte stort intresse såväl bland riksdagsmännen som bland press och

allmänhet.”

opaginerad Kontrollera mot PDF

s

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955

Utskottet. Den av motionärerna föreslagna kommissionen skulle enligt

ingressen till motionerna ha till huvudsaklig uppgift att införskaffa och i

fortlöpande rapporter för riksdagen och därmed för svenska folket framlägga

allsidiga uppgifter om atomstridsmedlens destruktiva verkningar

på livsbetingelserna. Av uttalanden i motiveringen för motionärernas yrkanden

framgår emellertid att motionerna har ett väsentligt djupare syfte

än inrättande av ett organ för upplysning om atomstridsmedlen. Motionärerna

synes bl. a. förmena, att om en mera ingående kännedom om atomvapnens

fruktansvärda verkningar bleve allmän, skulle man få till stånd

en så stark folkopinion mot användande av atomvapen, att den bleve av

betydelse för de beslutande myndigheternas bedömning av frågor rörande

dessa vapen. Det svenska exemplet skulle vidare, enligt motionärernas uppfattning,

kunna leda till att man även i andra länder började behandla

atomvapenfrågorna mera öppet. Motionerna kan måhända sägas ytterst

syfta till att åstadkomma en väckelse till besinning inför de konsekvenser

som kan följa av användning eller anskaffning av atomvapen.

Utskottet finner den humanitära inställning som kommit till uttryck i

motionerna värd stort erkännande. Det torde förvisso icke vara möjligt

att någonsin komma till en hållbar lösning av dessa frågor utan att de

kortsiktiga, ofta endast skenbara, nationella fördelarna av att inneha

atomvapen i stor utsträckning tillätes vika för mänsklighetens intressen

i stort. Man torde när det gäller att förhindra användningen av atomvapen

främst ha att lita till vad som kan åstadkommas genom internationella

överenskommelser. Att så är fallet utesluter givetvis icke att av ett

enskilt land företagna åtgärder av exempelvis den art motionärerna föreslagit

kan på olika sätt, bl. a. genom att giva impulser till liknande åtgärder

på andra håll, få verkningar långt utöver landets gränser.

Spörsmålet, huruvida det svenska försvaret bör utrustas med atomvapen

eller icke, har givits en framträdande plats i motionerna. Denna fråga

har i riksdagen senast behandlats vid debatten den 24 mars detta år i

anledning av överbefälhavarens utredning rörande krigsmaktens fortsatta

utveckling och var ett av debattens stora huvudämnen. Chefen för försvarsdepartementet

framhöll i debatten vissa synpunkter på Sveriges

strategiska läge med hänsyn till atomvapnen. Försvarsministern anförde

vidare bl. a. att frågan om atomvapnens upptagande i det svenska försvaret

vore ett spörsmål av stor principiell och praktisk vikt. Av försvarsministerns

och andra talares inlägg i debatten framgick bl. a. hur

komplicerat detta problem är och hur många olika, delvis till synes oförenliga,

aspekter, som kan läggas på detsamma. Försvarsministern förklarade

sig icke ha för avsikt att då taga ställning till problemet om atomvapen

i det svenska försvaret, vilket problem f. ö. finge ses även från

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955 9

andra synpunkter än de militära. Kunskaperna på atomenergiområdet

komme att stegras snabbt under de närmaste åren, och det torde icke vara

god politik eller ekonomi att nu inrikta vårt lands begränsade resurser i

fråga om kvalificerade tekniker och vetenskapsmän på framställning avtaktiska

atomvapen. Under ytterligare några år sammanfölle vidare

forsknings- och utvecklingsarbetet fullständigt med det som erfordras för

atomenergiens utnyttjande som kraftkälla. Såvitt nu kunde bedömas skulle

under alla förhållanden en atomvapentillverkning inte kunna påbörjas under

de närmaste åren. Import av atomvapen vore f. n. icke möjlig.

Riksdagen beslöt i enlighet med statsutskottets hemställan att giva

Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört. Utskottets uttalande innefattar

bl. a. förslag, att överbefälhavarens utredning skall överses av en

inom riksdagen tillsatt beredning. Under debatten förklarade försvarsministern

bl. a., att den parlamentariska beredningen skulle få tillgång till

alla de upplysningar om atomvapnen, som beredningen begärde.

Utskottet har icke anledning att för egen del i detta sammanhang taga

ståndpunkt till frågan om det svenska försvarets utrustning med atomvapen

utan har velat hänvisa till den ovannämnda debatten, därför att

den ger en bild av den högsta försvarsledningens och riksdagens principiella

inställning till en av motionärerna upptagen, betydelsefull fråga.

Det bör även observeras, att riksdagens förslag att underställa överbefälhavarens

utredning en parlamentarisk beredning, som enligt försvarsministerns

utfästelse skulle få förfoga över alla önskade uppgifter om

atomvapnen, är en åtgärd i motionernas anda.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att atomenergiproblemen

har en så ödesdiger innebörd, att de måste betraktas som en hela folkets

angelägenhet. Det framstår då som naturligt att allmänheten genom upplysning

om atomstridsmedlens verkningar, om de med försöksverksamheten

förenade riskerna och om utvecklingen inom atomforskningen m. m.

även erhåller underlag för självständiga omdömen i frågor rörande atomenergiens

utnyttjande i fredligt och militärt syfte. Någon systematisk,

fortlöpande information av allmänheten eller riksdagen förekommer icke

f. n. och de kunskapskällor, huvudsakligen tidningar och böcker, som

står till buds, är icke tillräckliga när det gäller att lämna saklig, fullständig

och lättillgänglig upplysning. Utskottet finner i likhet med de över

motionen hörda myndigheterna önskvärt, att verksamhet för sådan upplysning

kommer till stånd. Om utskottet sålunda i denna punkt är berett

att biträda motionärernas uppfattning, har utskottet däremot icke funnit

sig böra tillstyrka förslaget om tillsättande av en särskild kommission

för undersökning och fortlöpande information beträffande atomstridsmedlens

verkningar. Samtliga hörda myndigheter har förordat att dessa upp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955

gifter anförtros atomkommittén. Det är utskottets uppfattning, att atomkommittén

är väl lämpad att handha uppdraget. Utskottet vill i denna

fråga anföra följande.

Av de tidigare återgivna redogörelser som lämnats av de över motionerna

hörda myndigheterna, framgår i huvudsak vilka organ som i Sverige

sysslar med frågor rörande atomenergien och vilka arbetsuppgifter,

som ligger på de olika organen. Det bör här tilläggas att även exempelvis

utrikesdepartementet och den till detsamma knutna rådgivande beredningen

för vissa atomkraftsfrågor givetvis spelar en betydelsefull roll i

detta sammanhang. Den rådgivande beredningen har att handlägga sådana

frågor rörande atomenergien, varmed Förenta Nationerna tager befattning.

En just nu aktuell arbetsuppgift för beredningen är att förbereda

Sveriges deltagande i den konferens rörande atomkraftens användning för

fredliga ändamål, som på Förenta Nationernas initiativ skall hållas i

augusti detta år.

Atomkommittén, som sorterar under ecklesiastikdepartementet, har till

huvuduppgift att sörja för planläggningen av forskningsarbetet inom

atomenergiområdet. Kommittén har sålunda en central ställning inom

detta område och följer noggrant utvecklingen. En mycket stor del av det

material kommittén har att införskaffa och granska berör förhållandena

utomlands. Kommitténs egna kontakter med bl. a. vetenskapsmän i andra

länder är givetvis härvidlag av stor betydelse. Utskottet har vidare erfarit,

att kommittén har ett intimt samarbete med utrikesdepartementet,

som genom våra beskickningar i främmande länder kunnat förse kommittén

med åtskilligt värdefullt material, framför allt beträffande lagstiftning

och administration berörande atomenergien.

Det synes utskottet som om atomkommittén genom sin ställning och

verksamhet har en god överblick över det samlade materialet beträffande

atomenergifrågorna. Det är med hänsyn härtill, enligt utskottets mening,

möjligt att åstadkomma en fortlöpande, allsidig och saklig upplysning

utan att härför behöva tillskapa ett helt nytt organ. Utskottet vill emellertid

ifrågasätta om icke, därest atomkommittén får i uppdrag att bedriva

sådan upplysningsverksamhet varom här är fråga, kommittén borde

breddas, så att i densamma insättes ett antal representanter för riksdagen.

Vad gäller sätten för meddelande av informationer torde utgivning av

broschyrer, visning av filmer samt lämnande av rapporter till riksdagen

vara lämpliga. Självfallet kan dock även i fortsättningen informationsmöten

av den art, som år 1953 anordnades för riksdagens del, fylla en uppgift.

Utskottet vill avslutningsvis framhålla att betryggande resultat för att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955 11

skydda mänskligheten mot de ohyggliga skador som kan förorsakas av

atomenergiens utnyttjande icke torde kunna vinnas annat än genom internationellt

samarbete. Strävandena inom Förenta Nationerna att åstadkomma

internationella överenskommelser om atomvapnen synes dessvärre

hittills icke ha gjort så stora framsteg. Arbetet fortgår emellertid i olika

former. Utskottet vill även erinra om bl. a. den ovannämnda konferensen

om atomkraftens användning för fredliga ändamål, som i höst skall hållas

i Geneve. Det har ofta framhållits, att när det gäller forskning, i synnerhet

den s. k. grundforskningen, mycket är gemensamt för vad som avser

atomkraftens användning för fredliga och för militära ändamål. Exempelvis

en av de i motionerna upptagna frågorna, nämligen den radioaktiva

strålningens biologiska verkningar, kommer sålunda att behandlas vid

nyssnämnda konferens. Vad gäller det internationella samarbetet i övrigt

må här även erinras om det samarbete som äger rum inom det europeiska

kärnforskningsinstitutet och vari även Sverige deltager. Det synes utskottet

att det förhållandet, att vetenskapsmän från olika länder dock

kan träffas för att diskutera atomfrågor och utbyta erfarenheter, på

längre sikt skulle kunna medföra större öppenhet och samarbetsvilja

även på det internationella, politiska planet.

Samtidigt som utskottet sålunda anser att strävandena att hindra användningen

av atomvapen torde ha största utsikterna till framgång i den

mån de inriktas på internationellt samarbete, har, som framgår av vad

tidigare anförts, utskottet även velat ansluta sig till tanken på att giva

det svenska folket ökad, saklig upplysning i atomfrågoma. Utskottet

har emellertid ansett detta kunna åstadkommas utan att ett nytt organ

tillskapas och får därför hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 84 och II: 150 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 april 1955

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Andersson, Lars, Nilsson, Hjälmar*,

Jonsson, John Wiktor*, fru Wallentheim, herrar Persson, Johan,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 16 år 1955

Arrhén*, Holmqvist*, Strandler, Grönkvist*, fru Hamrin-Thorell* och fru

Nilsson*;

från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i Bogla*,

fru Sjöstrand, fru Svedberg, herrar Nilsson i Bästekille*, Jönsson i Rossbol*,

Andersson i Ronneby, Nestrup, Svensson i Krokstorp*, Andersson i

Ryggestad*, Königson* och Lundqvist*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Alfa Boktryckeri, Stockholm 1955

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.