Utlåtande i anledning av vuckta motioner om utredning angående åldringarnas anpassning i produktionslivet.
1955-04-19 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1955:17, Utlåtande i anledning av vuckta motioner om utredning angående åldringarnas anpassning i produktionslivet.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1955
1
Nr 17
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av
vuckta motioner om utredning angående åldringarnas
anpassning i produktionslivet.
I de inom riksdagen väckta, till allmänna beredningsutskottet hänvisade,
likalydande motionerna 1:378 av herr
Ohlin m. fl. hemställes, att riksdagen beslutar att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla
1) att Kungl. Maj :t låter verkställa en utredning, som belyser vägarna
till de äldres anpassning i produktionslivet, utvinner och ställer samman
fakta beträffande deras kapacitet och användbarhet i olika arbetsformer
och utröner vilka möjligheter, som finns att skapa arbetsmiljöer som tilllåter
dem att utan effektivitetspress använda sin yrkesskicklighet; samt
2) att de resultat som denna utredning kommer fram till ges eu effektiv
publicitet.
I motionerna framhålles, att antalet åldringar fortgående ökas och att
det är eu samhällets skyldighet att ge dem möjligheter till en livsföring,
som inte tynges av materiella bekymmer. Motionerna tar emellertid inte
sikte på åldringsvården utan på åldringarnas anpassning i arbetslivet,
vilket är en viktig fråga inte bara för åldringarna utan även för samhället
genom värdet av deras arbete. Äldre människors inlärningsförmåga är
betydande, och om de arbetar långsammare uppväges detta av större rutin.
Olycksfallsrisken är icke större bland äldre arbetare än bland yngre, och
statistiken visar sjunkande frånvarofrekvens med stigande ålder. Den
föreslagna utredningen anses lämpligen kunna uppdragas åt socialstyrelsen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,
socialstyrelsen och 1951 års pensionsutredning, varjämte Svenska
arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och Sveriges akademikers centralorganisation
fSaeo) beretts tillfälle att inkomma med yttrande. Dessutom har Medelålderns
arbetskra,^organisation, Riksförbundet Mako, inkommit med en
skrivelse.
Arbetsmarknadsstyrelsen redogör för den beräknade befolkningsutvecklingen
och anför vidare bl. a.: »Icke endast humanitära skäl talar för en
lösning av de äldres sysselsättningsproblem. Även samhällsekonomiska
och arbetsmarknadsmässiga motiv gör det angeläget att tillförsäkra den
1—809 afl B i haag till riksdagens protokoll 1955. 11 samt. Nr 17
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1955
äldre arbetskraften sysselsättningsmöjligheter. Det är nämligen icke endast
personer tillhörande folkpensionsåldern, som har särskilda svårigheter
att lösa sitt sysselsättningsproblem. Erfarenheterna har visat, att
även personer i 40—50-årsåldern betraktas som »överåriga». Detta gäller
särskilt tjänstemannagrupperna men också arbetskraft från andra områden.
Arbetsgivarens attityd gentemot den äldre och även den medelålders
arbetskraften är ofta avgörande för dennas möjligheter alt i mån av vilja
och förmåga erhålla lämplig sysselsättning. Eu av Internationella arbetsbyrån
gjord undersökning, vilken omfattat 69 olika länder, har liksom erfarenheterna
i vårt land visat, alt det finns en tendens till åsidosättande
av den äldre arbetskraften och alt denna tendens icke märkbart minskat
trots befolkningens åldrande och trots goda erfarenheter av denna arbetskraft.
Också arbetslöshetsstatistik från ett flertal länder har givit belägg
lör att arbetslösheten drabbar äldre arbetskraft hårdare än andra grupper.
1 Sverige var sålunda i februari 1955 av ca 24 000 arbetslösa kassamedlemmar
47 % över 50 år. Motsvarande siffror för augusti 1954 var
4 812 arbetslösa och 54 % över 50 år. Likaså är arbetslöshetens varaktighet
längre hos äldre arbetslösa än hos yngre.
Det torde under dessa förhållanden vara ett samhällsintresse av stor
betydelse, att ansträngningar göres att så långt möjligt är få till stånd i
första hand en ändring av arbetsgivarens attityd. Att förutsättningar finnes
att i detta avseende nå vissa resultat torde framgå av ovannämnda undersökning
av Internationella arbetsbyrån, som bl. a. visar, att arbetsgivarnas
negativa inställning vanligen icke är baserad på egna faktiska erfarenheter
utan på vad de helt enkelt trott eller hört om den äldre arbetskraften. 1
andra länder — bl. a. i England och USA — har utredningar gjorts i syfte
att objektivt belysa den äldre arbetskraftens kapacitet och lämplighet på
olika arbetsområden. Utredningarna har givit mycket positiva resultat.
Under senare år har även från den svenska industriens sida uppmärksamhet
ägnats åt denna fråga. Bl. a. anordnade Industriens utredningsinstitut
hösten 1954 en konferens med representanter för näringslivet, fackföreningsrörelsen
och förvaltningen, varvid den äldre arbetskraftens problem
belyses från samhällsekonomiska, sociala och medicinska synpunkter.
Inledningsiföredrag och debattinlägg från denna konferens kommer inom
kort att publiceras i bokform.
Motionärerna har föreslagit eu utredning, som bl. a. skulle belysa
vägarna till de äldres inpassning i produktionslivet. Arbetsmarknadsstyrelsen
finner sig i detta sammanhang böra erinra om att kommittén
för partiellt arbetsföra, som framlagt ett flertal betänkanden med förslagtill
åtgärder för den partiella arbetskraften, till denna arbetskraft räknat
även personer, soin på grund av stigande ålder bär svårt att vinna ny anställning
vid arbetslöshet, ofta på grund av nedsatta krafter eller brist på
anpassningsförmåga. Bland de åtgärder, som kommittén föreslagit och
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 är 1955
;s
som nu ingår som led i arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdande verksamhet,
kan nämnas förutom arbetsförmedling yrkesvägledning och yrkesutbildning,
arbetsträning, arbctsprövning, skyddad verksamhet och hemarbete.
Eu effektiv arbetsförmedling och yrkesvägledning utgör utan tvivel en
betydelsefull faktor i strävandena all motverka åldersdiskriminering. Arbetsförmedlingen
har utblick över arbetsmarknaden och därmed goda tillfällen
att finna lämpligt arbete för de arbetssökande, del här gäller. Den
kan också genom påverkan intressera arbetsgivarna för den äldre arbetskraften.
Detta blir dock tidskrävande och förutsätter personella resurser,
som för närvarande icke står arbetsförmedlingarna till buds.
Även omskolning eller fortbildning har tillgodosetts inom arbetsvärdens
ram. I vissa fall har det varit möjligt att bereda omskolning åt sådana
''överåriga’ som belastas även av fysiska eller psykiska arbetsbinder. Eu
utvidgning av denna verksamhet föreslås i årets statsverksproposition innebärande
att möjligheter fr. o. in. nästkommande budgetår öppnas för omskolning
eller utbildning på försök av medelålders och äldre — manlig
eller kvinnlig — arbetskraft, för vilken försatta försörjningsmöjligheter
inom det egna yrket icke anses föreligga och vilken utan alt hänföras till
gruppen partiellt arbetsföra är svårplacerad på arbetsmarknaden.
Motionärerna har uttalat, att det är av vikt, alt man söker sig fram till
skapandet av arbetsformer och arbetsmiljöer, där de äldre utan för hård
effektivitetspress får användning för sin speciella kapacitet, och framhåller,
alt man i USA gjort lyckade försök med arbetslag, som getts eu homogen
ålderssammansättning. Arbetsmarknadsstyrelsen har sig bekant att även
inom svensk industri försök med goda resultat gjorts alt sammanföra
äldre arbetare i arbetslag. Styrelsen vill i delta sammanhang även erinra
om att arbetslag av liknande slag finnes inom den skyddade verksamhet,
vilken landsting, kommuner och enskilda organisationer under senare år
anordnat och där var och eu får arbeta efter måttet av egna krafter och
förmåga. Liknande s. k. balvskyddad sysselsättning har under samma förutsättningar
etablerats vid några svenska industriföretag. För båda dessa
former av speciell sysselsättning av arbetshindrade personer utgår statsbidrag
genom arbetsmarknadsstyrelsen. Vidare kan nämnas, att ett Ucrtal
större industrier inrättat s. k. konvalescenlvcrkstäder lör egna anställda.
Dessa verkstäder åtnjuter emellertid icke bidrag från det allmänna.
Varken den skyddade eller den halvskyddade verksamheten är ännu utbyggd
i på långt när erforderlig omfattning. De erfarenheter, som vunnits
av denna verksamhet såväl i vårt land som i andra länder, är emellertid
mycket goda, och arbetsmarknadsstyrelsen söker därför intressera landsting,
kommuner och industriföretag för eu utvidgning av den skyddade,
respektive halvskyddade verksamheten.
Hemarbetet är eu annan form av sysselsättning, som lämpar sig för äldre
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1955
arbetskraft men som på grund av nu rådande svårigheter att erhålla arbetsuppgifter
icke fått önskvärd omfattning. Genom anordnande i större
utsträckning av hemarbetscentraler i samband med den skyddade verksamheten
skulle dock sådana arbetsuppgifter kunna tillhandahållas och eu
bättre organiserad hemarbetsverksamhet komma till stånd.
Den fråga, motionärerna velat aktualisera, får således ses mot bakgrunden
av de åtgärder, som redan vidtagits i vårt land för personer, som av
olika orsaker har svårare än andra att erhålla och behålla ett förvärvsarbete
--det må vara på grund av fysiska eller psykiska arbetshinder, på
grund av social belastning eller till följd av ''överårighet’.
Utredningen skulle även utvinna och sammanställa fakta beträffande
den äldre arbetskraftens kapacitet och användbarhet i olika arbetsformer.
Undersökningar i dessa avseenden har som ovan framhållits nyligen gjorts
av bl. a. Internationella arbetsbyrån. I International Labour Review, juni
1954, refereras sålunda en rapport om den äldre arbetskraftens problem, i
vilken allsidigt behandlas sådana frågor som diskrimineringen av äldre
arbetskraft och orsakerna härtill, arbetsgivarnas attityd, yrkesskicklighet och
ålder, anpassningsförmåga, olycksfall srisk, frånvarofrekvens, existerande
pensioneringssystem, arbetsförmedling och yrkesvägledning, omskolning
och fortbildning in. m. 1 England har Minister of Labour och National
Service framlagt eu omfattande utredning om sysselsättning av äldre män
och kvinnor.
Frågan om den äldre arbetskraftens tillvaratagande har — som framgår
av ovanstående — redan uppmärksammats i vårt land och även föranlett
vissa åtgärder. Därjämte har omfattande utredningar om den äldre arbetskraftens
problem gjorts i andra länder. Det synes fördenskull arbetsmarknadsstyrelsen
vara i första hand angeläget dels all gjorda erfarenheter
sammanställes, dels att den verksamhet, som i vårt land bedrives i syfte att
tillvarataga den äldre arbetskraften, samordnas och effektiviseras.»
Socialstyrelsen erinrar om att frågan de senare åren upprepade gånger
varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen och av Kungl. Maj:t.
Socialstyrelsen finner problemet vara av allmänt intresse. Varje arbetsförmögen
medborgare bör ha rätt till arbete, och den tvångsmässiga, allmänna
pensioneringen vid 60—65 års ålder innebär ett avsevärt slöseri med
kvalificerad arbetskraft. Knappast någon söker försvara det nuvarande systemet
med fixerad pensionsålder och fasta åidersstreck. Problemet har
också en familjeekonomisk sida. I den mån sysselsättningen av äldre personer
är en fråga mellan generationerna anser styrelsen att motsättningen
håller på att undergå en påtaglig försvagning. Frågan måste också ses ur
psykologisk synpunkt och är dessutom ett viktigt medicinskt problem, men
framför allt ett problem av humanitär och social natur.
Allmän upplysning i åldringsfrågan är av allmänt intresse och stor vakt
och bör enligt styrelsen komma före de speciella uppgifter, som en utredning
kan få. Styrelsen är villig att sammanställa fakta och synpunkter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 är 1955
Socialstyrelsen tillstyrker livligt, att utredning och upplysning i frågan
kominer till stånd.
1951 års pensionsutredning yttrar sig om pensioneringsanordningars
roll, när del gäller att komma till rätta med åldringsfrågorna. Utredningen
understryker, alt utformningen av dessa anordningar visserligen direkt
avser försörjningen av de äldre men också starkt inverkar på möjligheterna
att nå eftersträvade resultat vid utnyttjande av de äldres arbetskapacitet.
Till följd av pensioneringsanordningarna uppkommer negativa verkningar
i fråga om utnyttjandet av arbetskraften i den män förmånsnivån är
hög, i den män pensionsåldern är låg och i den män samordning med
arbetsinkomst förekommer.
Sedan utredningen framlagt synpunkter på samordningsfrågan, pensionsbeloppens
storlek, avgångsålderns höjd och sättet för pensionsfinansieringen,
slutar utredningen med alt framhålla, att intresset vid pensionsanordningarnas
utformning huvudsakligen knyter sig till pensionsåldersfrågan
och till frågor, som sammanhänger med om pensioneringen anordnas
i form arv en allmän socialförsäkring eller på annat sätt. Hithörande
spörsmål är emellertid föremål för övervägande dels inom utredningen för
utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring och dels, vad
angår statsanställda in. fl., genom 1951 års pensionsutredning. Någon ytterligare
utredning i dessa frågor är därför för närvarande icke erforderlig
eller lämplig. Åldringsfrågornas innebörd ur andra aspekter har utredningen
icke ansett sig böra ingå närmare på. Vad beträffar publicitetsfrågan
ansluter sig utredningen till den uppfattningen, att det är av stor
betydelse att fakta om åldringsfrågorna vinner spridning i vida kretsar.
Arbetsgivareföreningen anför, att de speciella problem, som sammanhänger
med de äldre arbetstagarna redan bär uppmärksammats av näringslivet.
Föreningen har sålunda nyligen företagit en undersökning angående
den äldre arbetskraften i syfte att åstadkomma en klar bild av
dess hälsotillstånd, arbetsförmåga, frånvarofrekvens, anställningstörhållaiulen
m. in. Undersökningen har omfattat ett begränsat antal större
och medelstora företag, sysselsättande omkring tö 700 arbetare och 5 900
tjänstemän och avsett samtliga anställda män över 00 och kvinnor över
55 år. Av undersökningen framgår, att goda förutsättningar för eu fullgod
produktiv insats av de äldre arbetstagarna föreligger, därest de placeras
i arbete, som motsvarar deras ofta i ett: eller annat avseende begränsade
arbetsförmåga. Det bör emellertid framhållas, att de löretag, som
omfattats av undersökningen, varit sådana som förfogar över eu väl utbyggd
hälso- och sjukvårdsorganisation, vilken kan uppmärksamma ifrågavarande
arbetstagares speciella förhållanden och i tid ge erforderliga anvisningar
för eu riktig omplacering. Del torde enligt föreningens mening
finnas goda skäl att antaga, att denna /fråga kommer att bliva föremål för
nya undersökningar ur såväl allmänekonomiska som mera begränsade
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 är 1955
sysselsättnings- och arbetsforskningsaspekter. Med hänsyn till att insikterna
rörande dessa spörsmål för närvarande måste anses mycket begränsade
men av allt att döma torde komma att tämligen snart vidgas väsentligt,
synes det föreningen icke lämpligt, att man under nuvarande förhållanden
genomför den föreslagna utredningen. Utvecklingen under den närmaste
framtiden torde kunna giva bättre möjligheter att bedöma, huruvida
den över huvud taget kommer att bliva erforderlig. Det förtjänar
också framhållas, att den äldre arbetskraftens möjligheter till fortsatt
produktivt arbete icke enbart beror på fysiska och psykiska faktorer utan
även påverkas av andra omständigheter. Sålunda kan man icke i detta
sammanhang bortse från folkpensionslagstiftningens nuvarande utformning,
särskilt beträffande dess s. k. avdragsregler. Eu för arbetstagarna
lämpligare utformning av ifrågavarande lagbestämmelser, exempelvis
genom införande av någon form av uppskjuten folkpension, bör innebära
väsentligt ökade förutsättningar för att äldre arbetstagare skall kvarstå i
produktivt arbete.
Arbetsgivareföreningen anser emellertid, att, i den mån en utredning icke
utföres som en fristående statlig utredning, den bör anförtros åt arbetsmarknadsstyrelsen.
LO framhåller till en början, att fackföreningsrörelsens krav på full
sysselsättning innebär att alla medborgare, som är beredda alt göra eu
produktiv insats, också skall erhålla möjlighet härtill — oavsett ålder,
tjänsteställning och yrke. Summan av arbetstillfällen i samhället skall
vara tillräckligt stor för att taga i anspråk hela utbudet från arbetskraftssidan.
Första förutsättningen för att åldringarna — i den utsträckning
de så önska — skall kunna erhålla lämpliga sysselsättningar är därför att
den fulla sysselsättningen upprätthålles. LO förklarar sig vidare ha svårt
att inse att åldringarna ur sysselsättningssynpunkt skulle inta en särställning
i förhållande till andra grupper, som betraktas såsom svårplacerade.
Enligt LO:s mening kan de framförda önskemålen knappast tillgodoses
genom eu engångsutredning. Åldringarnas anpassning till arbetslivet är
nämligen beroende av arbetsmarknadens läge i olika konjunktursituationer.
1 vart fall bör utredningen icke utföras av socialstyrelsen utan, om
den skall komma till stånd, anförtros åt arbetsmarknadsstyrelsen. De i
motionerna framförda önskemålen synes dock inrymmas i arbetsmarknadsstyrelsens
ordinarie arbetsuppgifter. Även frågan att ge resultaten effektiv
publicitet hör till arbetsinarknadsorganens uppgifter.
TCO anför, att de av motionärerna berörda frågorna omspänner bl. a.
medicinska, psykologiska, sociala, ekonomiska och produktionstekniska
problemställningar. Motionärerna synes närmast sikta till att de produktionstekniska
förutsättningarna skulle klarläggas i den begärda utredningen
mot bakgrunden av den medicinska vetenskapens nuvarande uppfattning
beträffande de äldre människornas arbetsförmåga i olika avse
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1955
7
enden. De resultat den begärda utredningen skulle komma till i fråga om
de produktionstekniska förutsättningarna kan dock givetvis inte ligga till
grund för några åtgärder utan att också t. ex. de sociala och de ekonomiska
frågorna beaktas i sammanhanget. Man torde heller inte utan närmare
behandling av problemen kunna överblicka de samhällsekonomiska konsekvenserna
av ell större utnyttjande av åldringarnas arbetskraft.
TCO har ingenting emot den föreslagna utredningen men ifrågasätter,
om den inte skulle kunna innebära ett dubbelarbete med hänsyn till pågående
utredningar i vissa pensionsfrågor och i fråga om åldringsvården.
Saco finner motionerna värda allt beaktande men vill starkt understryka,
att ett utnyttjande av de äldres arbete inte bör ske genom ytterligare
höjning av pensionsåldern eller dess övre gräns. I stället bör ett
återanställningsförfarande anlitas. Saco tillstyrker motionerna.
Utskottet
Det är enligt utskottets mening av stor vikt alt de i motionerna påtalade
förhållandena beaktas. Det synes knappast förenligt med en allmänt
humanitär inställning och med principen om allas rätt till arbete
att människor, som önskar göra en arbetsinsats och är kapabla därtill, endast
på grund av alt de nått en viss ålder skall vara utestängda från detta.
Det synes vidare uppenbart all avsevärda samhällsekonomiska vinster
skulle kunna göras, om åldringarna utnyttjades bättre i produktionslivet
än nu sker.
Orsakerna till de svårigheter som nu förefinns för åldringar att erhålla
för dem lämpade arbetsuppgifter ligger framför allt, förutom i de merendels
alltför stela bestämmelserna om pensionsålder, i en utbredd och till
stor del på fördomar grundad obenägenhet bland arbetsgivarna att behålla
eller anställa äldre arbetskraft. I detla sammanhang bör erinras om
att svårigheterna att erhålla ny arbetsanställning visat sig vara betydliga
även för bl. a. en grupp människor som icke tillhör kategorien »åldringar»,
nämligen de personer i medelåldern, som av någon anledning mist sin
anställning. Dessa svårigheter gör sig gällande även för sådana medelålders
personer, vilkas användbarhet som fullgod arbetskraft är obestridlig. Självfallet
ställer sig problemen i viss mån annorlunda för sistnämnda grupp
än för åldringarna, vilka genom pensioneringen dock bar nödtorftig försörjning
och av vilka många torde få räknas till de partiellt arbetsföra. Utskottet
finner emellertid alt de åtgärder, som kan komma att vidtagas i
anledning av motionärernas förslag, bör få avse även den medelålders arbetskraften.
Åtskilliga förhållanden som sammanhänger med de i motionerna upptagna
frågorna är föremål för uppmärksamhet från det allmännas sida
eller från det enskilda näringslivet. Man kan härulinnan hänvisa till 1952
8
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1955
års åldringsvårdsutredning, som bl. a. har att pröva behovet av åtgärder
för att främja forskning rörande ålderssjukdomar samt frågan om lämplig
sysselsättning för åldringarna och formerna härför. Det må även erinras
om det utredningsarbete som nu pågår inom 1951 års pensionsutredning
och den kommitté som skall utarbeta slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.
Självfallet måste vidare den verksamhet på här ifrågavarande
område, som arbetsmarknadsstyrelsen bedriver genom sin arbetsvårdisbyrå,
beaktas. Vad gäller denna verksamhet får utskottet hänvisa till den
redogörelse, som arbetsmarknadsstyrelsen lämnat i sitt ovan återgivna yttrande
över motionerna. Åldringarna och den medelålders arbetskraften
torde även komma att få fördelar av den av socialministern i årets statsverksproposition
förebådade utvidgningen av omskolnings- och utbildningsverksamheten
för friställd arbetskraft till att avse jämväl viss medelålders
och äldre arbetskraft. Socialministerns förslag har av riksdagen lämnats
utan erinran.
Genom Svenska arbetsgivareföreningens försorg pågår en av professor
Sven Forssman ledd undersökning angående den äldre arbetskraften. Vissa
hittills vunna resultat av denna utredning har nyligen publicerats. Dessa
resultat anses bl. a. utvisa, att pensionsmässiga arbetare och tjänstemän
ofta önskar kvarstanna i arbetet och att det även är lämpligt att låta dem
göra detta. Redan nu lär man vid många företag ha kunnat med framgång
utnyttja viss äldre arbetskraft genom att verkställa ur hälsosynpunkt
lämpliga omplaceringar.
Problematiken på förevarande område är givetvis i stor utsträckning
gemensam för alla kulturländer. Del är sålunda av stor vikt att man i
Sverige noggrant observerar de utredningar och övriga åtgärder som vidtages
i andra länder och inom det internationella samarbetet. Uppgifter
om sådana utredningar och åtgärder har lämnats i motionerna och i arbetsmarknadsstyrelsens
yttrande. Härtill må fogas, att Internationella arbetsorganisationen
(ILO) i början av detta år hållit en konferens för de
europeiska medlemsstaterna för behandling av frågor rörande åldringarna
i produktionslivet. Protokollen från denna konferens har icke varit tillgängliga
för utskottet. Av programmet för konferensen framgår emellertid
att man avsåg att giva dessa spörsmål eu ingående behandling. Bland
de många på programmet upptagna frågarna kan här som exempel nämnas
»sysselsättning av äldre arbetare», »arbetslöshet bland äldre arbetare»,
»hög ålder och duglighet för arbete», »utsträckning av den tid, en människa
kan göra en insats i produktionen (extension of working life)».
Av de ovan lämnade, summariska uppgifterna torde framgå, att det
material, som nu föreligger och under överskådlig tid kan förväntas framkomma
för klarläggande av problemen, hur den äldre arbetskraften bäst
skall kunna inpassas i produktionslivet, är synnerligen omfattande. Detta
förhållande i förening med den betydelse man från såväl humanitära som
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1955 9
samhällsekonomiska synpunkter måste fästa vid att den äldre arbetskraften
blir bättre utnyttjad, utgör enligt utskottets uppfattning starka skäl
för att en sammanställning och bearbetning av materialet kommer till
stånd i syfte att detsamma må kunna på bästa sätt utnyttjas. Sammanställandet
och bearbetningen torde böra ske fortlöpande allteftersom pågående
utredningar blir färdiga och åtgärder och erfarenheter från andra
länder blir kända. Med hänsyn till bl. a. att de förhållanden på arbetsmarknaden,
som är av betydelse för bedömningen av hithörande frågor,
mycket snabbt skiftar, torde man enligt utskottets mening kunna ifrågasätta,
om icke dessa uppgifter hellre bör anförtros ett permanent organ
än en utredning. Mycket synes utskottet tala för att de här avsedda uppgifterna
ävensom de uppgifter i övrigt, vilka motionärerna velat lägga på
den föreslagna utredningen, bör anses falla inom ramen för den verksamhet,
som arbetsmarknadsstyrelsen enligt sin instruktion har att utöva. Styrelsen
har som centralt organ för arbetsmarknaden och arbetsvärden god
överblick över förevarande område och har enligt utskottets mening ådagalagt
stort intresse för de spörsmål, varom här är fråga. Enligt vad utskottet
erfarit är man vidare inom styrelsen icke främmande för tanken
att genom propaganda söka påverka arbetsgivarnas inställning till den
äldre arbetskraften.
Utskottet, som behjärtar motionernas syfte, har på ovan angivna skäl
funnit detta syfte kunna i huvudsak tillgodoses utan att en särskild utredning
tillsättes. Frågan är emellertid av den vikt, att utskottet ansett
sig böra hemställa,
att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 378 och II: 463 i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 19 april 1955
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
LARS ANDERSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Andersson, Lars, Jonsson, John Wiktor*,
Andersson, Axel, fru Wallentheim, Persson, Johan*, Persson, Karl,
Lundström och Svensson, Rikard;
från andra kammaren: fru Sjöstrand, fru Svedberg, herrar Sehlstedt,
Andersson i Ronneby, Braconier*, Engkvist*, Nestrup, Ekström, Hansson
i önnarp och fru Andrén.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
2—809 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 11 samt. Nr 17
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.