Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av arbetsmöjligheter för tidigare straffade yersoner m. fl.

1955-03-03 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1955:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av arbetsmöjligheter för tidigare straffade yersoner m. fl.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1955

11

Nr 7

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om beredande av arbetsmöjligheter för tidigare

straffade yersoner m. fl.

I de inom riksdagen väckta, till allmänna beredningsutskottet hänvisade

motionerna I: 210 av herr Magnusson m. fl. och II: 245 av herr Munktell

m. fl. hemställes, att riksdagen måtte uttala, att Kungl. Maj:t, då fråga

uppkommer om statsanställning av tidigare straffade eller från ungdomsanstalt,

alkoholistanstalt etc. utskrivna personer, måtte, i överensstämmelse

med till det enskilda näringslivet framförda önskemål, beakta betydelsen

av att denna kategori människor beredes arbetsmöjligheter.

I motionerna framhålles, att ett viktigt led i strävandena att återinpassa

personer, som varit föremål för anstaltsvård, i normalt samhällsliv är att

bereda dem arbetsmöjligheter. Myndigheterna har propagerat för att det

enskilda näringslivet härvid måtte visa förståelse, och många arbetsgivare

har också hörsammat önskemålen. Som arbetsgivare föregår emellertid

stat och kommun med dåligt föredöme i detta hänseende. När det gäller

anställning i statstjänst bör emellertid det begångna brottet icke i och

för sig påverka bedömningen av en persons lämplighet. Samhället bör

dessutom nu mer än förr genom sin vittomfattande och differentierade

verksamhet ha goda möjligheter att bereda åsyftade personer lämpligt

arbete.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från socialstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen och fångvårdsstyrelsen.

Socialstyrelsen hänvisar till en av strafflagberedningen till chefen för

justitiedepartementet gjord framställning angående omedelbara åtgärder

till förbättrande av eftervården efter frigivning och utskrivning från fångvårdsanstalt

och säger sig helt ställa sig bakom vad beredningen anfört

samt tillstyrker motionerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen hänvisar likadeles till nämnda framställning

och sitt tillstyrkande remissyttrande över denna. Styrelsen hade i yttrandet

framhållit, att utrymme bör ges till en lämplighetsprövning. Då fråga är om

personer, som vårdats å ungdomsvårds- eller alkoholistanstalt, torde icke

finnas några generella bestämmelser, vilka diskvalificerar för anställning i

statlig tjänst, men styrelsen anser icke uteslutet, att ett uttalande av riksdagen

skulle kunna medverka till en mera positiv anställningspolitik, när

det gäller detta kientel, icke blott från statens och kommunernas utan även

från det enskilda näringslivets sida.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1955

Fångvårdsstyrelsen ansluter sig likaså till strafflagberedningens uttalanden

i ovannämnda utredning. Styrelsen påpekar vidare, att en viktig

detalj i frågan om statens inställning såsom arbetsgivare till kriminalvårdens

klientel är den registrering, som ligger till grund för de uppgifter

om straffdomar m. m., vilka beaktas då en person söker statlig anställning.

Frågan har varit föremål för utredning av strafflagberedningen, som

i sitt betänkande om enhetligt frihetsstraff (SOU 1953: 17) behandlat

frågan såvitt avser straffregistret. Utredningen i övrigt fortsätter. Styrelsen

tillstyrker motionerna.

I strafflagberedningens ovan omförmälda framställning lämnas en redogörelse

för de särskilda diskvalifikationsgrunder beträffande straffade personer,

som nu tillämpas vid ett antal statliga verk och inrättningar. Sålunda

gäller exempelvis beträffande militär personal att den som anställes

skall vara välfrejdad samt känd för laglydnad och medborgarsinne”. Intyg

om visad laglydnad skall åtfölja ansökan om anställning såsom underbefäl.

Inom polisväsendet har uppställts krav på att vederbörande skall

”vara känd för ett ordentligt levnadssätt och pålitlighet”. Inom postverket

torde straffade personer vara utestängda från anställning utom i vad gäller

verkets industrier. Enligt en försöksvis tillämpad rekryteringsstadga

föreskrives för vissa kategorier att sökanden i avgångsbetyg från folkskolan

skall ha högsta betyget i flit och uppförande. Det åligger vidare

postdirektören att undersöka om sökande är ärlig och har ett oförvitligt

föregående. Ytterligare bestämmelser av liknande art tillämpas inom postverket,

och här må ytterligare nämnas att strafflöshetsintyg från polismyndighet

torde erfordras för sökande som uppnått 24 års ålder och ej

tidigare varit anställd i verket. Av de vid statens järnvägar gällande bestämmelserna

kan erinras om att sökande kan åläggas att förete intyg

från polismyndighet att han ej förekommit i tidningen Polisunderrättelser

eller i hos polismyndigheten förda anteckningar. Ansökan om anställning

i tullverket skall bl. a. åtföljas av ”prästbevis angående ålder och frejd”.

Det bör i detta sammanhang framhållas att arbetare vid televerket, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, statens vattenfallsverk och Statens skogsindustrier

samt flertalet inom landstingens verksamhetsområde sysselsatta

är anställda enligt kollektivavtal, som ej innehåller några diskvalifikationsgrunder

beträffande straffade personer. Vidare saknas sådana

diskvalifikationsbestämmelser för kollektivavtalsanställda i städernas och

landskommunernas tjänst. Däremot fordras exempelvis för anställning

som folkskollärare bl. a. att vara ”känd för hedrande vandel”. I Stockholm

och Göteborg fordras intyg om strafflöshet för anställning vid spårvägen.

Inom det enskilda näringslivet slutligen torde knappast finnas några uttryckliga

bestämmelser av här ifrågavarande art, men krav på strafflös
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1955

13

hetsintyg lär förekomma i enstaka fall, t. ex. vid vissa taxibolag och

vissa nattvaktsbolag.

Strafflagberedningen anför vidare att man inom stora delar av statsförvaltningen,

där särskilda diskvalifikationsgrunder ej är uttryckligen angivna

i reglementen och instruktioner, dock torde tillämpa restriktiva principer

vid anställandet av personer, som är straffade eller villkorligt dömda.

Beredningen finner de rådande förhållandena icke tillfredsställande.

De innebär bl. a. att staten genom sin anställningspolitik motverkar den

resocialisering som den moderna kriminalvården bl. a. syftar till. En ändrad

inställning skulle kunna medföra ökad beredvillighet även från det

enskilda näringslivets sida att anställa straffade personer. Beredningen

framhåller att det för åtskilliga statliga tjänster är befogat att ställa

särskilda krav på innehavarens redbarhet, pålitlighet och karaktärsstadga

men vill ifrågasätta lämpligheten av generellt verkande diskvalifikationsbestämmelser,

vilka icke medger hänsyn till brottets art och tiden för dess

begående. Utrymme borde finnas för en lämplighetsprövning med beaktande

jämväl av omständigheterna vid brottets begående, brottets betydelse

för sökandens lämplighet för arbetsuppgifterna i det särskilda fallet

samt sökandens livsföring och vandel efter brottet. Beredningen förordar

att frågan om undanröjande av de i författningar m. m. föreskrivna hindren

för anställande av straffade eller villkorligt dömda personer göres till

föremål för särskild utredning.

Härutöver fordras, enligt beredningen, en annan inställning över huvud

taget till den straffade och en ökad förståelse för hans problem och svårigheter,

om anställningspolitiken skall bli mindre restriktiv än hittills.

Hela statsförvaltningen borde bli genomsyrad av en mera positiv inställning

till straffade arbetssökande. Staten borde gå i spetsen för en utveckling

som i enlighet med den ändrade syn på brottslingen och brottet, vilken

ligger till grund för den moderna kriminalpolitiken, bör leda till en mindre

restriktiv anställningspolitik. Strafflagberedningen uttrycker den förhoppningen

att statsmakterna skall finna anledning uttala sig till förmån för

en mera positiv inställning och finner det vara av värde om innehållet

i ett sådant uttalande kunde genom en cirkulärskrivelse delgivas de statliga

organen.

Utskottet. Motionärernas förslag tillstyrkes av samtliga i ärendet hörda

ämbetsverk, fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.

Yttrandena anknyter i allt väsentligt till de ovan refererade uttalandena

av strafflagberedningen. Utskottet vill för egen del helt ansluta

sig till den av strafflagberedningen deklarerade uppfattningen, att anställning

i statens tjänst av straffade eller villkorligt dömda bor kunna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1955

ske efter fri prövning från fall till fall och icke, såsom nu ofta är förhållandet,

vara förhindrad genom stela, automatiskt verkande diskvalifikationsregler.

En sådan prövning bör dock självfallet i enlighet med beredningens

utsago icke innebära avkall på de krav på sökandes oförvitlighet,

som det i särskilda fall kan vara befogat att ställa. Lika självfallet

ar att det förhållandet att en sökande är straffad eller villkorligt dömd

icke får giva honom företräde framför överlägsna eller jämbördiga konkurrenter.

Utskottet delar även beredningens uppfattning att åtgärder bör

vidtagas för att de statliga organ som handhar anställning av personal

skall bibringas en mera positiv inställning gentemot straffade eller villkorligt

dömda personer, som söker anställning. Lämpligt avfattade cirkulärskrivelser

torde kunna tjäna detta syfte.

Vad gäller motiven för utskottets ovan angivna ståndpunktstaganden

har det synts utskottet som om föga vore att tillägga utöver de argument

och synpunkter, som av strafflagberedningen anförts och som sålunda

redan delgivits Kungl. Maj:t. Utskottet vill endast särskilt understryka

att ett stadigvarande, ordnat arbete måste tillmätas ett mycket stort värde

så.som brottsförebyggande faktor. Erfarenheterna visar att brister i detta

hänseende mycket ofta varit den kanske avgörande orsaken till att brott

begåtts. Detta gäller både förstagångsbrott och, i kanske än högre grad,

aterfallsbrott. Det synes med hänsyn bl. a. härtill utskottet självklart, att

staten skall gå i spetsen när det gäller att skapa en humanare inställning

till straffade eller villkorligt dömda på arbetsmarknadens olika områden.

Beträffande de övriga i motionerna avsedda kategorierna, d. v. s. människor,

som varit intagna på ungdomsvårdsanstalt eller alkoholistanstalt

eller över huvud taget varit föremål för någon form av anstaltsvård, finnes

icke några direkta författningsbestämmelser e. d. som medför utestängning

från anställning i statens tjänst. Det torde dock på många håll

föreligga en viss förhandsinställning mot sådana personer, som gör det

svårt för dem att vinna anställning. Utskottet vill förorda att nu nämnda

kategorier inneslutes i de åtgärder som utskottet anser böra företagas för

skapande av en humanare inställning till straffade eller villkorligt dömda

arbetssökande.

Av vad ovan anförts torde framgå, att utskottet är helt införstått med

motionernas syfte. Förevarande frågor är emellertid genom den av strafflagberedningen

gjorda framställningen till sina väsentliga delar redan underställa

Kungl. Ma:ts prövning. Utskottet finner sig därför böra hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 7 år 1955

15

I: 210 och II: 245 i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till

känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 3 mars 1955

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Nilsson, Hjalmar, Jonsson, John Wiktor,

Jansson, Erik, Persson, Johan*, Holmqvist, Persson, Karl*, Lundström,

Strandler, Grönkvist och fru Nilsson;

från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i

Bogla, fru Sjöstrand, herrar Sehlstedt*, Bark, Hammar, Andersson i

Ronneby, Svensson i Krokstorp, Hansson i önnarp*, fru Andrén* och fru

Ewerlöf*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:145 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om beredande av arbetsmöjligheter för tidigare straffade personer m. fl. a1 i texten