Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring av nöjesskatten för biograf föreställningar m. m.

1955-03-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:13, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring av nöjesskatten för biograf föreställningar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

A''r 13—14 Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1955

1

Nr 13

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om viss ändring av nöjesskatten för biograf föreställningar

m. m.

(1 :a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 16 av herr Bengtson m. fl. och II: 21 av herr Larsson

i Luttra m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla, att frågan om en sådan ändring av nöjesskatten för

biografföreställningar och liknande nöjestillställningar, som föreslagits i

motionerna, måtte bli föremål för prövning av 1954 års nöjesskatteutredning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 16.

Enligt 7 § förordningen den 21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt,

sådant detta författningsrum lyder enligt förordningen den 30 januari 1948

(nr 24), vilken trätt i kraft den 2 februari 1948, utgår nöjesskatten med

15 procent å bruttopriset för varje biljett, inberäknat skatten; dock att för

biograf föreställning nöjesskatten utgår med 30 procent å bruttopriset för

varje biljett, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest med 30

procent av en krona och 45 procent av återstoden av biljettpriset. Nöjesskatten

för biografföreställningar utgick före den 2 februari 1948 med 15

procent å biljettpriset, om detta icke översteg en krona, och eljest med 15

procent av en krona samt 30 procent av återstoden av biljettpriset. I samband

med nyssnämnda skatteskärpning infördes — med avvikelse från den

dittills gällande hälftendelningen mellan staten och kommunerna av nöjesskattemedlen

—■ i 2 § nöjesskatteförordningen den särskilda bestämmelsen,

att nöjesskatten för biograf föreställningar skall fördelas med tre fjärdedelar

till staten och med en fjärdedel till vederbörande kommun. Denna fördelningsgrund

medför att den genom skattehöjningen erhållna inkomstökningen

i stort sett tillfaller statsverket.

I nöjesskatteförordningen finnes utförliga regler om undantag eller befrielse

från nöjesskatten. Av dessa bestämmelser må här återgivas följande.

Enligt 14 § utgår nöjesskatt icke därest nöjestillställning med hänsyn

till sitt innehåll är ägnad att tjäna vetenskapligt ändamål eller upplysnings-,

undervisnings- eller uppfostringssyfte. För biografföreställningar gäller den

1 Ililiang till riksdagens protokoll 195!). 7 samt. Nr 13—11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1955

särskilda regeln, att skatt icke utgår för föreställning med film, vars visning

enligt särskilt, före föreställningens hållande lagakraftvunnet förhandsbesked

av statens biografbyrå förklarats vara ägnad att tjäna sådant ändamål

eller syfte som nyss sagts.

I 15 § stadgas att organisation, som har till huvudsakligt syfte att främja

religiösa, välgörande, sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra

därmed jämförliga kulturella eller eljest allmännyttiga ändamål och som

under de senast förflutna fem åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar,

åtnjuter befrielse från nöjesskatt till den del skatten för varje tillställning

icke överstiger 150 kronor. Såsom sådan organisation anses också

folketshusförening eller folkparksförening, så ock annan liknande organisation

med uppgift att tillhandahålla samlingslokal, ändå att dess huvudsakliga

syfte icke är att främja nyss avsedda ändamål. Nämnda skattebefrielse

gäller dock icke för tillställning, i vilken till huvudsaklig del ingår dans eller

marknads- och tivolinöjen eller biografföreställning med visst undantag.

Förutom denna generella befrielse för vissa ideella organisationer må, enligt

16 §, i det fall att behållning av nöjestillställning skall användas uteslutande

för välgörande eller allmännyttigt ändamål, länsstyrelse, efter hörande

av vederbörande kommun, medgiva befrielse från nöjesskatten. Mot

kommunens avstyrkande kan befrielse dock icke medgivas från kommunal

nöjesskatt. Lämnar länsstyrelsen ej medgivande om befrielse eller är fråga

om nöjestillställning av annat slag än nyss sagts äger kommunen medgiva

befrielse från den kommunala nöjesskatten.

Bestämmelserna i 15 och 16 §§ nöjesskatteförordningen har vid åtskilliga

tillfällen varit föremål för uppmärksamhet inom riksdagen. Särskilt gäller

detta bl. a. den i 15 § gjorda gränsdragningen med avseende å de nöjestillställningar,

för vilka lindring i nöjesskatten kan ifrågakomma. Sålunda har

krav rests på att skattelindringen borde utsträckas jämväl till att omfatta

danstillställningar. Vidare har yrkanden framställts av innebörd att föreningar,

som ägde samlingslokaler, skulle erhålla skattelindring oavsett vilket

slag av tillställning som anordnades. Dessa önskemål har i huvudsak

motiverats med att de mindre föreningarna, särskilt på landsbygden, behövde

ökat stöd från det allmänna för sin verksamhet.

Med godkännande av bevillningsutskottets betänkande nr 18 begärde 1952

års riksdag utredning beträffande ett flertal i betänkandet berörda frågor

rörande nöjesbeskattningen. I betänkandet riktades främst uppmärksamheten

på bestämmelserna i 15 § nöjesskatteförordningen om skattelindring

för nöjestillställningar, som anordnas av ideella organisationer, och frågan

om den gjorda gränsdragningen mellan befrielsekvalificérande och andra

tillställningar när det gäller rätten att åtnjuta sådan skattelindring. I sammanhanget

erinrades jämväl om att 1949 års riksdag begärt utredning av

frågan om sänkning av skatten för biografföreställningar, som anordnades

av ägare till samlingslokaler. Därvid hade från riksdagens sida framhållits

de olägenheter i konkurrenshänseende, som vid en dylik nedsättning i no
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1955 3

jesbeskattningen skulle uppkomma, varför måhända andra vägar till finansiering

av stöd åt föreningar som ägde samlingslokaler borde sökas. I betänkandet

förutsattes att även dessa synpunkter komme att övervägas vid

den förordade översynen.

De här berörda spörsmålen — jämte andra — har numera upptagits till

utredning genom särskilda sakkunniga, 195b års nöjesskatteutredning, tillkallade

jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 4 juni 1954.

I de föreliggande motionerna framhåller motionärerna bl. a., att det måste

sägas vara av största betydelse att biografföreställningar och liknande nöjestillställningar

kunde äga rum på landsbygden och i dess små tätorter. Den

nuvarande utformningen av nöjesbeskattningen drabbade emellertid oftast

så hårt, att mycket stora ekonomiska svårigheter uppstode för föreningar

eller enskilda personer, som dreve verksamhet med underhållning av sådan

art på landsbygden. Om exempelvis priset på en biografbiljett vore 1 krona

80 öre, avginge 66 öre i nöjesskatt. Beräknade man sedan, att på återstående

1 krona 14 öre 40 procent skulle utgå i filmhyra, återstode 68,4 öre till

täckande av biografens övriga omkostnader. Småbiografer med en publik

på 100 å 200 personer hade inte möjlighet att på så sätt finansiera sin verksamhet.

Oftast bleve resultatet ekonomiska förluster. Sådana förhållanden

förhindrade också att biograflokalerna utrustades på det sätt som vore önskvärt.

Filmen hade i våra dagar stor betydelse för folket som ett medel till

underhållning och förströelse. Oftast vore även spelfilmen av värde i upplysnings-

och uppfostringssyfte. Det måste då vara angeläget, att sådan

verksamhet under tillfredsställande villkor kunde bedrivas i bygden. Nödvändigt

vore därför, att sådana små biografer, som otvivelaktigt hade en

uppgift att fylla framför allt i landsbygdens kulturliv, finge bättre möjligheter

för sin verksamhet. Den närmast till hands liggande lösningen torde

vara en lindring i nöjesbeskattningen. Detta syfte kunde lämpligen uppnås,

om ett visst antal av de försålda biljetterna vid varje föreställning, förslagsvis

100, undantoges från nöjesbeskattning. Denna förmån borde givetvis

gälla även andra liknande nöjestillställningar som teaterföreställningar,

musik- och litteraturunderhållningar etc. Det kunde ifrågasättas om inte

det inkomstbortfall, som därigenom skulle uppstå för stat och kommuner,

måste kompenseras på annat sätt, exempelvis genom att nöjesskatten utginge

med högre procentsats för större antal försålda biljetter. Det syntes

motionärerna lämpligt, att dessa frågor bleve föremål för utredning, som

borde kunna uppdragas åt 1954 års nöjesskatteutredning.

Hos 1954 års nöjesskatteutredning har Sveriges biograf ägareförbund —

med understrykande av de mindre biografföretagens trängda ekonomiska

läge, speciellt på landsbygden — anhållit att utredningen måtte till övervägande

upptaga frågan om en generell skattelindring för biografbranschen.

En framställning av likartat innehåll har även tillställts utredningen från

företrädare för landsortsbiograferna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1955

Nöjesskatteutredningen, som ansett frågan om skattelindring för biografbranschen

icke falla inom den nuvarande ramen för utredningens uppdrag,

har med skrivelse den 18 februari 1955 överlämnat berörda framställningar

till chefen för finansdepartementet.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts om skrivelse till

Kungl. Maj :t med begäran att vissa i motionerna berörda frågor om ändring

i nöjesskatteförordningen måtte prövas av 1954 års nöjesskatteutredning.

Motionärerna anser det önskvärt, att bättre ekonomiska betingelser skapas

för anordnandet på landsbygden och i mindre orter av biografföreställningar

och liknande nöjestillställningar såsom teaterföreställningar, musik- och

litteraturunderhållningar o. dyl. Som en lämplig anordning härvidlag har

motionärerna närmast tänkt sig stödåtgärder i form av lindring i nöjesbeskattningen,

genomförd på så sätt att ett visst antal biljetter för varje föreställning,

förslagsvis 100, skulle undantagas från nöjesskatt. Som kompensation

för det skattebortfall, som härigenom skulle uppkomma, kunde man

överväga att skärpa beskattningen av tillställningar med ett högre antal

sålda biljetter.

Vad angår andra i motionerna avsedda nöjestillställningar än biografföreställningar

torde syftet med motionerna vara i huvudsak tillgodosett med

gällande bestämmelser om rätt till befrielse från eller lindring i nöjesskatten.

Huvudsyftet med motionerna synes därför vara att åstadkomma en lättnad

i nöjesbeskattningen av de mindre biograferna.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen har 1954 års nöjesskatteutredning

bl. a. att i enlighet med vissa av riksdagen uppdragna riktlinjer

verkställa en översyn av bestämmelserna i 15 § nöjesskatteförordningen

om rätt för ideella och därmed jämställda organisationer att åtnjuta lindring

i nöjesbeskattningen. Vad avser organisationer som äger samlingslokaler

har utredningen även att uppmärksamma en begäran av 1949 års riksdag

om utredning rörande frågan om sänkning av nöjesskatten för biografföreställningar,

som anordnas av sådana organisationer, därvid dock lösningar

borde undvikas som skapade olägenheter ur konkurrenssynpunkt.

I utredningens uppdrag ingår däremot icke att överväga en generell skattelindring

för biografföreställningar. Såsom tidigare nämnts har emellertid

denna fråga aktualiserats hos Kungl. Maj :t genom särskilda framställningar

från företrädare för biografägarna. Utskottet förutsätter att vid ett ställningstagande

till dessa framställningar även uppmärksammas de synpunkter,

som framkommit i de föreliggande motionerna. Med hänvisning härtill

finner utskottet ej anledning tillstyrka särskild skrivelse i ämnet till Kungl.

Maj:t. Utskottet avstyrker sålunda motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 16 av herr Bengtson m. fl.

och II: 21 av herr Larsson i Luttra m. fl. om viss ändrine

O

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 13 år 1955 5

av nöjesskatten för biografföreställningar m. m. icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 mars 1955

På bevillningsutskottets vagnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon, Gustaf

Elof sson, Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson och Snygg; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Sjölin,

Brandt, Vigelsbo, Allard, Henriksson, Edström, Engkvist och Anderson

i Sundsvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.