Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt till skatteavdrag för belopp, som skänkts till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller till undervisningsändamål.

1955-03-08 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:17, Betänkande i anledning av väckta motioner om rätt till skatteavdrag för belopp, som skänkts till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller till undervisningsändamål.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1955

Nr 17

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rätt till skatteavdrag för belopp, som skänkts till

humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål

eller till undervisningsändamål.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:139 av herr Weiland m. fl. och 11:427 av herr Carlsson

i Tibro m. fl. har hemställts, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla

om utredning rörande rätt till avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

för belopp upp till en viss procent av den skattskyldiges inkomst, om den

skattskyldige skänkt beloppet till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga

ändamål eller till undervisningsändamål».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen 11:427.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Avdrag må därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill

hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning

icke ansetts kunna medgivas, såvida bidraget icke lämnats av rörelseidkare

till tekniskt-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren

företräder. Icke heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala

institutioner (se t. ex. RÄ 1941 ref. nr 5 och RÄ 1941 Fi not. 534). Däremot

har vid beräkning av inkomst av rörelse avdrag medgivits rörelseidkare för

bidrag till välfärdsanordningar för i företaget anställda (se t. ex. RÄ 1946

Fi not. 135 och RÅ 1947 Fi not. 650).

I en vid 1950 års riksdag väckt motion 11:3/8 (av herr Håstad) hemställdes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam

utredning och förslag i syfte att avdragsrätt infördes för donationer till vetenskaplig

undervisning och forskning. Utgångspunkten för motionärens

yrkande vore den bestämda övertygelsen att staten, som numera så gott som

helt bure ansvaret för den vetenskapliga undervisningens och forskningens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1955 9

utveckling och förkovran, i framtiden icke bleve i stånd att ensam sörja

därför. För att stimulera enskilda att stödja våra lärdomsanstalter i en mera

verksam skala torde det vara nödvändigt att i någon form lätta på reglerna

för dylika gåvor. I sitt i anledning av motionen avgivna av riksdagen godkända

betänkande nr 30 anförde 1950 års bevillningsutskott bland annat

följande:

»Frågan om avdragsrätt vid taxeringen för gåvor till allmännyttiga ändamål

har tidigare vid flera tillfällen varit under behandling i riksdagen. Utskottet

får i detta hänseende erinra om att enligt beslut vid 1938, 1939, 1941

och 1942 års riksdagar genom särskilda författningar föreskrivits, att skattskyldig

skulle äga rätt att vid taxering vissa år enligt förordningen om statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet,

luftskyddet, hemvärnet och sjövärnskåren. Denna avdragsrätt upphörde med

utgången av det beskattningsår, för vilket taxering verkställdes år 1943.

Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades vidare Kungl. Maj:t att

medgiva skattskyldig -— som under beskattningsår, för vilket taxering verkställdes

år 1944 eller år 1945, lämnat penninggåva ej understigande visst

belopp till internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland civilbefolkningen

i krigshärjade länder — avdrag vid taxering till statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt för sådan gåva.

De sålunda av riksdagen gjorda medgivandena i fråga om avdragsrätt för

gåvor ha föranletts av de vid den tid, då medgivandena lämnades, föreliggande

särskilda förhållande, och de ha, såsom framgår av vad nu nämnts,

varit till tiden begränsade. Av bevillningsutskottet har vid varje tillfälle, då

fråga om sådan avdragsrätt varit under bedömande, uttalats, att bestämmelser

av detta slag innebure en uppenbar avvikelse från de principer, som

låge till grund för gällande skattelagstiftning. Utskottet bär även vid upprepade

tillfällen framhållit angelägenheten av att främjandet av behjärtansvärda

eller eljest allmännyttiga ändamål icke skedde i form av lättnader

vid beskattningen utan att, i den mån stöd från statens sida för något ändamål

befunnes påkallat, detta stöd lämnades i form av anslag till det avsedda

ändamålet. Då 1943 års bevillningsutskott — under uttalande av

principiella betänkligheter av nu angiven art — tillstyrkte det ovannämnda

bemyndigandet för Kungl. Maj :t att medgiva avdragsrätt för gåvor till internationellt

hjälparbete, underströk utskottet starkt vikten av att ett medgivande

av denna avdragsrätt icke finge innebära ett återbeträdande av den

väg för anslagsbeviljande i form av skattelättnad, som riksdagen genom sitt

tidigare ställningstagande till hithörande spörsmål velat undvika.

Det lärer väl kunna antagas, att införandet av en avdragsrätt sådan som

den av motionären åsyftade skulle kunna stimulera till gåvor för vetenskaplig

undervisning och forskning. 1 nuvarande statsfinansiella läge, där statsmakterna

nödgas iakttaga stor återhållsamhet i fråga om beviljande av anslag

till kulturella intressen, skulle det måhända även kunna synas som

om vissa skäl talade för den av motionären ifrågasatta anordningen. Det

bör emellertid uppmärksammas, att i sådana fall, då en avdragsrätt kunde

bliva av betydelse, en avsevärd del av gåvan skulle motsvaras av därå belöpande

skatt. Ur principiell synpunkt måste det anses betänkligt att i skattelagstiftningen

införa en avdragsrätt, som icke är förenlig med de nu gällande

grunderna för denna lagstiftning. Därest motionärens önskemål be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

to Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1955

träffande vetenskaplig undervisning och forskning skulle tillmötesgås, torde

det med tämligen stor visshet kunna förutses, att krav på en motsvarande

utsträckning av avdragsrätten till andra områden komme att framställas.

Vad som förekommit i samband med införandet av den under några år medgi\na

avdragsrätten iör gåvor till luftvärnet, luftskyddet, hemvärnet och

sjövärnskåren, i vilket hänseende här må erinras om de vid 1943 års riksdag

motionsvis framställda yrkandena om införande av avdragsrätt jämväl

för gåvor till ett flertal andra ändamål, manar enligt utskottets mening till

iakttagande av försiktighet vid bedömandet av frågan, huruvida skatteförmåner

av förevarande slag böra medgivas.

Utskottet anser sig fördenskull icke böra förorda, att ytterligare skattelättnader

för vetenskaplig undervisning och forskning än som redan nu äro

medgivna införas i vår skattelagstiftning. Det nu rådande statsfinansiella

läget kan enligt utskottets mening icke motivera ett frångående av den tidigare

från riksdagens sida uttalade uppfattningen, att främjandet av allmännyttiga

ändamål icke bör ske genom lättnader vid beskattningen utan

att, i den mån stöd från statens sida för något ändamål befinnes påkallat,

detta stöd bör lämnas genom anslag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet

den ifrågavarande motionen.»

Vid 1951 års riksdag yrkades i motionen 11:363 (av herr Johnsson i Stockholm),

att riksdagen ville för sin del uttala sin anslutning till förslaget om

skattefrihet för gåvor till enskilda sociala hjälpinstitutioner intill en viss

gräns och hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag i ärendet.

Motionären framhöll, att vid sidan av och ofta i intimaste samarbete med

de av stat och kommun bedrivna verksamheterna för att hjälpa människor

i förekommande nödlägen arbetade i vårt land en stor mängd enskilda

hjälpinstitutioner i samma syfte. Dessa institutioner bedreve i betydande

utsträckning verksamhet, som vore av stor betydelse för samhället och enskilda

människor, men som helt vore beroende av enskildas gåvomedel. Det

skulle vara av en utomordentlig hjälp, om en bidragsgivare vid inkomsttaxeringen

kunde få avdrag för bidrag till enskild social institution för t. ex.

l!PP till fem procent av sin inkomst. På hemställan av 1951 års bevillningsutskott

i dess betänkande nr 8 lämnades motionen av riksdagen utan åtgärd.

Såsom motivering för sitt avslagsyrkande anförde utskottet i huvudsak

samma principiella synpunkter, som uttalats i förenämnda betänkande

nr 30 av 1950 års bevillningsutskott.

\ id 1953 års riksdag framfördes i motionen 1:271 (av herr Ohlon) samma

yrkande som i de nu förevarande motionerna. Till stöd för yrkandet hade

motionären framhållit den vikt gåvor till ifrågavarande ändamål hade för

landet, varjämte motionären hänvisat till den avdragsrätt, som i sådana

hänseenden förefunnes enligt vissa skattebestämmelser i Amerikas förenta

stater. Samma års bevillningsutskott avstyrkte motionen i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 9, därvid utskottet anförde hl. a. följande:

I anledning av vad i den föreliggande motionen anförts får utskottet erinra

om att de ändamål, motionären avser att främja, redan enligt gällande lag
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1955 11

stiftning i viss utsträckning intager en förmånsställning i beskattningshänseende.

Från skattskyldighet till såväl arvsskatt som gåvoskatt är sålunda

befriad stiftelse eller sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål

att främja barns eller ungdoms vård och fostran eller utbildning, vård av

behövande ålderstigna, sjuka eller lytta eller att främja vetenskaplig undervisning

eller forskning. Motsvarande skattebefrielse föreligger jämväl enligt

förordningen om kvarlåtenskapsskatt. I fråga om inkomstbeskattningen är

stiftelse med sådant ändamål som nyss sagts befriad från skattskyldighet,

vid kommunalbeskattningen för annan inkomst än av fastighet och av rörelse

samt vid den statliga beskattningen för annan inkomst än av rörelse.

Även om införandet av en sådan avdragsrätt vid inkomsttaxeringen, som

den i den förevarande motionen avsedda, skulle kunna medverka till en

ökad bidragsvillighet från enskilda donatorers sida, anser sig utskottet icke

kunna förorda att ytterligare skattelättnader för befrämjandet av nu ifrågavarande

ändamål införes i vår skattelagstiftning. Vad motionären anfört

kan enligt utskottets förmenande icke motivera ett frångående av den tidigare

från riksdagens sida uttalade uppfattningen, att främjandet av allmännyttiga

ändamål icke bör ske genom lättnader vid beskattningen utan att,

i den mån stöd från statens sida för något ändamål befinnes påkallat, detta

stöd bör lämnas genom anslag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet

motionen.

Vid 1954 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna 1:219 (av herr

Lundqvist in. fl.) samt 11:438 (av herr Dickson och Lindberg) införande av

rätt till avdrag under vissa förutsättningar vid den statliga inkomstbeskattningen

för gåva utgiven till hemvärns- eller rusthållsorganisationer. Motionerna

avstyrktes av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända

betänkande nr 15, vari utskottet uttalade bl. a., att vad i motionerna

anförts icke kunde föranleda ett frångående av ovannämnda, från riksdagens

sida tidigare uttalade principiella uppfattning.

I de nu förevarande motionerna har inledningsvis erinrats om 1953 års

riksdags behandling av förevarande spörsmål i anledning av ovannämnda

motion. Enligt motionärernas mening hade 1953 års bevillningsutskott såsom

huvudskäl för sitt avstyrkande av motionen åberopat, att riksdagen

tidigare uttalat sig på sätt som skett. Utskottet hade däremot inte närmare

gatt in på själva sakfrågan. Enligt motionärernas uppfattning borde denna

bedömas på följande sätt. Om man antoge att en person till ett allmännyttigt

ändamål skänkte en summa av It) 000 kronor och att den lättnad

han beträffande inkomstskatten crhöllc genom denna gåva skulle uppgå

till 2 500 kronor skulle man kunna säga, att den enskilde avstode till ändamålet

7 500 kronor och staten (genom skattelättnaden) 2 500 kronor. Ändamålet

erhölle alltså fyra gånger så mycket pengar som om staten direkt

hade anslagit 2 500 kronor. Motionärerna ansåge att det samhälleliga livet

skulle kunna bli rikare och bättre, om staten genom skattelättnader uppmuntrade

den enskilde att skänka pengar till allmännyttiga ändamål. Utom

det att ifrågavarande institutioners och sammanslutningars verksamhet i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1955

och för sig vore värdefull kunde även sägas, att de senare på ett för demokratiskt

samhällsliv utomordentligt gagnande sätt aktiviserade tusentals

enskilda medborgare, inte minst ungdomen, för betydelsefulla syften. Ej

minst värdefullt vore detta i dagens nykterhetspolitiska situation. Att en

lagstiftning kunde utformas så, att de allmännyttiga intressena finge vida

mera än nu av enskilda gåvogivare utan att statens skatteintäkter bringades

i fara, syntes uppenbart. Antalet donatorer torde över huvud icke vara sä

stort, att statens skatteintäkter skulle kunna bringas i fara genom skattelättnader

för allmännyttiga ändamål. Motionärerna trodde icke, att någon

fara skulle uppstå, om man läte skattelättnaden blott omfatta statlig inkomstskatt,

alltså icke kommunalskatt, och begränsade beloppet till exempelvis

10 procent av vederbörandes inkomst. Statens intresse av att i detalj

få bestämma vart en summa skulle gå, för vars beredande staten gjort en

uppoffring, syntes böra vika för det allmänna intresset av att ytterligare

medel tillfördes sociala, kulturella och religiösa ändamål. Motionärerna

ansåge därför, att den tanke, som legat till grund för 1953 års motion, på

nytt borde prövas. Avslutningsvis redogöres i motionerna för den senaste utvecklingen

i Amerikas förenta stater. Den gräns, upp till vilken avdrag numera

finge åtnjutas för allmänna ändamål, hade bestämts till 20 procent

i stället för till 15 procent av den skattskyldiges inkomst. Gränsen hade satts

så högt som till 30 procent då det gällde gåvor till en kyrka, ett kyrkligt

samfund, en från skatt befriad undervisningsorganisation eller ett från skatt

befriat sjukhus.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning rörande rätt till avdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt för gåvor till humanitära, litterära, religiösa

eller vetenskapliga ändamål eller till undervisningsändamål. Motionärerna

förordar en begränsning av avdraget till en viss procent av den skattskyldiges

inkomst, exempelvis tio procent. Motionärerna anser, att det samhälleliga

livet skulle kunna bli rikare och bättre, om staten genom skattelättnader

uppmuntrade den enskilde att skänka pengar till allmännyttiga

ändamål. Enligt ett i motionerna utvecklat exempel skulle vid en gåva av

10 000 kronor den skaltskyldige avstå 7 500 kronor och staten genom skattelättnad

2 500 kronor. Ändamålet i fråga skulle sålunda erhålla fyra gånger

så stort bidrag, som om staten direkt anslagit 2 500 kronor. Det syntes motionärerna

uppenbart, att en lagstiftning skulle kunna utformas så, att de allmännyttiga

intressena finge vida mera än nu av enskilda gåvogivare utan att

statens skatteintäkter bringades i fara. Antalet donatorer torde över huvud

icke vara så stort, att någon sådan fara skulle kunna uppkomma.

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga

ändamål har tidigare upprepade gånger varit föremål för riksdagens behandling.

Enligt beslut vid 1938, 1939, 1941 och 1942 års riksdagar föreskrevs

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1955 13

sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att vid taxering visst år enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för

gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren. Denna avdragsrätt tillämpades senast

vid 1943 års taxering. Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades

vidare Kungl. Maj:t medgiva, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt år 1944 och 1945 finge åtnjuta avdrag för

penninggåvor ej understigande visst belopp till internationellt hjälparbete

för lindrande av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. De sålunda

gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden och

varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan avdragsrätt

varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats, att bestämmelser

av detta slag innebure en uppenbar avvikelse från de principer, som

låge till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet städse framhållit,

att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga ändamål

icke borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan i förekommande

fall genom direkt bidrag från statens sida. Då sedermera i motionsvis framställda

yrkanden liknande avdragsrätt begärts för gåvor till vetenskapliga

eller humanitära institutioner har dessa varje gång avvisats av riksdagen.

Sålunda yrkades i en vid 1950 års riksdag väckt motion, 11:378, utredning

i syfte att avdragsrätt för donationer till vetenskaplig undervisning och

forskning måtte införas. Samma års bevillningsutskott erinrade då i sitt i

anledning av motionen avgivna betänkande nr 30, vilket godkändes av riksdagen,

om riksdagens ovannämnda principiella uttalanden. Jämväl 1951

ars bevillningsutskott erinrade därom i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 8 i anledning av väckt motion, 11:363, vari åsyftades införandet av

skattefrihet för gåvor till sociala hjälpinstitutioner.

I en vid 1953 års riksdag väckt motion, 1:271, framfördes samma yrkande

som i de nu förevarande motionerna. Motionerna avstyrktes av samma

års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande nr 9, därvid

utskottet erinrade om att de ändamål motionärerna avsåge att främja

ledan enligt gällande lagstiftning i viss utsträckning intoge en förmånsställning

i beskattningshänseende. Från skattskyldighet till såväl arvsskatt

som gåvoskatt vore sålunda befriad stiftelse eller sammanslutning, som hade

till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och uppfostran

eller utbildning, vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta

eller att främja vetenskaplig undervisning eller forskning. Motsvarande

skattebefrielse förelåge jämväl enligt förordningen om kvarlåtenskapsskatt.

1 fråga om inkomstbeskattningen vore stiftelse med sådant ändamål som

nyss sagts befriad från skattskyldighet, vid kommunalbeskattningen för

annan inkomst än av fastighet och av rörelse samt vid den statliga beskattningen

för annan inkomst än av rörelse. Utskottet anförde vidare, att även

om införandet av en sådan avdragsrätt vid inkomsttaxeringen som den i motionen

avsedda skulle kunna medverka till en ökad bidragsvillighet från

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillninysutskottets betänkande nr 17 är 1955

enskilda donatorers sida, ansåge sig utskottet icke kunna förorda att ytterligare

skattelättnader för befrämjandet av nu ifrågavarande ändamål infördes

i vår skattelagstiftning. Vad motionärerna anfört kunde enligt utskottets

förmenande icke motivera ett frångående av ovannämnda tidigare

från riksdagens sida uttalade principiella uppfattning.

Utskottet finner att vad sålunda från 1953 års bevillningsutskotts sida

uttalats i denna fråga alltjämt äger giltighet. Utskottet vill därvid särskilt

fästa uppmärksamheten på vad som anförts därom att ifrågavarande ändamål

redan har i viss mån tillgodosetts i beskattningshänseende. Även om,

såsom i motionerna framhålles, en avdragsrätt i enlighet med de i motionerna

angivna riktlinjerna skulle kunna medföra ett högre bidrag till ifrågavarande

ändamål än som vid motsvarande kostnad för statsverket skulle

bliva fallet genom direkt anslag, kan dock utskottet icke finna att detta är

i och för sig ett argument för införande av en sådan avdragsrätt. Utskottet

vill härutinnan endast framhålla, att det icke låter sig på förhand bedöma,

vilka institutioner eller sammanslutningar som skulle komma att erhålla

ökade bidrag till sin verksamhet och icke heller hur stora de ökade kostnaderna

för statsverket skulle bliva. Vad motionärerna i övrigt anfört anser

utskottet ej heller böra föranleda utskottet att intaga annan ståndpunkt till

förevarande spörsmål än som intogs av 1953 års bevillningsutskott. Utskottet

anser sig följaktligen böra biträda den vid tidigare års riksdagar framförda

uppfattningen, att främjandet av allmännyttiga ändamål icke bör ske

genom lättnader vid beskattningen utan att, i den mån stöd från statens

sida för något ändamål befinnes påkallat, detta stöd bör lämnas genom anslag.

Utskottet finner sig med hänsyn till det anförda icke kunna tillstyrka

de förevarande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:139 av herr Weiland

in. fl. och 11:427 av herr Carlsson i Tibro m. fl. om rätt till

skatteavdrag för belopp, som skänkts till humanitära, litterära,

religiösa eller vetenskapliga ändamål eller till undervisningsändamål

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 mars 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande: se under betänkandet nr 16.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1955

550278

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.