Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

1955-03-15 · 53 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 51 av 53 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:18, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

1

Nr 18

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370),

m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 21 januari 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad

proposition, nr 59, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370);

2) förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt; samt

4) förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen framlägges förslag till vissa ändringar i beskattningsreglerna

ägnade att leda till förenklat deklarations- och taxeringsförfarande. Sålunda

föreslås, att löntagare och därmed i beskattningshänseende likställda

skall vid taxeringen erhålla ett minimiavdrag av 100 kronor. Detta avdrag

medges sålunda även om kostnaderna för inkomstens förvärvande uppgår

till lägre belopp eller om vederbörande icke haft några sådana kostnader.

Har dessa omkostnader överstigit 100 kronor, skall avdraget avrundas uppåt

till närmast högre 100-tal kronor. Vidare förordas, att inkomst av kapital

skall vara fri från skatt till ett belopp av för ensamstående skattskyldiga

100 kronor och för gifta skattskyldiga gemensamt 200 kronor. I fråga om

avdragsrätten för försäkringsavgifter för kapitalförsäkring och sjukförsäkring

föreslås, att avdrag skall få åtnjutas av ensamstående skattskyldiga

med minst 150 kronor och av äkta makar med gemensamt minst 300 kronor.

Maximibeloppen för detta avdrag, som nu är 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för gifta skattskyldiga gemensamt, föreslås samtidigt skola

höjas till 300 respektive 600 kronor. I propositionen föreslås vidare, att för

1 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

fysiska personer den beskattningsbara inkomsten vid taxering till statlig och

kommunal inkomstskatt skall avrundas nedåt till närmast lägre hela 100-tal

kronor. Detta förslag innebär en förenkling vid debiteringen av skatten; bl. a.

vinnes att åtskilligt tabellmaterial, som användes av myndigheterna, kan

minskas i omfång.

De föreslagna ändringarna i beskattningsreglerna beräknas sammanlagt

komma att medföra ett bortfall av statlig inkomstskatt å 114 miljoner kronor.

Även för kommunernas del medför förslaget ett skattebortfall, som

under i övrigt oförändrade förhållanden skulle medföra att den kommunala

utdebiteringen behövde höjas med i genomsnitt 40 öre per skattekrona. Den

fortgående ökningen av skatteunderlaget till följd av stegrade inkomster och

andra omständigheter motverkar emellertid detta skattebortfall. Med hänsyn

härtill framhålles i propositionen, att någon höjning sannolikt i regel ej

behöver ske eller att höjningar i varje fall kan avsevärt begränsas.

Skattebortfallet på den statliga sidan kommer att motsvaras av en sänkning

av den statliga inkomstskatten för fysiska personer. Denna kommer att variera

i de enskilda fallen beroende på hur schablonavdragen etc. kan utnyttjas.

Allmänt sett torde emellertid åtgärderna vara ägnade att mera gynna mindre

inkomsttagare. Då såsom nyss angivits utdebiteringshöjningar i kommunerna

i stort sett tordé kunna undvikas, torde också kommunalskatten i regel bli

lägre för fysiska personer. Sänkningarna kommer även här att variera. Resultatet

blir en viss omfördelning av den kommunala skattebördan. Denna

omfördelning torde allmänt sett bli till fördel för mindre inkomsttagare.

Ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1956. De kommer

sålunda att tillämpas första gången i avseende å 1956 års inkomster, för

vilka taxering sker år 1957.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

3

1) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 31 §, 33 §, 35 § 5 inom., 46 § 2 mom., 50 § 2 och

3 mom. samt 51 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 ävensom

anvisningarna till 62 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives samt att till 39 § kommunalskattelagen skall fogas ett nytt moment,

betecknat 3 inom., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse:

31 §.

Till tjänst hänföres allmän

eller enskild tjänst eller stadigvarande

uppdrag ävensom varje annan

fast eller tillfällig arbetsanställning.

Med tjänst

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

31 §.

Till tjänst hänföres dels

allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande

uppdrag ävensom varje

annan fast eller tillfällig arbetsanställning

och dels tillfälligt bedriven

vetenskaplig, litterär, konstnärlig

eller därmed jämförlig verksamhet,

tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag

att förrätta bouppteckning, arvskifte,

auktion, besiktning, värdering,

skogsräkning, ävensom annan därmed

jämförlig inkomstgivande verksamhet

av tillfällig natur.

avdrag därför.

(Se vidare anvisningarna.)

33 §. 33 §.

Från intäkt —- — — såsom intäkt. 1 m o m. Från intäkt---så
som

intäkt.

Avdrag får------tjänstens fullgörande.

Har den-------gäld avdragas.

Den, som — —------ arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

1 andra fall än i nästföregående

stycke sägs skall avdrag beräknas på

sätt i 2 mom. angives.

2 mom. Skattskyldig, som haft

intäkt av tjänst, skall anses hava

haft utgifter, som i 1 mom. sägs, till

ett belopp av minst 100 kronor,

överstiger summan av de utgifter,

1 Senaste lydelse av 31 § se 1950: 308, av 33 § se 1954: 252, av 35 § 5 mom. se 1951: 761,

av 46 § 2 mom. se 1954: 204, av 50 § 2 mom. se 1951: 422, av 51 § se 1951: 328 samt av anvisningarna

till 62 § se 1950: 252.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Nuvarande lydelse:

35 §.

5 m o m. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas j ämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels intäkt genom tillfälligt bedriven

vetenskaplig, litterär, konstnärlig

eller därmed jämförlig verksamhet,

intäkt av tillfälligt uppdrag, såsom

uppdrag att förrätta bouppteckning,

arvskifte, auktion, besiktning,

värdering, skogsräkning, ävensom

intäkt av annan därmed jämförlig

inkomstgivande verksamhet av tillfällig

natur, dels ock intäkt genom

restitution, avkortning eller avskrivning

av sådan i slutlig eller tillkommande

skatt ingående pensionsavgift

enligt lagen om folkpensionering,

för vilken avdrag av den skattskyldige

åtnjutits vid tidigare års

taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

Föreslagen lydelse:

för vilka avdrag må ske, 100 kronor,

skall avdraget, därest nämnda summa

icke utgör helt hundratal kronor,

avrundas uppåt till det hela hundratal

kronor, som år närmast högre ån

summan av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall

icke gälla, om summan av utgifterna

uppgår till eller överstiger summan

av intäkterna, ej heller i den mån avdraget

genom tillämpning av nämnda

stycke skulle komma att överstiga

summan av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

5 m o in. Till intäkt som i 1 mom.

avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt

19 § är frikallad från beskattning,

dels ock intäkt genom restitution,

avkortning eller avskrivning av sådan

i slutlig eller tillkommande skatt

ingående pensionsavgift enligt lagen

om folkpensionering, för vilken avdrag

av den skattskyldige åtnjutits

vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

39 §.

3 mom. Fysisk person, som

haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmåles,

äger, där bruttointäkten överstiger

sammanlagda beloppet av de i

1 mom. avsedda kostnaderna, utöver

avdrag för dessa kostnader åtnjuta

extra avdrag med 100 kronor. Har

den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, må nu avsett

avdrag för dem båda gemensamt

åtnjutas med 200 kronor. I intet fall

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

må dock skattskyldig åtnjuta extra

avdrag med högre belopp än som svarar

mot skillnaden mellan bruttointäkten

och summan av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 m o in. I hemortskommunen —

Därest skattskyldig--— ---

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, må ej för skattskyldig

åtnjutas till högre belopp än 200

kronor; dock att om skattskyldig

under beskattningsåret varit gift och

levt tillsammans med andra maken

ifrågavarande avdrag för dem båda

gemensamt må åtnjutas med högst

A00 kronor.

46 §.

--- •— — allmän sjukförsäkring.

— nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3)

här ovan avses, skall beräknas till ett

belopp av minst 150 kronor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor.

Vidare skall gälla, att nu avsett

avdrag ej må för skattskyldig åtnjutas

till högre belopp än 300 kronor;

dock att, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt

må åtnjutas med högst 600 kronor.

50 §.

2 m o m. För fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela

eller någon del av beskattningsåret,

utgöres såvitt angår hemortskommunen

den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad

med kommunalt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs---- — — —

Om skattskyldigs ---------—

Skattskyldig, vars---- ----

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till jämna tiotal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 in o m. För skattskyldig, som i

2 mom. avses, såvitt angår annan

kommun än hemortskommunen, så

ock för annan skatlskyldig, utgör den

50 §.

2 mom. För fysisk person, som

varit här i riket bosatt under hela

eller någon del av beskattningsåret,

utgöres såvitt angår hemortskommunen

den beskattningsbara inkomsten

av den taxerade inkomsten minskad

med kommunalt ortsavdrag. Den beskattningsbara

inkomsten skall angivas

i hela hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke uppgår

till helt hundratal kronor, bortfaller.

— —-3 000 kronor.

— ovan sägs.

--stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till helt hundratal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 m o m. För skattskyldig, som i

2 mom. avses, såvitt angår annan

kommun än hemortskommunen, så

ock för annan skattskyldig, utgör

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Nuvarande lydelse:

taxerade inkomsten tillika beskattningsbar

inkomst.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

För fysisk person, som varit här

i riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret, inträder

skatteplikt till kommunal inkomstskatt
i

hemortskommunen: då den beräknade

beskattningsbara inkomsten

där uppgår till minst 20 kronor;

i annan kommun: då den beräknade

beskattningsbara inkomsten där

uppgår till minst 100 kronor.

För annan skattskyldig än i första

stycket sägs inträder skatteplikt, då

den beräknade beskattningsbara inkomsten

i kommunen uppgår till

minst 100 kronor.

Föreslagen lydelse:

den taxerade inkomsten tillika be^

skattningsbar inkomst. Denna skall

för fysisk person, oskift dödsbo och

familjestiftelse, varom förmäles i

10 § 1 mom. förordningen om statlig

inkomstskatt, angivas i hela

hundratal kronor, så att överskjutande

belopp, som icke uppgår till helt

hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

Skatteplikt till kommunal inkomstskatt

inträder, då den beräknade beskattningsbara

inkomsten i kommunen

uppgår till minst 100 kronor.

Anvisningar

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av

bestämmelserna om eftertaxering anföres

följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å

ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1953 för beskattning därstädes uppgivit

en inkomst av 2 000 kronor.

Hans beskattningsbara inkomst blir

då med tillämpning av bestämmelserna

i 48 och 50 §§ 770 kronor. År 1954

upptäckes, att deklarationen varit

felaktig, i det att den skattskyldige

rätteligen bort uppgiva en inkomst av

2 800 kronor. Den beskattningsbara

inkomsten hade alltså med tillämpning

av nyssnämnda lagrum år 1953

rätteligen bort vara 1 570 kronor, och

till eftertaxering år 1954 skall upptagas

ett belopp av 1 570 — 770 = 800

kronor. Detta belopp upptages — utan

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av

bestämmelserna om eftertaxering anföres

följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å

ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1957 för beskattning därstädes uppgivit

en inkomst av 2 000 kronor.

Hans beskattningsbara inkomst blir

då med tillämpning av bestämmelserna

i 48 och 50 §§ 700 kronor. År 1958

upptäckes, att deklarationen varit felaktig,

i det att den skattskyldige rätteligen

bort uppgiva en inkomst av

2 800 kronor. Den beskattningsbara

inkomsten hade alltså med tillämpning

av nyssnämnda lagrum år 1957

rätteligen bort vara 1 500 kronor, och

till eftertaxering år 1958 skall upptagas

ett belopp av 1 500 — 700 = 800

kronor. Detta belopp upptages — utan

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Nuvarande lydelse:

sammanblandning med den beskattningsbara

inkomst, som kan i vanlig

ordning fastställas — i 195b års taxeringslängd.

Föreslagen lydelse:

sammanblandning med den beskattningsbara

inkomst, som kan i vanlig

ordning fastställas — i 1958 års taxeringslängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1956 eller tidigare år.

2) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 9 § 2 — 4 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 9 § 2—4

om statlig inkomstskatt1 skola erhålla

Nuvarande lydelse:

9 §.

2 mom. För skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskattningsåret,

utgöres den beskattningsbara

inkomsten av den taxerade inkomsten

minskad med statligt ortsavdrag.

Finnes skattskyldigs-----

Vad härefter återstår av jämnas nedåt

till jämnt tiotal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar

inkomst.

3 m o in. För annan skattskyldig

än som i 2 mom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskattningsbar

inkomst.

mom. förordningen den 26 juli 1947

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Föreslagen lydelse:

9 §•

2 mom. För skattskyldig fysisk

person, som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskattningsåret,

utgöres den beskattningsbara

inkomsten av den taxerade inkomsten

minskad med statligt ortsavdrag.

Den beskattningsbara inkomsten

skall angivas i hela hundratal

kronor, så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till helt hundratal

kronor, bortfaller.

-- 3 000 kronor.

Vad härefter återstår avrundas

nedåt till helt hundratal kronor och

utgör för skattskyldig, som nu

nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För annan skattskyldig

än som i 2 mom. avses utgör den

taxerade inkomsten tillika beskattningsbar

inkomst. Denna skall för

fysisk person, oskift dödsbo och familjestiftelse,

varom förmåles i 10 §

1 mom., angivas i hela hundratal kronor,

så att överskjutande belopp, som

icke uppgår till helt hundratal kronor,

bortfaller.

1 Senaste lydelse se 1952: 406.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Nuvarande lydelse:

4 in o m. Skatteplikt till statlig inkomstskatt

inträder

. för fysisk person, som varit hår i

riket bosatt under hela eller någon

del av beskattningsåret: då den beräknade

beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 20 kronor;

för annan skattskyldig: då den beräknade

beskattningsbara inkomsten

uppgår till minst 100 kronor.

Föreslagen lydelse:

4 mom. Skatteplikt till statlig inkomstskatt

inträder, då den beräknade

beskattningsbara inkomsten uppgår

till minst 100 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

3) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 8 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig förmögenhetsskatt1

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

8 §.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 20 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för barnets

förmögenhet. I den skattskyldiges

skattepliktiga förmögenhet inbegripes

i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

Föreslagen lydelse:

8 §.

Har skattskyldig hemmavarande

barn, som icke fyllt 21 år, skall, därest

barnets till statlig inkomstskatt

beräknade beskattningsbara inkomst

icke uppgår till minst 100 kronor, den

skattskyldige taxeras jämväl för barnets

förmögenhet. I den skattskyldiges

skattepliktiga förmögenhet inbegripes

i sådant fall jämväl barnets

förmögenhet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om

eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse se 1952: 407.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

9

4) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 4 § 1 mom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse:

4 §•

1 mom. Har lokal------

Skattetabellerna skola för olika

inkomstbelopp, beräknade för vecka

eller den längre tid som riksskattenämnden

bestämmer, angiva därå

belöpande preliminär skatt. Tabellerna

skola grundas på följande förutsättningar,

nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget

äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer

att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

dels därutöver ett belopp av etthundra

kronor, dels ock, såvitt angår

taxeringen till statlig inkomstskatt,

för kommunala utskylder

med belopp, motsvarande för skattekrona

och skatteöre det belopp, som

enligt 3 mom. legat till grund vid uträknandet

av de i vederbörlig tabell

angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär

skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal

inkomstskatt taxerad inkomst, under
-

Föreslagen lydelse:

4 §.

- sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika

inkomstbelopp, beräknade för vecka

eller den längre tid som riksskattenämnden

bestämmer, angiva därå

belöpande preliminär skatt. Tabellerna

skola grundas på följande förutsättningar,

nämligen

att inkomsten samt ortsavdraget

äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer

att taxeras för annan inkomst

än som i tabellen angives, ej heller

för garantibelopp för fastighet eller

för förmögenhet, samt

att vid taxering för inkomsten

icke andra avdrag medgivas den

skattskyldige än dels ortsavdrag,

dels därutöver ett belopp av fyrahundrafemtio

kronor för skattskyldig,

som avses i 2 mom. första stycket

2) här nedan, och trehundra kronor

för annan skattskyldig, dels ock,

såvitt angår taxeringen till statlig inkomstskatt,

för kommunala utskylder

med belopp, motsvarande för

skattekrona och skatteöre det belopp,

som enligt 3 mom. legat till

grund vid uträknandet av de i vederbörlig

tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär

skatt för belopp, som motsvarar

en till statlig eller kommunal

inkomstskatt taxerad inkomst, under
-

1 Senaste lydelse se 1954: 340.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Nuvarande lydelse:

stigande ettusentvåhundra kronor, eller

till sådan skatt beskattningsbar

inkomst understigande tjugu kronor.

Inkomstbelopp och skattebelopp skola

angivas i helt antal kronor.

Föreslagen lydelse:

stigande ettusentvåhundra kronor, eller

till sådan skatt beskattningsbar inkomst

understigande etthundra kronor.

Inkomstbelopp och skattebelopp

skola angivas i helt antal kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956 och skall dessförinnan

tillämpas såvitt angår upprättandet av skattetabeller för inkomståret

1956.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:396 av herr Lindblom m. fl. och 11:496

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts,

»1) att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj:t föreslagit i proposition

nr 59 måtte besluta

A. förhöja det i propositionen föreslagna schablonavdraget vid taxering

av inkomst av kapital till 200 kronor för ensamstående och 300 kronor för

äkta makar;

B. att införa ett schablonavdrag om 200 kronor vid taxering av inkomst

av ''annan fastighet’, d. v. s. i huvudsak bostadsfastighet;

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext»;
II)

de likalydande motionerna I: 397 av herr Björnberg m. fl. och 11:495

av herr Dickson, vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av Kungl.

Maj :ts proposition nr 59 måtte besluta, att skattemässig avdragsrätt för inkomst

av kapital skall avse ett belopp av för ensamstående skattskyldiga

-200 kronor och för gifta skattskyldiga gemensamt 400 kronor»;

III) de likalydande motionerna I: 399 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 492

av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga

1) det i proposition nr 59 framlagda förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) med de ändringar att 33 §

bibehåller sin nuvarande lydelse, att till 25 § fogas ett nytt moment av nedanstående

lydelse samt att 39 och 46 §§ erhåller följande lydelse:

25 §.

4 mom. Fysisk person, som haft intäkt av annan fastighet i hemortskommunen,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av

de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader

åtnjuta extra avdrag med 200 kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden

mellan bruttointäkten och summan av de i 1 eller 3 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 200 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsedda avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 400 kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden

mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen---allmän sjukförsäkring.

Därest skattskyldig----nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall medgivas, beträffande

skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, för dem båda gemensamt med ett belopp av minst

300 och högst 800 kronor, beträffande ogift skattskyldig (varmed i denna

paragraf jämställes änkling, änka, frånskild och sådan gift skattskyldig

som under beskattningsåret icke levt tillsammans med andra maken), vilken

haft hemmavarande barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat,

likaledes med ett belopp av minst 300 och högst 800 kronor, samt

beträffande annan skattskyldig fysisk person än ovan sagts med ett belopp

av minst 150 och högst 400 kronor.

2) förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272) med den ändring som framgår

av följande lydelse:

4 §•

1 mom. Har lokal---sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka eller

den längre tid som riksskattenämnden bestämmer, angiva därå belöpande

preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar, nämligen
att

inkomsten samt ortsavdraget äro oförändrade under inkomståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som

i tabellen angives, ej heller för garantibelopp för fastighet eller för förmögenhet,

samt

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyldige

än dels ortsavdrag, dels därutöver ett belopp av trehundrafemtio kronor

för skattskyldig, som avses i 2 mom. första stycket 2) här nedan, och

tvåhundra kronor för annan skattskyldig, dels ock, såvitt angår taxeringen

till statlig inkomstskatt, för kommunala utskylder med belopp, motsvaran
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

de för skattekrona och skatteöre det belopp, som enligt 3 mom. legat till

grund vid uträknandet av de i vederbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola — antal kronor.»

IV) de likalydande motionerna I: 400 av herr Bergh samt II: 493 av herr

Lindberg och fröken Vinge, vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj :ts proposition nr 59 måtte besluta, att vid beräkning av taxerad

inkomst i hemortskommunen enligt kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomstskatt skattskyldigs inkomst av annan fastighet

skall medräknas endast om och i den mån den skattskyldiges inkomst av

sådant slag överstiger 200 kronor, samt att vederbörande utskott måtte

låta utarbeta erforderlig lagtext»;

V) motionen I: 398 av herr Ewerlöf in. fl., vari hemställts,

»att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit i proposition

nr 59 måtte besluta

dels att maximibeloppet för det s. k. försäkringsavdraget (46 § 2 mom.

punkt 3 kommunalskattelagen) fastställes till 800 kronor för makar gemensamt

och för sådan ogift skattskyldig, som anges i 8 § 1 mom. tredje och

fjärde stycket förordningen om statlig inkomstskatt, samt till 400 kronor för

annan skattskyldig,

dels att författningsändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1956 och

tillämpas vid 1956 års taxering, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar»

;

VI) motionen II: 494 av herr Christenson i Malmö, vari hemställts, »att

riksdagen i samband med behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 59 med

förslag till ändring i kommunalskattelagen måtte besluta sådan ändring i

samma lag, att skattefrihet medges för resekostnads- och traktamentsersättning,

som anvisas i kommunal tjänst eller sådant statligt eller kommunalt

företag, vari staten eller kommunen ensam äger bestämmanderätt».

Till behandling i detta sammanhang har utskottet jämväl upptagit följande

vid riksdagens början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade motioner,

nämligen

A) de likalydande motionerna I: 100 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 134 avherr

Hjalmarson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande
-

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § och 25 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 1928 samt anvisningarna till 24 § punkt 2, till 25 § punkterna

1 4, till 29 § punkt 1 och till 36 § punkt 1 samma lag skola erhålla

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

13

ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att 25 § 3 mom. och anvisningarna

till 24 § punkt 6 samma lag skola upphöra att gälla.

24 §.

Till intäkt av annan fastighet skall, där ej annat föranledes av vad nedan

i andra stycket stadgas, hänföras vad av fastighet här i riket, som taxerats

såsom annan fastighet, kommit ägaren till godo, såsom:

hyresvärdet av---frälseränta.

Har fastighet---30 § 2 mom.

Förmån av — — — särskilt redovisas.

Där fastighet---såsom kapitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

25 §.

1 mom. Från bruttointäkten av annan fastighet må avdrag göras för omkostnader,

såsom för:

brandförsäkring, reparation — — — liknande avgäld.

Medlem av — ---såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening----såsom kapitaltillskott.

Anvisningar

till

24 §.

2. Såsom av näst sista stycket i 24 § framgår, skall ----av bostads
värdet.

Om däremot---uppgivna intäkterna.

Föreligger handelsträdgårdsrörelse---av rörelse.

till 25 §.

1. Bestämmelsen om---fri bostad.

2. Avdrag medgives för sådan värdeminskning, som byggnad även med

normalt underhåll och aktsam vård är underkastad. Avdraget bör bestämmas

till viss procent av byggnadens värde, olika alltefter den tid en byggnad

av ifrågavarande art anses kunna för sitt ändamål utnyttjas. Såsom

byggnads värde skall, där ej särskilda omständigheter annat föranleda, anses

taxeringsvärdet (byggnadsvärdet) under beskattningsåret.

3. Avdrag för värdeminskning å maskiner och andra inventarier får ske

på sätt och i den ordning, som enligt punkt 3 a—c av anvisningarna till 29 §

gäller om avdrag för värdeminskning å dylika tillgångar i rörelse. Fasta

maskiner och andra inventarier, för vilka ej enligt punkt 5 av anvisningarna

till 10 § redovisats särskilt maskinvärde, skola dock inräknas i byggnadens

värde och således bliva föremål för avskrivning enligt punkt 2 här ovan,

med rätt för beskattningsnämnd att i samförstånd med den skattskyldige

bestämma, att värdeminskningsavdrag å tillgång, vars värde ej inräknas i

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

särskilt maskinvärde men tidigare varit inräknat i sådant värde, alltjämt

skall beräknas såsom för inventarier.

4. Därest brandförsäkring tagits för all framtid, må avdrag för under

året erlagd försäkringspremie ske med 5 procent av dennas belopp, om den

enligt försäkringsavtalet erlägges på en gång.

Därest premien för försäkring för all framtid enligt försäkringsavtalet

erlägges under ett bestämt antal år med lika belopp för år räknat, må för

vart och ett av dessa år avdrag ske med så många procent av under året

erlagd premie, som angives i nedanstående tabell:----40 %.

till 29 §.

1. Har annan —--av rörelseinkomsten.

Har den skattskyldige i rörelse, som av honom utövats, för förädling

eller förbrukning tillgodogjort sig produkter från eget jordbruk eller någon

dess binäring eller från eget skogsbruk eller råämnen från egen eller av

honom brukad, i rörelsen ej använd fastighet, skall såsom av 21 och 24 §§

framgår, värdet av sådana produkter eller råämnen upptagas såsom intäkt

av fastigheten. Samma värde får därför avföras såsom omkostnad i rörelsen.

Detsamma gäller---särskild förvärvskälla.

till 36 §.

1. Vid beräkning---stämpelkostnader m. m. Har den---

annan förvärvskälla.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

B) de likalydande motionerna I: 103 av herr Ohlon m. fl. och II: 136 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

begär skyndsam utredning och förslag till innevarande års riksdag om lättnaden

av den statliga inkomstskatten för de lägre inkomsttagarna, så att

beslut härom kan tillämpas från och med ingången av 1956 samtidigt med

en allmän skattesänkning»;

C) de likalydande motionerna I: 143 av herrar Magnusson och Ebbe Ohlsson

samt II: 182 av herrar Cassel och Munktell, vari hemställts, »att riksdagen

måtte antaga följande

1) Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (370)

Härigenom förordnas, att 47 a § i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) måtte erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

47 a §.

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en eller flera förvärvskällor,

vilken är skattepliktig i en kommun, med avdrag i förekommande fall enligt

46 §, samt i 47 § omförmält garantibelopp, utgör skattskyldigs inom kommunen

taxerade inkomst. Vid beräkningen av den taxerade inkomsten skall

dock iakttagas att skattskyldigs inkomst av kapital, såvitt detta utgöres av

avkastning av aktie, skall medräknas endast om och i den mån densamma

överstiger 150 kronor för ensamstående och 300 kronor för skattskyldig,

som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra

maken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1956 eller tidigare år.

2) Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 26 juli 194-7 om statlig

inkomstskatt (nr 576)

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

inkomstskatt (nr 576) måtte erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §.

Sammanlagda beloppet av en skattskyldigs inkomster från olika förvärvskällor

minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas utgör

taxerad inkomst. Vid beräkning av den taxerade inkomsten skall dock

iakttagas, att skattskyldigs inkomst av kapital skall medräknas endast om

och i den mån densamma överstiger 150 kronor för ensamstående och 300

kronor för skattskyldig, som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering, samt i fråga om eftertaxering

för år 1956 eller tidigare år.»

D) de likalydande motionerna I: 146 av herrar Spetz och Danmans samt

II: 158 av herrar Sjölin och Strandh, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att 24 § 2 mom. 1 stycket och 24 § 3 mom. kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370) erhåller följande lydelse:

24 §.

2 mom. Är annan — — — helt år räknat två och en halv procent

— — — före taxeringsåret.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Vad i--— använda fastighetsdelen.

Har fastighet---icke ske.

Vad i ---- — eller prästgård.

3 inom. Har fastighet---— helt år räknat två och en halv procent

—---före taxeringsåret.

Att inkomst---till 38 §.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 143, I: 397, I: 398, II: 134, II: 136, II: 158,

11:492—494 och 11:496.

Propositionen

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

1950 års skattelagssakkunniga har med skrivelse den 24 juli 1954 överlämnat

betänkande med förslag till förenkling av vissa beskattningsregler

(SOU 1954: 18). Vid betänkandet fogade författningsförslag har såsom Bihang

fogats vid statsrådsprotokollet.

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,

kammarrätten, riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, socialstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Östergötlands, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Malmöhus, Hallands,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands

och Norrbottens län, allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,

Riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen, Svenska livförsäkringsbolags förening, Försäkringsanstalterna

Folket-Samarbete, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges

redareförening, Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges folkpensionärers

riksorganisation, Sveriges häradsskrivarförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare

samt Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund.

Vid det av överståthållarämbetet avgivna yttrandet har fogats ett särskilt

yttrande av stadskollegiet i Stockholm. Vidare har vid vissa av länsstyrelsernas

utlåtanden fogats särskilda yttranden av lokala skattemyndigheter

och andra.

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen åberopar vad delegerade

för dessa sammanslutningar samt för Stockholms handelskammare

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

17

och Svenska försäkringsbolags riksförbund (Näringslivets skattedelegation)

anfört i avgivet yttrande. Detta yttrande åberopar jämväl Svenska arbetsgivareföreningen

såsom sitt.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Allmänna synpunkter på möjligheterna att förenkla deklarations- och

taxeringsförfarandet, s. 12—37.

Schablonavdrag från intäkt av tjänst, s. 37—57.

Inkomst av annan fastighet och av kapital, s. 57—69.

Avdrag för försäkringspremier och sjukförsäkringsavgifter, s. 70—84.

Beskattningen av folkpensionsförmåner och avdraget för folkpensionsavgift,

s. 85—99.

Utskyldsavdraget, s. 99—114.

Avrundning av den beskattningsbara inkomsten, s. 114—117.

De ekonomiska verkningarna, s. 117—120.

Motionerna

Av innehållet i de väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:100 och 11:134 har inledningsvis

uttalats att någon entydig och adekvat definition av inkomstbegreppet

icke förekomme i vår skattelagstiftning och icke heller torde vara möjlig

att utarbeta. En avgörande princip hade emellertid tidigare varit att inkomsten

— d. v. s. vad som återstått efter det vederbörliga avdrag för omkostnader

gjorts från intäkten — icke upptagits till högre belopp än den

verkliga. Från denna princip hade ett väsentligt avsteg gjorts genom beslutet

av 1953 års riksdag att intäkten av en- och tvåfamilj sfastigheter skulle beräknas

schablonmässigt. Avkastningen bestämdes numera till så stort belopp

som den enligt lagstiftarnas mening bort utgöra med hänsyn till villaägarens

i fastigheten investerade kapital. Att det därigenom uppkomme en

ojämnhet i beskattningen, som icke hade någon motsvarighet beträffande

övriga inkomstslag respektive beträffande inkomst av annan fastighet i övrigt,

torde vara obestridligt. Såsom motiv för införandet av schablontaxering

beträffande villafastigheter hade bl. a. anförts, att villaägaren icke borde

anses åtnjuta lägre inkomst från det av honom i fastigheten investerade

kapitalet än om han t. ex. hade insatt samma kapital i bank. Konsekvensen

av ett sådant resonemang måste bli ytterst betänklig. Hela inkomstbegreppet

bleve härigenom godtyckligt. Dess yttersta konsekvens kunde lättast

bedömas, om man tillämpade samma argumentation på den arbetsinsats

olika personer gjorde för att förvärva sin inkomst. Skattemyndigheterna

skulle för snart sagt varje skattskyldig kunna göra gällande, att han kunnat

•2 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. AV 18

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

förskaffa sig en högre inkomst om han insatt sin arbetskraft på annat område

eller om han tagit sin prestationsförmåga i anspråk i större utsträckning

än han verkligen gjort. En utväg att förhindra uppkomsten av underskott

vid taxeringen av egnahem vore uppenbarligen att undantaga det egna

hemmet från vad som vore att räkna till förvärvskälla. Så länge detta icke

skett, borde samma principiella avdragsrätt gälla beträffande egnahem som

i fråga om övriga förvärvskällor.

I de likalydande motionerna 1:103 och 11:136 har bl. a. hänvisats

till de vid 1954 års riksdag väckta likalydande motionerna 1:214 och

II: 279. I sistnämnda motioner hade enligt motionärernas mening fastslagits,

att den sammanlagda inkomstskatten (den statliga jämte den kommunala)

fram till år 1954 för flertalet gifta skattebetalare stigit med mer än

tio procent och för flertalet ensamstående med mer än tretton procent

mätt i fast penningvärde. Nu angivna siffror vore alltjämt giltiga.

Under hänvisning till en i motionerna I: 103 och II: 136 intagen

tablå uttalar motionärerna att det reella skattetryckets stegring tedde sig

olika för olika inkomstskikt. Såsom framginge av tablån hade skattetrycket

i särskilt hög grad stegrats för de lägre inkomsttagarna. En allmän reducering

av skattetrycket vore mycket angelägen och även statsfinansiellt möjlig.

Motionärerna hade för avsikt att senare under årets riksdag återkomma

till denna fråga. Utöver en allmän sänkning av den statliga inkomstskatten

vore emellertid särskilda åtgärder påkallade för att minska skattetrycket

för de lägre inkomsttagarna. Beslut härom borde fattas av årets riksdag, så

att såväl den allmänna sänkningen som de för de lägre inkomsttagarna särskilda

åtgärderna kunde träda i kraft fr. o. m. ingången av år 1956. Eu

reducering av skattetrycket för de lägre inkomsttagarna kunde nås på olika

sätt. Antingen kunde en höjning ske av de statliga ortsavdragen eller också

kunde en justering nedåt av skiktskalan göras i första hand för gruppen

med taxerade inkomster upp till 12 000 kronor för gifta och motsvarande

lägre inkomst för ensamstående. Även kombinationer av dessa två metoder

vore tänkbara. De utredningar om dessa problem, som måste föregå ett beslut,

borde kunna ske på så kort tid, att förslag kunde föreläggas innevarande

års riksdag.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:143 och

il : 1 82 har bl. a. anförts att det s. k. aktiesparande! hade stor betydelse

inte endast för den enskildes ekonomi utan även för hela samhällsekonomien

och i synnerhet för näringslivet. Genom att stimulera människorna att

placera åtminstone en del av sina hopsparade medel i aktier skulle man

åstadkomma en i och för sig önskvärd spridning av delägarskapet i landets

produktiva företag. Vidare skulle man möjliggöra för mindre sparare att

ernå den relativa trygghet mot inflation som investeringar i realvärden innebure.

En fortsatt expansion av landets näringsliv måste bygga på möjligheterna

att skapa riskvilligt kapital. Sådant kapital vore emellertid för närvarande

.särskilt svårt att erhålla därför att det vore underkastat dubbelbe
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

19

skattning. I dagens läge vore det vidare så mycket nödvändigare att koppla

in de små spararna på grund av att den hårda förmögenhetsskatten och

den starkt progressiva inkomstbeskattningen hölle på att förinta de större

kapitalen och därigenom hade minskat dessas möjligheter att ta de ekonomiska

risker, som vore förknippade med exploatering av nya idéer. I den

mån de pengar som företagen investerade eller som investerades i näringslivet

hade reell täckning i ett brett sparande bland allmänheten bortfölle

också till stor del de inflationistiska risker som vore förknippade med en

alltför kraftigt uppdriven investeringslust. Enligt motionärernas mening

borde ett ökat intresse bland allmänheten för aktiesparande åstadkommas

genom att en viss skattefrihet för avkastningen av aktier infördes. Motionärerna

förordade att avkastningen av aktier befriades från inkomstskatt

intill ett belopp för enskilda om 150 kronor och för äkta makar om 300

kronor.

I de likalydande motionerna I: 146 och II: 158 har framhållits

att det vore uppenbart att den beräkningsgrund, som gällde för schablontaxering

av villafastigheter, medförde att det egna kapitalet ibland komme

att uppskattas för högt, såsom i regel på äldre fastigheter, och ibland för

lågt, såsom på nybyggda fastigheter. Jämförelsevis sällan torde den egna

kapitalinsatsen helt svara mot det framräknade värdet. Redan av detta skäl

krävdes största försiktighet vid bestämmandet av det procenttal, som skulle

ligga till grund för inkomstberäkningen. Det framstode som obilligt att detta

tal bestämts till 3 procent så länge exempelvis postsparbanken icke erbjöde

högre ränta än 2 1/2 procent. Härtill komme att 1952 års fastighetstaxering

medförde en kraftig höjning av taxeringsvärdena å nu ifrågavarande

fastigheter. Avslutningsvis uttalar motionärerna, vilkas motioner väckts vid

riksdagens början, att därest Kungl. Maj :t i sin bebådade proposition om

förenklad taxering komme att upptaga 1950 års skattelagssakkunnigas förslag

om avdrag med 200 kronor från inkomst av egen fastighet, syftet med

motionerna i stort sett tillgodosetts.

Som motivering för yrkandena i de likalydande motionerna I: 396

och II: 49 6 har bl. a. framhållits, att ett stort antal skattskyldiga, som

erlade preliminär A-skatt, vid sidan av sin övriga inkomst hade smärre inkomster

av sådan fastighet, som av den skattskyldige utnyttjades som bostad

åt honom och hans familj. Skatten å dessa smärre inkomster uttoges

ofta först sedan taxering skett och slutlig skatt beräknats, varvid kvarstående

skatt uppkomme. En bättre överensstämmelse mellan preliminär och

slutlig skatt skulle erhållas om småinkomster av ifrågavarande slag fritoges

från beskattning. Samtidigt skulle deklarations- och taxeringsförfarandet

förenklas. Starka taxeringstekniska skäl talade sålunda för att ett

schablonavdrag infördes vid taxeringen av inkomst från ifrågavarande inkomstkälla.

Även önskvärdheten av att i möjligaste mån likställa sparandet

i eget hem med kontantsparande talade för att ett bottenavdrag infördes

vid taxering av inkomst av annan fastighet. Motionärerna föresloge att avdraget

bestämdes till 200 kronor. »Merkostnaderna» för sistnämnda avdrag

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

kunde uppskattas till ca 12 milj. kronor för staten. Vad beträffade inkomst

av kapital vore uppenbarligen ett bottenavdrag en sparstimulerande och

sparbelönande åtgärd, som ur teknisk synpunkt vore synnerligen enkel. Motionärerna

förordade, att avdraget bestämdes till något högre belopp än

vad som föreslagits i propositionen, nämligen till 200 kronor för ensamstående

och 300 kronor för äkta makar. Skattebortfallet skulle härigenom

i jämförelse med propositionsförslaget ökas med ca 10 miljoner kronor för

staten och ca 8 miljoner kronor för kommunerna.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:397 och

II: 495 har bl. a. anförts följande. En förutsättning för ökad nationalinkomst

vore ökade resurser för investering inom såväl den allmänna sektorn

som det enskilda näringslivet. Småsparandet bland löntagare och mindre

företagare in. fl. vore härvid ingalunda betydelselöst. Postsparbankens

och de lokala sparbankernas förvaltade kapital, tillhopa ca 13 miljarder

kronor, hade i stor utsträckning hopbragts genom dylikt småsparande och

utgjorde en väsentlig del av de finansiella resurser, som ställts till förfogande

för bostadsbyggandet, jordbruket och småindustrien. Samtidigt hade

småsparandet haft stor betydelse för de mindre inkomsttagarna, därigenom

att även ganska blygsamma sparmedel utgjort en personlig och alltid tillgänglig

trygghetsreserv. Genom den i propositionen föreslagna skattefriheten

för inkomst av kapital erhölles både en förenkling av beskattningsreglerna

och en viss sparfrämjande effekt. För att denna effekt ej skulle minskas

vore det emellertid angeläget, att bottenavdraget sattes till 200 kronor.

Starka skäl talade även för att avdraget för gifta skattskyldiga bestämdes

till 400 kronor gemensamt.

I de likalydande motionerna 1:399 och 11:492 har till en

början i fråga om avdrag från inkomst av kapital erinrats om att 1950

års skattelagssakkunniga föreslagit, att varje skattskyldig skulle få åtnjuta

skattefrihet upp till ett belopp av 200 kronor. Detta skulle emellertid ha

kunnat föranleda en uppdelning av äkta makars kapitalinkomst i syfte

att tillförsäkra vardera maken rätten till ett skattefritt belopp av 200 kronor.

Departementschefen hade velat eliminera behovet av en sådan uppdelning

— som skulle kräva två skilda deklarationer av makarna — och förordat

dubbelt så högt belopp för äkta makar som för ensamstående. I samband

därmed hade han emellertid föreslagit en sänkning för de ensamståendes

del till 100 kronor. Motionärerna ansåge angelägenheten av att stimulera

det enskilda sparandet vara så stor, att de tillstyrkte de sakkunnigas förslag

med den tekniska ändring som förordades i propositionen, alltså skattefrihet

för inkomst av kapital upp till 200 kronor för ensamstående och

400 kronor för äkta makar. Den kapitalinkomst som genom detta förslag

skulle kunna bli fri från inkomstskatt motsvarade för äkta makar ett

kapital på 10 000 å 15 000 kronor och för ensamstående hälften därav. Med

nuvarande inkomstförhållanden borde ett sparande under en följd av år

av sådan omfattning vara möjligt även för personer i relativt lågt inkomstläge.

Beträffande försäkringsavdraget uttalar motionärerna att de funne

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

21

det föreslagna maximibeloppet för lågt med hänsyn till den penningvärdeförsämring

som ägt rum och till att försäkringsavdraget numera skulle

innefatta även avgiften till den obligatoriska sjukförsäkringen. Även det

förhållandet att enligt propositionsförslaget ett schablonavdrag på 150 respektive

300 kronor skulle medges hade gjort att utrymmet för den del av avdraget

som stimulerade till försäkringstagande borde göras större. Motionärerna

föresloge därför att maximibeloppen höjdes till 400 respektive 800

kronor. I samband härmed förordades även att s. k. ensamstående med

minderåriga barn finge samma rätt till försäkringsavdrag som äkta makar.

Ingen torde kunna göra gällande att till exempel en gift person, som förlorade

sin make, hade mindre behov av försäkringsskydd efter dödsfallet

än tidigare. Rörande det av de sakkunniga föreslagna avdraget från inkomst

av s. k. annan fastighet framhåller motionärerna att de såge i detta förslag

närmast en åtgärd för att stimulera dem som ville spara. Åtgärden skulle

vidare vara ägnad att motverka den merbelastning på egnahemsägare som

den genomförda schablontaxeringen av villafastigheter medfört. De sakkunnigas

förslag i detta avseende borde enligt motionärernas mening genomföras.

De i motionerna föreslagna åtgärderna torde innebära ett skattebortfall

för helt år utöver vad som beräknats i propositionen med ca 10 milj.

kronor beträffande skattefriheten för kapitalinkomster, med ca 12 milj.

kronor beträffande skattefriheten för viss inkomst av annan fastighet och

med ca 8 milj. kronor för höjningen av försäkringsavdragets maximibelopp.

Totalt skulle härigenom uppkomma en ökning av det formella skattebortfallet

för staten med 30 milj. kronor. Då motionärerna härutöver vidhölle

sin vid flera tidigare tillfällen hävdade ståndpunkt att den första åtgärden i

skattesänkande riktning borde gå ut på en sänkning av uttagningsprocenten

från 110 till 100 ville motionärerna med hänsyn till att den statliga budgeten

icke finge ens för tillfället försvagas föreslå att schablonavdraget från

tjänsteinkomster finge anstå. Ett stort antal av de sakkunniga remissmyndigheterna

hade givit bestämda uttryck för den uppfattningen att någon förenkling

av deklarations- och taxeringsförfarandet icke åstadkommes genom

detta avdrag. Enligt propositionen skulle schabloniseringen av avdraget för

omkostnader i förvärvskällan tjänst medföra ett skattebortfall för staten

på 35 milj. kronor. Beloppet överstege sålunda något det som i motionerna

beräknats för den ökning av avdragsmöjligheterna i fråga om inkomst av

annan fastighet, inkomst av kapital samt försäkringspremier som däri förordats.

I vad mån en lättnad kunde uppstå beträffande kommunalskatten

vore omöjligt att uttala sig om.

Som motivering för det i de likalydande motionerna I: 400 och

II: 4 9 3 framställda yrkandet har bl. a. anförts följande. Genom att landets

egnahemsägare, vilka uppginge till ett antal av över en halv miljon, vore

tyngda av en särbeskattning genom den kommunala fastighetsskatten, måste

de anses vara i större behov av ett skattefritt bottenbelopp än andra

skattskyldiga. Egnahemsägarna hade vidare alltsedan 1952 års allmänna

fastighetstaxering fått sin ställning i skatteavseende icke oväsentligt för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

sämrad. Detta hade även understrukits av de skattelagssakkunniga i deras

betänkande med förslag till omläggning av fastighetsskatten, i vilket de tänkt

sig, att denna skatt helt skulle avvecklas beträffande egnahemsägarna såsom

en kompensation just för den genom de nya inkomstskattereglerna inträdda

försämringen i skatteavseende. Då fastighetsskatten för dessa fortfarande

bestode, torde det nu vara desto större skäl att medgiva egnahemsägarna

det av de sakkunniga föreslagna bottenavdraget om 200 kronor. Den

sparsynpunkt som till en del varit motiverande för det skattefria kapitalinkomstavdraget,

torde med lika styrka kunna framföras beträffande fastighetsägarna.

Vad beträffade det statsfinansiella resultatet av ett genomförande

av de sakkunnigas förslag i förevarande del kunde noteras, att det här

blott rörde sig om ett skattebortfall för staten med 12 miljoner kronor och

intet för kommunerna. Det vore således avsevärt billigare än varje annan

åtgärd, som i detta sammanhang föreslagits av de sakkunniga.

Till stöd för yrkandena i motionen 1:308 har bl. a. anförts följande.

Den särskilda avdragsrätten för försäkringsavgifter innebure en fördel

inte enbart för försäkringstagarna och deras anhöriga. Även »icke-sparare>

hade fördel av att sparandet vore tillräckligt stort, så att angelägna investeringsbehov

kunde tillgodoses, produktiviteten förbättras och den fulla

sysselsättningen tryggas. Det låge i det allmännas intresse, att det totala

sparandet i samhället bleve större och att de enskilda medborgarna i större

utsträckning kunde reda sig själva vid familjeförsörjarens frånfälle, vid

sjukdom etc. utan att behöva ta i anspråk behovsprövade socialförmåner

av olika slag. I de sakkunnigas betänkande och i propositionen anfördes

vissa siffror till belysning av den omfattning, i vilken försäkringsavdraget

utnyttjades. Det gåves för vissa taxeringsdistrikt uppgifter om antalet skattskyldiga

som yrkat sådant avdrag och medeltalet av avdragsbeloppet samt

de skattskyldigas fördelning efter yrkat avdragsbelopp. Siffror av detta

slag utgjorde emellertid inte ett tillräckligt underlag för ett bedömande av

frågan. Det låge i sakens natur, att skattskyldiga som nått en hög ålder i

allmänhet redan hade slutbetalt sina försäkringar och därför inte alls hade

utgifter för försäkringspremier eller endast obetydliga sådana utgifter. Ungdomar,

som nyligen kommit ut i förvärvsarbetet, hade inte hunnit få behov

av eller inte hunnit bygga upp ett större försäkringsskydd, och försäkringsbehovet

vore naturligtvis mycket olika beroende på civilstånd, yrke, barnantal,

barnens ålder etc. Statistiken avsåge vidare 1952 års taxering, d. v. s.

försäkringsavgifter som erlagts under år 1951. Höjningen av försäkringsavdraget

för makar gemensamt till 400 kronor beslöts först vid slutet av 1950

års vårriksdag, och försäkringsbolagens fältorganisationer hade alltså endast

haft ett och ett halvt år på sig för att utnyttja de propagandamöjligheter,

som höjningen av försäkringsavdraget för makar medförde. Under

den ifrågavarande tiden hade det dessutom varit en stark penningvärdeförsämring,

som helt naturligt medförde minskad betalningsförmåga och ökat

köpmotstånd, när det gällde livförsäkring. Vid 1945 års folkräkning bearbetades

skattedeklarationernas uppgifter om allmänna avdrag; resultaten re
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955 23

dovisades i del VIII: 1 av redogörelsen för denna folkräkning. Försäkringsavdraget

hade då varit maximerat till 200 kronor, men de olikheter, som vid

denna undersökning framkommit mellan olika kategorier efter kön, ålder,

yrke, civilstånd, barnantal och sammanräknad nettoinkomst, hade i detta

sammanhang ett betydande intresse. I motionen redovisas fortsättningsvis

vissa tablåer, vilka avsåges ge en summarisk belysning av förhållandena på

grundval av 1945 års folkräkning. Därefter anför motionärerna bl. a. följande.

För fysiska personer m. fl. utgjorde det år 1946 enligt förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade beloppet 11,4 miljarder

kronor medan den år 1953 enligt förordningen om statlig inkomstskatt taxerade

inkomsten utgjorde 23,8 miljarder kronor, vilket alltså innebure, att den

taxerade inkomsten mer än fördubblats under dessa sju år. Samtidigt med

den förändring av inkomstfördelningens struktur, som belystes av de i motionen

intagna tablåerna, hade det skett en betydande förändring av befolkningens

fördelning efter näringsgrenar med minskning av jordbruksbefolk-’

ningen och ökning av befolkningen inom övriga yrken. Vidare hade det under

de senaste decennierna förekommit stora förändringar i fråga om giftermåls-

och födelsetalen. Allt detta medförde, att behovet av försäkringsskydd

ökat väsentligt och att det numera för den stora massan av befolkningen

i aktiv ålder funnes betalningsförmåga, när det gällde att säkerställa

det erforderliga skyddet. Upprätthållandet av ett försäkringsskydd medförde

en minskad skattekraft. Ett tillräckligt stort försäkringsavdrag vid beskattningen

hade även den stora förtjänsten, att man ernådde en mera ändamålsenlig

avvägning av skattebelastningen efter försörjningsbörda och

ansvarskänsla. Det borde även observeras att 200 kronor i 1910 års penningvärde

torde motsvara 700 kronor i nuvarande penningvärde och att 200 kronor

i 1945 års penningvärde nu torde motsvara ca 300 kronor, övervägande

skäl talade för att försäkringsavdragets maximibelopp borde sättas högre

än vad som föreslagits i propositionen. Många av remissinstanserna hade uttalat

sig i denna riktning. I avvaktan på några års erfarenhet syntes beloppen

böra fastställas till 800 kronor för makar gemensamt och för sådan

ogift skattskyldig, som anges i 8 § 1 mom. tredje och fjärde stycket förordningen

om statlig inkomstskatt, samt till 400 kronor för annan skattskyldig.

Denna höjning av försäkringsavdragets maximibelopp kunde med de förutsättningar,

som använts för kostnadsberäkningen i propositionen, icke

rimligen medföra större skattebortfall utöver det i propositionen beräknade

än 10 ä 15 miljoner kronor, varav 6 å 8 miljoner för staten. Enligt motionärernas

mening förelåge emellertid, såsom närmare framginge av i motionen

lämnade sifferuppgifter in. m., en överskattning av skattebortfallet

i fråga om schablonavdraget för omkostnader i förvärvskällan tjänst.

Då denna överskattning kunde beräknas till 15 ä 20 miljoner kronor vore

det uppenbart, att den förordade höjningen av försäkringsavdragets maximibelopp

icke vore så stor, alt den i propositionen beräknade »skattebortfallsramen»

på 213 miljoner kronor komme att överskridas. Naturligtvis bleve

förhållandena annorlunda, om höjningen av maximibeloppen skulle med
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

föra en mycket avsevärd ökning av allmänhetens intresse för liv- och olycksfallsförsäkring,

frivillig sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring, men ett

av sådana omständigheter betingat ytterligare skattebortfall vore ju precis

vad man ytterst önskade att ernå med hjälp av försäkringsavdraget. Det förelåge

icke något hinder för att de förenklade beskattningsreglerna tillämpades

redan vid 1956 års taxering. De skattskyldiga erlade icke några avgifter

till de erkända sjukkassorna under år 1955 men avgifterna för sjukvårdsförsäkring,

grundsjukpenning och obligatorisk tilläggssjukpenning i den

allmänna sjukförsäkringen belastade de sjukförsäkrade i form av preliminär

skatt under år 1955. Dessa avgifter bleve emellertid icke avdragsgilla

under försäkringsavdraget vid 1956 års taxering; avgifterna för år 1955 påfördes

ju i debetsedeln å slutlig skatt enligt 1956 års taxering och bleve alltså

avdragsgilla först vid 1957 års taxering. Resultatet bleve en skatteskärpning

vid 1956 års taxering; under i alla avseenden oförändrade förhållanden

finge en skattskyldig vidkännas högre slutlig skatt vid 1956 års taxering än

vid 1957 och följande års taxeringar (förutsatt att han inte till fullo utnyttjade

försäkringsavdraget för frivilliga försäkringar av olika slag). Eftersom

de försäkrades avgifter för den obligatoriska sjukförsäkringen (vid påförandet

av slutlig skatt enligt 1956 års taxering) torde bli av storleksordningen

350 miljoner kronor, kunde skatteskärpningen förväntas bli av storleksordningen

100 miljoner kronor. Det vore ytterligare ett skäl för att man

borde låta den skattelindring, som förenklingsreformen medförde, slå igenom

redan vid 1956 års taxering.

I motionen II: 494 har bl. a. framhållits att den olikhet i beskattning

som genomförts beträffande statliga och icke statliga traktamentsersättningar

med åren väckt allt större missnöje. Denna orättvisa bleve så

mycket mer framträdande, om den skattskyldige råkade ut för beskattning

för inbesparade levnadskostnader på en ersättning, som redan vore tillmätt

i knappaste laget eller kanske rent av vore lägre än den kostnadsersättning

som skulle ha utgått för det fall att vederbörande varit statstjänsteman och

åtnjutit skattefri ersättning. Det av motionären framställda förslaget innebure

en förenkling av deklarations- och taxeringsarbetet.

Utskottets yttrande

I den föreliggande propositionen framlägges förslag om vissa förenklingar

i deklarations- och taxeringsförfarandet. I sådant hänseende föreslås att ett

minimiavdrag å 100 kronor medges sådana skattskyldiga med inkomst av

tjänst, vilkas kostnader för fullgörande av tjänsten uppgår till högst nämnda

belopp eller vilka icke haft några dylika kostnader. I de fall omkostnaderna

överstigit 100 kronor föreslås, att avdrag medges med ett till närmast

högre 100-tal kronor avjämnat belopp. Vidare förordas, att inkomst av kapital

skall vara fri från skatt till ett belopp av för ensamstående skattskyldi
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

ga 100 kronor och för gifta skattskyldiga gemensamt 200 kronor. Härjämte

föreslås i propositionen, att avdrag för avgifter till kapital- och sjukförsäkringar

in. fl. försäkringar skall få åtnjutas av ensamstående skattskyldiga

med minst 150 kronor och av äkta makar med gemensamt minst 300 kronor.

Maximibeloppet för detta avdrag, som nu är 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för gifta skattskyldiga, föreslås samtidigt skola höjas till

300 respektive 600 kronor. Slutligen föreslås i propositionen, att för fysiska

personer den beskattningsbara inkomsten vid taxering till statlig och kommunal

inkomstskatt skall avrundas nedåt till närmast lägre hela 100-tal

kronor.

Propositionsförslaget får ses mot bakgrunden av de önskemål om förenkling

av taxerings- och deklarationsförfarandet, som under senare år framförts

från olika håll och som i viss utsträckning redan lett till lagstiftning.

Förslaget, som grundar sig på ett av 1950 års skattelagssakkunniga avgivet

betänkande, tar i första hand sikte på skattskyldiga med relativt okomplicerade

inkomstförhållanden. De sakkunniga anser, att sådana åtgärder för förenklingar

av beskattningsreglerna, som ligger inom de aktuella möjligheternas

gräns, för att nå avsedd effekt i huvudsak måste inriktas på nämnda

kategori skattskyldiga, som till antalet är mycket betydande och av de sakkunniga

beräknas utgöra två tredjedelar av det till i runt tal fyra miljoner

uppgående totala antalet skattskyldiga.

I propositionen uttalas bl. a. att, ehuru gällande regler i princip förutsätter

en exakt beräkning av inkomster och utgifter, beskattningsmyndigheterna

likväl av praktiska hänsyn tvingats arbeta med schabloner, såsom i fråga om

inkomster av drickspengar, avdrag för resor till och från arbetsplatsen, verktygsslitage

m. in. Det ifrågasättes starkt, huruvida man med de nuvarande

bestämmelserna i verkligheten nått den rättvisa och likformighet i beskattningen,

som man med utformningen av gällande skattelagstiftning velat

eftersträva, och om det ens är möjligt att nå detta mål.

Utskottet delar den i propositionen uttalade kritiska inställningen till möjligheterna

att genom noggrant fixerade regler för beräkningen av de skattskyldigas

inkomster och utgifter ernå avsedd rättvisa vid beskattningen.

Den individuella skatteförmågan påverkas av så många olika faktorer, vartill

hänsyn icke rimligtvis kan tagas vid utformandet av beskattningsreglerna,

att man med en tillämpning av aldrig så noggrant avfattade regler ändå

icke uppnår en sådan avvägning som anses vara ett mått på skatteförmågan.

Även om ur här antydda synpunkter fog kan finnas för tämligen långt gående

förenklingskrav, bör det dock understrykas, att enligt sakens natur utrymmet

för genomförandet av mera schematiska regler på förevarande område

i praktiken är avsevärt begränsat. Det i propositionen redovisade förslaget

synes utgöra ett beaktansvärt steg på vägen att utnyttja de möjligheter

som finns att på detta område genomföra förenklingar. Sålunda är det utskottets

uppfattning att förslaget utan att några vitala intressen trädes för

nära, är ägnat att leda till en viss, i och för sig önskvärd förenkling av såväl

flertalet skattskyldigas bestyr med deklarationen som taxeringsmyndigheter
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

nas arbete med taxeringen. En fördel anser utskottet vidare vara, att de föreslagna

reglerna måste anses främja en bättre överensstämmelse mellan preliminär

och slutlig skatt för ett stort antal skattskyldiga. Alltsedan ikraftträdandet

av det nya uppbördssystemet har det framstått som ett önskemål att

för så många skattskyldiga som möjligt nå fram till en definitiv källskatt.

Så länge preliminär skatt uttages efter en starkt schabloniserad metod, medan

slutlig skatt påföres efter en i vissa hänseenden synnerligen noggrann

beräkning av inkomster och utgifter, har naturligt nog betydande avvikelser

mellan vad som inbetalats som preliminär skatt och debiterats i slutlig skatt

uppkommit i ett stort antal fall. Det föreliggande förslaget får även ur uppbördssynpunkt

på längre sikt ses som ett betydelsefullt första led inom ramen

för de åtgärder, som måste övervägas för att uppnå målet om en definitiv

källskatt. De erfarenheter som kan vinnas genom förslagets genomförande

får utvisa, om det är möjligt att gå vidare på denna väg. Utskottet vill

slutligen såsom en gynnsam effekt av propositionsförslaget framhålla, att

detsamma kan beräknas medföra en skattelättnad för fysiska personer, vilken

visserligen kommer att bli olika stor för olika skattskyldiga, beroende på

förhållandena i de enskilda fallen, men som särskilt kommer att få betydelse

för de mindre inkomsttagarna. Av det sagda framgår att utskottet i princip

tillstyrker propositionsförslaget.

Utskottet övergår härefter till att behandla de olika förslagen var för sig

och börjar därvid med det ovan berörda, i fråga om inkomst av tjänst förordade

avdraget. Utskottet har i detta sammanhang att beakta det i de likalydande

motionerna 1:399 och 11:492 framställda yrkandet om avslag på

propositionen i denna del. Till stöd för yrkandet har motionärerna anfört

bl. a. att någon nämnvärd förenkling icke vunnes med det föreslagna avdraget

samt att detsamma ej heller komme att leda till bättre överensstämmelse

mellan källskatt och slutlig skatt i något större antal fall.

Vad först angår vinsten i förenklingshänseende vill utskottet framhålla alt

det föreslagna avdraget innebär att taxeringsmyndigheterna icke längre behöver

närmare undersöka avdragsyrkanden upp till belopp om 100 kronor.

Detta betyder enligt den i propositionen redovisade undersökningen av visst

deklarationsmaterial, att avdragsprövningen bortfaller för drygt 600 000

skattskyldiga. Utöver denna lättnad synes även med avseende å skattskyldiga

med kostnader överstigande 100 kronor vinnas ett visst mått av förenkling

därigenom att taxeringsmyndigheternas kontrollåtgärder i många fall

kan inskränkas till ett övervägande av inom vilket 100-tal kronor vederbörande

skattskyldigs avdragsgilla kostnader skall inplaceras. De föreslagna

reglerna synes alltså medföra en icke oväsentlig lättnad i taxeringsmyndigheternas

arbetsbörda. Då avdragsrätten härjämte torde vara av betydelse ur

uppbördssynpunkt samt dessutom medför viss skattelättnad, anser sig utskottet

kunna tillstyrka propositionens förslag i förevarande del. Utskottet

avstyrker sålunda det i de likalydande motionerna I: 399 och II: 492 framställda

avslagsyrkandet i motsvarande punkt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 är 1955

I förevarande sammanhang har utskottet även att beakta motionen II: 494,

vari yrkats skattefrihet för resekostnads- och traktamentsersättning som anvisas

i kommunal tjänst eller i sådant företag, däri staten eller kommun

ensam äger bestämmanderätt. Utskottet får beträffande denna fråga erinra

om att utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 14 behandlat

den vid riksdagens början väckta motionen 11:67, vari yrkats sådan ändring

av gällande bestämmelser att traktamentsersättningar till anställda i

kommunal och enskild tjänst skulle bliva skattefria upp till det belopp, varmed

statliga traktamenten utgår. I betänkandet har utskottet avstyrkt motionen

II: 67, därvid utskottet underströk att taxeringsmyndigheterna hade

att iakttaga bestämmelsen i punkt 4 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen,

att avdrag med samma belopp som den anvisade ersättningen

i regel torde böra medgivas i de fall, då ersättningen ej överstigit vad som av

staten i motsvarande fall anvisats. Utskottet anser sig icke kunna tillstyrka

nu ifrågasatta ändringar av gällande beskattningsregler. Utskottet avstyrker

alltså motionen II: 494.

Utskottet övergår därefter till att behandla det under inkomst av kapital

föreslagna schablonavdraget. I propositionen förordas att detta avdrag bestämmes

till 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för gifta.

Avdraget motiveras främst av förenklingssyften och en strävan att uppnå

bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt för sådana skattskyldiga

som vid sidan av annan inkomst har smärre inkomster av kapital.

I detta hänseende har åberopats att vissa undersökningar rörande förekomsten

i deklarationerna av smärre kapitalinkomster syntes utvisa, att omkring

469 000 skattskyldiga redovisade sådan inkomst till belopp av högst 100 kronor

och att 223 000 skattskyldiga hade kapitalinkomst mellan 100 och 200

kronor.

Mot bakgrunden av nyssnämnda i propositionen lämnade sifferuppgifter

anser utskottet uppenbart, att det föreslagna avdraget är väl ägnat att främja

en bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt för ett stort

antal skattskyldiga. Beträffande den helt övervägande delen skattskyldiga

med små inkomster av kapital torde nämligen preliminär skatt i allmänhet

uttagas utan hänsyn till denna inkomst. Undantages inkomster av sådant

slag från beskattning elimineras därigenom en av anledningarna till kvarstående

skatt för ifrågavarande skattskyldiga. Såsom en följdverkan av ett

schablonavdrag under inkomst av kapital ser utskottet även att avdraget kan

vara ägnat att få en viss sparfrämjande effekt. Införandet av ett sådant avdrag

skulle sålunda ligga i linje med de vid upprepade tillfällen framkomna

önskemålen om vidtagandet av åtgärder i syfte att främja sparandet.

I propositionen föreslås såsom ovan nämnts att ifrågavarande avdrag bestämmes

till 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för gifta. I de likalydande

motionerna 1:396 och 11:496 förordas avdrag med 200 kronor

för ensamstående och 300 kronor för gifta, medan motionärerna i de inbördes

likalydandc motionerna I: 397 och II: 495 samt I: 399 och 11:492 uttalat

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

sig för belopp å 200 kronor respektive 400 kronor. Till stöd för motionsyrkandena

anföres i huvudsak avdragets sparstimulerande verkan.

Enligt de i propositionen redovisade undersökningarna beräknas ca

469 000 inkomstberäkningar bortfalla med ett avdrag å 100 kronor och ytterligare

ca 223 000 med ett avdrag å 200 kronor, medan härutöver blott ca

134 000 torde komma att omfattas med ett avdrag å 300 kronor. Dessa uppgifter

utvisar såsom nyss anmärkts att en tungt vägande effekt ur förenklingssynpunkt

kan ernås genom ett fritagande av kapitalinkomster från beskattning

upp till ett belopp av 100—200 kronor. Även om denna effekt givetvis

blir än större om avdraget sättes högre, synes vinsten av en sådan åtgärd

ur förevarande synpunkt reduceras av den omständigheten, att en förhållandevis

stor del av skattskyldiga med inkomst av kapital till nu avsedda

högre belopp i övrigt torde ha sådana inkomstförhållanden, att ett undantagande

av deras kapitalinkomst ändå inte i nämnvärd grad kan antagas

medföra bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt för

dem. Framför allt finner utskottet dock att den ifrågasatta ytterligare höjningen

av avdragsbeloppen i fråga om angelägenhetsgraden måste vägas mot

kostnaderna för en sådan höjning. Såsom belysande för det skattebortfall

som skulle bli följden av en höjning av avdragsbeloppen må framhållas, afl

det enligt de beräkningar som redovisas i propositionen kan antagas att ett

avdrag å 300 kronor föranleder ett skattebortfall av 34 miljoner kronor för

staten och 25 miljoner kronor för kommunerna. Härav framgår att redan en

höjning av schablonavdragens belopp till 200 kronor för ogifta och 300 kronor

för gifta skulle medföra ett avsevärt större skattebortfall än de i propositionen

föreslagna beloppen, vilka beräknas medföra ett till 16 respektive

12 miljoner kronor begränsat skattebortfall. Utskottet anser sig på grund

harav icke kunna biträda yrkandena om höjning av avdragsbeloppen. Då

utskottet anser propositionsförslaget innefatta en lämplig avvägning i förevarande

hänseende tillstyrker utskottet detsamma. Utskottet avstyrker i enlighet

härmed de förenämnda motionsyrkandena i denna del.

I de vid riksdagens början väckta, likalydande motionerna I: 143 och

II: 182 har yrkats skattefrihet för avkastning å aktier till ett belopp av 150

kronor för ensamstående och 300 kronor för gifta. Enligt utskottets mening

synes anledning icke föreligga att i förevarande avseende införa särregler

för vissa slag av kapitalinkomster. Till den del motionerna icke blivit tillgodosedda

genom det av utskottet tillstyrkta propositionsförslaget i fråga

om inkomst av kapital avstyrker utskottet desamma.

Ett schablonavdrag av samma typ som ovannämnda avdrag från inkomst

a\ kapital föreslogs av 1950 års skattelagssakkunniga jämväl i fråga om inkomst

av annan fastighet. De sakkunnigas förslag innebar att ett skattefritt

bottenavdrag å 200 kronor skulle införas. Huvudsyftet med förslaget var

att uppnå bättre överensstämmelse mellan preliminär och slutlig skatt samt

att åstadkomma viss förenkling av taxerings- och deklarationsförfarandet.

I propositionen har emellertid förslaget avvisats främst med hänsyn till att

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

någon större effekt icke ansetts kunna vinnas med det ifrågasatta bottenavdraget

så länge den särskilda beskattningen av fastighet i kommunalt hänseende

kvarstår.

I de inbördes likalydande motionerna I: 396 och II: 496, I: 399 och II: 492

samt 1: 400 och II: 493 har yrkats att de sakkunnigas förslag i nu angiven

del måtte genomföras. Som motivering för yrkandet har bl. a. anförts, att

ett skattefritt bottenavdrag vore ägnat att främja sparandet i fastighet och

att skattelättnad för sådant sparande vore motiverad i lika hög grad som den

skattelättnad, som genom schablonavdraget från inkomst av kapital föreslagits

tillkomma kontantsparande.

Vid övervägande av föreliggande fråga har även utskottet funnit att vissa

omständigheter talar mot ett genomförande i nuvarande läge av de sakkunnigas

förslag. Utskottet får härutinnan hänvisa till uttalandet i propositionen

att förslagets verkningar i förenklingshänseende skulle bli relativt begränsade

så länge den nuvarande fastighetsbeskattningen består. Inom utskottet

har framkastats tanken att för ägare av en- och tvåfamiljsfastigheter, beträffande

vilka inkomstberäkningen icke sker såsom för förvärvskällor i

allmänhet utan på grundval av den beräknade avkastningen av ägarens i

fastigheten nedlagda egna kapital, införa ett schablonavdrag, exempelvis

i den formen att ägare av sådan fastighet finge rätt att välja mellan detta

avdrag och det av utskottet ovan tillstyrkta avdraget under inkomst av kapital.

Utskottet har dock icke ansett sig kunna framlägga förslag i denna

riktning. Med hänsyn till det nu anförda anser sig utskottet icke kunna tillstyrka

motionerna I: 396 och II: 496, I: 399 och II: 492 samt I: 400 och II:

493 i nu förevarande del.

I detta sammanhang bär utskottet jämväl upptagit till behandling de vid

riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 100 och II: 134 samt de

likalydande motionerna I: 146 och II: 158. I förstnämnda motioner hav

yrkats att schablontaxeringen av en- och tvåfamiljsfastigheter måtte avskaffas.

Yrkandet i de sistnämnda motionerna går ut på att procenttalet

för beräkning av intäkt av berörda fastigheter måtte sänkas från nu gällande

tre till två och en halv.

Utskottet erinrar härutinnan till en början om att motionsyrkanden av

samma innebörd som de nu framställda väcktes i anledning av proposition

nr 187 till 1953 års riksdag, vari framlades förslag om taxering av villafastighet

enligt den nu gällande schablonmetoden. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 50 avstyrkte 1953 års bevillningsutskott berörda motioner.

I nämnda betänkande underströk utskottet starkt värdet ur praktisk

synpunkt av den föreslagna förenklingen samt framhöll rörande de

invändningar av principiell innebörd som riktats mot de föreslagna reglerna

bl. a., att det med hänsyn till villafastigheternas särskilda beskaffenhet icke

kunde anses stridande mot kommunalskattelagens grundprinciper, att dessa

fastigheter undantoges från inkomstberäkning enligt de för annan fastighet

gällande grunderna. Beträffande valet av procenttal uttalade utskottet, att

i propositionen föreslagna 3 procent, såvitt gjorda undersökningar gåve vid

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

handen, innebure att nettointäkten genomsnittligen komme att motsvara

blott 2,4 procent av det egna kapitalet samt att en sänkning av procenttalet

till 2,5 skulle medföra att nettointäkten skulle motsvara i genomsnitt blott

1,23 procent av det egna kapitalet.

Motionsyrkanden av enahanda innebörd som de nu förevarande behandlades

även av 1954 års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 17 avstyrkte 1954 års bevillningsutskott motionerna. Utskottet erinrade

bl. a. om nyssnämnda uttalanden av 1953 års bevillningsutskott samt tilläde

att bestämmelserna rörande beräkning av inkomst av en- och tvåfamilj sfastigheter

skulle tillämpas första gången vid 1955 års taxering. Någon erfarenhet

av de nya reglernas tillämpning i praktiken förelåge alltså icke i

annan mån än som framginge av ovannämnda vid frågans behandling år

1953 redovisade undersökningar.

Utskottet ansluter sig till vad respektive års bevillningsutskott sålunda

anfört i föreliggande fråga. Då några nya synpunkter sedan dess icke tillkommit

har utskottet icke anledning förorda ett frångående av den ståndpunkt

som i förevarande avseende intagits av 1953 och 1954 års riksdagar.

Utskottet avstyrker därför de likalydande motionerna I: 100 och II: 134 samt

de likalydande motionerna I: 146 och II: 158.

Utskottet övergår härefter till att behandla propositionsförslaget såvitt

avser det s. k. försäkringsavdraget. I detta hänseende förordas att ett

schablonavdrag skall få åtnjutas av alla skattskyldiga fysiska personer. Beloppen

föreslås till 150 kronor för ensamstående och 300 kronor för gifta.

Vidare föreslås att maximibeloppen för försäkringsavdraget höjs till 300

kronor för ensamstående och 600 kronor för gifta. Förslaget sammanhänger

med att avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen, vilka uttages fr. o. m.

år 1955, enligt beslut av 1954 års riksdag, skall avdragas inom försäkringsavdragets

ram. Avsikten med de föreslagna schablonavdragen är att så långt

möjligt undvika en detaljprövning av ett stort antal avdragsyrkanden. För

att icke avdragets försäkringsfrämjande effekt skall gå förlorad har förordats

att avdragens maximibelopp höjs från nuvarande 200 kronor för

ensamstående och 400 kronor för gifta till 300 respektive 600 kronor. Till

grund för propositionsförslaget ligger vissa undersökningar rörande storleken

av de skattskyldigas avdrag i nu ifrågavarande hänseende vid 1952

års inkomsttaxering. Av en i propositionen intagen sammanställning av

undersökningsresultatet framgår att 76 procent av antalet skattskyldiga i

de undersökta taxeringsdistrikten yrkat avdrag för försäkringspremier samt

att medeltalet av yrkade avdragsbelopp utgjorde 135 kronor. Det framhålles

i propositionen att nämnda undersökningar i likhet med vissa andra som

företagits i annat sammanhang utvisar att försäkringsavdraget utnyttjas i

förhållandevis ringa utsträckning.

I de likalydande motionerna I: 399 och II: 492 har yrkats att försäkringsavdragets

maximibelopp måtte höjas till 400 kronor för ensamstående och

800 kronor för gifta. Enahanda yrkande har framställts i motionen 1:398.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955 31

Till stöd för dessa yrkanden har i huvudsak anförts att införandet av det föreslagna

schablonavdraget motiverade att utrymmet för den del av avdraget

som stimulerade till försäkringstagande gjordes större än som förordats i

propositionen. Även penningvärdeförsämringen motiverade en höjning. I

molionen 1:398 har härjämte riktats vissa anmärkningar mot de siffror,

som i propositionen redovisats till belysning av den omfattning, i vilken

försäkringsavdraget utnyttjades. Anmärkningarna går i huvudsak ut på

att siffrorna icke vore belysande för bedömande av förevarande fråga, enär

undersökningsmaterialet icke differentierats efter de skattskyldigas ålder,

civilstånd m. m.

Beloppen av det föreslagna schablonavdraget framstår enligt utskottets mening

såsom en lämplig avvägning mellan de två mot varandra stridande synpunkter

som vid sidan av kostnadsskälen måste bli avgörande för ståndpunktstagandet

i frågan: å ena sidan förenklingssynpunkten enligt vilken

det är ett önskemål att avdraget fastställes till så högt belopp som möjligt

för att minska antalet avdragsprövningar, å andra sidan den försäkringsfrämjande

synpunkten enligt vilken avdraget bör bestämmas till så lågt belopp som

möjligt för att bevara ett tillräckligt utrymme för frivilliga försäkringar.

Vad beträffar avdragets maximibelopp erinrar utskottet om att propositionsförslaget

på denna punkt utgår från den förutsättningen att det utrymme

som för närvarande finnes för frivilliga försäkringar i stort sett skulle bibehållas.

I propositionen beräknas att, sedan de obligatoriska avgifterna

till sjukförsäkringen inrymts under försäkringsavdraget, detsamma med

oförändrade maximibelopp lämnar utrymme för frivilliga försäkringar av i

genomsnitt endast omkring 75 kronor för ensamstående och 200 kronor för

gifta. Om maximibeloppen höjs till den i propositionen föreslagna nivån

skulle alltså nuvarande utrymme i stort sett bibehållas.

Det kan visserligen sägas — såsom skett i motionen I: 398 — att behovet

av försäkringsskydd växlar i olika åldrar och för människor med olika civilstånd

och att därför de i propositionen åberopade genomsnittssiffrorna icke

klart utvisar i vad mån hittillsvarande försäkringsavdrag utnyttjats av dem,

för vilka det i första hand är avsett. De mera differentierade siffror på

grundval av 1945 års folkräkning, som motionen redovisar, har emellertid

icke övertygat utskottet om att anledning föreligger att utöka utrymmet för

frivilliga försäkringar. År 1945, då försäkringsavdragets maximibelopp var

200 kronor för alla skattskyldiga, hade sålunda 76 procent av gifta män med

barn och 10 000 kronor eller mera i sammanräknad nettoinkomst yrkat

högsta tillåtna avdrag. Av gifta män med barn och 6 000—9 900 kronor sammanräknad

nettoinkomst hade blott 55 procent detta avdragsyrkande. Då i

motionen I: 398 göres gällande, att stegringen av inkomsterna sedan år 1945

och vissa förändringar i befolkningsfördelningen medfört, att behovet av försäkringsskydd

ökat väsentligt och att det numera funnes betalningsförmåga

för den stora massan av befolkningen i aktiv ålder, vill utskottet endast

framhålla att försäkringsavdragets maximum genom riksdagens beslut år

1950 förhöjdes till 400 kronor för gifta och att det föreliggande propositions
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

förslaget innebär ett beaktande av detta beslut. Utskottet vill i detta sammanhang

även påpeka att man vid bedömande av frågan, vilket utrymme

som kommer att stå till förfogande för frivilliga försäkringar, har att beakta

att det premieavdrag, som tidigare i förekommande fall skett för avgift

till sjukförsäkring i erkänd sjukkassa, numera i allmänhet ersättes av

avdrag för obligatorisk avgift till den allmänna sjukförsäkringen. I sådana

fall torde ofta ett ökat utrymme för frivilliga försäkringar bliva följden av

propositionsförslaget.

Av det anförda framgår att utskottet i fråga om försäkringsavdragets

maximibelopp ansluter sig till propositionsförslaget samt att utskottet sålunda

avstyrker de yrkanden om förhöjning av nämnda belopp, som framställts

i de likalydande motionerna I: 399 och II: 492 samt i motionen I: 39S.

I berörda motioner bär emellertid härjämte beträffande försäkringsavdraget

rests i stort sett likartade yrkanden av annan innebörd. De likalydande motionerna

I: 399 och II: 492 innehåller sålunda yrkande, att ensamstående

skattskyldig med hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag

förelegat, skall likställas med gifta skattskyldiga i fråga om rätten till försäkringsavdrag.

I motionen I: 398 har yrkats, att det gifta malcar tillkommande

maximiavdraget jämväl måtte tillerkännas sådan ogift skattskyldig,

som avses i 8 § 1 mom. tredje och fjärde styckena förordningen om statlig

inkomstskatt, d. v. s. i huvudsak ensamstående skattskyldiga med vårdnadseller

underhållsplikt gentemot barnbidragsberättigat barn.

Utskottet delar motionärernas åsikt att behovet av försäkringsskydd för

ensamstående med barn i vissa fall kan vara lika stort som för äkta makar.

För att i sådana fall stimulera till försäkringstagande vill utskottet därför

tillst\rka en utvidgning av kretsen av skattskyldiga som omfattas av försäkringsavdragets

maximibelopp, 600 kronor. Däremot kan utskottet icke

finna anledning föreligga att jämväl låta det högre schablonbeloppet bli tilllämpligt

på dessa skattskyldiga, bl. a. av det skälet att deras avgifter till

den obligatoriska sjukförsäkringen i regel kommer att vara mindre än äkta

makars motsvarande avgifter. Såsom motionärerna framhållit bör den ifrågavarande

rättigheten anknytas till förekomsten av barnbidragsberättigat

barn. Då det icke kan anses rimligt att frånskilda makar, av vilka den enc

har ett makarnas barn i sin vårdnad och den andre bidrager till barnets underhåll,

erhåller avdrag med vardera 600 kronor, d. v. s. dubbelt så mycket

som när de var gifta, finner utskottet att rätten till maximiavdrag bör tillkomma

allenast sådan ensamstående skattskyldig, som har hemmavarande

eller av den skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, vilket stått under

hans vårdnad. I enlighet härmed har utskottet utformat förslag till författningsbestämmelse.

Utskottet förbiser icke att införandet av en regel av nu antytt innehåll

innebär en viss komplicering av beskattningsreglerna. Men då en särskild

prövning av ifrågavarande avdragsrätt behöver ske endast i de, såsom får

antagas, mera undantagsvis förekommande fall, då avdrag yrkas med mer

än 300 kronor, bär utskottet ansett angivna komplicering icke utgöra ett

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 är 1955

så tungt vägande hinder mot förslaget att man på den grund bör avstå

från att genomföra detsamma. Utskottet vill särskilt understryka att det av

utskottet föreslagna tillägget i fråga om försäkringsavdragets maximibelopp

innebär att den rätt, som tillerkänts ensamstående med hemmavarande barn

att åtnjuta avdrag upp till maximibeloppet, 600 kronor, upphör då barnet

fyllt 16 år. Därefter kan avdrag medgivas endast efter de för ensamstående

i allmänhet gällande bestämmelserna d. v. s. med högst 300 kronor. Utskottet

vill understryka angelägenheten av att försäkringsbolagen i sin ackvisitionsverksamhet

gör försäkringstagarna uppmärksamma på nu nämnda förhållande.

Propositionsförslaget innebär att de nya bestämmelserna skall tillämpas

första gången vid 1957 års taxering. I motionen I: 398 har härutinnan yrkats,

att författningsändringarna skulle träda i kraft den 1 januari 1956

och tillämpas redan fr. o. m. 1956 års taxering. Till stöd härför har i huvudsak

anförts att avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen belastade

de sjukförsäkrade i form av preliminär skatt under år 1955. Genom att avgifterna

icke påfördes förrän i debetsedel å slutlig skatt enligt 1956 års taxering

kunde de avdragas först vid 1957 års taxering. Resultatet blev regelmässigt

en skatteskärpning vid 1956 års taxering. Under i alla avseenden

oförändrade förhållanden drabbades en skattskyldig av högre skatt vid 1956

än vid 1957 års taxering. Särskilt påtaglig blev denna skatteskärpning för

sådana skattskyldiga som i 1955 års deklaration gjort avdrag för avgift till

erkänd sjukkassa.

Utskottet får i denna fråga framhålla att det av motionärerna påtalade

förhållandet icke kan ses som en skatteskärpning i annan mening än som

förutsetts av statsmakterna då beslut fattades om att kostnaderna för sjukförsäkringen

till viss del skulle belasta de sjukförsäkrade. Att avdrag för

de år 1955 preliminärt erlagda avgifterna får åtnjutas först vid 1957 års

taxering är en konsekvens av riksdagens år 1954- fattade beslut, att avgifterna

skall påföras de avgiftspliktiga i debetsedel å slutlig skatt för det inkomstår,

under vilket de erlagts preliminärt. Förhållandet måste principiellt

sett anses helt överensstämmande med det som inträffar då en kommun beslutar

höja utdebiteringen av kommunalskatt. Det avdrag som omfattar

den förhöjda utdebiteringen får i sådant fall åtnjutas först vid taxering under

andra året efter det då skatten på grund av utdebiteringsbeslutet preliminärt

inbetalades.

På grund av vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen I: 398 jämväl

i förevarande del.

Utskottet har slutligen att taga ställning till det i de likalydande motionerna

I: 103 och II: 136 framställda yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om skyndsam utredning och förslag till innevarande års riksdag

om lättnader vid den statliga inkomstbeskattningen för de lägre inkomsttagarna.

I propositionen har förutskickats att chefen för finansdeparit

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 snml. Nr 18

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

tementet inom den närmaste tiden ämnade igångsätta en utredning med

uppgift att utreda frågan om en allmän skattesänkning. Numera har åtgärder

vidtagits för utredning i förevarande hänseende. Uppdraget har anförtrotts

åt 1950 års skattelagssakkunniga, vilka för ändamålet förstärkts med

två sakkunniga. I direktiven för utredningen anföres bl. a. att de olika möjligheterna

att genom ändring av skatteskalorna genomföra en skattesänkning

bör klarläggas. Utredningen bör avse allenast skatten för fysiska personer

och tyngdpunkten för skattesänkningen läggas på de mindre inkomsttagarna.

Av det anförda framgår att frågan om en allmän skattesänkning redan

är föremål för utredning. Anledning att förorda skrivelse till Kungl. Maj :t

i ämnet anser utskottet på grund härav icke föreligga. Utskottet avstyrker

därför de likalydande motionerna I: 103 och II: 136.

Det i propositionen framförda förslaget om avjämning av den beskattningsbara

inkomsten till närmast lägre hela 100-tal kronor anser utskottet

ligga väl i linje med de förenklingssträvanden som kännetecknar propositionen.

Utskottet tillstyrker sålunda förslaget i denna del. Ej heller övriga

i propositionen berörda frågor har givit anledning till erinran från utskottets

sida.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 59 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas,

1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370) med den ändring att 46 § 2 mom.

erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:
-

Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

46 §. 46 §.

2 m o in. I hemortskommunen---allmän sjukförsäkring.

Därest skattskyldig--— nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här

ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kro
-

Avdrag, som i första stycket 3) bär

ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om

skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med

andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kro
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

nor. Härjämte skall gälla, att nu avsett

avdrag ej må för skattskyldig

åtnjutas till högre belopp än 300 kronor;

dock att, om skattskyldig under

beskattningsåret varit gift och levt

tillsammans med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt

må åtnjutas med högst 600

kronor. Avdrag med högst 600 kronor

må vidare åtnjutas om skattskyldig

under beskattningsåret varit ogift

(varmed jämställes änka, änkling eller

frånskild) och haft hemmavarande

eller av den skattskyldige helt eller

delvis underhållet barn, som stått

under hans vårdnad och för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

3) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 8 § förordningen den

26 juli 1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt; samt

4) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till förordning angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.

uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272);

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 100 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 134 av herr Hjalmarson m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 103 av herr Ohlon m. fl.

och II: 136 av herr Ohlin m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 143 av herrar Magnusson

och Ebbe Ohlsson samt II: 182 av herrar Cassel och

Munktell,

4) de likalydande motionerna I: 146 av herrar Spetz och

Danmans samt II: 158 av herrar Sjölin och Strandh,

5) de likalydande motionerna I: 396 av herr Lindblom

m. fl. och II: 496 av herr Ohlin m. fl.,

6) de likalydande motionerna 1:397 av herr Björnberg

in. fl. och II: 495 av herr Dickson,

7) de likalydande motionerna I: 399 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 492 av herr Hjalmarson in. fl.,

nor. Vidare skall gälla, att nu avsett

avdrag ej må för skattskyldig åtnjutas

till högre belopp än 300 kronor;

dock att, om skattskyldig under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans

med andra maken, ifrågavarande

avdrag för dem båda gemensamt

må åtnjutas med högst 600

kronor.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

8) de likalydande motionerna 1:400 av herr Bergh samt

II: 493 av herr Lindberg och fröken Vinge,

9) motionen I: 398 av herr Ewerlöf m. fl., ävensom

10) motionen II: 494 av herr Christenson i Malmö,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon, Eriksson*,

Söderquist, Velander*, Niklasson, Snygg och Bengtson*; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Sundström, Sjölin, Brandt, Vigelsbo, Allard, Kärrlander, Anderson i Sundsvall

och Nilsson i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationers

I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka anfört:

I förevarande proposition nr 59 föreslås vissa ändringar i beskattningsreglerna,

avsedda att leda till ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande.

Även önskemålet om en närmare överensstämmelse mellan preliminär

skatt och slutlig skatt har anförts såsom motiv för de i propositionen

framlagda förslagen. Vissa av ändringsförslagen kan också betraktas såsom

ett gynnande av det enskilda sparandet. Vi vill ifrågasätta om icke propositionen

har sin väsentligaste betydelse därutinnan.

Såsom framhållits i de likalydande motionerna 1: 399 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 492 av herr Hjalmarson m. fl. finns i det läge som nu råder

ett trängande behov av att öka enskilt sparande. Härigenom skapas de naturliga

betingelserna för en ökad investeringsverksamhet, vilket i sin tur utgör

förutsättningen för fortsatt ekonomiskt framåtskridande och för höjd

levnadsstandard. Behovet av investeringar för rationaliseringar och därmed

kostnadssänkningar framträder särskilt med hänsyn till konkurrensen från

utlandet, såväl vad gäller den utländska som i fråga om den inhemska

marknaden. Det är därför nödvändigt att särskilda åtgärder vidtages för att

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

37

stimulera till ett ökat sparande, åtgärder som går vida utöver dem Kungl.

Maj :t föreslagit i den föreliggande propositionen. De i förevarande sammanhang

enligt vår mening erforderliga åtgärderna härutinnan beröres i

det följande.

Beskattningen av annan fastighet (egnahem)

I de nyss åberopade motionerna liksom ock i de likalydande motionerna

1: 400 av herr Bergh och II: 493 av herr Lindberg och fröken Vinge samt

de likalydande motionerna I: 396 av herr Lindblom m. fl. och II: 496 av herr

Ohlin m. fl. hemställes, att skattskyldigs inkomst av annan fastighet i hemortskommunen

skall medräknas vid taxeringen endast i den mån den överstiger

200 kronor. Motionärernas förslag överensstämmer med vad som föreslagits

av 1950 års skattelagssakkunniga (se SOU 1954: 18).

Motionärernas förslag i nu berört avseende framstår såsom starkt motiverat.

Alldeles särskilt gäller detta beträffande de egna hemmen. Vi förordar

därför, att ägare av en- och tvåfamilj sfastigheter skall få åtnjuta skattefrihet

för inkomst av sådana fastigheter i hemortskommunen upp till ett

belopp av 200 kronor. Detta förslag föranleder införandet av ett nytt moment

i 25 § kommunalskattelagen.

I anslutning till propositionen har utskottet även upptagit till behandling

de vid riksdagens början väckta likalydande motionerna I: 100 av herr

Ewerlöf m. fl. och II: 134 av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställes, att

schablontaxeringen av en- och tvåfamilj sfastigheter skall upphöra och taxeringen

ske i enlighet med vad som gäller i fråga om övriga förvärvskällor.

Motionärerna framhåller bl. a., att det tidigare varit en grundläggande princip

för skattelagstiftningen att inkomsten icke skall upptagas till högre belopp

än den verkliga. Från denna princip hade ett väsentligt avsteg skett

genom beslutet av 1953 års riksdag att intäkten av en- och tvåfamilj sfastigheter

skulle beräknas schablonmässigt. Konsekvensen av det till stöd för

införandet av denna schablontaxering anförda argumentet — att villaägaren

icke borde anses åtnjuta lägre inkomst från det av honom i fastigheten

investerade kapitalet än om han exempelvis hade insatt samma kapital i

bank — innebure, att inkomstbegreppet bleve helt godtyckligt.

Vi delar de synpunkter som sålunda framförts. Vi vill även framhålla,

att genom schablontaxeringen uppkommer en stark ojämnhet i villaägarnas

beskattning samt en icke oväsentlig skatteskärpning. Vi tillstyrker sålunda

bifall till de nämnda motionerna. Detta föranleder ändringar i 24 §, 25 §

1 mom., 45 § och 46 § 1 mom. kommunalskattelagen samt i anvisningarna

till 19 §, 24 § punkterna 2 och 3, 25 §, 29 § punkt 1, 36 § punkt 1, 38 § punkt

2 och 54 § punkt 1. Vidare följer därav att 25 § 3 och 4 mom. samt anvisningarna

till 24 § punkt 6 och till 39 § punkt 3 skall upphöra att gälla.

Inkomst av kapital

I propositionen föreslås, att inkomst av kapital skall vara skattefri upp

till ett belopp av 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för äkta ma
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

kar. De sakkunniga hade i sitt förenämnda betänkande föreslagit ett belopp

av 200 kronor för varje skattskyldig. Såsom framhållits i flera remissyttranden

liksom ock i propositionen, skulle ett enhetligt belopp kunna

föranleda äkta makar att uppdela sådan kapitalinkomst, som eljest brukat

deklareras gemensamt, i två deklarationer, för att makarna därigenom skulle

komma i åtnjutande av ett avdrag å sammanlagt upp till 400 kronor.

Den i propositionen vidtagna ändringen av sakkunnigförslaget, innebärande

att avdraget sättes dubbelt så högt för äkta makar som för ensamstående,

har sin grund i det antydda förhållandet. I de likalydande motionerna I: 397

av herr Björnberg in. fl. och II: 495 av herr Dickson samt de likalydande

motionerna 1:399 av herr Ewerlöf in. fl. och 11:492 av herr Hjalmarson

m. fl. har hemställts om höjning av det belopp, för vilket skattefrihet må

åtnjutas i fråga om inkomst av kapital, till 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för äkta makar. I de likalydande motionerna I: 396 av herr

Lindblom m. fl. och II: 496 av herr Ohlin m. fl. har föreslagits, att ifrågavarande

belopp skulle fastställas till resp. 200 och 300 kronor.

I likhet med motionärerna och jämväl de sakkunniga finner vi en höjning

av det skattefria beloppet upp till 200 kronor för ensamstående vara

väl motiverad. Detta leder emellertid till att motsvarande belopp för äkta

makar rimligen bör sättas till det dubbla, d. v. s. till 400 kronor. Vårt förslag

härom föranleder ändring av 39 § 3 inom. kommunalskattelagen.

I de likalydande motionerna I: 143 av herrar Magnusson och Ebbe Ohlsson

samt II: 182 av herrar Cassel och Munktell har hemställts om sådan

ändring av bestämmelserna i kommunalskattelagen, att avkastningen av aktier

blir fri från inkomstskatt intill ett belopp av 150 kronor för ensamstående

och 300 kronor för äkta makar. Motionärerna framhåller, att aktiesparandet

har stor betydelse inte endast för den enskildes ekonomi utan

även för hela samhällsekonomien och i synnerhet för näringslivet. Härigenom

åstadkommes en i och för sig önskvärd spridning av delägarskapet i

landets produktiva företag och samtidigt en större trygghet för mindre sparare

mot förluster på grund av inflation. I den mån investeringarna inom

näringslivet har reell täckning i ett brett sparande bland allmänheten, bortfaller

också till stor del de inflationistiska risker som kan vara förknippade

med en kraftigt uppdriven investeringsbenägenhet.

De sålunda anförda synpunkterna synes oss värda beaktande. Enligt vår

mening gäller desamma emellertid även beträffande det sparande, som sker

i form av förvärv av andelar i ekonomiska föreningar. Motionärernas förslag

torde därför icke böra genomföras, förrän det kompletterats i nu antytt

avseende. Då vi sålunda i princip delar motionärernas uppfattning och

då deras förslag, kompletterat på antytt sätt, måste förutsättas medföra

sparstimulerande verkningar i skilda hänseenden, finner vi oss böra föreslå

riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att förslag i ämnet

måtte snarast möjligt föreläggas densamma.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Avdrag för försäkringspremier och sjukkasseavgifter

I propositionen föreslås, dels att det s. k. försäkringsavdraget skall utgå

med minst 150 kronor för ensamstående och 300 kronor för äkta makar,

dels att maximibeloppet skall höjas från nuvarande 200 kronor för ensamstående

och 400 kronor för äkta makar till resp. 300 och 600 kronor. I de

likalydande motionerna 1:399 av herr Ewerlöf in. fl. och 11:492 av herr

Hjalmarson m. fl. samt i motionen I: 398 av herr Ewerlöf m. fl. föreslås, att

ifrågavarande maximibelopp bestämmes till resp. 400 och 800 kronor. Motionärerna

anser de i propositionen föreslagna maximibeloppen för lågt satta

med hänsyn till den penningvärdeförsämring som ägt rum samt till att

försäkringsavdraget numera skall omfatta även avgiften till den obligatoriska

sjukförsäkringen. Det förhållandet att enligt propositionsförslaget ett

schablonavdrag på resp. 150 och 300 kronor skall utgå medför ock, att ett

ökat utrymme erfordras för den del av avdraget, som är ägnat att stimulera

till försäkringstagande.

Vi delar denna uppfattning. Med hänsyn till att tecknande av försäkringar

innebär ett för längre tid bundet sparande, finner vi det angeläget att söka

åstadkomma en effektivare stimulans till försäkringstagande än propositionens

förslag synes innebära. Vi tillstyrker därför motionärernas förslag i

förevarande avseende.

I berörda motioner har jämväl framställts yrkande av i huvudsak den innebörden

att ensamstående med hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt

barnbidrag förelegat, skall likställas med gifta skattskyldiga i fråga

om rätten till försäkringsavdrag. Vi delar motionärernas åsikt att behovet

av försäkringsskydd för ensamstående med barn kan vara lika stort som för

äkta makar och tillstyrker därför ifrågavarande förslag.

Vad vi sålunda förordat beträffande försäkringsavdraget föranleder ändring

av den föreslagna lydelsen av 46 § 2 mom. kommunalskattelagen.

Schablonavdraget vid inkomst av tjänst

I propositionen föreslås, att från inkomst av tjänst alltid skall såsom avdrag

för inkomstens förvärvande få tillgodogöras ett belopp av minst 100 kronor

samt att omkostnadsavdrag överstigande 100 kronor skall avrundas

uppåt till närmast högre hundratal kronor. I de likalydande motionerna

1:399 av herr Ewerlöf in. fl. och 11:492 av herr Hjalmarson m. fl.

yrkas avslag å propositionen i detta avseende. Motionärerna framhåller,

att en avvägning måste göras mellan olika förslag, som medför skattesänkningar,

med hänsyn till deras angelägenhetsgrad. Den första åtgärden

i skattesänkande riktning borde gå ut på en allmän skattesänkning och få

formen av en sänkning av uttagningsprocenten från 110 till 100. För att

möjliggöra de av motionärerna i övrigt framförda förslagen till skattelättnader,

nämligen sådana som kunde stimulera till ökat enskilt sparande,

utan att ens för tillfället försvaga den statliga budgeten fann sig motionärerna

nödsakade att söka erhålla täckning för skattebortfallet genom att

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

låta något av de i propositionen framlagda förslagen tills vidare anstå. Då

förslaget om schablonavdrag från tjänsteinkomster icke skulle medföra någon

förenkling av nämnvärd betydelse och då tveksamhet yppats huruvida

detsamma skulle vara ägnat att i något större antal fall leda till en bättre

överensstämmelse mellan källskatten och den definitiva skatten, fann motionärerna

det motiverat att låta omkostnadsavdraget i förvärvskällan tjänst

anstå.

Vi ansluter oss till motionärernas förslag i denna del. Det synes oss icke

rimligt att plottra bort möjligheterna till en allmän skattesänkning genom

att använda ett så förhållandevis stort belopp som det här är fråga om _-

35 milj. kronor — till en så föga rationell åtgärd som det föreslagna schablonavdraget

innebär. En dylik anordning bör icke ifrågakomma, i varje fall icke

förrän frågan om att göra källskatten definitiv kan vara att betrakta som

aktuell. Vi tillstyrker sålunda motionärernas förslag i förevarande avseende.

Detta föranleder den ändringen i propositionens förslag att 33 § kommunalskattelagen

bibehåller sin nuvarande lydelse.

Avrundning av den beskattningsbara inkomsten

Propositionsförslaget går ut på att den beskattningsbara inkomsten skall

avrundas nedåt till hela hundratal kronor. Förslaget i denna del förefaller

minst sagt tveksamt. Någon förenkling i själva taxeringsförfarandet innebär

det sålunda icke. Ett genomförande därav beräknas vidare minska skatteintäkterna

med ej mindre än 26 milj. kronor. Emellertid medför avrundningen

av den beskattningsbara inkomsten otvivelaktigt vissa fördelar i uppbördshänseende.

I motsats till vad fallet är beträffande schablonavdraget

oeh avrundningen uppåt av omkostnadsavdraget vid inkomst av tjänst, kan

förslaget till avrundning nedåt av den beskattningsbara inkomsten sägas

gälla alla skattskyldiga, oavsett från vilken förvärvskälla inkomsten härrör.

Då slutligen inkomstbortfallet genom de av oss förordade förslagen helt täckes

av ett belopp, motsvarande den uteblivna inkomstminskningen för det

allmänna vid ett bifall till vårt yrkande att propositionens förslag om

schablonavdraget vid inkomst av tjänst icke måtte av riksdagen antagas, har

vi om än med tvekan icke ansett oss böra avstyrka bifall till propositionens

förslag på den förevarande punkten.

Övergångsbestämmelserna

Propositionsförslaget innebär, att de nya bestämmelserna skall tillämpas

första gången vid 1957 års taxering. I motionen I: 398 har härutinnan yrkats,

att författningsändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1956 och tilllämpas

redan fr. o. in. 1956 års taxering. Till stöd härför har i huvudsak

anförts, att avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen kommer att uttagas

fr. o. in. 1955 i samband med preliminärskatten men icke skall påföras

de sjukförsäkrade förrän i debetsedel å slutlig skatt enligt 1956 års taxering,

varför de kommer att få avdragas först vid 1957 års taxering. Resultatet blir

regelmässigt en skatteskärpning vid 1956 års taxering.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Vi delar motionärernas uppfattning att övergången från frivillig till obligatorisk

sjukförsäkring icke bör föranleda en skatteskärpning och förordar

därför en sådan utformning av övergångsbestämmelserna, att avdrag skall

kunna medgivas även vid 1956 års taxering. Den lämpligaste formen synes

härvid vara, att vid nämnda års taxering avdrag medgives för sjukförsäkringspremier

med samma belopp som vid 1955 års taxering.

Med åberopande av vad ovan anförts hemställer vi

dels beträffande utskottets hemställan under punkten A 1)

att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, alt 24 §, 25 § 1 mom., 31 §, 35 § 5 inom., 45 §, 46 §

1 och 2 mom., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 ävensom anvisningarna till 19 §, till 24 § punkterna 2 och

3, till 25 §, till 29 § punkt 1, till 36 § punkt 1, till 38 § punkt 2, till 54 § punkt

1 samt till 62 § samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

att till 25 och 39 §§ kommunalskattelagen skola fogas nya moment av

nedanstående lydelse samt att 25 § 3 och 4 mom. ävensom anvisningarna till

24 § punkt 6 och till 39 § punkt 3 samma lag skola upphöra att gälla.

24 §.

Till intäkt av annan fastighet skall, där ej annat föranledes av vad nedan

i andra stycket stadgas, hänföras vad av fastighet här i riket, som taxerats

såsom annan fastighet, kommit ägaren till godo, såsom:

hyresvärdet av---frälseränta.

Har fastighet---30 § 2 mom.

Förmån av-----särskilt redovisas.

Där fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall hyresvärdet

för bostad eller annan förmån från fastigheten, som tillkommit medlem

av föreningen eller delägare i bolaget, ävensom utdelning från föreningen

eller bolaget, som utgått annorledes än å andel eller aktie, räknas såsom

medlemmens eller delägarens intäkt av fastigheten. Såsom föreningens eller

bolagets intäkt av samma fastighet räknas vad som till föreningen eller bolaget

influtit från fastigheten ävensom avgifter eller andra inbetalningar, som

medlem eller delägare i sådan egenskap haft att utgöra till föreningen eller

bolaget, till den del desamma icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

25 §.

1 mom. Från bruttointäkten av annan fastighet må avdrag göras för omkostnader,

såsom för:

brandförsäkring, reparation---till fastigheten;

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital.

Medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag äger njuta

avdrag för ovan angivna omkostnader, såvitt de bestritts direkt av honom

själv, ävensom för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen

eller bolaget, som icke äro att anse såsom kapitaltillskott.

Har bostadsförening eller bostadsaktiebolag lämnat sina medlemmar eller

delägare utdelning annorledes än å andelar eller aktier, äger föreningen eller

bolaget njuta avdrag för vad sålunda under beskattningsåret utdelats, dock

ej för större belopp av det utdelade än som motsvarar beloppet av de inbetalningar

från medlemmarna eller delägarna, vilka icke äro att anse såsom

kapitaltillskott.

5 mom. Fysisk person, som i hemortskommunen haft intäkt av annan fastighet,

inrättad till bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet)

eller två familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet),

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 200 kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag

med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan bruttointäkten och

summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

31 §.

Till tjänst hänföres dels allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande

uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning och dels

tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet, tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning,

arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning, ävensom annan därmed

jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur.

Med tjänst---avdrag därför.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning, dels ock intäkt

genom restitution, avkortning eller avskrivning av sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering,

för vilken avdrag av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare års taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955 43

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 200 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsedda avdrag för

dem båda gemensamt åtnjutas med 400 kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden

mellan bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

45 §.

Vid beräkning---motsvarande garantibeloppet.

Oaktat garantibelopp--— nämnda kostnad. Vidare äger medlem av

bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, som med bostadsrätt eller

liknande besittningsrätt innehaft lägenhet i föreningen eller bolaget tillhörig

fastighet, tillgodonjuta den del av avdraget, som på lägenheten belöper.

46 §.

1 mom. Därest vid---samma kommun.

Avdrag är —-----av förvärvskällan.

2 mom. I hemortskommunen----allmän sjukförsäkring.

Därest skattskyldig----nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall beräknas till ett belopp

av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt till

ett belopp av minst 300 kronor. Härjämte skall gälla, att nu avsett avdrag

ej må för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 400 kronor; dock att,

om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med

andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas

med högst 800 kronor. Avdrag med högst 800 kronor må vidare åtnjutas om

skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes änka,

änkling eller frånskild) och haft hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad och för

vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

50 §.

2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den

beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt

ortsavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i hela

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt

hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs —-- 3 000 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

Om skattskyldigs---ovan sägs.

Skattskyldig, vars ---stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För skattskyldig, som i 2 inom. avses, såvitt angår annan kommun

än hemortskommunen, så ock för annan skattskyldig, utgör den taxerade

inkomsten tillika beskattningsbar inkomst. Denna skall för fysisk person,

oskift dödsbo och familjestiftelse, varom förmäles i 10 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt, angivas i hela hundratal kronor, så att

överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

Skatteplikt till kommunal inkomstskatt inträder, då den beräknade beskattningsbara

inkomsten i kommunen uppgår till minst 100 kronor.

Anvisningar

till 19 §.

Fattigunderstöd, begravningshjälp samt underhåll, som lämnats fånge

eller patient å hospital, m. m. dyl. är icke att hänföra till skattepliktig inkomst.

Detsamma gäller i fråga om till andra föreningar än bostadsföreningar

influtna medlemsavgifter (jfr 24 § sista stycket).

Bestämmelsen att---sistnämnda lag.

till 24 §.

2. Såsom av näst sista stycket i 24 § framgår, skall — — — av bostadsvärdet.

Om däremot —--uppgivna intäkterna.

Föreligger handelsträdgårdsrörelse — ---av rörelse.

3. Med bostadsförening---eller bolaget.

Såsom intäkt för bostadsförening eller bostadsaktiebolag och såsom avdragsgill

utgift för medlem eller delägare räknas sådan inbetalning av medlem

eller delägare, som icke är att anse som kapitaltillskott. Inbetalning,

som är att anse såsom kapitaltillskott, räknas icke såsom intäkt för föreningen

eller bolaget och far ej av medlemmen eller delägaren avdragas.

Med kapitaltillskott menas dels medlems inbetalning å insats i föreningen

och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning av

medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget användas

för fondering såsom genom kapitalavbetalning å skuld eller genom

ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten

eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Där lägenhet är upplåten

med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt,

skall dock icke någon del av hyresavgiften anses såsom kapital
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955 45

tillskott. Verkställes fondering inom förening eller bolag, utan att det framgår

vilka medel därför användas, skola i första hand anses för fondering

använda andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar under

beskattningsåret eller de under året influtna hyrorna för lägenheter,

som varit uthyrda till andra än medlemmar eller delägare i denna deras

egenskap. Vad härefter återstår av det till fondering använda beloppet skall

fördelas på nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek,

och skall vad därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de

med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses

såsom kapitaltillskott.

Utdelning från bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som utgår i förhållande

till innehavda aktier eller andelar, räknas ej såsom intäkt av fastigheten

utan såsom intäkt av kapital (se 38 § och punkt 2 av anvisningarna

till nämnda paragraf) eller undantagsvis såsom intäkt av rörelse.

till 25 §.

1. Bestämmelsen om —--fri bostad.

2. Avdrag medgives för —---under beskattningsåret.

3. Avdrag för värdeminskning —---- för inventarier.

4. Därest brandförsäkring tagits för all fmmtid, må avdrag för under

--— en gång.

Därest premien för försäkring för all framtid enligt försäkringsavtalet

erlägges under ett bestämt antal år med lika belopp för år räknat, må för

vart och ett av dessa år avdrag ske med---40 %.

5. För värdeminskning å bostadsförening eller bostadsaktiebolag tillhöriga

byggnader, maskiner och andra inventarier tillkommer avdraget föreningen

eller bolaget, och äger således medlem av föreningen eller delägare

i bolaget icke åtnjuta dylikt avdrag.

Angående medlems av bostadsförening och delägares i bostadsaktiebolag

rätt till avdrag för till föreningen eller bolaget gjorda inbetalningar hänvisas

till punkt 3 av anvisningarna till 24 §.

till 29 §.

1. Har annan---av rörelseinkomsten.

Har den skattskyldige i rörelse, som av honom utövats, för förädling eller

förbrukning tillgodogjort sig produkter från eget jordbruk eller någon dess

binäring eller från eget skogsbruk eller råämnen från egen eller av honom

brukad, i rörelsen ej använd fastighet, skall, såsom av 21 och 24 §§ framgår,

värdet av sådana produkter eller råämnen upptagas såsom intäkt av fastigheten.

Samma värde får därför avföras såsom omkostnad i rörelsen. Detsamma

gäller —--särskild förvärvskälla.

till 36 §.

1. Vid beräkning---stämpelkostnader m. in. Har den —--annan

förvärvskälla.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

till 38 §.

2. Till intäkt av kapital hänföres sådan utdelning från aktiebolag eller

ekonomisk förening, som utgår i förhållande till innehavda aktier eller andelar,

men däremot icke utdelning, som utgår efter annan grund, t. ex. i

förhållande till gjorda inköp eller försäljningar. Dylik utdelning är skattefri,

där den blott innebär en minskning i levnadskostnader, och skall i annat

fall hänföras till den förvärvskälla, vartill den på grund av sin beskaffenhet

är att räkna. Sålunda hänföres exempelvis till inkomst av annan

fastighet sådan utdelning från bostadsförening, som skett i förhållande till

erlagd hyra eller årlig avgift, samt till inkomst av jordbruk respektive rörelse

näringsidkares utdelning från ekonomisk förening i form av pristilllägg

å varor, som han sålt till föreningen, eller i form av rabatt för varor,

som han för sin näring inköpt av föreningen.

till 54 §.

1. Den befrielse---må njuta avdrag enligt 25 § 1 mom. sista styc
ket

eller 29 § 2 mom.

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om eftertaxering anföres

följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1957 för beskattning därstädes uppgivit en inkomst av 2 000 kronor. Hans

beskattningsbara inkomst blir då med tillämpning av bestämmelserna i 48

och 50 §§ 700 kronor. År 1958 upptäckes, att deklarationen varit felaktig,

i det att den skattskyldige rätteligen bort uppgiva en inkomst av 2 800 kronor.

Den beskattningsbara inkomsten hade alltså med tillämpning av nyssnämnda

lagrum år 1957 rätteligen bort vara 1 500 kronor, och till eftertaxering

år 1958 skall upptagas ett belopp av 1 500 — 700 = 800 kronor. Detta belopp

upptages — utan sammanblandning med den beskattningsbara inkomst,

som kan i vanlig ordning fastställas — i 1958 års taxeringslängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1956 eller tidigare år.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 46 § 2 mom. skall beträffande taxeringsåret

1956 följande gälla.

Har skattskyldig, som vid 1955 års taxering varit berättigad till avdrag

för avgift för sjukförsäkring i erkänd sjukkassa, under beskattningsåret

1955 icke erlagt annan avgift enligt lagen den 3 januari 1947 om allmän

sjukförsäkring än sådan som ingår i preliminär skatt eller understiger av

honom enligt sagda lag erlagd avgift av nyss nämnt slag den avgift, för vilken

han varit berättigad till avdrag vid 1955 års taxering, äger den skattskyldige

vid 1956 års taxering åtnjuta avdrag för sjukförsäkringsavgift med

samma belopp, varmed han varit berättigad till avdrag vid 1955 års taxering.

Vad nu sagts må dock ej föranleda att skattskyldig vid 1956 års taxe
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955 47

ring medges avdrag med sammanlagt högre belopp än som angives i 46 § 2

mom. tredje stycket.

dels ock beträffande utskottets hemställan under punkten B 3)

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville för riksdagen snarast framlägga förslag

till sådan ändring av kommunalskattelagen, att inkomst

av aktier eller andelar i ekonomiska föreningar blir

skattefri, förslagsvis upp till ett sammanlagt belopp av 150

kronor för ensamstående och 300 kronor för äkta makar.

II) av herrar Spetz, Söderquist, Kristensson i Osby, Sjölin och Anderson

i Sundsvall, vilka ansett

a) att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I den---(= utskottet s. 24 rad 8 nedifrån—s. 28 rad 2 uppifrån)

---sparstimulerande verkan.

Enligt de i propositionen redovisade undersökningarna beräknas ca 469 000

inkomstberäkningar bortfalla med ett avdrag å 100 kronor och ytterligare

ca 223 000 med ett avdrag å 200 kronor, och därutöver 134 000 med ett avdrag

å 300 kronor. Dessa uppgifter utvisar enligt utskottets mening att en

tungt vägande effekt ur förenklingssynpunkt kan ernås genom ett fritagande

av kapitalinkomster från beskattning upp till ett belopp av 200 kronor

för ensamstående respektive 300 kronor för gifta. Utskottet anser förslaget

i de likalydande motionerna I: 396 och II: 496 innefatta en lämplig

avvägning i förevarande hänseende och tillstyrker detsamma. Utskottet avstyrker

i enlighet härmed yrkandena i de likalydande motionerna 1:399

och II: 492 i vad avser ett avdrag för gifta med 400 kronor.

I de -____(= utskottet s. 28 rad 14 nedifrån—s. 29 rad 10 uppifrån)

---tillkomma kontantsparande.

Enligt de skattelagssakkunnigas undersökning uppgår antalet skattskyldiga

med en inkomst upp till 200 kronor av annan fastighet till lägst

196 000. Antalet torde komma att icke oväsentligt öka sedan de nya bestämmelserna

om schablonberäkning av en- och tvåfamiljsfastigheter trätt i kraft

från och med innevarande års taxering. Förslaget medför därför att bättre

överensstämmelse mellan den preliminära och den slutliga skatten skulle

ernås för elt avsevärt antal skattskyldiga. Vidare skulle sparande i eget hem

premieras på liknande sätt som kontantsparande. Utskottet tillstyrker därför

de inbördes likalydande motionerna I: 396 och II: 496, I: 399 och II: 492

samt I: 400 och II: 493 i nu förevarande del.

I detta sammanhang----— (= utskottet s. 29 rad 20- råd 14 ned
ifrån)

— -— ■— två och en halv.

Utskottet erinrar härutinnan till en början om att riksdagen år 1953 i

förenklingssyfte beslutat införa ifrågavarande schablontaxering, att tilllämpas

från och med innevarande års taxering. En återgång till tidigare

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

förfarande vore att uppge den förenklingseffekt som eftersträvats. Utskottet

avstyrker därför de likalydande motionerna I: 100 och II: 134.

Utskottet delar däremot de i de likalydande motionerna I: 146 och II:

158 anförda synpunkterna och föreslår i enlighet härmed att procenttalet för

beräkning av intäkt av berörda fastigheter fastställes till två och en halv.

Utskottet övergår — ---( = utskottet s. 30 rad 20 uppifrån—s. 33

rad 9 uppifrån) — •— — nämnda förhållande.

Propositionsförslaget innebär att de nya bestämmelserna skall tillämpas

första gången vid 1957 års taxering. I motionen 1:398 har härutinnan yrkats

att författningsändringarna skulle träda i kraft den 1 januari 1956 och

tillämpas redan fr. o. m. 1956 års taxering. Till stöd härför har i huvudsak

anförts att avgifterna till den allmänna sjukförsäkringen belastade de sjukförsäkrade

i form av preliminär skatt under år 1955. Genom att avgifterna

icke påfördes förrän i debetsedel å slutlig skatt enligt 1956 års taxering

kunde de avdragas först vid 1957 års taxering. Resultatet bleve regelmässigt

en skatteskärpning vid 1956 års taxering. Utskottet kan för sin del

bekräfta riktigheten av de här refererade synpunkterna. Utskottet vill därutöver

framhålla, att de regler som för närvarande gäller ifråga om rätt till

avdrag för avgift till allmän sjukförsäkring medför den konsekvensen

att skattskyldig, som tecknat sig för frivillig försäkring enligt lagen om

allmän sjukförsäkring och därför erlagt avgift under år 1955, får göra avdrag

för dessa avgifter redan vid 1956 års taxering, medan avdrag för alla

avgifter i övrigt till den allmänna sjukförsäkringen och då främst avgiften

för obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring, vilken alla med inkomst av

tjänst överstigande 1 800 kronor är skyldiga att erlägga, kan göras först

vid 1957 års taxering. De nu gällande reglerna skulle därför medföra en

skatteskärpning vid 1956 års taxering i särskilt hög grad för sistnämnda kategori,

d. v. s. praktiskt taget alla löntagare. Mot här förda resonemang kan

visserligen invändas att de avgifter, som erlagts bl. a. till den obligatoriska

tilläggssjukpenningförsäkringen under år 1955, får i princip avdragas enligt

gällande regler, ehuru med ett års försening. Detta förhållande hindrar

emellertid inte att det blir en skatteskärpning under själva övergångsåret.

En sådan konsekvens bör enligt utskottet i möjligaste mån undvikas. Den

väg som anvisats i de nyssnämnda motionerna är emellertid inte framkomlig,

eftersom avdragsrätten för de obligatoriska avgifterna för den allmänna

sjukförsäkringen enligt nu gällande regler är formellt knuten till de i debetsedeln

för slutlig skatt påförda avgifterna, och denna debetsedel i vad

avser 1955 års avgifter icke har kommit de skattskyldiga tillhanda före tidpunkten

för avlämnandet av inkomstdeklarationen år 1956 eller 1956 års

taxering. För att i möjligaste mån undvika skatteskärpningen föreslår utskottet

en annan metod, nämligen att det i övergångsbestämmelserna till

det nu förevarande lagförslaget inskrives ett stadgande av innebörd att

skattskyldiga som under år 1955 varit försäkrade enligt lagen den 3 januari

1947 om allmän sjukförsäkring vid 1956 års taxering skall åtnjuta ett schablonavdrag,

som bestämmes till 100 kronor för ensamstående och 200 kro
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955 49

nor för äkta makar. Då emellertid skattskyldig som erlagt avgift till frivillig

försäkring enligt sjukförsäkringslagen kan göra avdrag för denna

avgift inom ramen för det s. k. försäkringsavdraget enligt 46 § kommunalskattelagen,

bör här föreslagna schablonregel erhålla den begränsningen

att för det fall skattskyldig tillerkänts avdrag för avgift till här avsedd frivillig

försäkring, schablonavdraget skall minskas med motsvarande belopp.

Utskottet har slutligen att taga ställning till det i de likalydande motionerna

I: 103 och II: 136 framställda yrkandet om skrivelse till Kungl. Maj:t

med begäran om skyndsam utredning och förslag till innevarande års riksdag

om lättnader vid den statliga inkomstbeskattningen för de lägre inkomsttagarna.

Sedan motionerna avlämnades har utredning tillsatts med

uppgift att utreda frågan om en allmän skattesänkning för fysiska personer

och med tyngdpunkten förlagd till förmån för de mindre inkomsttagarna.

Detta uppdrag har anförtrotts 1950 års skattelagssakkunniga, vilka för ändamålet

förstärkts med två sakkunniga. Utskottet anser emellertid frågan

om en särskild skattesänkning för de lägre inkomsttagarna, för vilka — som

belysts i de ifrågavarande motionerna — skattetrycket skärpts i särskilt hög

grad, synnerligen angelägen, och utskottet föreslår därför att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till innevarande års riksdag

i här nämnt avseende att genomföras fr. o. m. den 1 januari 1956 och

att gälla som ett provisorium i avvaktan på den mera definitiva reglering

av frågan, som är avsedd att ske genom beslut vid nästa års riksdag. Denna

särskilda skattelättnad för de lägre inkomsttagarna bör alltså träda i kraft

samtidigt med den allmänna sänkning av den statliga inkomstskatten för

fysiska personer, som kan komma att beslutas vid innevarande års riksdag.

Det i propositionen framförda förslaget om avjämning av den beskattningsbara

inkomsten till närmast lägre hela 100-tal kronor anser utskottet

ligga väl i linje med de förenklingssträvanden som kännetecknar propositionen.

Utskottet tillstyrker sålunda förslaget i denna del. Ej heller övriga i

propositionen berörda frågor har givit anledning till erinran från utskottets

sida.

samt b) att utskottet bort hemställa

dels under punkten Al)

att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § 2 och 3 mom., 31 §, 33 § 1 och 2 inom., 35 §

5 inom., 46 § 2 inom., 50 § 2 och 3 mom. samt 51 § kominunalskattelagen

den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 62 § samma lag skola

4 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr IS

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, att till 25 § kommunalskattelagen

skall logas ett nytt moment, betecknat 5 mom. av nedan angivna lydelse,

samt att till 39 § samma lag skall fogas ett nytt moment, betecknat

3 mom., av följande lydelse.

24 §.

2 mom. Är annan fastighet inrättad till bostad åt en familj jämte personliga

tjänare (enfamiljsfastighet) eller två familjer jämte personliga tjänare

(tvåfamiljsfastighet) och föreligger ej fall, som avses nedan i sista stycket,

skall såsom intäkt av fastigheten upptagas ett belopp motsvarande för

helt år räknat två och en halv procent av fastighetens taxeringsvärde året

näst före taxeringsåret. Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före

taxeringsåret, beräknas intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat

enligt de grunder, som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst

före taxeringsåret.

Vad i nästföregående---- använda fastighetsdelen.

Har fastighet —--- icke ske.

Vad i detta ----publikt boställe.

3 mom. Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag och

bär fastigheten uteslutande eller huvudsakligen använts för beredande av

bostad åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare, skall såsom intäkt

av fastigheten upptagas ett belopp motsvarande för helt år räknat två och

en halv procent av fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret.

Finnes ej taxeringsvärde åsatt för året näst före taxeringsåret, beräknas

intäkten på grundval av fastighetens värde, uppskattat enligt de grunder,

som gällt för åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.

Att inkomst--- ■— till 38 §.

25 §.

5 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 24 § förmäles, äger, där

bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 25 § 1 och 3 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader i hemortskommunen

åtnjuta extra avdrag med 200 kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 och 3 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

31 §.

Till tjänst hänföres dels allmän eller enskild tjänst eller stadigvarande

uppdrag ävensom varje annan fast eller tillfällig arbetsanställning och dels

tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig

verksamhet, tillfälligt uppdrag, såsom uppdrag att förrätta bouppteckning,

arvskifte, auktion, besiktning, värdering, skogsräkning, ävensom annan därmed

jämförlig inkomstgivande verksamhet av tillfällig natur.

Med tjänst----avdrag därför.

(Se vidare anvisningarna.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

33 §.

1 mom. Från intäkt---såsom intäkt.

Avdrag får---tjänstens fullgörande.

Har den---gäld avdragas.

Den, som---arvode utgått.

1 andra fall än i nästföregående stycke sägs skall avdrag beräknas på sätt

i 2 mom. angives.

2 mom. Skattskyldig, som haft intäkt av tjänst, skall anses hava haft utgifter,

som i 1 mom. sägs, till ett belopp av minst 100 kronor, överstiger

summan av de utgifter, för vilka avdrag må ske, 100 kronor, skall avdraget,

därest nämnda summa icke utgör helt hundratal kronor, avrundas uppåt

till det hela hundratal kronor, som är närmast högre än summan av utgifterna.

Vad i första stycket sägs skall icke gälla, om summan av utgifterna uppgår

till eller överstiger summan av intäkterna, ej heller i den mån avdraget

genom tillämpning av nämnda stycke skulle komma att överstiga summan

av intäkterna.

(Se vidare anvisningarna.)

35 §.

5 mom. Till intäkt som i 1 mom. avses räknas jämväl dels lotterivinst,

därest densamma icke jämlikt 19 § är frikallad från beskattning, dels ock

intäkt genom restitution, avkortning eller avskrivning av sådan i slutlig eller

tillkommande skatt ingående pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering,

för vilken avdrag av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare års

taxeringar.

(Se vidare anvisningarna.)

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra avdrag

med 200 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit

gift och levt tillsammans med andra maken, må nu avsett avdrag för dem

båda gemensamt åtnjutas med 300 kronor. I intet fall må dock skattskyldig

åtnjuta extra avdrag med högre belopp än som svarar mot skillnaden mellan

bruttointäkten och summan av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

46 §.

2 mom. I hemortskommunen---allmän sjukförsäkring.

Därest skattskyldig---nämnda tid.

Avdrag, som i första stycket 3) här ovan avses, skall beräknas till ett

belopp av minst 150 kronor eller, om skattskyldig under beskattningsåret

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955

varit gift och levt tillsammans med andra maken, för dem båda gemensamt

till ett belopp av minst 300 kronor. Härjämte skall gälla, att nu avsett avdrag

ej må för skattskyldig åtnjutas till högre belopp än 300 kronor; dock

att, om skattskyldig under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, ifrågavarande avdrag för dem båda gemensamt må åtnjutas

med högst 600 kronor. Avdrag med högst 600 kronor må vidare åtnjutas

om skattskyldig under beskattningsåret varit ogift (varmed jämställes

änka, änkling eller frånskild) och haft hemmavarande eller av den

skattskyldige helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad

och för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat.

50 §.

2 mom. För fysisk person, som varit här i riket bosatt under hela eller

någon del av beskattningsåret, utgöres såvitt angår hemortskommunen den

beskattningsbara inkomsten av den taxerade inkomsten minskad med kommunalt

ortsavdrag. Den beskattningsbara inkomsten skall angivas i hela

hundratal kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt

hundratal kronor, bortfaller.

Finnes skattskyldigs--— 3 000 kronor.

Om skattskyldigs---ovan sägs.

Skattskyldig, vars — -—- -— stycket förmäles.

Vad härefter återstår avrundas nedåt till helt hundratal kronor och utgör

för skattskyldig, som nu nämnts, beskattningsbar inkomst.

3 mom. För skattskyldig, som i 2 mom. avses, såvitt angår annan kommun

än hemortskommunen, så ock för annan skattskyldig, utgör den taxerade

inkomsten tillika beskattningsbar inkomst. Denna skall för fysisk

person, oskift dödsbo och familjestiftelse, varom förmäles i 10 § 1 mom.

förordningen om statlig inkomstskatt, angivas i hela hundratal kronor, så

att överskjutande belopp, som icke uppgår till helt hundratal kronor, bortfaller.

(Se vidare anvisningarna.)

51 §.

Skatteplikt till kommunal inkomstskatt inträder, då den beräknade beskattningsbara

inkomsten i kommunen uppgår till minst 100 kronor.

Anvisningar

till 62 §.

Till ledning vid tillämpningen av bestämmelserna om eftertaxering anföres

följande exempel:

En ensamstående person, bosatt å ort tillhörande ortsgrupp II, har år

1057 för beskattning därstädes uppgivit en inkomst av 2 000 kronor. Hans

beskattningsbara inkomst blir då med tillämpning av bestämmelserna i 48

och 50 §§ 700 kronor. År 1958 upptäckes, att deklarationen varit felaktig,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1955 53

i det alt den skattskyldige rätteligen bort uppgiva en inkomst av 2 800

kronor. Den beskattningsbara inkomsten hade alltså med tillämpning av

nyssnämnda lagrum år 1957 rätteligen bort vara 1 500 kronor, och till eftertaxering

år 1958 skall upptagas ett belopp av 1 500—700 = 800 kronor.

Detta belopp upptages — utan sammanblandning med den beskattningsbara

inkomst, som kan i vanlig ordning fastställas — i 1958 års taxeringslängd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956; dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för år 1956 eller tidigare år. Vid tillämpning av bestämmelserna

i 46 § 2 mom. skall beträffande 1956 års taxering dock gällande följande.

Skattskyldig som under år 1955 varit försäkrad enligt lagen den 3 januari

1947 om allmän sjukförsäkring skall vid 1956 års taxering åtnjuta

avdrag för avgift till allmän sjukförsäkring med 100 kronor eller, om skattskyldig

under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans med andra

maken, för dem båda gemensamt med ett belopp av 200 kronor.

Här ovan nämnt avdrag skall tillkomma skattskyldig utöver det avdrag

som jämlikt 46 § 2 mom. första stycket 3) må tillkomma honom för avgifter

till andra försäkringar; dock att om skattskyldig jämlikt sistnämnda

lagrum tillerkänts avdrag för år 1955 erlagd avgift till frivillig försäkring

enligt 47_54 §§ lagen om allmän sjukförsäkring i föregående stycke nämnt

avdrag skall minskas med motsvarande belopp.

dels ock under punkten B 2)

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om skyndsam utredning och förslag till innevarande års

riksdag om särskilda lättnader av den statliga inkomstskatten

för de lägre inkomsttagarna att tillämpas från och med

1 januari 1956 som ett provisorium i avvaktan på den reglering

av denna fråga, som är avsedd att beslutas vid 1956

års riksdag, och att alltså träda i kraft samtidigt med den

allmänna sänkning av den statliga inkomstskatten, som kan

komma att beslutas vid innevarande års riksdag.

III) av herr Snggg.

550572 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:150 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från nöjesskatt i vissa fall. a1 i texten