Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner angående restitution av skatt å drivmedel för vissa motordrivna fordon inom jordbruksnäringen och trädgårdsskötseln.

1955-03-17 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:23, Betänkande i anledning av väckta motioner angående restitution av skatt å drivmedel för vissa motordrivna fordon inom jordbruksnäringen och trädgårdsskötseln.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 23-24

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 är 1953

1

Nr 23

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta

motioner angående restitution av skatt å drivmedel för

vissa motordrivna fordon inom jordbruksnäringen och

trädgårdsskötseln.

(1: a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 176 av herr Velander samt II: 180 av

herrar Östlund och Agerberg, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att bemyndiga Kungl. Maj :t att förordna om restitution med 325 kronor

om året, räknat fr. o. m. år 1955, av skatt för sådan motorbrännolja, som

förbrukas vid jordbruket till brännoljedrivna traktorer»;

2) de likalydande motionerna 1:357 av herrar Theodor Johansson och

Franzén samt II: 433 av herrar Svensson i Vä och Pettersson i Norregård,

vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att restitution med belopp,

som kan befinnas lämpligt, må beviljas av skatt för sådan bensin, som förbrukas

vid jordbruket till s. k. epatraktorer (dragbilar); samt bemyndiga

Kungl. Maj:t att i enlighet härmed förordna om restitution av sådan skatt»;

ävensom

3) de likalydande motionerna I: 358 av herr Herbert Hermansson in. fl.

och II: 173 av herr Larsson i Luttra in. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta om restitution av skatt på den bensin, som förbrukas Aid trädgårdsnäringen

till bensindrivna jordfräsar och andra mindre (enaxlade)

traktorer; samt bemyndiga Kungl. Maj:t att förordna om sådan restitution

och därvid fastställa ett schablonmässigt belopp av förslagsvis 75 kronor».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den män redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 176, I: 357 och 1:358.

Enligt förordningen den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt, som

trätt i kraft den 1 januari 1955, skall sådan skatt erläggas av registrerad

ägare av sådant motorfordon som drives med brännolja. Skattskyldighet

föreligger för brännolja, som förbrukas vid drift av motorfordonet. Skatten

1—513 55 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 23—24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1955

utgår med 32 öre för liter och erlägges -— i samband med deklaration rörande

förbrukningen av skattepliktig brännolja — kvartalsvis till kontrollstyrelsen.

Begreppet motorfordon i förordningen om brännoljeskatt har samma

innebörd som i vägtrafikförordningen. Under detta begrepp hänföres icke

traktor, varför skyldighet att erlägga brännoljeskatt således ej åvilar ägare

av traktor, såvitt avser brännolja som förbrukats för drift av traktorn.

Med traktor förstås enligt vägtrafikförordningen motordrivet fordon, som

är inrättat huvudsakligen såsom dragfordon för annat fordon eller för arbetsredskap

och som är konstruerat för en hastighet av högst 30 kilometer

i timmen samt endast med svårighet kan ändras till högre hastighet. Under

denna beteckning hänföres de i jordbruksdrift allmänt använda traktorerna.

Till traktorer är jämlikt kungörelsen den 31 maj 1940, nr 440, jämväl

vissa till dragfordon ombyggda bilar att hänföra. Har sålunda bil ombyggts

för att användas såsom dragfordon för annat fordon eller för arbetsredskap

på sådant sätt, att bakaxeln icke är försedd med fjädringsanordning

som uppbär chassiet, att avståndet mellan de yttersta hjulaxlarna icke överstiger

225 cm samt att de drivande fordonshjulens varvtal icke överstiger

en tiondedel av motorns varvtal, skall enligt nämnda kungörelse fordonet,

s. År. epatraktor, anses såsom traktor, därest det med hänsyn till ombyggnaden

är uppenbart att fordonet icke vidare är avsett att självständigt nyttjas

för utförande av transporter.

Bestämmelser om skatt på bensin är upptagna i förordningen den 3 maj

1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit. Bensinskatten

utgår för till riket införd och här tillverkad bensin samt uppbäres vid importen

resp. vid tillverkningsstället. Skatten utgör — efter den vid 1954

års riksdag beslutade höjningen —- 32 öre för liter.

Rätten att åtnjuta restitution av erlagd bensinskatt regleras i 5 § nyssnämnda

förordning. Däri finnes icke upptagen någon bestämmelse om rätt

till restitution av skatt för bensin som användes till bensindrivna redskap

vid jordbruket eller inom trädgårdsnäringen.

Frågan om lättnader i beskattningen av bensin, som förbrukas inom jordbruket,

har vid åtskilliga tillfällen varit föremål för statsmakternas uppmärksamhet.

Av vad därvid förekommit må här framhållas, att 1948 års

riksdag — som beslöt en höjning av bensinskatten från 18 öre till 45 öre

per liter från och med den 1 april 1948 genom uttagandet av en tilläggsskatt

av 27 öre per liter -— bemyndigade Kungl. Maj :t att förordna om

restitution av tilläggsskatten å sådan bensin, som förbrukats vid jordbruket

till bensindrivna traktorer under tiden den 1 april 1948 — den 31

mars 1949. Sedermera har 1949 och 1950 års riksdagar lämnat liknande

bemyndiganden för tiden den 1 april 1949 — den 31 december 1950.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 är 1955

3

Med stöd av dessa bemyndiganden har restitution beviljats med 27 öre

per liter under den tid bensinskatten utgått med 45 öre per liter. Restitutionerna

har handhafts av statens livsmedelskommission resp. statens jordbruksnämnd.

Sedan särskilda sakkunniga tillkallats för utredning av frågan om rätt

till restitution av skatt för bensin, som användes bl. a. vid jordbrukets drift,

avgav nämnda sakkunniga den 30 november 1949 förslag i ämnet. Enligt

förslaget skulle restitution beviljas jordbrukare av skatt för bensin, som

användes dels för motordrivna dragfordon eller andra motorer, nämligen

traktor, dragbil (epatraklor), biltraktor (jeep), jordfräs, självgående skördetröska

och täckdikningsmaskiner samt motor till skördetröska och mjölkningsmaskin

dels ock vid start av fotogentraktor eller dragbil. Vidare

framlades förslag om bl. a. rätt till restitution av skatt för bensin, som förbrukades

inom den yrkesmässiga trädgårdsskötseln under användandet av

motordrivna dragfordon eller andra motorer. Härjämte föreslog de sakkunniga

riktlinjer för restitutionsbeloppens beräkning. Sakkunnigförslaget,

som under remissbehandlingen rönte stark kritik med hänsyn till det invecklade

restitutionsförfarandet, har hittills icke föranlett vidare åtgärder.

Spörsmålet om restitution av skatt å bensin, som användes inom jordbruket,

upptogs sedermera av 1951 års utredning rörande beskattningen

av motorfordonstrafiken. Med skrivelse den 30 oktober 1952 överlämnade

utredningsmannen en promemoria med förslag till en provisorisk lösning

av frågan. Promemorian lades, efter remissbehandling, till grund för propositionen

nr 20 till 1953 års riksdag. Med bifall till denna proposition har

riksdagen bemyndigat Kungi. Maj:t att — i huvudsaklig överensstämmelse

med i propositionen angivna grunder — förordna om restitution av skatt

för sådan bensin, som under åren 1953 och 1954 förbrukats vid jordbruket

till bensindrivna traktorer. Den sålunda beslutade restitutionen avser schablonmässigt

fixerade belopp om 275 kronor för år 1953 och 300 kronor för

år 1954 samt utgår individuellt till ägare av bensindriven gummihjulstraktor

under förutsättning att traktorn till väsentlig del använts vid jordbruksdrift.

De sålunda medgivna restitutionsbeloppen har avvägts så, att de i

stort sett motsvarar fem sjättedelar av den bensinskatt, som beräknats

belöpa på den genomsnittliga bensinförbrukningen per år för en traktor,

använd på en brukningsdel av 10—20 hektar. Vid denna avvägning har

beaktats, att traktorerna borde beskattas för den bensin, som förbrukades

vid körning på väg. Genom beslut den 17 april 1953 har Kungl. Maj:t uppdragit

åt statens jordbruksnämnd att ombesörja restitutionen.

Den nu nämnda restitutionen omfattar icke epatraktorer. I den förevarande

utredningspromemorian anföres härom följande:

Av de nu nämnda fordonskategorierna torde anledning saknas att i detta

sammanhang diskutera införandet av en restitutionsrätt i fråga om skatten

å bensin som förbrukas i jordbruksdrift vid körning med epatraktorer. Det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 är 1955

belopp som ägaren till en epatraktor nödgas betala i skatt för bensin som

åtgår vid körning på åker är alltför obetydligt även ur den enskilde traktorägarens

synpunkt för att böra föranleda ett individuellt restitutionsförfarande

eller annan liknande åtgärd. Härtill kommer att just epatraktorerna

torde i större utsträckning än traktorer i egentlig mening användas vid jordbrukares

transporter och andra för jordbrukets räkning erforderliga körningar

på väg, varför beskattningen av bensinen till epatraktorerna framstår

såsom motiverad.

I sitt den 4 november 1953 dagtecknade betänkande med förslag till beskattning

av motorfordonstrafiken (SOU 1953: 34) behandlade utredningen

i ett särskilt avsnitt olika frågor om restitution av bensinskatt. Utredningen

föreslog, såvitt nu är i fråga, att den schablonmässiga restitutionen av skatt

för bensin till de bensindrivna traktorerna skulle tills vidare bibehållas,

dock med höjning av restitutionsbeloppet till 325 kronor. Förutom denna

restitution kunde utredningen icke förorda någon restitutionsrätt för skatten

å bensin, som använts vid jordbrukets drift. I fråga om bl. a. epatraktorerna

anförde utredningen följande:

Vad särskilt angår dragbilar och jeepar hyser utredningen den uppfattningen,

att dessa fordon även vid jordbruk i åtskilliga fall utnyttjas för

körning på väg i så stor utsträckning att någon särskild rätt till restitution

av skatten för bensin till desamma icke är sakligt berättigad. Den skatt

som för dessa fordon erlägges totalt såsom fordons- och drivmedelsskatt

torde sålunda icke i mera avsevärd grad överstiga vad efter vägtekniska

grunder bör erläggas i skatt för deras körning på väg. Även i detta hänseende

må erinras om att kompensation för skatten å bensin, som förbrukas

vid körning med nu berörda fordon, lämnas generellt via jordbrukskalkylen.

Vad angår restitutionsspörsmål berörande trädgårdsodlingen framhöll

utredningen följande:

Beträffande frågan om införandet av eu särskild restitutionsrätt för

bensin, som förbrukas inom den yrkesmässiga trädgårdsskötseln, är det

uppenbart — med hänsyn till de mycket olika betingelser under vilka den

yrkesmässiga trädgårdsskötseln utövas både lokalt sett och eljest — att

något schablonmässigt fastställt, enhetligt restitutionsbelopp, som fyller

rimliga anspråk på att vara rättvisande, icke kan framräknas. Vidare bör

framhållas att den årliga förbrukningen av bensin till bensindrivna redskap

inom trädgårdsskötseln i varje särskilt fall genomsnittligen är betydligt

lägre än årsförbrukningen för en bensindriven traktor som användes vid

jordbruket. Med hänsyn härtill och då 1948 års restitutionssakkunnigas

förslag om en individuell restitution icke ansetts genomförbart har utredningen

kommit till det resultatet, att -— trots den föreslagna höjningen av

bensinskatten — frågan om införandet av en restitutionsrätt i nu berörda

del ännu icke är möjlig att praktiskt lösa.

Vad utredningen föreslagit rörande den schablonmässiga restitutionen

av skatten för bensin, som användes inom jordbruket, upptogs i proposition

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 är 1955

a

nr 112 till 1954 års riksdag, som på hemställan av bevillningsutskottet i

betänkande nr 45 biföll propositionen i denna del. Beträffande övriga av

utredningen berörda restitutionsspörsmål uttalade departementschefen i

nämnda proposition, att han icke vore beredd att taga ställning i dessa

frågor, utan finge desamma ytterligare övervägas. I samband med behandlingen

av propositionen nr 112 hade riksdagen även att pröva ett motionsvis

framställt yrkande av innehåll, att vid en omprövning av ett vidgat restitutionsförfarande

beträffande bensinskattemedel även måtte beaktas trädgårdsnäringens

berättigade anspråk på restitution av sådan skatt för bensin,

som förbrukats vid drift av jordfräsar. Motionen föranledde ingen åtgärd

från riksdagens sida. I sitt ovannämnda av riksdagen godkända betänkande

nr 45 uttalade bevillningsutskottet, att utskottet för sin del intet hade att

erinra mot att den i motionen berörda frågan upptoges till övervägande vid

den fortsatta utredningen av restitutionsfrågorna inom hithörande område.

Det må här anmärkas, att genom rätten till restitution för jordbrukstraktorerna

enligt den schablonmässiga metod, som nu tillämpas, jordbruksnäringen

som sådan icke tillförts någon extra förmån. Anordningen innebär

endast, att man beträffande skatten å sådan bensin, som förbrukas vid

drift av jordbrukets bensindrivna traktorer, infört en individuell restitution

i stället för den återbäring av bensinskatt som beträffande den vid

jordbruket använda bensinen eljest sker kollektivt via jordbrukskalkylen.

Anledningen till denna övergång från kollektiv till individuell återbäring

av bensinskatt var, att man därigenom ville motverka en i och för sig icke

önskvärd utveckling av traktoranskaffningen inom jordbruket i riktning

mot minskat intresse för de bensindrivna — och effektivare — traktorerna.

Ytterligare må nämnas, att 1951 års utredning rörande beskattning av

motorfordonstrafiken med skrivelse den 30 december 1953 till chefen för

finansdepartementet överlämnat en promemoria med förslag till förordning

om traktorskatt. I promemorian förordades införandet av en enhetlig fordonsskatt,

inkluderande brännoljeskatt, (traktorskatt) av 72 kronor per år

för brännolje- och fotogendrivna jordbrukstraktörer. Fordonsbeskattning

av jordbrukets bensindrivna traktorer kunde däremot icke förordas med

hänsyn till storleken av den skatt som genomsnittligt åvilade dessa fordon

för förbrukningen av bensin utöver den kvantitet som ej omfattades av

utgående bcnsinskatterestitution. Under remissbehandlingen av förslaget

riktades, såvitt nu är i fråga, från vissa håll kritik mot den föreslagna beskattningen

av jordbrukstraktorerna, varvid bl. a. hänvisades till att jordbrukarna

erlade en avsevärd skatt till vägändamål via den bensin, som användes

för drift av dragbilar, jeepar, skördctröskor in. in. samt för start

av fotogendrivna och brännoljedrivna traktorer och dragbilar. Utredningens

förslag, som redovisats i ovannämnda proposition nr 112 till 1954 års riksdag,

har hittills icke föranlett någon vidare åtgärd från statsmakternas sida.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1955

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här nämnas följande.

I de likalydande motionerna I: 357 och II: 433 har motionärerna

—- under erinran om nu tillämpade restitution för jordbrukstraktorerna —

uttalat, att det icke funnes något vägande skäl att undantaga epatraktorerna

från ifrågavarande restitution. Det hade som skäl för detta undantagande

anförts, att epatraktorerna i större utsträckning än andra traktorer användes

för körningar på väg. Enligt motionärernas mening vore detta icke

en riktig bedömning. Det stora flertalet epatraktorer användes i det mindre

jordbruket och torde då inte nyttjas för transporter å vägar i större utsträckning

än vad som gällde beträffande de egentliga traktorerna. Motionärerna

ville understryka, att epatraktorerna vore av allra största betydelse

för det mindre jordbruket, där man oftast klarade all körning på åker med

sådana traktorer. Epatraktorn hade där blivit en ersättare för hästen. Undantagande

av epatraktorerna från skatterestitution måste främst bli en

belastning för det mindre jordbruket.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 358 och II: 173

framförda yrkandet har motionärerna uttalat, att de nuvarande bestämmelserna

om restitution av skatt på bensin, som använts för annat ändamål

än vägtransporter, missgynnade företagen inom trädgårdsnäringen. Då

utvecklingen på trädgårdsodlingens område tenderade mot ökad maskinanvändning

och antalet småtraktorer vore i stigande, bleve orättvisan i

dessa traktorers undantagande från restitutionsrätt alltmer framträdande.

De ekonomiska förhållandena inom denna näring vore heller icke sådana,

att det kunde finnas något motiv att belasta dess produktion med en extraskatt,

något som nuvarande bestämmelser faktiskt innebure.

Med erinran om vad som förekommit i frågan vid 1954 års riksdag uttalar

motionärerna vidare, att starka skäl emellertid talade för att restitutionsfrågan

bleve föremål för avgörande beslut redan vid innevarande års

riksdag. För det första vore det närmast fråga om utvidgning av området

för tillämpning av en redan godtagen princip. För det andra befunne sig

den dominerande sektorn inom trädgårdsnäringen, de mindre och medelstora

företagsenheterna, i en krissituation som en följd av starkt avtagande

lönsamhet. För det tredje och slutligen avsåges med den av finansministern

i proposition nr 112/1954 omnämnda utredningen närmast att utröna

i vad mån något enklare eller mera rättvist system för individuell restitution

av bensinskatt beträffande jordbrukets bensindrivna traktorer än det

nu gällande skulle kunna utformas. En utvidgning av tillämpningsområdet

för nu gällande system att omfatta även trädgårdsnäringens mindre

traktorer kunde sålunda inte utgöra något hinder för den blivande utredningen

att pröva andra framkomstvägar för restitutionsprincipens tillämpning

inom jordbruket. Ej heller torde några administrativa svårigheter

möta mot att tillämpa det nu gällande systemet vid den ifrågasatta restitu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 är 1955

7

tionen av bensinskatt för trädgårdsnäringens traktorer. Den genomsnittliga

förbrukningen av bensin för en jordfräs kunde uppskattas till omkring

200 liter per år, vilket vid en skatt av 32 öre skulle betyda ett restitutionsbehov

av 64 kronor. Denna bedömning torde dock ligga i underkant, och ett

belopp av 75 kronor syntes bättre svara mot den verkliga bensinförbrukningen.

Av handlingar som tillhandahållits utskottet av statens jordbruksnämnd

framgår, att totala antalet jordfräsar kan på grundval av uppgifter, som

lämnats av vederbörande generalagenter, beräknas för närvarande utgöra

drygt 8 000, varav ca hälften vore byggda uteslutande för bensindrift. Av

flertalet märken tillverkades maskiner med varierande motorstyrka från

en å två upp till tio hästkrafter. Bränsleförbrukningen skiftade avsevärt

för de olika typerna från en knapp liter till ca tre liter per timme. De större

typerna från fem hästkrafter och uppåt vore de vanligast förekommande

inom den yrkesmässiga trädgårdsskötseln. Antalet driftstimmar per maskin

växlade beroende på företagens storlek och produktionsinriktning. Enligt

generalagenternas uppgifter torde bränsleförbrukningen kunna beräknas

variera mellan 100 och 800 liter per maskin och år. De medelstora och

större bensindrivna jordfräsar nas årsförbrukning torde genomsnittligt uppgå

till 300 å 400 liter bensin.

Utskottet. I de föreliggande motionerna bär upptagits frågor om restitution

av skatt å drivmedel, som användes för vissa motordrivna fordon inom

jordbruksnäringen och trädgårdsskötseln. Sålunda yrkas i de likalydande

motionerna I: 176 och II: 180 restitution med 325 kronor årligen, räknat

från och med år 1955, av skatt för sådan motorbrännolja, som förbrukas

vid jordbruket till brännoljedrivna traktorer. I de likalydande motionerna

1:357 och 11:433 hemställes om restitution med lämpligt belopp av skatt

för sådan bensin, som förbrukas vid jordbruket till s. k. epatraktorer.

Slutligen yrkas i de likalydande motionerna 1:358 och 11:173 restitution

med ett schablonmässigt beräknat belopp av 75 kronor för år av skatt för

sådan bensin, som förbrukas vid trädgårdsnäringen till bensindrivna jordfräsar

och andra enaxlade traktorer. I samtliga fall föreslås, att riksdagen

bemyndigar Kungl. Maj :t att förordna om restitutionen.

Vad först angår det i de likalydande motionerna I: 176 och II: 180 framställda

yrkandet får utskottet erinra om att brännoljeskatt icke utgår för

den brännolja, som förbrukas vid drift av traktor. Vid sådant förhållande

föranleder motionerna ej vidare yttrande från utskottets sida.

Beträffande därefter den i de likalydande motionerna 1:357 och 11:433

väckta frågan om restitution av skatten för bensin, som förbrukas för drift

av s. k. epatraktorer, framgår av den ovan lämnade redogörelsen att dessa

fordon icke omfattas av den vid 1953 års riksdag beslutade bensinskatte
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 är 1955

i estitutionen för jordbrukstraktorerna. Som skäl för en sådan avgränsning

har åberopats, att det belopp, som ägaren till en epatraktor nödgas

betala i skatt för bensin som åtgår vid körning på åker, är alltför obetydligt

ur den enskilde traktorägarens synpunkt för att böra föranleda ett

individuellt lestitutionsförfarande samt att beskattningen av bensinen till

epatraktorerna framstår som motiverad med hänsyn till att dessa traktorer

i större utsträckning än traktorer i egentlig mening torde användas

för körning på väg. Utskottet vill härjämte erinra om att det huvudsakliga

skälet till 1953 års beslut om införandet av en individuell restitution av

skatten för traktorbensinen i stället för den då tillämpade kollektiva återbäiingen

\ia jordbrukskalkylen var, att en sådan anordning ansågs önskvärd

för att förhindra att jordbrukarna av kostnadsskäl avstod från att

anskaffa bensindrivna traktorer och på så sätt medverkade till en snedvridning

av jordbrukets traktoranskaffning. Detta skäl för en individuell

restitutionsrätt äger uppenbarligen icke giltighet i fråga om epatraktorerna.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser sig utskottet icke kunna

tillstyrka bifall till de likalydande motionerna I: 357 och II: 433. Vad särskilt

angår det i motionerna gjorda uttalandet, att undantagandet av epatraktorerna

från den nuvarande individuella skatterestitutionen utgjorde

en belastning för det mindre jordbruket, vill utskottet endast tillägga att,

i den mån begagnade traktorer av mindre typer kommer i handeln, antalet

epatraktorer torde komma att minska. Vidare må framhållas, att den nuvarande

restitutionen genom sin konstruktion i allmänhet framstår som

fördelaktig för ägare av mindre jordbruk med bensindriven traktor på den

grund, att restitutionsbeloppet schablonmässigt beräknats med hänsyn tagen

till en genomsnittligt större bensinförbrukning än som i allmänhet kan

antagas vara förenad med drift av traktor på de mindre brukningsdelarna.

Utskottet har slutligen att taga ställning till det i de likalydande motionerna

I: 358 och II: 173 framförda yrkandet om restitution av skatten för

bensin, som förbrukas inom trädgårdsnäringen för drift av jordfräsar

och liknande motorredskap. Beträffande dessa förekommer icke vare sig

kollektiv eller individuell restitution av bensinskatt. Såsom framgår av

den tidigare lämnade redogörelsen hade 1951 års bilskatteutredning vid

prövningen av frågan om restitutionsrätt för bensin, som förbrukades inom

den yrkesmässiga trädgårdsskötseln, kommit till det resultatet, att denna

fråga ännu icke vore möjlig att praktiskt lösa. Utredningen hade därvid

fäst särskilt avseende vid att denna näring utövades under mycket olika

betingelser, och att på denna grund något schablonmässigt fastställt, enhetligt

restitutionsbelopp, som fyllde rimliga anspråk på att vara rättvisande,

icke kunde framräknas.

För utskottet tillgängliga uppgifter bestyrker svårigheten att på förevarande

område införa en individuell restitutionsrätt, som fyller rimliga

krav på rättvisa och anpassning till administrativ lätthanterlighet. Sålunda

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1955

kan ifrågasättas om en restitutionsrätt skall omfatta jordfräsar av samtliga

storlekar eller om — av hänsyn till att restitution av alltför små belopp

skall undvikas — en begränsning måste ske till jordfräsar av viss minsta

storlek. I detta hänseende bör uppmärksammas de särskilda svårigheter

som ur kontrollsynpunkt uppkommer vid en avgränsning av restitutionen

på den grund att jordfräsarna icke är underkastade registrering, varför

kontrollmyndigheten hänvisas till sökandens egna uppgifter. Vidare torde

vissa svårigheter möta även när det gäller att bedöma vilka sökande, som

skall berättigas erhålla restitution. Med hänsyn till vad nu anförts kan utskottet

på föreliggande material icke förorda en restitutionsrätt i enlighet

med yrkandet i de likalydande motionerna I: 358 och II: 173. I likhet med

1954 års bevillningsutskott har utskottet dock ingen erinran mot att frågan

om restitution av skatt för bensin, som förbrukas inom trädgårdsnäringen

övcrväges vid den fortsatta utredningen av spörsmålen om restitution av

bensinskatt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:176 av herr Velander

samt II: 180 av herrar Östlund och Agerberg angående restitution

av skatt för motorbrännolja, som förbrukas vid jordbruket

till hrännoljedrivna traktorer, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna I: 357 av herrar Theodor

Johansson och Franzén samt II: 433 av herrar Svensson i Vä

och Pettersson i Norregård om restitution av skatt för bensin,

som förbrukas vid jordbruket till s. k. epatraktorer (dragbilar),

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; ävensom
3)

att de likalydande motionerna 1:358 av herr Herbert

Hermansson m. fl. och II: 173 av herr Larsson i Luttra in. fl.

om restitution av skatt på bensin, som förbrukas vid trädgårdsnäringen

till bensindrivna jordfräsar in. m., icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADÖLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon, Eriksson,

Söderquist, Niklasson, Snygg, Kronstrand, Bengtson och Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Sundström, Sjölin, Brandt, Allard, Strandh, Henriksson, Jansson i Aspehoda

och Nilsson i Svalöv.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.