Betänkande i anledning av väckt motion om ändrade grunder för erläggande av lagfartsståmpel vid utköp av fastighet enligt förordningen om fondskatt.
1955-03-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1955:25, Betänkande i anledning av väckt motion om ändrade grunder för erläggande av lagfartsståmpel vid utköp av fastighet enligt förordningen om fondskatt.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1955
1
Nr 25
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om
ändrade grunder för erläggande av lagfartsståmpel vid
utköp av fastighet enligt förordningen om fondskatt.
(1 :a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 175, av herr Strandh har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att lagfartsstämpel,
som följer av utköp av fastighet enligt förordningen om fondskatt
och som överstiger 2 000 kronor, skall fördelas till betalning under fem
år samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till text för erforderliga
författningsändringar».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel regleras genom förordningen den
19 november 1914 angående stämpelavgiften. Enligt 8 § i nämnda förordning
skall avhandling om köp av fast egendom, då den företes för lagfart,
förutom i vissa undantagsfall, förses med stämpel. Stämpeln utgår med 1
krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde om densamma förvärvats
av annan än aktiebolag. För sådana bolag utgår stämpeln i regel
med 2 kronor för varje 100 kronor av egendomens värde. Värdet å fast egendom
må jämlikt 10 § i nämnda förordning vid beräkning av lagfartsstämpel
ej upptagas lägre än näst föregående års taxeringsvärde men skall beräknas
efter köpeskillingen, så framt denna överstiger nämnda värde. Enligt
9 § stämpelförordningen skall stämpel till köpebrev på grund varav lagfart
sökes bekostas av kontrahenterna till hälften vardera, om ej annorlunda
blivit avtalat.
I förevarande sammanhang må anmärkas, att frågan om utformningen
av stämpelförordningen vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet bl. a. ur synpunkter som äger samband med möjligheterna
att kringgå bestämmelserna om lagfartsstämpel. I delta hänseende
må här framhållas följande.
På hemställan av 1932 års bevillningsutskott i dess betänkande nr 51 beslöt
samma års riksdag viss ändring i då gällande regler angående stämpelplikt
vid förvärv av fast egendom utav förening på grund av tillskott. I berörda
betänkande anförde utskottet bland annat följande.
Utskottet har vidare ansett önskvärt, alt den utredning rörande revision
av stämpelförordningen, varom 1929 års riksdag anhållit, utan onödigt upp1
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 25
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 är 1955
skov fullföljes och att vid densamma uppmärksamhet kommer att ägnas förevarande
spörsmål. Uppenbarligen i huvudsakligt syfte att vinna lindring
i stämpelbeskattningen vid överlåtelse av fast egendom har särskilt under
de senare åren ett stort antal bolags- och föreningsbildningar uppstått, vilka
i realiteten utgöra enmansföretag. Den till bolaget eller föreningen överlåtna
fastigheten har med andra ord »satts» på aktier eller föreningsandelar. Om
en dylik sammanslutning önskar överlåta densamma tillhörig fast egendom,
omfattar överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller andelarna i
sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom undgår nian
vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som är avsedd att utgå
vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till en annan, och
den fondstämpel, som skall erläggas vid överlåtelse av aktier, utgör i regel
endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift, som skolat utgå vid direkt
överlåtelse av den fasta egendomen. Då det givetvis ar angeläget, att en dylik
ojämnhet i beskattningen så vitt möjligt undanröjes, har utskottet ansett
sig böra fästa uppmärksamheten jämväl å detta spörsmål, vilket lämpligen
synes böra undersökas i samband med frågan om revision av stämpelförordningen.
Den bristande likformigheten i beskattningen vid å ena sidan direkt köp
av fastighet och å andra sidan förvärv av aktier eller andelar i bolag eller
förening, som äger fastighet, har belysts jämväl i bevillningsutskottets belänkanden
nr 31/1944, nr 13/1947, nr 18/1950 samt nr 20/1952, vilket sistnämnda
betänkande innehåller en sammanfattande redogörelse.
Genom beslut vid 1954 års riksdag infördes, på grundval av proposition
nr 187, bestämmelser om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt), varom
författning utfärdats den 21 maj 1954, nr 264. Skatten är av engångsnatur
och uttages å ansamlade vinstmedel hos familjebolag av förvaltningstyp,
som utnyttjats i skatteundandragande syfte. Fondskatten beräknas i princip
till 30 procent av fonderade vinstmedel med undantag av s. k. bundet kapital.
Fondbeskattade vinstmedel äger företaget sedermera utan ytterligare beskattning
utskifta under förutsättning att detta sker i samband med upplösning
inom tio år efter fondbeskattningen. På grund härav är syftet med fondskatten
icke endast att tvångsvis realisera andra ledet i dubbelbeskattningen
av ifrågavarande företags vinstmedel utan jämväl att åstadkomma en avveckling
av de fondbeskattade företagen. Ur sistnämnda synpunkt har i lagstiftningen
även beretts möjlighet för förvaltningsföretag till frivillig taxering
till fondskatt, om de i viss ordning anmält önskan härom. Har så skett
blir dessa företag helt underkastade förordningens bestämmelser.
Taxering till fondskatt åsättes för det beskattningsår, för vilket taxering
till statlig inkomstskatt i första instans äger rum år 1955, dock att, där på
grund av omläggning av räkenskapsår så ej kan ske, taxeringen åsättes påföljande
år.
Enligt närmare bestämmelser i 7 § förordningen om fondskatt samt i anvisningarna
till denna paragraf har — i syfte att undvika beskattning av icke
realiserad värdestegring av företagets tillgångar — delägare tillerkänts rätt
att, med viss modifikation från vilken här kan bortses, utan skattepåfölj
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1955 3
der ntköpa egendom, däribland fastighet, till företagets anskaffningskostnad
för egendomen. Avyttrar delägaren sålunda förvärvad egendom skall
han med avseende å realisationsvinstbeskattning behandlas som om han förvärvat
egendomen vid den tidpunkt företaget förvärvat densamma. Den här
nämnda utköpsrätten — med därmed förbundna skatteförmåner — äger
delägaren begagna sig av intill sex månader förflutit efter det taxeringen till
fondskatt vunnit laga kraft.
Ytterligare må nämnas, att påförd fondskatt skall fördelas till betalning
under fem år, dock att riksskattenämnden må, om synnerliga skäl därtill
föranleder, på ansökan medge att betalningen i stället fördelas på högst
tio år.
I ovannämnda proposition nr 187 redovisas ett av Föreningen auktoriserade
revisorer väckt förslag, att befrielse från skyldighet att erlägga lagfartsstämpel
m. m. skulle beviljas i sådana fall, då fastighet utköptes enligt
bestämmelserna i fondskatteförordningen. Föreningen anförde därvid
bl. a. att om lagfartsstämpel skulle utgå vid fastigheternas överflyttande på
delägarna, detta många gånger komme att utgöra ett allvarligt hinder för
en likvidation, icke minst med hänsyn till rådande kreditrestriktioner. Ett
förslag av nyss angiven innebörd framfördes jämväl av Sveriges advokatsamfund.
Departementschefen ansåg sig icke kunna biträda förslaget om frihet från
lagfartsstämpel och anförde därvid bl. a., att formen för ägande av fastighet
genom bolag ofta hade valts just för att undgå lagfartsstämpeln vid förändringar
i den reella äganderätten till fastigheten samt att, då sådana stämpelfria
överlåtelser även i stor omfattning skett, det icke vore rimligt att medge
frihet från lagfartsstämpel, då den ifrågavarande indirekta ägandeformen
— efter därmed vunna fördelar — avvecklades.
Vad sålunda förekommit föranledde ej särskilt uttalande från riksdagens
sida.
I den föreliggande motionen uttalar motionären, att det i praktiken visat
sig att utköp av fastighet enligt fondskatteförordningen ofta strandade på
att likvida medel saknats för gäldande av lagfartsstämpeln. Därigenom komme
ofta en högre fondskatt att påföras företaget än som lagstiftarna åsyftat,
och vidare motverkades önskemålet om företagets upplösning. Det syntes
därför vara skäl medgiva, att lagfartsstämpeln finge erläggas under eu
längre period. Mindre belopp i lagfartsstämpel borde dock icke kunna uppdelas.
Sålunda torde en gräns lämpligen sättas vid 2 000 kronor. Fondskatten
fördelades i regel på fem år. Fn motsvarande rätt borde införas i fråga
om gäldande av lagfartsstämpeln i dessa fall.
Utskottet. I den föreliggande motionen har hemställts om införandet av
bestämmelser om rätt att erlägga lagfartsstämpel till belopp överstigande
2 000 kronor genom fem årliga inbetalningar vid förvärv av fast egendom
enligt förordningen den 21 maj 1054 om fondskatt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1955
Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften
skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte in. fl. fång överlåtelsehandling,
då den företes för lagfart, utom i vissa undantagsfall, förses
med stämpel. Stämpeln utgår med 1 procent eller, om fastigheten förvärvats
av aktiebolag, med i regel 2 procent av egendomens värde. Enligt 9 §
samma förordning skall stämpeln, där ej annat avtalats, bekostas av köpare
och säljare till hälften vardera. Några bestämmelser om rätt att erlägga lagfartsstämpeln
genom flera inbetalningar finnes icke.
Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen tjänar bestämmelserna
om fondskatt två ändamål, nämligen dels att framtvinga en engångs
b esk a tf n i n g av vinstmedel hos sådana familjeföretag av förvaltningstyp>
som utnyttjats i skatteundandragande syfte, och dels att få till stånd
en upplösning av sådana företag. Sistnämnda syfte tillgodoses bl. a. på så
sätt, att företaget får åtnjuta vissa skatteförmåner, om det upplöses inom
tio år från det taxering till fondskatt skett. Andra företag av förvaltningstyp
än sådana, för vilka fondskatten är obligatorisk, har möjlighet att efter
frivillig anmälan bli taxerade till fondskatt och underkastade fondskatteförordningens
bestämmelser i övrigt.
Då med fondskatten, som utgår med 30 procent av de beskattade vinstmedlen,
ej avses att träffa icke realiserad värdestegring har delägare i företag,
som är skattskyldigt till fondskatt, tillerkänts rätt att utköpa företagets
tillgångar, däribland fastigheter, för pris icke understigande företagets anskaffningskostnad
för egendomen utan att beskattning såsom för förtäckt
utdelning eller utskiftning ifrågakommer. Även i övrigt är denna utköpsrätt
förmånlig ur beskattningssynpunkt. Utköpsrätten får begagnas intill
det sex månader förflutit efter det taxeringen till fondskatt vunnit laga kraft.
Den utköpsrätt, som sålunda tillerkänts delägare i ifrågavarande företag,
torde regelmässigt utnyttjas som ett normalt led för avveckling av de fastighetsägande
företagen och är som ovan antytts förenad med vissa skatteförmåner,
som i vissa fall kan bli betydande och som får ökat värde i samma
mån som anskaffningskostnaden understiger det aktuella värdet å egendomen.
Att på sätt yrkas i förevarande motion bereda ytterligaye skattelättnad
genom anstånd med lagfartsstämpelns erläggande bör enligt utskottets
mening icke ifrågakomma. Avgörande för utskottets inställning till denna
fråga har även varit, att många av de ifrågavarande företagen ursprungligen
tillkommit just för att ernå skatteförmåner på stämpelskattens område,
och det får antagas att detta syfte i stor utsträckning även uppnåtts.
Ett skäl mot införandet av den i motionen föreslagna anordningen torde
även vara, att utköp i viss utsträckning redan skett och lagfartsstämpel erlagts.
Det synes då utskottet mindre tillfredsställande att nu medgiva anstånd
med lagfartsstämpelns erläggande för sådana fall, då utköp ännu icke
kommit till stånd.
Utskottet vill slutligen tillägga att de skäl som föranlett införandet av
den i den tidigare lämnade redogörelsen omförmälda bestämmelsen om fondskattens
betalning under fem år i och för sig icke kan åberopas som stöd
Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1955
5
för en motsvarande anordning beträffande lagfartsstämpelns erläggande.
Ifrågavarande bestämmelse i fondskatteförordningen får givetvis huvudsakligen
ses mot bakgrunden av att denna beskattning är en i regel tvångsvis
uttagen engångsskatt på vinstmedel, som, om de utdelats i skälig omfattning,
beskattats i vanlig ordning. För sådana företag, som närmast åsyftas
med den föreliggande motionen, finnes såsom framgår av det tidigare anförda
möjlighet till en särskild lättnad med avseende å fondskattens erläggande,
i det att medgivande kan utverkas att skatten må fördelas på högst
tio år, om synnerliga skäl därtill föranleder. Vid prövningen av frågan
i vad mån sådana skäl föreligger bör givetvis även kunna beaktas omständigheter
som föranlett väckandet av den förevarande motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 175 av herr Strandh om ändrade grunder
för erläggande av lagfartsstämpel vid utköp av fastighet
enligt förordningen om fondskatt icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 mars 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Eriksson,
Söderquist, Niklasson, Snygg, Kronstrand, Bengtson och Magnusson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Sundström, Sjölin, Brandt, Allard, Strandh, Henriksson, Jansson i Aspeboda
och Nilsson i Svalöv.
550606 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.