Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om ändrade grunder för erläggande av lagfartsståmpel vid utköp av fastighet enligt förordningen om fondskatt.

1955-03-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:25, Betänkande i anledning av väckt motion om ändrade grunder för erläggande av lagfartsståmpel vid utköp av fastighet enligt förordningen om fondskatt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1955

1

Nr 25

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion om

ändrade grunder för erläggande av lagfartsståmpel vid

utköp av fastighet enligt förordningen om fondskatt.

(1 :a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,

II: 175, av herr Strandh har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att lagfartsstämpel,

som följer av utköp av fastighet enligt förordningen om fondskatt

och som överstiger 2 000 kronor, skall fördelas till betalning under fem

år samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till text för erforderliga

författningsändringar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Skyldigheten att erlägga lagfartsstämpel regleras genom förordningen den

19 november 1914 angående stämpelavgiften. Enligt 8 § i nämnda förordning

skall avhandling om köp av fast egendom, då den företes för lagfart,

förutom i vissa undantagsfall, förses med stämpel. Stämpeln utgår med 1

krona för varje fulla 100 kronor av egendomens värde om densamma förvärvats

av annan än aktiebolag. För sådana bolag utgår stämpeln i regel

med 2 kronor för varje 100 kronor av egendomens värde. Värdet å fast egendom

må jämlikt 10 § i nämnda förordning vid beräkning av lagfartsstämpel

ej upptagas lägre än näst föregående års taxeringsvärde men skall beräknas

efter köpeskillingen, så framt denna överstiger nämnda värde. Enligt

9 § stämpelförordningen skall stämpel till köpebrev på grund varav lagfart

sökes bekostas av kontrahenterna till hälften vardera, om ej annorlunda

blivit avtalat.

I förevarande sammanhang må anmärkas, att frågan om utformningen

av stämpelförordningen vid upprepade tillfällen varit föremål för riksdagens

uppmärksamhet bl. a. ur synpunkter som äger samband med möjligheterna

att kringgå bestämmelserna om lagfartsstämpel. I delta hänseende

må här framhållas följande.

På hemställan av 1932 års bevillningsutskott i dess betänkande nr 51 beslöt

samma års riksdag viss ändring i då gällande regler angående stämpelplikt

vid förvärv av fast egendom utav förening på grund av tillskott. I berörda

betänkande anförde utskottet bland annat följande.

Utskottet har vidare ansett önskvärt, alt den utredning rörande revision

av stämpelförordningen, varom 1929 års riksdag anhållit, utan onödigt upp1

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 25 är 1955

skov fullföljes och att vid densamma uppmärksamhet kommer att ägnas förevarande

spörsmål. Uppenbarligen i huvudsakligt syfte att vinna lindring

i stämpelbeskattningen vid överlåtelse av fast egendom har särskilt under

de senare åren ett stort antal bolags- och föreningsbildningar uppstått, vilka

i realiteten utgöra enmansföretag. Den till bolaget eller föreningen överlåtna

fastigheten har med andra ord »satts» på aktier eller föreningsandelar. Om

en dylik sammanslutning önskar överlåta densamma tillhörig fast egendom,

omfattar överlåtelsen visserligen formellt endast aktierna eller andelarna i

sammanslutningen men faktiskt själva fastigheten. Härigenom undgår nian

vid överlåtelse den beskattning av värdeomsättning, som är avsedd att utgå

vid övergång av äganderätt till fastighet från en person till en annan, och

den fondstämpel, som skall erläggas vid överlåtelse av aktier, utgör i regel

endast en ringa bråkdel av den stämpelavgift, som skolat utgå vid direkt

överlåtelse av den fasta egendomen. Då det givetvis ar angeläget, att en dylik

ojämnhet i beskattningen så vitt möjligt undanröjes, har utskottet ansett

sig böra fästa uppmärksamheten jämväl å detta spörsmål, vilket lämpligen

synes böra undersökas i samband med frågan om revision av stämpelförordningen.

Den bristande likformigheten i beskattningen vid å ena sidan direkt köp

av fastighet och å andra sidan förvärv av aktier eller andelar i bolag eller

förening, som äger fastighet, har belysts jämväl i bevillningsutskottets belänkanden

nr 31/1944, nr 13/1947, nr 18/1950 samt nr 20/1952, vilket sistnämnda

betänkande innehåller en sammanfattande redogörelse.

Genom beslut vid 1954 års riksdag infördes, på grundval av proposition

nr 187, bestämmelser om skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt), varom

författning utfärdats den 21 maj 1954, nr 264. Skatten är av engångsnatur

och uttages å ansamlade vinstmedel hos familjebolag av förvaltningstyp,

som utnyttjats i skatteundandragande syfte. Fondskatten beräknas i princip

till 30 procent av fonderade vinstmedel med undantag av s. k. bundet kapital.

Fondbeskattade vinstmedel äger företaget sedermera utan ytterligare beskattning

utskifta under förutsättning att detta sker i samband med upplösning

inom tio år efter fondbeskattningen. På grund härav är syftet med fondskatten

icke endast att tvångsvis realisera andra ledet i dubbelbeskattningen

av ifrågavarande företags vinstmedel utan jämväl att åstadkomma en avveckling

av de fondbeskattade företagen. Ur sistnämnda synpunkt har i lagstiftningen

även beretts möjlighet för förvaltningsföretag till frivillig taxering

till fondskatt, om de i viss ordning anmält önskan härom. Har så skett

blir dessa företag helt underkastade förordningens bestämmelser.

Taxering till fondskatt åsättes för det beskattningsår, för vilket taxering

till statlig inkomstskatt i första instans äger rum år 1955, dock att, där på

grund av omläggning av räkenskapsår så ej kan ske, taxeringen åsättes påföljande

år.

Enligt närmare bestämmelser i 7 § förordningen om fondskatt samt i anvisningarna

till denna paragraf har — i syfte att undvika beskattning av icke

realiserad värdestegring av företagets tillgångar — delägare tillerkänts rätt

att, med viss modifikation från vilken här kan bortses, utan skattepåfölj
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1955 3

der ntköpa egendom, däribland fastighet, till företagets anskaffningskostnad

för egendomen. Avyttrar delägaren sålunda förvärvad egendom skall

han med avseende å realisationsvinstbeskattning behandlas som om han förvärvat

egendomen vid den tidpunkt företaget förvärvat densamma. Den här

nämnda utköpsrätten — med därmed förbundna skatteförmåner — äger

delägaren begagna sig av intill sex månader förflutit efter det taxeringen till

fondskatt vunnit laga kraft.

Ytterligare må nämnas, att påförd fondskatt skall fördelas till betalning

under fem år, dock att riksskattenämnden må, om synnerliga skäl därtill

föranleder, på ansökan medge att betalningen i stället fördelas på högst

tio år.

I ovannämnda proposition nr 187 redovisas ett av Föreningen auktoriserade

revisorer väckt förslag, att befrielse från skyldighet att erlägga lagfartsstämpel

m. m. skulle beviljas i sådana fall, då fastighet utköptes enligt

bestämmelserna i fondskatteförordningen. Föreningen anförde därvid

bl. a. att om lagfartsstämpel skulle utgå vid fastigheternas överflyttande på

delägarna, detta många gånger komme att utgöra ett allvarligt hinder för

en likvidation, icke minst med hänsyn till rådande kreditrestriktioner. Ett

förslag av nyss angiven innebörd framfördes jämväl av Sveriges advokatsamfund.

Departementschefen ansåg sig icke kunna biträda förslaget om frihet från

lagfartsstämpel och anförde därvid bl. a., att formen för ägande av fastighet

genom bolag ofta hade valts just för att undgå lagfartsstämpeln vid förändringar

i den reella äganderätten till fastigheten samt att, då sådana stämpelfria

överlåtelser även i stor omfattning skett, det icke vore rimligt att medge

frihet från lagfartsstämpel, då den ifrågavarande indirekta ägandeformen

— efter därmed vunna fördelar — avvecklades.

Vad sålunda förekommit föranledde ej särskilt uttalande från riksdagens

sida.

I den föreliggande motionen uttalar motionären, att det i praktiken visat

sig att utköp av fastighet enligt fondskatteförordningen ofta strandade på

att likvida medel saknats för gäldande av lagfartsstämpeln. Därigenom komme

ofta en högre fondskatt att påföras företaget än som lagstiftarna åsyftat,

och vidare motverkades önskemålet om företagets upplösning. Det syntes

därför vara skäl medgiva, att lagfartsstämpeln finge erläggas under eu

längre period. Mindre belopp i lagfartsstämpel borde dock icke kunna uppdelas.

Sålunda torde en gräns lämpligen sättas vid 2 000 kronor. Fondskatten

fördelades i regel på fem år. Fn motsvarande rätt borde införas i fråga

om gäldande av lagfartsstämpeln i dessa fall.

Utskottet. I den föreliggande motionen har hemställts om införandet av

bestämmelser om rätt att erlägga lagfartsstämpel till belopp överstigande

2 000 kronor genom fem årliga inbetalningar vid förvärv av fast egendom

enligt förordningen den 21 maj 1054 om fondskatt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1955

Enligt 8 § förordningen den 19 november 1914 angående stämpelavgiften

skall vid överlåtelse av fast egendom genom köp eller byte in. fl. fång överlåtelsehandling,

då den företes för lagfart, utom i vissa undantagsfall, förses

med stämpel. Stämpeln utgår med 1 procent eller, om fastigheten förvärvats

av aktiebolag, med i regel 2 procent av egendomens värde. Enligt 9 §

samma förordning skall stämpeln, där ej annat avtalats, bekostas av köpare

och säljare till hälften vardera. Några bestämmelser om rätt att erlägga lagfartsstämpeln

genom flera inbetalningar finnes icke.

Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen tjänar bestämmelserna

om fondskatt två ändamål, nämligen dels att framtvinga en engångs

b esk a tf n i n g av vinstmedel hos sådana familjeföretag av förvaltningstyp>

som utnyttjats i skatteundandragande syfte, och dels att få till stånd

en upplösning av sådana företag. Sistnämnda syfte tillgodoses bl. a. på så

sätt, att företaget får åtnjuta vissa skatteförmåner, om det upplöses inom

tio år från det taxering till fondskatt skett. Andra företag av förvaltningstyp

än sådana, för vilka fondskatten är obligatorisk, har möjlighet att efter

frivillig anmälan bli taxerade till fondskatt och underkastade fondskatteförordningens

bestämmelser i övrigt.

Då med fondskatten, som utgår med 30 procent av de beskattade vinstmedlen,

ej avses att träffa icke realiserad värdestegring har delägare i företag,

som är skattskyldigt till fondskatt, tillerkänts rätt att utköpa företagets

tillgångar, däribland fastigheter, för pris icke understigande företagets anskaffningskostnad

för egendomen utan att beskattning såsom för förtäckt

utdelning eller utskiftning ifrågakommer. Även i övrigt är denna utköpsrätt

förmånlig ur beskattningssynpunkt. Utköpsrätten får begagnas intill

det sex månader förflutit efter det taxeringen till fondskatt vunnit laga kraft.

Den utköpsrätt, som sålunda tillerkänts delägare i ifrågavarande företag,

torde regelmässigt utnyttjas som ett normalt led för avveckling av de fastighetsägande

företagen och är som ovan antytts förenad med vissa skatteförmåner,

som i vissa fall kan bli betydande och som får ökat värde i samma

mån som anskaffningskostnaden understiger det aktuella värdet å egendomen.

Att på sätt yrkas i förevarande motion bereda ytterligaye skattelättnad

genom anstånd med lagfartsstämpelns erläggande bör enligt utskottets

mening icke ifrågakomma. Avgörande för utskottets inställning till denna

fråga har även varit, att många av de ifrågavarande företagen ursprungligen

tillkommit just för att ernå skatteförmåner på stämpelskattens område,

och det får antagas att detta syfte i stor utsträckning även uppnåtts.

Ett skäl mot införandet av den i motionen föreslagna anordningen torde

även vara, att utköp i viss utsträckning redan skett och lagfartsstämpel erlagts.

Det synes då utskottet mindre tillfredsställande att nu medgiva anstånd

med lagfartsstämpelns erläggande för sådana fall, då utköp ännu icke

kommit till stånd.

Utskottet vill slutligen tillägga att de skäl som föranlett införandet av

den i den tidigare lämnade redogörelsen omförmälda bestämmelsen om fondskattens

betalning under fem år i och för sig icke kan åberopas som stöd

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 25 år 1955

5

för en motsvarande anordning beträffande lagfartsstämpelns erläggande.

Ifrågavarande bestämmelse i fondskatteförordningen får givetvis huvudsakligen

ses mot bakgrunden av att denna beskattning är en i regel tvångsvis

uttagen engångsskatt på vinstmedel, som, om de utdelats i skälig omfattning,

beskattats i vanlig ordning. För sådana företag, som närmast åsyftas

med den föreliggande motionen, finnes såsom framgår av det tidigare anförda

möjlighet till en särskild lättnad med avseende å fondskattens erläggande,

i det att medgivande kan utverkas att skatten må fördelas på högst

tio år, om synnerliga skäl därtill föranleder. Vid prövningen av frågan

i vad mån sådana skäl föreligger bör givetvis även kunna beaktas omständigheter

som föranlett väckandet av den förevarande motionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 175 av herr Strandh om ändrade grunder

för erläggande av lagfartsstämpel vid utköp av fastighet

enligt förordningen om fondskatt icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Franzon, Eriksson,

Söderquist, Niklasson, Snygg, Kronstrand, Bengtson och Magnusson; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Sundström, Sjölin, Brandt, Allard, Strandh, Henriksson, Jansson i Aspeboda

och Nilsson i Svalöv.

550606 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.