Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om skatteplikt beträffande familjebostadsoch bränslebidrag till egnahemsägare.

1955-03-24 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:30, Betänkande i anledning av väckta motioner om skatteplikt beträffande familjebostadsoch bränslebidrag till egnahemsägare.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1955

7

Nr 30

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om skatteplikt beträffande familjebostads- och

bränslebidrag till egnahemsägare.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 353 av herrar Gustaf Elof sson och Herbert Hermansson samt

II: 169 av herr Persson i Norrby in. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta, att sådana statliga och kommunala bidrag för nedbringande av

bostadskostnaderna, som avses i Kungl. Maj :ts kungörelse nr 79/1953, vid

tillämpningen av kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt

skall betraktas som skattepliktig inkomst».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 353.

Enligt den i motionerna avsedda förordningen den 13 mars 1953 om

skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande av bostadskostnader (SFS nr

79/1953) skall statliga bidrag, som utgått för nedbringande av hyra eller

annan årskostnad för bostadslägenhet eller egnahemsfastighet och som direkt

tillgodoförts hyresgäst genom hyresavdrag eller egnahemsägare genom

nedsättning av amortering, ränta eller annan kapitalkostnad eller tomträttsavgäld

eller ock bostadsrättsinnehavare genom nedsättning av årlig avgift till

bostadsrättsföreningen, vid tillämpning av kommunalskattelagen och förordningen

om statlig inkomstskatt icke för hyresgästen, egnahemsägaren eller

bostadsrättsinnehavaren utgöra skattepliktig inkomst. Skattefriheten skall

gälla jämväl i fråga om kommunala bidrag, som utgått i samma syfte och

likartad form som nämnda statliga bidrag. I kungörelsen stadgas vidare att

den omständigheten, att en vid inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill

omkostnad helt eller delvis guldits med sådana bidrag, som ovan sagts, icke

må föranleda att avdrag vägras för omkostnaden i fråga.

Beträffande de bostadsbidrag, som i förevarande sammanhang är av intresse,

lämnades en utförlig redogörelse i proposition nr 52 till 1953 års

riksdag. Här må endast nämnas följande. Bestämmelser om hyresavdrag infördes

första gången genom en kungörelse den 4 september 1935 (nr 512),

vilkens rubrik sedermera ändrats till kungörelse om lån och bidrag av statsmedel

för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade, barnrika famil
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1955

jer. Den 27 maj 1938 utfärdades en kungörelse (nr 247) med motsvarande

bestämmelser för beredande av bostäder i egnahem.

Vid 1947 års riksdag beslöts en omläggning av den statliga låne- och bidragsverksamheten

till förmån för bostadsförsörjningen. Genom omläggningen

ersattes bland annat det dittilisvarande familjebidraget med ett familj

ebostadsbidrag till familjer med minst två minderåriga barn och bosatta

i nyuppförda eller ombyggda hus. Detta bidrag utgår från nämnda anslag

till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer. Bestämmelser

om familjebostadsbidrag har meddelats i kungörelsen den 30 juni 1958 (nr

557) om familjebostadsbidrag och bränslebidrag. Enligt kungörelsen utgår

dylika bidrag »för att sänka de årliga bostadskostnaderna för familjer med

flera barn samt befordra en förbättring av bostadsstandarden». Familjebostadsbidrag,

som utgår för familj, bosatt i familjemedlem tillhörigt enfamiljs-

eller tvåfamiljshus skall jämte bränslebidrag tillgodoföras familjen

genom avdrag å lånekostnaderna (räntor, amorteringar och eventuell tomträttsavgift).

Familjebostadsbidrag och bränslebidrag för familj, bosatt i

fastighet av annat slag, skall, där så är möjligt, utanordnas genom avdrag

å hyra eller årlig avgift till bostadsrättsförening men må i särskilda fall

tillgodoföras familj på annat lämpligt sätt; det får dock icke utbetalas kontant

till familjen. Familjebostadsbidrag utgår numera med 150 kronor för

varje barn. För familjer med små inkomster må beviljas en förstärkning

med 210 kronor för familj och år. Bränslebidragets belopp är i båda fallen

beroende på i vilken del av landet bostaden är belägen och utgör 240_300

kronor i fråga om enfamiljshus och 150—210 kronor i fråga om annat hus.

Bidragen må tillhopa icke överstiga årshyra eller årlig avgift.

För att helt familjebostadsbidrag och bränslebidrag skall utgå, må mannens

och hustruns sammanlagda beskattningsbara inkomst icke överstiga

ett i förhållande till barnantalet bestämt belopp, överstiger den beskattningsbara

inkomsten detta belopp med högst 1 500 kronor kan bidrag utgå

med reducerat belopp.

Beträffande bränslebidrag må nämnas, att sådana enligt brev den 3 september

1948 och den 29 juni 1950 utgår även till familjer, som åtnjuter

formån av hyresavdrag eller familjebidrag enligt 1935 och 1938 års förenämnda

kungörelser eller enligt i dessa kungörelser angivna grunder. Bränslebidraget

tillgodoföres därvid familjen på motsvarande sätt som familjebidraget.

Att märka är att familjebidrag enligt 1935 och 1938 års kungörelser i

vissa fall fortfarande utgår. I många fall utbytes redan beviljade familjebidrag

mot familjebostadsbidrag; såvitt avser familjebidrag i flerfamiljshus,

kan antagas att samtliga inom de närmaste åren kommer att ha utbytts

mot familjebostadsbidrag.

I några städer förekommer helt kommunala bostadsbidrag.

Rörande beskattningen av bostadsbidrag före ikraftträdandet av förenämnda

i motionerna åberopade förordning den 13 mars 1953 må nämnas, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1955

bestämmelser rörande den skatterättsliga behandlingen av dessa bidrag återfanns

endast i förordningen den 15 juni 1935 (nr 319) angående skattefrihet

för viss förmån av hgresavdrag. Enligt dessa bestämmelser skulle förmån,

vilken såsom hyresavdrag tillgodokom mindre bemedlad, barnrik familj

från å riksstaten uppfört anslag för främjande av bostadsförsörjning för dylika

familjer, vid tillämpning av kommunalskaltclagen och förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt (sedermera förordningen om statlig

inkomstskatt) ej utgöra skattepliktig inkomst. Enligt ordalagen var förordningen

endast tillämplig å bidrag, som utgick till mindre bemedlade, barnrika

familjer i hyreshus; vid tiden för förordningens tillkomst var detta den

enda bidragsform som fanns på detta område. Förordningen skulle således

enligt ordalydelsen ej vara tillämplig å bidrag till familjer i egnahem och ej

heller å bidrag till sådana i hyreshus bosatta familjer, som ej enligt gällande

bidragsbestämmelser betecknas såsom barnrika. Slutligen skulle bidrag till

ogifta utan barn falla utanför förordningens tillämplighetsområde. Av de i

det föregående omnämnda bidragen skulle alltså i enlighet härmed endast

förmån av hyresavdrag enligt 1935 års kungörelse och familjebostadsbidrag

eller bränslebidrag till familjer i flerfamiljshus vara att hänföra under förordningens

bestämmelser.

På grund av dessa förhållanden uppkom i vissa fall tveksamhet angående

skatteplikten för bidrag av hithörande slag. Främst gällde detta de bidrag,

som tillkom egnahemsägare. Tveksamheten tog sig bl. a. uttryck däri, att

beskattningsnämnderna i sin praxis på detta område kom till olika resultat.

I syfte att få denna olägenhet undanröjd gjordes hos Kungl. Maj :t vissa

framställningar om reglering av nämnda beskattningsfrågor.

Frågan om uttrycklig skattefrihet för familjebidrag enligt 1938 års kungörelse

bragtes vidare under riksdagens prövning genom motionen 11:305

(av herr Johansson i Stockholm in. fl.) vid 1948 års riksdag. I anledning

av motionen anförde bevillningsutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 50 bl. a. följande.

Det tillkommer givetvis icke utskottet att taga ställning till denna^ tolkningsfråga,

vilken, såvitt utskottet har sig bekant, icke varit föremål för

skattedomstolarnas prövning. Då emellertid olika uppfattningar i detta hänseende

kommit till uttryck vid tillämpningen, finner utskottet önskvärt, att

den oklarhet, som här råder, genom införande av tydligare bestämmelser

undanröjes. Utskottet vill härvid påpeka, att förmånen av hyresavdrag enligt

1935 års kungörelse och familjebidraget enligt 1938 års kungörelse utgå

från ett och samma anslag å riksstaten, vilket anslag från och med budgetåret

1944/45 benämnes »Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer».

Även om de båda bidragsformerna i så måtto äro olika, att hyresavdraget

enligt 1935 års kungörelse utgår för en förhyrd bostad, medan däremot

familjebidraget enligt 1938 års kungörelse gäller en bostad, som innehaves

med äganderätt, är dock syftet med dessa förmåner detsamma. I båda

fallen avses att bereda hjälp åt mindre bemedlade, barnrika familjer. Bägge

bidragsformerna ha sålunda tillkommit i barnens intresse. På grund bärav

och då hyresavdraget enligt 1935 års kungörelse är undantaget från skatteplikt,

synas utskottet vissa skäl kunna anföras för alt även familjebidraget

enligt 1938 års kungörelse bör vara fritaget från beskattning.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1955

Emellertid anser sig utskottet icke böra, såsom i motionen yrkats, föreslå

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag i ämnet. 1946 års riksdag

har på förslag av samma års bevillningsutskott i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställt om en översyn av reglerna om skattefrihet för vissa slag

av intäkter i syfte att åvägabringa en samordning mellan dessa regler och

de sociala förmånerna. Denna översyn har visserligen ännu icke kommit

till stånd, men utskottet förutsätter, att så kommer att ske så snart tillfälle

därtill gives. Enligt utskottets mening bör spörsmålet om den skatterättsliga

behandlingen av de ifrågavarande familjebidragen därvid tagas under övervägande.

Vid denna omprövning bör uppmärksamhet ägnas även åt de bidragsformer,

som vid den år 1947 beslutade omläggningen av den statliga

låne- och bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen ersatt

familjebidragen, liksom även åt andra därmed jämförliga bidragsformer.

Med hänsyn härtill avstyrker utskottet det i den förevarande motionen framställda

yrkandet.

Till fullgörande av ett den 2 februari 1952 till 1951 års bostadsutredning

under hand lämnat uppdrag att till socialdepartementet inkomma med en

utredning rörande beskattningen av familjebidrag, familjebostadsbidrag och

bränslebidrag överlämnade bostadsutredningen till chefen för socialdepartementet

en av utredningens expert, taxeringsinspektören Herman Malmer,

utarbetad och av bostadsutredningen godkänd promemoria, i vilken anfördes

bl. a. följande.

Skäl kunna anföras för att frågan om skatteplikt för ifrågavarande bostadsbidrag

löses i samband med en utredning om skatteplikten för sociala

bidrag över huvud eller åtminstone för alla sociala bidrag, vilka äro avsedda

att komma barn till godo eller för vilkas åtnjutande barnförsörjningskostnaderna

äro bestämmande. Av anledningar som ovan berörts synes emellertid

en dylik allmän utredning icke kunna avvaktas, utan torde förordningen

nr 319/1935 böra ersättas med ny författning. Denna författning

synes böra givas det innehåll, att barnfamilj — jämväl ensamstående med

barn — tillgodokommande förmån av hyresavdrag, familjebidrag, familjebostadsbidrag

och bränslebidrag enligt kungörelserna nr 512/1935, 247/

1938 eller 547/1948 eller enligt bestämmelser, utfärdade i anslutning till

dessa kungörelser, ävensom av kommunalt bidrag i liknande form och

med likartat syfte ej skall vid tillämpning av kommunalskattelagen och

förordningen om statlig inkomstskatt utgöra skattepliktig inkomst.

För det fall att en bestämmelse av detta innehåll gives, förutsättes, att

egnahemsägare vid beräkning av inkomst av fastighet blir berättigad till avdrag

för de totala utgifterna för räntor och tomträttsavgäld även till den del

dessa kunna beräknas ha guldits genom att bidrag av här avsett slag tillgodoförts

ägaren i form av avdrag å lånekostnaderna. En motsatt ståndpunkt

skulle innebära, att bidraget i realiteten icke i sin helhet bleve skattefritt,

och nödvändiggöra särskilda regler om proportionering av bidraget

mellan ränta, amortering och eventuell tomträttsavgäld.

Frågan blev ånyo föremål för riksdagens uppmärksamhet genom en motion

till 1952 års riksdag (11:376 av herrar Lager och Dahlgren). Samma

års bevillningsutskott avstyrkte i sitt betänkande nr 26 motionen, därvid

utskottet anförde bl. a., att då bostadsutredningens förenämnda promemoria

vore föremål för överväganden inom social- och finansdepartementen sak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1955 11

nades anledning att förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i äinnet. Betänkandet

godkändes av riksdagen.

Genom proposition nr 52 förelädes 1953 års riksdag förslag till den i motionerna

åberopade förordningen om skattefrihet för vissa bidrag till nedbringande

av bostadskostnader. Till stöd för förslaget anförde departementschefen

bl. a. följande.

Bostadsutredningen har vid sitt ställningstagande till skattefrågan utgått

från att i beskattningsavseende enahanda regler bör gälla beträffande förmån

av hyresavdrag enligt förenämnda 1935 års kungörelse, familjebidrag

enligt 1938 års kungörelse samt familj ebostadsbidrag och bränslebidrag,

vilka samtliga utgår från anslaget till hyresrabatter för mindre bemedlade,

barnrika familjer. Till denna ståndpunkt kan jag för min del ansluta mig.

Syftet med bidragen är ju att främja sådana familjers bostadsförsörjning,

oavsett huruvida de är bosatta i hyreshus eller egnahem. Den omständigheten

att det i det senare fallet blir fråga om inkomst av förvärvskällan annan

fastighet bör i detta sammanhang ej tillmätas avgörande betydelse. Skillnaden

mellan bidrag till egnahemsägare och bidrag till hyresgäster är särskilt

i fråga om familj ebostadsbidragen obetydlig. Bidragen utgår med ungefär

samma belopp till hyresgäster och egnahemsägare och förutsättningarna

för bidragens erhållande är i stort sett desamma.

Enligt min mening bör det icke ifrågakomma att nu taga bort den skattefrihet

som gäller i fråga om de bidragsformer, på vilka 1935 års skatteförordning

anses tillämplig. Följden av den nyss förda argumenteringen blir

då att beskattningsfrågan bör lösas så att samtliga nu ifrågavarande bidrag

__hyresavdrag, familjebidrag, familj ebostadsbidrag, bränslebidrag och tre
kronorsbidrag

— undantages från skatteplikt. Denna lösning har även i allmänhet

förordats i de tidigare nämnda framställningarna och remissyttrandena.

Med hänsyn till att flertalet bidrag i praxis icke beskattas torde genomförandet

av denna skattefrihet medföra ett relativt begränsat skattebortfall.

Ett särskilt skäl för sådan skattefrihet utgör det förhållandet att bidragen

i huvudsak är avsedda att utgå till familjer med barn och alltså att anse

såsom en samhällets hjälp till familjen för bestridande av kostnaderna för

barnen. Det kan i detta sammanhang anmärkas, att familjebostadsbidragens

storlek i huvudsak ej växlar med bostadens storlek utan i princip är beroende

på barnantalet.

Med hänsyn till det anförda förordar jag att bestämmelser införes om

skattefrihet för samtliga nu ifrågavarande bidrag.

Beträffande de kommunala bidragen till främjande av bostadsförsörjningen

för mindre bemedlade, barnrika familjer och för ensamstående mödrar

med barn har bostadsutredningen uttalat att det vore önskvärt att dessa bidrag

förklarades skattefria. Någon invändning mot att de kommunala bidragen

behandlas på samma sätt som motsvarande statliga har ej gjorts i remissutlåtandena.

För egen del har jag ej heller något att erinra häremot.

Jag vill emellertid understryka att det i detta sammanhang endast är fråga

om direkta motsvarigheter till de statliga familjebidragen och familjebostadsbidragen.

I den mån kommunerna lämnar bidrag av annan art till bostadskostnader

— exempelvis bostadstillägg inom folkpensionslagstiftningens

ram — bör de bär föreslagna bestämmelserna om skattefrihet icke vara tilllämpliga;

för folkpension gäller som förut nämnts särskilda beskattningsregler.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1955

Till genomförande av förslaget om skattefrihet för bidrag till egnahemsägare

(bostadsrättsinnehavare) har bostadsutredningen förutsatt, att egnahermsägaren

vid beräkning av nettointäkten av fastigheten skulle äga åtnjuta

avdrag för den del av räntan å lånat kapital liksom för den del av

tomträttsavgälden som erlagts medelst bostadsbidraget. Häremot har av

vissa remissinstanser, nämligen länsstyrelserna i Kalmar och Västmanlands

län, gensagor rests. En sådan avdragsrätt är emellertid nödvändig för att få

full likställighet i beskattningshänseende mellan bidragen till hyresgäster

och bidragen till egnahemsägare. Den omständigheten att bidraget av olika

skäl icke utbetalas kontant till egnahemsägaren utan användes för gäldande

av ränta och amortering avseende lån å fastigheten bör icke föranleda

till att räntekostnaden skall anses ha gulditiä av annan än den skattskyldige.

Som riksskattenämnden och kammarrätten påpekat är emellertid en klarläggande

bestämmelse måhända erforderlig för att avdrag skall kunna medges.

Jag förordar därför att en särskild föreskrift meddelas att den omständigheten,

att en vid inkomstberäkningen i och för sig avdragsgill omkostnad

helt eller delvis guldifes med bidrag i enlighet med vad nyss nämnts,

icke må föranleda att avdrag vägras för omkostnaden i fråga.

Propositionen tillstyrktes av 1953 års bevillningsutskott i dess betänkande

nr 22, därvid utskottet bl. a. anförde.

Beträffande egnahemsägare har den rådande oklarheten hänfört sig ej

endast till frågan om bidragen vore skattepliktiga utan jämväl till spörsmålet

huruvida sådan skattskyldig vid beräkning av nettointäkt av fastighet

vore berättigad till avdrag för ränta och tomträttsavgäld i den mån dessa

kostnader erlagts medelst bostadsbidraget. Liknande spörsmål har även förelegat

beträffande bostadsrättsinnehavare. I denna fråga intar propositionsförslaget

den ståndpunkten att avdrag skall medgivas.

De beskattningsfrågor, som beröres av förevarande förslag, utgör en del

av den större frågan om förhållandet mellan beskattning och sociala förmåner

över huvud taget. Utskottet finner därför, att det skulle varit mest följdriktigt

att föreliggande spörsmål fått prövas i samband med den utredning,

som begärts av 1946 års riksdag rörande översyn av reglerna om skattefrihet

för vissa slag av intäkter i syfte att åvägabringa en samordning mellan

dessa regler och de sociala förmånerna. Å andra sidan kan icke förnekas, att

frågan om bostadsbidragens skatterättsliga behandling fått en sådan aktualitet,

att tillräckliga skäl kan anses föreligga att på sätt som skett genom

förevarande förslag utbryta detta problem ur det större sammanhanget och

ge detsamma en provisorisk lösning. Utskottet kan med hänsyn till det

sist anförda tillstyrka en sådan lösning, och utskottet har ej heller funnit

anledning till erinran mot det föreliggande författningsförslaget.

Betänkandet godkändes av riksdagen.

I de nu förevarande motionerna anföres bl. a. att ifrågavarande bostadsförmåner

vore mycket förmånliga och bleve än förmånligare därigenom att

de nämnda bidragen vore helt fria från beskattning. Tack vare familjebostads-

och bränslebidragen kunde egnahemsägare få sina årskostnader för

bostaden helt eller delvis betalda av det allmänna och dessutom i sin inkomstdeklaration

få draga av dessa omkostnader. För egnahemsägare med

många barn kunde familjebostads- och bränslebidragen överskjuta de årliga

kapitalkostnaderna för bostaden, och då finge vederbörande tillgodo
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1955

räkna sig överskottet för avbetalning av egnahemslånet eller, om sådant

lån icke beviljats, motsvarande lån i enskilda kreditinrättningar. Även om

här vore fråga om familjer i små ekonomiska omständigheter, som väl behövde

hjälp från det allmänna för att skaffa sig en fullvärdig bostad, måste

man dock fråga sig, om det vore rimligt att de erhölle fullständig skattefrihet

för de bidrag de erhölle från det allmänna. Det borde väl vara en

riktig princip att de summor de erhölle i bidrag från det allmänna för att

nedbringa hyran eller bostadskostnaderna för egnahem räknades som inkomst,

som skulle beskattas i vanlig ordning. Det kunde erinras om att folkpensionen

ingalunda vore fri från beskattning. Beträffande familjebostadsoch

bränslebidrag kunde vidare framhållas, att en familj under en viss tid

kunde få behålla dessa bidrag, även om inkomsten stigit över den gräns,

över vilken familjen inte vore berättigad till dessa bidrag. Det föreskrevs

nämligen i vederbörande författning, att beslut om indragning eller nedsättning

av bidragen skulle fattas först när det två år i råd konstaterats, att vederbörande

familjs inkomst låge över gränsen för bidragsberättigande.

Utskottet. Familjebostadsbidrag och bränslebidrag utgår till mindre bemedlade,

barnrika familjer jämlikt ett flertal författningar, bl. a. kungörelsen

den 30 juni 1948 (nr 547), varjämte vissa kommunala bidrag av

liknande art förekommer. I förordningen den 13 mars 1953 (nr 79) stadgas,

att ifrågavarande bidrag icke skall utgöra skattepliktig inkomst, samt

att om en i och för sig avdragsgill omkostnad guldits med sådant bidrag,

detta icke skall föranleda att omkostnaden blir icke avdragsgill.

I de föreliggande motionerna har yrkats, att de bidrag, som avses i

sistnämnda förordning, skall utgöra skattepliktig inkomst. Enligt motionärernas

mening vore det icke rimligt, att fullständig skattefrihet erhölles

för dessa bidrag och att egnahemsägare dessutom finge verkställa avdrag

för räntor som erlagts med bidraget. Vidare framhålles, att en familj kunde

få behålla bidraget, även om inkomsten stigit över gränsen för bidragsberättigandet.

Beslut om nedsättning eller indragning av bidragen skulle

nämligen fattas först när vederbörandes inkomst två år i rad legat över

nämnda gräns.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att skattefrihet för bidrag

av ifrågavarande slag infördes redan genom förordningen den 15 juni 1935

(nr 319). Denna förordning var emellertid enligt ordalydelsen endast tilllämplig

å bidrag, som utgick till mindre bemedlade, barnrika familjer i

hyreshus enligt kungörelsen den 4 september 1935 (nr 512). Sedan emellertid

ytterligare ett flertal bestämmelser om bostadsbidrag tillkommit, uppkom

oklarhet beträffande den skatterättsliga behandlingen av dessa, vilket

i olika sammanhang påtalades. Då det icke ansågs böra ifrågakomma att

borttaga den skattefrihet, som gällde i fråga om de bidragsformer, på vilka

1935 års skatteförordning var tillämplig, framstod det såsom följdriktigt

att samtliga ifrågavarande bidrag undantogs från skatteplikt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1955

Utskottet vill till en början erinra om att åtskilliga invändningar riktats

mot en beskattning av ifrågavarande bidrag, bl. a. på grund av de praktiska

svårigheter, som därvid skulle uppkomma. Sålunda har framhållits,

att om förmånerna beskattades, kunde inkomstspärren icke bibehållas vid

en viss beskattningsbar inkomst. En familj, vars beskattningsbara inkomst

låge omedelbart under inkomstgränsen, bleve då berättigad till avdrag, men

samtidigt skulle den beskattningsbara inkomsten genom bidraget stiga över

gränsen och sålunda bidragsrätten gå förlorad. Tydligen måste därför inkomstspärren

konstrueras på annat sätt, exempelvis så att den för senare

år än det då bidraget beviljades bestämdes till viss beskattningsbar inkomst

minskad med förmånens, eventuellt även andra sociala förmåners

belopp. Då vidare bidragen icke passerade den bidragsberättigade, torde

han icke alltid ha en klar uppfattning av beloppet. Både på grund härav

och på grund av den bristande förståelse, som torde komma att möta en

beskattning av detta slag, kunde det befaras att beloppen bleve ofullständigt

deklarerade. Av stor betydelse syntes även vara, att något avdrag för källskatt

icke gärna kunde ifrågakomma vid utbetalning av ifrågavarande bidrag.

Beskattning av bidraget skulle sålunda i allmänhet resultera i kvarstående

skatt.

Beträffande den i motionerna berörda frågan, att egnahemsägare kan

erhålla avdrag för omkostnader, vilka erlagts med bostadsbidrag, får utskottet

endast hänvisa till uttalandet i proposition nr 52 till 1953 års riksdag,

att en sådan avdragsrätt är nödvändig för att få full likställighet i

beskattningshänseende mellan bidragen till hyresgäster och bidragen till

egnahemsägare.

Såsom av 1953 års bevillningsutskott uttalades utgör emellertid det nu

föreliggande spörsmålet endast en del av den större frågan om förhållandet

mellan beskattning och sociala förmåner överhuvud taget. Frågan om bostadsbidragens

beskattning hade emellertid fått en sådan aktualitet, att

tillräckliga skäl kunde anses föreligga att utbryta problemet ur det större

sammanhanget och ge det en provisorisk lösning. Med hänsyn till vad sålunda

förekommit kan utskottet icke förorda någon ändring i den år 1953

fastställda regleringen av denna fråga. I anledning av vad i motionerna

anförts därom, att folkpensionsförmånerna utgjorde skattepliktig inkomst»

vill utskottet erinra om att vid den utredning om en sänkning av den

statliga inkomstskatten, som 1950 års skattelagssakkunniga har att verkställa,

jämväl skall undersökas möjligheterna att fritaga folkpensionsförmånerna

från beskattning. Utskottet anser sig med avseende å det anförda

icke kunna tillstyrka bifall till de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1:353 av herrar Gustaf

Elofsson och Herbert Hermansson samt II: 169 av herr

Persson i Norrby m. fl. om skatteplikt beträffande familje
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 30 år 1955 15

bostads- och bränslebidrag till egnahemsägare icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 mars 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon,

Söderquist, Velander, Niklasson och Snygg, fröken Ranmark samt herr

Bengtson; ävensom

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sjölin, Brandt, Vigelsbo,

Allard, Kärrlander, Strandh, Henriksson, Anderson i Sundsvall och

Nilsson i Svalöv.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.