Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 10 mom. förordningen den 23 oktober 1908
1955-03-31 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1955:32, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 10 mom. förordningen den 23 oktober 1908
Dokumentets text
AV 32—31
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1955
1
Nr 32
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av § 10 mom. förordningen den 23 oktober
1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter.
I en den 4 mars 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 145, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning
om ändrad lydelse av 4 § 10 mom. förordningen den 23 oktober 1908 (nr
128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
Enligt 1908 års bevillningsavgiftsförordning är utländska amatöridrottsmän
befriade från att erlägga bevillningsavgift vid deltagandet i idrottstävlingar
här i landet. Då stadgandet i sin nuvarande utformning givit anledning
till olika tolkningar föreslås i propositionen att avgiftsfriheten i
stället angives skola avse deltagare i idrottstävlingar, anordnade av organisation,
som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad
inom Sveriges olympiska kommitté, eller av annan sammanslutning, som enligt
medgivande av Kungl. Maj it må vara likställd med sådan organisation
i nu förevarande hänseende.
Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 4 § 10 mom. förordningen den
23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter
Härigenom förordnas, att 4 § 10 mom. förordningen den 23 oktober 1908
angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 Senaste lydelse av 4 § 10 mom. se 1952: 360.
1 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 32—34
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1955
(Nuvarande lydelse:)
4 §•
10 mom. Frihet från erläggande av
bevillningsavgift enligt denna paragraf
åtnjutes:
a) för utlänningar — — — och
dylika;
b) för amatöridrottsmän vid deltagande
i idrottståvlingar; samt
c) då Kungl. Maj :t, —--från
bevillningsavgift.
(Föreslagen lydelse:)
4 §■
10 mom. Frihet från erläggande av
bevillningsavgift enligt denna paragraf
åtnjutes:
a) för utlänningar —- — —• och
dylika;
b) för deltagare i idrottstävling, anordnad
av organisation, som är ansluten
till Sveriges riksidrottsförbund
eller representerad inom Sveriges
olympiska kommitté, eller av annan
sammanslutning, som enligt medgivande
av Kungl. Maj:t må vara likställd
med sådan organisation i nu
förevarande hänseende; samt
c) då Kungl. Maj :t,---från
bevillningsavgift.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall äga tillämpning jämväl beträffande tillställning, vilken ägt rum
dessförinnan, under förutsättning att avgiften icke blivit fastställd genom
beslut, som vunnit laga kraft före ikraftträdandet av förordningen.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Enligt 4 § 2 mom. förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall utlänning —
med visst undantag för här i riket bosatt utlänning — som medverkar vid
offentlig föreställning, offentligt framförande av musik eller vid annan offentlig
tillställning, erlägga särskild bevillningsavgift med 20 procent av
den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter honom. Avgiften
skall erläggas oavsett huruvida inträdesavgift eller annan avgift uppbäres
eller tillställningen är avgiftsfri. Avgiften beräknas på hela den ifrågavarande
inkomsten, vare sig denna utgöres av i penningar bestämd ersättning,
naturaförmåner eller andel av inkomsten å tillställningen och utgår med
minst 50 öre för varje dag medverkan lämnas av utlänningen eller ersättning
till honom beräknas. Tillställningens anordnare svarar för avgiftens
erläggande.
I 4 § 10 mom. stadgas om frihet i vissa fall från erläggande av bevillningsavgift.
Avgiftsfriheten gäller bland annat för amatöridrottsmän vid
deltagande i idrottståvlingar. Då särskilda omständigheter föreligga kan vidare
Kungl. Maj :t medgiva befrielse från avgift för visst fall.
Om naturaförmåner ingår i den ersättning, som lämnas, skall dessa vid
bevillningsavgiftens bestämmande uppskattas till skäligt belopp i penningar.
Om högre värde icke är angivet, skall kost och logi därvid upptagas till
vardera fem kronor för dag (4 § 5 mom. 3 st.).
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1953 3
Av bevillningsavgiften tillfaller hälften staten och hälften den kommun,
inom vilken föreställning givits (4 § 12 mom.).
Den nu gällande avgiftsfriheten för amatöridrottsmän infördes genom
författningsändring 1910. Denna hade föranletts av ett utslag av regeringsrätten
den 5 november 1909 (RÅ 1909 not Fi 133) vari fastställdes att
Djurgårdens idrottsförening hade att erlägga bevillningsavgift för av föreningen
utbetald ersättning för ett tyskt fotbollslags medverkan vid en av
föreningen anordnad fotbollsmatch. I den proposition, vari förslag om författningsändringen
förelädes riksdagen, uttalade departementschefen bland
annat följande.
Huvudsyftet med 1908 års förordning angående bevillningsavgifter för
särskilda förmåner och rättigheter torde kunna sägas vara att undanröja
den privilegierade ställning, utlänningar dessförinnan i vissa fall intogo
gent emot landets egna invånare, vilka för sin inkomst av arbete erlade
direkt beskattning till stat och kommun.
Berörda synpunkt torde emellertid icke med fog kunna göras gällande beträffande
in- och utländska amatöridrottsmän, ty lika litet som det kan
sägas, att den utländske amatöridrottsmannen i förhållande till den inländske
vid uppträdande här i landet intager en privilegierad ställning, lika litet
kan det bliva tal om något slags konkurrens mellan de båda kategorierna.
Vid sådant förhållande synes ock den bärande grunden för förordningens
tillämplighet å de ifrågavarande utlänningarna hava bortfallit.
Därtill kommer den omständigheten, att det i allt fall synes vara föga
tilltalande, att utländska amatöridrottsmän, som, på inbjudan av svenska
idrottsförbund, besöka vårt land för att mäta sina krafter med våra egna
idrottsmän, för sitt uppträdande här betungas med särskild avgift till stat
och kommun, vare sig denna avgift faktiskt erlägges av dem själva eller av
vederbörande svenskt idrottsförbund. Särskilt starkt framträder denna synpunkt
vid tanke på de Olympiska spelen, vilka såsom bekant ar 1912 komma
att förläggas till Stockholm. Det synes mig nämligen ligga stor vikt upppå,
att vid denna, världens säkerligen förnämsta idrottstävling, vars anordnande
och genomförande på ett värdigt sätt får anses vara en hederssak
för hela vårt land och vars betydelse, även ur andra synpunkter än de
idrottsliga, icke torde böra underskattas, någon beskattning av de i spelen
deltagande utländska amatöridrottsmännen icke får förekomma.
Med en den 23 december 1954 dagtecknad skrift har Sveriges riksidrottsförbund
överlämnat en inom förbundet utarbetad promemoria angående
bevillningsavgift i samband med idrottstävlingar. över promemorian har,
efter remiss, yttranden avgivits av riksräkenskapsverket, statskontoret,
överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs
och Bohus län, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas
förbund.
Rörande det närmare innehållet i förenämnda promemoria samt de däröver
avgivna remissyttrandena tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen
(s. 4—14).
Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen
anfört följande.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 dr 1953
»Utlänning, som medverkar vid offentlig föreställning här i landet, skall
erlägga särskild avgift enligt 1908 års förordning angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter. Avgiften utgår med 20 procent
av bruttoinkomsten. Enligt uttryckligt stadgande är utländsk amatöridrottsman,
som deltar i idrottstävlingar, fritagen från skyldighet att erlägga
denna avgift.
I den av riksidrottsförbundet ingivna promemorian har omnämnts ett antal
under de senaste åren av beskattningsmyndigheterna meddelade beslut,
varigenom bevillningsavgift avkrävts vederbörande arrangör, oaktat de i
tävlingarna deltagande utländska idrottsmännen varit amatörer i den bemärkelse
denna term har inom idrottsrörelsen. Något avgörande i högsta instans
torde ännu icke föreligga. Rörande de närmare omständigheterna i de av
förbundet åsyftade fallen får jag hänvisa till den tidigare redogörelsen. Här
må endast erinras om vissa av de synpunkter, som framkommit vid ärendenas
behandling. Vid tolkningen av begreppet amatöridrottsman enligt 1908
års förordning kunde det icke, har man ansett, vara utslagsgivande, vilken
innebörd detta begrepp för närvarande hade i idrottsliga sammanhang. En
idrottsman erhöll numera, har det vidare påpekats, i väsentligt större utsträckning
än tidigare ersättning i samband med sin idrottsutövning utan
att därför förlora sitt amatörskap. Som en följd härav förekom det i viss omfattning
att svenska idrottsmän taxerades för inkomster av idrottsutövning.
Riksidrottsförbundet har i sin promemoria framhållit att man inom idrottens
organisationer icke kunde acceptera den tolkning av begreppet amatör,
som kommit till synes i de av förbundet omnämnda fallen. Skulle en sådan
praxis bli bestående koinnie i själva verket syftet med det särskilda stadgandet
om avgiftsfrihet för amatöridrottsmän att förfelas. Riksidrottsförbundet
avser med sin framställning att få till stånd en sådan författningsändring
att det av lagtexten klart framgår att bevillningsavgift icke skall
utgå för utländsk amatöridrottsman, i den mening detta begrepp har inom
idrottsrörelsen. Förbundet bar övervägt olika utvägar för att komma ifrån
de nuvarande tolkningssvårigheterna. Enligt förbundets mening skulle den
bästa lösningen erhållas om skyldigheten att erlägga avgift gjordes beroende
av vem som arrangerade tävlingen här i landet. Även ur den synpunkten
att det i praktiken blir den svenske arrangören som slutligen får gälda avgiften
framstode en sådan regel som den rimligaste. I enlighet härmed föreslår
riksidrottsförbundet att bestämmelsen utformas så att avgift icke skall
utgå för deltagare i tävlingar, anordnade av amatörorganisationer, som har
till uppgift att främja icke-professionell idrott eller gymnastik.
Det måste betecknas som ytterligt tveksamt om man verkligen avsett att
för bevillningsavgiftsförordningens del tillskapa ett självständigt amatörbegrepp
som kunde skilja sig från det amatörbegrepp som tillämpas inom
idrottsrörelsen. Vid stadgandets tillkomst var man ju på det klara med att
även en amatöridrottsman kunde uppbära ersättning för sitt deltagande i
tävlingar. Att storleken av denna ersättning och således även innebörden av
begreppet amatöridrottsman kunde växla från tid till annan är omständig
-
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1955
heter, som icke direkt berörts i förarbetena till stadgandet. I varje fall torde
emellertid kunna sägas att det vid stadgandets tillkomst icke var omöjligt
att förutse att så skulle kunna komma att bli förhållandet. Man har nu
bland annat framfört den uppfattningen att vid tolkningen av amatörbegreppet
i bevillningsavgiftsförordningen borde avgörande vikt fästas vid den
omständigheten att svenska amatöridrottsmän i viss omfattning blir beskattade
för traktamenten eller liknande som uppburits i samband med idrottsutövning.
Enligt min mening är detta en helt annan fråga eftersom den interna
svenska inkomstbeskattningen av ersättningar till idrottsmän i princip
icke gjorts beroende av om vederbörande är amatör eller professionell. Så
är däremot fallet i bevillningsavgiftsförordningen.
Då bestämmelsen i sin nuvarande utformning givit anledning till tolkningssvårigheter
vill jag, i likhet med flertalet remissinstanser, i princip tillstyrka
riksidrottsförbundets yrkande om ändring. Beträffande den rent författningstekniska
utformningen har olika meningar yppats under remissbehandlingen.
överståthållarämbetet och ett par länsstyrelser har ansett att
den av riksidrottsförbundet föreslagna formuleringen — vilken förutsätter
att den tillämpande myndigheten avgör såväl om det föreligger en »amatörorganisation»
som om denna har till uppgift att främja »icke-professionell»
idrott eller gymnastik — icke kommer att undanröja tolkningssvårigheterna.
Som ett alternativ har överståthållarämbetet förordat att avgiftsfriheten angives
avse deltagare i tävlingar, anordnade av till riksidrottsförbundet ansluten
förening.
Även enligt min uppfattning skulle en klar och entydig regel erhållas om
i författningen direkt angives vilka organisationer som avses. Förutom organisationer
anslutna till riksidrottsförbundet bör därvid medtagas organisationer,
vilka är representerade inom Sveriges olympiska kommitté. Avgiftsfriheten
torde därmed komma att omfatta praktiskt taget alla amatörorganisationer
som nu idkar internationellt tävlingsutbyte. Då det emellertid kan
tänkas att även organisationer, som verkar i samma syfte som de nu nämnda,
men icke är anslutna till riksidrottsförbundet eller representerade inom
olympiska kommittén anordnar internationella tävlingar, torde möjlighet
böra öppnas för Kungl. Maj:t att medgiva avgiftsbefrielse även beträffande
tävlingar, anordnade av sådana organisationer. Självfallet bör sådan befrielse
ifrågakomma endast beträffande organisationer av samma art som de förut
nämnda och med syfte att främja icke-professionell idrott och liknande.
Den sålunda föreslagna ordningen innebär — liksom riksidrottsförbundets
förslag — att avgiftsfriheten kan komma att utsträckas även till utländska
professionella idrottsmän, nämligen då sådana deltar i tävlingar anordnade
av svenska amatörorganisationer. Någon anledning till erinran härvidlag
torde dock icke föreligga. Det internationella tävlingsutbyte med professionella
idrottsmän, som kan förekomma i de svenska amatörförbundens regi,
ingår som ett led i organisationernas verksamhet för främjande av den svenska
idrotten. Då avgiften i själva verket icke uttages av de utländska idrottsmännen
utan erlägges av den svenske arrangören synes därför anledning
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1955
saknas att undantaga sådana fall från avgiftsfriheten. Det torde dessutom
här röra sig om ett relativt litet antal fall.
Den utformning av bestämmelsen som nu förordats torde tillgodose de
önskemål, som framförts från idrottsrörelsen. Jag vill i detta sammanhang
framhålla, att den omständigheten att exempelvis ett tidningsföretag står
som medarrangör för viss tävling icke i och för sig bör hindra att avgiftsfrihet
åtnjutes. I de nya bestämmelserna bör avgiftsfriheten liksom för
närvarande gälla vid deltagande i idrottstävlingar. Härunder inbegripes självfallet
också exempelvis tävlingar i ridsport och uppvisningar i gymnastik
o. dyl.
De nya bestämmelserna har föreslagits skola träda i kraft dagen efter den
då författningen utkommit från trycket. De synes emellertid böra göras tilllämpliga
även beträffande tävlingar, som ägt rum före sagda dag i de fall
då avgiften icke blivit fastställd genom beslut som vunnit laga kraft före
ikraftträdandet. Har besvärstiden för beslut om avgift icke utgått före dagen
för ikraftträdandet och blir beslutet icke överklagat, får det ankomma på
vederbörande länsstyrelse och kommun att på ansökan verkställa eventuell
restitution.»
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag, får hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 145, antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om ändrad lydelse av 4 § 10
mom. förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Stockholm den 31 mars 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Eriksson, Velander,
Niklasson och Anders Johansson, fröken Ranmark samt herrar Kronstrand,
Bengtson och Falk; ävensom
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Brandt, Allard, Jansson i
Aspeboda och Stenberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:203 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändrad ordning för beräkning av antalet elektorer vid förstakammarval. a1 i texten