Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 10 mom. förordningen den 23 oktober 1908

1955-03-31 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:32, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av § 10 mom. förordningen den 23 oktober 1908

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

AV 32—31

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1955

1

Nr 32

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse

av § 10 mom. förordningen den 23 oktober

1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter för särskilda

förmåner och rättigheter.

I en den 4 mars 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 145, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning

om ändrad lydelse av 4 § 10 mom. förordningen den 23 oktober 1908 (nr

128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

Enligt 1908 års bevillningsavgiftsförordning är utländska amatöridrottsmän

befriade från att erlägga bevillningsavgift vid deltagandet i idrottstävlingar

här i landet. Då stadgandet i sin nuvarande utformning givit anledning

till olika tolkningar föreslås i propositionen att avgiftsfriheten i

stället angives skola avse deltagare i idrottstävlingar, anordnade av organisation,

som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller representerad

inom Sveriges olympiska kommitté, eller av annan sammanslutning, som enligt

medgivande av Kungl. Maj it må vara likställd med sådan organisation

i nu förevarande hänseende.

Det vid propositionen fogade författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § 10 mom. förordningen den

23 oktober 1908 (nr 128) angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, att 4 § 10 mom. förordningen den 23 oktober 1908

angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter1 skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 4 § 10 mom. se 1952: 360.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 32—34

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1955

(Nuvarande lydelse:)

4 §•

10 mom. Frihet från erläggande av

bevillningsavgift enligt denna paragraf

åtnjutes:

a) för utlänningar — — — och

dylika;

b) för amatöridrottsmän vid deltagande

i idrottståvlingar; samt

c) då Kungl. Maj :t, —--från

bevillningsavgift.

(Föreslagen lydelse:)

4 §■

10 mom. Frihet från erläggande av

bevillningsavgift enligt denna paragraf

åtnjutes:

a) för utlänningar —- — —• och

dylika;

b) för deltagare i idrottstävling, anordnad

av organisation, som är ansluten

till Sveriges riksidrottsförbund

eller representerad inom Sveriges

olympiska kommitté, eller av annan

sammanslutning, som enligt medgivande

av Kungl. Maj:t må vara likställd

med sådan organisation i nu

förevarande hänseende; samt

c) då Kungl. Maj :t,---från

bevillningsavgift.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

och skall äga tillämpning jämväl beträffande tillställning, vilken ägt rum

dessförinnan, under förutsättning att avgiften icke blivit fastställd genom

beslut, som vunnit laga kraft före ikraftträdandet av förordningen.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Enligt 4 § 2 mom. förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall utlänning —

med visst undantag för här i riket bosatt utlänning — som medverkar vid

offentlig föreställning, offentligt framförande av musik eller vid annan offentlig

tillställning, erlägga särskild bevillningsavgift med 20 procent av

den inkomst, som på grund av hans medverkan tillflyter honom. Avgiften

skall erläggas oavsett huruvida inträdesavgift eller annan avgift uppbäres

eller tillställningen är avgiftsfri. Avgiften beräknas på hela den ifrågavarande

inkomsten, vare sig denna utgöres av i penningar bestämd ersättning,

naturaförmåner eller andel av inkomsten å tillställningen och utgår med

minst 50 öre för varje dag medverkan lämnas av utlänningen eller ersättning

till honom beräknas. Tillställningens anordnare svarar för avgiftens

erläggande.

I 4 § 10 mom. stadgas om frihet i vissa fall från erläggande av bevillningsavgift.

Avgiftsfriheten gäller bland annat för amatöridrottsmän vid

deltagande i idrottståvlingar. Då särskilda omständigheter föreligga kan vidare

Kungl. Maj :t medgiva befrielse från avgift för visst fall.

Om naturaförmåner ingår i den ersättning, som lämnas, skall dessa vid

bevillningsavgiftens bestämmande uppskattas till skäligt belopp i penningar.

Om högre värde icke är angivet, skall kost och logi därvid upptagas till

vardera fem kronor för dag (4 § 5 mom. 3 st.).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1953 3

Av bevillningsavgiften tillfaller hälften staten och hälften den kommun,

inom vilken föreställning givits (4 § 12 mom.).

Den nu gällande avgiftsfriheten för amatöridrottsmän infördes genom

författningsändring 1910. Denna hade föranletts av ett utslag av regeringsrätten

den 5 november 1909 (RÅ 1909 not Fi 133) vari fastställdes att

Djurgårdens idrottsförening hade att erlägga bevillningsavgift för av föreningen

utbetald ersättning för ett tyskt fotbollslags medverkan vid en av

föreningen anordnad fotbollsmatch. I den proposition, vari förslag om författningsändringen

förelädes riksdagen, uttalade departementschefen bland

annat följande.

Huvudsyftet med 1908 års förordning angående bevillningsavgifter för

särskilda förmåner och rättigheter torde kunna sägas vara att undanröja

den privilegierade ställning, utlänningar dessförinnan i vissa fall intogo

gent emot landets egna invånare, vilka för sin inkomst av arbete erlade

direkt beskattning till stat och kommun.

Berörda synpunkt torde emellertid icke med fog kunna göras gällande beträffande

in- och utländska amatöridrottsmän, ty lika litet som det kan

sägas, att den utländske amatöridrottsmannen i förhållande till den inländske

vid uppträdande här i landet intager en privilegierad ställning, lika litet

kan det bliva tal om något slags konkurrens mellan de båda kategorierna.

Vid sådant förhållande synes ock den bärande grunden för förordningens

tillämplighet å de ifrågavarande utlänningarna hava bortfallit.

Därtill kommer den omständigheten, att det i allt fall synes vara föga

tilltalande, att utländska amatöridrottsmän, som, på inbjudan av svenska

idrottsförbund, besöka vårt land för att mäta sina krafter med våra egna

idrottsmän, för sitt uppträdande här betungas med särskild avgift till stat

och kommun, vare sig denna avgift faktiskt erlägges av dem själva eller av

vederbörande svenskt idrottsförbund. Särskilt starkt framträder denna synpunkt

vid tanke på de Olympiska spelen, vilka såsom bekant ar 1912 komma

att förläggas till Stockholm. Det synes mig nämligen ligga stor vikt upppå,

att vid denna, världens säkerligen förnämsta idrottstävling, vars anordnande

och genomförande på ett värdigt sätt får anses vara en hederssak

för hela vårt land och vars betydelse, även ur andra synpunkter än de

idrottsliga, icke torde böra underskattas, någon beskattning av de i spelen

deltagande utländska amatöridrottsmännen icke får förekomma.

Med en den 23 december 1954 dagtecknad skrift har Sveriges riksidrottsförbund

överlämnat en inom förbundet utarbetad promemoria angående

bevillningsavgift i samband med idrottstävlingar. över promemorian har,

efter remiss, yttranden avgivits av riksräkenskapsverket, statskontoret,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus samt Göteborgs

och Bohus län, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas

förbund.

Rörande det närmare innehållet i förenämnda promemoria samt de däröver

avgivna remissyttrandena tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen

(s. 4—14).

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget har departementschefen

anfört följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 dr 1953

»Utlänning, som medverkar vid offentlig föreställning här i landet, skall

erlägga särskild avgift enligt 1908 års förordning angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter. Avgiften utgår med 20 procent

av bruttoinkomsten. Enligt uttryckligt stadgande är utländsk amatöridrottsman,

som deltar i idrottstävlingar, fritagen från skyldighet att erlägga

denna avgift.

I den av riksidrottsförbundet ingivna promemorian har omnämnts ett antal

under de senaste åren av beskattningsmyndigheterna meddelade beslut,

varigenom bevillningsavgift avkrävts vederbörande arrangör, oaktat de i

tävlingarna deltagande utländska idrottsmännen varit amatörer i den bemärkelse

denna term har inom idrottsrörelsen. Något avgörande i högsta instans

torde ännu icke föreligga. Rörande de närmare omständigheterna i de av

förbundet åsyftade fallen får jag hänvisa till den tidigare redogörelsen. Här

må endast erinras om vissa av de synpunkter, som framkommit vid ärendenas

behandling. Vid tolkningen av begreppet amatöridrottsman enligt 1908

års förordning kunde det icke, har man ansett, vara utslagsgivande, vilken

innebörd detta begrepp för närvarande hade i idrottsliga sammanhang. En

idrottsman erhöll numera, har det vidare påpekats, i väsentligt större utsträckning

än tidigare ersättning i samband med sin idrottsutövning utan

att därför förlora sitt amatörskap. Som en följd härav förekom det i viss omfattning

att svenska idrottsmän taxerades för inkomster av idrottsutövning.

Riksidrottsförbundet har i sin promemoria framhållit att man inom idrottens

organisationer icke kunde acceptera den tolkning av begreppet amatör,

som kommit till synes i de av förbundet omnämnda fallen. Skulle en sådan

praxis bli bestående koinnie i själva verket syftet med det särskilda stadgandet

om avgiftsfrihet för amatöridrottsmän att förfelas. Riksidrottsförbundet

avser med sin framställning att få till stånd en sådan författningsändring

att det av lagtexten klart framgår att bevillningsavgift icke skall

utgå för utländsk amatöridrottsman, i den mening detta begrepp har inom

idrottsrörelsen. Förbundet bar övervägt olika utvägar för att komma ifrån

de nuvarande tolkningssvårigheterna. Enligt förbundets mening skulle den

bästa lösningen erhållas om skyldigheten att erlägga avgift gjordes beroende

av vem som arrangerade tävlingen här i landet. Även ur den synpunkten

att det i praktiken blir den svenske arrangören som slutligen får gälda avgiften

framstode en sådan regel som den rimligaste. I enlighet härmed föreslår

riksidrottsförbundet att bestämmelsen utformas så att avgift icke skall

utgå för deltagare i tävlingar, anordnade av amatörorganisationer, som har

till uppgift att främja icke-professionell idrott eller gymnastik.

Det måste betecknas som ytterligt tveksamt om man verkligen avsett att

för bevillningsavgiftsförordningens del tillskapa ett självständigt amatörbegrepp

som kunde skilja sig från det amatörbegrepp som tillämpas inom

idrottsrörelsen. Vid stadgandets tillkomst var man ju på det klara med att

även en amatöridrottsman kunde uppbära ersättning för sitt deltagande i

tävlingar. Att storleken av denna ersättning och således även innebörden av

begreppet amatöridrottsman kunde växla från tid till annan är omständig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1955

heter, som icke direkt berörts i förarbetena till stadgandet. I varje fall torde

emellertid kunna sägas att det vid stadgandets tillkomst icke var omöjligt

att förutse att så skulle kunna komma att bli förhållandet. Man har nu

bland annat framfört den uppfattningen att vid tolkningen av amatörbegreppet

i bevillningsavgiftsförordningen borde avgörande vikt fästas vid den

omständigheten att svenska amatöridrottsmän i viss omfattning blir beskattade

för traktamenten eller liknande som uppburits i samband med idrottsutövning.

Enligt min mening är detta en helt annan fråga eftersom den interna

svenska inkomstbeskattningen av ersättningar till idrottsmän i princip

icke gjorts beroende av om vederbörande är amatör eller professionell. Så

är däremot fallet i bevillningsavgiftsförordningen.

Då bestämmelsen i sin nuvarande utformning givit anledning till tolkningssvårigheter

vill jag, i likhet med flertalet remissinstanser, i princip tillstyrka

riksidrottsförbundets yrkande om ändring. Beträffande den rent författningstekniska

utformningen har olika meningar yppats under remissbehandlingen.

överståthållarämbetet och ett par länsstyrelser har ansett att

den av riksidrottsförbundet föreslagna formuleringen — vilken förutsätter

att den tillämpande myndigheten avgör såväl om det föreligger en »amatörorganisation»

som om denna har till uppgift att främja »icke-professionell»

idrott eller gymnastik — icke kommer att undanröja tolkningssvårigheterna.

Som ett alternativ har överståthållarämbetet förordat att avgiftsfriheten angives

avse deltagare i tävlingar, anordnade av till riksidrottsförbundet ansluten

förening.

Även enligt min uppfattning skulle en klar och entydig regel erhållas om

i författningen direkt angives vilka organisationer som avses. Förutom organisationer

anslutna till riksidrottsförbundet bör därvid medtagas organisationer,

vilka är representerade inom Sveriges olympiska kommitté. Avgiftsfriheten

torde därmed komma att omfatta praktiskt taget alla amatörorganisationer

som nu idkar internationellt tävlingsutbyte. Då det emellertid kan

tänkas att även organisationer, som verkar i samma syfte som de nu nämnda,

men icke är anslutna till riksidrottsförbundet eller representerade inom

olympiska kommittén anordnar internationella tävlingar, torde möjlighet

böra öppnas för Kungl. Maj:t att medgiva avgiftsbefrielse även beträffande

tävlingar, anordnade av sådana organisationer. Självfallet bör sådan befrielse

ifrågakomma endast beträffande organisationer av samma art som de förut

nämnda och med syfte att främja icke-professionell idrott och liknande.

Den sålunda föreslagna ordningen innebär — liksom riksidrottsförbundets

förslag — att avgiftsfriheten kan komma att utsträckas även till utländska

professionella idrottsmän, nämligen då sådana deltar i tävlingar anordnade

av svenska amatörorganisationer. Någon anledning till erinran härvidlag

torde dock icke föreligga. Det internationella tävlingsutbyte med professionella

idrottsmän, som kan förekomma i de svenska amatörförbundens regi,

ingår som ett led i organisationernas verksamhet för främjande av den svenska

idrotten. Då avgiften i själva verket icke uttages av de utländska idrottsmännen

utan erlägges av den svenske arrangören synes därför anledning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 32 år 1955

saknas att undantaga sådana fall från avgiftsfriheten. Det torde dessutom

här röra sig om ett relativt litet antal fall.

Den utformning av bestämmelsen som nu förordats torde tillgodose de

önskemål, som framförts från idrottsrörelsen. Jag vill i detta sammanhang

framhålla, att den omständigheten att exempelvis ett tidningsföretag står

som medarrangör för viss tävling icke i och för sig bör hindra att avgiftsfrihet

åtnjutes. I de nya bestämmelserna bör avgiftsfriheten liksom för

närvarande gälla vid deltagande i idrottstävlingar. Härunder inbegripes självfallet

också exempelvis tävlingar i ridsport och uppvisningar i gymnastik

o. dyl.

De nya bestämmelserna har föreslagits skola träda i kraft dagen efter den

då författningen utkommit från trycket. De synes emellertid böra göras tilllämpliga

även beträffande tävlingar, som ägt rum före sagda dag i de fall

då avgiften icke blivit fastställd genom beslut som vunnit laga kraft före

ikraftträdandet. Har besvärstiden för beslut om avgift icke utgått före dagen

för ikraftträdandet och blir beslutet icke överklagat, får det ankomma på

vederbörande länsstyrelse och kommun att på ansökan verkställa eventuell

restitution.»

Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.

Maj :ts förslag, får hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande

proposition nr 145, antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om ändrad lydelse av 4 § 10

mom. förordningen den 23 oktober 1908 (nr 128) angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.

Stockholm den 31 mars 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Eriksson, Velander,

Niklasson och Anders Johansson, fröken Ranmark samt herrar Kronstrand,

Bengtson och Falk; ävensom

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Orgård, Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Brandt, Allard, Jansson i

Aspeboda och Stenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:203 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändrad ordning för beräkning av antalet elektorer vid förstakammarval. a1 i texten