Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar beträffande fastighetsbeskattningen m. m.

1955-04-19 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:38, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar beträffande fastighetsbeskattningen m. m.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

17

Nr 38

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vissa ändringar beträffande fastighetsbeskattningen

m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 99 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 133 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att 47 och 58 §§ kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) samt anvisningarna till 47, 58 och 60 §§ kommunalskattelagen

skola erhålla följande ändrade lydelse.

47 §.

För fastighet, som året näst före taxeringsåret varit skattepliktig, beräknas

garantibelopp till tre procent av fastighetens taxeringsvärde förstnämnda

år. Garantibeloppet upptages---testamentariskt förordnande.

Vad som---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

58 §.

Där inkomst av rörelse, efter ty i 57 § är sagt, skall tagas till beskattning

i mera än en kommun, skall i fråga om inkomstens fördelning gälla följande.

I kommun, där den skattskyldige tillhörig, i rörelsen använd skattepliktig

fastighet är belägen, beskattas så stor del av inkomsten som motsvarar

två procent av fastighetens för beskattningsåret gällande taxeringsvärde

(fastighetsandel). Förslår ej inkomsten härtill och finnas flera sådana

kommuner, skall inkomsten fördelas mellan dem i förhållande till de

inom varje kommun belägna fastigheternas taxeringsvärde.

Vad efter avräkning av dylika fastighetsandelar återstår av inkomsten beskattas

i fråga om:

bankrörelse i---inom kommunen.

(Se vidare anvisningarna.)

2 intrång till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. ATr 36—38

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning —- --följande exempel.

1. Har rörelseidkare, som använder av honom ägd fastighet i rörelsen,

gjort sådan omläggning av räkenskapsår att beskattningsåret kommit att

omfatta 9 månader, beräknas garantibeloppet till 9/12 av det belopp, som

motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde. Har beskattningsåret

---angivet belopp.

2. Har i fall, då beskattningsår sammanfaller med kalenderår, fastighet

bytt ägare den 1 september beskattningsåret, beräknas garantibeloppet

för den tidigare ägaren till 8/12 och för den nye ägaren till 4/12 av det belopp,

som motsvarar tre procent av fastighetens taxeringsvärde.

3. Har en rörelseidkare gjort sådan omläggning av räkenskapsår att

det beskattningsår, som ligger till grund för 1958 års taxering, omfattar

tiden 1 juli 1956—31 december 1957 samt har han för sin rörelse förvärvat

en fastighet den 1 september 1956 och en annan fastighet den 1

april 1957, beräknas garantibeloppet vid nyssnämnda taxering för förstnämnda

fastighet till 16/12 och för sistnämnda fastighet till 9/12 av vad

som motsvarar tre procent av respektive fastigheters taxeringsvärden.

till 58 §.

1. Förhållandetal, enligt vilka den efter fastighetsandelens avräknande

återstående inkomsten av bankrörelse fördelas till beskattning inom olika

kommuner, uträknas för varje kontor på följande sätt. De belopp---

kontorets förhållandetal.

2. Beträffande fördelning till beskattning inom flera kommuner av

inkomst av rörelse, som avser att medelst ledning tillhandahålla vatten,

gas eller elektrisk kraft, gäller, att — därest icke till rörelseidkare av

annan levererats vatten, gas eller elektrisk kraft för distribution — den

efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda,

att sedan den kommun, där huvudkontor funnits, tilldelats tio procent,

tjugofem procent taxeras i kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk

varit beläget, samt sextiofem procent i kommun där förbrukning ägt rum.

Om i---huvudkontoret funnits. Har till rörelseidkare av annan levere
rats

vatten, gas eller elektrisk kraft till distribution, skall så stor andel av

de på kommun, där vatten-, gas- eller kraftverk är beläget, belöpande tjugofem

procent av den efter fastighetsandelens avräknande återstående inkomsten,

som motsvarar den av rörelseidkaren mottagna leveransen av

vatten, gas eller elektrisk kraft i förhållande till hela den av rörelseidkaren

levererade mängden vatten, gas eller elektrisk kraft, taxeras i de

kommuner, där förbrukning ägt rum, enligt förut angiven regel angående

fördelning av den å förbrukningen belöpande delen av inkomsten. Har

således en leverantör av elektrisk kraft själv producerat 2/5 av den leve
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

19

rerade kraften och av annan inköpt 3/5, skall den efter fastighetsandelens

avräknande återstående inkomsten fördelas sålunda, att tio procent taxeras

i kommun, där huvudkontor funnits, tio procent (2/5 av 25 %) i kommun,

där kraftverk varit beläget, och åttio procent (3/5 av 25 % + 65 %) i de

kommuner, där förbrukning ägt rum.

Beträffande en distributionsförening som icke själv producerat någon

elektrisk kraft skall den efter fastighetsandelens avräknande återstående

inkomsten fördelas sålunda, att tio procent taxeras i kommun, där huvudkontor

varit beläget, och nittio procent i de kommuner, där förbrukning

ägt rum.

Vid taxering----dylikt ändamål.

3. Vad angår inkomst av järnvägsdrift skall vid fördelning till beskattning

inom flera kommuner av den efter fastighetsandelens avräknande återstående

inkomsten iakttagas följande:

Har driften ---— av banan.

4. De fördelningstal, efter vilka den efter fastighetsandelens avräknande

återstående inkomsten av kanaldrift skall mellan vederbörande kommuner

fördelas, fastställas efter den skattskyldiges hörande att lända till efterrättelse

till dess annorlunda förordnas. Fördelningstalen erhållas —- — -—

annorlunda förordnas.

till 60 §.

Till ledning —--följande exempel.

1. En person---och C. Han äger en fastighet i envar av dessa för
samlingar;

fastigheternas taxeringsvärden utgöra respektive 25 000 kronor,

50 000 kronor och 75 000 kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 4 500 kronor, d. v. s.

till belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna,

skall den beskattningsbara inkomsten fördelas för församlingarna med

750 kronor, 1 500 kronor och 2 250 kronor. Uppgår den beskattningsbara

inkomsten till exempelvis 3 000 kronor, skall denna fördelas med 500 kronor

på A församling, 1 000 kronor på B församling och 1 500 kronor på

C församling, överstiger den--— skall iakttagas.

2. En person--— å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års inkomsttaxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

2) de likalydande motionerna I: 145 av herr Spetz in. fl. och II: 159 av

herr Sjölin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att 47 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370) samt anvisningarna till

47 och 60 §§ skall erhålla följande lydelse:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

47 §.

För —--taxeringsvärdet sedan detta minskats med 20 000 kronor.

Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor skall garantibelopp icke

beräknas för fastigheten.

Garantibeloppet -—--förordnande.

Vad som —--anslagen jord.

Såsom innehavare---såsom innehavare.

Skall avkastning--— fastighetens skogsväx-de.

Där beträffande -—• — — ingående skogsvärdet.

Garantibelopp beräknas---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Har rörelseidkare--— fastighetens taxeringsvärde minskat med

20 000 kronor.

Har beskattningsåret---- angivet belopp.

2. Har i---fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor.

3. Har en---av taxeringsvärdet minskat med 20 000 kronor.

till 60 §.

Till ledning---- följande exempel.

1. En person--- —; fastigheternas taxeringsvärden utgöra respektive

45 000 kronor, 95 000 kronor och 120 000 kronor.

Om den---skall iakttagas.

2. En person---å municipalsamhället.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 145 och II: 133.

De i de förevarande motionerna framställda yrkandena överensstämmer

i huvudsak med yrkanden, som framfördes i vid 1954 års riksdag väckta

motioner. Sistnämnda motioner avstyrktes av samma års bevillningsutskott

i dess av riksdagen godkända betänkande nr 36, i vilket jämväl lämnades

en redogörelse för vad som tidigare förevarit i dessa frågor. I nämnda

betänkande anförde utskottet bl. a. följande.

Av yrkandena i de föreliggande motionerna har utskottet till en början

upptagit till behandling det i de likalydande motionerna I: 326 (av herr

Ewerlöf m. fl.) och II: 283 (av herr Hjalmarson m. fl.) framförda yrkandet

att procenttalet för beräkning av garantibelopp av fastighet måtte nedsätlas

till tre. Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen väcktes vid föregående

års riksdag motionsyrkande om nedsättning av repartitionstalet till

tre. 1953 års bevillningsutskott behandlade motionsvrkandet i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 49, vari utskottet tillstyrkte det i proposition

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 19 no

nr 186 framlagda förslaget till bl. a. en sänkning av repartitionstalet för fastighet

från fem till fyra. Utskottet erinrade i denna del om att inom finansdepartementet

vissa approximativa beräkningar gjorts rörande verkningarna

av eu sänkning av repartitionstalet. Enligt dessa beräkningar skulle eu sänkning

av repartitionstalet från fem till fyra innebära, att den effektiva fastighetsskatten,

som för det dåvarande uppginge till ca 155 miljoner kronor,

minskade med ca 40 miljoner kronor. Av den därefter återstående effektiva

fastighetsskatten skulle belöpa på annan fastighet ca 108 miljoner kronor

och på jordbruksfastighet ca 7 miljoner kronor. En sänkning av repartitionstalet

till tre skulle medföra eu nedgång i den effektiva fastighetsskatten med

ca 75 miljoner kronor. Av återstående effektiv fastighetsskatt skulle ca 76

miljoner kronor belöpa på annan fastighet och ca 4 miljoner kronor på jordbruksfastighet.

Utskottet delade den i propositionen uttalade uppfattningen

att i avvaktan på fastighetsskattens avskaffande den lindring i beskattningen

borde genomföras som läte sig göras med hänsyn till kommunernas finanser.

Utskottet ansåge att kommunerna borde kunna bära det skattebortfall,

som beräknades bli en följd av repartitionstalets sänkning till fyra. En nedgång

i den effektiva fastighetsskatten med närmare hälften, vilket skulle bli

resultatet av en sänkning av repartitionstalet till tre, borde emellertid enligt

utskottets mening inte för det dåvarande genomföras.

Utskottet ansluter sig till vad 1953 års bevillningsutskott sålunda anfört

och vill härutöver framhålla följande. År 1953 uttalade sig såväl Kungl.

Maj:t som riksdagen principiellt för ett avskaffande av fastighetsbeskattningen.

Av olika skäl ansågs dock icke möjligt att omedelbart förverkliga

denna avsikt. Ett betydelsefullt skäl var därvid att i vissa kommuner en

väsentlig höjning av utdebiteringen beräknades bli följden av ett avskaffande.

Detta gällde särskilt städer och andra tätorter, där villafastigheler utgjorde

en betydande del av fastighetsbeståndet, och i än högre grad kommuner med

en betydande sommarvillebebyggelse. Enligt gjorda undersökningar skulle

i något fall en höjning av utdebiteringen till allmän kommunalskatt av ej

mindre än 3 kronor 45 öre erfordras. Att risken för kraftiga utdebiteringshöjningar

ingivit starka betänkligheter beror på att sådana höjningar i förhållande

till vad nu gäller innebär en övervältring av skattebördan från en kategori

skattebetalare till en annan, vilken övervältring med hänsyn till det

nuvarande totala skattetrycket skulle te sig obillig. I stället beslöts en successiv

avveckling av det nuvarande fastighetsbeskattningssystemet. Såsom

ett första led i denna avveckling genomfördes den i det föregående omnämnda

omläggningen av systemet samt eu sänkning av repartitionstalet

från fem till fyra. En sänkning av denna omfattning ansågs kunna genomföras

bl. a. på grund av att taxeringsvärdena å fastigheter vid 1952 års allmänna

fastighetstaxering avsevärt höjts. Åt! eu viss höjning av utdebiteringen

skulle bli följden även av denna åtgärd förutsattes redan i propositionen.

Departementschefen uttalade dock alt höjningen icke torde bli av sådan

storlek alt en sänkning av repartitionstalet till fyra icke skulle kunna ske

med hänsyn därtill.

Vad sålunda förekommit manar enligt utskottets mening till försiktighet.

Det måste anses angeläget att den successiva avvecklingen av fastighetsskatten

sker så att minsta möjliga rubbningar i kommunernas finanser åstadkommes.

Da redan den sänkning av repartitionstalet som beslutats av 1953

ars riksdag förutsatts medföra viss utdebileringshöjning, anser utskottet

alt en ytterligare sänkning icke hör genomföras innan de praktiska verkningarna

av det redan fattade beslutet kan överblickas. På grund härav avstyrker

utskottet det i motionerna 1:326 och 11:283 framförda yrkandet om

sänkning av procenttalet för beräkning av garanlibclopp för fastighet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1055

I nyssnämnda motioner har härjämte framställts yrkande om ändring av

58 § kommunalskattelagen. Detta lagrum innehåller bestämmelser om fördelning

av inkomst av rörelse som skall tagas till beskattning i mer än en kommun.

Eftersom fastighetsskatt utgöres i den kommun, där fastigheten är belägen,

har hittills gällt, att nämnda kommun, oavsett om fastigheten ingått i

rörelse eller ej, erhållit skatt för fastigheten motsvarande en inkomst av fem

procent av taxeringsvärdet. Om fastigheten ingått i rörelse har vad som

återstått av rörelseinkomsten, sedan den genom fastighetsskatten beskattade

inkomsten frånräknats, fördelats på visst sätt mellan de kommuner, vari rörelsen

bedrivits från fast driftställe. Genom sänkningen av repartitionstalet

kommer vid 1954 års taxering den kommun, vari fastigheten är belägen, att

garanteras en skatt från fastigheten motsvarande en inkomst av fyra procent

av taxeringsvärdet. Samma förhållande kommer i regel att gälla efter det omläggningen

av fastighetsbeskattningen trätt i kraft.

Motionärernas yrkande går ut på att i de fall fastighet ingår i rörelse

en inkomst motsvarande fem procent av fastighetens taxeringsvärde alltjämt

bör beskattas i den kommun där fastigheten är belägen. Motionärerna föreslår

fördenskull att av rörelseinkomsten skillnaden mellan å ena sidan fem

procent av taxeringsvärdet och å andra sidan garantibeloppet hänföres till

den kommun där fastigheten är belägen. I konsekvens med sitt ovannämnda

yrkande rörande beräkning av garantibeloppet till tre procent av taxeringsvärdet

beräknar motionärerna att denna skillnad utgör två procent "av

taxeringsvärdet.

Till stöd för detta sitt yrkande anför motionärerna att föregående års

beslut rörande sänkning av repartitionstalet innebure en ändring av fördelningsreglerna,

som icke torde varit avsiktlig, samt att det syntes angeläget

att återställa den ordning som gällde enligt de tidigare bestämmelserna.

Utskottet får i denna del erinra om att 1950 års skattelagssakkunniga i

sin utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953:8), vilken utredning

låg till grund för ovanberörda proposition i ämnet till 1953 års riksdag, vid

utförande av vissa provtaxeringar i syfte att utröna verkningarna av fastighetsskattens

avskaffande tillämpat en bestämmelse av liknande innebörd

som den av motionärerna förordade. Då de sakkunniga icke upptagit frågan

om en sänkning av repartitionstalet till diskussion, har de icke haft anledning

att för detta fall uppmärksamma frågan om fördelningsreglerna.

Utskottet anser för sin del att därest beslut fattades om ett avskaffande

av fastighetsskatten det av motionärerna aktualiserade spörsmålet måste upptagas

till prövning. Detsamma anser utskottet gälla om eu mera avsevärd

sänkning av repartitionstalet genomfördes. Den av föregående års riksdag

beslutade sänkningen av repartitionstalet med allenast én enhet, från fem

till fyra, nödvändiggör däremot icke enligt utskottets mening en justering

av ifrågavarande fördelningsregler. Mot bakgrunden av att sänkningen skett

W- a. med hänsyn till att taxeringsvärdena å fastigheter år 1952 avsevärt

höjts finner utskottet det mest överensstämmande med ifrågavarande stadgandes

hittillsvarande innebörd att icke vidtaga någon ändring i detsamma.

Utskottet inser emellertid väl att motionärerna, vilkas huvudyrkande avser

en ytterligare lindring av fastighetsbeskattningen, ansett sig böra framföra

det nu förevarande följdyrkandet. Eftersom utskottet, såsom framgår av det

föregående, icke ansett sig böra biträda motionärernas huvudyrkande, saknar

utskottet anledning att taga ställning till följdyrkandet i vidare mån

än som framgår av det redan sagda. Utskottet avstyrker förty de likalydande

motionerna I: 326 och II: 283 jämväl i denna del.

I de likalydande motionerna I: 329 (av herr Spetz in. fl.) och II: 435 (av

herr Sjölin m. f!.''i har yrkats att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

23

taxeringsvärde måtte undantagas vid beräkning av garantibelopp för fastigheten.

. ....

Utskottet erinrar om att ett motionsyrkande av denna innebord var toremål

för riksdagens prövning föregående år. I förenämnda betänkande nr

49 yttrade 1953 års bevillningsutskott i anledning härav bl. a. att ett bifall

till yrkandet skulle innebära att en betydande del av de egentliga enfamiljshusen,

däribland även sommarvillor, skulle bli helt befriade från fastighetsskatt,

medan bl. a. tvåfamilj sfastigheter icke i samma grad skulle få skattebefrielse.

Skattskyldiga som köpt lägenhet i bostadsrättsföreningshus skulle

icke erhålla nämnvärd skattelättnad, utan de skulle i stället liksom hyresgäster

i hyresfastighet — få känning av den höjning av den kommunala

utdebiteringen, som kunde förväntas bli nödvändig. I kommuner med mera

omfattande sommarvillebebyggelse skulle en väsentlig övervältring av skattebördan

ske på andra fastigheter än sommarvillor och på inkomsttagare.

Utskottet erinrade vidare om att 1950 års skattelagssakkunniga i sin utredning

om fastighetsbeskattningen redovisat vissa undersökningar rörande

konsekvenserna av det ifrågasatta avdraget med 20 000 kronor. Beträffande

undersökningens resultat anförde utskottet att medan ett helt slopande av

fastighetsskatten i Norrtälje stad skulle medföra en höjning av utdebiteringen

till allmän kommunalskatt med 95 öre skulle ett genomförande av

det alternativ, enligt vilket avdrag medgåves med 20 000 kronor per taxeringsenhet,

medföra en utdebiteringshöjning med 42 öre. Utskottet ansage

motionärernas förslag icke kunna godtagas. Vad 1953 års bevillningsutskott

sålunda anfört anser utskottet utvisa att en betydande omfördelning av den

kommunala skattebördan skulle bli följden av ett bifall till yrkandet i de

nu förevarande motionerna. Utskottet kan icke finna att en sadan omfördelning

är motiverad. På grund härav avstyrker utskottet de likalydande

motionerna I: 329 och II: 435.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:99 och 11:133 har

anförts bl. a., att allmän enighet numera rådde om det berättigade i att fastighetsskatten

helt avskaffades. Motionärerna vore beredda att i nuvarande

läge avstå från yrkande om fastighetsskattens omedelbara upphörande.

Däremot funne de det angeläget att avvecklingstakten påskyndades. Tiden

borde vara mogen för att ytterligare sänka repartitionstalet från 4 till 3

procent. Den missuppfattningen härskade på många håll, att en avveckling

— helt eller delvis — av fastighetsskatten skulle i motsvarande grad

minska vederbörande kommuns skatteunderlag. Det kunde därför förtjäna

påpekas, att fastighetsskatten för de utbyggda kraftverken vore praktiskt

taget hundraprocentigt ineffektiv. Vad gällde skogsägare och framför allt

då skogsbolag gällde i stort sett samma sak. En väsentlig förutsättning för

att fastighetskommunerna icke skulle bli lidande vid en avveckling av fastighetsskatten

respektive en sänkning av repartitionstalet vore att en ändring

verkställdes i de nu gällande fördelningsreglerna i det fall då förvärvskälla,

vari fastighet inginge, skulle tagas till beskattning i mer än en kommun.

Förhållandet hade på sin tid upptagits av kommunalskatteberedningen

i dess år 1942 avgivna betänkande, del I (SOU 1942:34). Med utgångspunkt

från sitt förslag att garantiskatten skulle ersättas av en fristående

objektskatl förordade beredningen viss ändring av bestämmelserna i 53 §

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

kommunalskattelagen med tillhörande anvisning just i syfte att bibehålla

de tidigare fördelningsgrunderna beträffande skatteunderlaget. Det syntes

motionärerna angeläget att de av kommunalskatteberedningen i detta sammanhang

anförda synpunkterna uppmärksammades. För egen del hade

motionärerna anpassat det framlagda författningsförslaget med hänsvn härtill.

I de likalyd ande motionerna I: 145 och II: 159 har

erinrats om att i Kungl. Maj :ts proposition nr 186 till 1953 års riksdag å

s. 40 relaterades den av 1950 års skattelagssakkunniga verkställda utredningen

beträffande fastighetsskattens effektivitet beträffande olika fastighetsägargrupper.

Av denna framginge att de flesta jordbrukare och en stor

grupp ägare av annan fastighet icke erlade någon effektiv fastighetsskatt.

Fastighetsskatten utginge sålunda realiter synnerligen ojämnt. Den grupp

som i stort sett mer eller mindre drabbades av denna garantiskatt vore

ägarna av egnahem, en enligt motionärernas mening omotiverad »belöning»

för omtänksamhet och sparvilja. Ett steg i enlighet med principen om avveckling

av fastighetsskatten och dessutom en avsevärd förenkling av taxeringsarbetet

vore, om vid beräkningen av garantibelopp 20 000 kronor av

taxeringsvärdet för fastighet frånräknades. Så snart taxeringsvärdet understege

detta belopp bortfölle besväret att över huvud beräkna något garantibelopp.

Någon mera märkbar överflyttning av kommunalskattebördan

skulle ej därigenom uppstå. Garantibeloppen från de största jordbruksfastigheterna,

skogskomplexen, hyreshusen, regleringsdammarna etc. komme

ju att minskas mycket obetydligt. För egnahemmen medförde schablontaxeringen

för inkomst att viss del av garantibeloppet återkomme som kommunal

inkomstskatt. Övervältringen på icke fastighetsägare bleve i regel

ändå mindre, då fastighetsägarna själva finge deltaga i en eventuellt erforderlig

höjning av den kommunala utdebiteringen.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har yrkats vissa ändringar i fastighetsbeskattningen.

Sålunda hemställes i de likalydande motionerna 1:99

(av herr Ewerlöf m. fl.) och II: 133 (av herr Hjalmarson m. fl.) att procenttalet

för beräkning av garantibelopp för fastighet målte sänkas från fyra

till tre. Härjämte yrkas i berörda motioner viss justering av bestämmelserna

i 58 § kommunalskattelagen rörande fördelning mellan olika kommuner av

inkomst av rörelse, som bedrives från fast driftställe i mer än en kommun.

I de likalydande motionerna I: 145 (av herr Spetz m. fl.) och II: 159 (av

herr Sjölin m. fl.) yrkas, att ett belopp av 20 000 kronor av fastighets taxeringsvärde

måtte undantagas vid beräkning av garantibeloppet.

Enligt beslut av 1953 års riksdag verkställdes vissa betydelsefulla ändringar

i fastighetsbeskattningen. Sålunda sänktes repartitionstalet för fastighet

från fem till fyra med tillämpning från och med 1954 års fastighetstaxering.

Vidare skedde en omläggning av den kommunala fastighetsbeskattningen sålunda

att den tidigare fristående fastighetsskatten inarbetades i den kommunala

inkomstskatten. Detta nya system, som skall tillämpas första gången

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955 25

vid 1956 års taxering, innebär att varje skattskyldig vid den årliga taxeringen

till kommunal inkomstskatt åsättes en taxerad inkomst, vilken utgör

summan av den enligt nu gällande regler taxerade inkomsten och ett garantibelopp,

motsvarande fyra procent av taxeringsvärdet å fastighet, för

vilken den skattskyldige har att erlägga fastighetsskatt. Den taxerade inkomsten

innefattar alltså underlag för taxering till kommunal skatt för såväl

inkomst som — i förekommande fall — för fastighet. Fi-ån den taxerade

inkomsten medgives ortsavdrag enligt gällande bestämmelser, varjämte vid

bestämmande av beskattningsbar inkomst avdrag kan medgivas för nedsatt

skatteförmåga. Vid beräkning av inkomst från särskild förvärvskälla, vari

ingår fastighet, skall garantibeloppet avdragas, vilket sålunda motsvarar det

nu i 45 § kommunalskattelagen föreskrivna procentavdraget.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår överensstämmer de

nu till behandling föreliggande motionsyrkandena i huvudsak med yrkanden,

som framställdes i motioner vid 1954 års riksdag. Sistnämnda motioner avstyrktes

av nämnda års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande

nr 36 under motivering som ovan redovisats.

Vad först angår det i de likalydande motionerna I: 99 och II: 133 framförda

yrkandet om en nedsättning av procenttalet för beräkning av garantibelopp

av fastighet från fyra till tre må erinras om att såväl riksdagen som

Kungl. Maj:t år 1953 principiellt uttalat sig för ett avskaffande av fastighetsbeskattningen.

Det ansågs emellertid av olika anledningar icke möjligt

att omedelbart förverkliga denna avsikt. Ett vägande skäl var därvid att i

vissa kommuner en väsentlig höjning av utdebiteringen beräknades bli följden

av ett avskaffande. Enligt inom finansdepartementet verkställda approximativa

beräkningar skulle en sänkning av repartitionstalet från fem

till fyra innebära, att den effektiva fastighetsskatten, som för det dåvarande

uppginge till ca 155 miljoner kronor, skulle minska med ca 40 miljoner kronor.

En sänkning av repartitionstalet till tre skulle medföra en nedgång i

den effektiva fastighetsbeskattningen med ca 75 miljoner kronor. Det ansågs

emellertid, att i avvaktan på fastighetsskattens avskaffande den lindring i

beskattningen borde genomföras som läte sig göras med hänsyn till kommunernas

finanser. Med denna utgångspunkt ansågs allenast möjligt att genomföra

en sänkning av repartitionstalet till fyra. Jämväl denna sänkning

förutsattes medföra visst skattebortfall. Med hänsyn till den höjning av

taxeringsvärdena, som skett vid 1952 års allmänna fastighetstaxering, ansågs

emellertid detta skattebortfall icke bli av sådan storlek, att det icke skulle

kunna bäras av kommunerna. En nedsättning av repartitionstalet till tre,

vilket skulle medföra en nedsättning av den effektiva fastighetsskatten med

närmare hälften, ansågs däremot icke genomförbar.

1954 års bevillningsutskott uttalade att vad sålunda förekommit manade

till försiktighet. Det finge anses angeläget att den succesiva avvecklingen av

fastighetsbeskattningen skedde så, att minsta möjliga rubbningar i kommunernas

finanser åstadkommes. Då redan den sänkning av repartitionstalet,

som beslutades år 1953, förutsattes medföra viss utdebiteringshöjning, an
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

såg 1954 års bevillningsutskott att en ytterligare sänkning icke borde genomföras

innan de praktiska konsekvenserna av det redan fattade beslutet

kunde överblickas.

För sin del vill utskottet i anslutning till det sagda nämna, att visserligen

den genomsnittliga kommunala utdebiteringen under senare år visat en

sjunkande tendens. Uppenbarligen är denna tendens i väsentlig mån en följd

av det stigande inkomstskatteunderlaget. Det må framhållas att en sänkning

av repartitionstalet för fastighet har en avsevärt olika verkan i olika

kommuner. Bland annat i kommuner med en mera omfattande sommarvillebebyggelse

torde en sådan sänkning inverka förhållandevis starkare på skatteunderlaget

än i flertalet andra kommuner. Enligt utskottets mening kan

därför icke utan en närmare undersökning avgöras hurudan utvecklingen i

de enskilda kommunerna varit och i vilken utsträckning sänkningen av repartitionstalet

för fastighet till fyra å ena sidan och den allmänna höjningen

av fastighetstaxeringsvärdena å andra sidan påverkat den kommunala utdebiteringen.

Utan en utredning av bland annat dessa förhållanden synes det

icke görligt att draga några slutsatser rörande möjligheterna till en ytterligare

sänkning av repartitionstalet för fastighet. Utskottet vill emellertid

framhålla önskvärdheten av att möjligheterna till en ytterligare sänkning av

repartitionstalet för fastighet beaktas och förutsätter därför att Kungl. Maj:t

med uppmärksamhet följer utvecklingen på detta område. På grund av vad

sålunda anförts avstyrker utskottet det i de likalydande motionerna 1:99

och II: 133 framförda yrkandet om sänkning av procenttalet för beräkning

av garantibelopp för fastighet.

I nyssnämnda motioner har härjämte framställts yrkande om ändring av

58 § kommunalskattelagen, vilket lagrum innehåller bestämmelser om fördelning

av inkomst av rörelse som skall tagas till beskattning i mer än en

kommun. Motionärernas yrkande innebär att i de fall fastighet ingår i rörelse

en inkomst motsvarande fem procent av fastighetens taxeringsvärde alltjämt

bör beskattas i den kommun där fastigheten är belägen, d. v. s. att

samma inkomst skall beskattas i nämnda kommun, som när repartitionstalet

för fastighet var fem. Motionärerna föreslår fördenskull, att av rörelseinkomsten

skillnaden mellan å ena sidan fem procent av taxeringsvärdet och

å andra sidan garantibeloppet hänföres till den kommun där fastigheten är

belägen. I konsekvens med sitt ovannämnda yrkande rörande beräkning av

garantibeloppet till tre procent av taxeringsvärdet beräknar motionärerna,

att denna skillnad utgör två procent av taxeringsvärdet.

Till stöd för detta sitt yrkande anför motionärerna, att 1953 års beslut

rörande sänkning av repartitionstalet innebure en ändring av fördelningsreglerna,

som icke torde varit avsiktlig, samt att det syntes angeläget att

återställa den ordning som gällde enligt de tidigare bestämmelserna.

Utskottet får i denna del erinra om att 1950 års skattelagssakkunniga i sin

utredning om fastighetsbeskattningen (SOU 1953:8), vilken låg till grund

för propositionen i ämnet till 1953 års riksdag, vid utförande av vissa provtaxeringar

i syfte att utröna verkningarna av fastighetsskattens avskaffan
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955 27

de tillämpade en bestämmelse av liknande innebörd som den av motionärerna

förordade. Då de sakkunniga icke upptog frågan om en sänkning av repartitionstalet

till diskussion, hade de icke anledning att för detta fall uppmärksamma

frågan om fördelningsreglerna.

I fråga om enahanda yrkande anförde 1954 års bevillningsutskott i förenämnda

betänkande nr 36, att därest beslut fattades om ett avskaffande av

fastighetsskatten det av motionärerna aktualiserade spörsmålet måste upptagas

till prövning. Detsamma ansåge utskottet gälla om en mera avsevärd

sänkning av repartitionstalet genomfördes. Den av 1953 års riksdag beslutade

sänkningen av repartitionstalet med allenast en enhet, från fem till

fyra, nödvändiggjorde däremot icke enligt utskottets mening en justering av

ifrågavarande fördelningsregler. Mot bakgrunden av att sänkningen skett

bl. a. med hänsyn till att taxeringsvärdena å fastigheter år 1952 avsevärt

höjts funne utskottet det mest överensstämmande med ifrågavarande stadgandes

hittillsvarande innebörd att icke vidtaga någon ändring i detsamma.

Utskottet insåge emellertid väl att motionärerna, vilkas huvudyrkande

avsåge en ytterligare lindring av fastighetsbeskattningen, ansett sig böra

framföra det förevarande följ dyrkandet. Eftersom utskottet icke ansett sig

böra biträda motionärernas huvudyrkande, saknade utskottet anledning att

taga ställning till följ dyrkandet i vidare mån än som framginge av det redan

sagda.

Utskottet anser, att vad 1954 års bevillningsutskott sålunda anförde i föreliggande

fråga alltjämt äger giltighet. Utskottet avstyrker förty de likalydande

motionerna I: 99 och II: 133 i denna del.

Vad slutligen angår det i de likalydande motionerna I: 145 och II: 159

framförda yrkandet att vid beräkning av garantibelopp för fastighet måtte

undantagas ett belopp av 20 000 kronor av taxeringsvärdet var jämväl detta

yrkande föremål för riksdagens prövning såväl år 1953 som år 1954. Mot

bifall till detsamma har anförts bl. a. att därigenom en betydande del av de

egentliga enfamiljshusen, däribland även sommarvillor, skulle bli helt befriade

från fastighetsskatt, medan bl. a. tvåfamilj sfastigheter icke i samma

grad skulle få skattebefrielse. Skattskyldiga som köpt lägenhet i bostadsrättsföreningshus

skulle icke erhålla nämnvärd skattelättnad, utan de skulle

i stället — liksom hyresgäster i hyresfastighet — få känning av den höjning

av den kommunala utdebiteringen, som kunde förväntas bli nödvändig.

I kommuner med mera omfattande sommarvillebebyggelse skulle eu

väsentlig övervältring av skattebördan ske på andra fastigheter än sommarvillor

och på inkomsttagare. Såsom 1954 års bevillningsutskott uttalade

synes detta utvisa, att ett bifall till yrkandet skulle medföra en betydande

omfördelning av den kommunala skattebördan, vilken icke kan anses motiverad.

På grund härav avstyrker utskottet de likalydande motionerna I:

145 och II: 159.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1: 99 av herr Ewerlöf

in. fl. och II: 133 av herr Hjalmarson m. fl. om sänkning av

repartitionstalet för den kommunala fastighetsskatten icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna 1:145 av herr Spetz

m. fl. och II: 159 av herr Sjölin m. fl. om vissa ändringar

beträffande fastighetsbeskattningen icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande: Se under betänkandet nr 37.

Reservationer:

I) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv, vilka ansett, att utskottet bort

under punkten 1) hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 99 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 133 av herr Hjalmarson

m. fl. för sin del antaga i motionerna intaget förslag

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) med den ändring, att anvisningarna till 60 §

erhåller följande lydelse:

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Ett aktiebolag--— 100 000 kronor.

Om den beskattningsbara inkomsten uppgår till 6 000 kronor, d. v. s. till

belopp motsvarande summan av garantibeloppen för fastigheterna, skall den

beskattningsbara inkomsten fördelas på församlingarna med 750 kronor,

2 250 kronor och 3 000 kronor, överstiger den--— — i 56—59 §§.

2. I en — — -— på municipalsamhället.

3. En person---å municipalsamhället.

II) av herrar Söderquist, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Sjölin

och Anderson i Sundsvall, vilka ansett, att utskottet bort under punkten 2)

hemställa,

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 38 år 1955 29

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 145 av herr Spetz m. fl. och II: 159 av herr Sjölin

in. fl., för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370).

Härigenom förordnas, att 47 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370) samt anvisningarna till 47 och 60 §§ kommunalskattelagen

skola erhålla följande ändrade lydelse.

47 §.

För ---— taxeringsvärde sedan detta minskats med 20 000 kronor.

Uppgår taxeringsvärdet icke till 20 000 kronor skall garantibelopp icke

beräknas för fastigheten.

Garantibeloppet — — — förordnande.

Vad som---hänsyn härtill.

(Se vidare anvisningarna.)

Anvisningar

till 47 §.

Till ledning---- följande exempel.

1. Har rörelseidkare —---fastighetens taxeringsvärde minskat med

20 000 kronor.

Har beskattningsåret--— angivet belopp.

2. Har i —- -— — fastighetens taxeringsvärde minskat med 20 000 kronor.

3. Har en---taxeringsvärden, vartdera minskat med 20 000 kronor.

till 60 §.

Till ledning---följande exempel.

1. Ett aktiebolag —---respektive 45 000 kronor, 95 000 kronor och

120 000 kronor.

Om den —--i 56—59 §§.

2. I en----respektive 50 000 kronor och 90 000 kronor.

A:,s beskattningsbara---på municipalsamhället.

3. En person---å municipalsamhället.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956, dock att äldre bestämmelser

fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års inkomsttaxering samt i fråga

om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

550734 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.