Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om beräkningen av ortsavdrag för vissa skattskyldiga.

1955-04-26 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:40, Betänkande i anledning av väckt motion om beräkningen av ortsavdrag för vissa skattskyldiga.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 40—41 Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1955

1

Nr 40

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om beräkningen av ortsavdrag för vissa skattskyldiga.

(2:a avd.)

1 en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

183, av herr Cassel m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
1)

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928

Härigenom förordnas, att 48 § 2 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 skall erhålla följande lydelse:

48 §.

2 mom. Skattskyldig fysisk — ---nedan sägs.

Skattskyldig, som--— 2 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos

sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka

eller frånskild eller gift skattskyldig som under beskattningsåret ej sammanlevt

med andra maken) och haft hemmavarande barn för vilket rätt till

allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta kommunalt ortsavdrag med belopp

som i föregående stycke sägs.

Annan skattskyldig--— tidigare år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956, dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för 1956 eller tidigare år.

2) Förslag

till

förordning om ändring i förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas att 8 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 40—41

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1955

8 §.

1 mom. Skattskyldig fysisk---48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig som--- 3 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos

sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed jämställes änkling, änka

eller frånskild eller gift skattskyldig som under beskattningsåret ej sammanlevt

med andra maken) och haft hemmavarande barn för vilket rätt

till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag med belopp

som i föregående stycke sägs.

Gift skattskyldig--— om barnet.

Får annan---icke ortsavdrag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956, dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i fråga om eftertaxering

för 1956 eller tidigare år.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Enligt 48 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som under

beskattningsåret haft husföreståndarinna hos sig anställd, att, därest han

varit ogift (varmed jämställes änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande

barn för vilket rätt till allmänt barnbidrag förelegat, åtnjuta

kommunalt ortsavdrag med samma belopp som skattskyldig, vilken under

beskattningsåret varit gift och levt samman med andra maken. Motsvarande

bestämmelser återfinnes i 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt.

1910 års skattelagstiftning tog i stort sett icke någon hänsyn till de skattskyldigas

familjeförhållanden. De vid bevillningstaxeringen för vissa inkomster

gällande bevillningsfria avdragen kunde visserligen något ökas för

vissa inkomster vid en större försörjningsplikt, men den differentiering,

som sålunda kom till stånd, var av mycket ringa räckvidd. Egentliga ortsoch

familjeavdrag infördes först genom beslut av 1919 års riksdag. Detta

beslut avsåg endast den statliga beskattningen. I proposition till 1919 års

riksdag, nr 259, föreslogs familjeavdrag för hustru, men propositionen innehöll

icke något förslag om avdrag för husföreståndarinna.

I propositionen föreslogs sålunda dels att gift skattskyldig skulle äga

rätt till ortsavdrag för hustru och varje barn över 15 år med 200 kronor

och för barn under 15 år med 100 kronor, och dels att ogift skattskyldig

(varmed jämställdes änkling, änka eller frånskild) skulle äga rätt till ortsavdrag

för det första barnet med 300 kronor om det var över 15 år och med

200 kronor om det var under 15 år samt för varje följande barn med 200

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1955

3

respektive 100 kronor. Denna förhöjning av avdraget för första barnet med

100 kronor ansågs motiverad av den högre kostnad förekomsten av barn

medförde för ogift skattskyldig i förhållande till gift skattskyldig. Beträffande

innebörden av »ogift» skattskyldig avsågs därmed uppenbarligen icke

hemskild eller särlevande make, enär det i propositionen föreslagna avdraget

för hustru torde fått åtnjutas även om hustrun, utan att skilsmässa ägt

rum, lämnat hemmet (jfr prop. s. 43). På förslag av bevillningsutskottet

(bet. nr 52) beslöt emellertid riksdagen den ändring av de föreslagna bestämmelserna

att skattskyldig skulle erhålla ortsavdrag med 200 kronor

för varje barn och med 200 kronor för hustru, om han var gift, eller för

husföreståndarinna om han var ogift (varmed jämställdes änkling etc.) Ej

heller med denna formulering uppkom frågan om hemskilda eller icke sammanlevande

makar, då avdrag för hustru som ovan nämnts torde fått åtnjutas

även i detta fall.

Utskottet hade till motivering för denna ändring anfört följande (bet. nr

52 s. 24—25).

I fråga om familjeavdragen har det förefallit utskottet som en brist att

ogift skattskyldig ej skulle få göra avdrag för husföreståndarinna. I förevarande

sammanhang synes någon skillnad ej böra uppdragas mellan henne

och hustru. Vidare har utskottet funnit barnavdragen något för snävt tillmätta,

varjämte den olikhet i avdragens storlek, som föreslås i fråga om

gift och ogift skattskyldig samt beträffande barn under och över 15 år,

synts ej blott sakligt mindre motiverad utan ock leda till avsevärt besvär

vid taxeringen. Utskottet har i enlighet härmed ansett lämpligt, att avdraget

för alla hithörande fall sättes till 200 kronor för varje barn. Avdraget för

hustru lämnas oförändrat, men göres tillämpligt även å husföreståndarinna

hos ogift skattskyldig.

För kommunalbeskattningens vidkommande infördes motsvarande avdrag

för husföreståndarinna genom beslut av 1920 års riksdag.

Bestämmelsen om att avdrag för hustru fick åtnjutas endast för det fall,

att makarna sammanlevt, infördes genom 1928 års lagstiftning. Formuleringen

av bestämmelserna om avdrag för husföreståndarinna lämnades

emellertid oförändrad så till vida, som sådant avdrag alltjämt skulle få åtnjutas

av ogift (varmed jämställdes änkling etc.).

I den föreliggande motionen har anförts, att syftet med ifrågavarande

bestämmelser torde ha varit att det avgörande för ortsavdragets storlek

skulle vara försörjningsbördan och icke civilståndet. På grund av ordalagen

i bestämmelserna hade emellertid tolkningen i praxis blivit en annan,

i det att viss kategori skattskyldiga kommit att helt undantagas från bestämmelsens

tillämpningsområde. Äkta makar, som under beskattningsåret

levt åtskilda och som till följd härav taxerats såsom av varandra oberoende

skattskyldiga, hade sålunda icke ansetts äga rätt att erhålla det högre

ortsavdraget, även om förutsättningarna med avseende å försörjningsbördan

förelegat. I främsta rummet vore det sådan make, som erhållit hemskillnad

och därvid tillerkänts vårdnaden av ett eller flera av makarnas

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1955

barn samt vilken på grund härav haft husföreståndarinna hos sig anställd,

som komme i åtnjutande av ett för lågt avdrag. Samma vore emellertid

förhållandet beträffande makar, vilka eljest taxerades såsom av varandra

oberoende skattskyldiga. Enligt motionärernas uppfattning krävde rättvisan,

att berörda kategorier skattskyldiga, i den mån de haft hemmavarande

minderåriga barn samt haft husföreståndarinna hos sig anställd, erhölle

samma ortsavdrag som gift skattskyldig, vilken under beskattningsåret sammanlevt

med sin make. En ändring av författningen i sådan riktning syntes

vara i överensstämmelse med lagstiftningens syfte.

Utskottet. Enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomstskatt

äger ogift skattskyldig, som haft hemmavarande barn, för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat, och som haft husföreståndarinna,

rätt till ortsavdrag med samma belopp som gift skattskyldig. I stadgandena

härom angives att med ogift skattskyldig jämställes änkling, änka eller frånskild.

I den föreliggande motionen har gjorts gällande, att enligt nämnda stadganden

avdrag för husföreståndarinna icke kunde medgivas skattskyldig,

som utan att äktenskapsskillnad förelegat under beskattningsåret ej sammanlevt

med andra maken. Det framhålles, att frågan blir aktuell särskilt

i de fall då hemskillnad föreligger mellan makar. Motionärerna har därför

yrkat sådan ändring av de ifrågavarande stadgandena, att det i desamma

skulle klart utsägas, att med ogift skattskyldig jämställdes ävenledes gift

skattskyldig, som under beskattningsåret icke sammanlevt med andra maken.

Såsom av den föregående framställningen framgår fanns det, då bestämmelser

motsvarande de nu förevarande först infördes, knappast anledning

att beakta det i motionen berörda spörsmålet. Avdrag för husföreståndarinna

torde nämligen vid nämnda tidpunkt icke ha ifrågakommit så länge äktenskapet

icke upplösts, enär avdrag för hustru kunde få åtnjutas även om

makarna icke sammanlevt.

Det kan givetvis göras gällande, att de förevarande stadgandena angående

ogift skattskyldig icke kan avse gift skattskyldig, som utan äktenskapsskillnad

— eventuellt på grund av hemskillnad — icke sammanlevt med andra

maken. Enligt vad utskottet under hand erfarit har emellertid beskattningsnämnderna

icke varit främmande för en sådan tillämpning av stadgandena

i fråga, att avdrag för husföreståndarinna medgivits, då skattskyldig erhållit

hemskillnad eller förhållandena utvisade att varaktig söndring förelåge

i äktenskapet. Dessa omständigheter utvisar enligt utskottets mening, att det

föreliggande spörsmålet är en tolkningsfråga, vilken emellertid såvitt utskottet

kunnat finna icke varit föremål för prövning i högsta instans. Rörande

tolkningen av gällande författningar i detta hänseende ankommer det icke

på utskottet att uttala sig. Utskottet finner, att det i första hand måste anses

önskvärt, att klarläggande sker rörande innebörden av de nu gällande

bestämmelserna i ämnet. Först sedan ett sådant klarläggande skett, finnes

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 40 år 1955

anledning att taga ställning till frågan, huruvida den i lagstiftningen nu givna

regleringen på detta område kan anses tillfredsställande.

Den frågan kan dock givetvis ställas, huruvida en lagstiftning i den av

motionärerna önskade riktningen vore lämplig. Vissa skäl kan som motionärerna

framhåller otvivelaktigt anföras för att jämväl särtaxerade eller i varje

fall hemskilda makar skall äga rätt till avdrag för husföreståndarinna. Ä

andra sidan måste en sådan lagstiftning ur vissa synpunkter väcka betänkligheter.

Sålunda skulle med för närvarande i övrigt gällande bestämmelser

om ortsavdrag äkta makar, om de var för sig hade hemmavarande barn och

husföreståndarinna, genom särtaxering kunna erhålla ortsavdrag med dubbelt

så stort belopp som om de sammanlevde. I ortsgrupp V skulle exempelvis

kommunalt ortsavdrag kunna erhållas med 4 000 kronor och statligt ortsavdrag

med 8 000 kronor. Dessutom kommer den statliga inkomstskatten

för vardera maken att beräknas efter den för gifta skattskyldiga avsedda

skatteskalan med lägre progressivitet. Utskottet har med det anförda icke velat

i och för sig taga ställning till den föreliggande frågan utan endast antyda

att en lagstiftning i enlighet med motionärernas yrkande icke bör utan

närmare överväganden genomföras.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 183 av herr Cassel m. fl. om beräkningen

av ortsavdrag för vissa skattskyldiga icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 april 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Gustaf Elofsson,

Eriksson, Söderquist, Velander, Snygg, Erik Jansson och Bengtson;

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,

Hagberg i Malmö, Sjölin, Brandt, Allard, Kärrlander och Strandh.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.