Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxerings förordningen den 28 september 1928

1955-05-12 · 62 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 59 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:46, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxerings förordningen den 28 september 1928

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

1

Nr 46

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om ändring i

taxerings förordningen den 28 september 1928 (nr

379), m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,

jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 11 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 160, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid

propositionen fogade förslag till

1) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379);

2) lag om ändrad lydelse av 62 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

3) förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

4) förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 26 juli

1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt;

5) förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 27 juni

1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar; samt

6) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår det under 6) upptagna författningsförslaget

till konstitutionsutskottet, samt i övrigt till bevillningsutskottet.

Beträffande lydelsen av de under 1)—5) angivna författningsförslagen

hänvisas till utskottets hemställan.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

1950 års skattelagssakkunniga avlämnade hösten 1954 betänkande med

förslag till effektivare taxering. I betänkandet föreslogs olika åtgärder i syfte

att främja ett riktigare fullgörande av deklarationsplikten, att skapa vidgade

möjligheter till taxeringskontroll och att erhålla en mer ändamålsenlig

taxeringsorganisation.

1 —-Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 saml. Nr 46

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr i6 år 1955

Efter överarbetning av vissa delar av sakkunnigbetänkandet framlägges

i propositionen förslag till ändrade regler om uppgiftsskyldighet och taxeringskontroll.

Däremot upptages inte nu frågan om ändrad taxeringsorganisation,

vilken fråga ansetts böra göras till föremål för ytterligare utredning

genom särskilda sakkunniga. I propositionen framhålles, att förslag

i sistnämnda hänseende samt om en mera fullständig revision av taxeringsförordningen

avses skola underställas 1956 års riksdag.

Det nu framlagda förslaget innebär bl. a. följande.

Den som är deklarationsskyldig eller skyldig att lämna uppgifter till

ledning för annans taxering skall i skälig omfattning föra och för taxeringskontroll

tillhandahålla räkenskaper eller andra anteckningar. En utttrycklig

bestämmelse om s. k. skönstaxering införes och skall tillämpas då föreskrivna

anteckningar till ledning för den egna taxeringen inte förts samt

av omständigheterna i övrigt framgår att en riktig taxering icke kan grundas

på den skattskyldiges uppgifter.

Självdeklarationer av bl. a. rörelseidkare och jordbrukare skall innehålla

vissa för taxeringen erforderliga upplysningar, som för närvarande måste

inhämtas genom särskilda förfrågningar.

En viss ökad uppgiftsskyldighet till ledning för annans taxering föreskrives.

Detta gäller bl. a. beträffande vissa inköp och försäljningar, som

gjorts av rörelseidkare och jordbrukare.

Vidgade möjligheter till granskning av räkenskaper och till annan taxeringsrevision

införes. Sålunda skall kontroll kunna ske inte blott hos den

skattskyldige själv utan även hos annan, med vilken han haft affärsförbindelser.

Vidare skall taxeringsmyndigheterna kunna få hos andra myndigheter

ta del av handlingar och annat material, som är av betydelse för

taxeringskontrollen.

Särskilda bestämmelser upptages i syfte att förhindra att insynsmöjligheterna

medför att befogade intressen av sekretesskydd eftersättes.

Eftertaxering skall kunna åsättas i större omfattning än som med nuvarande

bestämmelser är möjligt. I princip bibehålies dock regeln att sådan

taxering skall åsättas inom fem år.

De sakkunnigas förslag om en särskild avgift vid avvikelse från deklaration

har inte upptagits.

Slutligen föreslås vissa ändrade regler på området för fastighetstaxering,

i syfte att ge ökad tid åt arbetet med åsättande av fastighetsvärdena.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1956.

I anledning av förevarande proposition har inom riksdagen väckts följande

motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:498 av herrar Magnusson och Arrhén

samt II: 619 av herrar Edström och Fröding, vari hemställts, att riksdagen

måtte antaga det i Kungl. Maj :ts proposition nr 160 framlagda förslaget

till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 3

(nr 379) med de ändringar att 57 c § utgår samt att 32 § 3 inom., 35 § 5

och 6 mom., 36 § 4 mom., 39 § 6 mom., 40 § 2 mom., 52, 54, 79, 93 och 140 §§

samt 144 § 3 mom. erhåller nedan angivna lydelse.

32 §.

3 mom. Skattskyldig, som---och handlingar.

35 §.

5 mom. Har någon enligt denna paragraf anmanats avlämna uppgift och

avser uppgiften förhållande, varom han har att iakttaga tystnad, skall länsstyrelsen,

på framställning av den som anmanats, befria honom från skyldighet

att lämna uppgiften. Anser den, som anmanats avlämna uppgift, att

eljest särskilda omständigheter kunna åberopas för att uppgiften ej kommer

till annans kännedom, må länsstyrelsen, på framställning av den som anmanats,

när synnerliga skäl föranleda därtill, jämväl befria honom från

skyldighet att lämna uppgiften.

6 mom. läkare av---(= 35 § 3 mom. enligt gällande lydelse)

-- — 93 §§ sägs.

36 §.

4 mom. Självdeklaration efter-----35 § 3 mom.

39 §.

6 mom. Underlåter någon,----—- lämpligt vite.

40 §.

2 mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33 §, 34 §,

35 § 1, 2 eller 3 mom. eller 35 b § eller anmaning enligt 35 § 6 mom. att

tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar, må för uppgiftens införskaffande

eller handlingarnas tillhandahållande anlitas biträde av länsstyrelsen,

som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänsteman,

lämpligt vite.

52 §.

För taxering---- Kungl. Maj :t meddelas.

54 §.

För de----eller eftertaxering.

Vad nu sagts--— — andra handlingar.

79 §.

1 mom. Finner taxeringsnämndens — — — bokföring.

2 mom. Anser taxeringsnämndens ordförande anledning föreligga att för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

ändamål, som i 35 § 6 mom. sägs, granskning av där omförmäld näringsidkares

bokföring äger rum, framställes begäran härom hos vederbörande

taxeringsintendent, vilken har att vidare förfara på sätt i 1 mom. sägs.

Framkomma vid granskningen omständigheter av beskaffenhet att kunna

antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall taxeringsintendenten

föranstalta om underrättelse härom till ordföranden i denna

nämnd.

3 mom. Granskning, som----— granskningen.

93 §.

Taxeringsintendenten har---57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för en behörig taxering av skattskyldig, som

i 32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt, att granskning verkställes av den

skattskyldiges bokföring eller, då den skattskyldige varit delägare i vanligt

handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, av bolagets eller rederiets bokföring,

eller anser taxeringsintendenten anledning föreligga att för ändamål,

som i 35 § 6 mom. sägs, granskning av där omförmäld näringsidkares

bokföring äger rum, bör taxeringsintendenten föranstalta om sådan granskning,

därvid biträde av sakkunnig må anlitas. Tillkommer jämlikt 55 § 1

mom. anmaningsrätten annan taxeringsintendent, bör framställning om

granskning göras hos denne. Angående granskningens utförande skall i

varje fall gälla vad i 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i--- — föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten — — —- taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har — —- — erforderlig utredning.

I fråga---likformig taxering.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat, straffes med dagsböter, där ej

gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

granskning av handelsbok eller annan räkenskapshandling må ej yppas

i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med granskningen avsedda

ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

144 §.

3 mom. Den som — — — länsstyrelsen.

Sedan besvären--- — giva anledning.

Om klagan---är sagt.

Över länsstyrelses beslut, varigenom vite förelagts, må klagan ej föras.

Vid prövning---under bedömande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 5

II) de likalydande motionerna I: 499 av herr Bergh samt II: 615 av herrar

Carlsson i Stockholm och Birke, vari hemställts, att riksdagen måtte antaga

det i Kungl. Maj :ts proposition nr 160 framlagda förslaget till förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

med de ändringar av 29 a §, 31 och 142 §§, som framgår av följande lydelse.

29 a §.

Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet redovisas enligt bokföringsmässiga

grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto,

skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift, såvitt angår rörelse, om storleken av omsättningen;

2) uppgifter om de grunder, som tillämpats vid värdesättningen å lager

samt fordringar;

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse

med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade

grunderna, därvid dock specifikation av de särskilda posterna icke är erforderlig;
4)

uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning;

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller

andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag;

6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit

ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande av

levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader

i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyldige

åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten;

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom

rese- och representationskostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits

till anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner,

dock att, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften

skall lämnas först efter anmaning; samt

8) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till

leverans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier.

Redovisas inkomst av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men

utan räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande

innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovan sägs.

31 §.

Vid självdeklaration för deklarationsskyldig, som under beskattningsåret

varit skyldig föra räkenskaper eller som, utan att sådan skyldighet

förelegat, under beskattningsåret fört räkenskaper i av honom bedriven

rörelse, skall fogas bestyrkt avskrift av balansräkning för beskattningsåret

och balansräkning för det närmast föregående räkenskapsåret samt av

vinst- och förlusträkning för beskattningsåret, om sådan räkning ingått i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

bokföringen. Har den deklarationsskyldige i det bokslut, som ligger till

grund för självdeklarationen, upprättat särskilt balanskonto, som avviker

från balansräkningen, skall han vid deklarationen foga bestyrkt avskrift

av sådant konto.

Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar

enligt formulär, som fastställas av riksskattenämnden, med uppgifter erforderliga

för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag för

värdeminskning, så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa

uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag

skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltningsoch

revisionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret.

För inländsk försäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av

protokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt fastställts

samt huru vinsten för samma år disponerats. Vad sålunda stadgats skall

dock icke gälla beträffande försäkringsanstalt, som drivit enbart livförsäkringsrörelse.

läkare av---är belägen.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 18, 19, 23, 32 a, 33

eller 34 §§, 35 § 1, 2 eller 3 inom., 35 b §, 40 a § 1, 2 eller 3 mom. eller

42 § 4 mom. andra stycket åligger och icke visar skälig anledning till sin

underlåtenhet, skall, där ej försummelsen eljest är med straff belagd, böta

högst trehundra kronor. Vad nu sagts gälle ock om den, som ej behörigen

fullgör vad honom åligger jämlikt förordnande, som meddelats enligt

35 a § eller 42 § 4 mom. tredje stycket eller 42 § 5 mom.

III) de likalydande motionerna I: 500 av herr Osvald och II: 617 av herr

Ståhl, vari hemställts, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition

nr 160 samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om

ett nytt, i vissa i motionerna omnämnda delar omarbetat förslag i ämnet;

IV) de likalydande motionerna I: 501 av herr Werner in. fl. och II: 616

av herr Hansson i Önnarp m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandling

av propositionen nr 160 måtte besluta,

1) att hos Kungl. Maj :t begära,

A) att frågan om den enskildes rättsskydd må i enlighet med motionernas

syfte upptagas till prövning i samband med ny utredning rörande taxeringsorganisationens

utformning;

B) att det föreliggande förslaget till ändring av 57 c § taxeringsförord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 är 1955

ningen i enlighet med vad som anförts i motionerna må omprovas och förslag

till författningstext föreläggas nästa års riksdag;

2) att med ändring av Kungl. Maj :ts förslag förordna,

A) att 142 § taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) får

följande lydelse:

»Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 18, 19, 23, 32 a, 33

eller 34 §§, 35 § 1, 2 eller 3 inom., 35 b §, 40 a § 1, 2 eller 3 mom. eller

42 § 4 mom. andra stycket åligger, skall, därest giltig ursakt ej kan visas

för försummelsen, där ej försummelsen eljest är med straff belagd, böta

högst 300 kronor. Yad nu sagts gälle---eller 42 § 5 mom.»

B) att i enlighet med vad som i motionerna anförts 62 § kommunalskattelagen,

13 § förordningen om statlig inkomstskatt samt 13 § förordningen

om statlig förmögenhetsskatt, andra stycket, må ändras enligt följande:

»Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och

kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit skäligen antagas,

att av den skattskyldige lämnade uppgifter» etc. enligt Kungl. Maj:ts

förslag.

V) de likalydande motionerna I: 502 av herr Lindblom m. fl. och II. 618

av herr Strandh, vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts

proposition i följande avseenden: 35 § 1 mom. 7, 2 mom. och 5 inom. utgår,

39 § 1 mom. första stycket: orden ''eller är---för taxering utgår,

57 a § utgår, 57 b § utgår, 57 c § utgår, varvid som följd härav 32 § 3 inom.,

35 § 6 inom., 39 § 6 mom. och 54 § sista stycket utgår; samt i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om översyn av ifrågavarande förslag enligt de i

motionerna angivna grunderna».

De under III) upptagna motionerna har hänvisats, såvitt de avser förslaget

till lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar, till konstitutionsutskottet

och i övrigt till bevillningsutskottet. Övriga ovannämnda motioner har i

sin helhet hänvisats till bevillningsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta

betänkande — får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:499, 1:501, 1:502, 11:617 och 11.619.

Propositionen

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 15 maj 1952 uppdrog chefen

för finansdepartementet åt 1950 års skattelagssakkunniga att verkställa

en översyn av taxeringsförordningens bestämmelser.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

De sakkunniga (kammarrättsrådet H. Björne, ordf., regeringsrättssekreteraren

Å. Granlund och förste taxeringsintendenten S. Holdo) har med

skrivelse den 8 september 1954 överlämnat betänkande med förslag till

effektivare taxering (SOU 1954:24). I betänkandet upptas förslag till ny

taxeringsförordning m. fl. författningar. Förslaget innebär bl. a. väsentligt

ökade skyldigheter för de skattskyldiga och andra att i och för taxeringen

föi a anteckningar och avgiva uppgifter, vidgade befogenheter för taxcringsorganen

i deras kontrollerande verksamhet, ökade möjligheter till eftertaxering

samt skyldighet att vid oriktig självdeklaration erlägga särskild

avgift såsom bidrag till kostnaderna för taxeringskontrollen. Därutöver

föreslår de sakkunniga betydelsefulla ändringar i fråga om organisationen

av taxeringsorganen och förfarandet hos dessa.

Över betänkandet har efter remiss gttrande avgivits av justitiekanslersämbetet,

statskontoret, kammarrätten, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen,

riksräkenskapsverket, riksskattenämnden, riksförsälcringsanstalten,

1953 års skatteflyktskommitté, valutakontorets styrelse,

överståthållarämbetet, samtliga länsstyrelser, allmänna ombudet hos mellankommunala

prövningsnämnden, 1949 års besvärssakkunniga, Sveriges

häradsskrivareförening, Föreningen Sveriges kronokamrerare, Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund, Föreningen Sveriges taxeringsintendenter,

Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer, Föreningen Sveriges landskanslister,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Riksförbundet

landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Svensk industriförening, Sveriges hantverks- och

småindustriorganisation, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska livförsäkringsbolags förening, Försäkringsanstalterna

Folket-Samarbete, Kooperativa förbundet och Sveriges advokatsamfund.

Yttranden har därjämte inkommit från riksarkivet, Skånes handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Sveriges redareförening och Svenska

företagares riksförbund.

Sveriges industriförbund och Svenska bankföreningen åberopar ett av

delegerade för nämnda organ samt för Stockholms handelskammare och

Svenska försäkringsbolags riksförbund upprättat yttrande. Nämnda yttrande,

vilket jämväl åberopas av Svenska arbetsgivareföreningen och handelskammaren

i Göteborg, betecknas i fortsättningen såsom avgivet av

Näringslivets skattedelegation. Försäkringsanstalterna Folket-Samarbete

hanvisar till de yttranden som avgivits av Svenska livförsäkringsbolags

förening och Kooperativa förbundet.

I yttrandena vitsordas allmänt behovet av effektivare taxering, och

vissa av utredningens förslag har vunnit anslutning från flertalet remiss
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 9

instanser. Meningarna är emellertid delade på viktiga punkter, och förslaget

har blivit föremål för åtskillig kritik, såväl i vad angår dess allmänna

innebörd och uppläggning som beträffande de föreslagna lösningarna av

olika frågor.

De sakkunniga har vidare som komplement till betänkandet överlämnat

en den 30 november 1954 dagtecknad promemoria med förslag till föreskrifter

i taxeringsförordningen rörande fastighetstaxering (stencilerad).

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms,

Uppsala, Kristianstads, Örebro, Norrbottens, Jönköpings, Gotlands, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands samt Västmanlands län,

Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Föreningen

Sveriges kronokamrerare, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, Sveriges

allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

Sveriges lantbruksförbund och Sveriges industriförbund.

Chefen för finansdepartementet har i propositionen uttalat att åtskilligt

av vad de sakkunniga föreslagit på området för främjande av ett riktigare

fullgörande av deklarationsplikten och i syfte att vidga möjligheterna till

en effektiv taxeringskontroll ansetts vara av beskaffenhet att kunna läggas

till grund för ett förslag till riksdagen om ändrad lagstiftning. Dessa frågor

behandlas i den föreliggande propositionen. I propositionen erinras emellertid

om att departementschefen den It mars 1955 — i samband med en

hemställan om bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga med uppdrag

att verkställa en ytterligare utredning rörande taxeringsorganisationens

utformning — framhållit, att inte blott sistnämnda fråga utan även

vissa spörsmål berörande deklarationsplikten och taxeringskontrollen

krävde ytterligare utredning och överväganden, innan de kunde i statsrådet

anmälas för ett slutligt ställningstagande. I propositionen beröres även de

sist antydda frågorna. Slutligen erinras i propositionen om att vissa ändringar

i taxeringsförordningen föranledes jämväl av de i propositionen nr

59 till innevarande års riksdag framlagda förslagen om schablonberäkning

av vissa omkostnader vid inkomsttaxering in. in. Då emellertid de i nämnda

proposition föreslagna reglerna inte skall tillämpas förrän vid 1957 års

taxering, synes frågan om därav påkallade ändringar i taxeringsbestämmelserna

kunna anstå.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,

nämligen

Gällande bestämmelser i huvuddrag, s. 34—46

Allmänna synpunkter på en reform av taxeringsförfarandet, s. 46 -81

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Deklaration och taxeringskontroll, s. 81—149

Eftertaxering, s. 149—164

Påföljder för oriktig deklaration m. in., s. 165—179

Fastighetstaxering, s. 179—198

Vissa speciella frågor, s. 199—202

Motionerna

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:498 och 11:619 har erinrats

om att propositionens förslag i fråga om rätt för taxeringsmyndigheterna

att taga del av olika slags handlingar innebure att uppgiftslämnande skulle

kunna ske, ehuru detta medförde ett åsidosättande av tystnadsplikt. Vid

remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag hade Sveriges lantbruksförbund

funnit det av sekretesshänsyn vara ofrånkomligt, att det material,

som framkomme vid granskning av handlingar vars innehåll innefattades

under tystnadsplikt, ej finge på något sätt offentliggöras i samband med

skriftväxling, protokollföring m. m. Förbundet hade ansett det nödvändigt

med utförliga föreskrifter i detta hänseende. I propositionen hade lantbruksförbundets

yrkande icke behandlats, än mindre tillgodosetts. Samtliga

handlingar i taxeringsmål skulle alltså kunna bli offentliga med undantag

för sådana som särskilt omnämndes i den föreslagna 17 § i sekretesslagen.

Såväl den skattskyldige som taxeringsintendenten hade regelmässigt

intresse av att ingå på sådana uppgifter i de granskade handlingarna

som föranlett ändring i taxeringen. Även om de granskade handlingarna

icke bleve tillgängliga för andra än granskningsmannen och eventuellt

ett fåtal andra funktionärer, bleve dock innehållet i desamma i större eller

mindre utsträckning offentligt då en skatteprocess anhängiggjordes. Även

kammarrätten hade understrukit, att den tystnadsplikt som ålåge granskningsmannen

icke torde utgöra tillräcklig garanti mot missbruk. I detta

sammanhang kunde erinras om att enligt 57 c § 5 mom. andra stycket i

det föreliggande förslaget till taxeringsförordning taxeringsrevision skulle

kunna uppdragas även åt annan person än tjänsteman å länsstyrelsens

taxeringsavdelning. Kammarrätten hade i sitt remissyttrande ytterligare

anfört, att ett genomförande av de sakkunnigas förslag sannolikt krävde

ändringar i andra lagar och förordningar, såsom tryckfrihetsförordningen,

rättegångsbalken och kyrkolagen. Kammarrätten hade därför ansett att

frågan borde göras till föremål för en mer allsidig och grundlig utredning.

Bortsett från att departementschefen uttalat att ändring i tryckfrihetsförordningen

icke vore erforderlig hade han lämnat denna invändning oemotsagd.

Vad särskilt anginge valutakontorets skyldighet enligt propositionen

att tillhandahålla uppgifter, som vore skyddade av banksekretess, kunde

framhållas, att denna skyldighet vore vidsträcktare än den uppgiftsskyldighet

som ålåge bankerna. Valutakontorets styrelse hade visserligen bi
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 är 1955

trätt detta förslag, men en ledamot av styrelsen, advokat Sune Wetter,

hade i ett särskilt yttrande — med instämmande av ytterligare tre styrelseledamöter

— bl. a. anfört att enligt hans mening den omständigheten att

handlingar och uppgifter från bankerna inkomme till valutakontoret icke

borde upphäva eller inskränka det skydd dessa handlingar åtnjöte enligt

den s. k. banksekretessen. Icke heller syntes den person eller det företag,

som direkt och utan mellanhand av bank anförtrodde valutakontoret upplysningar,

böra för dem erhålla ett skydd av lägre kvalitet än det han i

liknande fall skulle åtnjuta i bank. Wetter hade vidare yttrat att medlen

att genomföra en riktig taxering borde begränsas så att det förelåge en

rimlig proportion mellan den otrygghet och skada, som vållades, och den

fördel, som vunnes. Motionärerna ansåge att vad Wetter anfört vore synnerligen

beaktansvärt. Icke minst önskemålet om ett mera förtroligt samarbete

mellan taxeringsmyndigheterna och de skattskyldiga förutsatte, att

särskild omsorg ägnades åt utformningen av nu ifrågavarande bestämmelser.

Motionärerna önskade även erinra om vad Kooperativa Förbundet anfört

i sitt remissyttrande. Förbundet hade ifrågasatt, huruvida det icke i

första hand vore tillräckligt att taxeringsrevisionen omfattade granskning

av bokföring och räkenskapsanteckningar med därtill hörande verifikationer.

Däremot borde vederbörande i normala fall icke vara skyldig att

vid taxeringsrevisionen tillhandahålla korrespondens, protokoll och andra

handlingar rörande verksamheten. Endast för den händelse det förelåge

skäl att verkställa husrannsakan enligt 28 kap. rättegångsbalken, syntes

sistnämnda handlingar böra bli föremål för granskning. Departementschefen

hade också själv anfört att övervägandena om införande av någon

motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen beslag och husrannsakan

kunde aktualisera en översyn av de föreslagna bestämmelserna.

Skyldigheten att underkasta sig taxeringsrevision, vilken i motsats till hittills

praktiserad bokföringsgranskning ofta konnne att verkställas i vederbörandes

bostad, innebure ett så allvarligt ingrepp i medborgarnas privatliv

att särskilda bestämmelser för reglerande av de fall, då revision finge ske

för granskning av annans taxering än den hos vilken revisionen skedde,

borde tagas under övervägande.

Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:499 och

II : 6 1 5 har bl. a. anförts följande. Innebörden i det föreslagna stadgandet

i 29 a § punkt 2 taxeringsförordningen, att uppgifter i självdeklarationen

skulle lämnas om bl. a. »huru värdesättningen å lager samt fordringar

skett» syntes något oklar. Om deklarationen skulle belastas med

detalj uppgifter angående värdesättningen av lagertillgångar och fordringar

bleve deklarationsmaterialet fullständigt ohanterligt till föga båtnad för

taxeringsarbetet men orimligt betungande för den skattskyldige. Stadgandet

borde förtydligas så, att därav klart framginge, alt uppgift skulle

lämnas om de grunder som tillämpats vid bokslutet för det aktuella be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 är 1955

skattningsåret vid värdesättningen av in- och utgående lager samt fordringar.

I nyssnämnda paragraf hade även föreslagits, att uppgifter skulle

lämnas om »huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse

med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade

grunderna». Detta stadgande kunde icke rimligen få innebära, att självdeklaration

skulle innehålla en specifikation av de åsyftade posterna. För

särskilt större företag skulle en dylik obligatorisk uppgiftsskyldighet bli

utomordentligt betungande. Finansministern vitsordade, att uppgiftsskyldigheten

enligt båda dessa punkter i och för sig vore förhållandevis vidsträckt,

men ansåge, att den »får sin naturliga begränsning genom avfattningen

av däremot svarande frågor i deklarationsblanketterna». Finansministern

förordade således att i taxeringsförordningen skulle införas

stadganden om en vidsträcktare uppgiftsskyldighet än vad som avsåges

skola utkrävas. Dylika lagstiftningsprinciper kunde icke godtagas. Då det

gällde att vinna upplysning om de förhållanden varom här vore fråga vore

bokföringsgranskning ofta att föredraga. Stadgandet borde kompletteras

med bestämmelse att specifikation av de särskilda posterna icke vore

erforderlig. — Innebörden av stadgandet i 31 § första stycket sista meningen

i nyssnämnda författningsförslag, enligt vilket deklarationsskyldig,

som upprättat särskilt balanskonto avvikande från balansräkningen, vid

deklarationen skulle foga bestyrkt avskrift av sådant konto, syntes oklar.

Meningen kunde knappast vara, att den deklarationsskyldige skulle vara

pliktig framlägga interna, preliminära beräkningar, som föregått bokslutet.

I propositionen lämnades inga uppgifter till ledning vid stadgandets

tolkning. Stadgandet borde förtydligas så att det framginge att endast

särskilt balanskonto, upprättat i det bokslut, som låge till grund för självdeklarationen,

avsåges. I 142 § taxeringsförordningen föresloges straffbestämmelser

för den som underläte avlämna vissa uppgifter. Den väsentligt

utvidgade uppgiftsskyldigheten till ledning för annans taxering som

samtidigt förordades måste befaras bli betungande för de uppgiftsskyldiga,

och dessa finge säkerligen i åtskilliga fall svårt att sätta sig in i och

efterleva de talrika invecklade nya bestämmelserna. Med hänsyn till det

värde de avsedda uppgifterna kunde väntas få för taxeringskontrollen

ville motionärerna dock inte motsätta sig de därom föreslagna bestämmelserna,

men de funne det obilligt att stadga ovillkorlig straffpåföljd för

varje fall av underlåtenhet att fullgöra en så vidsträckt, genom invecklade

bestämmelser reglerad uppgiftsskyldighet. Den föreslagna straffpåföljden

för försummelse att efterkomma nu berörda föreskrifter borde icke inträda,

därest skälig anledning till underlåtenheten visades föreligga.

I de likalydande motionerna 1:500 och 11:617 har bl. a. anförts

följande. Genom nyligen vidtagna förenklingsåtgärder i deklarationsväsendet

beträffande löntagare samt en- och tvåfamilj shus hade eftersträvats

att frigöra arbetskrafter för granskningen av övriga deklarationer.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

I pressen ofta omtalade systematiska razzior visade, att redan nuvarande

kontrollåtgärder icke vore ineffektiva. Under dylika förhållanden torde

icke samtidigt sådant nödläge kunna påstås föreligga att de i propositionen

föreslagna åtgärderna vore ofrånkomliga. Förslaget vilade på en principiell

bokföringsskyldighet för samtliga skattskyldiga, vilka därjämte skulle

åläggas lämna uppgift om sina levnadskostnader och genom förvaring av

verifikationer eller på annat sätt vara beredda att i efterhand — upp till

fem år — styrka sina uppgifter. Redan den nuvarande bokföringsskyldigheten

vore mycket bristfälligt genomförd, ehuru bokföringslagen allenast

gällde begränsade kategorier. Den nu åsyftade bokföringsskyldigheten

skulle omfatta alla skattskyldiga och kontrolluppgifter skulle lämnas av

t. ex. alla Sveriges husmödrar, som anlitade tillfällig eller varaktig hemhjälp,

och vidare av fysisk person, som haft fordran, angående beloppet

vid viss tidpunkt. Den därför erforderliga bokföringen vore en önskedröm,

som aldrig kunde realiseras. Människor läte sig icke inordna i dylika normaler,

särskilt som det inte vore säkert att den, som förde riktiga anteckningar,

bleve trodd på sina uppgifter. Skulle förslaget genomföras och

upprätthållas, borde de medborgerliga skyldigheterna noga fixeras genom

allmän lag. Förslaget gåve vidare befogenheter åt administrativa myndigheter,

som syntes oförenliga med allmänna grundsatser om maktfördelningen

mellan administrativa och judiciella myndigheter. Samtliga nu

gällande stadganden angående tystnadsplikt skulle sålunda genombrytas

av taxeringsmyndigheterna. Det fordrades härför icke ens ett särskilt medgivande

av domstol såsom enligt rättegångsbalken. Däremot kunde en administrativ

myndighet, länsstyrelsen, medgiva diskretionsplilctens upprätthållande,

dock allenast »när synnerliga skäl föranleda därtill». Granskningsrätten

sprängde gränserna för vad den enskilde hade att finna sig i

vid misstanke om brott. Någon objektiv prövning av att handlingarna verkligen

erfordrades skulle icke ske utan taxeringstjänstemännen kunde påfordra

att genast få taga del av de handlingar, som skulle granskas. Den

tystnadsplikt, som ålades granskningsmännen, utgjorde icke någon tillräcklig

garanti mot missbruk med hänsyn till den vida kretsen av de

granskningsberättigade, deras åklagarställning och den skattskyldiges rimliga

rätt att med samma åsidosättande av tystnadsplikten värja sig mot

taxeringsmyndigheten. Rättssäkerheten försvagades ytterligare därav, att

den skattskyldige icke ägde få lagligheten av taxeringsmyndighetens obegränsade

föreläggande prövad på annat sätt än genom att vägra att lyda

och alt legaliteten av taxeringsmyndigheternas åtgärder icke finge prövas

av domstol utan skulle avgöras av administrativ myndighet och därtill av

den myndighet, till vilken tjänstemannen själv hörde. Denna oriktighet

förelåge visserligen redan nu men rätten att begagna tvångsmedel skulle

uppenbarligen få helt andra proportioner med den våldsamma utvidgning,

som taxeringsmyndigheternas befogenhet enligt förslaget skulle erhålla.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Såsom sanktioner skulle vidare införas en allmän rätt till skönstaxering,

förlorad besvärsrätt och utsträckt rätt till eftertaxering. Skönstaxeringen

innebure ett erkännande av självdeklarationssystemets misslyckande. Förlust

av besvärsrätt — som redan funnes men nu skulle väsentligen vidgas

innebure att staten skulle tillgripa rättsvägran såsom reaktion mot förment

orätt, en föga tilltalande inställning till rätten. Skulle slutligen statens

rätt till eftertaxering utsträckas borde rättvisan kräva, att den skattskyldige

bleve tillerkänd alldeles enahanda rätt till omtaxering. Ett genomförande

av förslaget skulle avsevärt skärpa den irritation, för att icke säga

förbittring hos medborgarna, som redan gjort sig märkbar och som måste

innebära de allvarligaste vådor för förtroendet till myndigheterna, statsauktoriteten

och den allmänna laglydnaden.

Som motivering för yrkandena i de likalydande motionerna 1:501

och 11:6 16 har anförts i huvudsak följande. Departementschefen hade

i propositionen framhållit, att frågan om ny taxeringsorganisation krävde

ytterligare utredning, varför förslag i denna del kunde väntas först till

1956 års riksdag. Motionärerna ville redan nu understryka, att det för

den nuvarande organisationen grundläggande lekmannainflytandet även

för framtiden måste vara grundvalen för taxeringsarbetet, även om specialutbildad

arbetskraft i större utsträckning kunde bli erforderlig. Man

borde icke avtrubba allmänhetens och de skattskyldigas känsla av delaktighet

i taxeringsarbetet. I fråga om taxeringsförfarandet ansåge motionärerna

det vara ett grundvillkor, att detsamma försigginge under betryggande

rättsliga former. Parterna i taxeringsärendena intoge ofta positioner

med påfallande likheter med partsställningen i civil- och straffrättsprocesser.

Taxeringsproceduren vore emellertid så utformad, att den skattskyldige

inte hade samma möjligheter att föra sin talan som kronans

ombud. Skatteprocessen kunde inte sägas vara kontradiktorisk. Förhållandena

borde härvidlag bringas i bättre överensstämmelse med vad som

gällde för civil- och straffrättsförfarandet. För den enskildes rättsskydd

vore det vidare av största betydelse att han kunde få beskattningsmyndigheternas

åtgärder prövade även i formellt avseende. Om taxeringstjänstemannen

överskrede sina befogenheter i handläggningen av ett ärende till

men för den skattskyldige, hade denne för närvarande knappast möjlighet

att på tillbörligt sätt vinna rättelse, då någon instans för klagomål mot

den formella handläggningen inte funnes. Härtill komme, att taxeringsmyndigheten

ej syntes kunna åläggas bevisskyldighet för sina bedömanden.

Åtskilliga exempel torde kunna anföras på att taxeringstjänstemän

genom den formella handläggningen förorsakat enskild person allvarlig

skada. Det vore enligt motionärernas mening nödvändigt, att den skattskyldiges

rättsliga ställning stärktes i nu avsedda fall genom inrättandet

av ett besvärsinstitut. Det i propositionen framlagda förslaget till ökad

uPPgif t sskyldighet och taxeringskontroll syntes komplicera och försvåra

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr AG år 1955 15

den skattskyldiges ställning gentemot taxeringsmyndigheterna och ofta

leda till obehörigt intrång i privatlivets helgd. Det vore därför nödvändigt,

att även i övrigt frågan om ett förbättrat rättsskydd för den skattskyldige

toges upp till prövning. En sådan prövning torde kunna utföras i samband

med utredningen av frågan om den nya taxeringsorganisationen. Förslag

borde kunna framläggas för nästa års riksdag. De befogenheter, med vilka

taxeringsmyndigheternas granskningsmän enligt propositionen skulle utrustas,

förefölle motionärerna vara av så vittomfattande innebörd, att

överdrifter, föranledda av ett missriktat fiskaliskt nit, kunde skapa irritation

och i hög grad försvåra det önskvärda och nödvändiga samarbetet

mellan de skattskyldiga och taxeringsmyndigheterna. Den granskning av

korrespondens, protokoll och andra handlingar, som taxeringsmyndigheterna

enligt 57 c § i förslaget till taxeringsförordning skulle ha rätt att

verkställa, kunde komma att framstå såsom trakasserande detalj ingripanden

mot den enskilde. I normala fall borde det räcka med att taxeringsmyndigheterna

finge granska bokföring, räkenskaper och anteckningar

och därtill hörande verifikationer. Denna fråga borde ytterligare prövas,

varefter förslag på grundval härav kunde föreläggas nästa års riksdag. —

Motionärerna instämde i uppfattningen att kännbara straffpåföljder borde

drabba dem som genom oriktiga uppgifter undandroge sig skatt. Sådan

påföljd borde dock ej inträda i de fall då den skattskyldige uppenbarligen

omedvetet eller genom okunnighet förorsakat taxeringsfelet. Den i 142 §

nyssnämnda författningsförslag stadgade påföljden borde ändras i enlighet

därmed. I fråga om eftertaxering ville motionärerna understryka, att klara

skäl måste föreligga för tillgripande av en sådan åtgärd. Det borde uttryckligen

stadgas, att eftertaxering finge ske endast då skäligen kunde

antagas, att den skattskyldige lämnat uppgifter, som varit av beskaffenhet

att inte kunna läggas till grund för en riktig taxering.

I de likalydande motionerna 1:502 och 11:618 har bl. a. framhållits

att man vid behandlingen av förevarande proposition icke finge

bortse från den allmänna strävan att förenkla såväl deklarations- som

taxeringsförfarandet, vilken nyligen kommit till uttryck i riksdagens beslut

i fråga om förenklad taxering. När därtill de föreslagna bestämmelserna

säkerligen ofta vore praktiskt ogenomförbara funnes anledning till tveksamhet.

Värdet av en generell uppgiftsskyldighet skulle dock ur kontrollsynpunkt

vara så stort, att arbetet för de skattskyldiga och taxeringsnämnderna

verkligen vore motiverat. Däremot borde bestämmelser som kunde

föranleda irritation och missförstånd i förhållandet mellan de skattskyldiga

och taxeringsmyndigheterna om möjligt avlägsnas. Ur dessa allmänna

synpunkter ansåge motionärerna de föreliggande stadgandena i 35 § 1

mom. 7 och 2 mom. taxeringsförordningen icke vara antagbara. Detta

gällde i ännu högre grad förslagen i 35 g 5 inom., 57 a, 57 b och 57 c gg samma

förordning. Som av ett flertal remissinstanser framhållits vore den vid
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 48 år 1955

sträckta anteckningsskyldighet som föresloges i nyssnämnda 57 a § ägnad

att direkt inbjuda till efterhandskonstruktioner, vilka i och för sig vore

sämre än inga anteckningar alls. Att binda rätten att anföra besvär till

taxeringsmyndigheternas åsikt om anteckningarnas större eller mindre

tillförlitlighet vore vidare stötande för rättskänslan. Det föreslagna stadgandet

om skönstaxering funne motionärerna onödigt. Taxeringsnämnderna

behövde tvärtom manas att vid åsättande av skönstaxering iakttaga

all försiktighet till förhindrande av fullkomligt orimliga taxeringar. Taxeringsrevision

slutligen hade i remissinstanserna mött den starkaste kritiken.

Ovedersägligt loge förslaget uteslutande sikte på fiskaliska syften.

Privatlivets helgd, tystnadsplikt och sekretesskydd hade i stor utsträckning

skjutits åt sidan. Å andra sidan vore det naturligtvis angeläget att

arbetet på att göra taxeringarna så sakliga som möjligt fortsattes. Motionärerna

ansåge att den nu föreliggande frågan borde göras till föremål för

en mera allsidig och grundlig utredning, varvid representanter för olika

grupper skattskyldiga samt sakkunniga på rättsväsendets och taxeringsväsendets

områden borde medverka. Särskild uppmärksamhet borde ägnas

möjligheterna att effektivisera taxeringsarbetet utan att berättigade hänsyn

till tystnadsplikt träddes för nära eller intrång gjordes på privatlivets

helgd.

Utskottets yttrande

Allmänna synpunkter

Av propositionen framgår, att de däri upptagna förslagen är att betrakta

som en första etapp i en fullständig omarbetning av taxeringsförordningen.

Reformarbetet fullföljes genom en särskild utredning rörande taxeringsorganisationen

och i samband därmed stående spörsmål. Parallellt härmed

skall en översyn av förordningen i övrigt äga rum. Avsikten är att de nu föreslagna

bestämmelserna skall inarbetas i den nya taxeringsförordning som

skall bli slutresultatet av det pågående arbetet.

Behovet av reformer inom taxeringsväsendet har länge varit påtagligt.

1950 års bevillningsutskott hade tillfälle att ingå på hithörande frågor i

samband med den begäran om revision av taxeringsförordningen som beslöts

vid samma års riksdag. Därvid angav utskottet såsom viktigaste mål

för en sådan reform att nå ökad effektivitet i taxeringsarbetet men tillika

ökade garantier för rättssäkerheten.

Av den utredning som redovisats i propositionen framgår, att självdeklarationerna

i mycket stor utsträckning är oriktiga eller bristfälliga samt

att de skattebelopp som härigenom undandrages det allmänna nått avsevärda

belopp. Tendenserna till försämrad skattemoral måste enligt ut
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

17

skottets mening betecknas som allvarliga. Kraven på ökad effektivitet i

taxeringsarbetet har härigenom fått än större tyngd. Den omständigheten

att det visat sig råda ett tydligt samband mellan deklarationernas riktighet

och möjligheterna till kontroll talar, såsom departementschefen framhållit,

starkt för att ökade sådana möjligheter tillskapas. Genom åtgärder

härför tillgodoses även ett viktigt rättssäkerhetsintresse. Utskottet får, i

likhet med departementschefen, erinra om att i den enskildes krav på rättssäkerhet

bl. a. ligger att andra skattskyldigas taxering likaväl som hans

egen blir så riktig som möjligt. Ett sådant resultat kan icke uppnås utan en

effektivisering av taxeringskontrollen. Behovet av reformer i syfte att nå

ökad effektivitet i taxeringsarbetet är enligt utskottets mening så klart

framträdande, att dessa bör genomföras snarast möjligt.

De i propositionen framlagda förslagen tar huvudsakligen sikte på att förbättra

kontrollmöjligheterna. Viktiga förändringar har föreslagits på grundval

av erfarenheter från taxeringsarbetet. De nya bestämmelserna bör möjliggöra

ett förbättrat taxeringsresultat redan år 1956. Det ligger emellertid

1 sakens natur, att verkningarna av de nu föreslagna reformerna framträder

fullt ut först senare, när de tillämnade förstärkningarna inom taxeringsorganisationen

genomförts.

De föreslagna bestämmelserna innebär vidgade befogenheter för taxeringsmyndigheterna

och ökade skyldigheter för den enskilde. Att förändringar i

denna riktning är nödvändiga framgår av vad utskottet nyss anfört. Det må

emellertid framhållas, att något väsentligt avsteg från de grundläggande

principerna i gällande förordning ej skett. På viktiga områden innebär de

nya bestämmelserna huvudsakligen ett lagfästande och en närmare avvägning

av regler som redan tillämpats i praxis. Detta gäller bl. a. bestämmelserna

om anteckningsskyldighet och skönstaxering. Skyldigheterna att

lämna uppgifter har utformats med sikte på att nå ökad effektivitet utan

att oskäligt betunga de uppgiftspliktiga. Hänsyn av sistnämnda art har i

vissa fall lett till inskränkningar i förhållande till vad nu är föreskrivet.

Såsom framgår av det anförda, angår förslagen huvudsakligen de områden,

där behovet av större kontrollmöjligheter och ökad effektivitet i övrigt

varit särskilt framträdande. Det är därför endast naturligt att effektivitetssynpunkterna

kommit i förgrunden. Även på dessa områden uppkommer

emellertid betydelsefulla rättssäkerhetsspörsmål. Härvid har en avvägning

skett, vid vilken önskemålen om effektivitet fått i olika hänseenden stå

tillbaka för kraven på rättssäkerhet och på skydd för privatlivets helgd.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt peka på de föreslagna sekretessbestämmelserna.

Dessa innebär icke blott ökade möjligheter till insyn från

taxeringsmyndigheternas sida utan även rättssäkerhetsgarantier som delvis

medför begränsningar i befogenheter som nu tillkommer dessa myndigheter.

Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att propositionen — såvitt

angår däri behandlade områden — väl tillgodoser de önskemål om effektivitet

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 46

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

i taxeringsarbetet och rättsskydd för den enskilde som framfördes av 1950

års riksdag. Med det anförda har utskottet även tagit ställning till den allmänt

hållna kritik, som främst från rättssäkerhetssynpunkt anförts i vissa

motioner. Det kan ytterligare påpekas, att åtskilligt av denna kritik i själva

verket närmast synes rikta sig mot det sakkunnigbetänkande som ligger till

grund för propositionen. Såvitt angår rättssäkerhetsfrågorna har emellertid

propositionen en helt annan innebörd än betänkandet. Utskottet förutsätter

såsom självklart, att rättssäkerhetsfrågorna kommer att vinna tillbörligt

beaktande även vid den fortsatta utredningen i organisationsfrågorna

och i samband därmed stående processuella spörsmål samt vid utformningen

av den nya taxeringsförordning, i vilken de nu föreslagna bestämmelserna

och organisationsutredningens resultat är avsedda att inarbetas.

Utskottet får alltså uttala sin anslutning till huvudprinciperna i Ivungl.

Maj:ts förslag samt avstyrka det i de likalydande motionerna 1:500 och

II: 617 framförda avslagsyrkandet ävensom de förslag om ny utredning i här

avhandlade ämnen som upptagits i nämnda motioner och i de likalydande

motionerna I: 501 och II: 616 samt I: 502 och II: 618.

Självdeklarationen

Vad departementschefen föreslagit i denna del tar framför allt sikte på

att skapa bättre underlag för de skattskyldigas uppgifter samt att göra dessa

uppgifter fullständigare.

I propositionen har ingående utvecklats de svårigheter som skulle möta,

om man försökte detaljerat angiva vilka skattskyldiga som skall sörja för

anteckningar eller annat underlag. Det föreslås i stället en särskild

bestämmelse, 57 a §, vari utsäges, att plikten att upprätta en korrekt deklaration

även innefattar skyldighet att i skälig omfattning sörja för underlag

till densamma.

Den föreslagna bestämmelsen innebär, såsom förut antytts, i huvudsak

endast ett lagfästande av vad som gäller redan nu. Sålunda är det ej avsett

att göra ändring i nuvarande praxis att i allmänhet använda schablonmetoder

vid taxering av vissa grupper, t. ex. chaufförer och serveringspersonal.

Ej heller avses någon ändring i praxis rörande beräkning av

avdragsgilla utgifter enligt schablonmetoder. Utskottet kan därför icke

dela de betänkligheter som framförts i vissa motioner. Utskottet finner fastmera

värdefullt att skyldigheten att sörja för underlag inskärpes genom ett

uttryckligt stadgande i taxeringsförordningen.

Även den föreslagna bestämmelsen i 57 b § om skönstaxering ansluter

sig nära till vad nu tillämpas. Skönstaxering skall sålunda endast

få tillgripas, om inkomsten ej kan tillförlitligen beräknas med vanliga

metoder. Av författningstexten framgår vidare, att syftet med en sköns
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

19

taxering inte får vara annat än att söka uppnå det från materiell synpunkt

riktigast möjliga taxeringsresultatet. Den i sakkunnigbetänkandet framförda

tanken att låta skönstaxering inträda som sanktion vid underlåtenhet

att fullgöra anteckningsskyldighet har icke upptagits. Ej heller i denna del

kan sålunda utskottet instämma i den motionsvis framförda kritiken.

Propositionsförslagen om vidgad uppgiftsskyldighet för vissa

skattskyldiga avser bl. a. att komplettera deklarationer angående rörelse

och vissa jordbruk med uppgifter, som hittills brukat infordras genom aninaning.

De nya bestämmelserna upptas i 29 a, 31, 32 och 32 a §§.

Utskottet finner lämpligt, att bestämmelser av sådan innebörd upptas i

taxeringsförordningen och kan i allt väsentligt tillstyrka Kungl. Maj :ts

förslag.

I de likalydande motionerna 1:499 och 11:615 berörs vissa hithörande

detaljspörsmål. Enligt den föreslagna 29 a § första stycket under 2) och 3)

skall uppgifter lämnas om hur värdesättningen å lager och fordringar

skett samt hur det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse

med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade

grunderna. Motionärerna hemställer om förtydligande av stadgandet om

värdesättningen, så att därav framgår, att uppgift endast skall lämnas om

de grunder som i detta hänseende tillämpats vid bokslutet. Bestämmelsen

om uppgifter angående justeringar i det bokföringsmässiga vinstresultatet

föreslås kompletterad med en föreskrift av innehåll att specifikation av de

särskilda posterna icke skulle vara erforderlig.

Vad först angår stadgandet om värdesättning sammanhänger detta med

de i propositionen nr 100 föreslagna nya reglerna om varulagervärdering,

vilka utskottet funnit sig kunna tillstyrka. För tillämpning av dessa regler

erfordras i första hand en uppgift huruvida desamma följts, d. v. s. om grunderna

för värdesättningen. Därutöver torde det emellertid bli nödvändigt

att de skattskyldiga i klumpsummor anger anskaffnings- eventuellt återanskaffningsvärdet

å lagret samt yrkat inkuransavdrag. Uppgifter av denna art

skulle icke kunna efterfrågas i deklarationsformulären, om motionärernas

förslag genomföres. Någon svårighet att lämna sådana uppgifter torde inte föreligga,

nämligen med hänsyn till att den skattskyldige grundat sin inkomstredovisning

just på dessa uppgifter. Utskottet — som förutsätter att frågorna

i deklarationsformulären kommer att avfattas i enlighet med vad här

angivits — kan därför icke biträda motionärernas yrkanden i denna del

utan tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

Bestämmelsen att uppgift skall lämnas om skattemässigt erforderliga justeringar

i det bokföringsmässiga vinstresultatet syftar på att bokföringen

ofta upptar inkomster och utgifter som icke hänför sig till den rörelse bokföringen

avser. Där kan t. ex. redovisas inkomster och utgifter för fastighet,

som inte hör till rörelsen, och även utgifter för levnadskostnader och liknande.

Uppgifter härom efterfrågas redan nu i deklarationsformulären, och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

de brukar av deklaranterna regelmässigt specificeras så till vida, att klumpsummor

anges för de olika slag av inkomster eller utgifter som avses. Utan

sådan specifikation torde uppgifterna icke bli av större värde. Att redovisning

av olika detaljposter icke påfordras i deklarationsformulären ligger i

sakens natur. Utskottet får därför förorda Kungl. Maj :ts förslag även i

denna del.

Enligt den föreslagna 31 § första stycket skall den som fört räkenskaper

bifoga avskrifter av balansräkning för beskattningsåret och för det närmast

föregående räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för beskattningsåret,

om sådan räkning ingått i bokföringen. Har den skattskyldige

upprättat särskilt balanskonto, som avviker från balansräkningen, skall han

också bifoga avskrift av sådant konto. I nyssnämnda motioner begäres förtydligande

av bestämmelsen, så att det klart framgår att den skattskyldige

inte skall vara pliktig framlägga interna, preliminära beräkningar, som

föregått bokslutet.

Balansräkningarna och balanskontona innehåller i princip samma uppgifter.

Det är emellertid inte ovanligt, att de avviker från varandra så till vida

att endera handlingen är annorlunda uppställd eller mera specificerad än den

andra. Genom den föreslagna skyldigheten att vidfoga balanskonto får taxeringsmyndigheterna

tillfälle att ta del av den fullständigaste specifikationen.

Utskottet finner denna anordning lämplig. Samma skäl synes emellertid

kunna åberopas för att även vinst- och förlustkonto, som avviker från vinstoch

förlusträkningen, avlämnas i avskrift. Utskottet föreslår en komplettering

av stadgandet på denna punkt. Självfallet bör skyldigheten endast omfatta

konton, som ingår i bokslutet. Till undvikande av missförstånd härvidlag

förordar utskottet, i anslutning till motionärernas yrkande, att stadgandet

omredigeras, så att någon som helst tvekan inte behöver råda därom

att detsamma endast avser konton som intagits i bokföringen.

Uppgifter till ledning vid annans taxering

I propositionen föreslås vissa utvidgningar i skyldigheterna att lämna

kontrolluppgifter till ledning vid annans taxering. Utvidgningarna tar i

främsta rummet sikte på att möjliggöra en ökad kontroll över rörelseidkares

och jordbrukares deklarationer. Ett avslagsyrkande i sistnämnda del —

dock endast såvitt angår uppgifter som lämnas efter anmaning — föreligger

i de likalydande motionerna I: 502 och II: 618.

Utskottet finner de i propositionen föreslagna reglerna väl avvägda. Med

anledning av vad som anförts i motionerna får utskottet framhålla, att begränsningar

gjorts i olika hänseenden för att de uppgiftsskyldiga icke skall

oskäligt betungas. Genom dessa begränsningar har, såsom tidigare anmärkts,

även den nu föreliggande uppgiftsskyldigheten minskats i några

fall. Vad angår rätten att infordra kontrolluppgifter efter anmaning får ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år i955 21

skottet liksom departementschefen understryka, att densamma bör begagnas

med omdöme och urskillning. Icke minst på detta område är det

av vikt att ett friktionsfritt samarbete skapas mellan taxeringsmyndigheterna

och allmänheten.

En av nyheterna i förslaget består i att fysiska personer och dödsbon,

som innehaft annan fastighet under beskattningsåret, blir skyldiga att utan

anmaning lämna kontrolluppgifter angående avlöningar och ersättningar

till vicevärdar, portvakter, icke bokföringspliktiga hantverkare m. fl. Om

belopp under 500 kronor för helt år skall uppgift dock icke behöva lämnas.

Förslaget medför förbättringar i taxeringskontrollen så till vida, att kontrolluppgifter

rörande dessa avlöningar och ersättningar tidigare ej lämnats.

Det förtjänar emellertid att framhållas, att fastighetsägarna enligt

tidigare gällande regler upptagit ifrågavarande belopp såsom avdrag i

deklarationerna. Taxeringsmyndigheterna kunde på grund härav efter hänvändelse

till fastighetsägarna utan svårighet erhålla specifikation på avlöningarna

och ersättningarna. Denna kontrollmöjlighet har i fråga om

belopp under 500 kronor, som utbetalats av ägare till en- och tvåfamiljshus,

bortfallit i och med den fr. o. m. år 1955 tillämpade schablontaxeringen

av nämnda fastigheter. Kontroll kommer icke att kunna erhållas

annat än efter anmaning enligt 35 § 1 mom. taxeringsförordningen. Inom

utskottet har under hänvisning härtill ifrågasatts om icke den i propositionen

föreslagna gränsen vid 500 kronor borde sänkas.

Med hänsyn till att ifrågavarande uppgiftsskyldighet är ny finner sig

utskottet icke vilja frångå Kungl. Maj :ts förslag på denna punkt. Enligt

utskottets mening bör emellertid utvecklingen följas med uppmärksamhet

och en sänkning av gränsen kunna övervägas, om erfarenheterna skulle

ge vid handen att behov därav skulle föreligga.

Inom utskottet har uppmärksamheten fästs vid att det i praktiken visat

sig svårt att erhålla kontrolluppgifter från vissa uppköpare av slaktdjur

och andra jordbruksprodukter. Enligt vad som framhållits, är det en icke

ovanlig företeelse, att vissa uppköpare och leverantörer till dessa bereder

sig obehörig ekonomisk fördel genom att överenskomma att icke lämna

föreskrivna uppgifter.

Utskottet får i anslutning härtill framhålla, att de föreslagna reglerna

torde komma att medföra en avsevärd effektivisering av kontrollen på dessa

områden. Uppköpare av angivet slag blir i fortsättningen pliktiga att lämna

kontrolluppgifter utan anmaning. Länsstyrelserna torde, i enlighet med vad

departementschefen förordat, komma att upprätta register över uppgiftspliktiga

personer och noggrant övervaka efterlevnaden av bestämmelserna.

Fullgöres inte uppgiftsskyldigheten, kan anmaning i förening med vitesföreläggande

tillgripas. Vidare kan taxeringsrevision äga rum hos uppköparen

med granskning av räkenskaper, verifikationer in. in. Utskottet förutsätter,

att taxeringsmyndigheterna ägnar tillbörlig uppmärksamhet åt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

den av utskottet berörda frågan samt, med användande av de medel som den

nya lagstiftningen sätter i deras händer, försöker undanröja missförhållanden

av antydd art och därmed även de olägenheter som indirekt kan

förorsakas de lojala uppgiftslämnarna.

Utskottet får, under hänvisning till det anförda, biträda Kungl. Maj:ts

förslag. Beträffande stadgandena om uppgifter från försäkringsgivare i 33 §

1 inom. punkten 3 och 35 § 1 mom. punkten 6 har dock vissa smärre jämkningar

av huvudsakligen redaktionell natur befunnits påkallade.

T axeringsre vision

De nuvarande tämligen snäva bestämmelserna om bokföringsgranskning

föreslås ändrade och avsevärt utvidgade. Granskningen skall enligt förslaget

i fortsättningen benämnas taxeringsrevision; reglerna härom har sammanförts

i den nya 57 c §. Utvidgningarna består väsentligen i att revision

skall kunna ske icke blott för kontroll av den granskades egen deklaration

utan även för kontroll av andra skattskyldigas. Vidare får granskningen

avse, utom räkenskaper och därtill hörande handlingar, även korrespondens,

protokoll och andra handlingar rörande den granskades näringsverksamhet.

Handlingar av enskild natur, såsom privatbrev o. d., är givetvis

undantagna.

I flera motioner har betänkligheter anförts mot förslaget i denna del, varvid

man främst åberopat att de befogenheter som i förslaget tillagts taxeringsmyndigheterna

blivit alltför stora. I de inbördes likalydande motionerna

I: 498 och II: 619, I: 501 och II: 616 samt I: 502 och II: 618 hemställes

därför att förslaget icke genomföres i föreliggande skick.

Utskottet kan hysa viss förståelse för den tvekan som sålunda framkommit.

Det måste emellertid framhållas att de praktiska erfarenheterna från

taxeringsarbetet ger klart belägg för att de föreslagna bestämmelserna är behövliga.

Av den föreliggande utredningen framgår, att det numera är en icke

ovanlig företeelse att bokföringen anpassas efter felaktiga uppgifter, som

vederbörande avser att lämna i självdeklarationerna, och att först ett studium

av övriga affärshandlingar kan ge upplysningar om de affärstransaktioner

som man avsett att dölja. I vissa fall kan först en jämförelse mellan

två företags bokföring och handlingar ge klarhet härutinnan.

Vidare förtjänar det att påpekas, att de principer på vilka de föreslagna

reglerna uppbyggts icke är nya. Redan enligt nuvarande bestämmelser får

bokföringsgranskning — om än i begränsad utsträckning — ske för kontroll

av annans deklaration. Vad angår de uppgifter som kan hämtas ur korrespondens,

protokoll och dylika handlingar får utskottet erinra om att sådana

uppgifter redan nu kan infordras genom anmaning. Det är endast följdriktigt,

att taxeringsmyndigheterna erhåller möjlighet att i förekommande fall

kontrollera uppgifternas riktighet.

De föreslagna reglerna innebär även möjlighet till lättnader för uppgifts
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

lämnarna. Visar det sig att det skulle vara förenat med avsevärt arbete att

avge infordrade uppgifter, kan det stundom vara en för både myndigheterna

och den enskilde fördelaktig anordning att den sistnämnde i stället får

ställa sina böcker och övriga handlingar till myndigheternas förfogande.

Kungl. Maj :ts förslag bör därför biträdas. Med hänsyn till arten av de befogenheter

som sålunda ges åt taxeringsmyndigheterna bör emellertid tillses

att desamma begagnas med urskiilning och omdöme. Utskottet har nyss

gjort ett uttalande av liknande innebörd rörande befogenheten att infordra

kontrolluppgifter genom anmaning. När det blir fråga om taxeringsrevision,

bör kraven i dessa hänseenden ställas ännu högre. Departementschefen har

framhållit, att varje taxeringsrevision bör utföras av därtill lämpad person.

Utskottet får understryka detta uttalande och ytterligare framhålla, att ett

stort ansvar vilar på taxeringsintenderiten, vilken det tillkommer att förordna

granskningsmän. Självfallet åligger det också intendenten att övervaka

den granskningsverksamhet som äger rum enligt hans förordnande.

Valet av granskningsman kan erbjuda särskilda problem, i den mån fråga

uppkommer att anlita personer utanför den ordinarie revisionspersonalen

på länsstyrelsen. Härvid blir särskilt angeläget att söka erhålla granskningsmän,

vilkas lojalitet och tystlåtenhet icke kan ifrågasättas. Mången gång

kan skäl tala emot att låta granskningen utföras av personer från den ort,

där granskningen skall ske, eller personer med anknytning till den granskades

näringsverksamhet. Med hänsyn härtill kan det stundom vara mindre

lämpligt att anlita taxeringsnämndsordföranden i orten. Anledning synes

därför icke finnas att, såsom skett i Kungl. Maj :ts förslag, ge intendenten

särskild anvisning att anlita denne funktionär. Då stadgandets avfattning

dessutom skulle kunna föranleda den misstolkningen att man skulle kunna

göra avsteg från eljest föreskrivna kompetenskrav får utskottet förorda en

omredigering av stadgandet. Hinder kommer självfallet ändock icke att

föreligga mot att för revisionsuppdrag använda den sakkunskap och kompetens

som finnes företrädd bland taxeringsnämndsordförandena, nämligen

då en person i sådan ställning uppfyller de allmänna kraven i fråga om sakkunskap

i bokföring och taxering samt även i övrigt befinnes lämplig för det

uppdrag varom fråga är.

Med uppdraget att förrätta taxeringsrevision följer enligt förslaget befogenhet

att begära uppgifter av den hos vilken revisionen sker. Därutöver

kan ifrågakomma att genom anmaning infordra kontrolluppgifter från andra

personer. Befogenhet härtill har emellertid icke tillagts granskningsmännen,

utan dessa skulle få utverka beslut härom hos intendenten. I den mån

taxeringsrevision förrättas av tjänsteman hos länsstyrelsen, synes detta

innebära onödig omgång. Utskottet får därför förorda, att 55 § 1 mom.

ändras så, att sådan tjänsteman, i den mån han erhållit i uppdrag att verkställa

taxeringsrevision, ges samma anmaningsrätt som nu tillkommer

taxeringskonsulent.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Utskottet får, med nyss angivna jämkningar, tillstyrka Kungl. Maj :ts

förslag.

Sekretessfrågor

Närmare bestämmelser om rätt för taxeringsmyndighet att ta del av hemliga

handlingar eller av uppgifter, som omfattas av tystnadsplikt, saknas för

närvarande. Rättsläget är, såsom departementschefen framhållit, i flera

hänseenden oklart.

I propositionen föreslås en närmare reglering på området.

Beträffande handlingar och uppgifter, som finnes hos myndigheter, förordar

departementschefen, att taxeringsintendenten i allmänhet skall äga

tillgång till dem, även om handlingarna och uppgifterna är av hemlig natur.

Liksom nu anses vara fallet, skall emellertid den myndighet som innehar

sådan handling eller uppgift väga angelägenheten av taxeringsintendentens

framställning mot de sekretesskyddade intressena. Intendentens begäran

får icke efterkommas, om detta skulle lända till synnerligt men med hänsyn

till det allmännas eller enskildas berättigade intressen. Uppkomna tvistefrågor

skall av intendenten kunna hänskjutas till Kungl. Maj:t i statsrådet.

De föreslagna reglerna upptas i 52 § taxeringsförordningen. Såsom anmärkts

i propositionen kommer en uppgifts eller handlings tillhandahållande

åt taxeringsmyndighet icke att medföra att uppgiften eller handlingen

mister det sekretesskydd, soin eljest tillkommer densamma.

Beträffande hemliga handlingar och uppgifter, som finns hos enskilda,

föreslås särskilda bestämmelser i 35 § 5 mom. och 57 c § 4 mom. Bestämmelserna

innefattar inskränkningar i den skyldighet att tillhandahålla handlingar

och uppgifter, som eljest skulle följa av föreskrifterna om kontrolluppgifter

och om taxeringsrevision. Innebörden är, att den som anmanats

lämna en kontrolluppgift eller hos vilken taxeringsrevision sker kan vända

sig till länsstyrelsen och under åberopande av tystnadsplikt eller andra särskilda

omständigheter hemställa om befrielse från skyldighet att tillhandahålla

handlingen eller uppgiften. Sådan framställning skall bifallas av

länsstyrelsen, när synnerliga skäl föranleder därtill.

Sekretesskydd för hemliga handlingar och uppgifter som ställts till taxeringsmyndigheternas

förfogande är föreskrivet i 56, 57 och 140 §§ taxeringsförordningen.

Bär regleras även frågan i vad mån sådana handlingar och

uppgifter får intas i processmaterialet vid skattedomstolarna.

De föreslagna sekretessbestämmelserna har blivit föremål för kritik i

några motioner.

Utskottet kan icke instämma i motionärernas synpunkter. Förslaget innebär

visserligen att taxeringsmyndigheterna, totalt sett, får vidgad insyn i

eljest sekretesskyddade förhållanden. Samtidigt har emellertid garantier

skapats för att de sekretesskyddade intressena i varje särskilt fall kan underkastas

prövning av annan myndighet än taxeringsmyndighet. Berätti
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

gade intressen av sekretesskydd trädes icke för nära. Särskilt i vad angår

handlingar och uppgifter hos enskilda skapas i vissa hänseenden ett rättsskydd,

som förut icke funnits.

Det förtjänar vidare att framhållas, att åtskilligt av kritiken i själva verket

synes rikta sig mot sakkunnigbetänkandet. Såsom utskottet tidigare anmärkt,

har propositionen i hithörande frågor en annan innebörd än betänkandet.

Frågan om de föreslagna reglernas förhållande till grundlagarna har närmare

utvecklats i propositionen. Därav torde framgå, att något grundlagshinder

icke föreligger för att genomföra de föreslagna bestämmelserna. Beträffande

förhållandet till annan lagstiftning må anmärkas, att taxeringsförordningen

utgör en av Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt stiftad lag. I

den mån annan lag eller särskild författning innehåller föreskrifter om tystnadsplikt,

som kunnat göras gällande gentemot taxeringsmyndigheterna,

innebär de föreslagna reglerna en modifikation av dessa föreskrifter. En

erinran härom synes böra införas i slutbestämmelserna till förslaget om ändringar

i taxeringsförordningen.

Utskottet får med denna jämkning tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag.

I propositionen föreslås ytterligare vissa förstärkningar i sekretesskyddet

för handlingar och uppgifter, som finnes hos taxeringsmyndigheterna. Förslagen

föranleder, i den mån de hänvisats till utskottet, icke någon erinran.

Efterlaxering

Möjligheterna till eftertaxering föreslås delvis utvidgade. Något egentligt

avsteg från de hittillsvarande principerna åsyftas emellertid icke. Huvudregeln

— att det skall finnas ett orsakssammanhang mellan en oriktig deklarationsuppgift

och det oriktiga taxeringsresultat som man vill rätta genom

eftertaxering — skall alltjämt upprätthållas. En mindre jämkning föreslås

dock så till vida att orsakssammanhang — i motsats till den ståndpunkt

praxis hittills intagit —- skall anses föreligga, även om felet bort kunna upptäckas

vid taxeringsmyndigheternas granskning. En viss begränsning har

åter skett genom att förslaget upptar krav på att felet skall vara av icke

oväsentlig betydelse.

För närvarande gäller, att eftertaxering endast får användas för att rätta

direkt påvisbara fel. Detta skall enligt förslaget alltjämt vara det normala.

Visar det sig emellertid att den skattskyldiges deklaration alltigenom är

otillförlitlig, öppnar förslaget en möjlighet att ompröva taxeringen i dess

helhet. Härvid kan även skönstaxering användas.

Sistnämnda utvidgning har upptagits till behandling i de likalydande

motionerna I: 501 och II: 616. Däri understrykes, att klara skäl måste föreligga

för tillgripande av eftertaxering, och motionärerna förordar under åberopande

härav viss ändring i de föreslagna bestämmelserna.

Såsom framgår av den nyss lämnade redogörelsen, innefattar Kungl.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Maj :ts förslag endast mindre jämkningar i de hittillsvarande reglerna. Att en

eftertaxering skall grundas på klara skäl och att det allmännas ombud härvidlag

har en större bevisbörda än vid vanlig taxering följer även av de föreslagna

reglerna. Möjligheterna att genom eftertaxering helt ompröva en tidigare

taxering angives förhållandevis snävt, och någon opåkallad användning

därav torde icke behöva befaras. Utskottet kan med ledning av det anförda

konstatera, att de i motionerna framförda önskemålen vunnit tillbörligt

beaktande redan i propositionen.

Utskottet finner sig sålunda kunna tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag till

ändrade regler om eftertaxering.

Det i propositionen upptagna förslaget att vidga de skattskyldigas möjligheter

att i efterhand vinna rättelse i en materiellt sett för hög taxering biträdes

ävenledes av utskottet.

Påföljder för deklarationsförsummelser m. m.

I propositionen föreslås, att den förlust av rätt att anföra besvär hos kammarrätten

och regeringsrätten, som nu blir följden av att deklaration icke

avgives i tid, även skall inträda om innehållet i avlämnad självdeklaration

är så bristfälligt att deklarationen uppenbarligen icke är ägnad att ligga till

grund för taxering. I de likalydande motionerna I: 502 och II: 618 yrkas avslag

på denna punkt.

Kungl. Maj :ts förslag har provisorisk karaktär. Departementschefen förutsätter,

att man senare bör ompröva frågan huruvida förlust av besvärsrätt

över huvud taget utgör någon lämplig sanktion mot deklarationsförsummelser.

Den föreslagna ändringen har föranletts av att man på vissa håll kringgått

bestämmelserna om tid för avlämnande av självdeklaration genom att

inlämna deklarationsblanketter, som endast försetts med namnunderskrift

eller någon eller några helt otillräckliga uppgifter. Då det synes angeläget

att möta missbruk av denna art, finner sig utskottet böra tillstyrka Kungl.

Maj :ts förslag. Utskottet får härvid framhålla, att någon tillämpning avstadgandet

utöver vad sålunda avsetts självfallet icke bör äga rum. Avfattningen

av stadgandet är emellertid så restriktiv, att en sådan tillämpning

inte torde behöva befaras. Så snart det icke föreligger klart ofullständiga

deklarationsuppgifter, kan deklarationen — oavsett uppgifternas tillförlitlighet

— icke anses ha så bristfälligt innehåll att deklarationen uppenbarligen

ej är ägnad att ligga till grund för taxering.

De ändringar i taxeringsförordningens straffbestämmelser som föreslås

i propositionen är endast av formell natur. Under hänvisning till omfattningen

av skyldigheterna att lämna uppgifter till ledning för annans taxering

föreslås emellertid i de inbördes likalydande motionerna 1: 499 och

11:615 samt 1:501 och 11:616, att 142 §, vari denna skyldighet är straffsanktionerad,

förses med tillägg av innebörd, att straff inte skall ådömas,

när giltig ursäkt till försummelsen visas.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 27

Utskottet kan dela motionärernas uppfattning, att straff icke bör ådömas

i dylika fall. Något särskilt stadgande härom torde emellertid icke vara erforderligt.

Ursäktliga försummelser av ifrågavarande art sammanhänger i regel

med att erforderliga anteckningar inte förts. Skyldigheten att föra anteckningar

är i den föreslagna 57 a § begränsad till vad som skäligen kan

påfordras. Härav följer, såsom departementschefen anmärkt, att om försummelser

i uppgiftsskyldighetens fullgörande beror på underlåtenhet att

föra anteckningar och denna underlåtenhet inte kan anses bero på vårdslöshet,

skall straff icke ådömas. Vederbörande åklagare äger enligt 20 kap.

7 § rättegångsbalken befogenhet att meddela åtalseftergift i samtliga hithörande

fall.

Fastighetstaxering

De föreslagna ändringarna innebär, att olika i den allmänna fastighetstaxeringen

deltagande organ skall få längre tid för sitt arbete. \ idare föreslås,

att fastighetsägarna skall erhålla särskilda underrättelser om föreslagna

och beslutade taxeringar. Fastighetsägarna får härigenom bättre

möjligheter att tillvarata sina intressen i fastighetstaxeringsförfarandet.

Utskottet finner förslagen lämpliga och tillstyrker desamma.

Vad departementschefen i övrigt förordat och anfört lämnas av utskottet

utan erinran.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr i6 år 1955

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande proposition nr 160, i vad densamma

hänvisats till bevillningsutskottet, icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas,

1) för sin del antaga följande såsom utskottets förslag

betecknade

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)

Härigenom förordnas, att 4 §, 5 § 1 mom., 6 § 1 mom., 7 § 1 mom., 12 §

1 inom., 17 § 1 mom., 20 § 1 mom., 22 § 1 inom., 26 § 1 mom., 27 §, 28 § 2

inom., 29 § 1 mom., 31—33 och 35 §§, 36 § 4 mom., 37 § 1 mom., 39 § 1 och

6 inom., 40 §, 40 a § 1 mom., 41 §, 42 § 3 mom., 52 och 54 §§, 55 § 1 inom.,

56 § 1 mom., 58 § 2 inom., 59 § 1 och 3 mom., 60 § 2 mom., 62 § 2 och 3

mom., 64 §, 65 §, 66 § 2 mom., 67 § 3 mom., 69 och 71 §§, 72 § 2 mom., 79,

93 och 116 §§, 124 § 1 mom., 140 och 142 §§ samt 144 § 3 mom. taxeringsförordningen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives, samt att i samma förordning skola införas åtta nya paragrafer,

betecknade 29 a §, 32 a §, 35 a §, 35 b §, 57 a §, 57 b §, 57 c § och

59 a g, av nedan angiven lydelse.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

4 §•

Indelning i beredningsdistrikt och fastighetstaxeringsdistrikt verkställes

av länsstyrelsen senast den 30 april året näst före taxeringsåret. Senast

den 30 november året näst före taxeringsåret fastställer länsstyrelsen indelningen

i lokala taxeringsdistrikt och antalet särskilda taxeringsnämnder i

länet, därvid tillika för varje särskild taxeringsnämnd skall angivas ej

mindre vilka grupper av skattskyldiga, som skola taxeras av nämnden, än

även huruvida nämndens distrikt skall utgöras av länet i dess helhet eller 1 * 3

1 Senaste lydelse av 4 § och 56 § 1 mom. samt 144 § 3 mom. se 1947: 591; av 6 § 1

mom., 7 § 1 mom., 32 § 2 mom., 35 § 2 mom., 41 §, 42 § 3 mom., 52 §, 55 § 1 mom., 59 §

3 mom., 66 § 2 mom., 69 § 1 mom., 72 § 2 mom. och 79 § 1 mom. se 1943: 855; av 12 §

1 mom. se 1945: 901; av 17 § 1 mom., 26 § 1 mom., 29 § 1 mom., 67 § 3 mom. och 124 §

1 mom. se 1954: 159; av 20 § 1 mom., 37 § 1 mom. samt 69 § 2 och 3 mom. se 1947: 513;

av 28 § 2 mom. se 1947: 578; av 31 §, 32 § 3 mom., 35 § 3 mom., 39 § 6 mom., 40 § 2

mom., 79 § 2 och 3 mom. samt 93 och 140 §§ se 1951: 792; av 33 § se 1954: 205; av 35 §

1 mom. se 1950: 313; av 35 § 4 mom., 36 § 4 mom., 39 § 1 mom., 40 § 1 mom. och 54 §

se 1935: 255; av 40 a § 1 mom. och 142 § se 1954: 53; av 59 § 1 mom., 60 § 2 mom.,

62 § 2 mom. och 65 § se 1951: 439; samt av 116 § se 1951: 441.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 dr 1955 29

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

visst angivet område inom detsamma. För stad, som ej deltager i landsting,

skall alltid utses minst en särskild taxeringsnämnd.

Åt distrikten---i övrigt.

Innan länsstyrelsen---beträffande Stockholm.

5 §•

1 mom. Beredningsnämnd består--— varje kommun.

Ordföranden förordnas---i beredningsdistrikt.

Ledamöterna ävensom suppleanter, en för varje ledamot, väljas av kommunalstämma

eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dessa. Valet skall

förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. Om utgången av

valet skall den som därvid fört ordet omedelbart underrätta ej mindre de

valda än även ordföranden i beredningsnämnden och länsstyrelsen.

6 §•

1 mom. Fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt å landet

sex och i stad fyra eller, i vissa fall, sex ledamöter.

Ordföranden förordnas---i fastighetstaxeringsnämnden.

Av ledamöterna förordnas en av länsstyrelsen och i övrigt inträda i

nämnden:

å landet:

a) två av landstingskommunens förvaltningsutskott valda ledamöter,

b) vederbörande beredningsnämndsordförande; ävensom

c) två kommunvis av kommunalstämma eller, där kommunalfullmäktige

finnas, av dessa valda ledamöter, av vilka minst en skall vara vald till ledamot

i beredningsnämnd inom vederbörande kommun;

och skola dessa ledamöter tjänstgöra, de av landstingskommunens förvaltningsutskott

valda i hela taxeringsdistriktet, beredningsnämndsordföranden,

då fråga är om taxering av fastighet inom ordförandens beredningsdistrikt,

samt de av kommun valda, då fråga är om taxering av fastighet

inom kommun, för vilken de valts; samt

i stad:

tre eller, därest länsstyrelsen med hänsyn till fastighetstaxeringsdistrikts

utsträckning eller andra förhållanden så förordnat, fem av stadsfullmäktige

eller, där stadsfullmäktige icke finnas, av allmän rådstuga valda ledamöter.

Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en for

varje ledamot, förrättas senast den 30 juni aret näst före taxeringsåret.

Om utgången av här omförmälda val bär den som därvid fört ordet att

underrätta länsstyrelsen, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden och

de valda.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

7 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd i län skall utgöras av medlemmarna

av den i 9 § omförmälda länsprövningsnämnden samt ytterligare nio ledamöter,

vilka utses av länsstyrelsen senast den 15 augusti året näst före

taxeringsåret. Av sistnämnda ledamöter skola tre utses bland dem, som

efter förordnande av länsstyrelsen eller val av landstingskommuns förvaltningsutskott

äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd, tre bland dem, som

efter val av kommun äro ledamöter i sådan nämnd, samt tre bland personer

inom länet, som icke äro ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd men genom

sin verksamhet kunna antagas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.

Enligt samma---för dem.

12 §.

1 mom. Till medlemmar---taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom

kommunen mantalsskriven, och av landstingskommuns förvaltningsutskott

må till ledamot eller suppleant i fastighetstaxeringsnämnd utses allenast

den, som är mantalsskriven i kommun inom fastighetstaxeringsdistriktet.

Av landstingskommuns förvaltningsutskott må till ledamot eller suppleant

i särskild taxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun

inom nämndens verksamhetsområde; beträffande Kalmar län skall

därjämte iakttagas att den, som av någondera landstingskommunens förvaltningsutskott

väljes, skall vara mantalsskriven i kommun inom samma

landstingskommuns område.

Vid kommuns---inom densamma.

Vid val---ankommande taxeringsfrågorna.

Till medlemmar---nämndens verksamhetsområde.

17 §.

1 mom. Till ledning---sådan innehavare.

Allmän fastighetsdeklaration ----- och anskaffningskostnader.

Är jordbruksfastighet---eller innehavaren.

Kungl. Maj :t må---statistiskt ändamål.

Allmän fastighetsdeklaration skall avgivas å blankett enligt formulär,

som i enlighet med vad nu sagts fastställes av riksskattenämnden.

20 §.

1 mom. Allmän fastighetsdeklaration skall avlämnas senast den 15 september

året näst före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, och

ingivas

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

beträffande fastighet å landet: till ordföranden i beredningsnämnden för

det beredningsdistrikt, landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt eller länsstyrelsen

i det län, där fastigheten är belägen; samt

beträffande fastighet i stad: till ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden

för det distrikt, den lokala skattemyndigheten eller, där staden icke har

egen uppbördsförvaltning, magistraten eller kommunalborgmästaren i den

stad eller länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.

Uppgift enligt 18 § skall avlämnas senast den 20 juli året näst före det, då

allmän fastighetstaxering skall äga rum, och ingivas till länsstyrelsen i det

län, där fastigheten är belägen.

22 §.

1 mom. Har vid — — — deklaration (särskild fastighetsdeklaration).

Har fastighet---av taxeringsenheten.

Särskild fastighetsdeklaration skall avfattas å blankett enligt formulär,

som fastställes av riksskattenämnden, och innehålla upplysning om det förhållande,

som skall föranleda åsättande av nytt taxeringsvärde, ävensom i

erforderliga delar sådana uppgifter beträffande fastigheter, som omförmälas

i 17 § 1 mom.

26 §.

1 mom. Nedannämnda skattskyldiga äro, där ej annat följer av stadgandet

i 3 mom., skyldiga att utan anmaning till ledning för egen taxering för

inkomst eller förmögenhet avlämna deklaration (självdeklaration), nämligen:
1)

aktiebolag och ekonomisk förening ävensom sådan stiftelse, fond eller

inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs,

vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen;

2) annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100

kronor;

3) fysisk person, vilkens bruttointäkter av en eller flera förvärvskällor

under beskattningsåret uppgått, om han varit bosatt här i riket under hela

beskattningsåret, till sammanlagt minst 1 200 kronor och eljest till sammanlagt

minst 100 kronor;

4) fysisk eller juridisk person, vilkens tillgångar av den art, som angives

i 3 § 1 mom. förordningen om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets

utgång haft ett värde överstigande 50 000 kronor eller, såvitt angår

sådan juridisk person som avses i 6 § 1 mom. b) nämnda förordning, 5 000

kronor; samt

5) fysisk eller juridisk person, för vilken garantibelopp för fastighet skall

upptagas såsom skattepliktig inkomst.

Vid bedömandet---statlig förmögenhetsskatt.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

Hava makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och

levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft inkomst eller

förmögenhet, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med

hänsyn till makarnas och boets sammanlagda inkomst och förmögenhet.

Skall skattskyldig enligt förordningen om statlig förmögenhetsskatt taxeras

för förmögenhet, som tillhör barn eller annan, skall hänsyn därtill tagas

vid deklarationsskyldighetens bedömande.

Vid tillämpning av vad i första stycket under 3) är stadgat, skall svensk

medborgare, som under beskattningsåret tillhört svensk beskickning hos

utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets

betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands,

anses hava varit bosatt här i riket. Detsamma skall gälla sådan persons

hustru samt barn under 18 år, därest de varit svenska medborgare och

bott hos honom. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande

makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock

sådan persons hustru, barn under 18 år och enskilda tjänare, därest de

bott hos honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tilllämpningen

av vad i första stycket under 3) är stadgat icke hava varit

här i riket bosatta.

1 fråga om deklarationsskyldighet för oskift dödsbo efter skattskyldig,

som avlidit under beskattningsåret, skall tillämpas vad som skolat gälla

för den avlidne.

27 §.

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blankett

enligt formulär, som av riksskattenämnden fastställes i anslutning till

här nedan meddelade bestämmelser. Dock må, där deklaration jämlikt

26 § 2 mom. infordrats av ordförande i taxeringsnämnd, de erforderliga

upplysningarna meddelas muntligen inför ordföranden, som inför desamma

å deklarationsblankett och därå tager den deklarationsskyldiges underskrift.

28 §.

2 mom. Deklarationsskyldig, som —--- kommunal inkomstskatt.

Särskild självdeklaration — — — flera exemplar.

29 §.

1 mom. Allmän självdeklaration — ---- dennes hemortskommun.

Allmän självdeklaration skall därjämte innehålla de uppgifter, som för

särskilda fall föreskrivas i denna förordning.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl

uppgiva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över

vilken förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

andra maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Då skattskyldig

skall taxeras för barns eller annans förmögenhet, skall uppgift lämnas

jämväl om sådan förmögenhet.

Svenskt aktiebolag----utdelningens belopp.

Inländsk försäkringsanstalt,---hänförliga verksamheten.

Med inländsk---för medlem.

Utländsk försäkringsanstalt,---och 5).

Belopp, som---öretal bortfalla.

29 a §.

Därest inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet redovisas enligt bokföringsmässiga

grunder med räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto,

skall självdeklaration utöver vad eljest är föreskrivet innehålla:

1) uppgift, såvitt angår rörelse, om storleken av omsättningen;

2) uppgifter huru värdesättningen å lager samt fordringar skett;

3) uppgift huru det bokföringsmässiga vinstresultatet justerats till överensstämmelse

med de för den skattemässiga inkomstberäkningen stadgade

grunderna;

4) uppgifter rörande i räkenskaperna gjorda avdrag för värdeminskning;

5) uppgifter rörande gjorda avdrag för avsättningar till pensions- eller

andra personalstiftelser eller till fonder eller stiftelser av annat slag;

6) uppgift om vad den skattskyldige i varor, penningar eller annat uttagit

ur näringsverksamheten eller annorledes använt för bestridande av

levnadskostnader eller eljest för utgifter, som icke äro hänförliga till omkostnader

i verksamheten, så ock om andra förmåner som den skattskyldige

åtnjutit av rörelsen eller jordbruksfastigheten;

7) uppgift om belopp, som vid inkomstberäkningen avdragits såsom reseoch

representationskostnader, i den mån sådant belopp icke utgivits till

anställda och upptagits å kontrolluppgifter rörande dessas förmåner, dock

att, därest lämnandet är förenat med synnerliga svårigheter, uppgiften

skall lämnas först efter anmaning; samt

8) uppgift om verkställda nedskrivningar av värdet å rättigheter till

leverans av omsättningstillgångar samt maskiner och andra inventarier.

Redovisas inkomst av rörelse enligt bokföringsmässiga grunder men utan

räkenskapsavslutning medelst vinst- och förlustkonto, skall beträffande

innehållet i självdeklaration i tillämpliga delar gälla vad ovan sägs.

31 §.

Vid självdeklaration för deldarationsskyldig,

som under beskattningsåret

varit skyldig föra räkenskaper

eller som, utan

3 —

Vid självdeklaration för deklarationsskyldig,

som under beskattningsåret

varit skyldig föra räkenskaper

eller som, utan att sådan

att sådan

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 46

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag

skyldighet förelegat, under beskattningsåret

fört räkenskaper i av honom

bedriven rörelse, skall fogas bestyrkt

avskrift av balansräkning för

beskattningsåret och balansräkning

för det närmast föregående räkenskapsåret

samt av vinst- och förlusträkning

för beskattningsåret, om sådan

räkning ingått i bokföringen.

Har den deklarationsskgldige upprättat

särskilt balanskonto, som avviker

från balansräkningen, skall

han vid deklarationen foga bestyrkt

avskrift av sådant konto.

Utskottets förslag

skyldighet förelegat, under beskattningsåret

fört räkenskaper i av honom

bedriven rörelse, skall fogas

bestyrkt avskrift av balansräkning

för beskattningsåret och balansräkning

för det närmast föregående räkenskapsåret

samt av vinst- och förlusträkning

för beskattningsåret,

om sådan räkning ingått i bokföringen.

Har i bokföringen intagits

särskilt balanskonto eller vinst- och

förlustkonto och avviker sådant konto

från räkning som nyss sagts, skall

vid deklarationen jämväl fogas bestyrkt

avskrift av kontot.

Vid självdeklaration, som ovan sägs, skola vidare fogas uppställningar

enligt formulär, som fastställas av riksskattenämnden, med uppgifter erforderliga

för tillämpning av gällande bestämmelser rörande avdrag för

värdeminskning så ock utdrag av räkenskaperna till styrkande av dessa

uppgifter.

För aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag

skall avlämnas bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar av förvaltnings- och

revisionsberättelser, som avgivits för beskattningsåret.

För inländsk försäkringsanstalt skall avlämnas bestyrkt avskrift av

protokoll eller annan handling, som utvisar, huru vinst- och förlusträkningen

samt balansräkningen för beskattningsåret slutgiltigt fastställts

samt huru vinsten för samma år disponerats. Vad sålunda stadgats skall

dock icke gälla beträffande försäkringsanstalt, som drivit enbart livförsäkringsrörelse.

läkare av---är belägen.

32 §.

1 mom. Envar bör, utöver vad deklarationsformuläret föranleder, meddela

de upplysningar till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögenhet,

som kunna vara av betydelse för åsättande av en riktig taxering.

2 mom. Efter anmaning är envar skyldig att i den omfattning, som i anmaningen

angivits, meddela de ytterligare upplysningar, som finnas erforderliga

för kontroll av egen deklarations riktighet eller eljest för egen taxering.

Dylika upplysningar skola lämnas skriftligen, där ej annat angivits

i anmaningen.

3 mom. Angående skyldighet att underkasta sig taxeringsrevision, därom

stadgas i 57 c §.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag1 Utskottets förslag

32 a §.

Är stiftelse eller förening helt eller delvis frikallad från skattskyldighet

för inkomst eller förmögenhet, skall i fall som nedan angivas särskild uppgift

avlämnas rörande inkomst och förmögenhet, som icke i självdeklaration

uppgivits till beskattning.

Uppgiftsskyldighet, som i första stycket sägs, åligger

1) pensionsstiftelse,

2) jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser

bildad stiftelse för arbetslöshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall,

3) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att under samverkan med

militär eller annan myndighet stärka rikets försvar,

4) stiftelse som har till huvudsakligt ändamål att, utan begränsning till

viss familj, vissa familjer eller bestämda personer, främja vård och uppfostran

av barn eller lämna understöd för beredande av undervisning eller

utbildning eller utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig

forskning, ävensom

5) förening som, utan att den i sin verksamhet tillgodoser medlemmarnas

ekonomiska intressen, huvudsakligen verkar för ändamål av den art, som

angives under 3) eller 4).

Uppgift avfattas å blankett enligt av riksskattenämnden fastställt formulär

och skall upptaga inkomster och utgifter under räkenskapsår, som gått

till ända närmast före den 1 mars under taxeringsåret, samt tillgångar och

skulder vid nämnda räkenskapsårs början och slut, ävensom upplysning om

de omständigheter, vilka anses böra föranleda frikallelse från skattskyldighet.

Uppgift avlämnas varje år senast den 31 mars till länsstyrelsen i det län,

där stiftelsens eller föreningens förvaltning huvudsakligen utövats, där icke

taxeringsintendenten på därom gjord framställning medgivit befrielse tills

vidare från nämnda skyldighet.

Det åligger stiftelse eller förening, som i denna paragraf avses, att efter

anmaning meddela de ytterligare upplysningar, som kunna erfordras för

bedömandet av stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

33 §.

1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering skola varje år utan anmaning

uppgifter (kontrolluppgifter) för nästföregående kalenderår avlämnas på

sätt framgår av följande uppställning:

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 33 § 1 inom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag1

Utskottets förslag

Uppgiftsskyldig

1. a) Statlig och kommunal

myndighet,

b) aktiebolag, ekonomisk

förening, fond,

stiftelse och annan juridisk

person än dödsbo,

c) fysisk person och

dödsbo, som bedrivit

rörelse, jordbruk eller

skogsbruk, samt

d) fysisk person och

dödsbo, som innehaft

annan fastighet.

Vem uppgiften skall

avse

Den som hos den

uppgiftsskyldige innehaft

anställning eller

uppdrag eller utfört

tillfälligt arbete eller

som av den uppgiftsskyldige

åtnjutit pension,

livränta eller periodiskt

utgående ersättning,

ävensom den

som åtnjutit förmån

från personalstiftelse

eller annan stiftelse.

Vad uppgiften skall avse

Avlöning, arvode eller annan

ersättning, oavsett huruvida

denna utgått kontant eller

såsom naturaförmån samt

oavsett om densamma utgör

ersättning för kostnader, som

mottagaren haft att bestrida.

Har mottagaren haft att erlägga

vederlag för åtnjuten

naturaförmån, skall uppgift

om förmånen och vederlaget

lämnas.

Undantag:

a) folkpension,

b) ersättning och förmån

för tillfälligt arbete, om det

som mottagaren sammanlagt

åtnjutit haft ett lägre värde

än 100 kronor för hela året,

c) ersättning och förmån

till någon för tillfälligt arbete

å annan fastighet än jordbruksfastighet,

om vad som

utgivits har lägre värde än

500 kronor och det icke utgör

avdragsgill omkostnad i

förvärvskällan rörelse,

d) utbetalning till rörelseidkare,

som enligt lag varit

bokföringsskyldig, av ersättning

för tillfälligt arbete,

samt

e) av statlig myndighet utgiven

förmån, som icke utgör

skattepliktig intäkt för mottagaren.

2. Fysisk person som

varit skyldig att verkställa

skatteavdrag enligt

uppbördsförordningen.

Den å vilkens in- Om uppgiftens innehåll

komst skatteavdrag skall i tillämpliga delar gälla

verkställts. vad ovan vid 1. sägs.

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 33 § 1 inom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag1 Utskottets förslag

37

Uppgiftsskyldig

3. Försäkringsanstalt

och understödsförening.

4. Den som utbetalt

royalty eller periodiskt

utgående avgift för rättighet

av goodwills natur,

såsom varumärke,

firmanamn o. dyl., eller

för utnyttjande av patent,

mönster o. dyl.

5. Den som bedrivit

verksamhet, vari ingått

inköp av jordbruks- eller

trädgårdsprodukter

eller husdjur eller från

husdjur erhållna produkter,

allt i den mån

Kungl. Maj :t därom förordnat.

6. Den som bedrivit

verksamhet, vari ingått

förvärv av avverkningsrätt

eller inköp av virke

eller andra skogseffekter,

allt i den mån

Kungl. Maj :t därom förordnat.

7. Den som bedrivit

förmedlingsverksamhet

eller annan därmed

jämförlig verksamhet,

allt i den mån Kungl.

Maj:t därom förordnat. 2

Vem uppgiften skall

avse

Den som från anstalten

eller föreningen

uppburit belopp, ej

understigande 200 kronor

för hela året, på

grund av försäkring av

den art att skatteplikt

för beloppet föreligger.

Den till vilken royaltyn

eller avgiften utbetalts.

Den från vilken inköp

skett.

Vad uppgiften skall avse

Utgivet belopp.

Det utbetalda beloppet.

Den som ägt eller

brukat fastighet, från

vilken upplåtelse av avverkningsrätt

eller försäljning

av skogseffekter

ägt rum.

Den som genom verksamheten

erhållit anställning,

uppdrag eller

tillfälligt arbete eller

ock försålt egendom.

Utgivet vederlag i penningar,

naturaprodukter eller annat.

Undantag: vederlag som

gottgjorts bokföringsskyldig

rörelseidkare.

Vederlag som utgivits eller

gottgjorts, ävensom vederlag,

om vars utgivande under senare

år avtal träffats.

Ersättning eller vederlag

som förmedlats eller varom

uppgift eljest finnes tillgänglig
-

2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1 mom., skall

iakttagas följande.

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 33 § 1 mom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 dr 1955

Kungl. Maj:ts förslag1 Utskottets förslag

Avser sådan förmån, varom under 1 mom. första och andra punkterna

förmäles, endast en del av året, skall upplysning meddelas om den tidrymd,

för vilken förmånen utgått.

Har från annan arbetsgivare än statlig myndighet utgått särskild resekostnads-

och traktamentsersättning, skall i kontrolluppgiften angivas be

loppet av dels resekostnadsersättning och dels traktamentsersättning jämte

antalet dagar för vilka traktamentsersättning utgått.

Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för löntagares eller hans

efterlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften upptagas bruttolön,

vad som avdragits och efter avdraget återstående belopp.

Har arbetsgivare uppburit den anställde tillkommande ersättning på

grund av försäkring i allmän sjukkassa, skall angivas jämväl beloppet av

vad sålunda uppburits.

I kontrolluppgift skall särskilt för sig upptagas sådant skatteavdrag, som

skett för uttagande av preliminär A-skatt.

Särskild uppgiftshandling skall avlämnas för varje person, varom fråga

är. Därvid skall fullständigt angivas personens namn, hemvist och bostadsadress.

Där så kan ske, bör uppgift lämnas jämväl om hans födelseår ävensom

om numret å utfärdad debetsedel å preliminär skatt för året näst före

taxeringsåret.

Uppgift skall avfattas å blankett enligt av riksskattenämnden fastställt

formulär eller å annan för ändamålet lämpad blankett.

3 mom. Skall annan än statlig eller kommunal myndighet jämlikt 1

mom. första punkten avlämna uppgifter till ett antal understigande

tjugufem, skall samtidigt avlämnas ett särskilt sammandrag över uppgifterna,

upptagande namn å den eller de personer, varom fråga är, ävensom

beträffande envar av dem uppgift angående belopp, som utbetalts, och förmån,

som i övrigt åtnjutits.

35 §.

1 mom. I särskilda fall skola efter anmaning kontrolluppgifter för nästföregående

kalenderår avlämnas på sätt framgår av följande uppställning:

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall Vad uppgiften skall avse

avse

1. Den som är skyldig

att utan anmaning

avlämna kontrolluppgift.

Den som hos den

uppgiftsskyldige innehaft

anställning eller

uppdrag eller utfört

tillfälligt arbete.

Åtnjutna förmåner, därest

icke uppgiftsskyldighet utan

anmaning föreligger, med

upplysning, då förmånerna

avse kortare tid än helt år,

om den tidrymd, för vilken

de åtnjutits.

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 35 § 1 mom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag1 Utskottets förslag

Uppgiftsskyldig

2. Den som för arbetslag

eller liknande

grupp av personer i en

summa uppburit visst

avlöningsbelopp såsom

ackordsöverskott eller

dylikt för att fördelas

inom laget eller gruppen.

Vem uppgiften skall

avse

Medlem av arbetslaget

eller gruppen.

Vad uppgiften skall avse

Till medlem utgivet belopp.

3. Bankaktiebolag,

sparbank eller annan

penninginrättning.

Namngiven skattskyldig.

Gottgjord ränta ävensom

beloppet av den skattskyldiges

innestående medel vid

viss angiven tidpunkt.

4. Annan än penning- Varje borgenär,

inrättning, därest vederbörande

under nästföregående

år utbetalt

gäldränta eller haft

skuld, när fråga ej är

om lån mot obligationer,

förlagsbevis eller

andra för den allmänna

rörelsen avsedda förskrivningar.

Borgenärens namn och

hemvist, gäldräntans belopp

under föregående år och

skulden vid viss angiven tidpunkt.

5. Fysisk eller juridisk

person, som haft

fordran.

Namngiven skattskyl- Ränteinkomst från den

ig. skattskyldige ävensom belop
pet

av den skattskyldiges

skuld vid viss angiven tidpunkt.

6. Försäkringsanstalt Namngiven skattskyleller

understödsför- dig.

ening.

Arten av uppgiven försäkring,

beloppet av premie eller

annan avgift, tid då sådan

mottagits, samt värdet och arten

av åtnjutna förmåner, som

icke enligt annan föreskrift

uppgivits. 7

7. Den som bedrivit Namngiven annan näjordbruk,

skogsbruk el- ringsidkare.

ler rörelse.

Belopp för vilket den uppgiftsskyldige

under viss angiven

tid köpt eller sålt va
-

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 35 § 1 mom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande

Kungl. Maj:ts förslag1

nr 46 år 1955

Utskottets förslag

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften skall

avse

Vad uppgiften skall avse

8. Den som bedrivit Namngiven

förmedlingsverksamhet dig.

eller därmed jämförlig

verksamhet, om uppgift

icke skolat lämnas utan

anmaning. 2 3

ror, därest beloppet i säljarens

eller köparens hand är

skattepliktig intäkt eller avdragsgill

utgift, med angivande

där så begäres av varuslag

och myckenhet, så ock

belopp å provision eller annat,

som utgjort sådan intäkt

eller utgift.

Undantag: belopp avseende

köp eller försäljning av varor

över disk och liknande

fall, där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen icke kan fullgöras.

skattskyl- Ersättning eller vederlag

som förmedlats eller varom

uppgift eljest finnes tillgänglig
-

2 mom. Den som bedrivit jordbruk, skogsbruk eller rörelse är skyldig

att, ändå att mottagarna icke i anmaningen namngivas, avlämna följande

uppgifter

a) uppgift om belopp, som han utbetalt till andra näringsidkare, i den

mån beloppen äro av beskaffenhet att i mottagarens hand utgöra intäkt av

jordbruksfastighet eller av rörelse och uppgift därom icke skolat lämnas

på grund av annan föreskrift i denna förordning, med upplysning tillika om

mottagarens namn och adress; samt

b) uppgift om belopp, för vilka han under viss angiven tid sålt varor till

andra näringsidkare, i den mån beloppen äro av beskaffenhet att i köparens

hand utgöra avdragsgill utgift, med upplysning tillika om köparens

namn och adress.

Vad i detta mom. stadgas om näringsidkares uppgiftsskyldighet skall ej

avse köp eller försäljning av varor över disk och liknande fall, där uppgiftsskyldigheten

uppenbarligen icke kan fullgöras.

3 mom. Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning är

skyldig att efter anmaning lämna uppgift om namngiven persons insättningar

och uttag under viss tid.

1 Beträffande lydelsen av Kungl. Maj:ts förslag, såvitt angår den i 35 § 1 mom. intagna

uppställningen, hänvisas till propositionen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bevillningsutskottets betänkande nr 46‘ år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

4 mom. Anmaning som avses i 2 och 3 mom. må endast utfärdas av

taxeringsintendent.

5 mom. Har någon enligt denna paragraf anmanats avlämna uppgift och

avser uppgiften förhållande, varom han har att iakttaga tystnad, eller anser

han att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att uppgiften

ej kommer till annans kännedom, må länsstyrelsen, på framställning av

den som anmanats, när synnerliga skäl föranleda därtill, befria honom

från skyldighet att lämna uppgiften.

6 mom. Angående skyldighet att underkasta sig taxeringsrevision, därom

stadgas i 57 c §.

35 a §.

Bankaktiebolag, sparbank eller annan penninginrättning åligger, utöver

vad eljest i denna förordning stadgas, att efter förordnande av Kungl. Maj .t,

i den omfattning och ordning som angives vid förordnandets meddelande,

lämna uppgift om storleken av insättares ränteinkomst under viss angiven

tid och beloppet av insättares innestående medel vid viss angiven tidpunkt

samt om insättares fullständiga namn och senast för inrättningen kända

bostadsadress ävensom, därest annan än räkningshavare äger förfoga över

räkningen, uppgift om den sålunda berättigades fullständiga namn och

senast för inrättningen kända bostadsadress.

35 b §.

Aktiebolag är pliktigt att efter anmaning av taxeringsintendent till ledning

vid värdesättning av aktier i bolaget avlämna uppgift enligt av riksskattenämnden

fastställt formulär rörande bolagets tillgångar och skulder

jämte andra omständigheter av betydelse för värdesättningen. Motsvarande

skyldighet åligger ekonomisk förening.

36 §.

4 mom. Självdeklaration efter —--för avlämnandet.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift enligt

33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxeringsnämnd,

som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen eller

uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller till länsstyrelsen i det län,

den lokala skattemyndigheten eller, där staden icke har egen uppbördsförvaltning,

magistraten eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen

i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum. I fall, som

avses i 33 § 3 inom., skola dock uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag

städse avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens allmänna

självdeklaration må avlämnas.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Vad i -—--äga rum.

Uppgifter enligt---uppgifter avser.

39 §.

1 mom. Varder självdeklaration, som skall avgivas jämlikt 26 § 1 mom.

utan anmaning eller jämlikt 26 § 2 mom. efter anmaning, ej behörigen avlämnad

inom föreskriven tid, eller är innehållet i avlämnad självdeklaration

så bristfälligt, att deklarationen uppenbarligen icke är ägnad att ligga

till grund för taxering, skall den skattskyldige, där ej nedan annorlunda

stadgas, vara förlustig rätten att hos kammarrätten och Kungl. Maj :t överklaga

taxering, för vilken deklarationen skolat ligga till grund. Underlåter

den som jämlikt 31 § är pliktig avlämna där angivna handlingar att hörsamma

anmaning att avlämna sådan handling eller underlåter den som

erhållit anmaning att fullständiga självdeklaration, som varit ofullständig,

att efterkomma sådan anmaning, skall den skattskyldige, där ej nedan

annorlunda stadgas, likaledes vara förlustig rätten att hos kammarrätten

och Kungl. Maj :t överklaga taxering, för vilken handlingen eller deklarationen

skolat ligga till grund.

I de---lämpligt vite.

6 mom. Angående föreläggande av vite vid underlåtenhet att underkasta

sig taxeringsrevision, därom stadgas i 57 c §.

40 §.

1 mom. Om ansvar för försummelse att behörigen fullgöra föreskrifterna

i 33 §, 34 §, 35 § 1, 2 eller 3 mom. eller 35 b § eller efterkomma förordnande,

som meddelats jämlikt 35 a §, stadgas i 142 §.

2 mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33 §, 34 §,

35 § 1, 2 eller 3 mom. eller 35 b §, må för uppgiftens införskaffande anlitas

biträde av länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige, därest han

icke är offentlig tjänsteman, lämpligt vite.

40 a §.

1 mom. Har medlem---37 § 1 mom. sägs.

Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av

riksskattenämnden.

41 §.

Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 26 § 3 mom., skall

avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av riksskattenämnden

i anslutning till de i 29 § 1 mom. meddelade föreskrifter. Sådan uppgift

bör senast den 31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 37 § 1

mom. sägs, eller ock till ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren

tillhör.

Det åligger---vederbörande taxeringsnämnd.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

42 §.

3 mom. Envar, som---kupongen förvärvats.

Uppgift avfattas enligt formulär, som fastställes av riksskattenämnden,

och avlämnas till den, som utbetalar utdelning eller ränta. Denne bör tillse

att uppgift avlämnas, innan utbetalning sker.

Om ansvar---i 141 § 4 mom.

52 §.

För taxering erforderlig, i denna förordning icke särskilt omförmäld

handling eller uppgift skall, då ordförande i beskattningsnämnd i första

instans, taxeringskonsulent eller taxeringsintendent framställer begäran

därom, tillhandahållas av statligt eller kommunalt verk, allmän inrättning

eller överförmyndare.

Vad nu sagts gäller ej handling, som avses i 1—5 §§ samt 31 och 33 §§

lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar och som ej må utlämnas till envar.

Är handling, som avses i första stycket, eljest sådan att den enligt vad

därom är stadgat ej må utlämnas till envar, eller är uppgift, som där sägs,

av beskaffenhet att omfattas av tystnadsplikt, må uppgiften tillhandahållas

allenast efter framställning av taxeringsintendent. Finnes vid prövning av

sådan framställning att handlingens eller uppgiftens tillhandahållande

skulle, för det allmänna eller med hänsyn till enskilds befogade intressen,

lända till synnerligt men, må framställningen lämnas utan bifall.

Efter ansökan av taxeringsintendent må Kungl. Maj :t förordna, att handling

eller uppgift skall tillhandahållas honom utan hinder av vad som

stadgas i andra och tredje styckena.

54 §.

För de---eller eftertaxering.

Angående skyldighet att underkasta sig taxeringsrevision, därom stadgas

i 57 c §.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 35 § 2 och 3 mom. samt 35 b §

sägs, tillkommer taxeringsintendenten i det län, där den uppgiftsskyldiges

hemortskommun är belägen, eller, om han saknar hemortskommun, taxeringsintendenten

hos överståthållarämbetet.

Rätt att utfärda anmaning i andra

fall än ovan sägs tillkommer taxeringsintendent

samt ordföranden i

vederbörande beskattningsnämnd i

första instans. Samma rätt tillkom
-

Rätt att utfärda anmaning i andra

fall än ovan sägs tillkommer taxeringsintendent

samt ordföranden i

vederbörande beskattningsnämnd i

första instans. Samma rätt tillkom
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag

mer taxeringskonsulent, i den mån

så erfordras för fullgörande av honom

åvilande granskning av deklaration

eller annan uppgift, dock att

taxeringskonsulent icke äger anmana

skattskyldig att avlämna deklaration.

Utskottets förslag

mer taxeringskonsulent, i den mån

så erfordras för fullgörande av honom

åvilande granskning av deklaration

eller annan uppgift, så ock

tjänsteman hos länsstyrelsen, åt vilken

uppdragits att verkställa taxeringsrevision,

i den mån så erfordras

för uppdragets fullgörande, dock att

taxeringskonsulent och tjänsteman

som nu sagts icke äga anmana skattskyldig

att avlämna deklaration.

56 §.

1 mom. Granskning av---befintliga självdeklarationer.

För innehållet---och 115 §§.

Självdeklaration skall---den skattskyldige.

Då besvär---annan vederbörande.

Självdeklaration, som--— oundgängligen erfordras.

I övrigt — — — sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets---annorlunda föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklaration gäller i tillämpliga delar även

beträffande andra uppgifter, vilka avlämnats till ledning vid taxering för

inkomst eller förmögenhet, ävensom av myndighet vid taxeringskontroll

upprättade handlingar; dock må uppgifter enligt 42 § 3 mom. vara tillgängliga

även för dem, från vilka utdelning eller ränta erhållits, samt av

dem anlitade medhjälpare.

57 a §.

Den som enligt denna förordning är skyldig att avgiva deklaration eller

annan uppgift till ledning för egen taxering eller ock uppgift till ledning för

annans taxering är jämväl skyldig att i skälig omfattning genom räkenskaper,

anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag

finnes för deklarations- eller uppgiftsskyldighetens fullgörande och för

kontroll därav.

Om skyldighet i vissa fall att föra räkenskaper är stadgat i bokföringslagen

och förordningen om skyldighet för vissa idkare av jordbruk eller

skogsbruk att föra räkenskaper såsom underlag för taxering.

57 b §.

Har deklaration ej avgivits eller kan, på grund av brister i deklaration

eller bristfälligt underlag för sådan, skattskyldigs inkomst av viss förvärvskälla

icke tillförlitligen beräknas, skall inkomsten uppskattas efter vad

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

med hänsyn till föreliggande omständigheter såsom verksamhetens art och

omfattning finnes skäligt.

57 c §.

1 mom. För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt

denna förordning riktigt och fullständigt fullgjorts eller för att eljest bereda

beskattningsmyndighet upplysning till ledning vid beslut om taxering eller

eftertaxering må taxeringsrevision äga rum hos envar deklarations- eller

uppgiftsskyldig, dock att sådan revision ej må äga rum hos myndighet eller

annat organ, som avses i 52 § första stycket.

Taxeringsrevision må jämväl verkställas hos den som bedriver förmedlingsverksamhet

eller annan verksamhet av sådan beskaffenhet, att uppgifter

av betydelse för taxeringskontrollen kunna hämtas ur anteckningar

eller andra handlingar, som föras vid verksamhetens bedrivande.

Vid taxeringsrevision må granskning i den omfattning, som finnes erforderlig,

ske av räkenskaper och anteckningar med därtill hörande verifikationer

ävensom av korrespondens, protokoll och andra handlingar rörande

verksamheten.

Då taxeringsrevision för visst eller vissa beskattningsår verkställes, må

jämväl det löpande årets räkenskaper och handlingar granskas.

2 mom. Den som har att verkställa taxeringsrevision må påfordra att i

den utsträckning, som är erforderlig för det med granskningen avsedda

syftet, genast få taga del av handlingar som skola granskas.

Vid taxeringsrevision är den, hos vilken revisionen sker, pliktig att lämna

de upplysningar, som erfordras för revisionens verkställande.

3 mom. Taxeringsrevision skall såvitt möjligt ske på sådant sätt och

på sådan tid att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, hos

vilken revisionen sker. Revisionen må med hans medgivande verkställas

hos honom. Hava böcker eller handlingar överlämnats för revision, skola

de så fort ske kan återställas. Meddelande om resultatet av revisionen skall

snarast lämnas den, hos vilken revisionen skett, i vad angår hans taxering.

4 mom. Den som verkställer taxeringsrevision må taga del av handlingar

av betydelse för revisionen utan hinder av att den, hos vilken revisionen

sker, har att iakttaga tystnad om deras innehåll. Är handlings innehåll

av beskaffenhet som nu sagts eller anser den, hos vilken revisionen

sker, att särskilda omständigheter eljest kunna åberopas för att handlingens

innehåll ej kommer till annans kännedom, må dock länsstyrelsen, på framställning

av den hos vilken revisionen sker, när synnerliga skäl föranleda

därtill, besluta att handlingen skall undantagas från revisionen.

5 mom. Beslut om taxeringsrevision meddelas av taxeringsintendenten

i det län, där revisionen skall äga rum. I fråga om skattskyldig, vilkens

taxering prövas av mellankommunala prövningsnämnden, må beslut om

taxeringsrevision jämväl meddelas av allmänna ombudet hos denna nämnd.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag

Taxeringsrevision skall verkställas

av taxeringsintendenten eller av

tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten

uppdrager revisionens verkställande.

Taxeringsrevision må jämväl

uppdragas åt taxeringsnämndens

ordförande eller åt någon i bokföring

och taxering sakkunnig person,

som därtill godkänts av länsstyrelsen.

Utskottets förslag

Taxeringsrevision skall verkställas

av taxeringsintendenten eller av

tjänsteman, åt vilken taxeringsintendenten

uppdrager revisionens verkställande.

Taxeringsrevision må jämväl

uppdragas åt annan i bokföring

och taxering sakkunnig person, som

därtill godkänts av länsstyrelsen.

6 mom. Underlåter någon, hos vilken taxeringsrevision enligt meddelat

beslut skall äga rum, att tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar,

må anmälan göras hos länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige

lämpligt vite.

58 §.

2 mom. I god tid före sammanträde enligt 59 § 1 mom. har landskamreraren

att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 18 § avlämnats, och de

upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande

fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd. Länsstyrelsen äger

kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvärdena

att därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.

59 §.

1 mom. Senast den 20 augusti året näst före det, då allmän fastighetstaxering

skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena

i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd

ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt

5 § 3 mom., samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt 6 §

1 mom. utsetts av landstingskommunens förvaltningsutskott, sammanträda

inför landskamreraren å en eller flera lämpliga orter för förberedande överläggningar

rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående

allmänna fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen till dessa

sammanträden kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet

eller eljest kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena

inom länet eller delar därav eller ock särskilt rörande värdering av

skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning

av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering

och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna

saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för

övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda

värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 58 § 1 mom.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 47

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar ävensom,

i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda anvisningar

jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av olika ägoslag,

värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark samt enhetliga

grunder för taxeringen av annan fastighet med mera. Avser sammanträdet

överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,

skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med

avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,

böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den

redogörelse, landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, beträffande

fastigheter i skilda storleksgrupper föreslå vissa värden för ytenhet

mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden

under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må

tjäna till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga

om annan fastighet samt beträffande värdesättning av skogsmark och

växande skog skola övervägas enhetliga grunder för taxeringen.

3 mom. Landskamreraren har att, sedan sammanträden enligt första och

andra momenten hållits, upprätta och senast den 25 augusti året näst före

taxeringsåret till riksskattenämnden insända förslag till anvisningar för

fastighetstaxeringen inom länet, däri inbegripet lokala skogstaxeringsanvisningar.

Riksskattenämnden skall senast den 15 september året näst före

taxeringsåret till landskamreraren återställa förslaget jämte de erinringar

mot detsamma, som nämnden funnit anledning framställa. Landskamreraren

har att förelägga fastighetsprövningsnämnden omförmälda förslag och

erinringar. Fastighetsprövningsnämnden skall på grundval av nämnda

handlingar fastställa lokala skogstaxeringsanvisningar och övriga anvisningar

till ledning för fastighetstaxeringen, vilka senast den 30 september

året näst före taxeringsåret skola tillställas ordförandena i beredningsnämnderna

och fastighetstaxeringsnämnderna samt samtidigt översändas

till riksskattenämnden.

59 a §.

Sedan de av fastighetsprövningsnämnden fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna

och övriga anvisningar för fastighetstaxeringen kommit

ordförandena i beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna

tillhanda och innan beredningsnämnderna börja det egentliga arbetet,

skall å landet ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden, efter samråd

med taxeringsintendenten angående tid och plats, sammankalla de av länsstyrelsen

och landstingskommunens förvaltningsutskott utsedda ledamöterna

i fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till

fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna till överlägg
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

ningar rörande det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör

uppmärksamhet ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering

inom fastighetstaxeringsdistriktets olika delar samt åt spörsmål, som kunna

förväntas vålla beredningsnämnderna svårigheter.

Vid sammanträdet föres protokoll av fastighetstaxeringsnämndens ordförande;

och skall ordföranden skyndsamt tillställa beredningsnämndernas

ordförande bestyrkta avskrifter av protokollet.

60 §.

2 mom. Samtidigt med översändande av de av fastighetsprövningsnämnden

fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna och övriga anvisningar

för taxeringen på sätt i 59 § 3 mom. sägs har länsstyrelsen att till ordföranden

i den beredningsnämnd å landet eller fastighetstaxeringsnämnd i

stad, som i varje särskilt fall vederbör, översända de i 18 § omförmälda

uppgifterna.

62 §.

2 mom. Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden,

innan taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse ej

mindre rörande av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden

och övriga värderingsgrunder, såvitt distriktet berör, än även rörande samtliga

de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som förekommit under

tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser beträffande

fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt ordförandens

mening kunna dragas av de vid dessa köp tillämpade priser. Finnas inom

distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas upplysning

rörande det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes inom länet

eller vederbörlig del därav, och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper

samt, i förekommande fall, trädslag ävensom rörande innehållet

i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna. Redogörelsen ävensom

beredningsnämndens mening härom böra protokollföras.

Härefter åligger---i distriktet.

3 mom. Beredningsnämndens förslag till taxering skola upptagas i taxeringslängd

(fastighetslängd). Närmare föreskrifter angående längdens förande

meddelas av Kungl. Maj :t. Fastighetslängden underskrives av beredningsnämndens

ordförande och ledamöter.

64 §.

Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 10 december

året näst före taxeringsåret.

Beredningsnämndens ordförande skall senast den 15 i nämnda månad

med allmänna posten tillsända sådan ägare eller därmed likställd innehavare

av skattepliktig fastighet, vilkens namn och postadress äro för ord
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

föranden kända, underrättelse om det för fastigheten föreslagna taxeringsvärdet.

Underrättelse som nu sagts skall även innehålla upplysning, att ägaren

eller innehavaren av fastigheten äger senast den 5 påföljande januari

till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget.

Beredningsnämndens förslag skall under tio dagar viss angiven tid på

dagen hållas tillgängligt inom kommunen hos beredningsnämndens ordförande

eller någon dess ledamot, med rätt för ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid, som i nästföregående

stycke stadgas, avgiva erinringar mot förslaget, åliggande det

ordföranden att sådant i vederbörlig ordning kungöra.

Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att beträffande i

fastighetslängden uppförd fastighet före årsskiftet inträffat sådan omständighet,

som föranleder, att fastigheten skall uppdelas i flera taxeringsenheter,

skall ordföranden senast den 20 januari hålla sammanträde med beredningsnämnden,

som har att yttra sig över inkommen erinran samt i förekommande

fall avgiva nytt förslag till taxering. Dylika yttranden och förslag

upptagas i protokollet.

Senast den 25 januari skall beredningsnämndens ordförande till ordföranden

i fastighetstaxeringsnämnden överlämna de upprättade fastighetslängderna,

behörigen summerade, ävensom nämndens protokoll, de deklarationer

och andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning

vid taxeringen, samt de enligt 60 § beredningsnämndens ordförande

tillhandakomna handlingarna.

65 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet åligger huvudsakligen:

a) att följa —--i 64 a §;

b) att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från

beredningsnämndernas ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga

handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna

tillämpat de enhetsvärden och de värderingsgrunder i övrigt, som av fastighetsprövningsnämnden

fastställts, ävensom huru beredningsnämndernas

uppskattning av virkesförrådet och dess fördelning på trädslagsklasser

och förrådsgrupper samt, i förekommande fall, trädslag överensstämmer

med uppgifterna härom i de för taxeringen fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna;
c)

att vidtaga--— för taxeringen;

d) att kalla — — -— underrätta länsstyrelsen;

e) att leda — — —ordet; samt

f) att ombesörja —---och längder.

Ordförande i — — -— under d) sägs.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 46

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

66 §.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga

arbetet, skall ordföranden, efter samråd med taxeringsintendenten angående

tid och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstingskommunens förvaltningsutskott

utsedda ledamöterna ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna

i de till fastighetstaxeringsdistriktet hörande beredningsdistrikten

till ett förberedande sammanträde. Vid detta har ordföranden,

med erforderligt biträde av beredningsnämndernas ordförande, att avgiva

noggrann redogörelse för de värderingsgrunder, efter vilka varje beredningsnämnd

upprättat sitt förslag, ävensom för sin egen mening, huruvida

och i vad mån dessa värderingsgrunder kunna anses överensstämma

med av fastighetsprövningsnämnden fastställda enhetsvärden och anvisningar

i övrigt eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighetsförsäljningar

i orten. På grundval av dessa redogörelser skola de vid sammanträdet

närvarande taga under övervägande och för anteckning till protokollet

uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av beredningsnämndernas

förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering i hela fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av —--avgivna sammandragen.

67 §.

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i stad företager fastighetstaxeringen

i den ordning, som finnes bäst lämpad för vinnande av jämnhet och likformighet

mellan taxeringsvärdena i stadens olika delar. Nämnden beslutar,

med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet. Nämnden

bör i den omfattning, som befinnes lämplig, dessförinnan bereda ägare eller

därmed likställd innehavare av fastighet tillfälle att inom viss angiven tid

yttra sig över av nämnden ifrågasatt värde å fastigheten.

Då ägare eller därmed jämställd innehavare av fastighet beredes tillfälle

att yttra sig över det av nämnden ifrågasatta värdet å fastigheten, skall han

samtidigt underrättas därom att särskild underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens

beslut icke kommer att tillsändas honom, därest erinringar

icke riktats mot det ifrågasatta värdet och detta av nämnden fastställes

såsom taxeringsvärde. Därjämte skall meddelandet innehålla upplysning

om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens

beslut rörande taxeringen.

Fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering skola antecknas i fastighetslängd,

och skola i fråga om denna längd stadgandena i 62 § 3 mom.

hava motsvarande tillämpning. De av nämnden följda grunderna för taxeringen,

såvitt angår jordbruksfastighet, skola upptagas i en särskild längd.

I fråga om denna längd skall i tillämpliga delar gälla vad i 62 § 4 mom.

sägs, dock att sammandrag av längden icke skall översändas till landskamreraren

i länet.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

69 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å landet

senast den 5 februari under taxeringsåret och i stad senast den 1 oktober

året dessförinnan, dock att vad nu sagts icke har avseende å Stockholm.

Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 25 mars och i Stockholm

senast den 15 juni under taxeringsåret.

2 mom. Har ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet å landet

avgivit erinringar mot beredningsnämndens förslag eller har fastighetstaxeringsnämnden,

utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat

taxeringsvärde än det av beredningsnämnden föreslagna eller eljest beslutat

frångå beredningsnämndens förslag, åligger det fastighetstaxeringsnämndens

ordförande att tillsända ägaren eller innehavaren, därest dennes

namn och postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det

taxeringsvärde, som av fastighetstaxeringsnämnden beslutats.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad åligger att tillsända sådan

ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, vilkens namn och

postadress äro för ordföranden kända, underrättelse om det taxeringsvärde,

som av nämnden beslutats. Vad nu sagts skall dock icke gälla, om meddelande

rörande ifrågasatt taxeringsvärde tillsänts ägaren eller innehavaren

och taxeringsvärde åsatts fastigheten på sätt i meddelandet angivits.

Underrättelse, som i detta moment avses, skall innehålla upplysning om

vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens

beslut.

3 mom. Senast den 31 mars eller vad angår Stockholm den 21 juni skall

fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända fastighetsdeklarationerna

och övriga handlingar ävensom berednings- och fastighetstaxeringsnämndernas

protokoll. Fastighetslängderna skola avlämnas å

den tid och i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver.

4 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola

vara att tillgå för landskamreraren, taxeringsintendenten och fastighetsprövningsnämnden

samt i den ordning, Kungl. Maj :t föreskriver, utom vad

angår Stockholm, offentligen framläggas inom vederbörande kommun under

minst fjorton dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

71 §.

Kungl. Maj :t äger förordna, att med ledning av de i 66 § 2 mom. andra

stycket omförmälda handlingarna undersökning skall verkställas till utrönande,

huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbygden

jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd. Verkställes

sådan undersökning, skall resultatet därav meddelas landskamrerarna

och taxcringsintendenterna senast den 30 april under taxeringsåret.

Ovannämnda handlingar skola tillhandahållas kammarrätten senast den

1 oktober under taxeringsåret.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

72 §.

2 mom. I län sammanträder fastighetsprövningsnämnd på ordförandens

kallelse i residensstaden eller, i anseende till inträffade utomordentliga händelser,

å annan samlingsort å sådan tid att nämndens arbeten må vara avslutade

senast den 30 september under taxeringsåret. Möter för ledamot

hinder att tillstädeskonnna, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos

ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe.

Ordföranden är--— länsstyrelsen utsetts.

Taxeringsintendenten har---finna anledning.

Landshövdingen äger---i besluten.

Efter framställning--— dess helhet.

79 §.

Finner taxeringsnämndens ordförande taxeringsrevision som i 57 c §

sägs erforderlig, har han att till taxeringsintendenten göra framställning

därom. Därvid skall i förekommande fall skattskyldigs deklaration med

tillhörande handlingar överlämnas.

Så snart handläggningen av ärendet slutförts, skall, där så erfordras,

underrättelse om utgången meddelas taxeringsnämndens ordförande, därvid

översänd deklaration skall återställas.

Framkomma vid taxeringsrevision omständigheter av beskaffenhet att

kunna antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall

taxeringsintendenten föranstalta om underrättelse härom till ordföranden

i denna nämnd.

93 §.

Taxeringsintendenten har----57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Angående taxeringsrevision stadgas i 57 c §. Finner taxeringsintendenten

taxeringsrevision böra verkställas i annat län, skall han framställa

begäran därom hos taxeringsintendenten i det länet.

Jämväl i —---föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten — — — taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har — — — erforderlig utredning.

I fråga---likformig taxering.

116 §.

Kungl. Maj:t äger meddela de närmare föreskrifter angående ordnandet

av beskattningsnämndernas arbete, som må erfordras utöver vad

denna förordning innehåller. På riksskattenämnden ankommer att fastställa

formulär till anmaningar, underrättelse om avvikelse från deklaration

eller annan till ledning för egen taxering lämnad uppgift, andra föreskrivna

underrättelser med mera dylikt ävensom formulär till i denna

förordning föreskrivna längder.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, ingivas till

länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden företagits,

eller, i motsvarande fall som i 119 § andra stycket avses, till den mellankommunala

prövningsnämnden. Besvären skola ingivas, av skattskyldig

inom ett år eller, i fall som i 123 § 3 mom. sägs, inom två år efter det

han erhållit debetsedel å slutlig eller tillkommande skatt i anledning av

den taxering, varom fråga är, och av annan klagande före utgången av

kalenderåret näst efter taxeringsåret.

Försummas något — — — motsvarande tillämpning.

Avse besvären---senaste tidpunkten.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat, straffes med dagsböter, där

ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats

vid taxeringsrevision, som avses i 57 c §, eller vid granskning av handlingar,

varom i 52 § förmäles, må ej yppas i vidare mån än som erfordras

för vinnande av det med revisionen eller granskningen avsedda ändamålet.

Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex

månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad honom enligt 18, 19, 23, 32 a, 33 eller

34 §, 35 § 1, 2 eller 3 mom., 35 b §, 40 a § 1, 2 eller 3 mom. eller 42 § 4 mom.

andra stycket åligger, skall, där ej försummelsen eljest är med straff belagd,

böta högst trehundra kronor. Vad nu sagts gälle ock om den, som ej

behörigen fullgör vad honom åligger jämlikt förordnande, som meddelats

enligt 35 a § eller 42 § 4 mom. tredje stycket eller 42 § 5 mom.

144 §.

3 mom. Den som —--till länsstyrelsen.

Sedan besvären---giva anledning.

Om klagan---är sagt.

över länsstyrelses beslut, varigenom vite förelagts, eller beslut enligt

35 § 5 mom. eller 57 c § 4 mom. må klagan ej föras.

Vid prövning —---under bedömande.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår 56 § 1 mom., den 1 juli 1955

samt i övrigt den 1 januari 1956; dock att förordningens bestämmelser skola

gälla redan dessförinnan i avseende å åtgärder, som erfordras för förordningens

tillämpning efter ikraftträdandet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr U6 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Genom den nya förordningen upphäves

vad i lag eller särskild författning

finnes stridande mot förordningens

bestämmelser.

2) för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 62 § kommunalskattelagen den 28 september 1928

(nr 370)

Härigenom förordnas, att 62 § kommunalskattelagen den 28 september

19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

62 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid

taxering, lämnat oriktigt meddelande i avseende å förhållande, som icke

varit av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt har meddelandet

följts och har därigenom föranletts att den skattskyldige icke blivit

inom vederbörande kommun taxerad till kommunal inkomstskatt eller

därstädes blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han där eftertaxeras

till kommunal inkomstskatt för vad som genom berörda förfarande förut

undgått taxering.

Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och

kan på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den

skattskyldige lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas

till grund för en riktig taxering, skall genom eftertaxering sådan

taxering åvägabringas.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig,

ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd

inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av

beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige

avlidit, åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må

ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom två

år efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter

honom blivit ingiven för registrering.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.

1 Senaste lydelse se 1943: 856.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

3) antaga följande

F örslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

13 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering,

lämnat oriktigt meddelande i avseende å förhållande, som icke varit

av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt har meddelandet följts

och har därigenom föranletts att den skattskyldige icke blivit taxerad till

statlig inkomstskatt eller blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall han

eftertaxeras till inkomstskatt att utgå med det belopp, som genom berörda

förfarande undandragits statsverket.

Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och kan

på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige

lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas

till grund för en riktig taxering, skall han eftertaxeras till inkomstskatt

att utgå med det belopp, som undandragits statsverket genom att en riktig

taxering tidigare icke åsatts.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru

uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd

inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av

beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den skattskyldige avlidit,

åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må ske

med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom två år efter

utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit

ingiven för registrering.

Denna förordning träder i kraft den l januari 1956.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

4) antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 13 § förordningen den 26 juli 1947

(nr 577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

förmögenhetsskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

13 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering,

lämnat oriktigt meddelande i avseende å förhållande, som icke varit

av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt har meddelandet följts

och har därigenom föranletts att den skattskyldige icke blivit taxerad till

statlig förmögenhetsskatt eller blivit för lågt taxerad till sådan skatt, skall

han eftertaxeras till statlig förmögenhetsskatt att utgå med det belopp,

som genom berörda förfarande undandragits statsverket.

Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och kan

på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den skattskyldige

lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till

grund för en riktig taxering, skall han eftertaxeras till förmögenhetsskatt

att utgå med det belopp, som undandragits statsverket genom att en riktig

taxering tidigare icke åsatts.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om skattskyldig, ehuru

uPPS*ftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd

inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av beskattningsnämnd

i första instans verkställas. Har den skattskyldige avlidit,

åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må

ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom två år

efter utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom

blivit ingiven för registrering.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 är 1955

5) antaga följande

F örslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 27 juni 1927

(nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 27 juni 1927 om skatt

vid utskiftning av aktiebolags tillgångar skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

7 §•

Har någon i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering till

utskiftningsskatt, lämnat oriktigt meddelande i avseende å förhållande,

som icke varit av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt har meddelandet

följts och därigenom föranletts att taxering ej skett eller skett

till för lågt belopp, skall eftertaxering i erforderlig mån äga rum. Vad nu

sagts skall äga motsvarande tillämpning, om uppgiftspliktig underlåtit

avlämna uppgift eller infordrad upplysning. Eftertaxering må ej ske med

mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom fem år efter det

år, bolagets upplösning ägt rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 498 av herrar Magnusson

och Arrhén samt II: 619 av herrar Edström och Fröding,

2) de likalydande motionerna I: 499 av herr Bergh samt

II: 615 av herrar Carlsson i Stockholm och Birke,

3) de likalydande motionerna I: 500 av herr Osvald och

11:617 av herr Ståhl, såvitt motionerna hänvisats till bevillningsutskottet,

4) de likalydande motionerna I: 501 av herr Werner

m. fl. och II: 616 av herr Hansson i önnarp m. fl., ävensom

5) de likalydande motionerna I: 502 av herr Lindblom

m. fl. och II: 618 av herr Strandh,

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon,

Gustaf Elof sson*, Eriksson, Söderquist, Velander, Snygg och Bengtson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Kärrlander, Strandh, Jansson i Aspeboda,

Asp och Andersson i Essvik.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Spetz, Söderquist, Velander, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö,

Sjölin och Strandh, vilka

a) ansett att

dels den del av utskottets yttrande, som avser taxeringsrevision (s. 22

—24), bort ha följande lydelse:

De nuvarande bestämmelserna om bokföringsgranskning föreslås enligt

propositionen bli ändrade och avsevärt utvidgade. Granskningen skall enligt

förslaget benämnas taxeringsrevision. Reglerna härom har sammanförts

i 57 c §. Enligt förslaget får revisionen bl. a. avse, utom granskning

av räkenskaper med därtill hörande handlingar, även protokoll, korrespondens

och andra handlingar rörande den granskades verksamhet.

Att taxeringsrevision (bokföringsgranskning) utgör ett värdefullt och

nödvändigt led i taxeringskontrollen är obestridligt. Det får emellertid icke

förbises, att resultatet av taxeringsarbetet är i väsentlig mån beroende av

samverkan mellan taxeringsorganen och de skattskyldiga. Det är därför

av synnerlig vikt, att taxeringsförordningens föreskrifter erhåller sådan

utformning att missförstånd och irritation i möjligaste mån undvikes.

Ur denna synpunkt torde bestämmelserna i förevarande paragraf kunna

ge anledning till trakasserande ingripanden mot den enskilde. En komplettering

av nuvarande bestämmelser måste ske med den största varsamhet.

I likhet med kammarrätten anser vi, att t. ex. läkarnas tystnads
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955 59

plikt är av en så allvarlig innebörd att den icke utan vidare kan skjutas

åt sidan av det allmännas intresse av riktigare taxering. Detta senare

intresse torde ock kunna tillgodoses på annat sätt. Vi håller före, att avvägningen

enligt propositionen mellan allmänt intresse och enskildas tystnadsplikt

icke är den hästa. Det kan nämligen icke anses lämpligt att i

taxeringsförordningen stadga en generell rätt för granskningsman att ta

del av handlingar, som till sin natur icke bör komma till annans kännedom

än den som mottagit desamma. Verkningarna av de föreslagna bestämmelserna

kan i detta avseende icke överblickas.

dels ock den del av utskottets yttrande, som avser påföljder för deklarationsförsummelser

m. m. (s. 26—27), bort ha följande lydelse:

I propositionen föreslås, att den förlust av rätt att anföra besvär hos

kammarrätten och regeringsrätten, som nu blir följden av att deklaration

icke avgives i tid, även skall inträda om innehållet i avlämnad självdeklaration

är så bristfälligt att deklarationen uppenbarligen icke är ägnad

att ligga till grund för taxering. Förslaget i denna del har föranletts av

att man på vissa håll kringgått bestämmelserna om tid för avlämnande

av självdeklaration genom att inlämna deklarationsblanketter, som endast

försetts med namnunderskrift eller någon eller några helt otillräckliga

uppgifter. Även om förslaget har provisorisk karaktär, anser vi oss dock

icke kunna tillstyrka detsamma. Taxeringsmyndigheterna står ingalunda

utan möjligheter att verksamt möta eventuellt missbruk av angiven art.

Formuleringen av 39 § 1 mom. ger utrymme för ett betydande godtycke

särskilt i vad gäller tolkningen av uttrycket ’så bristfälligt’. Ordet ''uppenbarligen’

utgör i detta sammanhang intet hinder för att praktiskt taget

varje skönstaxering skulle kunna komma att undantagas från skattedomstols

prövning.

samt

b) i anledning av de likalydande motionerna I: 498 av herrar Magnusson

och Arrhén samt 11:619 av herrar Edström och Fröding, de likalydande

motionerna 1:501 av herr Werner in. fl. och 11:616 av herr Hansson i

Önnarp m. fl. samt de likalydande motionerna 1:502 av herr Lindblom

m. fl. och 11:618 av herr Strandh hemställer,

l:o) under punkten A 1) i utskottets hemställan,

att riksdagen måtte besluta dels avslå förslaget till förordning

om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379) i vad angår 32 § 3 inom., 39 § 1 och

6 inom., 57 c § samt 79 § dels ock, med bifall till utskottets

förslag i övrigt, för sin del antaga följande ändrade

lydelse av nedan angivna författningsrum i taxeringsförordningen,

nämligen

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

35 §.

(1—5 mom. = utskottets förslag.)

6 mom. läkare av jordbruk, skogsbruk eller rörelse, som har att avlämna

uppgift enligt 33 §, är skyldig att, efter anmaning av taxeringsintendent för

kontroll av uppgifternas riktighet och fullständighet tillhandahålla sina räkenskaper

med därtill hörande handlingar eller, därest räkenskaper icke

förts, förda anteckningar rörande intäkter och utgifter inom jordbruket,

skogsbruket eller rörelsen.

Har i första stycket omförmäld näringsidkare från jordbruket, skogsbruket

eller rörelsen till annan utbetalt ränta å gäld och är ej fråga om lån

mot obligationer, förlagsbevis eller andra för den allmänna rörelsen avsedda

förskrivningar, åligger honom sådan skyldighet, som i första stycket sägs,

jämväl för kontroll av lämnad uppgift om borgenären eller för att bereda

beskattningsmyndighet upplysning i sådant avseende.

Angående den granskning av räkenskaper och andra handlingar, som i

detta mom. avses, gäller vad i 79 och 93 §§ sägs.

40 §.

(1 mom. = utskottets förslag.)

2 mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33 §, 34 §,

35 § 1, 2 eller 3 mom. eller 35 b § eller anmaning enligt 35 § 6 mom. att

tillhandahålla räkenskaper eller andra handlingar, må för uppgiftens införskaffande

eller handlingarnas tillhandahållande anlitas biträde av länsstyrelsen,

som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig

tjänsteman, lämpligt vite.

54 §.

För de---eller eftertaxering.

Vad nu sagts skall hava motsvarande tillämpning i fråga om skyldighet

enligt 32 § 3 mom. eller 35 § 6 mom. att tillhandahålla bokföring eller andra

handlingar.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning, som i 32 § 3 mom. eller 35 § 2 och

3 mom. eller 35 b § eller 35 § 6 mom. sägs, tillkommer taxeringsintendenten

i det län, där den uppgiftsskyldiges hemortskommun är belägen, eller, om

han saknar hemortskommun, taxeringsintendenten hos överståthållarämbetet.

I fråga om skattskyldig, vilkens taxering bragts under mellankommunala

prövningsnämndens prövning, skall rätt till anmaning, som i 32 §

3 mom. avses, tillkomma jämväl allmänna ombudet hos denna nämnd.

Rätt att---avlämna deklaration.

79 §.

2 mom. Anser taxeringsnämndens ordförande anledning föreligga att för

ändamål, som i 35 § 6 mom. sägs, granskning av där omförmäld närings
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

idkares bokföring äger rum, framställes begäran härom hos vederbörande

taxeringsintendent, vilken har att vidare förfara på sätt i 1 mom. sägs.

Framkomma vid granskningen omständigheter av beskaffenhet att kunna

antagas inverka å annan taxeringsnämnds taxeringsåtgärd, skall taxeringsintendenten

föranstalta om underrättelse härom till ordföranden i denna

nämnd.

93 §.

Taxeringsintendenten har -— --- 57 § 3 mom. kommunalskattelagen.

Finner taxeringsintendenten för en behörig taxering av skattskyldig, som

i 32 § 3 mom. omförmäles, vara nödigt, att granskning verkställes av den

skattskyldiges bokföring eller, då den skattskyldige varit delägare i vanligt

handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, av bolagets eller rederiets bokföring,

eller anser taxeringsintendenten anledning föreligga att för ändamål,

som i 35 § 6 mom. sägs, granskning av där omförmäld näringsidkares bokföring

äger rum, bör taxeringsintendenten föranstalta om sådan granskning,

därvid biträde av sakkunnig må anlitas. Tillkommer jämlikt 55 § 1 mom.

anmaningsrätten annan taxeringsintendent, bör framställning om granskning

göras hos denne. Angående granskningens utförande skall i varje fall

gälla vad i 79 § 3 mom. sägs.

Jämväl i--—- föranstalta därom.

Finner taxeringsintendenten —--- taxeringsnämndens ordförande.

Landskamreraren har---erforderlig utredning.

I fråga---likformig taxering.

140 §.

Den som bryter mot vad i 57 § är stadgat, straffes med dagsböter, där

ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Vad som med stöd av bestämmelserna i denna förordning inhämtats vid

granskning av räkenskaper eller av handlingar, varom i 52 § förmäles,

må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med granskningen

avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter

eller fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i

strafflagen.

144 §.

3 mom. Den som----till länsstyrelsen.

Sedan besvären---giva anledning.

Om klagan —--är sagt.

över länsstyrelses beslut, varigenom vite förelagts, eller beslut enligt

35 § 5 mom. må klagan ej föras.

Vid prövning---under bedömande.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bevillningsutskottets betänkande nr 46 år 1955

2:o) under punkten B i utskottets hemställan,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

dels om översyn av ifrågavarande bestämmelser enligt i

motionerna framförda synpunkter dels ock om nytt förslag

i ämnet att föreläggas riksdagen i samband med blivande

förslag till ny taxeringsförordning.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:297 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 a1 i texten