Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1955, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1955-02-03 · 96 sidor, varav 91 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 91 av 96 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:5, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1955, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

1

Nr 5

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om investeringsavgift

för år 1955, m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 7 januari 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 36, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om investeringsavgift för år 1955; samt

2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1J^5 (särskild

investeringsavgift).

Beträffande författningsförslagens lydelse hänvisas till utskottets hemställan.

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här nämnas följande.

Det för dagen rådande ekonomiska läget och de aktuella utvecklingstendenserna

påkallar särskilda åtgärder i syfte att hålla investeringarna inom

ramen för de tillgängliga resurserna.

I förevar ande proposition föreslås att investeringar inom rörelse och jordbruk

under år 1955 belägges med en avgift, motsvarande 12 procent av kostnaderna

för investeringarna. Bestämmelserna har utformats i huvudsaklig

överensstämmelse med den förordning om investeringsavgift, som gällde för

åren 1952 och 1953.

Investeringsavgiften avser även investeringar i bussar och lastbilar. Med

hänsyn till angelägenheten av en viss återhållsamhet i fråga om investeringar

även i personbilar och motorcyklar, oavsett om dessa användes i rörelse

eller jordbruk eller för privat bruk, föreslås som ett komplement till investeringsavgiften

en särskild investeringsavgift att uttagas vid registrering av

dylika motorfordon. Denna avgift föreslås beräknad efter en skala, som i

princip avvägts med hänsyn till fordonens storleksordning och ålder. Avgiften

varierar med tjänstevikten och motsvarar för ny bil i genomsnitt ca

10 procent av anskaffningskostnaden. Avgiften är lägre ju äldre bilen är

och går ned till en femtedel när fråga är om bilar av 1946 eller tidigare års

modell. — För motorcyklar är avgiften 150, 200 eller 300 kronor, beroende

på tjänstevikten, med motsvarande reducering för äldre årsmodeller.

1 Dihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 73 av herr Axel Andersson och II: 92 av

herr Carlsson i Tibro, vari hemställts, »att riksdagen under förutsättning

att riksdagen i princip antager det i proposition nr 36 framlagda förslaget om

avgift vid investering i motorfordon måtte besluta sådan ändring i författningsförslaget,

att den föreslagna avgiften ej skall utgå dels i det fall bilköpet

bevisligen avslutats före den 16 januari 1955 oavsett om registrering

hos länsstyrelse hunnit ordnas eller ej, dels i det fall bilköp skett med anledning

av att det tidigare ägda fordonet skadats på sådant sätt, exempelvis

genom krock, brand eller annan olyckshändelse, att ägaren haft fullgod anledning

anskaffa nytt fordon, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till erforderlig författningstext»;

II) de likalydande motionerna I: 107 av herrar öhman och Helmer Persson

samt II: 139 av herr Hagberg i Stockholm m. fl., vari hemställts, att riksdagen

i anleéning av Kungl. Maj :ts proposition nr 36 måtte avslå förslag till

förordning om investeringsavgift för år 1955 och förordning om avgift vid

investering i motorfordon år 1955 (särskild investeringsavgift) samt i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa att åtgärder vidtages för att begränsa importen

av de motorfordon som inte införes på utbytesbasis;

III) de likalydande motionerna I: 122 av herr Osvald och II: 164 av herr

Johansson i öckerö m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

proposition nr 36 måtte besluta sådan ändring i den föreslagna författningstexten,

att investeringsavgiften ej skall utgå vid anskaffning av dels nya

fiskebåtar och fraktfartyg med tonnage understigande 500 bruttoregisterton

samt motorer och maskinell utrustning till dessa, dels begagnade fiskebåtar

och fraktfartyg under 500 ton, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till erforderlig författningstext;

IV) de likalydande motionerna I: 123 av herr Theodor Johansson m. fl.

samt II: 167 av herrar Svensson i Vä och Persson i Norrby, vari hemställts,

att riksdagen vid behandling av propositionen nr 36 måtte besluta, att begagnade

motorfordon må undantagas från särskild investeringsavgift, samt,

därest riksdagen skulle avslå detta förslag, att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av Kungl. Maj :ts förslag till förordning om avgift vid investering

i motorfordon år 1955, att bilfirma, som innehar saluvagnslicens enligt

13 § vägtrafikförordningen, må undantas från skyldighet att erlägga investeringsavgift

för begagnade bilar, som inköpts för vidare försäljning;

V) de likalydande motionerna I: 124 av herr Arrhén och II: 171 av herr

Nilsson i Bästekille, vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av

Kungl. Maj :ts proposition nr 36 i dess § 1 som mom. 3 ville tillfoga: Näringsgrenar,

som redan nu ha svårt att hävda sig mot övermäktig utländsk konkurrens

och som med anledning därav för närvarande äro föremål för stöd
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

åtgärder från statsmakternas sida, kunna efter ansökan hos Kungl. Maj:l

erhålla dispens från erläggande av investeringsavgift»;

VI) de likalydande motionerna I: 125 av herr Nyström m. fl. samt II: 161

av herrar Gavelin och Jansson i Kalix, vari hemställts, att riksdagen måtte

bifalla proposition nr 36, dock med den ändring att från investeringsavgift

måtte undantagas bussar och lastbilar, som registreras i landets tre nordligaste

län;

VII) de likalydande motionerna I: 126 av herr Herbert Hermansson och

II: 166 av herr Carlsson i Bakeröd, vari hemställts, »att riksdagen må vid

behandling av proposition nr 36 besluta, att det avgiftsfria beloppet höjes

till 25 000 kr., att företag som på grund av hälsovårdsmyndighets åläggande

tvingas verkställa investering befrias från investeringsavgift samt

att fiskebåtar och med dem jämställda fraktfartyg jämte dessa båtars utrustning

ävenledes undantas från bestämmelserna om investeringsavgift»;

VIII) de likalydande motionerna I: 128 av herr Magnusson in. fl. och II:

163 av herr Boi ja m. fl., vari hemställts, att därest det avslagsyrkande, som i

annat sammanhang komme att framställas, icke skulle vinna riksdagens bifall,

följande tillägg måtte göras i 1 § i förslaget till förordning om investeringsavgift:

Kungl. Maj :t äger slutligen att efter prövning medgiva befrielse

från erläggande av investeringsavgift för sådana näringar, för vilka räntabilitet

icke föreligger;

IX) de likalydande motionerna I: 129 av herr Magnusson m. fl. och II: 155

av herr Carlsson i Stockholm m. fl., vari hemställts, att samtliga begagnade

fordon skall vara fritagna från den särskilda investeringsavgiften för motorfordon,

samt, därest denna hemställan ej skulle bifallas, att man i förordningen

inför en särskild undantagsbestämmelse om att investeringsavgift

icke skall erläggas av den som innehar saluvagnslicens såvitt angår fordon

som av honom förvaras i lager eller hålles till salu ävensom att bevillningsutskottet

låter utarbeta vederbörlig lagtext;

X) de likalydande motionerna I: 130 av herrar Björnberg och Ebbe Ohlsson

samt II: 160 av herr Munktell m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

bifalla det förslag till övergångsbestämmelser beträffande förordningen om

särskild investeringsavgift å motorfordon, som av bevillningsutskottet kunde

utformas med anledning av vad i motionerna anförts;

XI) de likalydande motionerna I: 131 av herrar Björnberg och Ebbe Ohlsson

samt II: 165 av herr Staxäng m. fl. ,vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att investering i fartyg med en dräktighet upp till 500 bruttoregisterton

icke skall anses utgöra avgiftspliktig investering jämlikt den föreslagna

förordningen, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig ändring

i lagtexten»;

XII) de likalydande motionerna I: 380 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 46&

av herr Iljalmarson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl

Maj:ts proposition nr 36 i vad avser införandet av eu bilaccis»;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

XIII) de likalydande motionerna I: 381 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 468

av herr Hjalmarson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj :ts proposition nr 36»;

XIV) de likalydande motionerna I: 382 av herr Wehtje m. fl. och II: 475

av herr Nilsson i Svalöv m. fl., vari hemställts, »att riksdagen för det fall att

den ej i anledning av därom framförda yrkanden avslår Kungl. Maj :ts proposition

nr 36 måtte besluta att från investeringsavgift skall undantagas förvärvskällan

jordbruksfastighet; samt att 2 § i nämnda förordning följaktligen

måtte utgå och att 1, 6, 7 och 12 §§ skall erhålla följande ändrade lydelse:
§

I
Fysisk

eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering

till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1956 verkställt investering

av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna annan fastighet

eller rörelse och som icke är frikallad från skyldighet att erlägga sådan

skatt för inkomst av samma förvärvskälla, skall i enlighet med vad i denna

förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.

Från avgiftsskvldighet---dylik lokal.

§ 6.

Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga

grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då

kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i

räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda

eller levererade tillgångar.

§ 7.

''Investeringsavgift skall —-----lagertillgångens saluvärde.

Har vid---allenast mellanskillnaden.

Beträffande avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad, ingående

i förvärvskällan annan fastighet, skall som investeringskostnad anses

belopp, varmed reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av

den del av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående

byggnadsvärdet, i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde,

som belöper å sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i

rörelse på sätt i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad,

ingående i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses

belopp, varmed reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av

det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.

Investeringskostnad för---särskild förvärvskälla.

Sammanlagda beloppet —--uppskattade investeringskostnad.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

12 §.

1 mom. Till ledning —--fastställt formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 15 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke sägs

utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning under beskattningsåret

överstigande 500 000 kronor.»

XV) de likalydande motionerna I: 383 av herr Svärd och II: 476 av herr

Nygren, vari hemställts, »att riksdagen måtte, därest Kungl. Maj :ts proposition

nr 36 med förslag till förordning om investeringsavgift i princip skulle

vinna riksdagens bifall, besluta att från investeringsavgift skall undantagas

enskilda bussbolag och utövare av yrkesmässig trafik av lastbilar i vad

avser dessas investeringar i bussar och lastbilar, samt att vederbörande

utskott måtte utarbeta härför erforderliga ändringar i det av Kungl. Maj :t

framlagda lagtextförslaget»;

XVI) de likalydande motionerna I: 384 av herr Svärd och II: 471 av herr

von Seth m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, därest Kungl. Maj :ts proposition

nr 36 med förslag till förordning om investeringsavgift i princip

vinner riksdagens bifall, måtte besluta att från förordningens tillämpningsområde

undantaga sådana investeringar vilka syfta till ett bättre tillvaratagande

av klenvirket samt att vederbörande utskott utarbetar härför erforderliga

ändringar i lagtextförslaget»;

XVII) de likalydande motionerna I: 385 av fru Gärde Widemar m. fl.

och II: 478 av herr Kollberg in. fl., vari hemställts, att riksdagen för den

händelse riksdagen beslutar godkänna propositionen nr 36 med förslag till

förordning om investeringsavgift för år 1955 in. m. måtte dels föreskriva de

ändringar i vid propositionen fogade förslag till förordningar som föranleds

av vad i motionerna andragits, dels bestämma att det belopp som kan

inflyta i anledning av bestämmelserna om investeringsavgift skall avsättas

till en »allmän konjunkturutjämningsfond», varvid Kungl. Maj:t torde

föreslå bestämmelser om fondens disposition, samt att bevillningsutskottet

måtte utarbeta förslag till erforderliga ändringar i författningstexterna;

XVIII) de likalydande motionerna I: 386 av herrar Ohlon och Svärd samt

II: 474 av herr Hagberg i Malmö m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 36, i vad densamma

innefattar förslag till förordning om investeringsavgift för år 1955,

2) att därest detta yrkande ej bifalles samtliga i rederirörelse gjorda

investeringar i maskiner och inventarier sålunda även i fartyg måtte undantagas

från avgiftsplikt till investeringsavgift,

3) att, såvida ej heller yrkandet under punkt 2 ovan bifalles, riksdagen

för sin del måtte besluta ändringar i det i förenämnda proposition framlagda

förslaget till förordning om investeringsavgift för år 1955 i de delar

i motionerna berörts,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

4) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

ändringar i författningstexten;

XIX) de likalydande motionerna 1:387 av herr Ohlon in. fl. och 11:477

av herr Ohlin in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå de i Kungl.

Maj:ts proposition nr 36 innefattade förslagen till förordning om investeringsavgift

för år 1955 samt till förordning om avgift vid investering i motorfordon

år 1955»;

XX) de likalydande motionerna I: 388 av herr Karl Persson m. fl. och

It: 481 av herr Pettersson i Dahl m. fl., vari hemställts,

1) att riksdagen vid behandling av propositionen nr 36 måtte besluta,

A) vad beträffar förordningen om investeringsavgift för år 1955, att från

uppskattad investeringskostnad må avdragas ett belopp av förslagsvis 25 000

kronor, att investeringar i ekonomibyggnader vid jordbruket, vilka styrkes

vara avtalade eller påbörjade senast den 15 januari 1955, må undantagas

från investeringsavgift, samt att bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela dispens

från avgiftsskyldighet för ur näringspolitisk synpunkt synnerligen angelägna

investeringar i överensstämmelse med vad i motionerna anförts,

B) vad beträffar förordningen om avgift vid investering i motorfordon

år 1955, att köp och byte av begagnade bilar må undantagas från avgiftsskyldighet,

samt att avgift skall utgå, då ansökan om fordonets upptagande

i bilregister inkommit till länsstyrelsen efter den 20 januari 1955, dock att

Kungl. Maj :t må bemyndigas att meddela dispens från avgiftsskyldighet

i sådana fall då avtal om köp av bil genom intyg till fullo kan bevisas ha

träffats före sagda datum,

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningstext;

XXI) de likalydande motionerna I: 389 av herr Georg Carlsson m. fl. och

11:482 av herr Persson i Norrby m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid

behandling av propositionen nr 36 måtte besluta, att för lastbilsägare det

avgiftsfria beloppet vid investering i lastbil må vara 35 000 kronor, samt att

vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»

;

XXII) motionen I: 127 av herrar Näsgård och Lodenius, vari hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att de medel som inflyter enligt förordningen

om avgift vid investering i motorfordon år 1955 (särskild investeringsavgift)

i första hand skall användas till finansiering av kostnaderna för övergång till

|iögertrafik, därest sådan trafik genomföres»;

XXIII) motionen I: 351 av herr Gustaf Elof sson, vari hemställts, »att riksdagen

med anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 36 måtte med avslag

på förslaget till förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1955

(särskild investeringsavgift) besluta, dels att par. 8 i förslaget till förord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 •

ning om investeringsavgift för år 1955 ändras så, att från uppskattad investeringskostnad

må avdragas ett belopp av 25 000 kronor, och dels att i

skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder för

begränsning av importen av motorfordon under år 1955 på så sätt, att valuta

till ett belopp av förslagsvis högst 400 milj. kronor ställes till förfogande för

denna import»;

XXIV) motionen II: 162 av herrar Asp och Persson i Appuna, vari hemställts,

»att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj :ts proposition nr 36

måtte besluta att som avgiftspliktig investering icke skall anses förvärv av

fordon som registreras för yrkesmässig trafik eller för regelbundna transporter

av mjölk, mejeriprodukter, ägg eller slaktdjur»;

XXV) motionen II: 467 av herr Lundberg, vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 36 med förslag till förordning

om investeringsavgift för år 1955, m. m.»;

XXVI) motionen 11:470 av herrar Nygren och Carlsson i Stockholm, vari

hemställts, att motorcyklar skall vara fritagna från den särskilda investeringsavgiften

för motorfordon samt att utskottet låter utarbeta vederbörlig

lagtext;

XXVII) motionen II: 472 av herrar Munktell och Nygren, vari hemställts,

»att riksdagen för det fall den ej i anledning av därom framförda yrkanden

avslår Kungl. Maj :ts proposition nr 36 med förslag till förordning om investeringsavgift

för år 1955 m. m. måtte besluta att punkt 2 i de av Kungl. Maj :t

framlagda övergångsbestämmelserna till förordning om investeringsavgift

måtte erhålla följande lydelse:

2) till avgiftspliktig investering hänföres icke förvärv av byggnad, därest

kontrakt om köpet undertecknats senast den 15 januari 1955 och ej heller

sådan investering i fastighet, för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats

senast nämnda dag. Avgiftspliktig investering anses ej heller föreligga

i fråga om inventarieförvärv, därest leverans skett eller skriftligt avtal

om leverans träffats före den 15 januari 1955»;

XXVIII) motionen II: 473 av herrar Edström och Nygren, vari hemställts,

»att riksdagen måtte, därest Kungl. Maj :ts proposition nr 36 med förslag

till förordning om investeringsavgift i princip skulle vinna riksdagens bifall,

besluta att även av kommun gjorda investeringar skall vara underkastade

investeringsavgift, såvitt ej fråga är om bostadsbyggande, samt att

vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderliga ändringar i Kungl.

Maj :ts lagtextförslag»;

XXIX) motionen 11:479 av herrar Carlsson i Stockholm och Schmidt,

vari hemställts, att riksdagen för den händelse riksdagen skulle i princip

antaga det vid Kungl. Maj:ts proposition nr 36 fogade författningsförslaget

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

om investeringsavgift för år 1955, måtte besluta följande ändringar, nämligen

1) att vid ersättningsanskaffning av maskiner eller andra inventarier

avdrag inom samtliga förvärvskällor må göras för den utrangerade tillgångens

ursprungliga anskaffningsvärde eller om detta icke kan visas, för det

belopp, som erhålles vid försäljningen av tillgången, 2) att investeringar i

enskild järnvägsdrift i likhet med vad som i propositionen föreslås bli fallet

för statlig sådan, fritages från avgiftsplikt, 3) att det för bland andra

statliga och kommunala busstrafikföretag i propositionen föreslagna undantaget

från skyldighet att erlägga investeringsavgift jämväl skall gälla

privatägda busstrafikföretag samt 4) att inköp av begagnade fartyg fritages

från avgiftsplikt, ävensom att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag

till erforderliga ändringar i författningstexten;

XXX) motionen II: 480 av herr Strandh in. fl., vari hemställts, »att riksdagen

under förutsättning att riksdagen i princip antager det i proposition

nr 36 framlagda förslaget om investeringsavgift måtte besluta sådan ändring

i författningsförslaget, att skattskyldig, som erhållit byggnadstillstånd

före den 15 januari 1955, och sålunda befrias från investeringsavgift för

byggnad jämväl måtte befrias från investeringsavgift för till rörelsens rationella

drift erforderliga maskiner och inventarier samt att från uppskattad

investeringskostnad måtte få avdragas ett belopp av 30 000 kronor»;

ävensom

XXXI) motionen II: 483 av herr Andersson i Dunker, vari hemställts,

»att riksdagen vid behandling av propositionen nr 36 måtte besluta, att

samtliga investeringar i anläggningar för produktion eller distribution av

elektrisk kraft må undantagas från skyldighet till investeringsavgift, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:73, 1:123—125, 1:127, 1:128, 1:351,

1:382, 1:386, 1:389, II: 139, II: 155, II: 160, II: 162, 11:164—166, 11:467—

473, 11:476—481 och 11:483.

Propositionen

Beträffande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tilllåter

sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen

härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor

i propositionen, nämligen

Av det ekonomiska läget påkallade åtgärder, s. 12—18.

Investeringsavgiften för rörelseidkare och jordbrukare, s. 18—23.

Särskild investeringsavgift för motorfordon, s. 23—27.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

$

Motionerna m. m.

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna samt i till utskottet inkomna

skrifter i förevarande frågor må här återgivas följande.

I motionerna anförda allmänna synpunkter

I de likalydande motionerna 1:107 och 11:139 har framhållits

bl. a. att som det enda verkliga skälet för antagandet, att gränsen uppnåtts

för den ekonomiska expansionen, i propositionen anförts att industriens investeringar

beräknades öka med 7 procent detta år. Men med hänsyn tagen

till att motsvarande investeringar ökat 15 procent 1954, kunde inte beräknade

7 procents ökning betraktas som något särskilt anmärkningsvärt. Vid

bedömandet av denna fråga måste man ju ta hänsyn till dels att det rådde

en gynnsam ekonomisk konjunktur, dels att stora behov förelåge för nyinvesteringar

i syfte att effektivisera industri och jordbruk. Dessutom hade

det gångna årets gynnsamma resultat lagt en stark grund för nyinvesteringar.

Enligt propositionen ökade exporten med 9 procent 1954, importen med 13

procent. Till detta kunde läggas dels den starka produktionsökningen, omkring

7 procent, dels också att den samlade konsumtionen endast ökat 4

procent. Detta liksom avsättningssvårigheterna för konsumtionsindustrierna

tydde på att befintliga tillgångar av varor och ekonomiska resurser överstege

efterfrågan. — Beträffande den inledda kreditåtstramningen framhölle propositionen

med rätta storföretagens möjligheter till självfinansiering. Detta

gjorde kreditrestriktionerna till ett slag i luften när det gällde de större företagen.

De mindre företagen däremot, som tvingades anlita bankerna för

att finansiera nyinvesteringar i sina företag, bleve de enda som verkligen

kännbart drabbades. Eftersom kreditåtstramningen inte ansåges bli tillräckligt

kännbar förordade regeringen en särskild företagsbeskattning, kallad

investeringsavgift. Formellt drabbade denna stora och små företag i industri

och jordbruk som nybyggde eller ökade maskinbeståndet med mer än femton

tusen kronor. Men eftersom storföretagen hade helt andra möjligheter att

vräka över dessa merkostnader på marknaden, konsumenterna, skärpte åtgärden

ytterligare snedvridningen i relationerna mellan de starka och de svagare

företagen. — Motionärerna ansåge det felaktigt att särskilt beskatta nyinvesteringar

i produktionsapparaten i syfte att begränsa sådana. Å andra sidan

vore det helt i sin ordning att företagen betalade en högre skatt till samhället

än hittills. Riksdagen borde därför uttala sig för en höjning av den

statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag in. fl. från 40 till 50 procent

av den beskattningsbara inkomsten.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:381 och 11:46 8

har pekat på att den tekniska utvecklingen, produktionens specialisering och

önskvärdheten av att nå säkra höjningar i levnadsstandarden genom att

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

öka arbetsinsatsernas produktivitet i tilltagande grad ställt behovet av en

omfattande och jämnt löpande investeringsverksamhet i förgrunden i alla

länder. Investeringsproblemet vore numera ingalunda ett speciellt industriproblem.

De måhända mest anmärkningsvärda resultaten av sådana ansträngningar

hade nåtts inom jordbruket. Under senare år hade önskvärdheten

att rationalisera distributionen särskilt uppmärksammats. De allmänekonomiska

skäl, som världen över föranlett stora ansträngningar för att

möjliggöra och genomföra åtgärder i syfte att höja arbetsproduktiviteten

och därmed skapa förutsättningar för stigande löntagarinkomster, gällde

självfallet även vårt land. Här tillkomme emellertid att den svenska välfärden

i mycket hög grad vore beroende på landets möjligheter att hävda sig

i internationell konkurrens. Man måste på det tekniska planet finna ersättning

för våra bristande möjligheter att lägga upp produktionen i mycket

stora serier. Investeringsverksamheten måste alltid planeras. En ekonomisk

politik, som ville skapa förutsättningar för ett lugnt och säkert framåtskridande,

måste ge utrymme såväl för betydande investeringar som för en planering

av dessa. Det vore angeläget att den ekonomiska politiken utformades

på ett sådant sätt att den inte för företagen måste framstå som ett

ständigt osäkerhetsmoment. Några belägg för att det främsta hotet mot

stabiliteten i vår samhällsekonomi skulle komma från enskilda investeringar

hade icke förebragts. Däremot vore det uppenbart av de redovisningar och

prognoser som framkommit att den offentliga investeringsverksamheten -—

måhända i främsta rummet den till vilken kommunerna föranletts icke minst

på grund av ålägganden direkt eller indirekt från statsmakternas sida •—- stigit i en takt som endast med svårighet låtit sig förena med det ansträngda

ekonomiska läget. Dagens ekonomiska läge företedde ingen alldeles entydig

bild. Så mycket kunde emellertid sägas att åtgärder för att öka det enskilda

sparandet, för att sänka produktionens kostnader och för att öka dennas

avkastning måste stå långt fram på dagordningen. Alla dessa väsentliga

uppgifter motverkades av en investeringsavgift. Då år 1951 en investeringsavgift

införts som ett led i den ekonomiska politiken, hade ett synnerligen

tillspetsat konjunkturläge förelegat. Den uppfattning, åt vilken motionärerna

då givit uttryck, hade varit att under dessa speciella förhållanden och

som en engångsföreteelse en investeringsavgift kunde vara fördragbar, dock

under förutsättning att den betraktades som en kompletterande åtgärd till

i främsta rummet en kreditpolitik med rörlig ränta. I nuläget vore situationen

en annan. Investeringsbenägenheten vore relativt sett avsevärt mindre.

Det vore vidare att märka att en investeringsavgift som återkomme med

korta mellanrum snabbt förlorade sin effekt som återhållande eller rättare

sagt uppskjutande faktor. I den mån den över huvud taget ledde till resultat,

åstadkomme den en ryckighet i investeringsutvecklingen, vilken såväl

samhällsekonomiskt som företagsekonomiskt måste betraktas som en belastning.

Oundgängliga investeringar bleve kraftigt fördyrade, vilket förr

eller senare måste slå igenom i konsumentpriserna, i varje fall så att prissänkningstendenserna

motverkades. Investeringar, som vore möjliga att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

uppskjuta utan alltför menliga verkningar, samlades ihop till avgiftsfria år

och exploderade då i en mycket stark investeringsbenägenhet, som måste

pressa arbetskrafts- och materialresurserna intill eller över gränsen. Under

dessa år kunde farhågor för ett framtida återinförande av investeringsavgift

t. o. in. föranleda igångsättande av investeringar, som eljest skulle ha uppskjutits.

Vid en ostörd investeringsutveckling uppvägdes tendensen till ökade

investeringar inom en näringsgren av en mera restriktiv inställning mom

en annan. Denna utjämningstendens komine att försvinna i ett system av

återkommande fiskala ingripanden. En återkommande investeringsavgift skapade

därför i själva verket förutsättningar för nya ingripanden av samma

slag i en stigande serie.

Det rådande samhällsekonomiska läget, konstateras i de likalydande m otionerna

1:387 och 11:47 7, ville motionärerna karakterisera som

en högkonjunktur, där uppmärksamheten närmast borde riktas mot de expansiva

dragen. Dessa kunde dock inte anses vara av sådan art och styrka, att

en inflationsartad utveckling inte skulle kunna bemästras utan de nu föreslagna

punktskatterna. Tvärtom syntes visst, att dessa finge övervägande

skadliga verkningar på grund av deras allmänt kostnadsförhöjande natur.

De riskmoment för en inflationistisk utveckling, som nuläget inrymde, kunde

och borde framför allt bemästras med andra, generellt verkande åtgärder

av kreditåtstramande natur, innefattande bl. a. sådana som åtstramade avbetalningskrediten.

För att en exceptionell utveckling skulle undvikas,

krävdes självfallet att lämpliga åtgärder tillgrepes i tid. Motionärerna ville

dessutom understryka angelägenheten av att skyndsamma åtgärder vidtoges

i syfte att stimulera en ökning av sparandet, då nuläget syntes så klart belysa

att den ekonomiska politiken i fråga om inställningen till sparandet

under hela efterkrigstiden företett allvarliga brister. Motionärerna ansåge

förty inte vidtagandet av en sådan exceptionell åtgärd som införandet av en

investeringsavgift och bilaccis motiverad. Det nuvarande ekonomiska läget

skilde sig i mycket hög grad från den extrema överkonjunktur med en stark

prisstegring, som utmärkt år 1951, då förra gången sådan avgift införts.

Mot införandet av dylika avgifter kunde förutom ovan angivna skäl ett flertal

andra omständigheter anföras. De verkade kostnadsförhöjande utan att

ha exempelvis räntevapnets åtstramande effekt på kreditvolymen; de vore

osmidiga och kunde till skillnad från kredit- och penningpolitiken näppeligen

varieras efter lägets förändringar; de drabbade orättvist och slumpartat.

Åtgärder av nu föreslagen typ skapade en skadlig atmosfär av ovisshet

och otrygghet inom produktionslivet. Det mera långsiktiga kalkyleringsoch

planeringsarbetet bleve allvarligt rubbat och försvårat. Inte minst mot

bakgrunden av de starkt motiverade rationaliseringssträvandena inom produktionslivet

vore de föreslagna skatteåtgärderna i hög grad betänkliga,

något som särskilt understrukits från industrihåll.

I motionen I 1: 4 (i 7 har motionären framhållit bl. a. följande. En

investeringsavgift måste vara en engångsåtgärd om den tillfälligt skulle kun
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

na fylla en uppgift. Om den brukades och borttoges i årsintervaller, bleve

det en godtycklig varuskatt, vars konjunkturstyrande förmåga torde vara

minimal eller obefintlig. Skulle den fulla sysselsättningen och vårt lands

konkurrenskraft på världsmarknaden kunna bibehållas, vore det en tvingande

nödvändighet, att handeln och industrien ständigt hade möjlighet att

rationalisera och investera för att bli effektiv och prisbillig. Ekonomiska

ingrepp i näringslivet måste realistiskt kunna prövas, såvida den ekonomiska

grunden för samhällsarbetet och levnadsstandarden skulle skyddas.

Årets lönekrav från arbetarsidan hade varit måttfulla och naturliga. Eu

ökad reallön vore självklar under full sysselsättning, såvida det rationaliserades

i tillräcklig takt. Här förelåge en växelverkan som inte borde brytas.

Ur nu anförda synpunkter syntes inte föreligga något behov av investeringsavgift.

Däremot kunde en relativt omfattande utrikeshandel inom

en krets av stater, där ett land tillämpade frihandelns principer, under det

att de andra genom tull e. d. skapade olika svårigheter, innebära påfrestningar

i betalningsbalansen och verka inflationsdrivande. I fråga om detta

problem vidgade investeringsavgiften inflationsfaran i stället för att minska

den. Vad beträffade den ökade bilimporten vore denna delvis ett uttryck

för en uppskjuten köpvilja från åren 1952 och 1953, men även en nödvändig

följd av en teknisk utveckling och en förbättrad levnadsstandard. Motorismens

utveckling både på land, i vatten och i luften finge inte ses som en

belastning. Rent allmänt funnes emellertid en inflationsfara, som kunde bekampas

genom att köpkraften generellt åtstramades, inte bara hos dem

som hade bilar och motorcyklar utan hos alla. Vore det behövligt, kunde

ett tvångssparande ske genom ett höjt skatteuttag. Skatteuttaget vore progressivt

och träffade efter bärighet alla skattebetalare. Ett sådant förfarande

kunde med en utbyggnad av skatteuppbörden ske mycket snabbt, och skatten

skulle kunna ändras under löpande budgetår. I dagens läge torde det

dock räcka med sparsamhet i fråga om utgifter och ett oförändrat skatteuttag.

Om statens inkomster kunde bibehållas eller stiga, borde detta icke

anvandas till skattelättnad så länge högkonjunktur rådde utan för att skapa

en statens konjunkturfond av en sådan storleksordning, att den motsvarade

enskild företagsamhets dolda reserver inom dess företag. Fonden skulle vara

fristående gentemot den ordinarie budgeten. Då det inte vore uteslutet, att

en inflation kunde hävas genom en nyinvestering, skulle konjunkturfonden

genom stimulerande lån eller anslag till statlig, kooperativ eller enskild

företagsamhet kunna hjälpa den industriella verksamhet eller handel, som

ur landets och konjunkturens synpunkt kunde motivera detta. Genom en

investeringsavgift träffades i första hand det som borde skyddas, nämligen

investeringarna och rationaliseringarna inom handel och industri. Investeringsavgiften

kunde därför inte betraktas som ett medel till att avvärja en

inflation, utan genom att den hindrade nödvändiga och samhällsnyttiga investeringar

kunde den indirekt bli ett inflationsdrivande medel.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

13

Motionerna och de gjorda framställningarna i vad de avser

förslaget till investeringsavgift

I de likalydande motionerna 1:122 och 11:164 har bl. a. framhållits

att såväl regering som riksdag vid olika tillfällen i samband med

frågan om prisreglering på fisk m. m. uttalat sig för en rationell drift av

det svenska fisket. Investeringsavgiften borde med hänsyn därtill icke få

sådan verkan att den hindrade ett rationellt bedrivande av landets havsfiske.

Detta skulle särskilt hårt drabba den del av denna näring, som arbetade

i hård konkurrens med andra länders havsfiske. Man kunde beräkna,

att av västkustfiskarnas fångster ungefär hälften avsattes på utländska

marknader antingen vid direktlandningar i utländska hamnar eller

som kommersiell export från Sverige. Skulle det svenska havsfisket ha möjlighet

att även i fortsättningen hävda sig i denna hårda internationella konkurrens,

måste det ha möjlighet att följa med i den tekniska utvecklingen

på fiskets område. Det vore här också fråga om ökning av de risker under

vilka det svenska havsfisket måste drivas genom att en investeringsavgift

hindrade fiskelagen från att i behövlig utsträckning förnya båtmaterialet,

motorer och annan maskinell och teknisk utrustning. Enbart

framdrivningsmotorn till en stor modern västsvensk fiskebåt betingade inmonterad

och färdig en kostnad av ca 90 000 kronor. Vad motionärerna anfört

i fråga om fiskebåtar kunde i stort sett även tillämpas på de mindre

fraktfartygen. Såväl tyskar som holländare hade i stor utsträckning genom

nybyggnad av moderna mindre motorfartyg blivit en hård konkurrent till

den svenska mindre fraktfarten, vilken inte haft möjlighet att förnya sitt

far tygsmaterial i den utsträckning som varit önskvärd.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:124 och 11:171

framförda yrkandet har motionärerna erinrat om att den inrikes sjöfarten

med mindre fartygstyper haft att kämpa med stora svårigheter av olika slag,

beroende främst på att de utländska konkurrenternas fartyg varit modernare

och försedda med arbetsbesparande apparatur. Statsmakterna hade under

de närmast föregående åren vid olika tillfällen visat sig behjärta det i detta

avseende föreliggande läget. Detta hade främst skett därigenom, att staten

tillskjutit medel till en lånefond, ur vilken beställare av nytt tonnage kunde

erhålla lån på förhållandevis fördelaktiga villkor. Även inom fiskerinäringen

hade man under en längre tid kämpat med svårigheter, särskilt då det gällt

att förnya skeppstonnaget. Härvidlag vore nu tendensen, att fiskebåtarna

byggdes betydligt större än vad tidigare varit fallet. Staten hade också här

gått emellan genom upprättande av en lånefond för båtbyggande av denna

typ. Den föreslagna investeringsavgiftens avsikt sades vara att dämpa en

överkonjunktur. På förenämnda näringsområden förelåge icke eu sådan,

snarare motsatsen. Näringarna, redan betungade, hade tidigare av statsmakterna

erkänts vara i behov av lättnader. Investeringsavgiften skulle i detta

fall verksamt bidraga till att neutralisera de fördelaktiga verkningarna av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

de åtgärder, som staten själv vidtagit. All logik syntes därför kräva vissa justeringar.

I § 1 borde införas en tillåtelse om dispensförfarande inom vissa

näringar, om vilka det med fog kunde hävdas, att investeringsavgiften icke

skulle fylla sin mission att dämpa en högkonjunktur.

I de likalydande motionerna 1:125 och II: 161 har framhållits

bl. a. att Norrland vore fattigt på järnvägar. Motorismen hade därför

kommit att spela en relativt sett större roll där än i områden med ett rikt

utgrenat järnvägsnät. De specialskatter som nu lades på motorismen drabbade

med större effekt just de nordliga delarna av landet. Med hänsyn därtill

borde bussar och lastbilar i de tre nordligaste länen undantagas från

investeringsavgift. Det vore så mycket större anledning att göra detta som

både riksdag och regering vid upprepade tillfällen uttalat sin förståelse för

de speciella problem som följde med de väldiga avstånden, med glesbebyggelsen

och med bristen på järnvägar.

Som motivering för yrkandena i de likalydande motionerna 1:126

och 11:166 har uttalats bl. a. följande. Höjningen av materialpris och arbetskostnader

hade gjort, att man numera koinnie upp till kostnader långt

över 15 000 kronor även vid relativt små reparationer och förbättringar av

t. ex. jordbrukets ekonomibyggnader. En höjning av det avgiftsfria beloppet

till 25 000 kronor vore därför väl motiverad. — Enligt propositionsförslaget

toges ingen hänsyn till de investeringar som exempelvis jordbrukets föreningar

och andra företagare inom livsmedelsbranschen tvingades företa som en

följd av hälsovårdsmyndigheternas föreskrifter. Det syntes orimligt, att investeringsavgift

skulle uttagas i dylika fall. Beträffande fiskare och dem som

med mindre båtar dreve fraktfart hade nyanskaffning och modernisering av

båtar och redskap skapat ett ökat kapitalbehov. Då såväl anskaffnings- som

underhållskostnaderna ständigt stege och vederbörandes inkomster vore i

hög grad ovissa, vore det synnerligen svårt för dessa yrkesgrupper att bära

en ytterligare skattebelastning. Kraven på större och modernare båtar, bättre

fångstredskap och övrig utrustning, bekvämare och mera hygieniska förhållanden

ombord o. s. v. hade under årens lopp ökats och borde givetvis på

allt sätt tillgodoses. Inga åtgärder som hindrade denna utveckling borde därför

vidtagas.

Till stöd för den i de likalydande motionerna 1:128 och 11:163

föreslagna möjligheten beträffande oräntabla näringsgrenar till dispens från

erläggande av investeringsavgift har anförts, att det vore allmänt känt att

konjunkturen av i dag måste anses mer splittrad än någonsin tidigare. Medan

goda avsättningsmöjligheter förelåge för flera näringar hade utomordentligt

stora svårigheter uppkommit för andra. För denna senare del av vårt

näringsliv hade den främsta möjligheten varit att genom långt gående rationaliseringar

och ständig effektivisering av sin verksamhet försöka utjämna

den stora klyftan mellan vårt höga och utlandets i många fall låga kostnads
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

läge. Detta förhållande i samband med förekomsten av en yrkeskunnig och

skicklig personal samt en förnuftig företagspolitik hade lyckats rädda stora

industrigrupper från försämrad sysselsättning. Särskilt för de delar av vårt

näringsliv, som för närvarande arbetade under sådana förhållanden att räntabilitet

icke nåddes, kunde motionärerna icke finna annat än att de åtgärder

som nu föreslagits om införande av en generell investeringsavgift komme

att få en mycket olycklig inverkan och starkt fördyra och hämma den fortsatta

nödvändiga rationaliseringen. Detta kunde icke leda fram till annat än

att det bleve ännu svårare att bemästra den hårda konkurrensen, framföi

allt från låglöneländerna, och därigenom försämrades också sysselsättningsmöjligheterna

för stora delar av svenska folket. De investeringar, som gjoides

inom sådana näringsgrenar, kunde icke på något sätt anses onödiga, då

det hårda läget medförde att inga andra investeringar än sådana, som bleve

direkt kostnadsbesparande, komme till utförande. För sådana samhällen, där

näringslivet vore ensidigt inriktat på vissa i dagens läge hårt utsatta industrigrupper,

kunde läget, om ytterligare försvårande omständigheter till

komnve, bliva nära nog katastrofartat.

I de likalydande motionerna 1:131 och 11:165 har anförts,,

att den mindre skeppsfarten befunne sig i ett prekärt läge. Medan motorsegelflottan

år 1939 omfattat 922 fartyg om sammanlagt 85 920 bruttoton,

hade antalet fartyg vid 1954 års slut nedgått till 572 om sammanlagt 59 763

bruttoton. Den bristande förnyelsen av tonnaget sammanhängde med att

priserna för nybyggnader för dagen vore så höga, att ett nybyggt fartyg med

nuvarande driftskostnader och fraktläge merendels icke kunde förränta det.

däri nedlagda kapitalet. Motorsegelflottan hade stor betydelse såväl för det

inrikes transportväsendet som för skeppningarna mellan Sverige och grannländerna.

Den vore dessutom en viktig källa för rekryteringen av sjöfolket

för hela handelsflottan och spelade eu betydande roll för landets försvarsberedskap.

Jämväl för nyanskaffningar av fiskefartyg komme investeringsavgiften

att utgöra en kännbar belastning. Då statsmakterna upprätthölle

en särskild reglering till stöd för den medborgargrupp, som hade sin försörjning

av fisket, måste investeringsavgiften uppenbarligen även å detta

område motverka statsmakternas strävanden för näringens stödjande. Även

här vore en förnyelse och rationalisering ett samhälleligt intresse. Starka

skäl förelåge för ett undantag från investeringsavgift för hithörande fartyg,

d. v. s. för fiskefartyg, motorseglare samt mindre motorfartyg, varvid gränsen

lämpligen borde sättas vid 500 bruttoregisterton.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:382 och 11:475

framförda yrkandet att förvärvskällan jordbruksfastighet måtte undantagas

från avgift har anförts hl. a. följande. Enligt beräkningar av jordbrukets

utredningsinstitut, hade förändringarna i jordbruksproduktionen och

dess produktionsmetoder sedan år 1938/39 givit livsmedelskonsumenterna

eu sammanlagd utgiftsminskning som närmade sig 25 procent av den s. k.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

jordbrukskalkylens totala omslutning. Beloppet fördelade sig praktiskt taget

lika på produktionsökning och sammanlagd relativ kostnadsminskning. Produktionsökningen

stode i direkt samband med mekaniseringen. Mekaniseringen

hade möjliggjort en snabbare minskning i den manuella arbetsinsatsen

än under någon tidigare period. Den snabba rationaliseringen hade

gjort det möjligt för jordbruket att utan alltför omfattande prisstöd följa

med i den allmänna inkomstutvecklingen. Den hade även skapat vissa förutsättningar

för export av produktionsöverskottet. Vikten av fortsatt rationalisering

inom jordbruket hade starkt betonats av den s. k. jordbruksprisutredningen

i dess nyligen avgivna betänkande. Den utgiftsökning som jordbruket

skulle åsamkas genom den föreslagna investeringsavgiften kunde

uppskattas till några tiotal miljoner kronor för år 1955. De flesta av jordbrukets

investeringar torde vara av så angelägen grad att de icke utan påtagliga

vådor kunde uppskjutas. I den mån flera jordbrukare sloge sig samman

för att gemensamt kunna anskaffa och utnyttja dyrbara maskiner

finge investeringsavgiften aktualitet även för de mindre jordbrukarna. Även

via de s. k. maskinstationerna, vilka formellt dreves som fristående företag,

drabbade avgiften de mindre jordbrukarna. De större gårdarna, där det måhända

intensivaste rationaliseringsarbetet för närvarande påginge, hade

däremot uppgivit en sådan planerad investering att de flesta torde komma

att drabbas av investeringsavgiften. För de anställda inom jordbruket vore

en fortsatt snabb rationalisering en angelägenhet av största betydelse då endast

därigenom utrymme kunde beredas för en i och för sig önskvärd förbättring

av deras löneställning. Beträffande sockerbetsodlingen hade jordbruksprisutredningen

uppmärksammat det höga importskydd, som denna

odling erhölle, och framhållit att rationaliseringen inom densamma borde

bediivas i ökad takt. För odlarna betydde detta vidgade behov av maskinell

utrustning för sådd, gallring och upptagning samt av lastnings- och transportmaskiner.

Icke i något fall torde den behövliga nyuppsättningen kunna

erhållas under ett belopp av cirka 20 000 kronor. Denna näring drabbades

följaktligen onormalt hårt, vilket kunde komma att innebära att dess av

utländsk konkurrens redan nu hårt pressade läge ytterligare förvärrades.

Inom de sektorer av näringslivet där jordbrukets produkter vidarebearbetades

och distribuerades förelåge väsentliga och ofrånkomliga investeringsbehov.

En betydande rationaliseringsverksamhet vore också planerad. Inom

svenska mejeriernas riksförening beräknades så till exempel investeringsavgiften

för år 1955 komma att uppgå till totalt cirka 3 miljoner kronor varvid

dock förutsattes att investeringsavgiften avvecklades senast med utgången

av detta år. Även för slakteriorganisationerna betydde investeringsavgiften

kostnadsökningar, som uppskattades till cirka 2 1/2 milj. kr. Dessa

belopp som vore beräknade i underkant komme att slå igenom i högre

livsmedelspriser.

I de likalydande motionerna 1:3 83 och 11:476 har framhållits,

att enligt förslaget bussbolag och utövare av yrkesmässig trafik med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 dr 1955

17

lastbilar ur konkurrenssynpunkt komme i ett betydligt sämre läge än liknande

kommunal- och statsägda företag. Ett slopande av investeringsavgiften

för nämnda grupper av trafikföretag skulle ej medföra att myndigheterna

icke finge möjlighet att motverka en ökning av investeringarna i

dessa företag. Redan nu krävdes nämligen tillstånd för insättandet av nya

fordon, varför den motvikt mot ej nödvändiga investeringar som investeringsavgiften

avsåge att åstadkomma redan existerade.

Som motivering för det i de likalydande motionerna 1:384 och

11:471 framförda yrkandet har framhållits, att frågan om klenvirkets

tillvaratagande och utnyttjande i produktionen vore skogsekonomiskt av stor

betydelse. Tillgångarna på klenvirke vore f. n. mycket stora, medan å andra

sidan förutsättningar ej funnes att rationellt tillvarata dessa. Södra Sveriges

skogsindustriutredning hade framhållit, att det givetvis ankomme på skogsägare,

sågverksägare och industriföretag att vidtaga erforderliga åtgärder,

men utredningen hade också understrukit vikten av att statsmakterna lämnade

sin medverkan, framför allt i fråga om forsknings- och försöksverksamheten.

Likaså borde enligt utredningen från det allmännas sida sådant

stöd lämnas att genomförandet av anläggningarna och rationaliseringsarbetet

underlättades för de enskilda företagarna. Av de synpunkter utredningen

sålunda anfört borde i varje fall den slutsatsen kunna dragas, att det skulle

vara högst olämpligt om staten direkt motverkade de här ifrågavarande rationaliseringssträvandena.

Därför borde under alla förhållanden — eventuellt

genom tillskapande av dispensmöjligheter — investeringar, vilka syftade

till ett bättre tillvaratagande av klenvirket, undantagas från skyldigheten

att erlägga investeringsavgift.

1 de likalydande motionerna 1:385 och 11:478 har till en början

framhållits att det av propositionsförslagets syfte följde att bestämmelserna

om avgifternas uttagande borde utformas så, att de icke drabbade sådana

investeringar, som vid förslagets bekantgörande den 16 januari 1955

redan blivit gjorda eller rörande vilka dessförinnan träffats bindande avtal.

I fråga om sådana investeringar vore uttagande av avgift helt meningslöst,

enär vederbörande icke hade möjlighet att avstå från dem. De skäl som

anförts till stöd för propositionsförslaget i denna del, nämligen risken för

kringgående genom antedatering av köpekontrakt och liknande, kunde icke

rimligen åberopas till försvar för bestämmelser som med nödvändighet

måste drabba lojala medborgare på ett obilligt, för rättskänslan stötande

sätt. Det vore tillräckligt med det ansvar enligt skattestrafflagen som följde

på ett kringgående av de föreslagna bestämmelserna. Motionärerna föresloge

på grund därav att punkt 2 av övergångsbestämmelserna ändrades så att

såsom avgiftspliktig investering icke skulle anses inventarieförvärv, därest

leverans skett eller skriftligt avtal om leverans träffats senast den 15 januari

1955, samt att punkt 3 av samma bestämmelser modifierades på sådant

sätt, att där avsedda investeringar lämnades utanför avgiftsplikt, därest

2 lfihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. .Yr 5

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

skriftligt avtal om ifrågavarande arbeten träffats senast nämnda dag. Vidare

ansåge motionärerna att investeringar, som uppenbarligen föranletts av offentlig

myndighets åtgärd, borde undantagas från avgiftsplikt. Som exempel

på sådana investeringar kunde motionärerna nämna förbättrings- och ersättningsarbeten

enligt påbud av fartygsinspektionen, yrkesinspektionen eller

av hälsovårdsnämnd. Angelägenheten av sålunda föreskrivna arbeten hade

prövats av offentlig myndighet, och den som erhållit föreläggandet vore

skyldig ställa sig detta till efterrättelse. Motionärerna ville även förorda att

en dispensbestämmelse infördes. Det kunde icke undvikas, att bestämmelserna

om investeringsavgift i enskilda fall komme att leda till obilliga resultat.

Det vore här närmast fråga om sådana efter den 15 januari 1955

gjorda investeringar som på grund av samband med före nämnda dag träffade

dispositioner eller eljest icke kunde uppskjutas eller inhiberas. Den

föreslagna rätten till avdrag för erlagd investeringsavgift innebure att avgiften

i verkligheten reducerades för de företag, som redovisade vinst under

beskattningsåret, under det att de företag, som icke lämnade vinst under

året, drabbades av avgiftens fulla belopp. De föreslagna bestämmelserna kunde

härigenom komma att verka oskäligt betungande särskilt för nystartade

företag, vilka vanligen hade det största investeringsbehovet men ofta icke

erhölle någon vinst under de första verksamhetsåren. Ett tillägg borde därför

göras till bestämmelserna i denna del av innebörd att företagare, som

erlagt investeringsavgift men vars rörelse för året visat förlust eller så ringa

överskott att den medgivna avdragsrätten ej kunnat utnyttjas, finge tillgodoräkna

sig det resterande avdraget något av därpå följande tre år. I 4

och 7 §§ föresloges bestämmelser som medförde att reparationskostnader

i för en rörelse förhyrd lokal skulle räknas som avgiftspliktig investering

men att därvid avdrag finge göras för den del av reparationskostnaden som

motsvarade två procent av den förhyrda lokalens andel i hela fastighetens

taxeringsvärde. Erfarenheterna från tillämpningen av förut gällande förordning

hade visat, att det vore ytterst svårt att beräkna sådan andel. På grund

härav och då ifrågavarande reparationer icke bleve föremål för investeringsavgift

om de betalades av fastighetsägaren förordade motionärerna att dessa

reparationer, som torde ha tämligen ringa betydelse i detta sammanhang,

lämnades fria från avgiftsplikt. De föreslagna bestämmelserna angående frihet

från avgift för ersättningsanskaffning bl. a. av tillgång som gått förlorad

genom brand vore enligt motionärernas mening att tolka så, att även

kostnad för reparation av en genom brand delvis förstörd byggnad fölle

utanför de avgiftspliktiga investeringarna. Motsvarande bestämmelse i den

tidigare gällande förordningen syntes i detta hänseende ha tolkats olika av

skattemyndigheterna. Ett uttalande från bevillningsutskottets sida att sådan

reparationskostnad icke skulle anses utgöra avgiftspliktig investering torde

vara lämpligt till undanröjande av ovisshet vid bestämmelsens tillämpning.

Med hänsyn icke minst till syftet med de föreslagna avgifterna torde icke

det belopp som kunde inflyta på grund av den föreslagna förordningen om

allmän investeringsavgift böra ingå i den löpande budgeten. Dessa medel

borde fonderas i och för framtida användning i ett vikande konjunkturläge.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 19

I de likalydande motionerna 1:386 och I F: 4 7 4 har framhållits,

att den föreslagna investeringsavgiften koinme att drabba rederinäringen

mycket hårt. För att det mindre och medelstora tonnaget skulle kunna

konkurrera med det utländska, vore det nödvändigt att det äldre tonnaget

ersattes med nytt, modernt tonnage. Den nu föreslagna investeringsavgiften

komme att direkt motverka de svenska rederiernas strävanden att modernisera

sin flotta. Med det svenska sjöfartsnettot hade en betydande del av

vår import kunnat finansieras. För 1954 beräknades sjöfartsnettot till ca

900 miljoner kronor och för 1955 till ca 950 miljoner kronor. Om det skulle

vara möjligt för den svenska rederinäringen att alltjämt kunna tillföra landet

så stora utländska valutor, som nyss nämnts, eller att än mera öka dessa,

vore det nödvändigt att inga åtgärder vidtoges, som hämmade en utveckling

i sådan riktning. Att för två år ha en investeringsavgift, året därefter

ingen sådan avgift samt nu för det löpande året utan föregående varsel

ånyo införa nämnda avgift åstadkomme ett stort osäkerhetstillstånd för

näringsföretagen. Några bestämda uttalanden om att avgiften endast skulle

utgå under år 1955 hade icke gjorts. Från näringslivets sida måste bestämt

påyrkas, att näringsföretagen icke utsattes för att nya pålagor ryckvis infördes,

utan företagen måste kunna förlita sig på att de kunde upprätta

sunda och hållbara finansieringsplaner för sin verksamhet. Statsmakternas

åtgöranden på beskattningsområdet under de senaste åren hade emellertid

skapat eu misstro mot gjorda uttalanden om att en ny skatteförfattning

endast skulle vara av tillfällig natur. Detta osäkerhetstillstånd vore till

skada icke blott för näringsföretagen utan även för hela samhället. Motionärerna

biträdde helt de synpunkter som i övrigt framförts på denna fråga

i de likalydande motionerna I: 381 och II: 468 och yrkade därför avslag å

propositionen. Skulle detta yrkande icke bifallas, hemställdes att rederirörelse

skulle vara helt undantagen från skyldighet att erlägga ifrågavarande

avgift för sina investeringar i såväl fartyg som andra för rörelsen avsedda

maskiner och inventarier. Det vore vidare stridande mot sunda rättsprinciper,

att den föreslagna lagstiftningen givits viss retroaktiv verkan. Företag,

som under tidsperioden 1—15 januari redan gjort nybeställningar av

exempelvis fartyg, maskiner in. in., försattes i ett mycket prekärt läge, alldenstund

de vid tiden för beställningarnas verkställande saknat all kännedom

om att investeringarna skulle komma att drabbas av en investeringsavgift.

Motionärerna yrkade därför, att lagstiftningen icke gåves retroaktiv

verkan. — Vid inköp av ett redan färdigbyggt svenskt eller utländskt fartyg

eller då ett nytt fartyg levererades från utländskt varv behövde icke

arbetskraft och material inom landet tagas i anspråk. Fn dylik investering

kunde under inga förhållanden betecknas som inflationsdrivande. De mindre

och medelstora tramprederierna inköpte ofta »secondhandtonnage». Med

hänsyn till denna grens stora betydelse, icke minst beträffande transporterna

av kol in. m. och exportvaror, samt dessa rederiers mindre bärkraft

vore del angeläget, att nämnda rederiers förvärv av fartyg icke belastades

med ökade kostnader för anskaffning av tonnage. Vissa rederier hade gått

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

in för att även skaffa sig mindre, ur driftsekonomisk synpunkt mera lönsamma

fartyg. Leveranstiden för dessa fartyg vore i regel kortare än ett år.

Med nuvarande brist på mindre fartyg vore det — icke minst av försvarspolitiska

skäl — synnerligen angeläget, att anskaffningen av sådana fartyg

ej försvårades. Av anförda skäl ansåge motionärerna det vara fullt befogat,

att investeringar i samtliga ovannämnda fartyg undantoges från avgiftsplikt

till investeringsavgift. — Enligt förslaget skulle, därest skriftligt kontrakt

om nytt fartyg tecknats sist den 1 januari 1955, investeringsavgift

ej erläggas, då fartyget levererades. Detsamma borde gälla om kontraktet

på oförändrade villkor överlåtits till annan redare före den 15 januari 1955.

—- Enligt förslaget skulle vid direkt byte av likartade anläggningstillgångar

investeringsavgift endast beräknas på eventuell skillnad mellan anskaffningskostnaden

för den nya och värdet å den utbytta tillgången. Tillräckliga

skäl hade däremot ej ansetts föreligga att vid beräkning av investeringsavgift

från anskaffningskostnaden för nya tillgångar avräkna vad som

eventuellt kunde ha erhållits vid försäljning av äldre tillgångar. För rederiföretagen,

särskilt de mindre och medelstora tramprederierna, vore det såsom

förut nämnts nödvändigt att utrangera äldre och oekonomiska fartyg

samt ersätta dessa med nytt och modernt tonnage. Även i dylika fall borde

gälla, att endast skillnaden mellan anskaffningskostnaden för ersättningstonnage

och utrangerat sådant borde drabbas av investeringsavgift, och

detta även om utrangering skett ett tidigare år än ersättningsanskaffningen.

— I samband med klassning av fartyg ålades rederierna ofta av vederbörande

myndighet att verkställa vissa förbättringsarbeten. I dylikt fall liksom

även då rederierna på grund av ny lagstiftning nödgades vidtaga olika

slag av förbättringsarbeten å fartyg, hade rederierna ej någon valfrihet utan

måste följa de föreskrifter, som lämnades av offentlig myndighet eller funnes

stadgade i lag. Motionärerna kunde ej finna det vara riktigt, att då ett

rederi självt ej kunde bestämma över tidpunkten för en investering det

skulle belastas med en extra utgift härför i form av investeringsavgift. Investeringar

i förbättringsarbeten i samband med reparationer och klassningar

av fartyg samt förstärkningsarbeten av angivet slag, verkställda

efter direktiv av offentlig myndighet eller på grund av gällande författningsbestämmelser,

borde därför vara undantagna från investeringsavgift. — Enligt

10 § i förslaget skulle investeringsavgiften anses som en sådan speciell

skatt, för vilken avdrag finge åtnjutas vid inkomsttaxeringen. Vid ett försämrat

konjunkturläge förelåge risk för att vederbörande rederi ej kunde

helt eller delvis tillgodogöra sig avdraget vid inkomsttaxeringen. Motionärerna

funne starka skäl tala för att en avgiftspliktig finge rätt att i anskaffningskostnaden

för en tillgång inräkna den del av avgiften, för vilken

avdrag ej kunnat erhållas vid inkomsttaxeringen, samt därefter erhålla avdrag

enligt gällande bestämmelser om avdrag för värdeminskning å maskiner

och inventarier.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Som motivering för yrkandena i de likalydande motionerna 1:388

och II: 48 1 har bl. a. anförts, att avgiftsskyldigheten icke borde utformas

så att den alltför hårt träffade sådana investeringar, som under

alla förhållanden vore nödvändiga. Ett resultat av åtgärderna måste då bli

onödiga och orättvisa kostnadsfördyringar inom vissa delar av näringslivet.

Detta gällde särskilt jordbruket. De investeringar som vore absolut nödvändiga

för jordbrukets upprätthållande, kunde icke rymmas inom det belopp,

som i propositionen föreslagits som avgiftsfritt. Hantverk och småindustri,

som vore av största betydelse särskilt för landsbygdens näringsliv,

skulle också i många fall hållas tillbaka på ett för näringslivet olyckligt

sätt. Detsamma gällde fiskerinäringen, för vilken dyrbara fiskebåtar oftast

utgjorde investeringar, som inte kunde uppskjutas. Det avgiftsfria beloppet

borde därför förslagsvis höjas till 25 000 kronor. Vissa större investeringar

vore ur såväl näringspolitiska som nationalekonomiska synpunkter av sådan

angelägenlietsgrad, att de utan hinder borde få komma till stånd. Detta gällde

t. ex. åtgärder för tillvaratagande av klenvirke, vilka skulle möjliggöra

utökning av exporten av bättre och dyrbarare kvaliteter av trävaror och

fabrikat därav. Kungl. Maj :t borde få befogenhet att i sådana fall meddela

dispens från avgiftsskyldighet. Enligt propositionen skulle till avgiftsskyldig

investering icke hänföras sådan investering i fastighet, för vilkens utförande

byggnadstillstånd meddelats senast den 15 januari 1955. Ekonomibyggnader

vid jordbruket, för vilka byggnadstillstånd icke erfordrades,

skulle däremot under i övrigt motsvarande förhållanden beläggas med investeringsavgift.

Detta vore en olikhet, som måste rättas till. Sådana investeringar

i t. ex. ekonomibyggnader, som vore avtalade eller påbörjade senast

den 15 januari 1955 och alltså inte kunde uppskjutas, borde undantagas

från avgiftsskyldighet.

I de likalydande motionerna 1:38 9 och 1 1:4 8 2 har anförts,

att de föreslagna bestämmelserna syntes alltför stränga för lastbilstrafikens

vidkommande. Investeringarna genom köp av lastbilar vore i stor utsträckning

sådana, som inte kunde uppskjutas utan allvarliga olägenheter fölnäringsverksamheten.

Man kunde räkna med att omkring 5 000 lastbilar

varje år måste utbytas mot nya. En investeringsavgift måste för många

lastbilsägare betyda en alltför hård ekonomisk belastning. Detta gällde

särskilt de mindre företagarna med en eller ett par lastbilar i driften. Eu

sådan lastbil kostade i allmänhet 00 000 å 65 000 kronor. Det torde knappast

kunna undvikas, att de ökade omkostnader, som genom den föreslagna investeringsavgiften

skulle drabba lastbilsägarna, också måste slå igenom i

höjda transporttaxor. Det borde framhållas, att särskilt jordbruket och

skogsbruket syntes drabbas av sådana konsekvenser. Transporter av mjölk

och andra livsmedel, spannmål, djur och virke ombesörjdes i huvudsak av

sådana mindre åkerirörelser, som måste sägas vara mycket känsliga för

kostnadsfördyringar av det slag, som investeringsavgiften skulle innebära.

Ifrågavarande bilar kunde sägas tillhöra samma kategori som de s. k. lång
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

tradarna, men transporterna omfattade betydligt mindre kvantiteter. I förhållande

till transportvolymen betingade alltså dessa lastbilar för transporter

av jordbrukets och skogsbrukets produkter procentuellt större investeringar.

Följden härav måste bli, att transporter av ifrågavarande slag

skulle drabbas hårdare av investeringsavgiften. Det syntes motionärerna

därför nödvändigt, att bestämmelserna om investeringsavgift utformades på

ett sådant sätt, att ifrågavarande lastbilsägare inte hindrades i sin näringsverksamhet.

Det lämpligaste sättet härför torde vara, att det avgiftsfria beloppet

fastställdes högre än som föreslagits i propositionen. Motionärerna

ville förorda, att detta belopp för lastbilsägare bestämdes till 35 000 kronor.

Genom ett sådant stadgande skulle de mindre företagarna få den avgiftslindring,

som vore nödvändig. Det kunde möjligen tänkas, att denna

avgiftslindring borde inskränkas till att gälla endast för lastbilsägare med

en årsbruttoomsättning av t. ex. högst 150 000 kronor.

I motionen 1:351 anför motionären, att det för närvarande icke

med säkerhet kunde bedömas huruvida den ekonomiska aktiviteten under

innevarande år komme att bli så intensiv att allvarlig risk för penningvärdeförsämring

inträdde. Det vore emellertid en god regel att hellre stämma

i bäcken än i ån, och därför vore det motiverat att regeringen i tid vidtoge

åtgärder för att kväva eu inflation i dess linda. Ur denna synpunkt finge

förslaget om en investeringsavgift på 12 procent inom rörelse och jordbruk

accepteras, huru besvärande denna åtgärd än vore för det privata näringslivet.

Det vore emellertid minst lika viktigt med en nedskärning av de offentliga

investeringarna, såväl de statliga som de kommunala. De offentliga

investeringarna hade numera en större volym än de privata. Enligt förslaget

skulle investeringar, vilkas värde understege 15 000 kronor, icke bli belagda

med avgift. Denna siffra förefölle något för låg. Investeringar av mindre

omfattning kunde icke ha samma betydelse för den samhällsekonomiska

jämvikten som större investeringar. Dessutom kunde stora företag vida lättare

än småföretagarna bära den ekonomiska börda, som investeringsavgiften

utgjorde. Det måste fördenskull anses vara en förnuftig politik att låta

investeringsavgiften inriktas på de större företagens investeringar i stor

skala. Den fria delen av investeringarna borde höjas till åtminstone 25 000

kronor.

I motionen 11:162 har bi. a. — under hänvisning till i motionen

lämnade sifferuppgifter — uttalats, att någon nämnvärd utökning av fordonsbeståndet

inom den yrkesmässiga biltrafiken icke skett under 1954. Någon

spekulativ expansion inom denna näringsgren hade sålunda icke skett

och kunde icke heller förekomma, då varje utökning prövades av myndighet

enligt bestämmelserna i 1940 års yrkestraf^förordning. Den hämmande

effekt en investeringsavgift skulle få gällde således endast utrangering av

vagnar i trafik. Några uppgifter på i hur stor omfattning sådan utrangering

skett under 1954 hade motionärerna inte kunnat erhålla. Det kunde

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

dock antagas, att nyanskaffning av fordon tidigare hållits nere och att under

år 1954 antalet utbyten därför varit något större än normalt. Investeringsavgift

innefattande den yrkesmässiga biltrafikens investeringar skulle därför

verka återhållande endast i fråga om utrangering av förslitet material.

Förnyelse av vagnmaterialet vore här uteslutande betingat av kravet på standard

på vagnarna och trafiksäkerhet. Då den yrkesmässiga biltrafiken till

sin karaktär vore en typisk småföretagarnäring komme investeringsavgiften

att hårdare drabba denna än annat slag av rörelse. Av lasttrafikbilägareförbundets

10 500 medlemmar vore 8 600 s. k. en- och tvåbilsåkare, och inom

drosktrafiken torde relationerna vara enahanda.

I motionen 11:472 har framhållits, att enligt propositionsförslaget

inventarieförvärv skulle undantagas från avgiftsplikt endast därest leverans

skett eller skriftligt avtal om leverans träffats före den 1 januari 1955, således

före tidpunkten för förslagets offentliggörande. Motivet härför hade

varit den risk som enligt departementschefen förelåge för att vissa investeringar

orättmätigt genom antedatering till äventyrs skulle kunna undgå

avgiftspåföring. Hellre än att vissa avgiftspliktiga till äventyrs skulle kunna

undandraga sig sin skyldighet hade, med åsidosättande av eljest tillämpade

rimliga krav på rättssäkerhet, departementschefen här förordat en allmän

retroaktiv avgiftspåföring. Motionärerna ansåge från sina utgångspunkter

detta icke vara ett bärande skäl för att man skulle kunna acceptera en

retroaktiv verkan av den föreslagna förordningen. Den risk för missbruk

som departementschefen pekat på, vägde alltför lätt för att kunna motivera

ett avsteg från principen om att lagstiftning icke skulle ha retroaktiv

verkan.

Som motivering för yrkandet i motionen II: 473 har bl. a. anföits,

att det föreslagna undantaget för kommunala investeringar tedde sig besynnerligt

bl. a. med hänsyn till departementschefens uppfattning att det vore

den totala efterfrågeökningen som utgjorde en fara för den samhällsekonomiska

stabiliteten. Vidare hade i finansplanen uttalats allvarliga farhågor

för de synnerligen starka expansionstendenser, som visat sig beträffande de

kommunala investeringarna. Därvid anfördes att kommunernas investeringsvolym

under 1954 växt med 13 procent jämfört med 7 procent för

staten. De anmälda kommunala investeringsplanerna hade vidare gått upp

med inte mindre än 20 procent. Det påpekades även att den starka kommunala

utgiftsstegringen underbyggdes av en mycket hög likviditet. Den

naturliga konklusionen av vad som uttalats i finansplanen vore att även

avgiftsbelägga kommunernas investeringsverksamhet. Man skulle i varje

fall därigenom nå samma dämpande effekt på de kommunala investeringarna

som man väntade sig kunna nå i avseende på företagens investeringar.

Även den synpunkten att en avgiftsbeläggning för kommunerna skulle åstadkomma

likställighet mellan kommunala och enskilda företag inom samma

verksamhetsområde motiverade i och lör sig en utsträckning av cn even
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

tuell investeringsavgift. En sådan utsträckning skulle ej heller i nämnvärd

grad komma att medföra någon rubbning av produktionen. I likhet med

vad som gällde beträffande de privata investeringarna borde dock därvid

investeringar för bostadsbyggande undantagas.

Till stöd för yrkandena i motionen II: 4 7 9 har framhållits, att

investeringsavgift borde uttagas efter sådana regler att den i möjligaste

mån icke drabbade för produktionsapparatens upprätthållande nödvändiga

investeringar. Avgiftens tyngdpunkt horde förläggas till egentliga nyinvesteringar.

Motionärerna föresloge med hänsyn därtill att vid ersättningsanskaffning

av maskin eller annat inventarium avdrag finge göras för den

utrangerade tillgångens ursprungliga anskaffningsvärde eller om detta inte

visades, det belopp, som erhölles vid försäljning av tillgången. Vid den remissbehandling,

som föregått 1951 års proposition uttalades av ett stort

antal remissinstanser, att den allmänt omfattade principen om likställighet

i konkurrenshänseende mellan statlig och enskild företagsamhet borde

upprätthållas. Motionärerna delade denna uppfattning och förordade därlör

att privatägda busstrafikföretag undantoges från investeringsavgift i

hkhet med de statliga och kommunala. Av samma skäl borde även enskilda

järnvägsföretag undantagas. Vad beträffade begagnade fartyg förekomme

otta iörvärv i syfte mindre att ändra det totala tonnaget än för att få en

lämpligare iördelning av tonnaget. Med hänsyn till att investeringsavgift

här skulle försvåra bl. a. för vårt land förmånliga bytesaffärer med utlandet

föresloges att förvärv av begagnade fartyg fritoges från avgiftsplikt.

I motionen II: 480 har motionärerna inledningsvis uttalat, att de

anslöte sig till framförda yrkanden om avslag på propositionen. Därest

emellertid riksdagen skulle bifalla förslaget om investeringsavgift ville motionärerna

föreslå vissa ändringar däri. De så kallade företagarföreningarna

hade erhållit möjligheter att stödja småindustri och hantverk bl. a. i

form av lån, kreditgarantier, rationaliseringsundersökningar och konsulentverksamhet.

Härigenom hade ett ökat antal småföretagare kunnat planera

för nybyggnader och modernisering av inventarier och maskiner redan för år

1955. Om en företagare erhållit byggnadstillstånd för fabriks- eller verkstadsbyggnad

senast den 15 januari detta år och byggnaden blivit klar för

inmontering av erforderliga maskiner först under år 1955, kunde det inträffa,

att avtal om leverans av inventarier och maskiner av skilda orsaker

icke kunnat ske lörrän efter den 1 januari 1955. Den extra kostnad,

som en investeringsavgift på inventarierna skulle innebära, kunde om lånemöjligheterna

vore uttömda, omöjliggöra ett omedelbart utnyttjande av den

nyuppförda fabriksbyggnaden. För undvikande av sådana fall borde, därest

byggnadstillstånd erhållits för fabriks- eller verkstadsbyggnad före den

15 januari 1955, jämväl förvärv av för byggnadens utnyttjande erforderliga

inventarier räknas såsom icke avgiftspliktig investering. — Med hänsyn

till den prisstegring som skett på maskiner vore det avgiftsfria beloppet å

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 25

15 000 kronor för lågt. Om en småföretagare exempelvis inom träindustrien

i rationaliseringssyfte ville anskaffa en fanerpress vore nämnda belopp icke

tillräckligt. Till påskyndande av den önskvärda rationalisering, som nu påginge

inom småindustrien, borde det avgiftsfria beloppet höjas till 30 000

kronor.

Som motivering för yrkandet i motionen II: 483 har anförts, att

enligt förslaget det stora flertalet av sådana investeringar, som tillhörde

normal distribution av elektrisk kraft, undantoges från investeringsavgift.

En del investeringar på detta område avsåges dock att bli belagda med avgift,

t. ex. då enskild företagare anskaffade större transformatorer eller

byggde om ledning från lågspänning till högspänning. Elkraftutredningen

hade i sitt betänkande understrukit betydelsen av att elkraftförsörjningen

bleve föremål för en omfattande rationalisering. Det måste då vara väsentligt,

att denna rationaliseringsverksamhet icke onödigtvis fördröjdes. Samtliga

investeringar, som syftade till rationalisering och bättre tillgodogörande

av elkraften i olika delar av näringslivet borde därför undantagas från

avgift. Ett skäl härför syntes också vara, att den gränsdragning, som propositionens

förslag skulle medföra, måste innebära tillämpningssvårigheter.

Till utskottet har i anledning av förslaget om investeringsavgift för rörelseidkare

och jordbrukare inkommit skrifter från Sveriges industriförbund,

från Kooperativa förbundet och Sveriges lantbruksförbund, gemensamt, från

Svenska omnibusägareförbundet, Apotekarsocietetens direktion, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation, AB Åkerlund & Rausing, Svenska

lasttrafikbilägareförbundet, Svenska västkustfiskarnas centralförbund samt

från Föreningen Sveriges mindre varv och Svenska håtbyggareföreningen,

gemensamt.

Sveriges industriförbund, soin hemställt om avslag å förslaget om investeringsavgift

och därjämte anfört vissa synpunkter på förslagets tekniska utformning,

framhåller att den föreslagna beskattningsåtgärden i nuvarande läge

vore av föga värde såsom vapen till förhindrande av en penningvärdeförsämring.

I vissa lägen kunde en investeringsavgift ha en konjunkturpolitisk uppgift

att fylla. Så kunde vara fallet, då fråga vore om en extrem överkonjunktur,

som huvudsakligen sammanhängde med en kraftig expansion av den privata

investeringsverksamheten och som man icke kunde bemästra med de mera

smidiga penningpolitiska medlen. En investeringsavgift kunde icke användas

såsom ett alternativ till penningpolitiken, men understundom kunde den

vara av visst värde såsom ett komplement till en långt gående penningpolitisk

åtstramning. Även om det nuvarande läget otvivelaktigt motiverade att

den ekonomiska politiken inriktades på efterfrågebegränsande åtgärder,

vore det dock icke befogat att beteckna det nuvarande läget såsom en extrem

högkonjunktur. En restriktiv penningpolitik med rörlig ränta torde vara

tillräcklig för att bemästra den hotande överexpansionen. En sådan politik

skulle också verka investeringsbegränsande. Men dessa verkningar skulle

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

vara smidigare än verkningarna av en investeringsavgift, och en sådan penningpolitik

skulle också, om den innefattade en räntehöjning, verka sparstimulerande

och därigenom konsumtionsbegränsande. De utjämnande och

stabiliserande verkningarna skulle därmed sprida sig över ett vidare fält och

kunna garantera balans med långt mindre skadeverkningar än den föreslagna

investeringsavgiften måste befaras förorsaka. —- I det nuvarande

läget vore de privata investeringarnas expansion icke en primär inflationsdrivande

faktor. Tvärtom syntes det vara andra faktorer som nu vållade

den största pressen på våra produktiva resurser, nämligen dels de ökade investeringarna

inom den allmänna sektorn, icke minst den kommunala, dels

den stigande konsumtionsefterfrågan. Vad investeringsverksamheten beträffade

vore följande uppgifter om bruttoinvesteringarnas fördelning belysande.

Från 1949 till 1951 hade de privata bruttoinvesteringarna, exklusive bostäder,

ökat med icke mindre än 46 %. ökningen av de offentliga investeringarna

jämte bostadsinvesteringarna utgjorde samtidigt 32 %. Nu hade under

motsvarande tidsperiod d. v. s. från 1952 till 1954 ökningen av de privata

investeringarna, exklusive bostäderna, stannat vid 14 %, vilket under en

två-årsperiod måste anses vara tämligen normalt och måttligt. Däremot hade

de offentliga investeringarna och investeringar i bostäder sammanlagt ökat

med 21 %. När det i propositionen särskilt framhölles, att industriens investeringar

under 1954 ökat med icke mindre än 15 %, måste man ta hänsyn

till att denna uppgång haft karaktären av en återhämtning efter en betydande

minskning under åren 1952 och 1953. Trots denna återhämtning hade

de industriella investeringarna 1954 ännu icke återvunnit den nivå, vid vilken

de legat innan nedgången började. — Man borde dessutom beakta, att

det icke vore anspråken för investeringsändamål som i det nuvarande läget

utgjorde den största belastningen på landets resurser. Under 1954 hade en

särskilt kraftig ökning av allmänhetens konsumtion skett, och man kunde

förutse att under innevarande år den största pressen just skulle komma från

konsumtionssidan. Den privata konsumtionen steg sålunda under 1954 med

ca 1 000 milj. kr., och för innevarande år räknade man — redan vid den helt

orealistiska förutsättningen att lönenivån skulle förbli oförändrad — med

en ökning av omkring 500 milj. kr. Att mot bakgrunden av dessa sifferuppgifter

kräva, att det enskilda investeringsområdet nu i första rummet skulle

bli föremål för motåtgärder, vore icke rimligt. Med hänsyn till den starka

press som förelåge på andra områden kunde man t. o. m. befara att därigenom

endast komme att ställas ökade resurser till förfogande för stigande

konsumtion, vilket med hänsyn till takten i vår ekonomiska utveckling icke

kunde vara lyckligt. — Ovanberörda farhågor vore desto mera befogade som

den ekonomiska politiken även i andra hänseenden syntes vara särskilt hårt

inriktad på just det enskilda investeringsområdet. Enligt vad finansministern

meddelat hade man att till årets riksdag emotse förslag om en permanent

skärpning av de vid företagens beskattning gällande reglerna för avskrivning

å maskiner och andra inventarier samt för värdering av lagertillgångar. Det

vore vidare uppenbart, att byggnadstillståndsgivningen under den närmaste

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 27

framtiden komme att ske mycket restriktivt, när det gällde byggen för industriella

ändamål. Denna detaljreglering finge i stor utsträckning återhållande

verkningar även å maskinanskaffningen. Slutligen vore det att förutse,

att en hård begränsning av kreditvolymen komme att riktas just mot företagens

investeringar. Redan genom denna kreditbegränsning hade man en

garanti för att den enskilda investeringsverksamheten inte kunde svälla ut

i alltför hög grad. Det syntes då under sådana förhållanden omotiverat att

ytterligare försvåra och fördyra denna verksamhet genom uttagande av den

föreslagna nya investeringsavgiften. En sådan åtgärd vore ägnad väcka desto

större betänkligheter som de ofrånkomliga skadeverkningarna därav särskilt

komme ått giva sig till känna på de i nuvarande läge mest ömtåliga områdena

av samhällsekonomien, varutillgången och valutareserven. Den eftersträvansvärda

produktionsökningen — såväl i vad den avser hemmamarknaden

som exporten — komme oundvikligen att hämmas i den mån investeringsavgiften

skulle förorsaka minskad benägenhet att fulltölja önskvärda

rationaliseringsåtgärder. Och i den mån investeringar i detta syfte likväl

komme till stånd, bleve resultatet en ökning av kostnaderna för desamma.

Den rationaliseringshämmande effekten bleve särskilt stötande i de talrika

fall, där investeringen betingades av det aktuella konkurrensläget eller man

även från statsmakternas sida understrukit vikten av investeringar i rationaliseringssyfte.

Såsom exempel härpå kunde anföras de föreliggande investeringsbehoven

inom textil- och läderindustrierna samt behovet av åtgärder

för förbättring av virkestillgången inom landet, särskilt i vad gällde tillvaratagandet

av det ur många synpunkter betydelsefulla klenvirket. — Det

borde vidare beaktas, att investeringar av det slag varom här vore fråga i

regel krävde avsevärd tid för planläggning och utförande. Då de avsåge mera

betydande utvidgningar och omläggningar av driften, rörde det sig ofta om

tidsperioder på 3—5 år eller längre tid. Det vore i allmänhet icke ur företagsekonomisk

synpunkt försvarligt att uppskjuta fullföljandet av dylika

långsiktiga investeringsprogram, ehuru den kostnadsökning investeringsavgiften

medförde minskade anläggningens räntabilitet och konkurrensförmåga.

I nuvarande läge, då den största anspänning från industriens sida vore

nödvändig för att bemästra en alltmer hårdnande konkurrens, uppammad

genom ständigt fortgående rationaliseringar och nya framställningsmetoder

inom de utländska konkurrerande industrierna, vore tidpunkten för vidtagande

av åtgärder med dylika biverkningar uppenbarligen mycket oläglig.

Beträffande den föreslagna investeringsavgiftens utformning framhåller

Industriförbundet att, enligt vad som konstateras i statsverkspropositionen

(bil. 1, Inkomster å driftbudgeten, s. 13), kommunernas utgiftspolitik kännetecknades

av synnerligen starka expansionstendenser. Man hade enligt

Industriförbundets mening kunnat förvänta att en investeringsavgift i första

rummet skulle utnyttjas som ett medel att påverka kommunernas utgiftspolitik,

detta med desto större skäl som en inskränkning av de kommunala

investeringarna icke i nämnvärd grad kunde antagas medföra rubbningar

i produktionen. En avgiftsbeläggning av de kommunala investeringarna

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

kunde även motiveras ur den synpunkten, att därigenom skulle åstadkommas

likställighet mellan kommunala och enskilda företag inom samma

verksamhetsområde. Sålunda skulle ett kommunalt — och även ett statligt

— kommunikationsföretag i motsats till ett enskilt sådant icke belastas med

investeringsavgift å för rörelsen anskaffade bussar och lastautomobiler. Dylika

inadvertenser i förslaget borde under alla förhållanden rättas. — Med

den utformning 7 § andra stycket erhållit drabbades ett industriföretag,

som försålde en större eller mindre del av sin maskinutrustning i avsikt

att ersätta denna med en sådan av modernare typ av en investeringsavgift,

beräknad å hela anskaffningskostnaden för den nya utrustningen. Investeringsavgift

borde i dylika fall icke beräknas å mer än mellanskillnaden.

Icke minst stötande bleve verkningarna av förslaget i sådana fall, då

lörsäljningsavtalet redan ingåtts men kontrakt rörande ersättningsanskaffningen

ännu icke upprättats. — Av bostadssociala skäl borde vidare investeringar

i form av reparationer och underhållsarbeten å personalbostäder undantagas

från avgiftsplikt. — Såsom av vattenvårdskommitténs nyligen avgivna

betänkande framginge vore snara åtgärder av nöden för att bringa

den fortgående försämringen av vattnet i våra sjöar och vattendrag att upphöra

och åstadkomma en förbättring av det nuvarande läget. Investering i

anläggning för behandling av industriellt avloppsvatten borde därför undantagas

från avgiftsplikt. •— Industriförbundet understryker vidare vikten

av att statsmakterna lämnade ett bestämt och klart besked om att någon

förlängning av den föreslagna förordningens giltighetstid icke komme att

ske. — Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna undantoges från avgiftsplikt

bl. a. investering i fastighet, för vilkens utförande byggnadstillstånd

meddelats senast den 15 januari 1955. Om tillståndet givits efter

nämnda dag, skulle däremot investeringsavgift utgå även å dylika investeringar,

trots att de varit föremål för en statlig detalj granskning. Ur principiella

synpunkter måste det betecknas som uppenbart felaktigt att belägga

en redan i detalj reglerad investering med en avgift av detta slag. Investering

i fastighet, för vilkens utförande byggnadstillstånd lämnats, borde

undantagas från avgiftsplikt, oavsett den tidpunkt, då tillståndet meddelats.

— Slutligen uttalas i framställningen en bestämd protest mot den

retroaktiva avgiftsbeläggning, som skulle bli en följd av den föreslagna bestämmelsen,

att inventarieförvärv endast skulle undantagas från avgiftsplikt,

därest leverans skett eller skriftligt avtal om leverans träffats" före

den 1 januari 1955. Industriförbundet hemställer, att jämväl den beträffande

inventarieförvärv i punkt 2 av övergångsbestämmelserna angivna

tidpunkten bestämmes till senast den 15 januari 1955.

Kooperativa förbundet och Sveriges lanlbruksförbund anför, att avsikten

med den föreslagna investeringsavgiften finge anses vara, att företagen såvitt

gällde investeringar under 1955 föranleddes att noggrannare pröva

räntabiliteten av ifrågasatta investeringar och att underlåta eller uppskjuta

de minst angelägna och lönsamma. I konsekvens härmed borde av över
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

gångsbestämmelserna följa pro primo att investeringar, som redan verkställts

innan propositionen offentliggjorts, under inga förhållanden skulle

beläggas med invesleringsavgift och pro secundo att avgift heller icke skulle

utgå för investeringar under 1955, vilka ägde rum på grund av avtal, beslut

eller dylikt av sådan natur, att företaget i realiteten icke hade någon möjlighet

att ompröva de beslutade eller avtalade åtgärderna. De föreslagna

övergångsbestämmelserna tillgodosåge icke till fullo dessa till synes obestridligen

rimliga skälighetskrav. Förvärv av inventarier under tiden 1—15

januari 1955 kunde sålunda föranleda avgiftsskyldighet, oaktat förvärvaren

icke haft någon möjlighet att ompröva beslutet om detta förvärv, eftersom

propositionen om investeringsavgift offentliggjorts först den 16 januari. Förbunden

vände sig bestämt mot retroaktiva beskattningsåtgärder av detta

slag, som för den därav berörde måste framstå som högeligen orättvisa. -—

Bortsett från retroaktiviteten beträffande inventarieförvärv under tiden 1

—15 januari 1955 hade bestämmelserna, såvitt gällde där berörda fall, fått

en tillfredsställande utformning. Utanför bestämmelsernas tillämpningsområde

fölle emellertid åtskilliga fall, där man med fullt ut lika starkt fog kunde

göra gällande, att eu omprövning, inhibering eller ett uppskjutande av

investeringsåtgärd efter propositionens offentliggörande icke vore praktisktekonomiskt

eller i vissa fall ens lagligen möjligt att åstadkomma. Som

exempel har förbunden lämnat en redogörelse för de närmare omständigheterna

rörande de beslut och avtal — med förbunden som intressenter å

ena sidan — som träffats om uppförandet av en viss industriell anläggning,

i vilket fall enligt propositionsförslaget investeringsavgift i stor utsträckning

skulle utgå. — Enligt förbundens mening borde investeringsavgift icke utgå

för inventarieförvärv, därest leverans skett eller skriftligt avtal om leverans

träffats före den 16 januari 1955. Då det i övrigt torde föreligga svårigheter

att i övergångsbestämmelserna närmare än som skett i propositionen reglera

de olika fall som kunde uppstå, syntes lämpligast vara att bemyndiga

riksskattenämnden eller annat lämpligt organ att meddela dispens i förekommande

fall. Vägledande för dispensbeslut borde därvid vara, att från

investeringsavgift undantoges sådana investeringar, som, ehuru de icke fölle

under de i övergångsbestämmelserna särskilt reglerade fallen, likväl borde

befrias från avgift, enär de ägde sådant samband med före den 16 januari

1955 träffade dispositioner, att investeringarna icke kunde uppskjutas eller

inhiberas.

Svenska omnibiisägareförbundet hemställer, att nyinvesteringar av bussar

inom den privata yrkesmässiga busstrafiken undantages från investeringsavgift.

Denna trafik, framhålles bl. a„ avsåge i lika hög grad som motsvarande

statligt eller kommunalt bedriven trafik att tillhandahålla för befolkningen

oumbärliga nyttigheter. Därtill komme att den yrkesmässiga busstrafiken

genom bestämmelserna i förordningen angående yrkesmässig biltrafik

till sin omfattning redan nu vore strängt reglerad. Av väsentlig betydelse

för bedömningen av tendenserna i fråga om nyinvesteringar inom buss
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

trafiken vore dessutom att denna trafik genom den våldsamma expansionen

under senare år av de individuella trafikmedlen — personbilar, motorcyklar

och mopeder —- fått vidkännas betydande bortfall av trafikanter. Busstrafiken

uppvisade därför i dag inga som helst expansiva tendenser, utan

vore tvärtom tyvärr i det svåra läge, att inskränkningar av trafiken i ökande

omfattning aktualiserades. Denna utveckling hade förutom av ovan angivna

skäl orsakats därav, att busstrafikens kostnader bl. a. genom de senaste

årens upprepade höjningar av fordons- och drivmedelsskatterna undergått

mycket stora stegringar. — Den anskaffning av bussar för den privata yrkesmässiga

busstrafiken, som vore aktuell under 1955, torde praktiskt taget

helt avse en, med hänsyn till skyldigheten att uppehålla en av tillståndsgivande

myndigheter ur allmänhetens behovssynpunkt prövad busstrafik,

oundgängligen nödvändig ersättningsanskaffning för bussar, som bl. a. av

trafiksäkerhetsskäl måste utrangeras. Att belasta denna ersättningsanskaffning

av bussar med en investeringsavgift syntes icke rättvist. Enligt förbundets

mening funnes inga skäl att i detta sammanhang bedöma statliga och

kommunala busstrafikföretag respektive privata busstrafikföretag olika. En

sådan olikhet i behandlingen av trafikföretag med likartade trafikuppgifter

ledde endast till en ytterligare kostnadsmässig belastning av enbart den privata

busstrafiken.

Apotekarsocietetens direktion har hemställt, att apoteksinnehavare frikallas

från skyldighet att erlägga investeringsavgift. Direktionen erinrar om att

utrustnings- och inredningsköp till apoteken i väsentlig omfattning skulle

underställas medicinalstyrelsens prövning, varigenom torde vara sörjt för

att mindre angelägna investeringar icke komme till stånd. Uppmärksammas

borde också att man vid bedömandet av önskvärdheten av ifrågavarande anskaffningar

icke syntes kunna anlägga enbart ekonomiska synpunkter. Säkerhetssynpunkter

och andra för läkemedelsområdet specifika hänsyn spelade

här in på ett sätt som torde sakna motsvarighet inom övrig näringsverksamhet.

Ansåges anskaffningen erforderlig, syntes det emellertid vara irrationellt

att belägga densamma med en särskild avgift, som tillkommit av rent

samhällsekonomiska skäl. — I fråga om ny-, till- eller ombyggnader samt reparationer

å fastighet funnes för apotekens del även en sorts offentlig investeringskontroll,

utövad av Kungl. Maj :t och medicinalstyrelsen. Det tillkomme

således icke några nya apotek utan Kungl. Maj:ts eller medicinalstyrelsens

tillstånd, och möjligheten för det allmänna att begränsa investeringarna

på apoteksväsendets område vore redan härigenom en helt annan

än inom övrig privat näringsverksamhet. En annan sida av saken vore, att

investeringar på ifrågavarande område icke alltid vore frivilliga. Om apotekslokaler

vid inspektion befunnes vara i bristfälligt skick, ägde medicinalstyrelsen

ålägga vederbörande apoteksinnehavare att förbättra desamma. Det

torde kunna ifrågasättas, om det stode i överensstämmelse med allmänna

rättsgrundsatser, att staten å ena sidan genom en sin myndighet ålade en

näringsidkare alt göra en kostnad och å andra sidan beläde kostnaden med

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 31

en särskild avgift. Uppenbart vore i varje fall, att propositionsförslaget icke

toge sikte på dylika tvångsraässiga investeringar. — Direktionen understryker

slutligen att investeringsavgiften med nödvändighet komme att slå igenom

i läkemedelsprisen, en effekt av avgiften på prisbildningen, som icke

torde vara avsedd.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, som beträffande värdet

av den föreslagna investeringsavgiften som inflationshämmande medel ger

uttryck åt i huvudsak liknande synpunkter som industriförbundet, pekar

bl. a. på att rationaliseringsbehovet fortfarande vore utomordentligt stort

inom hantverk och mindre industri. De kapitalinvesteringar i rationaliseringssyfte,

som gjordes inom den mindre företagsamheten, gåve erfarenhetsmässigt

god utdelning i form av höjd produktivitet. Då såväl förslaget

till ny företagsbeskattning som de skärpta kreditrestriktionerna komme att

medföra mycket stora svårigheter för industrien när det gällde att rationalisera,

vartill komme byggnadsregleringens hämmande inverkan, vore det

synnerligen olyckligt att i detta läge pålägga också en investeringsavgift.

Den svenska småindustrien, som svarade för ca 30 % av landets industriproduktion,

besutte inte kapitalresurser som gjorde det möjligt för dem att

trots stegrade investeringskostnader rationalisera. Det borde också påpekas,

att punktskatter av det slag, som en investeringsavgift innebure och som

med oberäkneliga tidsintervaller drabbade industrien, gjorde det synnerligen

svårt för företagarna att genomföra en långsiktig planering.

Aktiebolaget Åkerlund & Rausing anför, att bolaget genom avtal den 3

november 1954 sålt viss maskinutrustning till Pakistan för belopp motsvarande

ca 2 100 000 kronor på villkor bl. a., att köparen skulle ställa rembours

som säkerhet för köpeskillingen, så snart vederbörande utländska

valutamyndighet godkänt avtalet. Sådant godkännande hade ännu icke hunnit

utverkas och bolaget hade därför ej heller under år 1954 kunnat inköpa

nya maskiner som ersättning för de försålda. Bolaget ansåge det synnerligen

obilligt om bolaget skulle nödgas erlägga investeringsavgift, beräknad

på hela inköpspriset för de nya maskiner bolaget avsåge att anskaffa, eftersom

här vore fråga om en obetydlig nettoinvestering. Bestämmelserna om

investeringsavgift borde utformas så, att endast nettoinvesteringen bleve avgiftsbelagd.

Om detta icke läte sig göra, borde i vart fall sådana bestämmelser

införas som möjliggjorde, att dispens kunde lämnas i särskilda fall.

Svenska västkustfiskarnas centralförbund har, med understrykande av

att fisket under de senaste årtiondena ändrat karaktär med därav följande

behov av allt större och kraftigare båtar med starkare motorer och modern

teknisk utrustning, hemställt om undantag för fisket på så sätt att vid köp

av såväl begagnade som nya fiskebåtar och motorer samt annan behövlig

utrustning såsom ekolod, kylmaskiner, radiotelefoner in. in. dessa bleve helt

fria från investeringsavgift.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Föreningen Sveriges mindre varv och Svenska båtbgggareföreningen, gemensamt,

har hemställt om välvillig behandling av de motioner, vari yrkats

undantag från investeringsavgift vid investering i fiskebåtar och fraktfartyg

under 500 bruttoregisterton samt i motorer till sådana fartyg.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet förordar undantag från avgiftsplikt

av samma innebörd som yrkandet i motionen II: 162.

Motionerna och de gjorda framställningarna i vad de avser förslaget till

särskild investeringsavgift för motorfordon

I de likalydande motionerna I: 73 och II: 92 understryker motionärerna

— under framhållande av att propositionsförslaget ställde alla

bilköpare i samma situation utan någon som helst hänsyn till när bilköpet

skett eller vad som föranlett köpet — att en sådan generell bestämmelse

framstode såsom synnerligen orättvis och måste bli mycket slumpartad till

sina verkningar. Olika omständigheter kunde ha gjort att den ene köparen

sluppe undan medan den andre vore tvingad betala avgiften, över huvud taget

måste det betecknas som mycket orimligt, att en person efter ett köps avslutande

skulle kunna åläggas att erlägga ytterligare ett belopp, som han icke

haft någon som helst anledning att räkna med när han planerade köpet. För

många köpare komme denna extra belastning på bilaffären att medföra stora

svårigheter. Andra komme att göra försök att få affären att gå tillbaka, vilket

betydde allvarliga bekymmer för säljaren. Det måste också anses onödigt

hårt, att staten skulle uttaga bilaccis i de fall, då bilbyte måst ske efter

det köparens förutvarande fordon skadats genom krock, brand eller annan

olyckshändelse på sådant sätt, att ägaren haft fullgod anledning till anskaffande

av nytt fordon.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:107 och 11:139

framhåller bl. a. att flertalet importerade bilar utgjorde betalning för svenska

exportvaror. Att minska avsättningen på dessa bilar genom att fördyra

dem för landets köpare vore liktydigt med nya svårigheter att upprätthålla

och eventuellt öka exporten. En sådan fullt antaglig verkan tycktes ha förbisetts

av finansministern. Ett undantag utgjorde importen av amerikanska

bilar, vilka ju, som bekant, måste finansieras genom export av befintliga

dollarvalutor. Dessa bilar låge dessutom i en betydligt högre prisklass än

de europeiska bilar som i huvudsak infördes till vårt land. Sverige kunde

näppeligen påräkna någon förbättrad export på USA, även om stora valutatillgångar

sattes in för inköp av amerikanska bilar. Om regeringen därför

ville vidtaga åtgärder för att hindra valutautflöde borde en stark begränsning

av den amerikanska bilexporten på Sverige vara naturlig och ofrånkomlig,

därest regeringen menade allvar med sin uttalade oro för valutatillgångarna.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Till stöd för de i de likalydande motionerna 1: 1 2 3 o c li 11:16 7

framförda yrkandena har framhållits bl. a. följande. Bilinaiknaden i nuvarande

läge kännetecknades framför allt därav, att priserna pa begagnade

bilar sjunkit starkt. Då prisrörelsen alltjämt vore nedåtriktad och denna

tendens torde förstärkas av investeringsavgiften, vore det troligt, att i ökad

utsträckning rena nyanskaffningar komme att föredragas framför köp av i

och för sig prestationsdugliga begagnade vagnar. Den föreslagna investeringsavgiften

skulle nämligen ofta befinnas vara alltför hög i förhållande

till den begagnade vagnens verkliga värde. Det sätt, på vilket investeringsavgiften

på begagnade bilar beräknades, medförde ett ojämnt utfall i förhållande

till bilarnas kvarvarande bruksvärde. Det vore inte ovanligt med

fyra till fem gånger högre miltal i körning per år för en viss vagn än fölen

annan vagn av exakt samma modell. Bruksvärdet kunde alltså vara mycket

olika, men för båda vagnarna skulle dock enligt förslaget utgå samma

investeringsavgift. För den, som på grund av oförutsedda omständigheter

under år 1955 måste sälja en begagnad bil som han haft för sitt personliga

bruk måste det te sig orättvist, om den särskilda investeringsavgiften skulle

medverka till att beröva honom en del av bilens värde. Avgiften skulle även

medföra betydande tekniska svårigheter och komplikationer. Ej minst skulle

det bli förseningar och dröjsmål i samband med bilköp. Om investeringsavgiften

fastställdes att gälla även för köp av begagnade bilar, måste härav

följa ett ökat antal överföringar av fordon i beredskapsregister och ökat

antal kontrollbesiktningar. Detta kunde leda till alltför hård belastning på

bilinspektionen och bilregistren, övervägande skäl talade därför för att begagnade

motorfordon borde vara undantagna från investeringsavgift. Därest

riksdagen likväl skulle besluta, att investeringsavgift skulle utgå vid

köp av begagnade bilar, uppkomme för bilhandeln ett problem som måste

lösas. Vid s. k. inbyte eller köp av begagnad bil måste bilhandlaren för undvikande

av investeringsavgift tillse, att ägaren införde bilen i bilreservregister.

Om bilen då ej varit besiktigad inom en tid av ett år, måste kontrollbesiktning

ske, innan bilen användes för demonstration eller liknande

ändamål. Flertalet begagnade bilar torde komma att falla under denna kontroll.

Väntetiderna i fråga om besiktningar hade under lugna perioder 1954

mångenstädes varit två veckor. De avsevärt förlängda väntetider, som kunde

förutses, om investeringsavgiften skulle gälla beträffande begagnade bilar,

syntes för bilhandelns vidkommande kunna medföra betydande förluster

på fastlåst kapital. Vidare måste lagring utomhus eller i mindre

lämpliga utrymmen ofrånkomligen verka värdeförstörande. Slutligen krävdes

utökad personal för uppställning och hämtning av lagerbilar etc. Sådana

kostnadsökningar drabbade givetvis inte bara bilhandeln utan komme också

i viss utsträckning att skjutas över på konsumenterna.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:129 och 11:155

har inledningsvis anfört, att den rätta vägen att uppnå det syfte man försökt

förverkliga genom propositionen hade varit att med hjälp av kredit
it

Ilihang till riksdagens protokoll 1:95.r>. "i samt. Nr ,5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

politiken åstadkomma en allmän ekonomisk åtstramning. Om riksdagen likväl

skulle finna skäl antaga den framlagda propositionen, syntes det oundgängligen

nödvändigt med vissa formella justeringar. Särskilt stark kritik

kunde riktas mot förslaget att den särskilda investeringsavgiften även skulle

drabba begagnade fordon. När ett sådant bytte ägare, innebure detta i och

för sig ingen belastning av landets reala resurser. I propositionen hade antörts

att därest man icke läte den särskilda investeringsavgiften utgå för

begagnade bilar, skulle prisnivån på dessa indirekt höjas i motsvarande

grad, och man skulle bl. a. icke uppnå tillräcklig återhållsamhet när en tidigare

bilägare önskade köpa ett nytt fordon. Mot ett sådant resonemang kunde

man rent allmänt invända, att det i samband med de senaste årens expansion

på bilismens område i flertalet fall varit personer, som icke förut

ägt bil, som nu skaffat sig sådan. Det kunde vidare näppeligen synas rimligt,

att man läte avgiftsbelägga samma fordon 4 å 5 gånger, och för en

icke oväsentlig mängd av de begagnade fordonen hade redan erlagts den

tidigare bilaccisen. Investeringsavgiften för dessa fordon komme i realiteten

ofta icke att utgå med de av lagstiftaren beräknade ca 10 procent av

försäljningsvärdet utan snarare med 25 å 30 procent. Utan tvivel komme

affärsparter utanför den reguljära bilhandeln att helt enkelt låta bli att

omregistrera bilen. Skulle en bilhandlare i fast räkning emottaga ett begagnat

fordon, bleve han tvungen att låta kunden införa fordonet i bilreservregistret

innan bilfirman toge emot bilen. Hade då bilen icke inom ett år

blivit besiktigad, måste en ny besiktning verkställas innan fordonet ens

tinge demonstreras. Därest de begagnade bilarna icke undantoges från förordningens

tillämpning syntes den enda lösningen på detta problem f. n.

vara en specialbestämmelse om att avgiftsskyldighet icke skulle föreligga

lör yrkesmässig bilhandlare i fråga om fordon som av honom förvarades i

lager eller hölles till salu.

I de likalydande motionerna 1:130 och 11:160 har framhållits,

att i förslaget angående den allmänna investeringsavgiften hade ett flertal

övergångsbestämmelser införts med den motiveringen att »då tanken

på en investeringsavgift för år 1955 tidigare inte offentliggjorts synes i princip

böra gälla att investeringar gjorda senast den 15 januari 1955 undantages

från avgiftsbeläggning». Eftersom varje tanke på en bilaccis eller likartad

åtgärd upprepade gånger under höstens lopp och senast i december

energiskt dementerats av medlemmar av regeringen borde med så mycket

större skäl motsvarande gälla beträffande den särskilda investeringsavgiften

å motorfordon. Den särskilda investeringsavgiften komme att träffa ett

stort antal personer, som ingått avtal om fordonsförvärv före den 15 januari

eller rent av fått bilen levererad före denna dag, men vilkas ansökan om

registrering icke ingivits till länsstyrelsen senast nämnda dag. De kunde endast

i undantagsfall häva avtalet, då de som regel vore bundna genom

bestraffningsklausul i de normalkontrakt, som användes av det stora flertalet

yrkesmässiga bilhandlare. För köparna finge beskattningsåtgärden en

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

retroaktiv verkan, som strede mot allmänt vedertagna rättsgrundsatser.

Det torde vara möjligt att finna utvägar att bevaka rättsäkerhetsintresset

i förevarande sammanhang utan att ge utrymme åt försök att kringgå förordningen.

Så kunde ske genom ett restitutionsförfarande. Envar, som kunde

styrka att han senast den 15 januari träffat bindande avtal med försäljare,

innehavande s. k. saluvagnslicens, om inköp av motorfordon, skulle äga

återfå erlagd investeringsavgift. Därvid skulle företes skriftlig ordersedel,

som innehölle bestraffningsklausul i enlighet med Autoinobilhandlareförbundets

normalformulär, samt på heder och samvete avgivna skriftliga förklaringar

av dels säljarens firmatecknare och dels köparen. Ett restitutionsförfarande,

handlagt av länsstyrelserna, torde vara lämpligare än regler om

direkt avgiftsbefrielse. Genom bestämmelsen om att avtalet skulle vara

upprättat i form av skriftlig ordersedel av ovan angivet slag nådde man

just den kategori köpare, som nu stode bundna vid avtalen. Genom bestämmelsen

att avtalet skulle ha ingåtts med innehavare av saluvagnslicens uppnåddes

att försäljaren tillhörde en kategori av yrkesmässiga bil- och motorcykelhandlare,

som kunde förutsättas lojalt följa förordningen.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:380 och 11:469

framförda yrkandet om avslag å det framlagda förslaget om särskild investeringsavgift

å motorfordon, har anförts bl. a. följande. De senaste årens

kraftiga ansvällning av motorismen vore inte någon tillfällighet utan grundade

sig på en bestående förändring i själva sättet att leva. Denna utveckling

som innebure ett skeende på lång sikt hade förstärkts av bristen på

bostäder, som hindrat människorna att använda en del av sina ökade ekonomiska

resurser till att förbättra sin bostadsstandard. För både städernas

invånare och landsbygdens folk hade motorfordonet alltmera blivit en nödvändighet.

I städerna, särskilt de stora, tvingades nybebyggelsen allt längre

ut i periferien. Vidare hade ett allt starkare behov gjort sig gällande för utnyttjande

av fritiden för kontakt med naturen. På landsbygden vore bilen

ett ofrånkomligt medel att bryta isoleringen. En fortsatt motorisering utgjorde

en av huvudförutsättningarna för att glesbygderna icke skulle förvandlas

till ödebygder. Skulle det vara möjligt att nå fram till ett differentierat

näringsliv på landsbygden vore det nödvändigt att stimulera motorismen

i stället för att söka lägga hinder i dess väg. Avståndskostnaderna för

glesbygdens folk, när det gällde att besöka läkare, apotek, bank, specialaffärer

m. in. vore även betydande. Det vore därför en direkt orättvisa mot

landsbygdens folk om dessa kostnader genom statliga åtgärder avsiktligt

skulle drivas i höjden. Med den demografiska utveckling vi hade •— alltså

med en förskjutning till allt högre åldrar — vore det nödvändigt att så länge

som möjligt hålla den äldre arbetskraften sysselsatt inom produktionslivet.

Det betydde en stor lättnad för äldre personer att få använda motorfordon

som fortskaffningsmedel till och från arbetet. Man måste väl göra klart för

sig att de människor som hindrades att använda sina pengar för att tillgodose

ett speciellt behov i stället kanske förmåddes att utnyttja samma

pengar för andra ändamål. Det vore t. ex. möjligt att eu familj som hade

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

planerat att inköpa en bil under våren 1955 men som läte avhålla sig från

detta genom accisen i stället använde de medel som sparats ihop för bilköpet

till en utlandsresa eller för anskaffande av televisionsapparat. Genom att

människornas sparplaner på detta sätt kullkastades skapades lätt en irritation

som kunde leda till motvilja mot sparande över huvud taget. Det vore

uppenbart att den som använde bilen för sin yrkesutövning och som genom

en accis finge ökade kostnader för sin bilhållning måste räkna dessa som

omkostnader i sin förvärvsverksamhet och söka få täckning för dem genom

ökade löner, taxor eller priser. I den mån sådana höjningar skedde förlorade

uppenbarligen accisen den efterfrågedämpande effekt man avsett. Den konjunktur

utjämnande politik som borde eftersträvas betydde ju i själva verket

ingenting annat än att man ville ha en lugn och någorlunda jämnt fortskridande

utveckling. En sådan befrämjades ingalunda genom skatter som plötsligt

infördes. Det hade förekommit en hel serie ryckvis företagna ingripanden

mot bilismen under senare år. En sådan ryckighet måste verka mycket

förvillande på bilmarknaden. Den medförde, i den mån accisen finge avsedd

effekt, att bilköpen samlades ihop och koncentrerades till vissa år —

de mindre skattebelastade. Under dessa år uppstode en kraftig import med

ty åtföljande åderlåtning av valutareserven och samtidigt utbyggdes distributionsapparaten.

Härvid uppstode lätt en utpräglad säljarens marknad. Under

de speciellt skattetyngda åren däremot komine bilköpen att sjunka, och

såväl produktions- som distributionsapparaten arbetade då utan att kunna

utnyttja sin kapacitet men med betydande fasta kostnader. En sådan ordning

för produktion och handel medförde uppenbarligen genomsnittligt sett

högre bilpriser än som skulle varit fallet vid en jämnare efterfrågan. Någon

samhällsekonomisk motivering för att accisen skulle drabba även handeln

med begagnade bilar funnes icke och torde svårligen kunna uppletas. Den

omständigheten att två personer bytte bilar med varandra medförde på intet

sätt en ökad efterfrågan och kunde därför icke heller framkalla några inflationstendenser.

I detta fall fullföljde förslaget uppenbarligen endast rent

fiskala intressen. Motionärerna kunde inte finna att de samhällsekonomiska

motiveringar som framförts till stöd för propositionen vore hållbara. Motionärerna

hävdade tvärtom att denna accis, om den genomfördes, minskade

utsikterna för en lugn ekonomisk utveckling. Aktionen vore slutligen ägnad

att i så hög grad träffa landsbygden, främst den glesbebyggda, att den på

ett allvarligt sätt motverkade försöken att dämma upp strömmen från landsbygden.

I de likalydande motionerna 1:385 och 11:478 har till en början

gjorts gällande att särskild investeringsavgift icke borde uttagas därest

skriftligt avtal om förvärv av motorfordon träffats senast den 15 januari

1955 eller fordonet levererats senast nämnda dag. Vidare har motionärerna

förordat bemyndigande för Kung], Maj :t att om synnerliga skäl föranledde

därtill medgiva befrielse från skyldighet att erlägga särskild investeringsavgift.

Rörande motiveringen för dessa yrkanden hänvisas till den ovan

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 37

lämnade redogörelsen för vad som i ifrågavarande motioner anförts rörande

motionärernas yrkanden i motsvarande hänseenden beträffande förslaget

till den 12-procentiga investeringsavgiften. I fortsättningen har motionärerna

anfört att det ur rättslig synpunkt vore stötande att den som underlåtit

att i rätt tid ansöka om registrering eller anmäla förvärv av motorfordon

skulle vara skyldig erlägga dubbel särskild investeringsavgift. Underlåtenhet

att göra nu omförmäld ansökan eller anmälan vore belagd med

straff. Härigenom hade på vanligt sätt åt bestämmelserna givits den sanktion

som ansåges erforderlig för desammas efterlevnad. Det vore måhända

sant att frestelsen att underlåta att fullgöra ansöknings- eller anmälningsskyldigheten

kunde ökas när uttagande av särskild investeringsavgift förknippades

med registreringsförfarandet. Underlåtenheten kunde dock helt

enkelt bero på glömska. Att i sådant fall generellt bestraffa vederbörande

med dubbel investeringsavgift, som ju kunde innebära en merutgift av flera

tusen kronor, måste vara obilligt. Det måste antagas, att domstolarna vid

utmätande av straff för underlåten ansökan eller anmälan komme att taga

vederbörlig hänsyn till att förseelsen föranlett att investeringsavgift icke

blivit rätteligen erlagd. — Enligt förslaget skulle avgift utgå för sådan med

skåp-, stationsvagns- eller personbilkarosseri utrustad lastbil vilkens tjänstevikt

ej överstege 1 800 kilogram. Vid högre tjänstevikt skulle allmän investeringsavgift

i förekommande fali utgå. En företagare som förvärvade en

skåpbil med en tjänstevikt av exempelvis 1 850 kilogram skulle alltså icke

drabbas av investeringsavgift, om han icke redovisade avgiftspliktiga investeringar

överstigande 15 000 kronor. Vid förvärv av en liknande bil med en

tjänstevikt av 1 800 kilogram skulle han däremot få vidkännas särskild investeringsavgift

av 1 750 kronor. Även andra exempel på egendomliga verkningar

av dessa regler kunde anföras. Olägenheterna med det föreslagna

avgiftssystemet måste anses vara större än de olägenheter som i enskilda

fall kunde vara förenade med svårigheten att klassificera fordonen efter användningssättet.

Motionärerna föresloge därför att den särskilda investeringsavgiften

begränsades till att gälla personbilar, vartill då även finge räknas

s. k. stationsvagnar.

I de likalydande motionerna I : 3 8 7 och II : 4 7 7 har anförts bl. a.

följande. Skatteåtgärdernas bristande smidighet samt orättvisa och slumpartade

verkningar i praktiken syntes framträda särskilt starkt i fråga om

den särskilda avgiften för motorfordon; alldeles särskilt gällde detta beträffande

begagnade bilar. Synnerligen anmärkningsvärt vore att beskattningen

föreslagits erhålla retroaktiv verkan. Kontrakt om bilköp vore i allmänhet

bindande för köparen och kunde ej annulleras med hänvisning till

den nya beskattningen. Även om den föreslagna förordningen skulle kunna

erhålla en mer tillfredsställande utformning i här nämnt avseende vore det

säkerligen uteslulet alt helt undvika andra liknande slumpartade verkningar.

Skatteinstrumentets själva natur gjorde det svårt, för att inte säga omöjligt,

att erhålla den smidighet i tillämpningen, som exempelvis utmärkte kre
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

ditpolitiska medel. Motorfordonstrafiken vore redan förut genom den ordinarie

automobilbeskattningen högt beskattad. Att nu pålägga en ytterligare

skattebörda måste te sig obilligt.

Till stöd för de i de likalydande motionerna 1:388 och 11:481

framförda yrkandena har motionärerna anfört att det inte funnes tillräckligt

vägande skäl att låta avgiftsskyldigheten omfatta även köp eller byte

av begagnade bilar. Priserna på begagnade bilar hade sjunkit kraftigt, och

denna tendens torde stärkas ytterligare. Avgiften syntes därför inte kunna

utgöra någon nämnvärd broms mot investeringar på detta område. Vid konstruktionen

av den föreslagna avgiften hade hänsyn inte tagits till vagnarnas

varierande bruksvärde, varför avgiften måste drabba olika och orättvist.

Stora administrativa svårigheter skapades också genom ökat antal

överföringar av fordon i beredskapsregister och genom ökat antal kontrollbesiktningar.

Motionärerna funne det inte riktigt, att personer, som köpt

bil eller träffat avtal om köp av bil men inte senast den 15 januari 1955

hunnit inkomma med ansökan om bilens upptagande i bilregister, skulle

åläggas investeringsavgift. Tidpunkten för avgiftsskyldighetens inträdande

borde därför flyttas till den 20 januari 1955. Avgiftsskyldighet syntes ej heller

böra gälla i sådana fall, då avtal om köp av bil träffats före nämnda

datum och riktigheten härav genom intyg till fullo kunde bevisas.

I motionen 1:127 har bl. a. anförts följande. Propositionsförslaget

innebure beträffande frågan om disponerandet av de medel som inflöte

genom den särskilda investeringsavgiften att medlen i fråga tillfördes ett

slags beredskapsstat, som endast finge tas i anspråk för vikande konjunkturer.

Under nuvarande förhållanden komme en sådan beredskapsstat icke

att bereda bilismens företrädare någon tillfredsställelse. Det vore lämpligare

att använda accisen till något ändamål av omedelbart intresse. Härvid komme

frågan om högertrafiken i blickpunkten. Enligt framlagt förslag skulle ett

eventuellt införande av högertrafik finansieras genom en tillfällig extraskatt

på motortrafiken. Det vore rimligt, att bilaccisen i första hand finge användas

för detta ändamål, om beslut om övergång till högertrafik komme att

fattas.

I motionen 1:351 har gjorts gällande, att det vore föga troligt att

den föreslagna avgiften komme att i någon mera väsentlig mån begränsa

efterfrågan på motorfordon. Redan hade flera återförsäljare av bilar sänkt

priserna. Dessutom vore efterfrågan så stark, att en fördyring med några

hundra kronor per bil knappast komme att avhålla spekulanten. För att en effektiv

begränsning av bilimporten skulle kunna komma till stånd, måste fördenskull

förslaget om särskild investeringsavgift för motorfordon avslås och

andra åtgärder tillgripas. En effektiv metod att skära ner importen vore

att begränsa valutatilldelningen för densamma. Det finge erinras om att

kvotering av bilimporten hade tillämpats under efterkrigstiden och i fråga

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 39

om importen från Västtyskland bibehållits ända till och med första halvåret

1954. En summa av högst 400 miljoner kronor för innevarande år torde kunna

bedömas som tillräcklig för att tillgodose den mera nyttobetonade personbiltrafikens

behov. Någon bestämd kvot för bilimporten från varje särskilt

land torde, ej behöva komma i fråga. Eftersom investeringsavgiften för rörelse

och jordbruk i princip även avsåge investeringar i bussar och lastbilar torde

det av tekniska skäl vara lämpligt att låta importen av dessa motorfordon

bli fri och alltså läggas utanför ramen av det tilldelade valutabeloppet.

Importen av sådana motorfordon vore i förhållande till importen av personbilar

relativt ringa. Lastbilar, utrustade med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri,

borde dock falla inom ramen för den tilldelade valutan.

I motionen 1 1:4 7 0 har motionärerna inledningsvis lämnat uppgift

å antalet under åren 1950—1953 inregistrerade motorcyklar med undantag

för scooters och mopeder. Därvid har uppdelning skett på tunga och lätta

motorcyklar. I motionen uppges att antalet inregistrerade tunga och lätta

motorcyklar år 1950 uppgått till 51 992, år 1951 till 48 975, år 1952 till 18 930

och år 1953 till 19 388. Beträffande år 1954 framhåller motionärerna att inregistreringssiffrorna

ännu icke vore tillgängliga, men att branschmännen

vore väl medvetna om att en kraftig minskning ägt rum. Utvecklingen pekade

enligt motionärernas mening klart i den riktningen att någon investeringsavgift

på motorcyklar icke erfordrades för att hålla tillbaka intresset för

dessa motorfordon. Det vore också att märka att det i huvudsak vore de

tunga motorcyklarna, vilka ju representerade en mindre del av det hela, som

importerades, under det att de lätta fordonen i huvudsak tillverkades inom

landet. Även ur valutabesparingssynpunkt spelade alltså motorcyklarna en

underordnad roll. Motorcykeln vore i stor utsträckning ett nyttigt och ofta

nödvändigt fortskaffningsmedel, inte minst för stora grupper av kroppsarbetare,

som använde motorcykeln för färd till och från arbetsplatserna.

För motorcykelhandlarna, vilkas förtjänstmarginal vore starkt beskuren,

skulle det innebära ett allvarligt avbräck, om allmänhetens köplust ytterligare

förminskades genom den föreslagna accisen. Importörerna hade redan

före utgången av 1954 måst göra bindande köp hos de utländska fabrikanterna

och leveranserna från fabrikerna vore i full gång. Vad anginge de svenska

motorcykelfabrikanterna hade dessa långt före propositionens avgivande

planerat och igångsatt sin tillverkning för den stundande säsongen samt

läckt sig med material för vad de beräknat kunna avsätta under 1955. Accisen

drabbade också genom sin konstruktion motorcyklarna oproportionerligt

hårt, beroende på att taxeringen skedde efter vikt. Såsom exempel kunde anföras

att motorcykelmodellen B. S. A. C 11 som kostade 2 350 kr. skulle

belastas med en accis av 300 kr., medan en Volkswagen som kostade 6 450

kr. drabbades av en accis på 600 kr.

Till utskottet har i anledning av förslaget om särskild investeringsavgift

för motorfordon likaledes inkommit ett flertal skrifter. Förslaget har av
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr o år 1955

styrkts i eu gemensam framställning från Bilverkstädernas riksförbund, Sveriges

automobilimportörförbund, Sveriges automobilindustriförening och

Sveriges automobilhandlareförbund. Sistnämnda organisation har därjämte

i fråga om den tekniska utformningen av bestämmelserna riktat kritik mot

förslaget att avgiftsbelägga begagnade fordon ävensom yrkat på undantag

från avgiftsplikt för sådana fordon, beträffande vilka ordersedel bevisligen

tecknats sist den 15 januari 1955 ävensom i fall då ansökan om registrering

eller interimslicens bevisligen upprättats senast nämnda dag. Kungl. automobilklubben,

Motorförarnas helnykterhetsförbund och Motormännens riksförbund

har i en gemensam skrift i likhet med de nyssnämnda organisationerna

anfört starkt kritiska synpunkter på förslaget. I en inom sistnämnda

organisations juridiska avdelning upprättad promemoria förordas vissa lättnader

i fråga om gränsdragningen mellan skatteplikt och skattefrihet, varjämte

yrkas på införandet av en allmän dispensmöjlighet för särskilda fall.

I framställningar från Svenska motorcykelfabrikanternas förening och Sveriges

motorcykelimportörers förbund hemställes att motorcyklar undantages

från skatteplikt. Veterinärmedicinska föreningen vid veterinärhögskolan antör

speciella synpunkter på förslaget; enskilda personer har därjämte tillskrivit

utskottet.

Bilverkstädernas riksförbund m. fl. antör bl. a., att då den särskilda investeringsavgiften

på motorfordon direkt riktade sig mot konsumenterna

hade den karaktären av en konsumtionshämmande omsättningsskatt på en

speciellt utvald vara till förmån för annan konsumtion. Den bleve särskilt

kännbar genom att någon avdragsrätt, när det gällde den ordinarie beskattningen,

i de flesta fall ej förelåge. Till skillnad mot den allmänna investeringsavgiften

finge den särskilda investeringsavgiften också omedelbar prishöjande

effekt gentemot konsumenterna. Bilen vore i dag ingen lyxvara utan

de just i dessa dagar avtalsförhandlande arbetar- och tjänstemannagrupperna

vore de mest betydande bilköparna. Med erinran om ovissheten om statsmakternas

åtgärder på förevarande område uttalas, att det för branschen

vore omöjligt att bedriva en rationell planering av verksamheten. Man kunde

bl. a. hänvisa till att såväl tillverknings- som importplaneringen berördes

av båda de föreslagna investeringsavgifterna, varför sysselsättningssvårigheter

och lagerökningar torde bli ofrånkomliga. Bilindustrien vore "genom sin

struktur och de starkt begränsade lagringsmöjligheterna särskilt känslig för

variationer i omsättningen. En väsentlig nedgång i efterfrågan måste därför

omedelbart resultera i permitteringar. Tidpunkten för införandet av denna

avgift vore synnerligen olämplig, då företagens tillverknings- och importprogram

för år 1955 redan fastställts och bindande avtal träffats. Organisationerna

uttalar vidare, att det vore särskilt förvånande att man denna gång

även avgiftsbelagt förvärv av begagnade fordon. När en begagnad bil byt le

ägare inncbure detta i och för sig ingen belastning av landets reala resurser.

Med hänsyn till branschens karaktär kunde denna utsträckning av avgiftsplikten

ej heller anses vara nödig komplettering för att förhindra ett kring
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 är 1955 41

gående av bestämmelserna för nya bilar. Avgiftsbeläggningen av begagnade

fordon måste också medföra att även rationellt motiverade utbyten av bil

uppskötes. De trafiksäkerhetsmässiga vådorna härav låge i öppen dag.

Uppenbarligen komme det att bli mycket svårt att övervaka efterlevnaden av

avgiftsbestämmelserna i fråga om begagnade fordon.

Kungl. automobilklubben in. fl. framhåller bl. a., att de nu föreslagna

investeringsavgifterna komme att på ett för många synnerligen betungande

sätt kullkasta uppgjorda premisser. Sålunda komme ett stort antal särskilt

småföretagare och köpare av privata personbilar att få synnerligen svårt

att ekonomiskt fullfölja sina åtaganden. De vore bundna vid ingångna avtal

och det framlagda förslagets retroaktiva verkan framstode inte minst därigenom

som synnerligen anmärkningsvärd. För bilhandelns del kunde man

också peka på att de gjorda beställningarna inte heller kunde gå tillbaka

utan måste fullföljas, vilket bl. a. ledde till att investeringsavgiften knappast

komme att nämnvärt inverka på valutaförhållandena. -—■ Att utvälja

en konsumtionsvara som totalt endast svarade för cirka 5 procent av konsumtionen

och belägga denna med en för den enskilde synnerligen kännbar

extrabeskattning, som dock endast utgjorde några 1 O-dels procent av

totalkonsumtionen, syntes vara en åtgärd, som finge ytterligt liten betydelse

för en begränsning av denna. Detta accentuerades ytterligare av att

den frigjorda köpkraften till stor del kunde komma att användas inom

andra varugrupper. Därmed syntes huvudsyftet med åtgärden icke uppnås.

Med framhållande av att de för investeringarna inom vägväsendet avsedda

medlen under nästa budgetår icke torde komma att i sin helhet kunna

utnyttjas, varigenom ytterligare medel komme att fonderas i bilskattemedlens

specialbudget, uttalas vidare att motorismen därigenom bidroge med

avsevärda belopp till en önskad ekonomisk stabilisering. Organisationerna

pekar ytterligare bl. a. på att det under inga förhållanden kunde godtagas

att de som genom tidigare kontrakt bundit sig för billeverans under 1955

skulle drabbas av avgiften. Detta skilde sig på ett anmärkningsvärt sätt från

vad som föresloges med avseende på den allmänna investeringsavgiften, som

icke avsåge inventarieförvärv, därest leverans skett eller skriftligt avtal om

leverans träffats före den 1 januari 1955.

Sveriges automobilhandlureförbund uttalar bl. a„ att flertalet transaktioner

inom handeln med begagnade bilar icke torde ha någon betydelse för

nyförsäljningen, varför den konjunkturpolitiska effekten av att låta investeringsavgiften

även beröra begagnade bilar vore ganska ringa. Den uppjustering

av prisnivån på begagnade fordon som möjligen skulle kunna

bli följden av att investeringsavgift infördes för nya fordon, torde i stort

sett elimineras av den ytterst hårda konkurrensen på området. Förbundet

understryker vidare att avgiftsbeläggningen av de begagnande fordonen komme

alt för bilhandeln skapa en rad ytterst komplicerade specialproblem,

vars enda lösning torde vara eu specialbestämmelse om att registrerings
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

skyldighet icke skulle föreligga för de begagnade fordon, som yrkesmässiga

bilhandlare förvärvade i sin rörelse. Möjligen kunde man tänka sig en viss

tidsgräns, inom vilken fordonet måste vara vidaresålt. Med hänsyn till verkstädernas

kapacitet och inte minst säsongvariationerna inom bilhandeln

torde denna tidsrymd näppeligen kunna göras kortare än sex månader.

Dock kunde konstateras att fördelarna av en tidsbegränsning knappast

komme att stå i rimlig proportion till den nödvändiga kontrollapparaten.

I den av motormännens riksförbunds juridiska avdelning upprättade promemorian

har på grundval av hos avdelningen i anledning av propositionen

gjorda förfrågningar angivits ett flertal exempel på mindre tillfredsställande

konsekvenser av genomförandet av förslaget om investeringsavgift för motorfordon.

Förslaget borde, konstateras sammanfattningsvis i promemorian,

underkastas sådan ändring, att förvärvare av bil icke ålades skattskyldighet,

om han genom köpekontrakt eller annan motsvarande skriftlig handling

kunde styrka, att slutgiltigt avtal om överlåtelse av fordonet träffats

före den 16 januari 1955. Skulle någon ändring icke kunna komma till

stånd i detta avseende, syntes det vara oundgängligen nödvändigt med en

allmän dispensmöjlighet, varigenom vederbörande kunde vända sig till

Kungl. Maj:t i sådana fall, då en bil omregistrerats utan att någon reell

äganderättsövergång förelegat eller då tillämpning av författningens bestämmelser

i övrigt skulle leda till uppenbart obilliga resultat. Under alla

förhållanden kunde som minimikrav uppställas att de, som erhållit försäkringsbevis

utsända senast den 15 januari, skulle komma i samma skatteIrihetsgrupp

som de, vilka senast detta datum erhållit interimslicens eller

anmält sina fordon till besiktning hos besiktningsman.

Svenska motorcykelfabrikanternas förening framför bl. a. följande. De

höga registreringssiffror för motorcyklar, som noterades åren närmast efter

krigets slut, hade sedan länge avlösts av starkt reducerade årssiffror. Den

svenska motorcykelindustrin, som kraftigt utbyggts för att inför valutasvårigheterna

täcka det under kriget ackumulerade behovet, hade under betydande

svårigheter genomfört anpassningen till en mera normal marknad.

Densamma vore dock fortsatt vikande, vilket medförde svårigheter beträffande

sysselsättningen av den för motorcykelproduktionen anställda personalen.

Senast tillgängliga registreringssiffror avseende motorcyklar vägande

under 160 kg (för år 1952 150 kg) visade en minskning i antalet registrerade

motorcyklar med ca 17 % från år 1952 till 1953 och 17 % från

år 1953 till 1954. En spärr på investeringsviljan beträffande motorcyklar

vore icke motiverad, då en fortsatt nedgång i motorcykelköpen med 3 000—

5 000 st. vore att förutse under 1955 utan varje ingripande.

Sveriges motorcykelimportörers förbund påpekar bl. a. att efterfrågan på

motorcyklar hade minskat och att avsättningssvårigheter hade börjat göra

sig gällande. Att i denna situation belägga köp av motorcyklar med investeringsavgift

måste under sådana förhållanden framstå som opåkallat.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 43

Veterinärmedicinska föreningen vid veterinärhögskolan har, med förmälan

att vissa studerande vid högskolan i regel under ferier kunde medgivas

ätaga sig veterinärtjänst, anfört att den särskilda investeringsavgiften komme

att för dessa studerande medföra en så orimlig höjning av utgifterna

för tjänsteresor med egen bil att en stor del med största sannolikhet föredroge

att nyttja hyrbil med därmed förenade höjda kostnader för djurägarna.

Utskottets yttrande

I den föreliggande propositionen nr 36 har departementschefen uttalat,

att den föreslagna avgiften för investeringar inom jordbruk och rörelse samt

i motorfordon borde ses i anslutning till de riktlinjer för den ekonomiska

politiken som, mot bakgrunden av den ekonomiska utvecklingen under det

gångna året och utsikterna för det kommande, uppdragits i finansplanen.

I korthet har i propositionen erinrats om följande.

Den allmänna expansionen inom samhällsekonomien under år 1954 hade

dominerats och styrts av den starka stegringstakten för export och investeringar.

Såväl export- som investeringsvolymen hade ökat med 9 procent. För

den samlade privata och offentliga konsumtionen var stegringen mindre,

men uppgick dock till 4 procent. I och för sig framstode investeringsökningen

såsom glädjande, då den inneburit en förbättring av förutsättningarna

för det fortsatta ekonomiska framåtskridandet. En alltför stark investeringsaktivitet

kunde dock rubba den samhällsekonomiska jämvikten och prisstabiliteten

och därigenom framkalla allvarliga skadeverkningar. Med hänsyn

härtill och då gränsen för utnyttjandet av våra resurser nu nåtts hade

det stått klart, att en dämpning av expansionstakten måste ske.

I finansplanen redovisas de åtgärder som vidtagits för att åstadkomma

en dämpning av efterfrågans tillväxt. Beträffande den offentliga sektorn

har departementschefen erinrat om återhållsamheten i fråga om de statliga

utgifterna i det framlagda budgetförslaget för 1955/56. Investeringsanslagen

hade rigoröst granskats med sikte på så stora nedskärningar som möjligt

utan våda för statsförvaltningens behöriga gång. Restriktivitet präglade

också driftbudgeten. En ytterligare broms på den statliga medelsförbrukningen

hade skapats genom det införda köp- och beställningsförbudet. Även

angelägenheten av återhållsamhet beträffande de kommunala utgifterna

betonas i finansplanen.

Mot denna bakgrund framstode det som berättigat att också resa krav

på en motsvarande återhållsamhet inom den enskilda sektorn. Behovet härav

hade framträtt så mycket tydligare som expansionen på detta område varit

betydande under det gångna året och tendenserna för närvarande entydigt

pekade mot en ytterligare uppgång. Industriens investeringar hade under

1954 ökat med inte mindre än 15 procent och väntades öka med ytterligare

7 procent under år 1955. Expansionstendenserna i fråga om den enskilda

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

investeringsviljan vore så starka att särskilda åtgärder på detta område nu

vore påkallade. Härvid stode främst till förfogande byggnadsregleringen,

en restriktiv kreditpolitik, skärpta beskattningsregler samt speciella avgiftsbeläggningar.

Möjligheterna att genom byggnadsreglering påverka omfattningen av de

enskilda investeringarna vore starkt begränsade. Bortsett från bostadsbyggandet

utgjordes nämligen mindre än en tredjedel av övriga enskilda investeringar

av byggnads- och anläggningsverksamhet. Av dessa senare vore

byggnadsföretag inom jordbruket samt reparations- och underhållsarbeten

befriade från tillståndstvång. Även kreditpolitikens effektivitet begränsades

till följd av bland annat företagens möjligheter till självfinansiering. Det

vore därför angeläget att kreditpolitiken kompletterades med skattepolitiska

åtgärder.

Departementschefen har i propositionen erinrat om det av företagsbeskattningskommittén

framlagda förslaget till en omläggning av de permanenta

reglerna för företagsbeskattningen i syfte att bättre anpassa denna

till en konjunkturstabiliserande ekonomisk politik. I väsentliga delar skulle

emellertid effekten av en dylik omläggning framträda först efter en relativt

lång övergångstid. Ett genomförande av kommitténs förslag skulle därför

inte hinna ge det för dagen erforderliga komplementet till den restriktiva

kreditpolitiken. Detta motiverade överväganden om sådana åtgärder,

som i den nu föreliggande situationen skulle ha en mera omedelbar effekt.

En dylik åtgärd vore införandet av en investeringsavgift av samma typ

som uttogs under åren 1952 och 1953. Avgiften drabbade företagens investeringar

på i princip samma sätt som en räntehöjning, d. v. s. genom att öka

de med en investering förenade kostnaderna. Härigenom föranleddes företagen

att noggrannare pröva räntabiliteten av ifrågasatta investeringar och

underlåta eller uppskjuta de minst angelägna och lönsamma.

Avgiftsbeläggningen borde enligt propositionen utformas i huvudsaklig

överensstämmelse med de bestämmelser som gällde för åren 1952 och 1953

och därmed träffa investeringar inom rörelse och jordbruk. Emellertid

framstode det i dagens läge såsom synnerligen angeläget att vinna en begränsning

i de under senare tid alltmer ökade utgifterna för bilar och andra

motorfordon, även när de avsåges för personligt bruk. Den våldsamma expansionen

av bilismen förde nämligen med sig stora investeringsbehov med

avseende på vägar, garage, verkstäder, stadsplaneomläggningar etc. Vidare

kunde framhållas, att en betydande del av bilkostnaderna framträdde i form

av en ökning av importen av bilar, tillbehör och reservdelar samt drivmedel.

När beslut hade fattats om en investeringsavgift för åren 1952 och 1953

hade för samma tid införts en bilaccis, lagd i produktions- och importledet,

på 10 procent. Av det nyss sagda framginge önskvärdheten av att jämsides

med en investeringsavgift för år 1955 införa en delvis likartad avgiftsbeläggning

av bilar och motorcyklar.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

I ett antal motioner har yrkats avslag på förevarande proposition med

motiveringar, vilka grundar sig på en annan uppfattning än den i propositionen

framförda dels vad gäller det ekonomiska läget och behovet av inflationsbekämpande

åtgärder, dels också i vad avser verkningarna av de föreslagna

avgifterna.

I de likalydande motionerna I: 107 och II: 139 har motionärerna utvecklat

en frän propositionen starkt avvikande konjunkturuppfattning. Sålunda

betraktades den till 7 procent beräknade ökningen av industriens investeringar

under år 1955 såsom icke särskilt anmärkningsvärd mot bakgrunden

av dels att dessa investeringar hade ökat med 15 procent under år 1954,

dels också att en stark grund för nyinvesteringar lagts under fjolåret, då

exporten ökat med 9 procent och importen med 13 procent, konsumtionen

stigit med 4 procent samt produktionen enligt motionärerna ökat med 7

procent. Detta liksom avsättningssvårigheterna för konsumtionsindustrierna

tydde på att befintliga tillgångar av varor och tjänster överstege efterfrågan.

I motionerna uttalas även den uppfattningen, att den föreslagna

investeringsavgiften endast i ringa mån skulle drabba de större företagen,

enär dessa hade helt andra möjligheter än de små företagen att övervältra

den av avgiften förorsakade kostnadsstegringen på konsumenterna.

Motionärerna i de likalydande motionerna I: 381 och II: 468 har framhållit

det särskilda behovet för vårt land av en hög och jämn investeringsnivå.

Vidare har påpekats behovet av att den ekonomiska politiken så utformas,

att den främjar en noggrann planering på lång sikt av investeringsverksamheten.

En sådan planering vore en nödvändighet om felinvesteringar och

bristande effektivitet skulle kunna undvikas. Motionärerna finner att några

belägg ej förebragts för att det främsta hotet mot den ekonomiska stabiliteten

i förhandenvarande läge komme från den enskilda investeringssektorn.

Den ekonomiska situationen företedde icke någon alldeles entydig bild, men

så mycket kunde sägas att det vore av största vikt att öka det enskilda sparandet,

sänka produktionens kostnader och öka dess avkastning. Dessa syften

motverkades av den föreslagna investeringsavgiften. Om en dylik återkomme

med korta mellanrum skulle detta enligt motionärernas mening

medföra en allt mera accentuerad ryckighet i investeringsutvecklingen därigenom,

att investeringarna koncentrerades till de avgiftsfria åren och då

medförde en alltför kraftig belastning på de tillgängliga resurserna. Vid en

ostörd investeringsutveckling, å andra sidan, uppvägdes tendensen till ökade

investeringar inom en näringsgren av en mera restriktiv inställning inom

andra.

I de likalydande motionerna I: 387 och II: 477 karakteriseras det rådande

samhällsekonomiska läget som en högkonjunktur, där uppmärksamheten

närmast borde riktas mot de expansiva dragen. Dessa kunde dock inte anses

vara av sådan art och styrka, att en inflationsartad utveckling inte skulle

kunna bemästras utan de nu föreslagna punktskatterna. Motionärerna rekommenderar

användande av generellt verkande åtgärder av kreditåtstramande

natur, med vilka riskmomenten för en inflationistisk utveckling en
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46 Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

ligt deras uppfattning skulle kunna bemästras. De föreslagna avgifterna

finge övervägande skadliga verkningar genom sin kostnadsförhöjande natur

och sin osmidighet. De drabbade även orättvist och slumpartat och skapade

en atmosfär av ovisshet och otrygghet inom produktionslivet, vilket

försvårade näringslivets långsiktiga planerings- och rationaliseringsarbete.

Vad Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

i förevarande sammanhang anfört om det ekonomiska läget

samt om verkningarna av den föreslagna investeringsavgiften överensstämmer

i stort med de synpunkter som framlagts i de ovan refererade motionerna

I: 381 och II: 468 samt I: 387 och II: 477.

I motionen II: 467 har motionären anfört, att investeringsaktiviteten inom

handel och industri vore en nödvändig förutsättning för den fulla sysselsättningen

och vårt lands konkurrensförmåga på världsmarknaden. Det förelåge

även en växelverkan mellan rationalisering och stigande reallön, något

som skulle brytas om investeringarna tvingades ned. En investeringsavgift

kunde även förväntas vidga den inflationsfara som det kunde innebära för

ett land med omfattande utrikeshandel att tillämpa frihandelns principer i

en krets av stater, där de övriga genom tullar e. d. skapade olika svårigheter

för handeln. Något behov av vare sig en allmän eller särskild investeringsavgift

förelåge enligt motionärens uppfattning inte. Däremot funnes

rent allmänt en inflationsfara, som dock bäst kunde bekämpas genom att

köpkraften generellt åtstramades. Motionären förordar att vid behov ett

tvångssparande genom höjt skatteuttag genomföres och att de medel som

härigenom inflyter får bilda en statens konjunkturfond, fristående mot den

ordinarie budgeten. I nuvarande läge syntes det dock motionären tillräckligt

att vid bibehållet skatteuttag och sparsamhet i statsutgifterna statens

ökade inkomster fördes till den föreslagna konjunkturfonden i stället för att

användas till skattelättnader.

Utskottet finner sig i sin bedömning av det samhällsekonomiska läget kunna

ansluta sig till den i förevarande proposition redovisade uppfattningen. Utvecklingen

under det gångna året och utsikterna för det framförliggande innefattar

enligt utskottets mening icke obetydliga risker för att inflationistiska

spänningar kan komma att göra sig gällande med ökad styrka, om ej

åtgärder i konjunkturdämpande syfte redan nu vidtages. Beträffande de

offentliga utgifterna har sträng sparsamhet iakttagits i det nu framlagda

budgetförslaget. Utskottet delar den i propositionen uttalade meningen, att

eu dämpning också måste ernås av den alltför högt uppdrivna investeringsverksamheten

inom den enskilda sektorn av näringslivet samt av bilismens

våldsamma expansion.

Av det sagda framgår, att de i motionerna 1:107 och 11:139, 1:381

och II: 468, I: 387 och II: 477 samt II: 467 anförda synpunkterna på det allmänna

konjunkturläget icke delas av utskottet. Vad sedan gäller de medel

med vilka en erforderlig begränsning av de expansiva tendenserna inom den

enskilda investeringssektorn kan uppnås, finner utskottet att de i motioner
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 47

na framförda argumenten till förmån för en restriktivare kreditpolitik som

ensam bromsande faktor saknar bärkraft. Såsom i propositionen framhållits

är en restriktiv kreditpolitik icke tillräcklig, enär den i stort sett saknar möjlighet

att bemästra den kraftigt expanderande investeringsviljan inom företag

vilka till stor del är oberoende av kredit för investeringarnas finansiering.

Även byggnadsregleringen, som denna numera är utformad, har effekt endast

inom ett mindre område av investeringsverksamheten. Under sådana

förhållanden finner utskottet det nödvändigt, att såsom komplement till redan

vidtagna åtstramningar på kreditpolitikens och byggnadstillståndsgivningens

områden även andra åtgärder tillgripes i syfte att åvägabringa en ur

samhällets synpunkt önskvärd begränsning av investeringarna.

Vad först angår den allmänna investeringsavgiften kan

utskottet icke dela de i motionerna uttalade farhågorna beträffande verkningarna

av propositionens förslag. Främst har motionärerna pekat på den

kostnadsförhöjande effekt som en investeringsavgift skulle komma att utöva.

Utskottet vill erinra därom, att syftet med en investeringsavgift allenast är

att förmå företagen till en noggrannare prövning av de olika investeringsprojekten

och att till en senare tidpunkt uppskjuta mindre nödvändiga eller

mindre räntabla investeringar. Beträffande investeringar, vilka det till följd

av investeringsavgiften vore mest lönsamt att uppskjuta något år men som

nödvändigtvis måste göras under år 1955, kan i och för sig sägas, att en investeringsavgift

vore en onödig belastning. Det är emellertid omöjligt att särskilja

dessa investeringar från de övriga, och nackdelarna härav torde få vägas

mot konsekvenserna på pris- och kostnadsnivån av en genom ohämmad

investeringsverksamhet förorsakad inflationistisk utveckling. Dessutom bör

ej, såsom vissa motionärer synes ha gjort, förbises att en räntehöjning ävenledes

skulle uppnå sin effekt genom att verka fördyrande på investeringarna.

Gentemot den i motionerna I: 107 och II: 139 uttalade uppfattningen, att

endast de mindre företagen skulle drabbas av investeringsavgiften enär de

större företagen hade möjligheter att övervältra den genom avgiften uppkomna

kostnadsstegringen på konsumenterna, vill utskottet erinra om att det

avgiftsfria grundbeloppet — särskilt om detta som utskottet i det följande

avser att förorda bestämmes till 20 000 kronor — torde innebära att en stor

del av investeringarna inom den mindre företagsamheten kommer att vara

befriad från avgift. Härtill kommer den av priskontrollnämnden nyligen

införda anmälningsplikten för prishöjningar, varigenom garantier erhålles

för att varje prishöjning, oavsett från vilket håll den kommer, underkastas

priskontrollens prövning.

Ej heller i övriga avseenden kan utskottet tillmäta de av motionärerna anförda

farhågorna om verkningarna av en investeringsavgift avgörande vikt.

Det synes utskottet uppenbart, att skadeverkningarna av en alltför högt

uppdriven investeringsaktivitet inom den enskilda sektorn vida måste överstiga

de nackdelar i form av ändrade rationaliseringsprogram etc. som ett

uppskjutande av mindre angelägna och räntabla investeringar under en

kortare period kan innebära. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 är 1955

att investeringsavgiften endast föreslagits gälla för år 1955. Med anledning

av den av motionärerna hävdade uppfattningen, att näringslivets investeringar

alltid kräver långsiktig planering, vill utskottet erinra om den mycket

accentuerade omsvängning i företagens investeringsvilja som inträffade under

år 1954 och ledde till betydande investeringsökningar, vilka, enligt vad

som framgick av gjorda enkäter, endast några månader tidigare helt hade

saknats i företagens planer.

Vad speciellt angår förslaget till särskild investeringsavgift

för motorfordon har i ett antal motioner yrkats avslag härpå, varvid

såsom motiveringar anförts bland annat följande.

Flertalet importerade bilar utgjorde, enligt de likalydande motionerna

I: 107 och II: 139, betalning för svenska exportvaror. Att minska avsättningen

på dessa bilar genom att fördyra dem vore liktydigt med att skapa svårigheter

för den svenska exporten. Ett undantag utgjorde enligt motionärernas

mening importen av amerikanska bilar, vars storlek inte påverkade den svenska

exporten till USA. En stark begränsning av den amerikanska bilexporten

till Sverige vore därför naturlig och ofrånkomlig, därest regeringen menade

allvar med sin uttalade oro för valutatillgångarna.

I de likalydande motionerna 1: 380 och II: 469 har framhållits den allt

större betydelse som motorismen erhållit då det gällt att förkorta restiderna

mellan bostad och arbetsplats, att differentiera landsbygdens näringsliv och

att uppnå ett bättre utnyttjande av fritiden. Bilismens expansion under senare

år borde därför betraktas såsom grundad på en bestående förändring i

själva sättet att leva. Den föreslagna särskilda investeringsavgiften på motorfordon

skulle verka hämmande på denna naturliga och önskvärda utveckling.

Dess införande kunde väntas förrycka många människors sparplaner

och därmed skapa irritation och ovilja mot sparande över huvud taget. För

dem som använde bilen i sin yrkesutövning måste avgiften betraktas som

en omkostnad i verksamheten, som måste täckas genom ökade löner, taxor

och priser. För bilmarknaden skulle den verka förvillande. Ryckigheten i

behandlandet av bilismen medförde, att inköpen koncentrerades till de mindre

skattebelastade åren med ty åtföljande åderlåtning av valutareserven och

utbyggnad av produktions- och distributionsapparaten. Under de speciellt

skattetyngda åren däremot komme bilköpen att sjunka, vilket ledde till dåligt

kapacitetsutnyttjande inom branschen. Härigenom bleve priserna genomsnittligt

högre än vid en ostörd utveckling.

Utskottet har under sina överväganden funnit, att ett uppenbart samband

föreligger mellan den allmänna investeringsavgiften och avgiften vid inköp

av motorfordon för privat bruk. Detta samband är främst av konjunkturpolitisk

art. En viss återhållsamhet i syfte att upprätthålla samhällsekonomisk

balans är icke blott påkallad när det gäller näringslivets direkta investeringar

utan även när fråga är om investeringar i personbilar och andra motorfordon

med därav föranledda omfattande följ dinvesteringar. I båda fallen innebär

en fortsatt expansion av investeringarna i den under fjolåret bedrivna

takten en alltför kraftig anspänning av resurserna. Såsom ett komplement

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

till de i propositionen lämnade uppgifterna kan anföras, att enligt vad utskottet

inhämtat antalet nyregistreringar av personbilar under år 1954 beräknas

ha uppgått till närmare 130 000, vilket motsvarar en ökning med inemot

70 procent i förhållande till motsvarande siffra för år 1953. Beståndet

av personbilar anses under år 1954 ha ökat med över 100 000 eller med omkring

25 procent. Storleken av följdinvesteringar i vägar och gator, garage,

verkstäder etc. har uppskattningsvis beräknats till mer än en miljard kronor

för år 1954.

Även med hänsyn till påfrestningen på valutareserven ger den pågående

snabba expansionen av bilimporten anledning till allvarliga betänkligheter.

Det kan nämnas, att importen av samtliga bilar och motorcyklar, bildelar och

tillbehör m. m. under år 1954 hade ett värde av 734 miljoner kronor. Motsvarande

siffra för år 1953 var 468 miljoner kronor. Utskottet finner hänsynen

till betalningsbalansens utveckling och valutareserven utgöra ännu ett starkt

skäl för att införa en avgift på förvärv av motorfordon.

Av anförda skäl finner icke utskottet de i motionerna I: 107 och II: 139

samt I: 380 och II: 469 framförda erinringarna mot den föreslagna särskilda

investeringsavgiften på motorfordon bärande. Detta gäller även de synpunkter,

som i övrigt motionsvis eller annorledes framförts till utskottet.

I motionen I: 351 har å ena sidan understrukits behovet av en begränsning

av investeringarna i motorfordon med hänsyn till valutareserven och till

de investeringar, som den snabba expansionen av bilismen indirekt för med

sig. Men samtidigt har uttalats tvivel huruvida avgiften skulle få den avsedda

effekten. Därvid har pekats på redan tillkännagivna, avgiften kompenserande

prissänkningar, varjämte framhållits att vid rådande starka efterfrågan

en fördyring av bilarna med några hundra kronor inte skulle få större

betydelse. I motionen förordas därför, att förslaget om avgift på fordonsköp

avvisas och att i stället importen begränsas genom minskad valutatilldelning

i samband med införandet av en kvoteringsram om förslagsvis 400 miljoner

kronor.

Utskottet delar inte uppfattningen, att en investeringsavgift vid fordonsköp

skulle vara utan större betydelse. Visserligen är det tänkbart att prissänkningar

på nya bilar i viss mån minskar avgiftens effekt. Det är dock

knappast troligt att så mera allmänt blir fallet. I de fall en mot avgiftsbeläggningen

svarande prissänkning skett, beträffande vilken det i och för sig

saknas anledning antaga annat än att den blir bestående, torde det finnas

stor anledning för en bilspekulant att uppskjuta sitt köp och därmed erhålla

en mot avgiften svarande prisreduktion.

Vad angår motionärens yrkande, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t begära eu begränsning av motorfordonsimporten under år 1955 på så

sätt, att valuta till ett belopp av förslagsvis högst 400 miljoner kronor ställes

till förfogande för detta ändamål, vill utskottet uttala sitt bestämda avstyrkande.

Ett genomförande av eu importbegränsning i enlighet med motionärens

förslag skulle innebära en återgång till tidigare gällande kvoteringssystem.

Detta system var eu oundgängligen nödvändig förutsättning för ba
4

Ilihang till riksdagens protokoll 2955. 7 samt. Nr 5

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

lans i utrikeshandeln under tidigare skeden av efterkrigstiden med dess

onormala förhållanden i fråga om handeln och betalningarna, men avskaffades

så snart förhållandena det medgav. Ett återinförande av kvoteringsförfarandet

skulle tvivelsutan medföra högre importpriser till följd av mindre

intensiv konkurrens mellan utländska exportörer. Härigenom skulle folkhushållet

drabbas av vissa förluster. Men man finge även räkna med höjda handelsmarginaler

hos importörerna, minskad konkurrens och därmed sjunkande

effektivitet inom bildistributionen samt höjda priser på begagnade bilar,

svartabörshandel i importlicenser och köpekontrakt in. fl. osunda företeelser.

Även med hänsyn till ingångna handelsförpliktelser och till Sveriges ställning

inom det europeiska ekonomiska samarbetet skulle ett återinförande av

kvoteringsförfarandet för bilimporten vara en synnerligen betänklig åtgärd.

I detta fall, men icke vid en tillfällig särskild investeringsavgift, torde skadliga

återverkningar på den svenska exporten inte kunna undvikas.

Utskottet avstyrker även det i de likalydande motionerna I: 107 och II: 139

framförda yrkandet, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

att åtgärder vidtages för att begränsa importen av de motorfordon som

inte införes på utbytesbasis. Motionärerna avser med sitt yrkande bilar som

importeras från USA, vilken import enligt motionärernas mening inte påverkar

behandlingen av den svenska exporten till detta land. Utskottet kan ej

ansluta sig till denna uppfattning. Utskottet vill också erinra om att bilimporten

i betalning i dollar sedan länge är underkastad direkt reglering.

Sedan utskottet sålunda uttalat sin anslutning till förslaget om den ifrågasatta

investeringsbegränsande lagstiftningen, får utskottet övergå att närmare

behandla bestämmelserna i de i propositionen förordade båda förordningarna.

Vad angår förslaget till investeringsavgift för år 1955 delar utskottet den

i propositionen framförda meningen att övervägande skäl talar för att utformningen

av de nya bestämmelserna i huvudsak anknytes till 1951 års

förordning och att avvikelser i princip bör ske endast då så är betingat av

erfarenheterna från tillämpningen av sistnämnda förordning. Det nu rådande

ekonomiska läget är så till vida likartat det som rådde vid tillkomsten

av 1951 års förordning att det är samma slag av investeringar som bör begränsas

genom en avgiftsbeläggning. Effekten av den föreslagna lagstiftningen

blir — liksom fallet var med effekten av 1951 års lagstiftning —

att mindre räntabla investeringar inte kommer till utförande och att sådana

investeringar, som även med beaktande av investeringsavgiften väl är räntabla

men som inte är så angelägna att de omedelbart måste verkställas,

uppskjutes i avvaktan på att avgiften upphör att utgå.

För att investeringsavgiften skall få denna effekt förutsättes, liksom då

fråga var om 1951 års förordning, att bestämmelserna är klart tidsbegränsade

och att man söker tillse — så långt detta genom priskontrollnämndens

och andra myndigheters verksamhet är möjligt — att den kostnad, som in
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

51

vesteringsavgiften utgör, icke slår igenom i konsumentpriser och i taxor etc.

Kravet på att bestämmelserna skall vara tidsbegränsade är tillgodosett

genom att förordningen endast är avsedd att gälla för ett år. I de likalydande

motionerna I: 386 och II: 474 har motionärerna framhållit att några

bestämda uttalanden icke gjorts om att avgiften endast skall utgå ett år.

Utskottet får i anledning härav erinra om att bestämmelser av nu ifrågasatt

slag bör — om de skall ha avsedd effekt — vara klart tidsbegränsade,

och den omedelbara effekten blir starkare ju kortare tid bestämmelserna

avses skola gälla. Propositionens förslag innebär att avgift endast skall uttagas

under ett år. Förordningen kan sålunda icke utan förnyat riksdagsbeslut

givas förlängd giltighetstid.

Utskottet torde härefter få övergå till att behandla sådana med den föreslagna

lagstiftningen om investeringsavgift sammanhängande spörsmål,

som berörts i vissa av de i anledning av propositionen väckta motionerna

eller som utskottet av annan anledning särskilt uppmärksammat.

I de likalydande motionerna I: 382 och II: 475 bar yrkats att från investeringsavgift

skall undantagas investeringar inom jordbruket. Motionärerna

framhåller att mekaniseringen inom jordbruket lett till minskning i

den manuella arbetsinsatsen, varigenom arbetskraft kunnat friställas för

andra näringsgrenar. Rationaliseringen har gjort det möjligt för jordbruket

att utan alltför omfattande prisstöd följa med i den allmänna inkomstutvecklingen.

Investeringsavgiften medför enligt motionärerna kostnadsökningar,

som kommer att slå igenom i högre livsmedelspriser, och avgiften

drabbar vissa grenar, såsom sockerbetsodlingen, onormalt hårt.

Utskottet är väl medvetet om angelägenheten av rationaliseringsåtgärder.

Detta gäller icke endast jordbrukare utan i lika hög grad rörelseidkare.

Men även rationaliseringssträvandena måste i viss mån hållas tillbaka då

investeringarna, såsom nu är fallet, tenderar att inte rymmas inom ramen

för de reala resurserna. Det må ånyo framhållas att investeringsavgiften

bör ha den verkan att de mindre räntabla investeringarna uppskjutes i avvaktan

på att avgiften upphör. Utskottet avstyrker således det i motionerna

framställda yrkandet. Däremot anser sig utskottet — med hänsyn bl. a. till

vad i förevarande motioner anförts — böra tillstyrka att det avgiftsfria beloppet

höjes. Utskottet återkommer härtill i det följande. Vad gäller motionärernas

påpekande att den kostnad investeringsavgiften innebär måste

leda till högre livsmedelspriser får utskottet hänvisa till vad utskottet tidigare

framhållit angående angelägenheten av att investeringsavgiften såvitt möjligt

inte tillätes slå igenom i priserna.

I motionen 11:473 har yrkats att även av kommun gjorda investeringar

skall vara underkastade investeringsavgift, såvitt fråga ej är om bostadsbyggande.

Utskottet kan icke tillstyrka en bestämmelse, enligt vilken kommunerna

ålägges skyldighet betala skatt till staten för sina investeringar.

Utskottet får erinra om alt kommunerna enligt gällande bestämmelser äger

inrätta och driva allenast sådana kommunala affärsföretag som avser att

tillhandahålla för kommunernas medlemmar i gemen oumbärliga eller önsk
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

värda nyttigheter eller tjänster. Det får förutsättas att sträng återhållsamhet

på detta område iakttages. Enligt utskottets mening torde därjämte — i

motsats till vad motionärerna framhåller — stora tekniska svårigheter föreligga

att utforma en lagstiftning enligt vilken kommunerna ålägges betala

investeringsavgift. Kommunernas investeringar kan svårligen hänföras till

vissa förvärvskällor såsom rörelse och jordbruk etc. Utskottet avstyrker

sålunda det i den nu ifrågavarande motionen framställda yrkandet.

En jämkning av rent formell natur synes böra vidtas i 1 § förslaget till

förordning om investeringsavgift för år 1955. Sålunda bör detaljhandelsbolaget

för rusdrycker samt vin- och spritcentralen — liksom i förslaget skett

beträffande systembolagen — betecknas i överensstämmelse med terminologien

i rusdryckslagstiftningen och under hänvisning till denna.

I de likalydande motionerna 1:385 och 11:478 har motionärerna bl. a.

yrkat att reparationskostnad i en för rörelse förhyrd lokal icke skall räknas

som avgiftspliktig investering. Enligt förslaget utgår avgift vid sådan investering

i den mån kostnaden överstiger två procent av den förhyrda lokalens

andel i hela fastighetens taxeringsvärde. Motionärerna framhåller,

att erfarenheten från tillämpningen av 1951 års lagstiftning har visat att

det är svårt att beräkna sådan andel. Därjämte framhålles att avgift icke

utgår, om fastighetsägaren utför och bekostar reparationen. Utskottet får

för sin del framhålla, att avgift för dylik investering i allt fall måste utgå

då intressegemenskap i nu avsedd mening får antagas föreligga mellan rörelseidkaren

och fastighetsägaren. Då det därjämte är fråga om en investering,

som i princip bör träffas av avgiften, bör enligt utskottets mening den

omständigheten att vissa praktiska svårigheter understundom kan uppkomma

vid beräkningen av det avgiftspliktiga beloppet icke föranleda att investeringen

såsom sådan undantages från avgift. Utskottet avstyrker det av motionärerna

sålunda framställda yrkandet.

Såsom i propositionen framhållits var 1951 års förordning så utformad att

investeringsavgift kunde ifrågakomma jämväl vid vissa investeringar utomlands.

Det kan synas tveksamt om en sådan effekt varit åsyftad. Visserligen

var uppenbart att investeringsavgift skulle utgå vid förvärv från utlandet

av maskiner och andra inventarier. Däremot synes lika starka skäl icke

kunna åberopas för att avgiftsbelägga investeringar hänförliga till en utomlands

belägen filial. Det är mot denna bakgrund som i propositionen föreslagits

ett visst tillägg till 4 §. För att undanröja tvekan om det föreslagna

tilläggets innebörd synes detsamma böra erhålla en klarare avfattning. Utskottet

vill emellertid förorda en ytterligare utbyggnad av undantagsbestämmelsen.

Med investering i filial utomlands synes i förevarande sammanhang

böra jämställas investeringar tillkomna i och för fullgörandet av entreprenadarbeten

i utlandet. Detta

svårigheter understundom kan uppkomma vid bedömandet huruvida en

utomlands bedriven verksamhet är att anse som en filial till rörelsen i

Sverige eller utgör ett rent tillfälligt uppdrag.

I ett flertal motioner har yrkanden framställts om att Kungl. Maj:t eller

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 53

myndighet som Kungi. Maj :t bestämmer skall bemyndigas medgiva dispens

i vissa fall från tillämpningen av bestämmelserna. Sålunda yrkas i de likalydande

motionerna I: 128 och II: 163 att Kungl. Maj :t skall äga att efter

prövning medgiva befrielse från erläggande av investeringsavgift för sådana

näringar, för vilka räntabilitet icke föreligger. I de likalydande motionerna

I: 124 och II: 171 yrkas att näringsgrenar, som redan nu har svårt

att hävda sig mot övermäktig utländsk konkurrens och som med anledning

därav för närvarande är föremål för stödåtgärder från statsmakternas sida,

skall efter ansökan hos Kungl. Maj :t kunna erhålla dispens från erläggande

av investeringsavgift. I de likalydande motionerna I: 385 och II: 478 yrkas, att

riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att genom myndighet som Kungl.

Maj :t bestämmer, om synnerliga skäl föranleder därtill, medgiva befrielse

från skyldighet att erlägga investeringsavgift. I de likalydande motionerna

1:388 och 11:481 slutligen har yrkats att Kungl. Maj :t skall bemyndigas

meddela dispens för ur näringspolitisk synpunkt synnerligen angelägna investeringar.

Med anledning av dessa yrkanden får utskottet som sin mening

uttala, att dispens från generellt utformade bestämmelser innebär i

viss mån ett överflyttande av beskattningsrätten på den dispensprövande

myndigheten. Med hänsyn härtill bör en dispensregel tillgripas endast i

mycket tvingande fall. Det ligger i sakens natur och det framgår även av

de i motionerna framställda yrkandena att direktiven för dispensprövningen

blott kan allmänt utformas. Därigenom förlorar lagstiftningen i

exakthet. Den enskilde vet icke längre vad han har att rätta sig efter. Erfarenheten

från tidigare dispensanordningar visar, att den enskilde ofta har

en påtaglig benägenhet att bedöma just sitt fall som ett sådant då dispens

bör meddelas. Antalet dispensansökningar måste därför förutsättas bliva

mycket stort. Då dispensmedgivandet innebär en definitiv befrielse från en

avgift måste dispensmyndigheten — om icke tillämpningen av lagstiftningen

skall bliva slumpmässig och orättvis — mycket ingående pröva

dispensansökningarna. Det måste därför med nödvändighet i regel komma

att förflyta en avsevärd tid från det ansökningen ingives till dess myndighetens

beslut föreligger. Då den föreslagna lagstiftningen är avsedd att

omedelbart träda i kraft och gälla för allenast ett år kan utskottet icke förorda

att ett dispensförfarande införes. Utskottet avstyrker sålunda de i

nyssnämnda motioner framställda yrkandena om införandet av en dispensmöjlighet.

I de likalydande motionerna I: 384 och II: 471 har rests ett yrkande att

investeringar vilka syftar till ett bättre tillvaratagande av klenvirket undantages

från avgift. Utskottet vill för sin del framhålla, att även om det är

i och för sig önskvärt att ifrågavarande investeringar kommer till stånd,

det likväl säkerligen kan anföras liknande skäl för att undantaga en rad

andra investeringar. Utskottet kan därför icke tillstyrka de i ifrågavarande

motioner framställda yrkandena.

I de likalydande motionerna I: 122 och II: 164 och de ävenledes likalydande

motionerna I: 131 och II: 165 har yrkats, att någon avgiftsbeläggning

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

icke skall föranledas av investeringar i fartyg under 500 bruttoregisterton.

Såsom skäl härför åberopas de svårigheter, som fiskerinäringen och den

mindre sjöfarten har att kämpa mot, och det behov av förnyelse, förbättring

och utbyggnad av tonnaget som föreligger. Därvid framhålles den låga lönsamheten

inom havsfisket och den hårda konkurrens, som den mindre sjöfarten

är utsatt för från tyska och holländska rederiers sida. Motionärerna

erinrar om att statsmakterna under de närmast föregående åren vid olika

tillfällen behjärtat svårigheterna för dessa näringsgrenar. Detta har främst

skett därigenom, att staten tillskjutit medel till en lånefond, ur vilken beställare

av nytt tonnage kunnat erhålla lån på förhållandevis fördelaktiga

villkor. — Även i de likalydande motionerna I: 128 och II: 166 har yrkats

att fiskebåtar och med dem jämställda fraktfartyg jämte dessa båtars utrustning

undantas från investeringsavgift.

Utskottet delar visserligen tillfullo motionärernas uppfattning att det är

ett samhälleligt intresse att icke ekonomiskt försvåra verksamheten inom

fiskerinäringen och den mindre sjöfarten. Liksom då fråga var om 1951 års

lagstiftning om investeringsavgift måste utskottet likväl ställa sig avvisande

till de framställda yrkandena. Ett tillgodoseende av nyssnämnda

önskemål måste vägas mot lagstiftningens syfte att genom generellt verkande

regler framtvinga en prövning från ekonomisk synpunkt, huruvida den

ifragasatta investeringen även med beaktande av investeringsavgiften bör

omedelbart komma till stånd eller densamma för en kortare tid bör uppskjutas.

När utskottet för egen del avstyrker motionärernas förslag innebär

detta därför inte något underkännande av det samhälleliga intresset av de

ifrågavarande investeringarna och de svårigheter som kan föreligga inom

nämnda verksamhetsgrenar. Avstyrkandet föranledes av hänsyn till önskvärdheten

att inte genombryta den linje, som går igenom hela den föreslagna

lagstiftningen, nämligen att uppställa generellt verkande bestämmelser

av investeringsbegränsande karaktär. Även då fråga är om ett verksamhetsområde,

där det i princip är ett allmänt intresse att underlätta investeringar

av olika slag, kan inte helt bortses från att det är de mest räntabla

investeringarna som i första hand bör ges företräde. Därtill kommer att när

fråga är om fartyg en ettårig investeringsavgift får relativt liten betydelse när

det gäller nybyggnader. För de fartyg som levereras under första halvåret

1955 torde ofta kontrakt ha tecknats före 1955 års ingång. Kontrakt som tecknas

under senare delen av 1955 torde avse fartygsleveranser under 1956.

Avgiften torde sålunda vad nybeställningar beträffar endast få till följd att

de beställningar som skulle gjorts i början av 1955 för leverans samma

år något uppskjutes. Till den del investeringar gjorts av medel från statens

lånefond för den mindre skeppsfarten och från fiskerilånefonden föranleder

desamma inte uttagande av avgift. Utskottet vill även framhålla att

lika goda skäl som de motionärerna anfört skulle kunna åberopas för en råd

andra undantagsbestämmelser beträffande från det allmännas och den enskildes

synpunkt önskvärda och nödvändiga investeringar. Skapas sådana

undantagsbestämmelser kan hela lagstiftningens effekt äventyras och tilllämpningen

av bestämmelserna skulle i hög grad kompliceras.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

På sålunda anförda skäl avstyrker utskottet jämväl det i de likalydande

motionerna I: 386 och II: 474 framställda yrkandet att samtliga investeringar

i rederirörelse skall undantagas från avgiftsplikt.

I de likalydande motionerna I: 125 och II: 161 yrkas att investeringar i

bussar och lastbilar, som verkställes av företag i de tre nordligaste länen,

undantages från avgift. I de likalydande motionerna 1:383 och 11:476 yrkas,

att enskilda bussbolag och utövare av yrkesmässig trafik av lastbilar

undantages från avgift i vad avser investeringar i bussar och lastbilar. I

sistnämnda motioner framhålles att ifrågavarande företag annars skulle ur

konkurrenssynpunkt komma i ett betydligt sämre läge än liknande kommunal-

och statsägda företag. Vidare yrkas i motionen II: 162 att såsom

avgiftspliktig investering inte skall anses förvärv av fordon som registreras

för yrkesmässig trafik eller för regelbundna transporter av mjölk, mejeriprodukter,

ägg eller slaktdjur. Motionärerna framhåller att förnyelsen av

ifrågavarande vagnmateriel uteslutande är betingat av kravet på standard pa

vagnarna och av kravet på trafiksäkerhet. En investeringsavgift verkar därjämte

kostnadsfördvrande och medför en justering uppåt av taxorna.

Utskottet får i anledning av nu ifrågavarande motioner ånyo erinra om

att förordningen om investeringsavgift måste ges en generell utformning och

att det icke är möjligt att taga hänsyn till behovet av investeringar i de

enskilda fallen. Utskottet har tidigare hävdat att det inte kan ifrågakomma

att utbygga avgiftsskyldigheten till att omfatta av kommun gjorda investeringar.

Inte heller kan ifrågasättas att av staten gjorda investeringar skulle

avgiftsbeläggas. Det må dock framhållas att flertalet av de statliga bolagen

omfattas av förordningen. Det torde, såsom utskottet även tidigare framhållit,

kunna förutsättas att stat och kommun kommer att iakttaga sådan återhållsamhet

i avseende å investeringsverksamheten, att de enskilda företagen

inte från konkurrenssynpunkt blir lidande av investeringsavgiften. Vad slutligen

angår investeringsavgiftens verkan i fråga om taxehöjningar vill utskottet

endast erinra om vad utskottet tidigare framhållit i denna sak. Utskottet

avstyrker således de i berörda motioner framställda yrkandena.

Av det sagda framgår att utskottet icke heller kan tillstyrka det i motionen

11:479 framförda yrkandet att investeringar i enskild järnvägstrafik

och privatägda bussföretag undantages från avgift. I sistnämnda motion har

därjämte framställts yrkande om att inköp av begagnade fartyg fritages från

avgift. Icke heller detta yrkande kan utskottet tillstyrka.

I ett flertal motioner har yrkanden framställts om att investeringar som

utföres på grund av ålägganden av myndighet skall undantagas från avgift.

Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 126 och II: 166 att företag

som på grund av hälsovårdsmyndighets åläggande tvingas verkställa investering

befrias från investeringsavgift. 1 de likalydande motionerna I: 385

och 11:478 yrkas att investeringar, som uppenbarligen föranleds av offentlig

myndighets åtgärd, undantages från avgiftsplikten. Undantaget bör enligt

motionärerna även inbegripa kostnad för återanskaffning av tillgång

som utdömts av offentlig myndighet. Slutligen yrkas i de likalydande mo
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

tionerna I: 386 och II: 474 att investeringar i förbättringsarbeten i samband

med reparationer och klassningar av fartyg eller i förstärkningsarbeten,

verkställda efter direktiv av offentlig myndighet eller på grund av gällande

författningsbestämmelser, undantages från avgift.

Utskottet vill framhålla, att utmärkande för ifrågavarande investeringar

i regel är, att vederbörande är skyldig göra dessa, därest han vill bedriva

sin näring. Andra investeringar kan vara lika ofrånkomliga och måste utföras

trots att något åläggande av myndighet inte ifrågakommer. Det ligger

i sakens natur att generellt verkande regler innebär att även investeringar,

som av olika skäl måste göras, kommer att omfattas av bestämmelserna.

En undantagsbestämmelse av det slag motionärerna yrkar skulle i

vissa fall innebära, att den, som i vanlig ordning verkställer ofrånkomliga

investeringar, avgiftsbelägges medan den, som härutinnan visat försumlighet

och därigenom nödgat myndighet att ingripa, premieras genom att slippa

avgift. Utskottet vill emellertid rikta de berörda myndigheternas uppmärksamhet

på önskvärdheten av att under den tid, som bestämmelserna om

investeringsavgift kommer att gälla, ålägganden att vidtaga avgiftsbelagda

investeringar inte meddelas i större omfattning än som jämlikt gällande bestämmelser

finnes oundgängligen nödvändigt.

I motionen 11:483 har yrkats, att samtliga investeringar i anläggningar

för produktion eller distribution av elektrisk kraft undantages från skyldighet

att utgöra investeringsavgift. Med anledning härav får utskottet erinra

om att i förslaget intagits en undantagsbestämmelse för investering i fastigheter

och inventarier, som utnyttjas eller är avsedda att utnyttjas för produktion

eller distribution av elektrisk kraft. Enligt utskottets mening har

denna bestämmelse den innebörden att företag, som endast producerar eller

distribuerar elektrisk kraft till avsalu, är fritagna från investeringsavgift

för alla investeringar i fastigheter och inventarier, som utnyttjas eller är

avsedda att utnyttjas för produktionen eller distributionen av kraften. Beträffande

företag, som jämte det de utövar annan verksamhet även producerar

eller distribuerar elektrisk kraft för avsalu, bör undantagsbestämmelsen

tillämpas i fråga om fastigheter och inventarier för produktion av kraft.

I fråga om anläggningar för distribution av kraft för avsalu bör undantagsbestämmelsen

i sådant fall likaledes tillämpas generellt, medan i fråga om

anläggningar för distributionen av kraft för eget behov undantagsbestämmelsen

bör tillämpas endast i fråga om anläggningar för kraftens ledning

fram till den plats som skulle varit naturlig mottagningsplats för kraften,

därest kraften i stället köpts från annan leverantör. Vad nu sagts överensstämmer

med de anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna som

gjorts av riksskattenämnden i denna fråga. Med det nu sagda anser sig utskottet

ha besvarat motionen II: 483.

Med anledning av yrkande i de likalydande motionerna I: 385 och II: 478

får utskottet uttala, att undantagsbestämmelsen i 5 § andra stycket beträffande

tillgång som gått förlorad genom brand etc. givetvis även är tillämplig

då fråga är om reparation av genom brand skadad byggnad. Samtidigt

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

vill utskottet framhålla att då i nämnda undantagsbestämmelse talas om

»genom brand, haveri eller liknande av den avgiftsskyldiges åtgöranden

oberoende anledning» med sådan anledning avses t. ex. det fall då en maskin

förstörts genom explosion. Däremot kan ersättningsanskaffning, som orsakats

av att en maskin på grund av förslitning av viss eller vissa detaljer blivit

förstörd eller eljest obrukbar, inte föranleda tillämpning av ifrågavarande

bestämmelse.

I förslaget om investeringsavgift har icke intagits någon undantagsbestämmelse

för det fall att tillgång förvärvas enligt bestämmelserna i förordningen

den 21 maj 1954 om skatt på fonderade vinstmedel. Enligt bestämmelserna

i 7 § sistnämnda förordning äger aktie- eller andelsägare i

sådant bolag eller sådan förening som taxeras till fondskatt rätt att förvärva

företagets egendom till dettas anskaffningskostnad utan några skattepåföljder.

Utskottet finner skäligt att dylikt förvärv inte skall föranleda uttagande

av investeringsavgift. Med anledning härav föreslår utskottet en

tilläggsbestämmelse till 5 §.

I de likalydande motionerna I: 386 och II: 474 har yrkats att vid ersättning

av utrangerat fartyg investeringsavgift endast skall beräknas å skillnaden

mellan anskaffningskostnaden för nytt tonnage och utrangerat sådant

och detta även om utrangering skett tidigare år än ersättningsanskaffningen.

I motionen II: 479 har vidare yrkats att vid ersättningsanskaffning

av maskiner eller andra inventarier avdrag inom samtliga förvärvskällor

må göras för den utrangerade tillgångens ursprungliga anskaffningsvärde

eller, om detta icke kan visas, för det belopp, som erhålles vid försäljningen

av tillgången. Utskottet vill i anledning av dessa yrkanden erinra om att

investeringsavgiften i princip är avsedd att medföra en allmän kostnadsfördyring

i fråga om vissa investeringar. Denna kostnadsfördyring skall icke

påverkas av om det är penningar eller andra tillgångar som lämnas i ersättning

vid förvärvet. Den påverkas icke heller av om den förvärvade tillgången

utgör nyanskaffning eller ersättningsanskaffning. Att ett avsteg från

principen gjorts då fråga är om direkt byte av likartad tillgång vilket avsteg

endast var motiverat av en önskan att undvika att investeringsavgiften

även drabbade den rabatt som låg däri att bytestillgången uppvärderades —

kan i och för sig icke motivera ytterligare avsteg. Utskottet avstyrker därför

de i berörda motioner framställda yrkandena.

I ett flertal motioner har yrkande framställts om höjning av det avgiftsfria

bottenbeloppet. Sålunda yrkas i de likalydande motionerna I: 126 och

II: 166 och i de likalydande motionerna 1:388 och 11:481 ävensom i motionen

1:351 att beloppet höjes till 25 000 kronor. I motionen 11:480 har

yrkats att beloppet sättes till 30 000 kronor samt i de likalydande motionerna

I: 389 och II: 482 att för lastbilägare det avgiftsfria beloppet vid investering

i lastbil sättes till 35 000 kronor. I anledning av dessa yrkanden

vill utskottet framhålla, att man icke kan sätta det avgiftsfria beloppet alltför

högt om man med en ettårig lagstiftning av detta slag vill ha någon egentlig

effekt. Redan propositionens förslag innebär en höjning av bottenbeloppet

s. 58 Kontrollera mot PDF

58 Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

jämfört med 1951 års förordning. Trots de betänkligheter utskottet har mot

eu ytterligare höjning av beloppet vill dock utskottet, för att lindra verkningarna

av avgiften i de fall densamma drabbar nödvändiga och från samhällets

synpunkt önskvärda investeringar, tillstyrka att det avgiftsfria beloppet

fastställes till 20 000 kronor. Detta föranleder ändringar i 8 och 12 §§.

I de likalydande motionerna I: 385 och II: 478 har yrkats att företagare,

som ej kunnat utnyttja rätten till avdrag för investeringsavgift på grund

av att hans rörelse för året visat förlust eller ringa överskott, bör få tillgodoräkna

sig avdrag något av därpå följande tre år. Vidare bär i de likalydande

motionerna 1:386 och 11:474 yrkats att avgiftsskyldig, som icke

kunnat helt eller delvis tillgodoräkna sig avdraget för investeringsavgiften

vid sin inkomsttaxering under beskattningsåret, må inräkna avgiften i anskaffningskostnaden

för tillgången till den del avdrag för avgiften ej kunnat

utnyttjas samt därefter få avdrag såsom för värdeminskning.

Utskottet får i anledning av vad sålunda yrkats anföra följande. När fråga

är om jordbrukare, som taxeras enligt kontantprincipen, torde delade meningar

inte råda om att frågan om avdrag för investeringsavgift måste bedömas

efter samma regler som gäller för alla andra jämförbara kostnader.

Samma princip, nämligen att anknyta bestämmelsernas utformning till vad

som för jämförbara fall gäller, bör enligt utskottets mening tillämpas jäm''

äl när fråga är om skattskyldig med taxering enligt bokföringsmässiga

grunder. Bestämmelsen i 10 § har den innebörden, att den som taxeras enligt

bokföringsmässiga grunder, skall verkställa avdraget vid taxeringen för

det räkenskapsår, då avgiften bokförts såsom omkostnad i räkenskaperna,

d. v. s. senast när debetsedel å avgiften erhållits. Vederbörande har således

möjlighet göra avdraget under två räkenskapsår. Det torde därför höra till

undantagen att avdraget icke kan utnyttjas. Avgiften behandlas på samma

sätt som speciella skatter i allmänhet. Konsekvensen blir visserligen att den,

som inte kan utnyttja avdragsrätten, drabbas hårdare än den, som har denna

möjlighet. Detta är emellertid något som i åtskilliga sammanhang förekommer

vid inkomsttaxeringarna. Utskottet kan inte tillstyrka de i motionerna

framställda yrkandena om speciella regler i vissa fall, vilka regler

skulle komplicera lagstiftningen.

I propositionen föreslås att från avgiftsplikt skall undantagas investering

i fastighet, för vars utförande byggnadstillstånd meddelats senast den 15

januari 1955. Utskottet föreslår att till denna bestämmelse göres det tillägget,

att med byggnadstillstånd i förevarande sammanhang avses annat tillstånd

än sådant som lämnats för fortlöpande reparations- och underhållsarbeten.

I propositionen föreslås vidare att såsom avgiftspliktig investering inte

skall anses inventarieförvärv, därest leverans skett eller skriftligt avtal om

leverans träffats före den 1 januari 1955. I de likalydande motionerna I: 385

och 11:478 och i motionen 11:472 yrkas att undantagsbestämmelsen skall

gälla om leverans skett eller avtal träffats senast den 15 januari 1955. I de

likalydande motionerna I: 386 och II: 474 yrkas att avgift inte skall uttagas

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

då fråga är om förvärv av fartyg, varom kontrakt tecknats före den 1 januari

1955, men där kontraktet på oförändrade villkor överlåtits till annan

redare före den 15 januari 1955. Utskottet anser sig för sin del böra tillstyrka,

att såsom avgiftspliktig investering inte skall anses inventarieförvärv,

därest leverans skett eller skriftligt avtal om leverans träffats senast

den 15 januari 1955.

I motionen II: 480 bär yrkats att avgift inte skall utgå för maskiner och

inventarier, avsedda för sådan byggnad i rörelse, för vars uppförande byggnadstillstånd

erhållits före den 15 januari 1955. Utskottet vill framhålla att

en undantagsbestämmelse av så vidsträckt innebörd skulle göra lagstiftningen

i stort sett verkningslös, då den skulle komma att åberopas för ett stort

antal investeringar. Utskottet kan därför icke tillstyrka bifall till förslaget.

I de likalydande motionerna I: 388 och II: 481 har yrkats att investeringsavgift

inte skall utgå för ekonomibyggnader i jordbruk om investeringen är

avtalad eller påbörjad senast den 15 januari 1955. I de likalydande motionerna

I: 385 och II: 478 har yrkats att avgift inte skall utgå för investering

i form av arbete å byggnad eller å inventarier, därest skriftligt avtal om

arbetena träffats senast den 15 januari 1955. Utskottet vill i anledning av

dessa motioner framhålla, att det av praktiska skäl inte torde vara görligt

att låta tidpunkten för ett arbetes igångsättande vara avgörande för om avgift

skall utgå eller ej. Det kan vara svårt att säga när t. ex. ett byggnadsarbete

påbörjats, om detta sker när planerna för bygget görs upp, när kostnadsförslag

infordras, när tillstånd sökes, när beställningar göres, när spaden

sättes i marken etc. Om ett skriftligt avtal skulle vara avgörande innebär

det en olikhet i fråga om avgiftens verkningar för den som bygger i

egen regi och den som lämnat arbetet på entreprenad. I åtskilliga entreprenadavtal

torde också vara svårt att avgöra vilka investeringar avtalet

omfattar. Utskottet har för sin del den uppfattningen att övergångsbestämmelsen

i fråga inte torde kunna utformas på annat sätt än som skett i förslaget

och kan därför inte tillstyrka de i motionerna framställda yrkandena.

Vad i de likalydande motionerna I: 385 och II: 478 föreslagits om att de

medel, som inflyter såsom investeringsavgift, skall avsättas till en särskild

fond, kan utskottet icke tillstyrka.

Utskottet, som i det föregående uttalat sin principiella anslutning till

propositionens förslag om en av konjunktur politiska skäl betingad avgift

på investeringar i rörelse och jordbruk samt vid förvärv av vissa motorfordon,

övergår nu att närmare behandla den särskilda motorfordonsavgiften.

Vad angår det samband från konjunkturpolitisk synpunkt, som föreligger

mellan den föreslagna allmänna investeringsavgiften och den särskilda investeringsavgiften

vid förvärv av motorfordon, hänvisar utskottet till vad

härom i ett tidigare sammanhang anförts. Emellertid föreligger härutöver ett

ytterligare samband mellan de båda ifrågasatta investeringsavgifterna. Den

allmänna investeringsavgiften bör i princip omfatta motorfordon såväl som

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

andra i och för förvärvsverksamheten anskaffade maskiner och inventarier,

medan den särskilda investeringsavgiften i första hand bör träffa för personligt

bruk anskaffade motorfordon. Då personbilar i betydande omfattning

anskaffas eller i allt fall nyttjas för båda dessa ändamål, torde den

enda framkomliga vägen vara att låta alla personbilsförvärv följa samma

bestämmelser. Även skåp- och stationsvagnar samt därmed jämförbara fordon,

vilka ävenledes kan brukas för båda de nämnda ändamålen och som

för övrigt, även om de vid registreringen inrättats såsom lastbilar, ofta nog

lätt kan ändras att avse personbefordran, bör föras in under den särskilda

investeringsavgiften.

Det bör alltså uppmärksammas, att varje ändring på området för avgiftsbeläggning

av motorfordonsförvärv enligt den ena förordningen har ett direkt

samband med bestämmelserna i motsvarande hänseenden i den andra

förordningen.

Utskottet finner sig i huvudsak kunna godtaga den utformning av förordningen

om särskild investeringsavgift, som förordats i propositionen. Avgiftsbeläggningen

bör sålunda i princip anknytas till att lagstadgad ansökan

eller anmälan om fordonsförvärvet göres till registreringsmyndigheten. Genom

att avgiften uttages i nära anslutning till förvärvet kommer denna att

på ett mera påtagligt sätt framträda som en ökad anskaffningskostnad. Syftet

med avgiftsbeläggningen, nämligen den investeringsbegränsande effekten,

torde på så sätt bli bäst tillgodosett.

Utskottet, som alltså i huvudsak biträder propositionsförslaget och den

därför anförda motiveringen, kommer i det följande att uteslutande uppehålla

sig vid spörsmål, som aktualiserats genom väckta motioner eller eljest

särskilt uppmärksammats inom utskottet.

I de inbördes likalydande motionerna I: 123 och II: 167, I: 129 och II: 155

samt I: 388 och II: 481 har yrkats, att från särskild investeringsavgift skall

undantagas förvärv av begagnat fordon. Av skäl som anförts i propositionen

kan utskottet inte biträda dessa yrkanden. Väl kan sägas att ett direkt bilbyte

mellan två privatpersoner inte innefattar någon belastning på samhällets

resurser, vilket för övrigt inte heller är fallet då en person, utan att anskaffa

annan bil, överlåter sitt fordon på ny ägare. Emellertid är det mycket

vanligt att vid inköp av fabriksny bil en begagnad bil antingen lämnas

som dellikvid eller ock överlåtes till tredje person. Skulle avgiften inte

träffa begagnade bilar, blev följden härav en i och för sig helt omotiverad

prisstegring på sådana fordon, vilket i sin tur skulle underlätta anskaffningen

av en ny investeringsavgiftsbelagd bil. Även principerna för den allmänna

investeringsavgiften och önskemålet att förhindra kringgåenden talar

för propositionens linje.

Utskottet hemställer alltså om avslag på förevarande motioner i nu angivna

hänseenden.

I de likalydande motionerna I: 385 och II: 478 har bl. a. yrkats att den särskilda

investeringsavgiften skulle begränsas att avse personbilar och stations
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

vagnar. Förslaget innebär, att skåpvagnar på högst 1 800 kg icke skulle beläggas

med den särskilda avgiften utan i stället träffas av den allmänna investeringsavgiften.

Propositionsförslaget om särskild investeringsavgift på lättare skåpvagnar

sammanhänger med att sådana bilar understundom användes för såväl godssom

personbefordran och att de -— även om de registrerats såsom lastbil - i vissa fall relativt lätt kan så ändras att de i huvudsak motsvarar de krav

som normalt ställes på en enbart för personbefordran avsedd bil. Utskottet

finner dessa omständigheter vara av utslagsgivande betydelse och kan förty

inte biträda sistnämnda motionsyrkande.

Fritagande av motorcykelförvärv från särskild investeringsavgift förordas

i motionen II: 470. Som skäl härför åberopas bl. a. en under senare år iakttagen

nedgång i inköpen av sådana fordon. Utskottet finner detta och övriga

anförda omständigheter inte utgöra ett tillräckligt motiv för den ifrågasatta

inskränkningen i bestämmelsernas räckvidd.

I 3 § förordningen om särskild investeringsavgift har angivits vissa fall, då

en anmälan eller ansökan om registreringsåtgärd ej skall medföra avgiftsbeläggning.

Utskottet har i och för sig intet att erinra mot de föreslagna bestämmelserna

men får — i anslutning till yrkanden i de inbördes likalydande

motionerna I: 123 och II: 167 samt I: 129 och II: 155 — anföra följande.

Om en bilhandlare som dellikvid vid försäljning av en ny bil eller av

annan anledning för avsalu övertar en begagnad, i bilregistret upptagen bil,

finnes självfallet inte anledning att uttaga avgift. Först när den begagnade

bilen sålts vidare, bör avgift ifrågakomma.

Vid en tillämpning av propositionens bestämmelser blir förfarandet följande.

Bilhandlaren får vid förvärvet av den begagnade bilen överenskomma med

säljaren om att denne begär bilen överförd till reservregistret. Detta föranleder

ingen avgift. Till reservregistret antecknas så, efter bilhandlarens anmälan

härom, den verkställda äganderättsövergången. Sedan bilhandlaren

sålt bilen vidare och den nye ägaren gjort anmälan härom och ansökan om

bilens upptagande i bilregistret uttages avgift.

Mot detta förfaringssätt har nu anmärkts att det i vissa fall kan vara förenat

med besvärligheter att få den förre ägaren att göra anmälan om bilens

överföring till reservregistret. Bilhandlaren kan ha underlåtit att ordna detta

i samband med köpet och han kan ha svårt att anträffa den förre ägaren. Ett

fall möjligen värt större uppmärksamhet är det då ett avbetalningskontrakt

inte fullföljes och bilhandlaren därför måste återta bilen; det kan då vara

svårt att få vederbörande att medverka till att bilen reservregistreras.

Vidare har anmärkts att om en bil överföres till reservregistret den —

därest senaste besiktningstillfället ligger mer än ett år tillbaka i tiden —

inte får upptagas i bilregistret utan förnyad besiktning. Detta fördröjer möjligheterna

att vidareavyttra bilen, främst som en eventuell spekulant inte

ens får provköra bilen utan att ombesiktningen gjorts. Därvid har även åbe
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

ropats den belastning på besiktningsmännen, som skulle följa av propositionsförslagets

genomförande.

Utskottet vill i anledning av vad sålunda förekommit framhålla, att den

i propositionen anvisade möjligheten för en bilhandlare att undslippa investeringsavgift

för det stora flertalet fall får anses godtagbar. Det kan inte

anses utgöra någon större belastning för bilhandeln att för ett köp uppställa

det villkoret att säljaren påtecknar en anmälan om bilens överföring till reservregistret.

Undantagsvis är anordningen emellertid inte tillfredsställande.

Därvid har utskottet fäst särskild uppmärksamhet vid det nyss refererade

t alle t om ett inte fullföljt avbetalningsköp. Utskottet anser sig därför böra

förorda en sådan omredigering av 3 § att avgift ej skall uttagas, om inom

föreskriven tid gjord anmälan till bilregister om äganderättsövergång sker

i samband med en anmälan om att bilen i fråga skall reservregistreras. Härmed

bör för övrigt jämställas det fall då vid anmälan till bilregistret om

äganderättsövergång fogas anmälan om bilens avregistrering i anledning av

nedskrotning.

Med denna ändring tillgodoses de först återgivna invändningarna mot

propositionens alternativ. Kvar står emellertid kritiken att sålunda utformade

regler framtvingar registreringsbesiktningar i vissa fall.

Vad angår kritiken i sistnämnda hänseende vill utskottet framhålla, att

det ingalunda kan anses vara en mindre önskvärd effekt av bestämmelserna

att begagnade bilar, som byter ägare, får undergå besiktning i större omfattning

än vad nu sker. Tvärtom ligger detta i linje med det alltmer framträdande

önskemålet från såväl allmän som enskild synpunkt att begagnade

bilar ombesiktigas. Köparen får därigenom även större trygghet för att den

förvärvade bilen är ur trafiksäkerhetssynpunkt godtagbar. Som enda invändning

kvarstår att med hänsyn till bilbesiktningsmännens arbetsbelastning en

viss tidsutdräkt kan ifrågakomma innan bilen kan säljas vidare. Därtill

kan å ena sidan genmälas att detta inte står i strid med syftet med den tillfälliga

avgiften och å andra sidan att, enligt vad utskottet inhämtat, förslag

till lättnader i besiktningstvånget vid återregistrering av personbilar inom

kort torde komma att underställas riksdagen.

Även en ytterligare fördel följer av att en saluhållen begagnad bil överföres

till reservregistret. En viss garanti erhålles nämligen därigenom för att

en äganderättsövergång verkligen registreras inom i vägtrafikförordningen

föreskriven tid och därigenom för att avgift verkligen kommer att uttagas.

Utskottet finner sig därför inte berett att tillstyrka längre gående undantagsföreskrifter

i avseende å för avsalu förvärvade bilar än som framgår av

det tidigare anförda.

I de likalydande motionerna I: 73 och II: 92 har yrkats undantag för ersättningsanskaffning

i anledning av brand eller annan olyckshändelse. Utskottet

finner sig inte kunna tillstyrka dessa motioner. I de fall då bilägaren

inte hålles skadeslös på grund av en försäkring, som täcker jämväl investeringsavgiften,

eller genom skadestånd av den, som vållat olyckan, får bilägaren

rimligen själv ta bördan av en investeringsavgift likaväl som av ett av

annan anledning till äventyrs höjt anskaffningspris på bilar.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Ej heller kan utskottet tillstyrka den i de likalydande motionerna I: 385

och II: 478 förordade allmänna dispensmöjligheten för Kungl. Maj :t. Avgiftsbeläggningen

bör verka generellt, såsom en allmän kostnadsfördyring pa

motorfordon. Härtill kommer att det skulle vara utomordentligt svårt att

uppdraga godtagbara linjer för en dispensprövning och än svårare att utöva

dispensrätten på sådant sätt att utövandet av densamma kunde mera allmänt

gillas.

I sistnämnda motioner riktas även kritik mot den föreslagna dubbla avgiften

vid underlåtenhet att inom föreskriven tid låta registrera äganderättsövergång.

Då bestämmelsens syfte är att motverka ett förfarande, som står

i strid med lagfästa bestämmelser och där ett eventuellt bötesstraff kan väga

lätt gentemot investeringsavgiften, finner utskottet vissa skäl tala för propositionens

förslag i denna del. Det bör även uppmärksammas, att bestämmelsen

riktar sin udd inte mot den legala bilhandeln utan fastmer mot den

understundom utanför all kontroll liggande handeln med begagnade bilar.

Å andra sidan kan mot förslaget invändas, att försummelse av nu ifrågavarande

slag bör beivras med tillämpning av vägtrafikförordningens ansvarsbestämmelser

och inte genom eu förhöjd avgiftsbeläggning. Då utskottet finner

sistnämnda synpunkt böra tillerkännas avgörande betydelse, förordar

utskottet att punkt 4 av 5 § i den föreslagna förordningen om särskild investeringsavgift

utgår. Härav följer i sin tur en ändring i ikraftträdandebestämmelserna.

I de inbördes likalydande motionerna I: 73 och II: 92, I: 130 och II: 160,

1:385 och 11:478 samt 1:388 och 11:481 har delvis olika utformade förslag

framlagts, vilka samtliga åsyftar att undanröja eller minska retroaktiva

verkningar. Utskottet får i denna fråga anföra följande.

Det torde inte kunna ifrågakomma att anknyta avgiftspliktens inträde till

annan tidpunkt än den då till någon myndighet inkommit handling som klarL

utvisar att fordon samtidigt eller tidigare förvärvats. Detta är en genomgående

linje i propositionen. Registreringsanmälan, interiinslicens eller besiktningsanmälan

senast den 15 januari fritar sålunda enligt förslaget från

avgift. Om dagen för köpeavtal, bekräftad ordersedel eller liknande vore avgörande,

skulle man enligt utskottet få räkna med ett stort antal inköp under

de närmaste månaderna och i samband därmed antedaterade kontrakt och

avtal. Bilhandeln skulle utsättas för en betydande press, och mindre nogräknade

bilförsäljare skulle på de lojalas bekostnad kraftigt öka sina försäljningar.

Utskottet måste bestämt avvisa bestämmelser med sådana verkningar.

Genom att propositionen utformats på sådant sätt att spekulationsköp i

allt fall inte i större utsträckning kan antagas ha skett under de närmaste

fjorton dagarna efter det förslaget om investeringsavgift bekantgjordes, anser

utskottet det emellertid möjligt förorda, att —- med bibehållande i princip

av propositionens regler — den avgörande tidpunkten framflyttas från den 15

till den 31 januari 1955. Härmed undanröjes i väsentliga hänseenden invändningar

om retroaktiva verkningar. Den, som under senare delen av 1954

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

eller i början av januari 1955 förvärvat fordon och som utnyttjat den medgivna

anståndstiden om tre veckor för registrering, måste antagas numera

ha gjort registreringsanmälan. För den, som förvärvat bil dagarna närmast

före den 16 januari, då förslaget till investeringsavgift offentliggjordes, har

visserligen treveckorsfristen ännu inte utgått, men det måste antagas att

han med hänsyn till den föreslagna avgiftsbeläggningen inte dröjt med sin

anmälan.

Vad utskottet nu senast förordat medför ändringar i 2 och 3 §§ samt i

övergångsbestämmelserna. I anslutning härtill får utskottet förorda några

ytterligare jämkningar.

Till 3 § synes böra fogas ett stycke som utsäger, att om ett fordon passerat

flera ägare som underlåtit anmäla sina förvärv i rätt tid och om den siste

ägaren registrerats senast den 31 januari, så blir de tidigare ägarna fria från

avgift oaktat registreringsanmälan från dem inkommer först senare. Det är

i dessa fall klart ådagalagt att deras förvärv ligger i tiden före den avgörande

dagen. Vidare synes en viss uppmjukning i undantagsregeln i fjärde

stycket av övergångsbestämmelserna kunna tillstyrkas. Om den närmare

innebörden härav hänvisas till den av utskottet förordade författningstexten.

Slutligen bör genom tillägg till övergångsbestämmelserna stadgas avgiftsfrihet

för de fall då av polismyndighet senast den 31 januari 1955 verkställd

äganderättsutredning utvisar att fordon förvärvats senast sistnämnda

dag eller då detta framgår av en senast den 31 januari 1955 gjord försäljningsanmälan

jämlikt 17 § 3 mom. tredje stycket eller 18 § 1 mom. tredje

stycket vägtrafikförordningen.

Med den utformning, som 3 § andra stycket erhållit, uttages ingen investeringsavgift

i de fall då automobilskatt ej utgår. Detta stadgande avser bl. a.

invalidfordon. Vad särskilt angår dessa fordon innebär regeln att frihet från

investeringsavgift föreligger, därest redan vid registreringstillfället samtliga

förutsättningar för fordonets undantagande från automobilskatt är uppfyllda.

Dessa förutsättningar är följande. Personbilen skall vara inrättad såsom invalidfordon;

den skall ägas av invalid, som med hänsyn tagen till invaliditetens

art och grad är i behov av bilen; och ägaren skall slutligen ha behov

av bilen jämväl för förvärvsverksamhet eller utbildning. Emellertid torde

kunna inträffa att länsstyrelsen finner frågan om befrielse från automobilskatt

och därmed också från investeringsavgift inte kunna avgöras förrän

efter viss av länsstyrelsen verkställd utredning. För att investeringsavgift i

dylikt fall ej skall behöva uttagas vid registreringstillfället, synes det erforderligt

att förordningen lämnar Kungl. Maj :t möjlighet att medge anstånd

med beslut om avgiftsskyldighet till dess frågan om befrielse från automobilskatt

blivit avgjord. Utskottet finner sig därför böra föreslå ett tillägg

till 4 §, som medger detta.

Vad härefter angår den föreslagna avgiftens storlek, finner utskottet anledning

förorda ett par smärre ändringar. Det synes sålunda utskottet

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

65

skäligt att den föreslagna avgiftsskalan ändras så att för 1946 års modell

utgår 20 procent av avgiften för ny bil och för 1945 eller tidigare års modell

uttages 10 procent av avgiften för ny bil. Vidare förordar utskottet

den ändringen i avgiften för motorcyklar att gränsdragningen vid 150 kg

i stället skall ske vid 160 kg. Verkställda undersökningar har nämligen visat,

att tröskelproblemet därigenom blir mindre.

Utskottet får anmäla att några av tekniska och redaktionella skäl betingade

ändringar synes böra göras i 2—5 §§, varjämte besvärsreglerna synes

böra ändras så att vad som i dylikt hänseende gäller beträffande automobilskatt

skall gälla jämväl beträffande den särskilda investeringsavgiften.

I motionen I: 127 har uttalats att de medel, som genom den särskilda

investeringsavgiften! kommer att inflyta, borde användas att finansiera en

eventuell omläggning till högertrafik. Utskottet vill i anledning härav endast

hänvisa till uttalandet i propositionen att medlen i fråga bör reserveras för

en utökning av väginvesteringsverksamheten under perioder, då en dylik utökning

framstår såsom från konjunkturpolitisk synpunkt önskvärd eller

eljest av särskild anledning motiverad.

Utskottet får slutligen framhålla att i förut omnämnda, till utskottet inkomna

skrifter olika invändningar riktats mot de i propositionen framlagda

förslagen till investeringsavgift. I flertalet hänseenden sammanfaller dessa

invändninjgar med vad som anförts i de förut behandlade motionerna. Härutinnan

hänvisar alltså utskottet till vad ovan anförts. I övrigt föranleder vad

i dessa skrifter anförts inte något uttalande från utskottets sida.

5 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 36 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas,

1) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

förordning om investeringsavgift för år 1955

Härigenom förordnas som följer.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering

till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1956 verkställt

investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från

skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,

skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.

Från avgiftsskyldighet som i föregående

stycke sägs frikallas systembolag,

som avses i förordningen den

18 juni 1937 angående försäljning av

rusdrycker, Detaljhandelsbolaget för

rusdrycker Aktiebolag, Aktiebolaget

Vin- och spritcentralen, Aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet, Svenska

skifferoljeaktiebolaget, Svenska

spannmålsaktiebolaget, Aktiebolaget

Svensk torvförädling, Aktiebolaget

Ceaverken, Aktiebolaget Aerotransport

och Aktiebolaget Atomenergi, så

ock aktiebolag och ekonomisk förening

däri kommun äger mer än nio

tiondelar av aktie- eller andelskapitalet

under förutsättning att bolaget

eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet.

Från avgiftsskyldighet

frikallas vidare föreningar och

bolag som avses i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen

samt vidare folketshusförening,

folkparksförening

och annan liknande organisation med

uppgift att tillhandahålla samlingslo
-

Från avgiftsskyldighet som i föregående

stycke sägs frikallas systembolag,

partihandelsbolag och detaljhandelsbolag,

som avses i förordningen

den 18 juni 1937 angående

försäljning av rusdrycker och i rusdrycksförsäljningsförordningen

den

26 maj 1954, Aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet, Svenska skifferoljeaktiebolaget,

Svenska spannmålsaktiebolaget,

Aktiebolaget Svensk

torvförädling, Aktiebolaget Ceaverken,

Aktiebolaget Aerotransport och

Aktiebolaget Atomenergi, så ock aktiebolag

och ekonomisk förening däri

kommun äger mer än nio tiondelar

av aktie- eller andelskapitalet under

förutsättning att bolaget eller föreningen

icke driver byggnadsverksamhet.

Från avgiftsskyldighet frikallas

vidare föreningar och bolag som avses

i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen

samt vidare folketshusförening, folkparksförening

och annan liknande

organisation med uppgift att tillhan
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

67

Kungi. Maj:ts förslag Utskottets förslag

kal ävensom annan i ideellt syfte dahålla samlingslokal ävensom anverksam

organisation, som tillhanda- nan i ideellt syfte verksam organisahåller

dylik lokal. tion, som tillhandahåller dylik lokal.

2 §.

Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet,

som föranleder uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering),

hänföras

a) i fråga om byggnad:

ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till

den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt

b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier

med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt

eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången

i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skall investeringsavgift

uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,

då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts

eller jordbruk övertagits efter utarrendering.

3 §•

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet

hänföras

a) i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande

fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbätlring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering; samt

b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad

varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning

att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning

i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen

måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att

såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är

att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att

investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i

förekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och

inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.

4 §.

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras

a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och

för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana

till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde:

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag

Utskottets förslag

grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering;

b) i fråga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse

avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,

som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt

c) i fråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, m. m.:

sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden

för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits

såsom kostnad i den löpande driften.

Vad i föregående stycke sägs skall

icke äga tillämpning, då fråga är om

förvärv av byggnad, i förekommande

fall med därtill hörande inventarier

vilka vid fastighetstaxeringen åsatts

särskilt maskinvärde, under förutsättning

att byggnaden och inventarierna

till huvudsaklig del stadigvarande

nyttjats i rörelse. Ej heller skall

investeringsavgift uttagas, då fråga

är om förvärv av tillgång i samband

med övertagande av den rörelse eller

rörelsegren, vari densamma utgjort

tillgång för stadigvarande bruk, eller

då fråga är om investering utomlands

som verkställts av här i riket

till statlig inkomstskatt skattskyldig

person.

Vad i föregående stycke sägs skall

icke äga tillämpning, då fråga är om

förvärv av byggnad, i förekommande

fall med därtill hörande inventarier

vilka vid fastighetstaxeringen åsatts

särskilt maskinvärde, under förutsättning

att byggnaden och inventarierna

till huvudsaklig del stadigvarande

nyttjats i rörelse. Ej heller skall

investeringsavgift uttagas, då fråga

är om förvärv av tillgång i samband

med övertagande av den rörelse eller

rörelsegren, vari densamma utgjort

tillgång för stadigvarande bruk, eller

då fråga är om sådan investering antingen

i utomlands belägen filial till

här i riket bedriven rörelse eller ock

i och för fullgörande av entreprenadåtaganden

i utlandet, som verkställts

av härstädes till statlig inkomstskatt

skattskyldig person.

5 §•

Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti

för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering

till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande

av lånegarantien.

Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den

avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i

anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för

handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig

investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar

200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade

tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,

haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del

förelegat -— 200 procent av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 ur 1955

09

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normall

ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.

Investering som uteslutande eller

väsentligen tillkommit för civilförsvars-

eller beredskapsändamål är

icke att anse såsom avgiftspliktig investering.

Detsamma gäller investering

i fastigheter och inventarier, som

utnyttjas eller äro avsedda att utnyttjas

för produktion eller distribution

av elektrisk kraft. Vidare skall som

avgiftspliktig investering icke anses

förvärv av personbil, sådan med

skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens

tjänstevikt icke överstiger 1 800 kilogram

eller sådan motorcykel för vilken

registreringsskyldighet föreligger.

Ej heller skall som avgiftspliktig

investering anses sådant förvärv av

egendom, varom förmäles i 7 § första

eller andra stgeket förordningen den

21 maj 195''t om fondskatt.

6 §.

Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest

inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan

fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda

utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad

skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.

Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga

grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då

kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i

räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda

eller levererade tillgångar.

7 §■

Investeringsavgift skall — med undantag som i andra och tredje styckena

sägs — beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.

Har för sådan investering använts virke, som ultagits ur egen fastighet,

eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.

Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering, såsom

likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom investeringskostnad

anses allenast mellanskillnaden.

När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,

ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad

anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger eu

procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret

ingående jordbruksvärdet eller — därest i jordbruksvärde ingående

värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet

Investering som uteslutande eller

väsentligen tillkommit för civilförsvars-

eller beredskapsändamål är

icke att anse såsom avgiftspliktig investering.

Detsamma gäller investering

i fastigheter och inventarier, som

utnyttjas eller äro avsedda att utnyttjas

för produktion eller distribution

av elektrisk kraft. Ej heller skall

som avgiftspliktig investering anses

förvärv av personbil, sådan med

skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens

tjänstevikt icke överstiger 1 800 kilogram

eller sådan motorcykel för vilken

registreringsskyldighet föreligger.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig

investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan

annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det

i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper

å sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt

i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående

i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens

taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.

Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga

fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.

Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga

investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges

till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.

8 §.

Från uppskattad investeringskostnad

avdrages ett belopp av 15 000

kronor. Vad härefter återstår utgör

avgiftsbelagd investeringskostnad,

vilken utföres i fulla hundratal kronor

så att överskjutande belopp, som

icke uppgår till fullt hundratal kronor,

bortfaller.

8 §.

Från uppskattad investeringskostnad

avdrages ett belopp av 20 000

kronor. Vad härefter återstår utgör

avgiftsbelagd investeringskostnad,

vilken utföres i fulla hundratal kronor

så att överskjutande belopp, som

icke uppgår till fullt hundratal kronor,

bortfaller.

9 §•

Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.

kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd

investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Invesleringsavgift

påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som

på honom belöper.

Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende

avgiftsskyldiga.

10 §.

Investeringsavgiften utgör tolv procent av den avgiftsbelagda investeringskostnaden.

Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag

må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,

avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,

utgöra skattepliktig intäkt.

11 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,

lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.

12 §. 12 §.

1 in o m. Till ledning för taxering 1 in o m. Till ledning för taxering

till investeringsavgift skall fysisk el- till investeringsavgift skall fysisk el
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

ler juridisk person, som under be- ler juridisk person, som under beskattningsåret

verkställt avgiftsplik- skattningsåret verkställt avgiftspliktiga

investeringar för en kostnad tiga investeringar för en kostnad

överstigande sammanlagt 15 000 kro- överstigande sammanlagt 20 000 kronor,

utan anmaning vid den allmän- nor, utan anmaning vid den allmänna

självdeklarationen foga en sär- na självdeklarationen foga en särskild

på heder och samvete avgiven skild på heder och samvete avgiven

deklaration, avfattad å blankett en- deklaration, avfattad å blankett en
-

ligt av riksskattenämnden fastställt

formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden

för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 15 000 kronor, skall

deklaration som i föregående stycke

sägs utan anmaning avgivas av den,

som drivit rörelse med omsättning

under beskattningsåret överstigande

500 000 kronor, och av den, som ägt

ligt av riksskattenämnden fastställt

formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden

för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 20 000 kronor, skall

deklaration som i föregående stycke

sägs utan anmaning avgivas av den,

som drivit rörelse med omsättning

under beskattningsåret överstigande

500 000 kronor, och av den, som ägt

dUU 171717 ivl VJIIV71 j 1 civ

eller brukat jordbruksfastighet med eller brukat jordbruksfastighet med

större åkerareal än 50 hektar. större akerareal än 50 hektar.

Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger

icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet

att erlägga sådan avgift. ...

2 m o in. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna

i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje

kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för en\ar

delägare avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med

uppgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad

avgiftsbelagd investeringskostnad.

3 m o m. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmel
serna

i 1 eller 2 mom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, avgiva deklaration som i 1 mom. sägs, dock att detta ej galler

den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.

, • 1 Q

4 m o m. Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna it o

mom. är skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i anmaningen

angives, meddela för taxering till investeringsavgift erforderliga

uppgifter utöver dem, som lämnas i deklarationsformuläret.

5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration foi

taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall, beträffande deklaration enligt 1 mom. bär ovan, den i

39 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påtoljden tor

underlåtenhet att avlämna självdeklaration inträda endast därest den aygiftsskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att avgiva deklaration tor

taxering till investeringsavgift.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlamna deklaration i fall som

avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna uppgifter, varom förmäles i 34 § samma förordning, aga

motsvarande tillämpning.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 är 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

13 §.

Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande

taxeringsnämnd.

Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift

trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat

verkställas, beträffande viss avgiftsskvldig underlåtit att verkställa taxering

till investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan

antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast

den 15 juni eller, såvitt angår Stockholm, den 30 juni under taxeringsåret

lämna vederbörande taxeringsintendent skriftligt meddelande härom. Har

länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsnämnds

arbete skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning

av tiden för lämnande av ifrågavarande meddelande.

Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter

utgången av taxeringsåret framställa yrkande angående taxering till investeringsavgift.

14 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som

enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.

15 §.

För taxering till investeringsavgift må granskning av avgiftsskyldigs bokföring

enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten verkställas.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande

tillämpning.

16 §.

1 in o in. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola

taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga

motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsratt tillkommer den

avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 in o m. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över

taxering enligt denna förordning och enligt taxeringsförordningen, böra besvären

prövas i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt

ändras eller paföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring

i taxeringen till investeringsavgift.

17 §.

Har avgiftsskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning vid

taxering till investeringsavgift, lämnat oriktigt meddelande eller har han,

ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning,

och har därav föranletts, att han icke blivit taxerad till investeringsavgift

eller att han blivit för lågt taxerad till sådan avgift, skall han eftertaxeras

till investeringsavgift att utgå med det belopp, som genom berörda

förfarande undandragits statsverket.

Eftertaxering ma icke ske senare än fem år efter det år, då taxeringen

rätteligen bort av beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den

avgiftsskyldige avlidit, åsältes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

taxering icke må ske senare än två år efter utgången av det kalenderår,

under vilket bouppteckningen efter honom blivit ingiven för registrering.

18 §.

Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,

som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i

taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik åtgärd

icke vidtagits.

19 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

20 §.

Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola

i tillämpliga delar gälla beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift

icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.

21 §.

Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

22 §.

Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband därmed skall följande iakttagas.

1. Har någon verkställt investering under beskattningsår, för vilket han

år 1956 taxeras till investeringsavgift enligt förordningen den 5 juni 1953

(nr 364) med bestämmelser om taxering till investeringsavgift i vissa fall,

skall sådan investering icke anses såsom avgiftspliktig investering enligt

förordningen om investeringsavgift för år 1955.

2. Till avgiftspliktig investering 2. Till avgiftspliktig investering

hänföres icke förvärv av byggnad, hänföres icke förvärv av byggnad,

därest kontrakt om köpet underteck- därest kontrakt om köpet underteck
-

nats senast den 15 januari 1955 och

ej heller sådan investering i fastighet,

för vilkens utförande byggnadstillstånd

meddelats senast nämnda

dag, därvid med byggnadstillstånd i

förevarande sammanhang avses annat

tillstånd än sådant som lämnats

för fortlöpande reparations- och underhållsarbeten.

Vidare skall icke

som avgiftspliktig investering anses

inventarieförvärv, därest leverans

skett eller skriftligt avtal om leverans

träffats senast den 15 januari

1955.

3. Är fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å

fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av bygg
-

nats senast den 15 januari 1955 och

ej heller sådan investering i fastighet,

för vilkens utförande byggnadstillstånd

meddelats senast nämnda

dag. Vidare skall icke som avgiftspliktig

investering anses inventarieförvärv,

därest leverans skett eller

skriftligt avtal om leverans träffats

före den 1 januari 1955.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

nåd, förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av

naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som

är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid

bestämmandet av uppskattad investeringskostnad.

4. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke

taxerats till inkomstskatt år 1956 eller nämnda år taxerats till dylik skatt

för ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, skall taxering

till investeringsavgift verkställas år 1957 eller, i förekommande fall,

såväl år 1956 som år 1957, därvid bestämmelserna i denna förordning skola

äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under det

beskattningsår för vilket taxering sker år 1957.

2) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

Förslag

till

förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1955

(särskild investeringsavgift)

Härigenom förordnas som följer.

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

1 §•

För förvärv av personbil, av sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram

eller av motorcykel skall under tid, som angives i 2 §, till staten erläggas

särskild investeringsavgift i enlighet med vad nedan sägs.

I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse som

i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).

2 §•

Särskild investeringsavgift skall

utgå,

a) då ansökan om fordonets upptagande

i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen

efter den 15 januari 1955 men före

utgången av samma år; och

b) då anmälan till bilregister om

övergång till ny ägare av i registret

upptaget fordon i annat fall än i 17 §

3 mom. andra stycket vägtrafikförordningen

sägs inkommit till länsstyrelsen

inom tid som nyss angivits,

allt under förutsättning att ansökan

eller anmälan föranleder avsedd

registrerings- eller anteckningsåtgård.

2 §.

Särskild investeringsavgift skall

utgå,

a) då ansökan om fordonets upptagande

i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen efter

den 31 januari 1955 men före utgången

av samma år; och

b) då anmälan till bilregister om

övergång till ny ägare av i registret

upptaget fordon i annat fall än i 17 §

3 mom. andra stycket vägtrafikförordningen

sägs från den nge ägaren

inkommit till länsstyrelsen inom tid

som nyss angivits.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Bevillningsutskottets

Kungl. Maj:ts förslag

Har ansökan eller anmälan, som

ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen

bort göras före utgången av

år 1955 men har den icke verkställts

eller verkställts först efter utgången

av nämnda år, föreligger ock skyldighet

att erlägga avgift.

3 §■

Oaktat vad i 2 § sägs skall särskild

investeringsavgift ej utgå,

a) därest anmälan föranletts av

att äganderätten till fordonet övergått

genom arv eller testamente;

b) därest ansökan avser överförande

till bilregister av reservregistrerat

fordon, som den 15 januari 1955

fanns intaget i bilreservregistret och

vars ägare är antingen densamme

som nämnda dag fanns antecknad såsom

fordonets ägare eller ock någon

som genom arv eller testamente bekommit

fordonet efter denne;

c) därest ansökan avser överförande

till bilregister av reservregistrerat

fordon, som efter den 15 januari

1955 upptagits i bilreservregister

och vars ägare antingen är densamme

som omedelbart före fordonets

upptagande i bilreservregistret

fanns antecknad såsom fordonets

ägare eller ock någon som genom arv

eller testamente bekommit fordonet

efter denne; eller

d) därest ansökan avser införande

i annat läns bilregister av registrerat

fordon, vars ägare är antingen

densamme som finnes antecknad

såsom fordonets ägare i det bilregis
-

1änkande nr 5 år 1955

Utskottets förslag

Har ansökan eller anmälan, som

ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången

av år 1955 men har den icke verkställts

eller verkställts först efter utgången

av nämnda år, föreligger ock

skyldighet att erlägga avgift.

3 §•

Oaktat vad i 2 § sägs skall särskild

investeringsavgift ej utgå,

a) därest anmälan om övergång

till mj ägare av i bilregister upptaget

fordon föranletts av att äganderätten

till fordonet övergått genom arv

eller testamente;

b) därest anmälan om övergång

till ny ägare av i bilregister upptaget

fordon göres inom i vägtrafikförordningen

föreskriven tid samt åtföljes

av sådan i 19 § samma förordning

omförmäld anmälan, vilken föranleder

fordonets överförande från

bilregistret till bilreservregistret eller

fordonets avförande ur bilregistret;

c) därest ansökan avser överförande

till bilregister av reseryregistrerat

fordon, som den 31 januari

1955 fanns intaget i bilreservregistret

och vars ägare är antingen densamme

som nämnda dag fanns antecknad

såsom fordonets ägare eller

ock någon som genom arv eller testamente

bekommit fordonet efter denne;
d)

därest ansökan avser överförande

till bilregister av reservregistrerat

fordon, som efter den 31 januari

1955 upptagits i bilreservregister

utan att fråga därvid varit om fall

som vid b) sägs och vars ägare är

antingen densamme som omedelbart

före fordonets upptagande i bilreservregistret

fanns antecknad såsom fordonets

ägare eller ock någon som genom

arv eller testamente bekommit

fordonet efter denne; eller

e) därest ansökan avser införande

i annat läns bilregister av registrerat

fordon, vars ägare är antingen densamme

som finnes antecknad såsom

fordonets ägare i det bilregister, där

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag

ter, där fordonet är registrerat, eller

ock någon som genom arv eller testamente

bekommit fordonet efter

denne.

Utskottets förslag

fordonet är registrerat, eller ock någon

som genom arv eller testamente

bekommit fordonet efter denne.

Har någon förvärvat fordon och

har detta därefter övergått till ny ägare,

som antingen den 31 januari 1955

fanns såsom sådan antecknad i bilregister

eller bilreservregister eller

ock enligt övergångsbestämmelse till

denna förordning icke år skyldig erlägga

avgift, vare ej heller den förre

ägaren skyldig erlägga avgift, även

om han underlåtit att om sitt förvärv

göra vederbörlig anmälan.

Vidare skall från denna förordnings tillämpning sådant fordon vara undantaget,

som är frikallat från skatteplikt enligt 2 § förordningen den 2 juni

1922 (nr 260) om automobilskatt eller enligt övergångsbestämmelsen till

förordningen den 28 september 1951 (nr 654) angående ändrad lydelse av

1, 2 och 5 §§ nyssnämnda förordning den 2 juni 1922, nr 260.

4 §.

Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift

är den, som vid sådan

registrerings- eller antecknings åtgärd,

varom i 2 § förmäles, skall i

bilregister antecknas såsom ägare till

fordonet.

Avgiften inbetalas till länsstyrelsen;

och må länsstyrelsen ej upptaga

fordonet i bilregister eller till detta

anteckna ny ägare av fordonet utan

att avgiften till fullo erlagts.

5

1. För fordon av 1954 eller senare

av den särskilda investeringsavgiften

Avgiften beräknas för personbilar

och lastbilar till det

antal kronor, som motsvarar 75 procent

av det tal vilket angiver fordonets

tjänstevikt uttryckt i kilogram.

För bilar med högre tjänstevikt än

1 600 kilogram skall avgiften beräk
-

4 §•

Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift

är den, vilken enligt vägtrafikförordningen

har att göra ansökan

eller anmälan som i 2 § avses.

Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen

i samband med ansökan eller

anmälan som nyss sagts. Har så

ej skett, skall länsstyrelsen omedelbart

förordna om avgiftens uttagande.

Om tidpunkten för inbetalning av

avgift i fält, då ansökan eller anmälan

underlåtits, förordnar Kungl.

Beträffande invalidfordon, för vilket

avgiftsfrihet enligt 3 § sista stycket

ifrågasåttes, skall gälla vad

Kungl. Maj.t därom förordnar.

§■

års modell skall beträffande beloppet

gälla följande.

Avgiften beräknas för personbilar

och lastbilar till det antal

kronor, som motsvarar 75 procent

av det tal vilket angiver fordonets

tjänstevikt uttryckt i kilogram.

För bilar med högre tjänstevikt än

1 600 kilogram skall därjämte till
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag

nas till det sålunda uträknade beloppet

med tillägg av 100 kronor för varje

fullt femtiotal kilogram, varmed

tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram.

Avgiften avrundas i förekommande

fall till närmast lägre tiotal

kronor.

För motorcyklar utgör avgiften

150 kronor därest fordonets

tjänstevikt ej överstiger 75 kilogram,

200 kronor därest tjänstevikten är

högre men ej överstiger 150 kilogram

samt eljest 300 kronor.

2. För fordon av 1953 eller tidigare

års modell utgör avgiften:

för

1953 års

modell 90

»

1952

»

»

80

»

1951

»

»

70

procent av be-

»

1950

»

»

60

lopp, uträknat

»

1949

»

»

50

enligt 1. ovan;

»

1948

»

»

40

»

1947

»

»

30

samt

»

1946

eller tidigare

års modell 20

procent av belopp uträknat enligt 1.

ovan.

Utskottets förslag

lägg göras med 100 kronor för varje

fullt femtiotal kilogram, varmed

tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram.

Avgiften avrundas i förekommande

fall till närmast lägre tiotal

kronor.

För motorcyklar utgör avgiften

150 kronor därest fordonets

tjänstevikt ej överstiger 75 kilogram,

200 kronor därest tjänstevikten är

högre men ej överstiger 160 kilogram

samt eljest 300 kronor.

2. För fordon av 1953 eller tidigare

års modell utgör avgiften:

för

1953

års

modell 90

»

1952

»

»

80

»

1951

»

»

70

»

1950

»

»

60

»

1949

»

»

50

»

1948

»

»

40

»

1947

»

»

30

»

1946

»

»

20

procent av belopp,

uträknat

enligt 1. ovan;

samt

» 1945 eller tidigare års modell 10

procent av belopp, uträknat enligt 1.

ovan.

Avgiften avrundas i förekommande fall till närmast lägre tiotal kronor.

3. Skall avgift beräknas för fordon, beträffande vilket årsmodell icke kan

angivas, skall så anses som om fordonet är av det års modell, då fordonet

första gången registrerades.

4. Göres icke ansökan eller anmälan,

som i 2 § sägs, inom tid som föreskrives

i vägtrafikförordningen,

skall den särskilda investeringsavgiften

utgå med ett med 100 procent förhöjt

belopp.

bär synnerliga skäl föreligga, äger

Kungl. Maj:t på ansökan förordna att

avgiften i nu avsett fall skall utgå

utan förhöjning.

6 §. 6 §.

I fråga om besvär över beslut jäm- I fråga om besvär över beslut rölikt

denna förordning skall gälla vad rande avgift jämlikt denna förordi

motsvarande hänseenden är stadgat ning skall i tillämpliga delar gälla

i 76 § vägtrafikförordningen. vad om automobilskatt är i motsva
rande

hänseenden stadgat.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

7 §•

De ytterligare föreskrifter rörande debitering, uppbörd och indrivning

in. m., som erfordras för tillämpning av denna förordning, meddelas av

Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft

dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling,

dock att bestämmelserna i

5 § 4. skola tråda i kraft först den 1

mars 1955.

I samband med ikraftträdandet av

tagas.

Har fordon upptagits i bilregister

eller har anteckning däri om ny ägare

till fordon verkställts efter den 15

januari 1955 men innan denna förordning

trätt i kraft, skall avgiften

erläggas efter anmodan av länsstyrelsen

och enligt de närmare föreskrifter,

som Kungl. Maj :t äger meddela.

Där ansökan varom i 2 § stadgas

skall vara åtföljd av besiktningsinstrument,

skall särskild investeringsavgift

ej erläggas, därest med intyg

från besiktningsman styrkes att fordonet

senast den 15 januari 1955

hos denne anmälts till registreringsbesiktning

som verkställts först

nämnda dag eller senare. Ej heller

skall avgift uttagas, därest ansökan

eller anmälan, som i 2 § sågs,

inkommit till länsstyrelsen senast

den 15 januari 1955 men först efter

nämnda dag föranlett avsedd registrerings-

eller anteckningsåtgärd.

Den, som senast den 15 januari

1955 erhållit interimslicens för av

honom förvärvat fordon, är ej skyldig

att för fordonet erlägga avgift i

anledning av ansökan, varom i 2 §

förmäles.

Denna förordning träder i kraft dagen

efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

denna förordning skall följande iakt
Har

ansökan eller anmälan, som i

2 § avses, inkommit till länsstyrelsen

efter den 31 januari 1955 men innan

denna förordning trätt i kraft, skall

avgiften erläggas efter anmodan av

länsstyrelsen och enligt de närmare

föreskrifter, som Kungl. Maj :t äger

meddela.

Där ansökan varom i 2 § stadgas

skall vara åtföljd av besiktningsinstrument,

skall särskild investeringsavgift

ej erläggas, därest med intyg

från besiktningsman styrkes att fordonet

senast den 31 januari 1955 hos

denne anmälts till registreringsbesiktning,

vid vilken upprättats besiktningsinstrument

som tillhandahållits

först å sådan tid, att ansökan icke

kunnat komma länsstyrelsen tillhanda

senast nämnda dag.

Inkommer till länsstyrelsen efter

den 31 januari 1955 ansökan eller anmälan,

som i 2 § avses, och framgår

antingen av på länsstyrelsens

föranstaltan företagen äganderättsutredning,

som senast nämnda dag

verkställts av polismyndighet, eller

av till länsstyrelse senast samma dag

inkommen försäljningsanmälan jämlikt

17 § 3 mom. tredje stycket eller

18 § 1 mom. tredje stycket vägtrafikförordningen

eller ock av senast

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Iiungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

samma dag för den anmålningsskyldige

utfärdad interimslicens, att fordonet

av honom förvärvats senast den

31 januari 1955, skall avgift ej utgå,

därest den anmälningsskgIdige

vid anmälningstillfållet styrker förefintligheten

av sådan äganderättsutredning,

försåljningsanmålan eller

interimslicens.

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 73 av herr Axel Andersson

och II: 92 av herr Carlsson i Tibro,

2) de likalydande motionerna I: 107 av herrar Öhman

och Helmer Persson samt II: 139 av herr Hagberg i Stockholm

m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: 122 av herr Osvald och

II: 164 av herr Johansson i öckerö in. fl.,

4) de likalydande motionerna I: 123 av herr Theodor Johansson

m. fl. samt 11:167 av herrar Svensson i Vä och

Persson i Norrby,

5) de likalydande motionerna I: 124 av herr Arrhén och

II: 171 av herr Nilsson i Bästekille,

6) de likalydande motionerna 1:125 av herr Nyström

in. fl. samt II: 161 av herrar Gavelin och Jansson i Kalix,

7) de likalydande motionerna I: 126 av herr Herbert Hermansson

och II: 166 av herr Carlsson i Bakeröd,

8) de likalydande motionerna I: 128 av herr Magnusson

in. fl. och II: 163 av herr Boija m. fl.,

9) de likalydande motionerna I: 129 av herr Magnusson

m. fl. och II: 155 av herr Carlsson i Stockholm m. fl.,

10) de likalydande motionerna I: 130 av herrar Björnberg

och Ebbe Ohlsson samt II: 160 av herr Munktell m. fl.,

11) de likalydande motionerna I: 131 av herrar Björnberg

och Ebbe Ohlsson samt II: 165 av herr Staxäng m. fl.,

12) de likalydande motionerna 1:380 av herr Ewerlöf

in. fl. och II: 469 av herr Hjahnarson in. fl.,

13) de likalydande motionerna 1:381 av herr Ewerlöf

in. fl. och II: 468 av herr Hjahnarson in. fl.,

14) de likalydande motionerna 1:382 av herr Wehtje

in. fl. och II: 475 av herr Nilsson i Svalöv in. fl.,

15) de likalydande motionerna 1:383 av herr Svärd och

II: 476 av herr Nygren,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

16) de likalydande motionerna 1:384 av herr Svärd och

11:471 av herr von Seth m. fl.,

17) de likalydande motionerna I: 385 av fru Gärde Widemar

m. fl. och II: 478 av herr Kollberg m. fl.,

18) de likalydande motionerna I: 386 av herrar Ohlon och

Svärd samt II: 474 av herr Hagberg i Malmö m. fl.,

19) de likalydande motionerna I: 387 av herr Ohlon m. fl.

och II: 477 av herr Ohlin m. fl.,

20) de likalydande motionerna 1:388 av herr Karl Persson

m. fl. och II: 481 av herr Pettersson i Dahl in. fl.,

21) de likalydande motionerna I: 389 av herr Georg Carlsson

m. fl. och II: 482 av herr Persson i Norrby m. fl.,

22) motionen I: 127 av herrar Näsgård och Lodenius,

23) motionen I: 351 av herr Gustaf Elofsson,

24) motionen II: 162 av herrar Asp och Persson i Appuna,

25) motionen 11:467 av herr Lundberg,

26) motionen 11:470 av herrar Nygren och Carlsson i

Stockholm,

27) motionen 11:472 av herrar Munktell och Nygren,

28) motionen II: 473 av herrar Edström och Nygren,

29) motionen II: 479 av herrar Carlsson i Stockholm och

Schmidt,

30) motionen 11:480 av herr Strandh m. fl. ävensom

31) motionen 11:483 av herr Andersson i Dunker,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 3 februari 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heunian, Spetz, Gustaf Elofsson,

Eriksson, Velander, Snygg, Anders Johansson, Erik Jansson och Bengtson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osbv,

Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Brandt, Vigelsbo, Kollberg, Kärrlander

och Henriksson.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

81

Reservationer:

I) av herrar Spetz, Velander, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Hagberg

i Malmö, Sjölin och Kollberg, vilka anfört följande:

En betydande rationalisering har under de senare åren ägt rum inom vårt

näringsliv, såväl inom industri och handel som inom jordbruket. Trots detta

föreligger alltjämt ett stort investeringsbehov för fortsatta rationaliseringar

och därmed kostnadssänkningar. Detta behov framträder särskilt med hänsyn

till konkurrensen från utlandet, såväl vad gäller den utländska som

i fråga om den inhemska marknaden. Icke minst spelar därvid de förhållanden

in, att de utländska konkurrenterna kan räkna med en i allmänhet

icke obetydligt lägre lönenivå än de svenska företagarna ävensom att det

i utlandet ofta föreligger större möjligheter för tillverkning i stora serier.

Det är följaktligen från samhällets synpunkt angeläget att investeringarna

inom näringslivet får fortgå.

Att det för närvarande föreligger vissa risker för en utveckling i inflationistisk

riktning torde i och för sig icke kunna bestridas. Däremot förekommer

ingen sådan prisstegring som utmärkte situationen år 1951, då en

investeringsavgift för åren 1952 och 1953 infördes. Det synes oss icke råda

något tvivel om att nu förefintliga risker för en inflationistisk utveckling

skulle kunna bemästras med andra, generellt verkande åtgärder av kreditåtstramande

natur, därvid även en rörlig ränta finge komma till användning.

Samtidigt är det av avgörande betydelse att åtgärder snabbt vidtages

i syfte att stimulera sparandet.

En investeringsavgift är enligt vår mening icke ett lämpligt instrument

i nuläget. Den verkar kostnadsförhöjande utan att ha samma åtstramande

effekt på kreditvolymen som exempelvis räntevapnet. Den är osmidig och

kan icke varieras efter lägets kortsiktiga förändringar. Den är av sådan natur

att den ofrånkomligen drabbar i hög grad slumpartat. Planeringsarbetet

på lång sikt inom näringslivet försvåras. Till avgiftsfria år ackumuleras

vidare investeringsbehov, som med nödvändighet då måste innebära mycket

starka påfrestningar på våra reala resurser.

Vad bilaccisen beträffar är denna särskilt ägnad att drabba bl. a. landsbygdens

folk. De långa avstånden inom vårt land accentuerar på ett alldeles

speciellt sätt behovet av förbättrade kommunikationer. Men även i

övrigt har bilen blivit ett allt nödvändigare instrument för samfärdseln.

Bilaccisen verkar även orättvist, i det att den endast träffar privata trafikföretag,

medan vissa med dem konkurrerande statliga trafikföretag helt

undgår denna extra börda.

I de likalydande motionerna I: 380 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 469 av

herr Hjalmarson in. fl., de likalydande motionerna I: 381 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 468 av herr Hjalmarson in. fl. samt de likalydande motionerna

1: 387 av herr Ohlon in. fl. och II: 477 av herr Ohlin in. II. hemställes av hl. a.

(! Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr .5

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

ovan anförda skäl, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 36

ined förslag till förordning om investeringsavgift, m. in. Vi biträder motionärernas

förslag och hemställer därför vid punkterna A 1) och A 2),

A) att riksdagen måtte, med bifall till ovannämnda motioner,

1) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om investeringsavgift för år 1955; samt

2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om avgift vid investering i motorfordon år 1955 (särskild

investeringsavgift).

II) av herr Gustaf Elof sson, som anfört:

Bevarandet av ett fast penningvärde måste vara en väsentlig målsättning

för den ekonomiska politiken. Otvivelaktigt föreligger för närvarande vissa

risker för en inflationistisk utveckling, varför åtgärder från statsmakternas

sida för att eliminera dessa risker ter sig ofrånkomliga. Investeringar och

konsumtion måste hållas inom ramen för landets reala resurser. I syfte att

förebygga en ny inflation har Kungl. Maj :t i föreliggande proposition nr

36 föreslagit, att under år 1955 skall uttagas dels en avgift om 12 procent å

investeringar i jordbruk och rörelse i den mån kostnaderna för investeringarna

överstiger 15 000 kronor och dels en särskild investeringsavgift om ca

10 procent vid inregistrering av motorfordon, såväl nya som begagnade. Den

föreslagna avgiften å investeringar i jordbruk och rörelse anser jag i nu rådande

ekonomiska läge böra godtagas, ehuru den otvivelaktigt försvårar

näringslivets möjligheter att planera sina investeringar så, att investeringsverksamheten

hålles på en jämn nivå. För att lindra verkningarna av avgiften

i de fall, då densamma drabbar nödvändiga och från samhällets synpunkt

önskvärda investeringar anser jag riktigt, att det avgiftsfria beloppet

höjes till 20 000 kronor.

Importen av motorfordon ökade under år 1954 kraftigt i förhållande till

näst föregående års i och för sig höga siffror. Även för innevarande år kan

en omfattande import förutses, om icke åtgärder vidtages för att begränsa

densamma. Denna stora import av motorfordon medför starka påfrestningar

på vårt lands valutatillgångar och ökar samtidigt investeringsbehoven i fråga

om vägar, verkstäder, garage, parkeringsplatser m. in. En begränsning av

motorfordonsimporten ter sig således nödvändig såväl för att spara våra valutatillgångar

som för att begränsa investeringsbehovet.

Då ett konjunkturpolitiskt samband förefinnes mellan importen av motorfordon

och investeringsverksamheten skulle det i och för sig vara logiskt att

också belägga anskaffningen av nya motorfordon för personligt bruk med

en investeringsavgift. Däremot kan avgiftsbeläggning av begagnade fordon

icke ha någon betydelse ur konjunkturdämpningssynpunkt. Enligt min uppfattning

kan emellertid en investeringsavgift å motorfordon i enlighet med

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande ni• 5 år 1955

83

förslaget i föreliggande proposition icke erhålla tillräcklig effekt för sitt

syfte. Sedan propositionen framlagts har priset på personbilar av flera märken

sänkts så pass mycket, att sänkningen ungefär motsvarar fördyringen

genom investeringsavgiften. Det är icke osannolikt att priserna på ytterligare

bilmärken kommer att sänkas på liknande sätt. Även om någon allmän sänkning

av priserna icke kommer att äga rum, torde en fördyring av bilarna med

några hundra kronor icke komma att medföra någon nämnvärd nedgång av

försäljningen, eftersom efterfrågan är så stark. Av dessa skäl anser jag, att

utskottet icke bort tillstyrka förslaget om investeringsavgift å motorfordon

för innevarande år. Ett annat skäl, som talar mot detta förslag, är att uttagande

av investeringsavgift vid köp av begagnade bilar icke har någon som helst

betydelse för inflationsbekämpandet.

För att vinna syftet med den föreslagna investeringsavgiften, nämligen

att begränsa importen av motorfordon, torde enligt min mening den bästa

utvägen vara att begränsa valutatilldelningen för inköp av motorfordon från

utlandet. Ett sådant system är visserligen förenat med vissa nackdelar, eftersom

det innebär en kvotering av bilimporten, men dessa nackdelar uppväges

enligt min mening av systemets effektivitet. Riksdagen bör således

hos Kungl. Maj :t hemställa, att åtgärder vidtages för att begränsa importen

av motorfordon under år 1955 på så sätt, att valuta intill ett visst högsta

belopp ställes till förfogande för import av sådana motorfordon, som avses

med den föreslagna särskilda investeringsavgiften å motorfordon. Beloppet

bör enligt min mening lämpligen fastställas till 400 miljoner kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag vid punkten A 2) att

riksdagen måtte, med bifall till motionen I: 351 av herr Gustaf Elofsson i

förevarande del,

2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om avgift vid investering i motorfordon år 1955 (särskild

investeringsavgift) samt i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa om åtgärder för begränsning under år 1955 av

importen av sådana motorfordon, som avses i nämnda förslag,

på så sätt, att valuta intill ett belopp av högst 400 miljoner

kronor ställes till förfogande för sådan import;

III) av herrar Speiz, Vetander, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Hagberg

i Malmö, Sjölin och Kollberg, vilka anfört följande:

Därest riksdagen ej skulle bifalla de av oss framställda yrkandena om

avslag å Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 36, yrkar vi följande ändringar

i de föreslagna författningsförslagen.

1. Beträffande investeringar i förvärvskällan jordbruksfastighet

I de likalydande motionerna I: 382 av herr Wehtje in. fl. och II: 475 av

herr Nilsson i Svalöv in. fl. bar hemställts att investeringar i förvärvskällan

jordbruksfastighet skall fritagas från avgiftsplikt. Till stöd härför bar motionärerna

bl. a. framhållit omfattningen och betydelsen av de rationaliseringar,

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

som skett inom det svenska jordbruket under senare tid, samt understrukit

nödvändigheten av en fortsatt rationalisering. Vi delar de synpunkter som

sålunda framförts. Såväl med hänsyn till angelägenheten att förbättra lönsamheten

särskilt för de mindre jordbrukarna som till livsmedelsprisernas

allmänekonomiska betydelse är det i hög grad motiverat att rationaliseringsverksamheten

inom jordbruket icke försvåras. Vi hemställer därför om bifall

till det i nyssnämnda motioner framställda yrkandet. Detta föranleder den

ändringen i det framlagda författningsförslaget, att 2 § utgår, att ändringar

dessutom får ske i 1, 6, 7 och 12 §§ samt att paragrafnumreringen ändras

fr. o. m. 3 §.

2. Investeringar föranledda av offentlig myndighets åläggande

I de likalydande motionerna I: 385 av fru Gärde Widemar m. fl. och II: 478

av herr Kollberg m. fl. har föreslagits att investeringar, som uppenbarligen

föranledes av offentlig myndighets åtgärd, inbegripet återanskaffning av

tillgång som myndigheten utdömt, skall fritagas från avgiftsplikt. Då vi

anser det uppenbart obilligt att belägga investeringar av denna art med avgift

yrkar vi bifall till detta förslag. Detta innebär i sak även bifall till de

likalydande motionerna I: 126 av herr Herbert Hermansson och II: 166 av

herr Carlsson i Bakeröd i nu förevarande del. Vi föreslår sålunda ett tillägg

med här avsedd innebörd i 5 § att infogas som ett femte stycke.

3. Investeringar i yrkesmässig biltrafik och enskilda järnvägar

Det i propositionen framlagda förslaget om investeringsavgift för år 1955

innebär bl. a. att investeringar som verkställes av företag, som driver yrkesmässig

buss- eller biltrafik, liksom investeringar av enskilda järnvägsföretag

skall bli avgiftspliktiga, medan motsvarande investeringar av stat

eller kommun, t. ex. i den av statens järnvägar drivna busstrafiken, icke

skall beläggas med avgift. Under hänvisning till den viktiga principen, att

likställighet i konkurrenshänseende bör eftersträvas mellan allmän och enskild

företagsamhet, har i de likalydande motionerna 1: 383 av herr Svärd

och II: 476 av herr Nygren liksom i motionen II: 479 av herrar Carlsson i

Stockholm och Schmidt föreslagits, att även de enskilda trafikföretagen fritages

från avgiftsskyldighet. Vi delar denna uppfattning. Starka skäl för

undantagande från avgiftsplikt för här berörda företag innefattas vidare i de

synpunkter, som anförts i motionen II: 162 av herrar Asp och Persson i

Appuna, nämligen att investeringarna inom den yrkesmässiga biltrafiken i

vad avser utökning av fordonsparken prövas av myndighet enligt bestämmelserna

i 1940 års yrkestrafikförordning. Denna förordning föreskriver särskilt

tillstånd för yrkesmässig biltrafik, och varje sådan ansökan är därför

underkastad behovs- och lämplighetsprövning av vederbörande myndighet.

Vi föreslår på här anförda skäl att såväl investeringar av företag som driver

yrkesmässig biltrafik som investeringar i enskild järnvägsdrift fritages

från avgiftsplikt. Vad gäller undantaget för de förstnämnda investeringarna

torde detta lagtekniskt få lösas så att undantagsstadgandet anknytes till

1940 års yrkestrafikförordning. Vi föreslår ett tillägg av sådan innebörd till

5 § att infogas som ett sjätte och ett sjunde stycke.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

85

4. Investeringar i fartgg

I ett flertal motioner — de inbördes likalydande motionerna I: 122 av

herr Osvald och II: 164 av herr Johansson i öckerö in. fl., I: 131 av herrar

Björnberg och Ebbe Ohlsson samt II: 165 av herr Staxäng m. fl., I: 126 av

herr Herbert Hermansson och II: 166 av herr Carlsson i Bakeröd ävensom

1:386 av herrar Ohlon och Svärd samt 11:474 av herr Hagberg i Malmö

in. fl. — har motionärerna framhållit de särskilda svårigheter, som investeringsavgiften

skulle betyda för sjöfarten och fisket. Vi delar de i dessa motioner

framförda synpunkterna och hemställer i anslutning därtill, att i fartyg

gjorda investeringar fritages från investeringsavgift. Detsamma bör

även gälla förvärv av begagnade fartyg, varom yrkande gjorts i motionen

II: 479 av herrar Carlsson i Stockholm och Schmidt. Vi föreslår ett tillägg av

här avsedd innebörd till 5 § att infogas som ett åttonde stycke.

5. Investeringar för tillgodogörande av klenvirke

I de likalydande motionerna I: 384 av herr Svärd och II: 471 av herr von

Seth m. fl. har hemställts att investeringar, vilka syftar till ett bättre tillvaratagande

av klenvirke, fritages från avgiftsplikt. I motionerna har erinrats

om att frågan om klenvirkets tillvaratagande och utnyttjande i produktionen

är av stor skogsekonomisk betydelse. Denna fråga har på senare

tid fått ökad aktualitet, och praktiska försök pågår för att nå en teknisk och

organisatorisk lösning därav. Vi fäster för vår del särskild vikt vid sistnämnda

förhållande och anser det olämpligt att hinder lägges i vägen för

denna försöksverksamhet, vilken för övrigt på olika sätt erhållit stöd från

samhällets sida. Vi tillstyrker således det i nyssnämnda motioner framställda

yrkandet och föreslår ett tillägg av sådan innebörd till 5 g att infogas såsom

ett nionde stycke.

6. Allmän dispensregel

Som framgått av under ärendets behandling anförda exempel är det

uppenbart att bestämmelserna i en författning av här ifrågavarande slag i

enskilda fall kommer att leda till obilliga resultat. Det är här närmast fråga

om sådana efter den 15 januari 1955 gjorda investeringar som på grund av

samband med före nämnda dag träffade dispositioner eller eljest icke kan

uppskjutas eller inhiberas. Vi föreslår därför att ett stadgande införes i författningen,

som ger riksskattenämnden befogenhet att efter framställning

av skattskyldig, när synnerliga skäl därtill är, medge befrielse från skyldighet

att erlägga investeringsavgift. Detta förslag innebär bifall till det i de

likalydande motionerna I: 385 av fru Gärde Widemar in. fl. och II: 478 av

herr Kollberg in. fl. framställda yrkandet om dispensförfarande. Vi föreslår

att ett sådant stadgande införes som ett tillägg till 5 § sista stycket.

7. Ersättningsanskaffningar

Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall vid ersättningsanskaffningar

investeringsavgift beräknas på den totala kostnaden, dock att vid

direkt hyte av likartade tillgångar avgift endast skall beräknas på erlagd

mellanskillnad. Detta stadgande medför, att investeringsavgiften även drabbar

sådana investeringar, som är nödvändiga för produktionsapparatens

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

vidmakthållande. Enligt vår mening bör en sådan konsekvens i möjligaste

mån undvikas. Detta uppnås om, såsom föreslagits i motionen 11:479 av

herrar Carlsson i Stockholm och Schmidt, det i propositionen framlagda förslaget

ändras så, att vid ersättningsanskaffning av maskin eller annat inventarium

avdrag må göras för den utrangerade tillgångens ursprungliga

anskaffningsvärde eller, om detta inte kan visas, det belopp, som erhålles vid

försäljning av tillgången. Vi hemställer om bifall till detta förslag och föreslår

ett tillägg av sådan innebörd till 7 § andra stycket.

8. Det avgiftsfria beloppet

I motionen II: 480 av herr Strandh in. fl. har bl. a. hemställts att från den

uppskattade investeringskostnaden skall få avdragas ett belopp av 30 000

kronor. Utskottets majoritet har här föreslagit en höjning av det i propositionen

föreslagna beloppet 15 000 kronor till 20 000 kronor. I de likalydande

motionerna I: 388 av herr Karl Persson in. fl. och II: 481 av herr Pettersson

i Dahl in. fl. har ifrågavarande belopp föreslagits till 25 000 kronor.

Även sistnämnda belopp torde få anses för lågt och vi föreslår därför med

hänvisning till den i förstnämnda motion anförda motiveringen, att det

avgiftsfria beloppet fastställes till 30 000 kronor. Detta medför ändringar i

8 och 12 §§.

9. Rätten till avdrag för erlagd investeringsavgift

Enligt propositionen skall investeringsavgiften vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen.

Såsom påpekats i de likalvdande motionerna I: 385 av fru

Gärde Widemar in. fl. och 11:478 av herr Kollberg m. fl. innebär den utformning,

som avdragsrätten givits i propositionen, att den reduktion av

avgiften, som blir en konsekvens av avdragsrätten, endast kan utnyttjas av

de företag, som redovisar vinst under det år avgiften erlagts, medan de företag,

som icke lämnar vinst under året, drabbas av investeringsavgiftens

fulla belopp. Härigenom skulle de föreslagna bestämmelserna komma att

verka oskäligt betungande. Detta gäller särskilt för nystartade företag. För

att mildra dessa verkningar har i motionerna föreslagits ett tillägg av innebörd,

att företagare, som erlagt investeringsavgift men vars rörelse under

året visat förlust eller så ringa överskott, att han vid beräkning av nettointäkten

av rörelsen ej kunnat utnyttja avdragsrätten, får tillgodogöra sig det

resterande avdraget intill tre år efter det investeringsavgiften erlagts. Då en

sådan bestämmelse synes till sin innebörd vara väl förenlig med gällande

bestämmelser i fråga om rätt för företagare att för ett senare år tillgodogöra

sig avskrivning, som med hänsyn till rörelsens resultat icke kunnat ske visst

år, förordar vi, att en bestämmelse sådan som den ovan föreslagna införes.

Vi hemställer således om bifall till motionerna 1:385 och 11:478 i denna

del, och föreslår ett tillägg av nu nämnd innebörd till 10 §.

10. Avgiftsbefrielse för maskiner och inventarier i vissa fall

I motionen 11:480 av herr Strandh in. fl. har yrkats att avgift inte skall

utgå för maskiner och inventarier, som erfordras för utnyttjande av byggnad

i rörelse, för vilken byggnadstillstånd erhållits före den 15 januari 1955.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Vi delar de i motionen framförda synpunkterna och hemställer om bifall

till det däri framställda yrkandet om ändring i övergångsbestämmelserna i

här nämnt avseende. Vi föreslår att ett tillägg med denna innebörd införes

under punkten 2 i övergångsbestämmelserna.

It. Avgiftsbefrielse vid förvärv av begagnat fordon

Starkt vägande kritik har enligt vår mening framförts i ett flertal motioner

— de inbördes likalydande motionerna I: 380 av herr Ewerlöf in. fl. och

11:469 av herr Hjalmarson in. fl., 1:387 av herr Ohlon m. fl. och 11:477

av herr Ohlin in. fl-, I: 123 av herr Theodor Johansson m. fl. samt II: 167

av herrar Svensson i Vä och Persson i Norrby, I: 129 av herr Magnusson

in. fl. och II: 155 av herr Carlsson i Stockholm in. fl. samt I: 388 av herr

Karl Persson in. fl. och II: 481 av herr Pettersson i Dahl in. fl. mot det

i propositionen innefattade förslaget att särskild investeringsavgift (»bilaccis»)

även skall utgå vid köp eller byte av begagnade bilar eller motorcyklar.

En dylik beskattning, som knappast kan motiveras med samhällsekonomiska

hänsyn, skulle uppenbarligen verka allvarligt störande på bilhandeln,

försvåra en ekonomisk disposition av landets bilpark och drabba

särskilt den mindre köpkraftiga delen av den bilköpande allmänheten. Det

som här senast anförts torde inte minst gälla avgiften vid förvärv av begagnade

motorcyklar. Vi anser på anförda skäl att köp eller byte av begagnade

bilar eller motorcyklar skall fritagas från avgiftsplikt och hemställer om

ändringar i den föreslagna författningen i detta hänseende. Detta vårt yrkande

innebär ett tillägg till 1 § samt ändringar i 2, 3, 4 och 5 §§ ävensom

i övergångsbestämmelserna i den föreslagna förordningen om avgift vid investering

i motorfordon år 1955.

12. Rctroaktiviteten i fråga om den särskilda investeringsavgiften vid

förvärv av motorfordon

Som påpekats i ett flertal motioner — de inbördes likalydande motionerna

I: 73 av herr Axel Andersson och II: 92 av herr Carlsson i Tibro, I: 130

av herrar Björnberg och Ebbe Ohlsson samt II: 160 av herr Munktell m. fl.,

I: 385 av fru Gärde Widemar in. fl. och II: 478 av herr Kollberg m. fl. samt

I: 388 av herr Karl Persson in. fl. och II: 481 av herr Pettersson i Dahl in. fl.

— medför det föreslagna förfarandet i fråga om avgiftsskyldighet vid förvärv

av motorfordon, att beskattningen i realiteten erhåller retroaktiv verkan.

Avgiften föreslås nämligen utgå även i de fall kontrakt eller bindande

avtal om köp av bil eller motorcykel slutits före förslagets offentliggörande,

och dylika kontrakt är i allmänhet bindande för köparen. Vi kan för vår del

icke medverka till att beskattningen erhåller retroaktiv verkan och hemställer

under hänvisning till de i nämnda motioner anförda motiveringarna

i här ifrågavarande avseende, att den föreslagna författningen ändras så att

avgift ej skall utgå i de fall ägaren i samband med ansökan om fordonets

registrering styrker att bindande avtal om förvärv av fordonet slutits senast

den 31 januari 1955. Vi föreslår, att ett tillägg av sådan innebörd göres till

3 § i den föreslagna förordningen om särskild investeringsavgift.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

På .grund av vad sålunda anförts får vi beträffande punkterna A 1) och

A 2) hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 36 icke kunnat av riksdagen oförändrad

bifallas,

1) antaga följande såsom reservanternas förslag betecknade
-

Förslag

till

förordning om investeringsavgift för år 1955

Härigenom förordnas som följer.

Utskottets förslag Reservanternas förslag

1 §• 1 §.

Fysisk eller juridisk person, som

under det beskattningsår för vilket

taxering till statlig inkomstskatt äger

rum i första instans år 1956 verkställt

investering av nedan angivet

slag inom någon av förvärvskällorna

jordbruksfastighet, annan fastighet

eller rörelse och som icke är frikallad

från skyldighet att erlägga sådan

skatt för inkomst av samma förvärvskälla,

skall i enlighet med vad

i denna förordning sägs till staten

erlägga investeringsavgift.

Från avgiftsskyldighet----(==

rad 4 uppifrån)---dylik lokal.

2 §.

Till sådan investering inom förvärvskällan

jordbruksfastighet,

som föranleder uttagande av

investeringsavgift (avgiftspliktig investering),

hänföras

a) i fråga om byggnad:

ny-, till- och ombyggnad samt reparation

och underhåll av byggnad

till den del densamma användes för

annat ändamål än bostadsändamål;

samt

b) i fråga om maskiner och andra

för jordbruksdriften avsedda döda inventarier

med en beräknad varaktighetstid

av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning

och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt

underhåll.

Fysisk eller juridisk person, som

under det beskattningsår för vilket

taxering till statlig inkomstskatt äger

rum i första instans år 1956 verkställt

investering av nedan angivet

slag inom någon av förvärvskällorna

annan fastighet eller rörelse och som

icke är frikallad från skyldighet att

erlägga sådan skatt för inkomst av

samma förvärvskälla, skall i enlighet

med vad i denna förordning sägs till

staten erlägga investeringsavgift.

utskottet s. 66 råd 25 nedifrån—s. 67

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Utskottets förslag Reservanternas förslag

Vad i föregående stycke sägs skall

icke äga tillämpning, när fråga är

om förvärv av tillgång i samband

med övertagande av jordbruk med

äganderätt eller på arrende eller efter

utarrendering under förutsättning

att tillgången i fråga nyttjats i

det övertagna jordbruket. Ej heller

skall investeringsavgift uttagas då

fråga är om nyuppsättning som verkställts

under det beskattningsår, då

jordbruksfastighet förvärvats eller

jordbruksarrende tillträtts eller jordbruk

övertagits efter utarrendering.

3 §•

Till avgiftspliktig----(= utskottet s. 67 rad 23 uppifrån—s. 68 rad

17 nedifrån)---skattskyldig person.

5 §■

Har myndighet — ---(= utskottet s. 68 rad 15 nedifrån—s. 69 rad 24

uppifrån)--— om fondskatt.

Investering, som tillkommit på direkt

föranstaltande av offentlig myndighet,

skall ej anses som avgiftspliktig

investering.

Från avgiftsplikt skola vidare undantagas

investeringar i motorfordon,

som äro registrerade eller registreras

för yrkesmässig trafik enligt förordningen

den 25 oktober 194-0 anqående

urkesmässiq automobiltrafik

m. m. (nr 910).

Likaså skola investeringar i enskild

järnvägsdrift fritagas från avgiftsplikt.

Ej heller skall investeringsavgift

utgå vid investeringar i fartyg.

Investeringar, som uteslutande tillkommit

i syfte att tillvarataga klenvirke,

skola likaledes vara befriade

från avgiftsplikt.

Riksskattenämnden äger att efter

framställning från skattskyldig, när

synnerliga skäl därtill äro, medgiva

befrielse från skyldighet att erlägga

investeringsavgift enligt denna förordning.

6 §. 6 §.

Avgiftspliktig investering inom Avgiftspliktig investering inom

förvärvskällorna jordbruksfastighet, förvärvskällan annan fastighet skall

därest inkomsten därav icke beräk- anses hava verkställts, då den av innas

efter bokföringsmässiga grun- vesteringen föranledda utgiften be
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Utskottets förslag

der, och annan fastighet skall anses

hava verkställts, då den av investeringen

föranledda utgiften betalatis

eller omkostnaden ägt" rum, dock att

förvärv av byggnad skall anses hava

skett det beskattningsår då kontrakt

om köpet undertecknats.

Beräknas vid---(= utskott

ifrån)---levererade tillgångar.

Reservanternas förslag

talats eller omkostnaden ägt rum,

dock att förvärv av byggnad skall

anses hava skett det beskattningsår

då kontrakt om köpet undertecknats.

s. 69 rad 21 nedifrån—rad 17 ned
-

7

Investeringsavgift skall---( =

10 nedifrån)---lagertillgångens

Har vid sådant förvärv av tillgång,

som utgör avgiftspliktig investering,

såsom likvid eller dellikvid

lämnats annan likartad tillgång, skall

såsom investeringskostnad anses allenast

mellanskillnaden.

När fråga är om avgiftspliktig investering

i form av reparation av

byggnad, ingående i förvärvskällan

jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad

anses allenast belopp,

varmed reparationskostnaden

överstiger en procent för år räknat

av det i fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret ingående

jordbruksvärdet eller — därest

i jordbruksvärde ingående värde å

skogsmark uppgår till minst femtio

procent av jordbruksvärdet — sistnämnda

värde efter avdrag för skogsmarksvärdet.

Beträffande avgiftspliktig

investering i form av reparation

av byggnad, ingående i förvärvskällan

annan fastighet, skall

som investeringskostnad anses belopp,

varmed reparationskostnaden

överstiger två procent för år räknat

av den del av det i fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret

ingående byggnadsvärdet, i förekommande

fall minskat med särskilt

maskinvärde, som belöper å

= utskottet s. 69 rad 15 nedifrån—rad

saluvärde.

Har vid sådant förvärv av tillgång,

som utgör avgiftspliktig investering,

såsom likvid eller dellikvid

lämnats annan likartad tillgång, skall

såsom investeringskostnad anses allenast

mellanskillnaden. Likaså skall

vid beräkning av investeringskostnad

för ersättningsanskaffning avdrag göras

för den utrangerade tillgångens

ursprungliga anskaffningsvärde eller,

om detta ej kan visas, för det belopp

som erhålles vid försäljningen av tillgången.

Beträffande avgiftspliktig investering

i form av reparation av byggnad,

ingående i förvärvskällan annan

fastighet, skall som investeringskostnad

anses belopp, varmed reparationskostnaden

överstiger två procent

för år räknat av den del av det

i fastighetens taxeringsvärde året

näst före taxeringsåret ingående

byggnadsvärdet, i förekommande

fall minskat med särskilt maskinvärde,

som belöper å sådan del av

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Utskottets förslag

sådan del av fastigheten som är upplåten

till användning i rörelse på

sätt i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig

investering reparation av byggnad,

ingående i förvärvskällan rörelse,

skall som investeringskostnad anses

belopp, varmed reparationskostnaden

överstiger två procent för år

räknat av det i fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret

ingående byggnadsvärdet, i förekommande

fall minskat med särskilt

maskinvärde.

Investeringskostnad för---(

ifrån)---uppskattade investeri

Reservanternas förslag

fastigheten som är upplåten till användning

i rörelse på sätt i 3 § sägs.

Avser avgiftspliktig investering reparation

av byggnad,ingående i förvärvskällan

rörelse, skall som investeringskostnad

anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger

två procent för år räknat av det

i fastighetens taxeringsvärde året

näst före taxeringsåret ingående

byggnadsvärdet, i förekommande

fall minskat med särskilt maskinvärde.

= utskottet s. 70 rad 14—rad 18 upp
-

8 §.

Från uppskattad investeringskostnad

avdrages ett belopp av 20 000

kronor. Vad härefter återstår utgör

avgiftsbelagd investeringskostnad,

vilken utföres i fulla hundratal

kronor så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till fullt hundratal

kronor, bortfaller.

8 §.

Från uppskattad investeringskostnad

avdrages ett belopp av 30 000

kronor. Vad härefter återstår utgör

avgiftsbelagd investeringskostnad,

vilken utföres i fulla hundratal

kronor så att överskjutande belopp,

som icke uppgår till fullt hundratal

kronor, bortfaller.

9 §.

Beträffande handelsbolag---(= utskottet s. 70 rad 21 nedifrån

rad 15 nedifrån)---oberoende avgiftsskyldiga.

10 §.

Investeringsavgiften utgör ---— (= utskottet s. 70 rad 13 nedifrån

rad 8 nedifrån)----skattepliktig intäkt.

Företagare, som erlagt investe*- ringsavgift men vars rörelse under

året visat förlust eller så ringa överskott,

att han vid beräkning av nettointäkten

av rörelsen ej kunnat utnyttja

avdragsrätten, må tillgodogöra

sig det resterande avdraget intill

tre år efter det investeringsavgiften

erlagts.

11 §■

Taxeringsförordningens bestämmelser----(= utskottet s. 70 rad 6

nedifrån—rad 4 nedifrån)--— till investeringsavgift.

12 §. 12 §.

1 m o in. Till ledning för taxe- 1 m o in. Till ledning för taxering

till investeringsavgift skall fy- ring till investeringsavgift skall fysisk

eller juridisk person, som under sisk eller juridisk person, som under

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Utskottets förslag

beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga

investeringar för en kostnad

överstigande sammanlagt 20 000 kronor,

utan anmaning vid den allmänna

sjjälvdeklarationen foga en särskild

på heder och samvete avgiven

deklaration, avfattad å blankett enligt

av riksskattenämnden fastställt

formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden

för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 20 000 kronor,

skall deklaration som i föregående

stycke sägs utan anmaning avgivas

av den, som drivit rörelse med omsättning

under beskattningsåret överstigande

500 000 kronor, och av den,

som ägt eller brukat jordbruksfastighet

med större åkerareal än 50

hektar.

Skyldighet att--— (= utskottet s. 71 rad 22 uppifrån—s. 73 rad 3

nedifrån)---januari 1955.

Ej heller skall som avgiftspliktig

investering anses förvärv av inventarier

för fastighet, för vilkens utförande

byggnadstillstånd meddelats senast

nämnda dag.

3. Är fråga---(== utskottet s. 73 rad 2 nedifrån—s. 74 rad 12 uppifrån)

--- år 1957.

Reservanternas förslag

beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga

investeringar för en kostnad

överstigande sammanlagt 30 000 kronor,

utan anmaning vid den allmänna

självdeklarationen foga en särskild

på heder och samvete avgiven

deklaration, avfattad å blankett enligt

av riksskattenämnden fastställt

formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden

för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 30 000 kronor,

skall deklaration som i föregående

stycke sägs utan anmaning avgivas

av den, som drivit rörelse med omsättning

under beskattningsåret överstigande

500 000 kronor.

2) antaga följande såsom reservanternas förslag betecknade
-

Förslag

till

förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1955

(särskild investeringsavgift)

Härigenom förordnas som följer.

Utskottets förslag

1 §•

För förvärv av personbil, av sådan

med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens

tjänstevikt ej överstiger 1 800

kilogram eller av motorcykel skall under

tid, som angives i 2 §, till staten

Reservanternas förslag

1 §•

För förvärv av personbil, av sådan

med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens

tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram

eller av motorcykel skall under

tid, som angives i 2 §, till staten er
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955 93

Utskottets förslag Reservanternas förslag

erläggas särskild investeringsavgift i läggas särskild investeringsavgift i

enlighet med vad nedan sägs. enlighet med vad nedan sägs, allt un
der

förutsättning att fordonet vid förvärvstillfället

icke var eller tidigare

hade varit upptaget i bilregister.

I denna —--(= utskottet s. 74 rad 25—råd 26 uppifrån)---

1951 (nr 648).

2 §•

Särskild investeringsavgift skall utgå.

a) då ansökan om fordonets upptagande

i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen efter

den 31 januari 1955 men före utgången

av samma år; och

b) då anmälan till bilregister om

övergång till ng ägare av i registret

upptaget fordon i annat fall än i 17 §

3 mom. andra stycket vägtrafikförordningen

sägs från den nye ägaren

inkommit till länsstyrelsen inom tid

som nyss angivits.

Har ansökan eller anmälan, som

ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången

av år 1955 men har den icke verkställts

eller verkställts först efter utgången

av nämnda år, föreligger ock

skyldighet att erlägga avgift.

3 §.

Oaktat vad i 2 § sägs skall särskild

investeringsavgift ej utgå,

a) därest anmälan om övergång till

ny ägare av i bilregister upptaget fordon

föranletts av att äganderätten till

fordonet övergått genom arv eller testamente;
b)

därest anmälan om övergång till

ny ägare av i bilregister upptaget fordon

göres inom i vägtrafikförordningen

föreskriven tid samt åtföljes av sådan

i 19 § samma förordning omförmäld

anmälan, vilken föranleder fordonets

överförande från bilregistret

till bilreservregistret eller fordonets

avförande ur bilregistret;

c) därest ansökan avser överförande

till bilregister av reservregistreral

fordon, som den 31 januari 1955

fanns intaget i bilreservregistret och

2 §.

Särskild investeringsavgift skall utgå,

då ansökan om fordonets upptagande

i bilregister inkommit till länsstyrelsen

efter den 31 januari 1955

men före utgången av samma år.

Har ansökan, som ovan sagts, enligt

vägtrafikförordningen bort göras

senast före utgången av år 1955, men

har den icke verkställts eller verkställts

först efter utgången av nämnda

år, föreligger ock skyldighet att erlägga

avgift.

3 §.

Oaktat vad i 2 § sägs skall särskild

investeringsavgift ej utgå, där ägare

till motorfordon i samband med ansökan

om dess registrering styrker att

bindande avtal om förvärv av fordonet

slutits senast den 31 januari 1955.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Utskottets förslag

vars ägare är antingen densamme som

nämnda dag fanns antecknad såsom

fordonets ägare eller ock någon som

genom arv eller testamente bekommit

fordonet efter denne;

d) därest ansökan avser överförande

till bilregister av reservregistrerat

fordon, som efter den 31 januari 1955

upptagits i bilrcservregister utan att

fråga därvid varit om fall som vid b)

sägs och vars ägare är antingen densamme

som omedelbart före fordonets

upptagande i bilreservregistret fanns

antecknad såsom fordonets ägare eller

ock någon som genom arv eller testamente

bekommit fordonet efter denne;

eller

e) därest ansökan avser införande i

annat låns bilregister av registrerat

fordon, vars ägare är antingen densamme

som finnes antecknad såsom

fordonets ägare i det bilregister, där

fordonet är registrerat, eller ock någon

som genom arv eller testamente

bekommit fordonet efter denne.

Har någon förvärvat fordon och har

detta därefter övergått till ny ägare,

som antingen den 31 januari 1955

fanns såsom sådan antecknad i bilregister

eller bilrcservregister eller ock

enligt övergångsbestämmelse till denna

förordning icke år skyldig erlägga

avgift, vare ej heller den förre ägaren

skyldig erlägga avgift, åven om han

underlåtit att om sitt förvärv göra vederbörlig

anmälan.

Vidare skall---( = utskottet s,

1922, nr 260.

4 §■

Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift

är den, vilken enligt vägtrafikförordningen

har att göra ansökan

eller anmälan som i 2 § avses.

Avgitten skall inbetalas till länsstyrelsen

i samband med ansökan eller

anmälan som nyss sagts. Har så ej

skett, skall länsstyrelsen omedelbart

förordna om avgiftens uttagande. Om

tidpunkten för inbetalning av avgift

i fall, då ansökan eller anmälan underlåtits,

förordnar Kungl. Maj :t.

Beträffande invalidfordon---

rad 11 nedifrån)---därom föro

Reservanternas förslag

76 rad 17—rad 21 uppifrån) —----

4 §.

Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift

är den, vilken enligt vägtrafikförordningen

har att göra ansökan

som i 2 § avses.

Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen

i samband med ansökan som

nyss sagts. Har så ej skett, skall länsstyrelsen

omedelbart förordna om avgiftens

uttagande. Om tidpunkten för

inbetalning av avgift i fall, då ansökan

underlåtits, förordnar Kungl.

Maj :t.

(= utskottet s. 76 rad 14 nedifrån—

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Utskottets förslag Reservanternas förslag

5 §. 5 §.

1. För fordon av 1954 eller senare Beträffande beloppet av den särskilda

modell skall beträffande beloppet da investeringsavgiften skall gälla fölav

den särskilda investeringsavgiften jande.

gälla följande.

Avgiften beräknas----(= utskottet s. 76 rad 7 nedifrån—s. 77 råd

13 uppifrån)---- 300 kronor.

2. För fordon av 1953 eller tidigare

urs modell utgör avgiften:

för 1953

års

modell 90

» 1952

»

» 80

» 1951

»

» 70

» 1950

»

» 60

» 1949

»

» 50

» 1948

»

» 40

» 1947

»

» 30

» 1946

»

» 20

procent av belopp,

uträknad

enligt 1. ovan.

samt

» 1945 eller tidigare års modell 10

procent av belopp, uträknat enligt 1.

ovan.

Avgiften avrundas i förekommande

fall till närmast lägre tiotal kronor.

3. Skall avgift beräknas för fordon,

beträffande vilket årsmodell

icke kan angivas, skall så anses som

om fordonet är av det års modell, då

fordonet första gången registrerades.

6 §.

I fråga om---(— utskottet s. 77 rad 5 nedifrån—s. 78 rad 5 uppifrån)

----Kungl. Maj:t.

Denna förordning — — — (== utskottet s. 78 rad 6—rad 14 uppifrån)

-----följande iakttagas.

Har ansökan eller anmälan, som i

2 § avses, inkommit till länsstyrelsen

efter den 31 januari 1955 men innan

denna förordning trätt i kraft, skall

avgiften erläggas efter anmodan av

länsstyrelsen och enligt de närmare

föreskrifter, som Kungl. Maj :t äger

meddela.

Där ansökan varom i 2 § stadgas

skcdl vara åtföljd av besiktningsinstrnment,

skall särskild investeringsavgift

ej erläggas, därest med

intyg från besiktningsman styrkes alt

fordonet senast den 31 januari 1955

hos denne anmälts till registreringsbesiktning,

vid vilken upprättats be
-

Har ansökan, som i 2 § avses, inkommit

till länsstyrelsen efter den

31 januari 1955 men innan denna

förordning trätt i kraft, skall avgiften,

i den mån sådan skall utgå, erläggas

efter anmodan av länsstyrelsen

och enligt de närmare föreskrifter,

som Kungl. Maj :t äger meddela.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Bevillningsutskottets betänkande nr 5 år 1955

Utskottets förslag

siktningsinstrument som tillhandahållits

först å sådan tid, att ansökan

icke kunnat komma länsstyrelsen tillhanda

senast nämnda dag.

Inkommer till länsstyrelsen efter

den 31 januari 1955 ansökan eller anmälan,

som i 2 § avses, och framgår

antingen av på länsstyrelsens föranstaltan

företagen äganderättsutredning,

som senast nämnda dag

verkställts av polismyndighet, eller

av till länsstyrelse senast samma dag

inkommen försäljningsanmälan jämlikt

17 § 3 mom. tredje stycket eller

18 § 1 mom. tredje stycket vägtrafikförordningen

eller ock av senast

samma dag för den anmälnings skyldige

utfärdad interimslicens, att fordonet

av honom förvärvats senast den

31 januari 1955, skall avgift ej utgå,

därest den anmälnings skyldige vid

anmälningstillfället styrker förefintligheten

av sådan äganderättsutredning,

försäljningsanmälan eller interimslicens.

Reservanternas förslag

650256. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:52 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för dr 1955, m. m. s. 1 i texten