Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 19b7

1955-05-19 · 21 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 21 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:52, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 19b7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

1

Nr 52

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående ändrad

lydelse av 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli

19b7 (nr 576) om statlig inkomstskatt, m. m., jämte i

ämnet väckta motioner.

I en den 29 april 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 196, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt

2) förordning med bestämmelser om beräkning av den preliminära

skatten vissa år för aktiebolag m. fl.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras

följande.

I propositionen föreslås en av konjunkturpolitiska skäl betingad höjning

av den statliga inkomstskatten för vissa juridiska personer. Förslaget innebär

att skatten för aktiebolag höjes från 40 till 45 procent vid 1956 års

taxering och till 50 procent fr. o. m. 1957 års taxering. För ekonomiska föreningar

höjes skatten från 32 till resp. 36 och 40 procent. Den ökade skatten

skall preliminärt erläggas fr. o. m. uppbördsterminen i september 1955.

Genom den föreslagna höjningen beräknas statsskatten enligt 1956 års

taxering öka med ungefär 125 miljoner kronor och enligt 1957 års taxering

med omkring 250 miljoner kronor. Härav kan ca 200 miljoner kronor beräknas

inflyta under budgetåret 1955/56.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 52

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

10 §.

2 mom. Den statliga inkomstskatten

utgör:

a) för svenska aktiebolag, svenska

försäkringsanstalter som icke äro

aktiebolag samt sådana utländska

juridiska personer som ej beskattas

enligt 1 mom.:

fyrtio procent av den beskattningsbara

inkomsten, i den mån

skatten icke skall beräknas enligt

c) här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska

föreningar än sambruksföreningar

ävensom för sparbanker, sparbankernas

säkerhetskassa, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket

Sveriges stadshypotekslcassa,

hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan

och bostadskreditföreningar:
trettiotvå

procent av den beskattningsbara

inkomsten; *

2 mom. Den statliga inkomstskatten

utgör:

a) för svenska aktiebolag, svenska

försäkringsanstalter som icke

äro aktiebolag samt sådana utländska

juridiska personer som ej beskattas

enligt 1 mom.:

femtio procent av den beskattningsbara

inkomsten, i den mån

skatten icke skall beräknas enligt

d) här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska

föreningar än sambruksföreningar:

fyrtio procent av den beskattningsbara

inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas

säkerhetskassa, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,

svenska bostadskreditkassan

och bostadskreditföreningar:

trettiotvå procent av den beskattningsbara

inkomsten;

Senaste lydelse av 10 § 2 mom. ,se 1952: 378.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets

Nuvarande lydelse:

c) för försäkringsanstalter, i den

mån de driva livförsäkringsrörelse:

tio procent av den beskattningsbara

inkomsten; samt

d) för andra skattskyldiga än

dem som avses i 1 mom. eller under

a), b) eller c) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara

inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

under a) och c) här ovan

skall iakttagas att, därest försäkringsanstalt

driver jämväl annan

försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse,

skatten skall beräknas enligt

bestämmelsen under c) allenast

beträffande den del av anstaltens

beskattningsbara inkomst, som efter

förhållandet mellan den skattepliktiga

nettointäkten av livförsäkringsrörelsen

och anstaltens sammanlagda

skattepliktiga nettointäkt

belöper å livförsäkringsrörelsen.

betänkande nr 52 år 1955

Föreslagen lydelse:

d) för försäkringsanstalter, i den

mån de driva livförsäkringsrörelse:

tio procent av den beskattningsbara

inkomsten; samt

e) för andra skattskyldiga än dem

som avses i 1 mom. eller under a),

b), c) eller d) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara

inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna

under a) och d) här ovan

skall iakttagas att, därest försäkringsanstalt

driver jämväl annan

försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse,

skatten skall beräknas

enligt bestämmelsen under d) allenast

beträffande den del av anstaltens

beskattningsbara inkomst, som

efter förhållandet mellan den skattepliktiga

nettointäkten av livförsäkringsrörelsen

och anstaltens

sammanlagda skattepliktiga nettointäkt

belöper å livförsäkringsrörelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956, dock att i samband

därmed följande skall iakttagas.

1. Den statliga inkomstskatten skall vid 1956 års taxering samt vid

eftertaxering för år 1956 utgöra:

a) för svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter som icke äro

aktiebolag samt sådana utländska juridiska personer som ej beskattas enligt

10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt:

fyrtiofem procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten

icke skall beräknas enligt d) här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar:

trettiosex procent av den beskattningsbara inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,

svenska bostadskreditkassan och bostadskrcditföreningar:

trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

d) för försäkringsanstalter, i den mån de driva livförsäkringsrörelse:

tio procent av den beskattningsbara inkomsten; samt

e) för andra skattskyldiga än dem som avses i 10 § 1 mom. förordningen

om statlig inkomstskatt eller under a), b), c) eller d) här ovan:

femton procent av den beskattningsbara inkomsten.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) och d) här ovan skall

iakttagas att, därest försäkringsanstalt driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse, skatten skall beräknas enligt bestämmelsen

under d) allenast beträffande den del av anstaltens beskattningsbara

inkomst, som efter förhållandet mellan den skattepliktiga nettointäkten

av livförsäkringsrörelsen och anstaltens sammanlagda skattepliktiga nettointäkt

belöper å livförsäkringsrörelsen.

2. Vid eftertaxering för år 1955 eller tidigare år skola äldre bestämmelser

äga tillämpning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

5

2) Förslag

till

förordning med bestämmelser om beräkning av den preliminära skatten

vissa år för aktiebolag m.fl.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag,

andra utländska juridiska personer än oskifta dödsbon eller familjestiftelser

samt andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar

skola utöver den i hemortskommunen påförda preliminära B-skatt,

som förfaller till betalning under uppbördsterminerna i september och

november 1955 samt januari 1956, senast under uppbördsterminen erlägga

ytterligare preliminär skatt med belopp motsvarande tjugu procent av den

i hemortskommunen under uppbördsterminen till betalning förfallande

skatten avrundad nedåt till helt hundratal kronor.

Vad nu sagts skall ej gälla, då i anledning av jämkning eller preliminär

taxering ny debetsedel utfärdas och den därå upptagna skatten förfaller

till betalning första gången under någon av förenämnda uppbördsterminer.

I sådant fall skall den i den preliminära skatten ingående statliga inkomstskatten

beräknas för annan svensk ekonomisk förening än sambruksförening

till trettiosex procent av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara

inkomsten och för annan i föregående stycke avsedd skattskyldig till

fyrtiofem procent av motsvarande inkomst. Därvid skall å debetsedeln antecknas

att den skattskyldige icke är pliktig att enligt föregående stycke

erlägga preliminär skatt utöver det å debetsedeln angivna beloppet.

2 §•

Det åligger länsstyrelsen eller, i stad med egen uppbördsförvaltning, den

lokala skattemyndigheten att å kreditkort avseende preliminär skatt för i

1 § första stycket angiven skattskyldig verkställa den uppräkning av debiterat

belopp, som svarar mot vad den skattskyldige har att enligt nämnda

stadgande erlägga såsom ytterligare preliminär skatt. 3

3 §•

För skattskyldig, varom i 1 § förinäles, skall preliminär B-skatt, som

eljest skolat beräknas enligt 13 § första stycket uppbördsförordningen, för

år 1956 utgå med belopp motsvarande den slutliga skatten enligt 1955 års

taxering, ökad med tjugufem procent av den däri ingående statliga inkomstskatten,

samt för år 1957 med belopp motsvarande den slutliga skatten

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

enligt 1956 års taxering, ökad med tio procent av den däri ingående statliga

inkomstskatten. Därvid skall dock i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt,

ersättningsskatt eller sådan i uppbördsförordningen icke

omnämnd skatt eller avgift, vilken påförts jämlikt bestämmelse i annan

författning.

4 §•

Det åligger lokal skattemyndighet att under senare hälften av juli 1955

lämna i 1 § första stycket omförmäld skattskyldig skriftlig underrättelse

om vad den skattskyldige enligt samma stadgande har att iakttaga.

5 §.

Vad i denna förordning stadgas har ej avseende å försäkringsanstalter,

som uteslutande driva livförsäkringsrörelse.

6 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda de närmare föreskrifter, som kunna finnas

erforderliga för tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 538 av herr Iiuss m. fl. samt II: 669

av herrar Dahlén och Braconier, vari hemställts, »att riksdagen beträffande

den föreslagna ändrade lydelsen av 10 § 2 mom. förordningen den

26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt i vad avser stycket b) måtte

besluta att bestämmelsen måtte få följande lydelse: ’b) för andra ekonomiska

föreningar än sambruksföreningar och studentkårs kreditkassa

och annan därmed jämförlig kreditkassa’ och att motsvarande ändring

göres i de föreslagna övergångsbestämmelserna; samt alternativt, om detta

yrkande icke bifalles, b) ändras på ovan föreslaget sätt, dels c) kompletteras

med ’---— studentkårs kreditkassa och annan därmed jämförlig

kreditkassa’ jämte motsvarande komplettering av övergångsbestämmelserna»

;

II) de likalydande motionerna I: 539 av herr Oblon m. fl. och II: 668

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj :ts proposition nr 196 med förslag om höjd beskattning för aktiebolag

och ekonomiska föreningar m. fl. juridiska personer»; samt

III) de likalydande motionerna I: 541 av herr Ewcrlöf m. fl. och II: 671

av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955 7

»1) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl.

Maj :t förelägger höstriksdagen förslag om upphävande av förordningen

om investeringsavgift för år 1955 och av förordningen om avgift vid investering

i motorfordon för år 1955 (särskild investeringsavgift) samt

2) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 196.»

Till behandling i detta sammanhang har jämväl upptagits de vid riksdagens

början väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 108 av herrar Öhman och Helmer Persson samt II: 140

av herr Hagberg i Stockholm m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta höja den statliga inkomstskatten för svenska aktiebolag m. fl. från

40 till 50 procent».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 108, I: 538, II: 668 och II: 671.

Representanter för vissa av näringslivets huvudorganisationer har på

begäran beretts tillfälle att inför utskottet framföra sina synpunkter på

den föreliggande frågan. I samband därmed har till utskottet överlämnats

en den 12 maj 1955 dagtecknad skrift, vari dessa synpunkter sammanfattats.

Till stöd för de i propositionen framlagda förslagen har departementschefen

i ovannämnda statsrådsprotokoll anfört följande.

»Vid anmälan tidigare denna dag av frågan om komplettering av riksstatsförslaget

för budgetåret 1955/56 och vissa därmed sammanhängande

spörsmål har jag lämnat en ingående redogörelse för det rådande ekonomiska

läget samt angivit vilka åtgärder som med hänsyn härtill bör vidtagas.

En av dessa åtgärder är en höjning av skatten å aktiebolag och ekonomiska

föreningar. Angående motiven för denna åtgärd hänvisar jag här

till vad jag därvid anförde.

Principen för en höjning av bolagsskatten synes böra vara att företagen

ålägges att fr. o. in. andra halvåret 1955 inbetala en högre skatt än som

med nuvarande regler ifrågakommer. Detta blir fallet om en högre bolagsskatt

beräknas fr. o. m. 1956 års taxering samtidigt som skyldighet införes

för företagen att erlägga den högre skatten redan vid preliminärskatteuppbörden

under senare hälften av uppbördsåret 1955—56.

Innan jag övergår att närmare ange hur bestämmelserna synes böra utformas

må erinras om följande.

Den statliga inkomstskatten för juridiska personer utgår enligt bestämmelserna

i 10 § 2 mom. förordningen om statlig inkomstskatt efter följande

grunder.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

För svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter, som inte är aktiebolag,

samt andra utländska juridiska personer än oskifta dödsbon och

familjestiftelser utgör skatten 40 procent av den beskattningsbara inkomsten.

För andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar, sparbanker,

sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank,

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska

bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar utgör skatten 32 procent

av den beskattningsbara inkomsten.

Beträffande försäkringsanstalter, i den mån de driver livförsäkringsrörelse,

utgör skatten 10 procent av den beskattningsbara inkomsten.

För ideella föreningar och andra förut inte nämnda juridiska personer

utgår den statliga inkomstskatten med 15 procent av den beskattningsbara

inkomsten.

Beträffande försäkringsanstalt, som driver jämväl annan försäkringsrörelse

än livförsäkringsrörelse, beräknas skatten efter 10 procent allenast

beträffande den del av anstaltens beskattningsbara inkomst, som efter

förhållandet mellan den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelsen

och anstaltens sammanlagda skattepliktiga nettointäkt belöper å livförsäkringsrörelsen.

Vad härefter angår frågan vilka juridiska personer, som bör bli föremål

för den skärpta skatten, synes uppenbart att denna skärpning bör gälla

svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar med undantag för sambruksföreningar.

Dock synes försäkringsföretag, som driver livförsäkringsrörelse

eller ock sådan rörelse vid sidan av annan försäkringsrörelse, böra

undantagas från skattehöjning i avseende å inkomsten av livförsäkringsrörelsen.

Skattehöjningen bör vidare — med det undantag som framgår av

vad nyss sagts — avse svenska försäkringsanstalter, som inte är aktiebolag,

samt de utländska juridiska personer, som beskattas efter samma grunder

som aktiebolag, övervägande skäl torde tala för att inte höja skatten för

sparbanker och övriga nu inte särskilt omnämnda juridiska personer.

För att ernå den från konjunkturpolitisk synpunkt avsedda effekten

med en skärpt statsskatt bör höjningen inte sättas lägre än till 25 procent

av den enligt nuvarande regler utgående skatten. Detta skulle innebära en

höjning av skattesatsen för aktiebolag och därmed jämställda skattskyldiga

från 40 till 50 procent samt för ekonomiska föreningar från 32 till 40 procent.

Dessa höjda skattesatser bör fastställas att gälla fr. o. m. 1957 års

inkomsttaxering. Vad angår 1956 års taxering synes skattesatsen böra bestämmas

till 45 resp. 36 procent, nämligen med hänsyn till att det ökade

preliminärskatteuttaget bör ske först fr. o. m. fjärde uppbördsterminen i

september 1955.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955 9

Jag torde härefter få övergå att beröra frågor av i huvudsak uppbördsteknisk

natur.

Nu ifrågavarande skattskyldiga erlägger den preliminära skatten såsom

B-skatt. Denna är av myndigheterna på förhand uträknad och angiven på

debetsedlarna. Enligt huvudregeln upptages preliminärskatten till samma

belopp, som påförts såsom slutlig skatt enligt nästföregående års taxering.

I vissa fall, såsom då den skattskyldige med hänsyn till emotsedda ändrade

inkomstförhållanden avgivit s. k. preliminär självdeklaration, är B-skatten

uträknad enligt annan och mera exakt grund. Den debiterade preliminärskatten

förfaller till betalning med lika belopp under de sex uppbördsterminerna

i mars, maj, juli, september och november samt januari påföljande

år.

Såsom förut framhållits bör den högre skatten inbetalas preliminärt och

med början från och med uppbördsterminen i september detta år. Av tekniska

skäl torde inte böra ifrågakomma att omdebitera preliminärskatten

för 1955 och utfärda nya debetsedlar för senare hälften av uppbördsåret.

I stället torde böra förfaras sålunda, att företagen ålägges att vid uppbördsterminerna

i september och november 1955 samt januari 1956 inbetala —

utöver de belopp som enligt debetsedeln då förfaller till betalning — ytterligare

20 procent av nämnda belopp. Det må framhållas att på den vid

debetsedeln fogade skatteanvisning, som vid den särskilda uppbördsterminen

användes, finnes en tom rad för tilläggsbetalning, å vilken rad företaget

har att anteckna det tillkommande beloppet. Av praktiska skäl torde

böra föreskrivas att det ytterligare skattebeloppet beräknas på det å skatteanvisningen

angivna, jämkat nedåt till helt hundratal kronor. Om sålunda

beloppet å slcatteanvisningen är t. ex. 4 511 kronor, uträknas tillägget till

20 procent av 4 500 kronor, alltså till 900 kronor. Å anvisningen summeras

beloppen 4 511 kronor och 900 kronor, varefter inbetalas 5 411 kronor.

Uppräkningen med 20 procent ger ett i stort sett korrekt resultat i det fall,

då den kommunala utdebiteringen är 10 kronor per skattekrona. Vid annan

kommunal utdebitering kan tillägget bli något för högt eller för lågt.

Detta torde dock sakna nämnvärd betydelse, då fråga endast är om preliminär

skatt, vilken tillika enligt gällande regler beräknas i hög grad

schablonmässigt. Möjlighet finnes f. ö. till jämkning av preliminärskatten

i särskilda fall. Har jämkning skett eller utfärdas av annan anledning ny

preliminärdebetsedel, bör den statliga inkomstskatten uträknas med tilllämpning

av den högre skattesatsen.

Vidare bör föreskrivas alt myndigheterna skall i sina redovisningshandlingar

räkna upp den för 1955 debiterade B-skatten med det belopp som

den skattskyldige har att ytterligare erlägga. Härav följer att om den skattskyldige

underlåter att öka sina inbetalningar på föreskrivet sätt, han

omedelbart blir restförd för den bristande inbetalningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

Till samtliga nu ifrågavarande skattskyldiga bör i god tid utgå meddelanden

om vad de har att iakttaga.

Vad härefter angår preliminärskatten för 1956 bör denna redan å B-skattesedlarna

upptagas till det högre beloppet. En särskild föreskrift härom

erfordras och denna bör innebära att för normalfallen den statliga inkomstskatt,

som ingår i 1956 års B-skatt, skall beräknas till 125 procent av

den statliga inkomstskatten enligt 1955 års taxering.

I avseende å 1957 års B-skatt erfordras en specialregel av innebörd att

den statliga inkomstskatt, som skall ingå i preliminärskatten, i normalfallen

skall beräknas till 110 procent av den i 1956 års slutliga skatt ingående

statliga inkomstskatten.

Det må tilläggas, att vid återgång till nu gällande skattesatser särskilda

uppbördsföreskrifter får övervägas.

Inom finansdepartementet har verkställts vissa beräkningar angående

den ökning av inkomstskatten för de närmaste åren, som den ifrågasatta

skattehöjningen kan antagas medföra. Vid en skattesats av 40 procent för

aktiebolag och 32 procent för ekonomiska föreningar har skatten i anledning

av 1956 års taxering beräknats bli resp. 1 150 miljoner och 32 miljoner

kronor samt vid 1957 års taxering resp. 1 200 miljoner och 33 miljoner

kronor. Höjes skattesatsen till 50 procent för aktiebolag och 40 procent för

ekonomiska föreningar skulle härav följa att den uträknade skatten blev

på grund av 1956 års taxering resp. 1 440 miljoner och 40 miljoner kronor

samt på grund av 1957 års taxering resp. 1 500 miljoner och 41 miljoner

kronor. Det sagda skulle innebära en ökad skatt enligt 1956 års taxering

för aktiebolag med 290 miljoner kronor och för ekonomiska föreningar

med 8 miljoner kronor samt enligt 1957 års taxering för aktiebolag med

300 miljoner kronor och för ekonomiska föreningar med 8 miljoner kronor.

Dessa beräkningar bygger på verkställda uppskattningar angående inkomstutfallet.

Det erinras emellertid om att skatten vid 1956 års taxering

i det föregående föreslagits för aktiebolag till 45 procent och för ekonomiska

föreningar till 36 procent. Detta reducerar merskatten enligt 1956

års taxering med ca 145 miljoner kronor för aktiebolag och med ca 4

miljoner kronor för ekonomiska föreningar. Den sammanlagda skattehöjningen

skulle följaktligen bli omkring 150 miljoner kronor i anledning av

1956 års taxering och 310 miljoner kronor i anledning av 1957 års taxering.

Det är inte uteslutet att en höjning av skatteprocenten kan föranleda företagen

till större vinstregierande dispositioner än som eljest skulle ifrågakommit.

I vilken omfattning detta kan komma att ske är svårt att bedöma.

Därest det i prop. nr 100/1955 framlagda förslaget till ändrad företagsbeskattning

antages, kommer å andra sidan möjligheterna till dispositioner

av nyss antytt slag att minska. Det torde likväl inte böra ifrågakomma att

beräkna skatteökningen till högre belopp än 125 miljoner kronor i anled
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 är 1955 11

ning av 1956 års taxering och 250 miljoner kronor i anledning av 1957 års

taxering. Av den ökade statsskatten kan i runt tal 200 miljoner kronor beräknas

inflyta under budgetåret 1955/56.

Det må anmärkas, att vid en återgång till nu gällande skattesatser särskilda

bestämmelser bör meddelas i syfte att förhindra att skattskyldig

genom omläggning av räkenskapsår erhåller inte avsedda skattelättnader.»

Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:108 och 11:140 har till stöd för

det i motionerna framförda yrkandet hänvisats till den motivering, som

anförts i motionen I: 107 i anledning av proposition nr 36 till innevarande

års riksdag. Sistnämnda motion behandlades i utskottets betänkande nr 5,

till vilket må hänvisas.

I de likalydande motioner nal: 538ochII:669 har anförts bl. a.,

att något enskilt vinstintresse icke förekomme i studentkårs kreditkassa

och annan därmed jämförlig kreditkassa samt att utdelningen vore begränsad

till vissa kollektiva medlemmar, studentkårer och studentnationer,

vilka på sina insatsbelopp erhölle en utdelning som med endast V* procent

överstege sparbankernas inlåningsränta. Motionärerna har vidare framhållit,

att kassornas räntemarginal vore utomordentligt knapp, för de statsearanterade

studie- och akademikerlånen endast V4 procent, övertygande

Q

skäl kunde enligt motionärernas mening knappast föreligga för att kreditkassornas

arbete skulle ytterligare försvåras genom den i propositionen

även för dem föreslagna skärpningen av den statliga inkomstskatten.

Motionärerna i de likalydande motionerna 1:5 3 9 och 11:668

har anfört, att den föreslagna skattehöjningen mot bakgrunden av tidigare

uttalanden från statsmakternas sida måste betecknas som ett klart avsteg

från deklarerade intentioner. Motionärerna erinrar om att då den nuvarande

skattesatsen år 1947 fastställdes till 40 procent mot tidigare 32, detta skedde

under uttrycklig hänvisning till den då gällande fria avskrivningsrätten.

1949 års skatteutredning hade betonat, att frågan om bolagsskattens höjd

väsentligen vore sammankopplad med bolagens möjligheter att skattefritt

bilda dolda reserver samt att för det fall bolagens rätt till avskrivning å inventarier

eller till nedskrivning av lager skulle bli väsentligt beskuren på

ett mera varaktigt sätt, frågan om beskattningens höjd då torde få tagas

under omprövning. Det framlagda förslaget om nya regler för företagsbeskattningen

innebure enligt motionärerna en skärpning av de ursprungligen

som tillfälliga betecknade inskränkningarna i den fria avskrivningsrätten och

i rätten till nedskrivning av varulager. Med hänsyn till tidigare utfästelser

borde detta närmast ha föranlett ett förslag från departementschefens sida

om en sänkning av skattesatsen. Det vore därför helt naturligt att man sa

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

sent som i företagsbeskattningskommitténs betänkande liksom i propositionen

nr 100 diskuterat frågan om en eventuell sänkning av bolagsskatten;

frågan om en höjning hade uppenbarligen ansetts sakna all aktualitet.

Kommittén hade ansett sig böra avvisa variationer i skattesatsen som konjunkturpolitiskt

medel, och departementschefen hade inte anmält någon

avvikande mening. Det nu framlagda förslaget om omedelbar höjning av

bolagsskatten belyste därför den planlöshet och villrådighet, som enligt

motionärerna i allt högre grad kommit att känneteckna regeringens ekonomiska

politik. Motionärerna anslöte sig till ståndpunkten, att en tillfällig

höjning av skattesatsen för företagen vore en för konjunkturpolitiska syften

föga lämplig åtgärd, som kunde minska obenägenheten att göra utgifter

och därför på kort sikt verka inflationsdrivande. Under den närmaste framtiden

skulle man få staplade på varandra sådana skattepolitiska åtgärder

som den föreslagna skattehöjningen, de nya reglerna för avskrivning å

maskiner och andra inventarier samt en allmän investeringsavgift. Detta

kunde svårligen vara ändamålsenligt, och tillräckliga motiv för en dylik

politik kunde enligt motionärernas mening inte finnas med hänsyn till

rådande konjunkturläge. Denna uppfattning styrktes av företagens behov

av såvitt möjligt fasta skatteregler, som skapade hållbarast möjliga bas

för ekonomisk planering. En mera stabil skattepolitik gagnade i längden

företagens utvecklingsmöjligheter och motståndskraft mot konjunkturpåfrestningar

och därmed även de anställda.

Liknande synpunkter har anförts i de likalydande motionerna

1:541 och 11:671, i vilka erinrats om att våra möjligheter att möta

en allt hårdare internationell konkurrens förutsatte, att vi inte komme efter

i fråga om rationell produktion och distribution eller de ekonomiskt-politiska

förutsättningarna härför. Det vore inte möjligt att driva en intern

politik av direkta ingrepp, om man måste samarbeta och konkurrera med

en liberaliserad omvärld. De nu redovisade rubbningarna i ekonomin och

riskerna för prisstabilitet och sysselsättning vore endast synliga uttryck

för en sedan tio år grundläggande kris i vår ekonomi, under vilken tid

en ekonomisk politik drivits efter i princip samma uppläggning som den

vilken nu deklarerades. Den i och för sig betydelsefulla omställningen till

en mera obunden penning- och räntepolitik vore inte nog för att förändra

detta omdöme. Vad som nu enligt motionärernas mening måste komma

till stånd vore en fri ekonomisk politik enligt av motionärerna närmare angivna

riktlinjer. Dessa vore bland annat en aktiv penningpolitik med rörlig

ränta, en successiv och målmedveten skattesänkning för fysiska personer,

en förbättring av det frivilliga sparandets allmänna villkor tillika med speciella

sparfrämjande åtgärder, avståndstagande från tvångssparande eller

en politik som ledde dithän samt beträffande företagsbeskattningen en avveckling

av investeringsavgiften, en anpassning av avskrivnings- och lager
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

värderingsreglerna efter företagsmässiga hänsyn och fastställande av sådan

skattesats som gynnade en stigande produktion till lägsta möjliga kostnad.

Vidare tillkomme, att eu konkurrensvänlig atmosfär måste skapas genom

avveckling av regleringarna på kreditmarknaden och prisområdet, att bostadspolitiken

måste omprövas i riktning mot större realism och smidighet

så att en press nedåt på bostadskostnaderna kunde uppstå, att räntabilitetskravet

borde mera tillgodoses i den offentliga sektorns verksamhet, där

även en väsentligt mycket hårdare kostnadskontroll måste tillämpas, att

det offentliga utgiftsläget måste sänkas också genom en begränsning av

den offentliga verksamhetens omfattning samt att bestämmelserna för

sedelutgivningen utformades på sätt som omöjliggjorde för staten att finansiera

utgifter genom ökad sedelutgivning. — Mot bakgrunden av denna

allmänna uppfattning måste det framlagda förslaget om höjd vinstbeskattning

avvisas. Det utginge från den ohållbara föreställningen, att om åtstramande

åtgärder inte kunde sättas in mot en sida av samhällsekonomin,

man utan vidare kunde flytta över dem så att de riktade sig mot en annan.

Detta hade skett utan föregående utredning eller remissförfarande. — Följderna

av en höjning av skattesatsen i enlighet med propositionens förslag

ovanpå tidigare föreslagna eller beslutade skatteskärpande åtgärder måste

givetvis få mycket menliga följder för vårt näringsliv, särskilt beträffande

företag som arbetade med utländsk konkurrens. I många fall torde det

bli omöjligt för exporterande företag att få avsättning för sina produkter.

Resultatet härav måste bli en minskad produktion med åtföljande sysselsättningssvårigheter.

— Särskild uppmärksamhet förtjänade det förhållandet

att den föreslagna höjningen intagits i de ordinarie skatteförfattningarna.

Man hade därför anledning fråga sig, om avsikten verkligen vore att

göra skärpningen provisorisk.

I den till utskottet ingivna skriften från vissa av näringslivets organisationer

framhålles bland annat, att just de från ekonomisk utvecklingssynpunkt

skadliga åtgärder, vilka man hade kunnat undvika genom en på ett

tidigare stadium genomförd smidig omläggning av politiken, nu blivit aktuella

och delvis redan vidtagna. Det vore anmärkningsvärt att åtgärderna

i så hög grad kommit att rikta sig mot näringslivets investeringar. Så vore

fallet med kreditåtstramningen och räntehöjningen, med investeringsavgiften,

byggnadstil]ståndsgivningen samt de nya reglerna för företagsbeskattningen.

Enär de aktuella tendenserna till alltför stor efterfrågan i

samhället i första hand sammanhängde med konsumtionsutvecklingen, vittnade

åtgärdernas koncentration till det privata investeringsområdet om

brist på balans i den ekonomiska politiken, så mycket mer som de generella

subventionerna på bostads- och jordbruksområdet alltjämt innebure en

direkt stimulans åt konsumtionen. — Redan utan hänsynstagande till åtstramningen

i de permanenta reglerna för företagsbeskattningen bleve

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

skattebelastningen på företagen genom den i propositionen nr 196 föreslagna

skärpningen orimligt hög, för aktiebolagen inte mindre än 56 procent

av den beskattningsbara inkomsten vid en kommunal utdebitering av

12 kronor. Lades därtill den skatteskärpning som för vissa företag bleve

följden av en framtvungen uppskrivning av varulagren under den därför

förutsatta övergångstiden, nådde man upp till skattesatser av rent konfiskatorisk

karaktär. Enligt en till skrivelsen fogad bilaga skulle den effektiva

skattebelastningen för välkonsoliderade företag kunna komma att utgå med

mellan 61 och 77 procent och understundom med ännu högre procenttal.

En sådan straffskatt på företag som i fullt samförstånd med taxeringsmyndigheterna

använt de konsolideringsmöjligheter, gällande lag och praxis

medgivit, vore icke rimlig och skulle i hög grad accentuera de skadeverkningar,

särskilt ur produktivitets- och konkurrenssynpunkt, som vore förbundna

med en alltför tyngande företagsbeskattning. Skadeverkningarna

skulle inte minst komma till uttryck i ökade svårigheter för företagen att

tillgodose sitt kapitalbehov genom att utbjuda aktier till nyteckning. —

Den föreslagna höjningen av vinstbeskattningen kunde ej väntas motverka

de i dagens läge aktuella inflationstendenserna, vilka främst återfunnes

på konsumtionssidan. Först på längre sikt kunde vissa indirekta verkningar

på konsumtionen erhållas genom driftsinskränkningar och investeringsminskningar

inom företagssektorn. Dessa verkningar vore å andra sidan

oroande genom sin produktionshämmande karaktär. För att skapa balans

mellan tillgång och efterfrågan borde man nu i stället söka befordra produktionen.

Den föreslagna höjningen av skattesatserna ginge således stick

i stäv mot det för dagen aktuella konjunkturpolitiska syftet.

Utskottets yttrande

I den förevarande propositionen nr 196 har framlagts förslag om en av

konjunkturpolitiska skäl betingad höjning av den statliga inkomstskatten

för vissa juridiska personer. Förslaget innebär att skatten höjes för aktiebolag

från nuvarande 40 till 45 procent vid 1956 års taxering och 50 procent

fr. o. m. 1957 års taxering samt för ekonomiska föreningar från nuvarande

32 till resp. 36 och 40 procent. Den statsfinansiella effekten härav

beräknas bli en ökning av statsskatten enligt 1956 års taxering med ungefär

125 miljoner kronor och enligt 1957 års taxering med omkring 250

miljoner kronor, varav i runt tal 200 miljoner kronor kan väntas inflyta

under budgetåret 1955/56.

Såsom motivering för den föreslagna, provisoriska skärpningen av vinstbeskattningen

har departementschefen i propositionen nr 190 angående

komplettering av riksstatsförslaget för 1955/56 anfört, att en dylik skärpning

låge i linje med det tidigare redovisade behovet av en ytterligare dämpning

av expansionstendenserna i näringslivet. Departementschefen erinrar

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

om att genom de ändrade regler för företagsbeskattningen — som numera

antagits av riksdagen — minskades företagens möjligheter att i högkonjunktur

genom anstånd med beskattningen av den faktiska årsvinsten vinna

likviditetsförstärkningar. De nya reglerna tillskapade även genom sin konstruktion

förutsättningar för en av konjunkturläget betingad variation i

utrymmet för vinstreglerande dispositioner eller med andra ord för ett

system varigenom underlaget för skatteberäkningen kunde i viss omfattning

varieras. Företagsbeskattningskommittén hade framhållit, att det

kunde befinnas erforderligt i vissa lägen med ytterligare åtstramningar och

hade bland annat pekat på att tillfälliga modifikationer i avskrivningsreglerna

kunde göras samt på möjligheten att motverka lagerökningar genom

ett tillfälligt avsteg från rätten att nedskriva sådana.

Åtgärder av nu antytt slag — ensamma eller i förening med tillfälliga

jämkningar av skattesatsen — kunde, enligt vad departementschefen vidare

anfört, utgöra grundvalen för ett system innefattande en av konjunkturväxlingarna

betingad rörlig vinstbeskattning. Med ett sådant system läte

sig investeringsfondinstitutet i sin nya utformning väl förena. I den mån

företagen vid skärpta skatteregler ville i viss omfattning undgå de direkta

verkningarna härav genom skattefria avsättningar till investeringsfond,

innebure detta endast en ur samhällsekonomisk synpunkt önskvärd utveckling.

Departementschefen framhåller slutligen, att hela detta frågekomplex

erfordrade närmare överväganden med sikte på att mera konkret angiva

konstruktionen av tänkbara system och möjligheterna att lagstiftningsvägen

fastlägga principerna härför. Det vore avsikten att snarast vidtaga en

undersökning av dessa spörsmål med sikte på att resultatet kunde föreläggas

riksdagen till hösten. När man vid detta senare tillfälle närmare kunde

bedöma olika alternativa lösningar vore det möjligt att andra åtgärder på

vinstbeskattningens område än den, som för dagen måste väljas, framstode

som mera ändamålsenliga. Vidare kunde i detta sammanhang tillläggas,

att frågan om konjunkturpolitiska åtgärder på vinstbeskattningens

område självklart borde komma under bedömande av den i finansplanen

förutskickade kommittén för bearbetning av arbetsresultaten från 1951 års

penningvärdeundersökning. Denna utrednings arbete komine dock att få

en mera långsiktig karaktär.

Utskottet, som vid sin bedömning av den förevarande propositionen tagit

fasta på den provisoriska karaktären av den föreslagna höjningen av inkomstskatten

för vissa juridiska personer, kan lör sin del ansluta sig till

den av departementschefen redovisade uppfattningen om behovet av en

dylik åtgärd i nuvarande läge. Med de starka inflationistiska spänningar

som för närvarande synes råda i den svenska samhällsekonomin och varom

den nyligen framlagda reviderade nationalbudgeten enligt utskottets me
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

ning vittnar, anser utskottet det motiverat att de på senare tid vidtagna

åtgärderna i kreditåtstramande syfte kompletteras med en tillfälligt skärpt

vinstbeskattning. Härigenom nås främst, att de med kreditrestriktionerna

avsedda verkningarna erhålles även inom den del av företagsamheten, som

till följd av den gynnsamma konjunkturen uppnått en hög likviditet och

sålunda inte i nämnvärd grad kan väntas ompröva sitt utgiftsprogram med

anledning av åtstramningen på penning- och kapitalmarknaden.

Utskottet har tidigare tagit ställning till en sådan omläggning av de permanenta

reglerna för företagsbeskattningen som är avsedd att bättre anpassa

denna till en konjunktur^jämnande ekonomisk politiks krav. Full effekt i

detta hänseende uppnår de nya reglerna emellertid först sedan den beslutade

övergångstiden gått till ända och reglerna varit i kraft under viss

tidrymd. Det har vidare förutsatts, att företagsbeskattningen i särskilt tillspetsade

konjunkturlägen kan behöva modifieras eller kompletteras. Bland

möjligheterna därvidlag har pekats på investeringsavgift, tillfälliga inskränkningar

i rätten till avskrivning å nyanskaffade inventarier och särskilda

bestämmelser mot lagerökningar. I det nuvarande läget med rådande

inflationsrisker delar utskottet departementschefens mening att den erforderliga

skärpningen av företagsbeskattningen —- utöver den som följer

av investeringsavgiften — bör genomföras i form av en tillfällig höjning av

skattesatsen. Annat alternativ till en omedelbar skärpning av vinstbeskattningen

torde i själva verket för dagen inte finnas.

I propositionen nr 190 angående komplettering av riksstatsförslaget har

departementschefen förutskickat, att en undersökning av hithörande frågor

snarast möjligt skall verkställas, varvid konstruktionen av tänkbara system

skulle mera konkret angivas och möjligheterna prövas att lagstiftningsvägen

fastlägga principer härför. Även enligt utskottets mening bör en

aylik utredning komma till stånd. Då resultatet härav föreligger, torde en

förnyad prövning kunna ske av de lämpligaste vägarna för att uppnå en

sådan avvägning av företagsbeskattningen, att den konjunkturpolitiskt mest

önskvärda effekten erhålles. Redan med hänsyn härtill anser utskottet att

ställning icke nu bör tagas till frågan om varaktigheten av den föreslagna

provisoriska skärpningen av vinstbeskattningen; denna fråga är självfallet

jämväl beroende av det ekonomiska lägets framtida utveckling. Vidare finner

utskottet, liksom departementschefen, det önskvärt att hela problemet

om konjunkturpolitiska åtgärder på vinstbeskattningens område kommer

under bedömande av den i finansplanen förutskickade kommittén för bearbetning

av arbetsresultaten från 1951 års penningvärdeundersökning. Med

hänsyn till att kommitténs arbete måste få en långsiktig karaktär bör likväl

som nyss nämnts en mera omedelbar översyn av frågan komma till stånd.

Av det anförda framgår, att utskottet biträder det i föreliggande proposition

framlagda förslaget. Därmed har utskottet jämväl tagit ställning till

de motionsvis framställda yrkandena om avslag å propositionen. Vad vidare

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955 17

angår det i de likalydande motionerna I: 541 och II: 671 framförda yrkandet

om riksdagsskrivelse med begäran om förslag till höstriksdagen om upphävande

av förordningen om investeringsavgift för år 1955 och av förordningen

om avgift vid investering i motorfordon år 1955 vill utskottet

erinra om att dessa förordningar föreskrivits skola gälla endast för innevarande

år samt att förordningarna sålunda icke utan förnyat riksdagsbeslut

kan bli tillämpliga på förhållandena därefter. I enlighet med det nu

anförda avstyrker utskottet de likalydande motionerna 1:539 och 11:668

samt I: 541 och II: 671.

Med sitt ställningstagande till föreliggande proposition har utskottet även

tagit ståndpunkt till de likalydande motionerna I: 108 och II: 140, vari

yrkats höjning av den 40-procentiga skattesatsen. I den mån förevarande

motioner må anses innefatta yrkande, som icke blivit tillgodosett med propositionsförslaget,

avstyrker utskottet motionerna härutinnan.

Vad därefter angår den närmare utformningen av förevarande lagstiftning

har i de likalydande motionerna I: 538 och II: 669 framställts yrkande

av innebörd att studentkårs kreditkassa och annan därmed jämförlig kreditkassa

skall i skattehänseende jämställas med sambruksförening och att

skattesatsen sålunda skall utgöra 15 procent. I andra hand hemställer

motionärerna, att förevarande kreditkassor skall, i likhet med sparbanker

och därmed likställda juridiska personer, bibehållas vid nuvarande skattesats

av 32 procent. Utskottet kan givetvis i förevarande sammanhang icke

verkställa en omprövning av den relativa skattebelastningen för de med

motionerna avsedda kassorna. Ur synpunkten att i en tillfällig lagstiftning

av konjunkturpolitisk art såsom den nu förevarande undantagsregler bör

inskränkas till klart avgränsade fall, vilket torde gälla i fråga om den föreslagna

undantagsregeln för sparbankerna med flera institutioner, anser sig

utskottet ej heller kunna förorda bifall till det i de förevarande motionerna

I: 538 och II: 669 framställda andrahandsyrkandet. Utskottet vill därvid

tillägga, att den ökning i skattebelastningen, som med ett godtagande av

föreliggande författningsförslag kommer att inträda för de i motionerna

avsedda föreningarna, såvitt utskottet kunnat finna, icke för dem torde få

sådan ekonomisk betydelse att ett särskilt beaktande härav i den föreliggande

lagstiftningen kan anses uppväga intresset att upprätthålla regler,

som icke ger upphov till anspråk på liknande hänsynstaganden från andra

skattskyldiga.

Mot de föreslagna författningsbestämmelsernas innehåll bär utskottet

ingen erinran. Utskottet vill endast tillägga att syftet med de ifrågavarande

bestämmelserna, att skattehöjningen får omedelbar effekt, tillgodosetts på

så sätt att densamma skall beaktas vid beräkning av preliminärskatten från

och med septemberuppbörden innevarande år. Med hänsyn härtill bär höj
2

-Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 sand. Nr 52

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

ningen av skattesatserna såvitt avser 1956 års taxering begränsats till 45

respektive 36 procent. Den valda anordningen med en på angivet sätt höjd

preliminärskatt från och med fjärde uppbördsterminen i år och en skattesats

av 45 respektive 36 procent medför, att någon ökad skillnad mellan

preliminär och slutlig skatt enligt 1956 års taxering i princip ej skall behöva

uppkomma. Några särskilda regler för sådana skattskyldiga som har

annat räkenskapsår än kalenderår har i propositionsförslaget icke meddelats

och torde ej heller böra ifrågakomma.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte — med bifall till Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 196 samt med avslag å de likalydande

motionerna I: 539 av herr Ohlon m. fl. och II: 668

av herr Ohlin m. fl. ävensom de likalydande motionerna

I: 541 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 671 av herr Hjalmarson

m. fl., sistnämnda motioner såvitt i desamma yrkats avslag

å propositionen — antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom.

förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;

samt

2) förordning med bestämmelser om beräkning av den

preliminära skatten vissa år för aktiebolag in. fl.;

B) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 108 av herrar öhman

och Helmer Persson samt II: 140 av herr Hagberg i Stockholm

m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: 538 av herr Huss m. fl.

samt II: 669 av herrar Dahlén och Braconier, ävensom

3) de likalydande motionerna I: 541 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 671 av herr Hjalmarson in. fl. i vad de ej behandlats

under A),

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 19 maj 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 åt- 1955

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz*, Gustaf Elofsson,

Eriksson, Söderquist, Velander, Möller*, Bengtson* och Falk; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby*,

Sundström, Hagberg i Malmö, Sjölin, Vigelsbo, Allard, Kollberg, Kärrlander

och Henriksson.

* Icke närvarit vid justering av betänkande t.

Reservationer:

I) av herrar Spetz, Söderquist, Velander, Kristensson i Osby, Hagberg i

Malmö, Sjölin och Kollberg, vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

dels under punkten A),

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

1: 539 av herr Ohlon m. fl. och II: 668 av herr Ohlin

in. fl. samt de likalydande motionerna I: 541 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 671 av herr Hjalmarson m. fl., sistnämnda

motioner såvitt i desamma yrkats avslag å propositionen,

avslå Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 196,

dels ock under punkten B 3),

att riksdagen måtte, med bifall till motionerna I: 541 och

11:671 i vad de ej behandlats under A), i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t ville vid innevarande

års riksdags höstsession förelägga riksdagen förslag om

upphävande av förordningen den 11 februari 1955 (nr 19)

om investeringsavgift för år 1955 samt av förordningen den

11 februari 1955 (nr 21) om avgift vid investering i motorfordon

år 1955 (särskild investeringsavgift).

II) av herrar Spetz, Söderquist, Velander, Kristensson i Osby, Hagberg

i Malmö, Sjölin och Kollberg, vilka, för den händelse det i reservation nr I

framförda avslagsyrkandet icke skulle bifallas, med hänvisning till innehållet

i de likalydande motionerna I: 538 av herr Huss m. fl. samt II: 669

av herrar Dahlén och Braconier beträffande skattesatsen för studentkårs

kreditkassa under punkten A) hemställt,

att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 196 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 538 och II: 669,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

1) antaga det i propositionen framlagda förslaget till förordning

angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen

den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt

med de ändringar, som framgår av nedanstående såsom

reservanternas förslag betecknade lydelse.

Utskottets förslag Reservanternas förslag

10 §.

2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:

a) för svenska---—- — — här nedan:

b) för andra svenska ekonomiska

föreningar än sambruksföreningar:

fyrtio procent av den beskattningsbara

inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas

säkerhetskassa, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,

svenska bostadskreditkassan

och bostadskreditföreningar:

trettiotvå procent av den beskattningsbara

inkomsten;

dt för försäkringsanstalter--

b) för andra svenska ekonomiska

föreningar än sambruksföreningar

eller studentkårs kreditkassa och annan

därmed jämförlig kreditkassa:

fyrtio procent av den beskattningsbara

inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas

säkerhetskassa, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,

svenska bostadskreditkassan

och bostadskreditföreningar

samt studentkårs kreditkassa och

annan därmed jämförlig kreditkassa:
trettiotvå

procent av den beskattningsbara

inkomsten;

å livförsäkringsrörelsen.

Denna förordning — ---här nedan;

b) för andra svenska ekonomiska b) för andra svenska ekonomiska

föreningar än sambruksföreningar: föreningar än sambruksföreningar

eller studentkårs kreditkassa och an
-

trettiosex procent av den beskattningsbara

inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas

säkerhetskassa, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,

svenska bostadskreditkassan

och bostadskreditföreningar:

nan därmed jämförlig kreditkassa:

trettiosex procent av den beskattningsbara

inkomsten;

c) för sparbanker, sparbankernas

säkerhetskassa, Sveriges allmänna

hypoteksbank, Konungariket Sveriges

stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,

svenska bostadskreditkassan

och bostadskreditföreningar

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 52 år 1955

21

Utskottets förslag

Reservanternas förslag

samt studentkårs kreditkassa och

annan därmed jämförlig kreditkassa:
-

ningsbara inkomsten;

d) för försäkringsanstalter, — —

trettiotvå procent av den beskatt
-

trettiotvå procent av den beskattningsbara

inkomsten;

äga tillämpning.

2) antaga det i propositionen framlagda förslaget till förordning

med bestämmelser om beräkning av den preliminära

skatten vissa år för aktiebolag m. fl. med den ändring

av 1 §, som framgår av nedanstående lydelse:

1 §•

Svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag,

andra utländska juridiska personer än oskifta dödsbon eller familjestiftelser

samt andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar

eller studentkårs kreditkassa och annan därmed jämförlig kreditkassa

skola utöver ----hundratal kronor.

Vad nu —■ — — än sambruksförening eller studentkårs kreditkassa och

annan därmed jämförlig kreditkassa till trettiosex •— — -—- angivna beloppet.

av herr Gustaf Elof sson, som anfört följande:

Den i proposition nr 196 föreslagna höjda vinstbeskattningen kan från

vissa synpunkter ge anledning till tvekan. Sålunda anser jag det ovisst om

med den föreslagna åtgärden nås den effekt som enligt motiveringen för

densamma åsyftas. En förutsättning härför är enligt min mening, att det

klart säges ifrån att lagstiftningen skall ha tillfällig karaktär och sålunda

vara tidsbegränsad. Enligt min mening borde detta ha kommit till uttryck

i provisoriska bestämmelser med giltighet under ett år. Även om lagstiftningen,

sådan den föreligger, icke är till tiden begränsad, ger dock departementschefens

och utskottets motivering stöd för uppfattningen att åtgärden

är av tillfällig art i avbidan på en skyndsam utredning av hithörande frågor.

Jag har under sådana förhållanden ansett mig kunna ansluta mig till

utskottsmajoritetens ståndpunkt.

Särskilt yttrande

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:340 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 194 a1 i texten