Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade regler angående avdragsrält och skatteplikt beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer.

1955-11-15 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:56, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade regler angående avdragsrält och skatteplikt beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1955

i

Nr 56

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade regler angående avdragsrält och skatteplikt

beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 356 av herrar Näsgård och Lodenius samt II: 429 av herrar

Svensson i Stenkyrka och Johansson i Mysinge har hemställts, att riksdagen

måtte antaga sådan ändring i kommunalskattelagen beträffande avdragsrätt

och skatteplikt för medlemsavgifter till branschorganisationer vid inkomsttaxeringen,

som i Kungl. Maj :ts proposition nr 173 år 1949 föreslagits.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 429.

I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 50 har riksdagen vid

vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen

av de föreliggande motionerna.

Bland de för samtliga förvärvskällor gemensamma bestämmelserna i

20 § kommunalskattelagen ingår som huvudregel, att från bruttointäkterna

i en förvärvskälla skall avräknas »alla omkostnader under beskattningsåret

för intäkternas förvärvande och bibehållande». I nämnda paragraf anges

vidare, att avdrag icke må ske för »den skattskyldiges levnadskostnader och

därtill hänförliga utgifter». Punkt 1 av anvisningarna till samma paragraf

upptager den regeln, att till skattskyldigs levnadskostnader skall räknas,

bland annat, »avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar,

i vilka den skattskyldige är medlem». Samtidigt angives dock, att speciella

regler gäller beträffande avgifter, vilka av medlem i bostadsförening erlägges

till föreningen eller av delägare i bostadsaktiebolag till bolaget.

Vidare finnes i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen angivet, att

till andra föreningar än bostadsföreningar influtna medlemsavgifter icke är

att hänföra till skattepliktig inkomst.

På grundval av nu återgivna bestämmelser bar utbildats en praxis av

innebörd, bland annat, att medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande

sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid inkomsttaxeringen

för sina avgifter till ifrågavarande organisationer. Särskilt genom

några av regeringsrätten under senare är meddelade utslag, vari medlemmar

1 Iliiumg till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1955

i sammanslutningar av antytt slag förklarats icke lagligen berättigade till

avdrag för erlagda medlemsavgifter, ändå att avgifterna föranletts av vederbörandes

förvärvsverksamhet, har uppmärksamheten mera allmänt riktats

på de nuvarande bestämmelsernas innebörd.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 15 januari 1945 hemställde

Sveriges lantbruksförbund att åtgärder måtte vidtagas för införandet av

ändrade bestämmelser rörande beskattningen av årsavgifter till och mellan

ekonomiska föreningar samt likartade organisationer. Framställningen överlämnades

till 1944 års allmänna skattekommitté, som den 1 oktober 1946 i

skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet överlämnade en

promemoria rörande avdragsrätt och skattskyldighet för medlemsavgifter vid

taxering. Vid promemorian fanns fogat ett av kommittén utarbetat förslag

till vissa författningsändringar.

Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter har jämväl

vid några tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Här må

allenast erinras om bevillningsutskottets betänkande nr 33 till 1948 års riksdag,

vari utskottet — i anledning av väckta motioner (II: 42 och II: 295) —

underströk angelägenheten av att Kungl. Maj:t föreläde 1949 års riksdag

proposition med förslag till reglering av avdragsrätten och skattskyldigheten

för medlemsavgifter.

I propositionen nr 173 till 1949 års riksdag framlades förslag till ändrade

regler angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen,

vilket i princip var grundat på kommitténs förslag.

I propositionen föreslogs, att gällande bestämmelser — vilka som ovan antytts

innebär, att avdrag i allmänhet icke medgives för erlagda medlemsavgifter,

ändå att avgifterna föranletts av vederbörandes förvärvsverksamhet

— skulle ersättas av regler om rätt till avdrag för avgifter dels till sådana

föreningar, som bedriver verksamhet med huvudsakligt ändamål att främja

medlemmarnas ekonomiska intressen i viss förvärvskälla, dels ock till sådana

föreningar, som den skattskyldige måste tillhöra för att få utöva viss

förvärvsverksamhet eller utöva sådan verksamhet på visst sätt. Genom bestämmelser

av denna innebörd skulle de skattskyldiga bliva berättigade till

avdrag för avgifter bl. a. till branschorganisationer ävensom till fackföreningar

och arbetsgivareföreningar samt därmed jämförliga sammanslutningar.

I de fall, där föremålet för den av en förening bedrivna verksamheten icke

genomgående men väl till huvudsaklig del är sådant som nyss angivits,

avsågs avgiften skola vara i sin helhet avdragsgill; någon uppdelning av avgiften

i en avdragsgill och en icke avdragsgill del skulle sålunda icke ifrågakomma.

Samtliga föreningar, vilkas medlemmar ägde tillgodoföra sig avdrag för

erlagda avgifter, skulle enligt förslaget upptaga influtna avgifter såsom

skattepliktig inkomst. Föreningarna skulle vid inkomstberäkningen äga göra

avdrag för de med föreningsverksamheten förenade kostnaderna, däri inbe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 5<i ur l!)55 3

gripet vad till medlemmarna utbetalats vid konflikt å arbetsmarknaden eller

vid därmed jämförbara tillfällen. Härutöver föreslogs avdrag skola medgivas

för belopp, som avsattes till särskild fond att framdeles lagas i anspråk för

dylika utbetalningar.

Vad som vid konflikttillfällen utbetalades av förening till dess medlemmar,

skulle utgöra skattepliktig inkomst för mottagarna.

Propositionen jämte i ämnet väckta motioner behandlades av 1949 års bevillningsutskott

i dess vid höstsessionen avgivna betänkande nr 48, därvid

utskottet anförde bl. a. följande.

Det utmärkande för alla de föreningar, som med propositionen avses, är att

de, ehuru på olika sätt, biträda sina medlemmar i deras förvärvsverksamhet.

En avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för medlemsavgifter till sådana

föreningar finner utskottet principiellt välgrundad. Det är givetvis även en

angelägenhet av vikt, att den bristande likställighet i avdragshänseende,

som enligt nuvarande bestämmelser förefinnes mellan avgifter till fackföreningar

och därmed jämförliga tjänstemannasammanslutningar samt avgifter

till arbetsgivarföreningar, skall försvinna. Betydelsefullt är även att

avdrag skall kunna medgivas för avgifter till branschorganisationerna, av

vilka åtskilliga tillhöra jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Utskottet

anser fördenskull, att en avdragsrätt av i propositionen angivet slag bör genomföras,

såvida detta kan ske utan att alltför stora praktiska svårigheter

därigenom uppkomma.

Emellertid har utskottet vid behandlingen av den nu föreliggande propositionen

funnit tveksamt, huruvida en lagstiftning om avdragsrätt för medlemsavgifter

bör äga rum på det sätt, som föreslås i propositionen. Den närmaste

anledningen till utskottets betänkligheter mot förslaget är, att enligt

utskottets mening vissa svårigheter måste antagas uppkomma vid tillämpningen

av den nu ifrågasatta lagstiftningen. Dessa praktiska svårigheter bero

i främsta rummet därpå att de föreningar, vilka bär kunna komma i fråga,

äro av vitt skilda slag samt att det beträffande många av dem kan uppstå

tveksamhet, huruvida desamma med hänsyn till sitt ändamål och sin verksamhet

äro sådana, att de böra hänföras under denna lagstiftning. En ovisshet

på denna punkt måste givetvis komma att bereda olägenheter för såväl

de härav berörda föreningarna och deras medlemmar som beskattningsnämnderna

och skattedomstolarna. För de nämnda myndigheterna skulle

uppkomma ett avsevärt merarbete. Utskottet har därför ställts inför den

frågan, huruvida eu lagstiftning av förevarande slag skulle kunna lättare

genomföras, om det nu funnes ett centralt organ, som kunde lämna direktiv

till ledning vid tillämpningen i dessa fall.

Genom förhandenvaron av ett centralt direktivgivande organ skulle vissa

av de här uppkommande praktiska svårigheterna kunna undvikas. Den i

propositionen föreslagna metoden för beskattning av de till föreningarna inflytande

medlemsavgifterna skulle dock föranleda andra tillämpningssvårigheter,

vilka åtminstone i huvudsak ej kunde bliva undanröjda genom

tillkomsten av ett sådant organ. Utskottet åsyftar bär närmast beräkningen

av föreningarnas avdragsgilla omkostnader.

Beträffande föreningarnas avdragsrätt för omkostnader har departementschefen

anfört, att från avdragsrätt borde uteslutas omkostnader, vilka

vore att hänföra till sådana föreningens verksamhetsområden som icke

kunde anses vara av betydelse för medlemmarnas intäklsförvärv, samt vi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1955

dare de omkostnader, vilka väl hade samband med den verksamhet som

motiverat medlemmarnas avdragsrätt men vilka enligt allmänna regler bedömdes

såsom icke erforderliga omkostnader. Det kunde alltså understundom

bliva nödvändigt att göra en — måhända schablonmässig — uppdelning

av allmänna administrationskostnader o. d. på en avdragsgill och en

icke avdragsgill del. Departementschefen har i detta sammanhang erinrat

om att ifrågavarande föreningar i samband med anordnandet av kongresser

och möten för sina medlemmar eller på annat sätt ofta hade avsevärda

kostnader, vilka huvudsakligen åsyftade att bereda medlemmarna trevnad.

Mången gång torde det vara anledning att betrakta sådana omkostnader liksom

andra representationsutgifter såsom icke avdragsgilla. Även i andra

hänseenden kunde tvekan om en utgifts avdragsgillhet komma att råda.

Sålunda utgåve t. ex. vissa organisationer egna tidskrifter eller medlemsblad.

Vore syftet att lämna medlemmarna information i fackliga eller andra

spörsmål, borde kostnaden därför vara avdragsgill, vilket däremot icke

borde vara fallet, om tidskriften eller medlemsbladet vore ett rent förströelseorgan.

Understundom förelåge en kombination av bådadera, varvid eu

uppdelning av kostnaden i en avdragsgill och en icke avdragsgill del kunde

bliva erforderlig. Vore förströelsemomentet mera underordnat, torde det

dock av praktiska skäl vara försvarligt att bortse från detsamma. Frågan

om avdrag kunde medgivas för en av en förening anordnad utbildningskurs

eller liknande skulle enligt departementschefens mening bedömas ur synpunkten,

huruvida kursdeltagaren-medlemmen varit berättigad till avdrag,

därest han själv bekostat en motsvarande utbildning.

---— Att för föreningarna vid upprättandet av självdeklaration mången

gång måste uppkomma ovisshet om hur de avdragsgilla kostnaderna böra

beräknas är otvivelaktigt. Samma svårigheter skulle komma att föreligga

för taxeringsmyndigheterna vid granskningen av de avlämnade deklarationerna.

Måhända skulle efter tillkomsten av ett centralt organ, vilket kunde

lämna direktiv till ledning vid taxeringen jämväl i nu berört avseende, de

här uppkommande taxeringstekniska svårigheterna bliva något mindre än

som, därest den föreslagna lagstiftningen nu skulle genomföras, komme att

bliva fallet. Utskottet håller dock icke för sannolikt, att någon mera betydande

lättnad i dessa svårigheter skulle kunna vinnas genom tillkomsten

av ett centralt organ. Det bör i detta sammanhang beaktas, att genom den i

propositionen gjorda konstruktionen, enligt vilken de inflytande medlemsavgifterna

skola beskattas hos föreningarna såsom intäkt av rörelse, deklarationsplikten

för sådan intäkt i allmänhet komme att fullgöras av personer,

vilka icke ha någon förfarenhet i fråga om behandlingen av hithörande

spörsmål.

Utskottet har i sakens nuvarande läge icke möjlighet att uttala någon

uppfattning om på vad sätt dessa praktiska svårigheter och andra sådana,

vilka äro förbundna med förslaget, skola kunna undvikas. Emellertid har

utskottet vid sina överväganden i ämnet fått ett starkt intryck av att förenklingar

i den föreslagna metoden äro önskvärda, om den ifrågasatta avdragsrätten

för medlemsavgifter över huvud taget skall kunna genomföras.

Utskottet är väl medvetet om att en mera förenklad beskattningsmetod —

i synnerhet för den händelse vissa föreningar på sätt föreslagits av 1944 års

allmänna skattekommilté icke alls skulle bliva beskattade för inflytande avgifter

— innebär risker för att medel, som användas för ändamål vilka ligga

utanför föreningarnas egentliga verksamhet, kunna bliva obeskattade. Trots

detta skulle emellertid utskottet anse önskvärt, att Kungl. Maj:t ville vid den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1!)55 5

fortsatta behandlingen av ärendet, som av utskottet nu föreslås, taga undei

övervägande, huruvida på ett eller annat sätt nagra ef tergiftei kunna göi as

från den i propositionen föreslagna mera noggranna regleringen i syfte att

erhålla bestämmelser, vilka äro lättare att tillämpa för såväl de därav berörda

föreningarna som taxeringsmyndigheterna. För egen del vill utskottet

närmast se detta problem som en avvägningsfråga, vid vars lösning hansyn

bör tagas till alla de intressen, vilka här kräva beaktande. Vid ett sådant

bedömande bör även storleksordningen av dessa olika intressen ägnas uppmärksamhet.

Frågan gäller med andra ord, huruvida de fördelar, som kunna

vinnas genom en mera noggrann reglering, äro så stora, att de uppväga de

därmed förenade olägenheterna av praktisk natur.

Enligt utskottets mening bör uttagande av preliminär skatt for konfhktbidrag,

som är att hänföra till intäkt av tjänst, såvitt möjligt undvikas. Härför

torde tala såväl hänsynen till den skattskyldiges intressen som önskvärdheten

av att vederbörande föreningar och uppbördsmyndigheter icke skola

åläggas nya arbetsuppgifter i större utsträckning än som kan anses oundgängligen

nödvändigt.

På utskottets förslag avslog riksdagen propositionen samt hemställde i

skrivelse till Kungl. Maj :t att Kungl. Maj :t ville låta utarbeta ett nytt förslag

i ämnet. , .

Riksdagsskrivelsen överlämnades i juni 1950 av Kungl. Maj:t till 1950

års skattelagssakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörandet

av deras uppdrag. Ärendet är alltjämt beroende på de sakkunnigas prövning.

I de föreliggande motionerna har anförts bl. a., att närmaste anledningen

till att riksdagen avslog 1949 års proposition i ämnet var att praktiska svårigheter

förväntades uppkomma vid avgörandet av avdragsrätten respektive

skattskyldigheten för medlemsavgifter till arbetsgivar- och fackföreningar,

då avgifterna till dessa organisationer i stor utsträckning användes för annat

ändamål än som avsåge medlems direkta ekonomiska intressen i hans

förvärvsverksamhet. Beträffande åter rena branschorganisationer, där avgiften

praktiskt taget helt och hållet avsåge ersättning för tjänster, som av

föreningen utfördes för den skattskyldiges verksamhet, vilka tjänster, däiest

de icke utförts av föreningen, i stället måst vidtagas på annat sätt, torde

några taxeringstekniska svårigheter icke uppstå vid tillämpningen. Det tunnes

därför enligt motionärernas åsikt ingen anledning att låta den inadvertens,

som nu förelåge beträffande skattskyldigheten respektive avdragsrätten

för medlemsavgifter, kvarstå beträffande dylika organisationer, som direkt

tillvaratoge medlemmarnas ekonomiska intressen i deras förvärvskällor. Motionärerna

ansåge därför, att beträflandc branschorganisationer snaiast boidc

genomföras sådan ändring i kommunalskattelagen, som föreslagits i omnämnda

proposition.

Utskottet. Medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande sammanslutningar

inom näringslivet har i praxis vägrats avdrag vid inkomsttaxeringen

för sina avgifter till ifrågavarande organisationer. Därvid har

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 ur 1955

regeringsrätten i eu del fall ultalat, att avdrag icke lagligen kunde medgivas,

ändå att avgifterna föranletts av vederbörandes förvärvsverksamhet.

I de föreliggande motionerna har framförts yrkande om införande av avdragsrätt

för medlemsavgifter av berörda slag. Sålunda yrkas att riksdagen

måtte antaga sådan ändring i kommunalskattelagen beträffande avdragsrätt

och skatteplikt för medlemsavgifter till branschorganisationer vid

inkomsttaxeringen, som innefattades i proposition nr 173 till 1949 års riksdag.

Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår föreslogs i nämnda

proposition ändrade regler angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter

vid inkomsttaxeringen. De föreslagna bestämmelserna innebar

rätt till avdrag för medlemsavgifter icke endast till branschorganisationer

utan även till fackföreningar och arbetsgivarföreningar samt därmed jämförliga

sammanslutningar. Föreningarna skulle upptaga influtna avgifter

såsom skattepliktig inkomst. Vad som vid konflikttillfällen utbetalades av

förening till dess medlemmar skulle utgöra avdragsgill omkostnad för föreningen

och upptagas som skattepliktig intäkt hos mottagarna.

På hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 48 beslöt

riksdagen vid 1949 års höstsession avslå propositionen och i skrivelse till

Ivungl. Maj:t hemställa om nytt förslag i ämnet. Riksdagsskrivelsen har

överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga och är beroende på de sakkunnigas

prövning.

I förenämnda betänkande nr 48 anfördes bl. a., att utskottet funne en avdragsrätt

vid inkomsttaxeringen för medlemsavgifter till sådana föreningar

som med propositionen avsågs principiellt välgrundad. Utskottet underströk

även att det vore betydelsefullt att avdrag skulle kunna medgivas för avgifter

till branschorganisationerna, av vilka åtskilliga tillhörde jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelse. Emellertid fann utskottet tveksamt, huruvida

en lagstiftning om avdragsrätt för medlemsavgifter borde äga rum på del

sätt, som föreslagits i propositionen. Vissa svårigheter måste antagas uppkomma

vid tillämpningen av den ifrågasatta lagstiftningen. Dessa praktiska

svårigheter berodde i främsta rummet därpå att de föreningar, vilka här

kunde komma i fråga, vore av vitt skilda slag samt att det beträffande

många av dem kunde uppstå tveksamhet, huruvida desamma med hänsyn

till sitt ändamål och sin verksamhet vore sådana, att de borde hänföras under

denna lagstiftning. En ovisshet på denna punkt måste givetvis komma

att bereda olägenheter för såväl nämnderna som skattedomstolarna. Att för

töreningarna vid upprättandet av självdeklaration mången gång måste uppkomma

ovisshet om hur de avdragsgilla kostnaderna borde beräknas, vore

otvivelaktigt. Samma svårigheter skulle komma att föreligga för taxeringsmyndigheterna

vid granskningen av de avlämnade deklarationerna. Måhända

skulle efter tillkomsten av ett centralt organ, vilket kunde lämna direktiv

till ledning vid taxeringen jämväl i nu berört avseende, de uppkommande

taxeringstekniska svårigheterna bliva något mindre. Utskottet hölle

dock icke för sannolikt, att någon mera betydande lättnad i dessa svårig
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1955 7

heter skulle kunna vinnas genom tillkomsten av ett centralt organ. Utskottet

hade i sakens dåvarande läge icke möjlighet att uttala någon uppfattning

om på vad sätt dessa praktiska svårigheter och andra sådana, vilka

vore förbundna med förslaget, skulle kunna undvikas. Emellertid hade utskottet

vid sina överväganden i ämnet fått ett starkt intryck av att förenklingar

i den föreslagna metoden vore önskvärda, om den ifrågasatta avdragsrätten

för medlemsavgifter över huvud taget skulle kunna genomtöras.

För egen del ville utskottet närmast se detta problem som eu avvägningsfråga,

vid vars lösning hänsyn borde tagas till alla de intressen, vilka

här krävde beaktande. Enligt utskottets mening borde uttagande av preliminär

skatt för konfliktbidrag, som vore att hänföra till intäkt av tjänst,

såvitt möjligt undvikas. Härför torde tala såväl hänsynen till den skattskyldiges

intressen som önskvärdheten av att vederbörande föreningar och

uppbördsmyndigheter icke skulle åläggas nya arbetsuppgifter i större utsträckning

än som kunde anses oundgängligen nödvändigt.

Motionärerna har i de förevarande motionerna som ovan antytts begränsat

sitt yrkande till att avse införandet av avdragsrätt för medlemsavgifter

endast till rena branschorganisationer. I fråga om dessa organisationer avsåge

medlemsavgiften enligt motionärernas mening praktiskt taget helt och

hållet ersättning för tjänster, som av föreningen utföres för medlemmarnas

verksamhet, och några taxeringstekniska svårigheter torde icke uppstå vid

tillämpningen av en sådan begränsad avdragsrätt.

Utskottet kan för sin del instämma i 1949 års bevillningsutskotts uttalanden

rörande det principiellt välgrundade i en avdragsrätt för medlemsavgifter

till de föreningar, varom då var fråga. De invändningar, som restes mot

den framlagda propositionen och som föranledde riksdagen att begära ett

nytt förslag i ämnet, utvisar emellertid enligt utskottets mening, att det i

propositionen framförda förslaget borde omprövas för att kunna läggas till

grund för lagstiftning i den riktning som nu föreslås. Såsom 1949 års bevillningsutskott

uttalade kan det beträffande många av de föreningar, varom

här är fråga, uppstå tveksamhet, huruvida desamma med hänsyn till sitt

ändamål och sin verksamhet är sådana att de bör hänföras till den ifrågasatta

lagstiftningen. Ett utskiljande av en särskild grupp sammanslutningar,

s. k. branschorganisationer, kan komma att möta vissa svårigheter, särskilt

i de fall, då dessa sammanslutningar omspänner ett flertal verksamhetsgrenar.

En lagstiftning, sådan som i motionerna föreslås, synes därför utskottet

icke böra åvägabringas utan ytterligare utredning för att erhålla fastare

underlag vid bedömandet av föreliggande beskattningsspörsmål. I enlighet

härmed anser sig utskottet icke kunna tillstyrka en omedelbar författningsändring

på sätt yrkas i motionerna. Då som ovan antytts riksdagen tidigare

hos Kungl. Maj:t hemställt om utredning av hithörande spörsmål samt denna

utredning anförtrotts åt 1950 års skattelagssakkunniga, finner utskottet,

som förutsätter att förslag i ärendet snarast framlägges av de sakkunniga,

icke heller skäl att i anledning av motionerna förorda skrivelse till Kungl.

Maj:t i ämnet. Utskottet avstyrker förty de föreliggande motionerna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1955

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 356 av herrar Näsgård

och Lodenius samt 11:429 av herrar Svensson i Stenkyrka

och Johansson i Mysinge om ändrade regler angående avdragsrätt

och skatteplikt beträffande medlemsavgifter till

branschorganisationer icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 15 november 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Eriksson, Velander,

Niklasson, Werner, Erik Jansson, Kronstrand och Falk; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,

Sjölin, Brandt, Kollberg och Kärrlander, fru Eriksson i Stockholm samt

herrar Nilsson i Svalöv* och Larsson i Luttra.

Icke närvarande vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Spetz, Velander, Kronstrand, Kristensson i Osby, Sjölin, Kollberg

och Nilsson i Svalöv, vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande motionerna

I: 356 av herrar Näsgård och Lodenius samt II: 429

av herrar Svensson i Stenkyrka och Johansson i Mysinge —

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till ändrade

regler angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter

vid inkomsttaxeringen om möjligt till nästkommande

års riksdag.

550902 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.