Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade regler angående avdragsrält och skatteplikt beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer.
1955-11-15 · 8 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1955:56, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade regler angående avdragsrält och skatteplikt beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1955
i
Nr 56
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrade regler angående avdragsrält och skatteplikt
beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 356 av herrar Näsgård och Lodenius samt II: 429 av herrar
Svensson i Stenkyrka och Johansson i Mysinge har hemställts, att riksdagen
måtte antaga sådan ändring i kommunalskattelagen beträffande avdragsrätt
och skatteplikt för medlemsavgifter till branschorganisationer vid inkomsttaxeringen,
som i Kungl. Maj :ts proposition nr 173 år 1949 föreslagits.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 429.
I enlighet med utskottets hemställan i memorial nr 50 har riksdagen vid
vårsessionen beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen
av de föreliggande motionerna.
Bland de för samtliga förvärvskällor gemensamma bestämmelserna i
20 § kommunalskattelagen ingår som huvudregel, att från bruttointäkterna
i en förvärvskälla skall avräknas »alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande och bibehållande». I nämnda paragraf anges
vidare, att avdrag icke må ske för »den skattskyldiges levnadskostnader och
därtill hänförliga utgifter». Punkt 1 av anvisningarna till samma paragraf
upptager den regeln, att till skattskyldigs levnadskostnader skall räknas,
bland annat, »avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar,
i vilka den skattskyldige är medlem». Samtidigt angives dock, att speciella
regler gäller beträffande avgifter, vilka av medlem i bostadsförening erlägges
till föreningen eller av delägare i bostadsaktiebolag till bolaget.
Vidare finnes i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen angivet, att
till andra föreningar än bostadsföreningar influtna medlemsavgifter icke är
att hänföra till skattepliktig inkomst.
På grundval av nu återgivna bestämmelser bar utbildats en praxis av
innebörd, bland annat, att medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande
sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid inkomsttaxeringen
för sina avgifter till ifrågavarande organisationer. Särskilt genom
några av regeringsrätten under senare är meddelade utslag, vari medlemmar
1 Iliiumg till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 56
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1955
i sammanslutningar av antytt slag förklarats icke lagligen berättigade till
avdrag för erlagda medlemsavgifter, ändå att avgifterna föranletts av vederbörandes
förvärvsverksamhet, har uppmärksamheten mera allmänt riktats
på de nuvarande bestämmelsernas innebörd.
I en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 15 januari 1945 hemställde
Sveriges lantbruksförbund att åtgärder måtte vidtagas för införandet av
ändrade bestämmelser rörande beskattningen av årsavgifter till och mellan
ekonomiska föreningar samt likartade organisationer. Framställningen överlämnades
till 1944 års allmänna skattekommitté, som den 1 oktober 1946 i
skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet överlämnade en
promemoria rörande avdragsrätt och skattskyldighet för medlemsavgifter vid
taxering. Vid promemorian fanns fogat ett av kommittén utarbetat förslag
till vissa författningsändringar.
Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter har jämväl
vid några tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Här må
allenast erinras om bevillningsutskottets betänkande nr 33 till 1948 års riksdag,
vari utskottet — i anledning av väckta motioner (II: 42 och II: 295) —
underströk angelägenheten av att Kungl. Maj:t föreläde 1949 års riksdag
proposition med förslag till reglering av avdragsrätten och skattskyldigheten
för medlemsavgifter.
I propositionen nr 173 till 1949 års riksdag framlades förslag till ändrade
regler angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen,
vilket i princip var grundat på kommitténs förslag.
I propositionen föreslogs, att gällande bestämmelser — vilka som ovan antytts
innebär, att avdrag i allmänhet icke medgives för erlagda medlemsavgifter,
ändå att avgifterna föranletts av vederbörandes förvärvsverksamhet
— skulle ersättas av regler om rätt till avdrag för avgifter dels till sådana
föreningar, som bedriver verksamhet med huvudsakligt ändamål att främja
medlemmarnas ekonomiska intressen i viss förvärvskälla, dels ock till sådana
föreningar, som den skattskyldige måste tillhöra för att få utöva viss
förvärvsverksamhet eller utöva sådan verksamhet på visst sätt. Genom bestämmelser
av denna innebörd skulle de skattskyldiga bliva berättigade till
avdrag för avgifter bl. a. till branschorganisationer ävensom till fackföreningar
och arbetsgivareföreningar samt därmed jämförliga sammanslutningar.
I de fall, där föremålet för den av en förening bedrivna verksamheten icke
genomgående men väl till huvudsaklig del är sådant som nyss angivits,
avsågs avgiften skola vara i sin helhet avdragsgill; någon uppdelning av avgiften
i en avdragsgill och en icke avdragsgill del skulle sålunda icke ifrågakomma.
Samtliga föreningar, vilkas medlemmar ägde tillgodoföra sig avdrag för
erlagda avgifter, skulle enligt förslaget upptaga influtna avgifter såsom
skattepliktig inkomst. Föreningarna skulle vid inkomstberäkningen äga göra
avdrag för de med föreningsverksamheten förenade kostnaderna, däri inbe
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 5<i ur l!)55 3
gripet vad till medlemmarna utbetalats vid konflikt å arbetsmarknaden eller
vid därmed jämförbara tillfällen. Härutöver föreslogs avdrag skola medgivas
för belopp, som avsattes till särskild fond att framdeles lagas i anspråk för
dylika utbetalningar.
Vad som vid konflikttillfällen utbetalades av förening till dess medlemmar,
skulle utgöra skattepliktig inkomst för mottagarna.
Propositionen jämte i ämnet väckta motioner behandlades av 1949 års bevillningsutskott
i dess vid höstsessionen avgivna betänkande nr 48, därvid
utskottet anförde bl. a. följande.
Det utmärkande för alla de föreningar, som med propositionen avses, är att
de, ehuru på olika sätt, biträda sina medlemmar i deras förvärvsverksamhet.
En avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för medlemsavgifter till sådana
föreningar finner utskottet principiellt välgrundad. Det är givetvis även en
angelägenhet av vikt, att den bristande likställighet i avdragshänseende,
som enligt nuvarande bestämmelser förefinnes mellan avgifter till fackföreningar
och därmed jämförliga tjänstemannasammanslutningar samt avgifter
till arbetsgivarföreningar, skall försvinna. Betydelsefullt är även att
avdrag skall kunna medgivas för avgifter till branschorganisationerna, av
vilka åtskilliga tillhöra jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Utskottet
anser fördenskull, att en avdragsrätt av i propositionen angivet slag bör genomföras,
såvida detta kan ske utan att alltför stora praktiska svårigheter
därigenom uppkomma.
Emellertid har utskottet vid behandlingen av den nu föreliggande propositionen
funnit tveksamt, huruvida en lagstiftning om avdragsrätt för medlemsavgifter
bör äga rum på det sätt, som föreslås i propositionen. Den närmaste
anledningen till utskottets betänkligheter mot förslaget är, att enligt
utskottets mening vissa svårigheter måste antagas uppkomma vid tillämpningen
av den nu ifrågasatta lagstiftningen. Dessa praktiska svårigheter bero
i främsta rummet därpå att de föreningar, vilka bär kunna komma i fråga,
äro av vitt skilda slag samt att det beträffande många av dem kan uppstå
tveksamhet, huruvida desamma med hänsyn till sitt ändamål och sin verksamhet
äro sådana, att de böra hänföras under denna lagstiftning. En ovisshet
på denna punkt måste givetvis komma att bereda olägenheter för såväl
de härav berörda föreningarna och deras medlemmar som beskattningsnämnderna
och skattedomstolarna. För de nämnda myndigheterna skulle
uppkomma ett avsevärt merarbete. Utskottet har därför ställts inför den
frågan, huruvida eu lagstiftning av förevarande slag skulle kunna lättare
genomföras, om det nu funnes ett centralt organ, som kunde lämna direktiv
till ledning vid tillämpningen i dessa fall.
Genom förhandenvaron av ett centralt direktivgivande organ skulle vissa
av de här uppkommande praktiska svårigheterna kunna undvikas. Den i
propositionen föreslagna metoden för beskattning av de till föreningarna inflytande
medlemsavgifterna skulle dock föranleda andra tillämpningssvårigheter,
vilka åtminstone i huvudsak ej kunde bliva undanröjda genom
tillkomsten av ett sådant organ. Utskottet åsyftar bär närmast beräkningen
av föreningarnas avdragsgilla omkostnader.
Beträffande föreningarnas avdragsrätt för omkostnader har departementschefen
anfört, att från avdragsrätt borde uteslutas omkostnader, vilka
vore att hänföra till sådana föreningens verksamhetsområden som icke
kunde anses vara av betydelse för medlemmarnas intäklsförvärv, samt vi
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 50 år 1955
dare de omkostnader, vilka väl hade samband med den verksamhet som
motiverat medlemmarnas avdragsrätt men vilka enligt allmänna regler bedömdes
såsom icke erforderliga omkostnader. Det kunde alltså understundom
bliva nödvändigt att göra en — måhända schablonmässig — uppdelning
av allmänna administrationskostnader o. d. på en avdragsgill och en
icke avdragsgill del. Departementschefen har i detta sammanhang erinrat
om att ifrågavarande föreningar i samband med anordnandet av kongresser
och möten för sina medlemmar eller på annat sätt ofta hade avsevärda
kostnader, vilka huvudsakligen åsyftade att bereda medlemmarna trevnad.
Mången gång torde det vara anledning att betrakta sådana omkostnader liksom
andra representationsutgifter såsom icke avdragsgilla. Även i andra
hänseenden kunde tvekan om en utgifts avdragsgillhet komma att råda.
Sålunda utgåve t. ex. vissa organisationer egna tidskrifter eller medlemsblad.
Vore syftet att lämna medlemmarna information i fackliga eller andra
spörsmål, borde kostnaden därför vara avdragsgill, vilket däremot icke
borde vara fallet, om tidskriften eller medlemsbladet vore ett rent förströelseorgan.
Understundom förelåge en kombination av bådadera, varvid eu
uppdelning av kostnaden i en avdragsgill och en icke avdragsgill del kunde
bliva erforderlig. Vore förströelsemomentet mera underordnat, torde det
dock av praktiska skäl vara försvarligt att bortse från detsamma. Frågan
om avdrag kunde medgivas för en av en förening anordnad utbildningskurs
eller liknande skulle enligt departementschefens mening bedömas ur synpunkten,
huruvida kursdeltagaren-medlemmen varit berättigad till avdrag,
därest han själv bekostat en motsvarande utbildning.
---— Att för föreningarna vid upprättandet av självdeklaration mången
gång måste uppkomma ovisshet om hur de avdragsgilla kostnaderna böra
beräknas är otvivelaktigt. Samma svårigheter skulle komma att föreligga
för taxeringsmyndigheterna vid granskningen av de avlämnade deklarationerna.
Måhända skulle efter tillkomsten av ett centralt organ, vilket kunde
lämna direktiv till ledning vid taxeringen jämväl i nu berört avseende, de
här uppkommande taxeringstekniska svårigheterna bliva något mindre än
som, därest den föreslagna lagstiftningen nu skulle genomföras, komme att
bliva fallet. Utskottet håller dock icke för sannolikt, att någon mera betydande
lättnad i dessa svårigheter skulle kunna vinnas genom tillkomsten
av ett centralt organ. Det bör i detta sammanhang beaktas, att genom den i
propositionen gjorda konstruktionen, enligt vilken de inflytande medlemsavgifterna
skola beskattas hos föreningarna såsom intäkt av rörelse, deklarationsplikten
för sådan intäkt i allmänhet komme att fullgöras av personer,
vilka icke ha någon förfarenhet i fråga om behandlingen av hithörande
spörsmål.
Utskottet har i sakens nuvarande läge icke möjlighet att uttala någon
uppfattning om på vad sätt dessa praktiska svårigheter och andra sådana,
vilka äro förbundna med förslaget, skola kunna undvikas. Emellertid har
utskottet vid sina överväganden i ämnet fått ett starkt intryck av att förenklingar
i den föreslagna metoden äro önskvärda, om den ifrågasatta avdragsrätten
för medlemsavgifter över huvud taget skall kunna genomföras.
Utskottet är väl medvetet om att en mera förenklad beskattningsmetod —
i synnerhet för den händelse vissa föreningar på sätt föreslagits av 1944 års
allmänna skattekommilté icke alls skulle bliva beskattade för inflytande avgifter
— innebär risker för att medel, som användas för ändamål vilka ligga
utanför föreningarnas egentliga verksamhet, kunna bliva obeskattade. Trots
detta skulle emellertid utskottet anse önskvärt, att Kungl. Maj:t ville vid den
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1!)55 5
fortsatta behandlingen av ärendet, som av utskottet nu föreslås, taga undei
övervägande, huruvida på ett eller annat sätt nagra ef tergiftei kunna göi as
från den i propositionen föreslagna mera noggranna regleringen i syfte att
erhålla bestämmelser, vilka äro lättare att tillämpa för såväl de därav berörda
föreningarna som taxeringsmyndigheterna. För egen del vill utskottet
närmast se detta problem som en avvägningsfråga, vid vars lösning hansyn
bör tagas till alla de intressen, vilka här kräva beaktande. Vid ett sådant
bedömande bör även storleksordningen av dessa olika intressen ägnas uppmärksamhet.
Frågan gäller med andra ord, huruvida de fördelar, som kunna
vinnas genom en mera noggrann reglering, äro så stora, att de uppväga de
därmed förenade olägenheterna av praktisk natur.
Enligt utskottets mening bör uttagande av preliminär skatt for konfhktbidrag,
som är att hänföra till intäkt av tjänst, såvitt möjligt undvikas. Härför
torde tala såväl hänsynen till den skattskyldiges intressen som önskvärdheten
av att vederbörande föreningar och uppbördsmyndigheter icke skola
åläggas nya arbetsuppgifter i större utsträckning än som kan anses oundgängligen
nödvändigt.
På utskottets förslag avslog riksdagen propositionen samt hemställde i
skrivelse till Kungl. Maj :t att Kungl. Maj :t ville låta utarbeta ett nytt förslag
i ämnet. , .
Riksdagsskrivelsen överlämnades i juni 1950 av Kungl. Maj:t till 1950
års skattelagssakkunniga för att av dem tagas i övervägande vid fullgörandet
av deras uppdrag. Ärendet är alltjämt beroende på de sakkunnigas prövning.
I de föreliggande motionerna har anförts bl. a., att närmaste anledningen
till att riksdagen avslog 1949 års proposition i ämnet var att praktiska svårigheter
förväntades uppkomma vid avgörandet av avdragsrätten respektive
skattskyldigheten för medlemsavgifter till arbetsgivar- och fackföreningar,
då avgifterna till dessa organisationer i stor utsträckning användes för annat
ändamål än som avsåge medlems direkta ekonomiska intressen i hans
förvärvsverksamhet. Beträffande åter rena branschorganisationer, där avgiften
praktiskt taget helt och hållet avsåge ersättning för tjänster, som av
föreningen utfördes för den skattskyldiges verksamhet, vilka tjänster, däiest
de icke utförts av föreningen, i stället måst vidtagas på annat sätt, torde
några taxeringstekniska svårigheter icke uppstå vid tillämpningen. Det tunnes
därför enligt motionärernas åsikt ingen anledning att låta den inadvertens,
som nu förelåge beträffande skattskyldigheten respektive avdragsrätten
för medlemsavgifter, kvarstå beträffande dylika organisationer, som direkt
tillvaratoge medlemmarnas ekonomiska intressen i deras förvärvskällor. Motionärerna
ansåge därför, att beträflandc branschorganisationer snaiast boidc
genomföras sådan ändring i kommunalskattelagen, som föreslagits i omnämnda
proposition.
Utskottet. Medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande sammanslutningar
inom näringslivet har i praxis vägrats avdrag vid inkomsttaxeringen
för sina avgifter till ifrågavarande organisationer. Därvid har
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 ur 1955
regeringsrätten i eu del fall ultalat, att avdrag icke lagligen kunde medgivas,
ändå att avgifterna föranletts av vederbörandes förvärvsverksamhet.
I de föreliggande motionerna har framförts yrkande om införande av avdragsrätt
för medlemsavgifter av berörda slag. Sålunda yrkas att riksdagen
måtte antaga sådan ändring i kommunalskattelagen beträffande avdragsrätt
och skatteplikt för medlemsavgifter till branschorganisationer vid
inkomsttaxeringen, som innefattades i proposition nr 173 till 1949 års riksdag.
Såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår föreslogs i nämnda
proposition ändrade regler angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter
vid inkomsttaxeringen. De föreslagna bestämmelserna innebar
rätt till avdrag för medlemsavgifter icke endast till branschorganisationer
utan även till fackföreningar och arbetsgivarföreningar samt därmed jämförliga
sammanslutningar. Föreningarna skulle upptaga influtna avgifter
såsom skattepliktig inkomst. Vad som vid konflikttillfällen utbetalades av
förening till dess medlemmar skulle utgöra avdragsgill omkostnad för föreningen
och upptagas som skattepliktig intäkt hos mottagarna.
På hemställan av bevillningsutskottet i dess betänkande nr 48 beslöt
riksdagen vid 1949 års höstsession avslå propositionen och i skrivelse till
Ivungl. Maj:t hemställa om nytt förslag i ämnet. Riksdagsskrivelsen har
överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga och är beroende på de sakkunnigas
prövning.
I förenämnda betänkande nr 48 anfördes bl. a., att utskottet funne en avdragsrätt
vid inkomsttaxeringen för medlemsavgifter till sådana föreningar
som med propositionen avsågs principiellt välgrundad. Utskottet underströk
även att det vore betydelsefullt att avdrag skulle kunna medgivas för avgifter
till branschorganisationerna, av vilka åtskilliga tillhörde jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelse. Emellertid fann utskottet tveksamt, huruvida
en lagstiftning om avdragsrätt för medlemsavgifter borde äga rum på del
sätt, som föreslagits i propositionen. Vissa svårigheter måste antagas uppkomma
vid tillämpningen av den ifrågasatta lagstiftningen. Dessa praktiska
svårigheter berodde i främsta rummet därpå att de föreningar, vilka här
kunde komma i fråga, vore av vitt skilda slag samt att det beträffande
många av dem kunde uppstå tveksamhet, huruvida desamma med hänsyn
till sitt ändamål och sin verksamhet vore sådana, att de borde hänföras under
denna lagstiftning. En ovisshet på denna punkt måste givetvis komma
att bereda olägenheter för såväl nämnderna som skattedomstolarna. Att för
töreningarna vid upprättandet av självdeklaration mången gång måste uppkomma
ovisshet om hur de avdragsgilla kostnaderna borde beräknas, vore
otvivelaktigt. Samma svårigheter skulle komma att föreligga för taxeringsmyndigheterna
vid granskningen av de avlämnade deklarationerna. Måhända
skulle efter tillkomsten av ett centralt organ, vilket kunde lämna direktiv
till ledning vid taxeringen jämväl i nu berört avseende, de uppkommande
taxeringstekniska svårigheterna bliva något mindre. Utskottet hölle
dock icke för sannolikt, att någon mera betydande lättnad i dessa svårig
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1955 7
heter skulle kunna vinnas genom tillkomsten av ett centralt organ. Utskottet
hade i sakens dåvarande läge icke möjlighet att uttala någon uppfattning
om på vad sätt dessa praktiska svårigheter och andra sådana, vilka
vore förbundna med förslaget, skulle kunna undvikas. Emellertid hade utskottet
vid sina överväganden i ämnet fått ett starkt intryck av att förenklingar
i den föreslagna metoden vore önskvärda, om den ifrågasatta avdragsrätten
för medlemsavgifter över huvud taget skulle kunna genomtöras.
För egen del ville utskottet närmast se detta problem som eu avvägningsfråga,
vid vars lösning hänsyn borde tagas till alla de intressen, vilka
här krävde beaktande. Enligt utskottets mening borde uttagande av preliminär
skatt för konfliktbidrag, som vore att hänföra till intäkt av tjänst,
såvitt möjligt undvikas. Härför torde tala såväl hänsynen till den skattskyldiges
intressen som önskvärdheten av att vederbörande föreningar och
uppbördsmyndigheter icke skulle åläggas nya arbetsuppgifter i större utsträckning
än som kunde anses oundgängligen nödvändigt.
Motionärerna har i de förevarande motionerna som ovan antytts begränsat
sitt yrkande till att avse införandet av avdragsrätt för medlemsavgifter
endast till rena branschorganisationer. I fråga om dessa organisationer avsåge
medlemsavgiften enligt motionärernas mening praktiskt taget helt och
hållet ersättning för tjänster, som av föreningen utföres för medlemmarnas
verksamhet, och några taxeringstekniska svårigheter torde icke uppstå vid
tillämpningen av en sådan begränsad avdragsrätt.
Utskottet kan för sin del instämma i 1949 års bevillningsutskotts uttalanden
rörande det principiellt välgrundade i en avdragsrätt för medlemsavgifter
till de föreningar, varom då var fråga. De invändningar, som restes mot
den framlagda propositionen och som föranledde riksdagen att begära ett
nytt förslag i ämnet, utvisar emellertid enligt utskottets mening, att det i
propositionen framförda förslaget borde omprövas för att kunna läggas till
grund för lagstiftning i den riktning som nu föreslås. Såsom 1949 års bevillningsutskott
uttalade kan det beträffande många av de föreningar, varom
här är fråga, uppstå tveksamhet, huruvida desamma med hänsyn till sitt
ändamål och sin verksamhet är sådana att de bör hänföras till den ifrågasatta
lagstiftningen. Ett utskiljande av en särskild grupp sammanslutningar,
s. k. branschorganisationer, kan komma att möta vissa svårigheter, särskilt
i de fall, då dessa sammanslutningar omspänner ett flertal verksamhetsgrenar.
En lagstiftning, sådan som i motionerna föreslås, synes därför utskottet
icke böra åvägabringas utan ytterligare utredning för att erhålla fastare
underlag vid bedömandet av föreliggande beskattningsspörsmål. I enlighet
härmed anser sig utskottet icke kunna tillstyrka en omedelbar författningsändring
på sätt yrkas i motionerna. Då som ovan antytts riksdagen tidigare
hos Kungl. Maj:t hemställt om utredning av hithörande spörsmål samt denna
utredning anförtrotts åt 1950 års skattelagssakkunniga, finner utskottet,
som förutsätter att förslag i ärendet snarast framlägges av de sakkunniga,
icke heller skäl att i anledning av motionerna förorda skrivelse till Kungl.
Maj:t i ämnet. Utskottet avstyrker förty de föreliggande motionerna.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 56 år 1955
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 356 av herrar Näsgård
och Lodenius samt 11:429 av herrar Svensson i Stenkyrka
och Johansson i Mysinge om ändrade regler angående avdragsrätt
och skatteplikt beträffande medlemsavgifter till
branschorganisationer icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 15 november 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Eriksson, Velander,
Niklasson, Werner, Erik Jansson, Kronstrand och Falk; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Orgård,
Sjölin, Brandt, Kollberg och Kärrlander, fru Eriksson i Stockholm samt
herrar Nilsson i Svalöv* och Larsson i Luttra.
Icke närvarande vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Spetz, Velander, Kronstrand, Kristensson i Osby, Sjölin, Kollberg
och Nilsson i Svalöv, vilka ansett att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande motionerna
I: 356 av herrar Näsgård och Lodenius samt II: 429
av herrar Svensson i Stenkyrka och Johansson i Mysinge —
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till ändrade
regler angående avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter
vid inkomsttaxeringen om möjligt till nästkommande
års riksdag.
550902 Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.