Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ls proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1956, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

1955-11-29 · 51 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 51 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1955:59, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ls proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1956, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

1

Nr 59

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ls

proposition med förslag till förordning om investeringsavgift

för år 1956, m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 7 oktober 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr 205, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om investeringsavgift för år 1956; samt

2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild

investeringsavgift).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen lämnas en redogörelse för det ekonomiska läget. Av redogörelsen

framgår att en skärpning av den internationella konjunkturen skett

under år 1955. Inom det svenska näringslivet konstateras expansiva tendenser

framför allt i fråga om företagens investeringar och i avseende å förvärv

av varaktiga konsumtionsvaror, särskilt bilar. Då en fortsatt restriktivitet i

den ekonomiska politiken på grund härav finnes ofrånkomlig, föreslås i propositionen

att de avgifter på investeringar inom rörelse och jordbruk samt i

motorfordon som tidigare beslutats för 1955 även skall uttagas på investeringar

som äger rum 1956. För de nya avgifterna föreslås skola gälla i huvudsak

samma bestämmelser som för 1955 års avgifter.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

1) Förslag

till

förordning om investeringsavgift för år 1956

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering

till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1957 verkställt

investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,

annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från

skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.

Från avgiftsskyldighet som i föregående stycke sägs frikallas partihandelsbolag

och detaljhandelsbolag, som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen

den 26 maj 1954, Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, Svenska

skifferoljeaktiebolaget, Svenska lagerhusaktiebolaget, Aktiebolaget Svensk

torvförädling, Aktiebolaget Ceaverken, Aktiebolaget Aerotransport och Aktiebolaget

Atomenergi, så ock aktiebolag och ekonomisk förening däri kommun

äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning

att bolaget eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet.

Från avgiftsskyldighet frikallas vidare föreningar och bolag som avses i

24 § 3 mom. kommunalskattelagen samt vidare folketshusförening, folkparksförening

och annan liknande organisation med uppgift att tillhandahålla

samlingslokal ävensom annan i ideellt syfte verksam organisation,

som tillhandahåller dylik lokal.

2 §•

Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet, som föranleder

uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering), hänföras
a)

i fråga om byggnad:

ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till

den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt

b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier

med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt

eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången

i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skall investeringsavgift

uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,

då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts

eller jordbruk övertagits efter utarrendering.

3 §■

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet hänföras
a)

i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande

fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbätlring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering; samt

b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad

varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll.

Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning

att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning

i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen

måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att

såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

3

att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att

investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i

förekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och

inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.

4 §•

Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras

a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och

för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana

till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen

åsatts särskilt maskinvärde:

grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed

jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll

av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —

allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig

investering;

b) i fråga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse

avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,

som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:

nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,

som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt

c) i fråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, m. m.:

sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden

för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits

såsom kostnad i den löpande driften.

Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, då fråga är om

förvärv av byggnad, i förekommande fall med därtill hörande inventarier

vilka vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning

att byggnaden och inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande

nyttjats i rörelse. Ej heller skall investeringsavgift uttagas, då fråga är om

förvärv av tillgång i samband med övertagande av den rörelse eller rörelsegren,

vari densamma utgjort tillgång för stadigvarande bruk, eller då fråga

är om sådan investering antingen i utomlands belägen filial till här i riket

bedriven rörelse eller ock i och för fullgörande av entreprenadåtaganden i

utlandet, som verkställts av härstädes till statlig inkomstskatt skattskyldig

person.

5 §•

Har myndighet lämnat statligt bidrag'' eller lån eller ställt statlig lånegaranti

för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering

till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande

av lånegarantien.

Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den

avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i

anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden alt tvångsförsäljning måste anses vara för

handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftsplildig

investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar

200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade

tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,

haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon def

förelegat — 200 procent av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt

ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.

Investering som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvarseller

beredskapsändamål är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.

Detsamma gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas eller

äro avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk kraft.

Vidare skall som avgiftspliktig investering icke anses förvärv av personbil,

sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil

vilkens tjänstevikt icke överstiger 1 800 kilogram eller sådan motorcykel för

vilken registreringsskyldighet föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig

investering anses sådant förvärv av egendom, varom förmäles i 7 § första

eller andra stycket förordningen den 21 maj 1954 om fondskatt.

För den som yrkesmässigt bedriver fiske skall investering i fartyg och

andra för fisket avsedda inventarier, som helt eller så gott som uteslutande

användes i sådan rörelse, icke anses såsom avgiftspliktig investering. Vad nu

sagts skall dock ej gälla investering i fartyg med bruttodräktighet överstigande

100 registerton.

6 §•

Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest

inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan

fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda

utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad

skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.

Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga

grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då

kostnaden för investeringen enligt allmänt vederlagen köpmannased bort i

räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda

eller levererade tillgångar.

7 §.

Investeringsavgift skall — med undantag som i andra och tredje styckena

sägs — beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.

Har för sådan investering använts virke, som uttagits ur egen fastighet,

eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,

skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.

Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering,

såsom likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom

investeringskostnad anses allenast mellanskillnaden.

När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,

ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad

anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger en

procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret

ingående jordbruksvärdet eller — därest i jordbruksvärde ingående

värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet —

sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig

investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan

annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det

i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper

å sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt

i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

5

i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed

reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens

taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,

i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.

Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga

fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.

Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga

investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges

till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.

8 §.

Från uppskattad investeringskostnad avdrages ett belopp av 20 000 kronor.

Vad härefter återstår utgör avgiftsbelagd investeringskostnad, vilken

utföres i fulla hundratal kronor så att överskjutande belopp, som icke

uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.

9 §.

Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.

kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd

investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Investeringsavgift

påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som

på honom belöper.

Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende

avgiftsskyldiga.

10 §.

Investeringsavgiften utgör tolv procent av den avgiftsbelagda investeringskostnaden.

Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag

må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,

avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,

utgöra skattepliktig intäkt.

11 §.

Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt

skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,

lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.

12 §.

1 mom. Till ledning för taxering till investeringsavgift skall fysisk eller

juridisk person, som under beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga investeringar

för en kostnad överstigande sammanlagt 20 000 kronor, utan

anmaning vid den allmänna självdeklarationen foga en särskild på heder

och samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt av riksskattenämnden

fastställt formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 20 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke

sägs utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning

under beskattningsåret överstigande 500 000 kronor, och av den, som ägt

eller brukat jordbruksfastighet med större åkerareal än 50 hektar.

Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger

icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet

att erlägga sådan avgift.

2 mom. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna

i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje

kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för envar del
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

ägare avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med

iippgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad

avgiftsbelagd investeringskostnad.

3 mom. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmelserna

i 1 eller 2 inom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen

angives, avgiva deklaration som i 1 inom. sägs, dock att detta ej gäller

den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.

4 mom. Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna i 1—3 mom.

är skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i amnaningen

angives, meddela för taxering till investeringsavgift erforderliga uppgifter

utöver dem, som lämnas i deklarationsformuläret.

5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för

taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser

om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;

dock skall, beträffande deklaration enligt 1 mom. här ovan, den i

39 § 1 inom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljden för

underlåtenhet att avlämna självdeklaration inträda endast därest den avgiftsskyldige

underlåtit att efterkomma anmaning att avgiva deklaration för

taxering till investeringsavgift.

Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som

avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet

att avlämna uppgifter, varom förmäles i 34 § samma förordning, äga

motsvarande tillämpning.

13 §.

Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige

skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande

taxeringsnämnd.

Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift

trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat

verkställas, beträffande viss avgiftsskyldig underlåtit att verkställa taxering

till investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan

antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast

den 15 juni eller, såvitt angår Stockholm, den 30 juni under taxeringsåret

lämna vederbörande taxeringsintendent skriftligt meddelande härom. Har

länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsnämnds

arbete skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning

av tiden för lämnande av ifrågavarande meddelande.

Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter

utgången av taxeringsåret framställa yrkande angående taxering till investeringsavgift.

14 §.

Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande

myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den

anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande

självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som

enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.

15 §.

För taxering till investeringsavgift må granskning av avgiftsskyldigs bokföring

enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten verkställas.

Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande

tillämpning.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

16 §.

1 mom. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola

taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga

motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den

avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.

2 mom. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering

enligt denna förordning och enligt taxeringstörordningen, böra besvären

prövas i samband med varandra.

Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt

ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring

i taxeringen till investeringsavgift.

17 §.

Har avgiftsskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering

till investeringsavgift, lämnat oriktigt meddelande i avseende å förhållande,

som icke varit av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt

har meddelandet följts och har därigenom föranletts att den avgiftsskyldige

icke blivit taxerad till investeringsavgift eller blivit för lågt taxerad till sådan

avgift, skall han eftertaxeras till investeringsavgift att utgå med det

belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket.

Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och kan

på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den avgiftsskyldige

lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till

grund för en riktig taxering, skall han eftertaxeras till investeringsavgift

att utgå med det belopp, som undandragits statsverket genom att en riktig

taxering tidigare icke åsatts.

Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om avgiftsskyldig,

ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.

Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd

inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av

beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den avgiftsskyldige avlidit,

åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må ske

med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom två ar efter

utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit

ingiven för registrering.

18 §.

Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,

som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i

taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik åtgärd

icke vidtagits.

19 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning

lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

20 §.

Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola

i tillämpliga delar gäila beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift

icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.

21 §.

Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas

av statsmedel.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

22 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

..^„enna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Vad i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 11 februari

1955,. nr 19, stadgats angående samma förordnings tillämplighet i

vissa fall vid 1957 års taxering skall därvid upphöra att gälla.

I samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakttagas.

1. Till avgiftspliktig investering hänföres icke förvärv av byggnad, därest

kontrakt om köpet undertecknats senast den 15 januari 1955 och ej heller

sådan investering i fastighet, för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats

senast nämnda dag, därvid med byggnadstillstånd i förevarande sammanhang

avses annat tillstånd än sådant som lämnats för fortlöpande reparations-

och underhållsarbeten. Vidare skall icke som avgiftspliktig investering

anses inventarieförvärv, därest leverans skett eller skriftligt avtal om

leverans träffats senast den 15 januari 1955.

2. Är fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å

fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnad,

förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av

naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som

är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid

bestämmandet av uppskattad investeringskostnad.

3. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke taxerats

till inkomstskatt år 1957 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för

ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, eller har

någon, likaledes på grund av omläggning av räkenskapsår, åren 1956 och

1957 taxerats till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat

kortare tid än tjugufyra månader, skola bestämmelserna i denna förordning

äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under

beskattningsår, vari ingår kalenderåret 1956 eller del därav och för vilket

taxering sker år 1958 eller 1959.

2) Förslag

till

förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956

(särskild investeringsavgift)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För förvärv av personbil, av sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram

eller av motorcykel skall under tid, som angives i 2 §, till staten erläggas

särskild investeringsavgift i enlighet med vad nedan sägs.

I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse som

i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

9

2 §•

Särskild investeringsavgift enligt denna förordning skall utgå,

a) då ansökan om fordonets upptagande i eller överförande till bilregister

inkommit till länsstyrelsen efter den 31 december 1955 men före utgången

av år 1956; och

b) då anmälan till bilregister om övergång till ny ägare av i registret upptaget

fordon från denne inkommit till länsstyrelsen inom tid som nyss angivits.

Har ansökan eller anmälan, som ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången av år 1956 men har den icke verkställts eller

verkställts först efter utgången av nämnda år, föreligger ock skyldighet att

erlägga avgift.

3 §•

Oaktat vad i 2 § sägs skall särskild investeringsavgift ej utgå

a) därest anmälan om övergång till ny ägare av i bilregister upptaget

fordon föranletts av att äganderätten till fordonet övergått genom arv eller

testamente eller ock genom bodelning eller eljest på grund av giftorätt;

b) därest innehavare av saluvagnslicens gör anmälan, varom i 17 § 3

mom. andra stycket vägtrafikförordningen förmäles;

c) därest innehavare av saluvagnslicens i annat fall än som vid b) sägs

inom i vägtrafikförordningen föreskriven tid gör anmälan om eget förvärv

av i bilregister upptaget fordon, vilket inom tre veckor efter förvärvet ånyo

övergått till ny ägare, som samtidigt gör anmälan om sitt förvärv;

d) därest anmälan om övergång till ny ägare av i bilregister upptaget

fordon göres inom i vägtrafikförordningen föreskriven tid samt åtföljes av

sådan i 19 § samma förordning omförmäld anmälan, vilken föranleder fordonets

överförande från bilregistret till bilreservregistret eller fordonets avförande

ur bilregistret;

e) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat

fordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget i bilreservregistret och vars

ägare är antingen densamme som nämnda dag fanns antecknad såsom fordonets

ägare eller ock någon som bekommit fordonet efter denne genom

fång som vid a) sägs;

f) därest ansökan avser upptagande i bilregister av i utlandet registrerat

fordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget i vederbörande utländska register

och vars ägare är antingen densamme som nämnda dag däri fanns

antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon som bekommit fordonet

efter denne genom fång som vid a) sägs;

g) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat

fordon, som efter den 31 januari 1955 upptagits i bilreservregistret utan att

fråga därvid varit om fall som vid d) sägs och vars ägare är antingen densamme

som omedelbart före fordonets upptagande i bilreservregistret fanns

antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon som bekommit fordonet

efter denne genom fång som vid a) sägs; eller

h) därest ansökan avser införande i annat läns bilregister av registrerat

fordon, vars ägare är antingen densamme som finnes antecknad såsom fordonets

ägare i det bilregister, där fordonet är registrerat, eller ock någon

som bekommit fordonet efter denne genom fång som vid a) sägs.

Har någon förvärvat fordon och har detta därefter övergått till ny ägare,

som antingen den 31 januari 1955 fanns såsom sådan antecknad i bilregister

eller bilreservregister eller ock enligt övergångsbestämmelse till förordningen

den 11 februari 1955 (nr 21) om avgift vid investering i motorfordon

år 1955 (särskild investeringsavgift) icke varit skyldig erlägga däri

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

stadgad avgift, vare ej heller den förre ägaren skyldig erlägga avgift, även

om han underlåtit att om sitt förvärv göra vederbörlig anmälan.

Vidare skall från denna förordnings tillämpning sådant fordon vara undantaget,

som är frikallat från skatteplikt enligt 2 § förordningen den 2

juni 1922 (nr 260) om automobilskatt eller enligt övergångsbestämmelsen

till förordningen den 28 september 1951 (nr 654) angående ändrad lydelse

av 1, 2 och 5 §§ nyssnämnda förordning den 2 juni 1922, nr 260.

4 §•

Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift enligt denna förordning är

den, vilken enligt vägtrafikförordningen har att göra ansökan eller anmälan

som i 2 § avses.

Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen i samband med ansökan eller

anmälan som nyss sagts. Har så ej skett, skall länsstyrelsen omedelbart

förordna om avgiftens uttagande. Om tidpunkten för inbetalning av avgift

i fall, då ansökan eller anmälan underlåtits, förordnar Kungl. Maj:t.

Beträffande invalidfordon, för vilket avgiftsfrihet enligt 3 § sista stycket

ifrågasättes, skall gälla vad Ivungl. Maj :t därom förordnar.

5 §•

1. För fordon av 1955 eller senare års modell skall beträffande beloppet

av den särskilda investeringsavgiften gälla följande.

Avgiften beräknas för personbilar och lastbilar till det antal kronor, som

motsvarar 75 procent av det tal vilket angiver fordonets tjänstevikt uttryckt

i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram skall därjämte

tillägg göras med 100 kronor för varje fullt femtiotal kilogram, varmed

tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Avgiften avrundas i förekommande

fall till närmast lägre tiotal kronor.

För motorcyklar utgör avgiften 150 kronor därest fordonets tjänstevikt

ej överstiger 75 kilogram, 200 kronor därest tjänstevikten är högre men ej

överstiger 160 kilogram samt eljest 300 kronor.

2. För fordon av 1954 eller tidigare års modell utgör avgiften:

för 1954

års

modell 90 procent

av belopp, uträknat enligt

1.

ovan

»

1953

»

»

80

»

»

» »

»

»

»

1952

»

»

70

»

»

» »

»

»

»

»

1951

»

»

60

»

»

» »

»

)>

1950

»

»

50

»

»

» »

»

»

»

1949

»

»

40

»

»

» »

»

»

»

1948

»

»

30

»

»

» »

»

»

»

1947

»

»

20

»

»

» »

»

»

» : samt

1946

eller tidigare års modell

10 procent av

belopp, uträknat enligt 1. ovan.

Avgiften avrundas i förekommande fall till närmast lägre tiotal kronor.

3. Skall avgift beräknas för fordon, beträffande vilket årsmodell icke

kan angivas, skall så anses som om fordonet är av det års modell då fordonet

första gången registrerades.

4. Äro två eller flera i bilregister eller bilreservregister antecknade såsom

ägare till fordon och överlåter någon av dessa sin äganderättsandel, skall

vid ansökan eller anmälan, som i 2 § avses, för förvärvet avgift utgå med

allenast så stor del av det enligt 1. eller 2. ovan uträknade beloppet, som

motsvarar antingen den andel, vilken enligt anteckning i registret, verkställd

i samband med införandet däri av de förutvarande ägarnas namn, tillhört

överlåtaren, eller ock, om sådan anteckning ej finnes, hans andel efter

huvudtalet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

11

6 §.

I fråga om besvär över beslut rörande avgift jämlikt denna förordning

skall i tillämpliga delar gälla vad om automobilskatt är i motsvarande hänseende

stadgat.

Har avtal om förvärv av fordon kort tid efter förvärvet hävts, återgått

eller blivit ogiltigt eller föreligga el i est särskilda omständigheter samt

framstår det såsom stridande mot grunderna för denna förordning att uttaga

särskild investeringsavgift enligt förordningen, äger Kungl. Maj :t eller

myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer medgiva befrielse från eller återbäring

av avgiften.

7 §•

De ytterligare föreskrifter rörande debitering, uppbörd och indrivning

m. m., som erfordras för tillämpning av denna förordning, meddelas av

Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att särskild

investeringsavgift enligt denna förordning icke skall utgå, då ansökan eller

anmälan, som i 2 § sägs, avser förvärv beträffande vilket förordningen den

11 februari 1955 (nr 21) om avgift vid investering i motorfordon år 1955

(särskild investeringsavgift) skall tillämpas.

Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen

väckta motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: 568 av herr Gustaf Karlsson m. fl. och

II: 698 av herr Johansson i öckerö in. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i den föreslagna författningstexten, att investeringsavgift

ej skall utgå vid anskaffning eller förbättring av fraktfartyg med

tonnage understigande 300 bruttoregisterton samt motorer och maskinell utrustning

till dessa, ävensom begagnade fraktfartyg under 300 ton, samt att

vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;

II) de likalydande motionerna I: 570 av herr Eskilsson m. fl. och II: 699

av fröken Wetterström m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta

om antingen följande tillägg till 1 §, andra stycket, i Kungl. Maj :ts förslag

till förordning om investeringsavgift: »Från avgiftsskyldighet frikallas även

organisation, som har till uteslutande uppgift att bedriva av staten anbefalld

kontrollverksamhet», eller följande tillägg till 5 §, första stycket, samma

förslag: »Investering, som sker på grund av att organisation övertager verksamhet,

som bedrives i statens regi, är icke att anse som avgiftspliktig investering»

;

III) de likalydande motionerna I: 571 av herr Franzén och II: 709 av herr

Norén i Mullsjö, vari hemställts, »att riksdagen vid behandling av propositionen

nr 205 måtte besluta, att för lastbilsägare det avgiftsfria beloppet vid

investering i lastbil må vara 35 000 kronor, samt att vederbörande utskott

måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

IV) de likalydande motionerna I: 572 av herrar Franzén och Nils Theodor

Larsson samt II: 703 av herr Andersson i Brämhult in. fl., vari hemställts,

»att riksdagen vid behandling av propositionen nr 205 måtte besluta, att

investeringar, som måste utföras till följd av åläggande av offentlig myndighet,

må undantagas från skyldighet att erlägga investeringsavgift, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»;
V)

de likalydande motionerna I: 573 av herr Johan Persson m. fl. och II:

702 av herr Carlsson i Stockholm in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

avslå det i Kungl. Maj :ts proposition nr 205 framförda förslaget om förordning

om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift)

samt, för den händelse ovanstående yrkande ej skulle bifallas,

att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring av den föreslagna förordningen

om avgift vid investering i motorfordon år 1956 att avgift ej skall utgå vid

förvärv av begagnade fordon, ävensom att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till erforderlig författningstext;

VI) de likalydande motionerna I: 574 av herr Weiland m. fl. och II: 705

av herr Nelander m. fl., vari hemställts,

»A. att riksdagen, för den händelse den skulle i princip antaga det vid

Kungl. Maj :ts proposition fogade författningsförslaget om investeringsavgilt

för år 1956, måtte besluta om ändringar av följande innebörd:

1) att vid ersättningsanskaffning av maskiner eller andra inventarier avdrag

inom samtliga förvärvskällor må göras för den utrangerade tillgångens

ursprungliga anskaffningsvärde eller, om detta icke kan visas, för det belopp

som erliålles vid försäljning av tillgången,

2) att företagare, som erlagt investeringsavgift men vars rörelse för året

visat förlust eller så ringa överskott, att han vid beräkning av nettointäkten

av rörelsen ej kunnat utnyttja den medgivna avdragsrätten, får tillgodoräkna

sig det resterande avdraget för något av därpå följande tre år,

3) att investeringar, som uppenbarligen föranleds av offentlig myndighets

åtgärd, undantages från avgiftsplikten,

4) att det för bland andra statliga och kommunala buss- och biltrafikföretag

i propositionen föreslagna undantaget från skyldighet att erlägga

investeringsavgift jämväl skall gälla privatägda buss- och biltrafikföretag

samt

5) att investeringar i enskild järnvägsdrift, i likhet med vad som i propositionen

föreslås bli fallet för statlig sådan, fritages från avgiftsplikt,

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga

ändringar i författningstexten»;

VII) de likalydande motionerna 1:575 av herrar Ohlon och Svärd samt

II: 704 av herrar Boija och Edström, vari hemställts,

1) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 205, i vad

densamma innefattar förslag till förordning om investeringsavgift för år

1956,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955 13

2) att därest detta yrkande ej bifalles samtliga i rederirörelse gjorda investeringar

i maskiner och inventarier, sålunda även i fartyg, måtte undantagas

från avgiftsplikt till investeringsavgift,

3) att, såvida ej heller yrkandet under punkt 2 ovan bifalles, riksdagen

för sin del måtte besluta sådana ändringar i det i förenämnda proposition

framlagda förslaget till förordning om investeringsavgift för år 1956, att

samma undantag från investeringsavgift som gäller enligt norsk lagstiftning

införes för svenska rederier, ävensom att hänsyn i övrigt tages till de

yrkanden, som i motionerna berörts,

4) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

ändringar i författningstexten;

VIII) de likalydande motionerna I: 576 av herr Ohlon m. fl. och II: 706

av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå de i Kungl.

Maj :ts proposition nr 205 framställda förslagen om investeringsavgift för

år 1956 och avgift vid investering i motorfordon (''bilaccis’) för år 1956»;

IX) de likalydande motionerna I: 577 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 700

av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj :ts förslag i proposition nr 205 till förordning om investeringsavgift för

år 1956»;

X) de likalydande motionerna I: 578 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 701 av

herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.

Maj :ts proposition nr 205 i vad avser förslag till införande av en bilaccis

för år 1956»;

XI) de likalydande motionerna 1:579 av herrar Wehtje och Ebbe Ohlsson

samt II: 707 av herrar Cassel och Nilsson i Svalöv, vari hemställts, att

riksdagen för det fall att den ej i anledning av därom framförda yrkanden

avslår Kungl. Maj :ts proposition nr 205 måtte besluta att 2 § i förslaget

till förordning om investeringsavgift för år 1956 skall utgå samt att 1, 6 och

7 §§ ävensom 12 § 1 mom. skall erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering

till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1957 verkställt

investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna annan

fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från skyldighet att erlägga

sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla, skall i enlighet med vad i

denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.

Från avgiftsskyldighet---dylik lokal.

6 §•

Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga

grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i

räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda

eller levererade tillgångar.

7 §•

Investeringsavgift skall----— lagertillgångens saluvärde.

Har vid ----allenast mellanskillnaden.

Beträffande avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,

ingående i förvärvskällan annan fastighet, skall som investeringskostnad anses

belopp, varmed reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat

av den del av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret

ingående byggnadsvärdet, i förekommande fall minskat med särskilt

maskinvärde, som belöper å sådan del av fastigheten som är upplåten till

användning i rörelse på sätt i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering

reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad

anses belopp, varmed reparationskostnaden överstiger två procent

för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret

ingående byggnadsvärdet, i förekommande fall minskat med särskilt

maskinvärde.

Investeringskostnad för — — — särskild förvärvskälla.

Sammanlagda beloppet----— uppskattade investeringskostnad.

12 §.

1 mom. Till ledning — — -— fastställt formulär.

Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 20 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke sägs

utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning under

beskattningsåret överstigande 500 000 kronor.

Skyldighet att — ---sådan avgift.

XII) motionen 1:569 av herr Gustaf Elof sson, vari hemställts, »att riksdagen

vid behandling av propositionen nr 205 måtte med avslag på förslaget

till förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild

investeringsavgift) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl.

Maj :t ville vidtaga åtgärder för begränsning av importen av motorfordon under

år 1956 på så sätt, att valuta till ett begränsat belopp av förslagsvis högst

600 miljoner kronor ställes till förfogande för denna import»; samt

XIII) motionen II: 708 av herr Hagberg i Stockholm in. fl., vari hemställts,

»att riksdagen avslår Kungl. Maj :ts proposition nr 205 med förslag till förordning

om investeringsavgift för år 1956, m. m.».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna 1:569, 1:571, 1:575, 1:579, 11:698—703,

II: 705, II: 706 och II: 708.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

15

Propositionen

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tillåter

sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan

återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i proposionen,

nämligen

Inledning, s. 12—15.

Det ekonomiska läget, s. 15—23.

Departementschefen, s. 24—34.

Motionerna

Av innehållet i de väckta motionerna må här återgivas följande. Därvid

har en uppdelning skett sålunda, att först behandlas motionerna i den mån

i desamma yrkats avslag helt eller delvis å propositionen. Därefter behandlas

motionerna såvitt i desamma yrkats ändringar i förslaget till investeringsavgift

och slutligen de motioner, i vilka yrkats ändringar i förslaget

till särskild investeringsavgift för motorfordon.

Motionerna i vad i desamma yrkats avslag å propositionen helt eller delvis

I de likalydande motionerna 1:573 och 11:70 2 har gjorts

gällande, att bilaccisen för dem som varit tvingade att köpa bil blivit en

synnerligen kännbar extra beskattning, som indragen till statskassan endast

utgjort några tiondels procent av totalkonsumtionen. Om bilaccisen

fått någon att avstå från bilbyte eller inköp av ny bil, funnes ingen garanti

för att inte den frigjorda köpkraften riktat sig mot andra varugrupper.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 575 och II:

7 0 4 framförda yrkandet om avslag på förslaget om investeringsavgift har

anförts bl. a., att den föreslagna investeringsavgiften komme att direkt

motverka de svenska rederiernas strävanden att modernisera sin flotta.

Dessutom komme de att försättas i ett försämrat läge ur konkurrenssynpunkt

på den internationella fraktmarknaden. För att näringsföretagen

skulle kunna upprätta finansieringsplaner för sina nyinvesteringar vore det

av vikt, att planerna kunde uppläggas på längre sikt. Av särskild betydelse

vore detta för rederiföretagen med hänsyn till de relativt långa leveranstiderna

för större fartyg. Statsmakternas åtgöranden på beskattningsomrädet

under de senaste åren hade emellertid skapat ett osäkerhetstillstånd

för näringsföretagen. I propositionen angåves, att avgiften skulle gälla för

år 1956. Frågan om forisatt uttagande av investeringsavgift måste ses mot

bakgrunden av vårriksdagens beslut om ändrade regler rörande företagsbeskattningen.

Såsom motiv för omläggningen av de permanenta reglerna för

sagda beskattning hade anförts, att denna borde bättre än tidigare anpas
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

sas till en konjunktur stabiliserande ekonomisk politik. I och med anpassningen

av företagsbeskattningen efter konjunkturpolitiska grunder samt

den i år företagna räntehöjningen borde från de utgångspunkter, som tidigare

varit vägledande, anledning saknas att nu införa en ny investeringsavgift.

Det vore ostridigt, att konsumtionsefterfrågan stigit på ett mycket

oroväckande sätt. Något förslag att råda bot däremot — om man bortsåge

från förslaget om en särskild avgift vid investering i motorfordon för år

1956 — hade ej framlagts.

I de likalydande motionerna I: 576 och II: 706 har motionärerna

erinrat om att de yrkat avslag på förslaget om investeringsavgift

och bilaccis för år 1955. Motionärerna hade gjort detta under hänvisning

dels till de nackdelar för näringslivet, som vore förbundna med åtgärder

av detta slag, och dels till att de risker, som förefunnits för en utveckling i

inflationistisk riktning, bort kunna bemästras med penning- och kreditpolitiska

medel. Något förenklat formulerat kunde man säga att debatten

då kommit att stå om ett val mellan den av regeringen föreslagna investeringsavgiften

inklusive bilaccisen och den av oppositionen förordade mera

aktiva penning- och kreditpolitiken. Någon tid därefter hade som bekant

en markerad omläggning av regeringens ekonomiska politik skett i den av

oppositionen tidigare hävdade riktningen. Verkningarna av denna politik

hade redan börjat framträda. De aktuella faromomenten för en utveckling

i inflationistisk riktning, om högkonjunkturen i utlandet fortsatte, kunde

självfallet inte negligeras. En stram kreditmarknad måste därför enligt

motionärernas uppfattning fortfarande upprätthållas. En penning- och kreditpolitik

med detta mål i sikte — innefattande även åtstramande åtgärder

på avbetalningshandelns område — borde å andra sidan så långt läget nu

kunde överblickas vara tillräcklig för att motverka de inflationstendenser

som kunde uppträda. Enligt konjunkturinstitutets nyligen avgivna översikt

tydde allting på att de inhemska drivkrafterna för närvarande jämfört med

nuläget pekade mot konjunkturavmattning i Sverige. Med hänsyn till en

konjunktursituation sådan som den däri tecknade kunde motionärerna inte

tinna det tillräckligt motiverat att behålla investeringsavgift och bilaccis

även under nästa år. Motionärerna ansåge det desto mera oklokt som åtgärder

av detta slag vore synnerligen osmidiga och inte kunde snabbt anpassas

efter en ändring i konjunktursituationen. Det syntes som om departementschefen

velat särskilt motivera ett fortsatt uttagande av investeringsavgift

med att de s. k. självfinansierande företagen, d. v. s. sådana företag

som skulle vara jämförelsevis oberoende av kreditmarknaden för genomförandet

av sina investeringar, annars inte skulle kunna nås med någon

investeringsbromsande åtgärd. En motivering av denna art vore enligt motionärernas

uppfattning inte bärande. En åtstramning på kreditmarknaden

drabbade ehuru med en viss fördröjning även de företag, som vid åtstramningens

insättande varit mer likvida än andra. Den största faran för den

svenska ekonomien just nu syntes hota på utrikeshandelns område. Valuta
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

17

tillgångarna vore redan enligt en allmän uppfattning alltför knappa för att ingiva

trygghet exempelvis inför en eventuellt inträdande konjunkturförsvagning

med arbetslöshet. Riktpunkten måste vara att undvika en höjning av

kostnadsnivån i förhållande till utlandet och att steg för steg stärka konkurrenskraften.

Även med hänsyn till dessa strävanden ansåge motionärerna

det tillrådligt att avveckla investeringsavgiften, eftersom denna främst verkade

kostnadshöjande. Det funnes i dagens läge ett speciellt skäl för de

berörda avgifternas avveckling. I våras hade från riksdagsmajoritetens sida

framhållits vikten av att avgifterna gjordes klart tidsbegränsade och kortvariga.

Detta innebure å andra sidan, att avgifternas investeringshännnande

effekt avtrubbades om deras giltighetstid förlängdes utöver den en gång

fastställda. — De skäl som i det föregående anförts gentemot investeringsavgiften

gällde även bilaccisen och förslaget om dess förlängning. Härtill

komme dessutom den omständigheten att motorfordonstrafiken redan förut

vore hårt beskattad. Den återhållsamhet som kunde anses önskvärd för

dagen kunde uppnås genom de hårdare kreditvillkor som följde med den

allmänna kreditåtstramningen. De restriktiva avbetalningsvillkoren borde

självfallet få sin verkan även på detta område. Motionärerna yrkade således

avslag å propositionen. En tills vidare fortsatt stramhet på kreditmarknaden,

innefattande även en återhållsam kreditgivning vid avbetalningshandeln,

borde vara till fyllest för att bemästra de inflationstendenser som kunde

hota. Dessutom krävdes en politik som målmedvetet eftersträvade en

ökning av sparandet. Motionärerna hänvisade till de förslag de framlagt

härom i de likalydande motionerna I: 361 och II: 435, vilka skulle behandlas

vid den nu pågående höstsessionen.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:577 och 11:700

framförda yrkandet har motionärerna framhållit, att det vid antagandet av

förordningen om investeringsavgift för år 1955 mycket starkt betonats att

förordningen endast skulle gälla ett år. Syftet med avgiften skulle i och för

sig icke vara att förhindra investeringar utan att förmå företagare av olika

kategorier att uppskjuta investeringarna till senare tidpunkt. Kravet på att

bestämmelserna skulle vara tidsbegränsade hade bevillningsutskottet funnit

vara tillgodosett genom att förordningen endast vore avsedd att gälla för ett

år. Utskottets uppfattning hade understrukits under riksdagsdebatten. Det

torde också vara ovedersägligt att företagarna läte påverka sig av en kostnadsfördyrande

avgift endast i den mån de funne ett uppskov vara ägnat att

ge dem någon fördel. Ett bibehållande av investeringsavgiften under år 1956

med den ovisshet detta måste skapa beträffande framtiden kunde icke

gärna leda till annat än att den avsedda effekten äventyrades. Vid införandet

av investeringsavgift för år 1955 hade vidare gjorts gällande, att avgiften

i kostnadshänseende hade samma verkningar som en räntehöjning men

att den i andra avseenden vore att föredraga framför en sådan. Regeringen

hade uppgivit sig ha valt investeringsavgiften för att undgå en räntehöjning.

Konsekvensen av den i april detta år genomförda skärpta kreditåtstram2

Dihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 59

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

ningen med därav följande räntestegring borde alltså ha varit att beslutet

om införandet av investeringsavgift tagits under omprövning. I varje fall

talade de skäl som anfördes vid denna avgifts införande för att någon ny

investeringsavgift inte skulle beslutas. Motionärerna hävdade för sin del att

investeringsavgiften ur synpunkten att skapa samhällsekonomisk balans

vore direkt skadlig åtminstone på något längre sikt. Avgiften vore sålunda

ett uttryck för föreställningen, att man kunde hålla prisstegringstendenserna

i schack genom att begränsa de produktiva investeringarna. Det måste

för att hållbar balans mellan efterfrågan och tillgång på varor skulle kunna

ernås vara väsentligt, att nödvändiga åtgärder för att öka produktion och

produktivitet finge genomföras samt att ett tillräckligt omfattande frivilligt

sparande medvetet underbyggdes också genom den ekonomiska politiken.

Motionärerna kunde inte godtaga den uppfattningen, att fiskala ingripanden

av ifrågavarande slag hade verkningar av samma natur som rent penningpolitiska

åtgärder. Skatt till staten framstode för skattebetalaren såsom en

ofrånkomlig utgift. Företagarna ansåge sig ha anledning att vid den långsiktiga

planering som vore nödvändig inom all företagsamhet, således även

vid investeringar, räkna med avgiften endast såsom en fast kostnad.

I de likalydande motionerna 1:578 och 11:701 har gjorts gällande

att det trots de senaste årens kraftiga ansvällning av motorismen i vårt

land alltjämt torde finnas ett mycket starkt behov av ett ökat bilbestånd.

Någon given gräns för utvecklingen på detta område kunde inte fastställas.

Bilismen i vårt land tillgodosåge redan nu cirka 2/3 av person- och godstrafiken

värdemässigt sett. I konkurrens med övriga transportmedel hade

den visat sig kunna erbjuda så stora fördelar att denna andel med säkerhet

komme att ökas. Den ökade industrialiseringen och rationaliseringen inom

näringslivet, inte minst på jordbrukets område, gjorde bilen till ett alltmer

oumbärligt transportmedel. Gällande kreditrestriktioner hade utan tvekan

haft sin betydelse även på bilmarknaden. Det torde här även erinras om de

strävanden som förekomme att inom näringslivets egen ram verka för sunda

avbetalningsregler. Att söka dämpa motorismens expansion genom från tid

till annan pålagda speciella punktskatter vore icke möjligt, i varje fall icke

utan biverkningar som svårligen kunde accepteras. Om en sådan punktskatt

framstode som mer eller mindre permanent eller av den allmänhet som sparade

för ett framtida bilköp uppfattades såsom ett led i en politik på längre

sikt, förlorade det fiskala ingripandet även denna effekt. Att sparbenägenheten

skulle öka genom ett skatteingripande mot ett för stora medborgargrupper

aktuellt sparmål vore icke troligt. Snarare hade man, särskilt om

detta skatteingripande förefölle otillräckligt motiverat, att räkna med avtagande

sparvilja, alldeles speciellt om möjligheterna att i praktiken nå andra

närliggande sparmål som t. ex. ett eget hem av myndigheterna begränsats.

Under sådana förhållanden kunde en upprepad punktskatt som vore konjunkturpolitiskt

motiverad leda till resultat som vore motsatta de avsedda,

till en ökning i stället för en minskning i totalkonsumtionen. Någon kon
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

19

junkturpolitisk motivering för att avgiften skulle drabba även handeln med

begagnade bilar hade icke förebragts. En fördyring av begagnade bilar vore

snarare ägnad att öka efterfrågan på nya bilar.

Motionären har i motionen 1:5 6 9 anfört, att det otvivelaktigt fortfarande

förelåge vissa risker för en inflationistisk utveckling, och åtgärder

från statsmakternas sida för eliminerande av dessa syntes ofrånkomliga. Det

framstode givetvis i detta läge som synnerligen angeläget, att en begränsning

av investeringarna i bilar och andra motorfordon kunde ske. Den våldsamma

expansionen av bilismen förde nämligen med sig stora investeringsbehov inte

bara inom industrien, utan även med avseende på vägar, garage, verkstäder,

parkeringsplatser, stadsplaneanläggningar osv. Dessutom toge importen

av nya bilar betydande valutabelopp i anspråk. Erfarenheterna syntes emellertid

ge vid handen, att den särskilda investeringsavgiften inte på avsett

sätt kunnat begränsa efterfrågan på motorfordon. Flera återförsäljare hade

sänkt priserna på sina vagnar, så att kostnaderna för investeringsavgiften

kompenserats av prissänkningar. Dessutom syntes efterfrågan på bilar nu

vara så stark, att en fördyring med några hundra kronor per vagn knappast

komme att avhålla spekulanterna. För att en effektiv begränsning av bilimporten

skulle kunna komma till stånd måste andra åtgärder vidtagas. Flera

olika utvägar kunde tänkas, t. ex. ändring av gällande bestämmelser om avbetalningsköp

m. m., men av skilda skäl torde icke det avsedda syftet härigenom

kunna uppnås. En effektiv metod att skära ner importen vore däremot

att begränsa valutatilldelningen för densamma. Det finge erinras om

att kvotering av bilimporten tillämpats under efterkrigstiden och i fråga

om importen från Västtyskland ända till och med första halvåret 1954. En

summa av högst 600 miljoner kronor för år 1956 torde kunna bedömas som

tillräcklig för tillgodoseende av den mera nyttobetonade personbilstrafikens

behov. Någon bestämd kvot för bilimporten från varje särskilt land torde

ej behöva komma i fråga. Eftersom investeringsavgiften för rörelse och

jordbruk i princip även avsåge investeringar i bussar och lastbilar, torde

det av tekniska skäl vara lämpligt att låta importen av dessa motorfordon

bli fri och alltså lägga den utanför ramen av det tilldelade valutabeloppet.

Importen av sådana motorfordon vore i förhållande till importen av personbilar

relativt ringa och komme således icke att i högre grad belasta valutareserven.

Lastbilar, utrustade med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri,

borde dock falla inom ramen för den tilldelade valutan.

Till stöd för det i mo tionen II: 708 framförda yrkandet bar anförts

bl. a., att ifrågavarande skatter inte spelat någon roll som medel för att påverka

investering och bilanskaffning. Så hade exempelvis industriinvesteringarna

i år oberoende av investeringsavgiften ökat med 15 procent. Bilinköpen

visade enligt propositionen fortsatt ökning. Om investeringsavgiften under

sitt första år, trots dess angivna förutsättning att endast räcka ett år, inte

hindrat att investeringarna ökat i snabbt tempo, och om bilaccisens resultat

vore lika negativt med hänsyn till det uppställda syftet, förefölle del ändå

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

mer otroligt att dessa skatter skulle ha den av statsmakterna önskade verkan

under ett andra år, när investerare och spekulanter börjat vänja sig vid

tanken på att skatterna permanentats. Om man ansåge, att statskassan inte

kunde undvara denna inkomst, vore det riktigare och hederligare att ge beskattningen

en sådan motivering. I så fall kunde man ur en mera realistisk

utgångspunkt ta ställning till om denna form för beskattning vore önskvärd

eller lämplig. Därtill koinme, att årets investeringsavgift och bilaccis begränsats

till ett år, därvid uttryckligen förklarats, att denna begränsning

vore en förutsättning för att åsyftad verkan skulle kunna uppnås.

Motionerna såvitt i desamma yrkats ändringar i förslaget till investeringsavgift
I

de likalydande motionerna I: 568 och II: 698 har bl. a.

framhållits, att den svenska mindre fraktfarten f. n. befunne sig i ett allvarligt

ekonomiskt läge. Detta hade klart och tydligt bestyrkts genom den verkställda

utredningen angående stöd åt den mindre och medelstora sjöfarten.

De svenska mindre fartygen bedreve sin näring i mycket hård konkurrens

med utländskt tonnage — huvudsakligen hemmahörande i Tyskland och

Holland. Dessa länder hade sedan kriget med statliga stödåtgärder byggt

upp en stor flotta av fullt moderna mindre fraktfartyg. På grund av kostnadsstegringar

på olika områden hade det svenska fartygsbeståndet inte

kunnat följa med i den utveckling som varit önskvärd. Som exempel kunde

nämnas, att ett nybygge på 200 bruttoton kostade ungefär 500 000 kronor.

Skulle därtill en investeringsavgift utgå på större delen av denna summa,

betydde detta en kostnadsökning som ytterligare försvårade en rationalisering

inom denna näring, av vilken många av våra kustsamhällen vore helt

beroende. Våra mindre varv vore även i stor utsträckning beroende av den

sysselsättning, som kunde erhållas med nybyggnad, modernisering och reparationer

av dessa fartyg. Därtill komme den ur beredskapssynpunkt viktiga

uppgift som detta tonnage hade att fylla. Investering i fraktfartyg under

300 bruttoregisterton borde därför undantagas från avgiftsplikt.

Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:570 och 11:699

framförda yrkandet har anförts, att statsmakterna hade önskat avveckla

verksamheten med svinstamkontrollen och överlåta den på hushållningssällskap

och slakteriföreningar. Under senare år hade två nya kontrollstationer

tillkommit, och meningen vore att så snart som möjligt upprätta och driva en

ny station i Hallsbergs närhet. För ändamålet hade hushållningssällskapen

och slakteriföreningarna i mellersta Sverige och nedre Norrland bildat en

ideell förening. Stadgar för denna hade antagits. Enligt gällande och nu

föreslagna bestämmelser skulle föreningen drabbas av avgift för investering,

som skedde för kontrollstationens uppförande. Svinstamkontrollens ändamål

vore i sig självt sådant, att det syntes oskäligt att belasta verksamheten

med extra pålagor. Därtill komme att föreningen bildats för att enligt statsmakternas

önskan övertaga en kontrolluppgift, som dittills handhafts av sta
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

21

ten och som orsakat staten årliga utgifter. Den nuvarande stationen i Hallsberg

vore otillräcklig och otidsenlig. Det syntes motionärerna i hög grad

rimligt, att sådana åtgärder vidtoges från statsmakternas sida, att Föreningen

Mellersta Sveriges svinkontrollstation bleve befriad från investeringsavgift

vid uppförandet av ifrågavarande kontrollstation. Kungl. lantbruksstyrelsen

hade i skrivelse till Kungl. Maj :t anfört liknande synpunkter,

1 de likalydande motionerna 1:571 och 11:709 har anförts, att

de föreslagna bestämmelserna syntes vara alltför stränga för lastbilstrafikens

vidkommande. De investeringar, som gjordes genom köp av lastbilar, måste i

stor utsträckning sägas vara sådana, som inte kunde uppskjutas utan allvarliga

olägenheter för näringsverksamheten. En lastbil, som användes i regelbunden

trafik, förbrukades i allmänhet på 4 å 5 år och måste sedan ersättas

med en ny. Man kunde räkna med att omkring 5 000 lastbilar varje år måste

utbytas mot nya. Många lastbilsägare hade givetvis i år sökt uppskjuta

utbytet av lastbil men kunde inte vänta med nyanskaffningen under ytterligare

ett år. Särskilt för de mindre företagarna med en eller ett par lastbilar

i driften måste investeringsavgiften betecknas som en hård pålaga. En

lastbil av ifrågavarande storlek kostade i allmänhet 60 000 å 65 000 kronor.

Jordbruket och skogsbruket torde särskilt hårt drabbas av investeringsavgiften

i föreslagen utformning. Transporter av mjölk och andra livsmedel,

spannmål, djur samt virke ombesörjdes i huvudsak av sådana mindre åkerirörelser,

som måste sägas vara mycket känsliga för kostnadsfördyringar

av det slag, som investeringsavgiften innebure enligt propositionens förslag.

Därest det avgiftsfria beloppet vid investering i lastbil fastställdes till

35 000 kronor skulle de mindre företagarna få den avgiftslindring, som

motionärerna ansåge nödvändig.

Som motivering för det i de likalydande motionerna 1:5 7 2 och

1 1:7 0 3 framförda yrkandet, att investeringar, som föranletts av åläggande

från offentliga myndigheter, borde fritagas från avgiftsplikt, har framhållits,

att t. ex. en slakteriförening, som av veterinärstyrelsen ålagts alt snarast

utföra nybyggnad eller ombyggnad, därigenom påfördes en oftast betydande

investeringsavgift. Då angelägenheten av på så sätt ålagda arbeten

prövats av offentlig myndighet och ifrågavarande företag icke hade möjlighet

att uppskjuta investeringen, syntes det oriktigt, alt investeringsavgift

därför uttoges. Bevillningsutskottet hade i sitt betänkande nr 5 riktat de

berörda myndigheternas uppmärksamhet på önskvärdheten av att under

den tid, som bestämmelserna om investeringsavgift komme alt gälla, ålägganden

att vidtaga avgiftsbelagda investeringar inte meddelades i större omfattning

än som jämlikt gällande bestämmelser befunnes oundgängligen nödvändigt.

Sådana ålägganden syntes emellertid ha gjorts i avsevärd utsträckning.

När nu investeringsavgift måste uttagas under ytterligare ett år syntes

därav följa, att sådana ålägganden under år 1956 komme att meddelas i

väsentligt större utsträckning än under innevarande år. Investeringsavgiften

syftade till uppnående av att investeringar i den utsträckning sa vore möj
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

ligt uppskötes till senare tidpunkt. Det syntes icke förenligt med detta syfte,

att investeringar, som måste göras till följd av åläggande av offentlig myndighet,

belädes med investeringsavgift.

Till stöd för de i de likalydande motionerna 1:574 och 11:705

framförda yrkandena har anförts, att därest riksdagen i princip skulle godtaga

propositionens förslag borde en grundläggande princip för den ifrågavarande

beskattningen vara att den endast skulle drabba nyanskaffningar.

Motionärerna föresloge därför, att bestämmelserna omarbetades så att vid

ersättningsanskaffning av maskin eller annat inventarium avdrag finge göras

för den utrangerade tillgångens ursprungliga anskaffningsvärde eller, om

detta inte kunde visas, det belopp som kunde erhållas vid försäljning av

tillgången. -— Avdragsrätten för erlagd investeringsavgift kunde enligt förslaget

utnyttjas endast av de företag som redovisade vinst under beskattningsåret.

Denna utformning av bestämmelserna innebure att man på ett

orimligt sätt betungade nystartade företag, som, samtidigt som de hade det

största investeringsbehovet, ofta finge räkna med att bära förluster under

sina första verksamhetsår. Motionärerna föresloge därför att företagare, som

erlagt investeringsavgift men vars rörelse för året visat förlust eller så ringa

överskott att han vid beräkning av nettointäkten av rörelsen ej kunnat utnyttja

den medgivna avdragsrätten, finge tillgodoräkna sig det resterande

avdraget för något av därpå följande tre år. — En grundtanke bakom införandet

av investeringsavgiften hade varit att den skulle förmå företagarna

att uppskjuta en del av sina investeringar till en ur samhällsekonomisk synpunkt

gynnsammare tidpunkt. De fall där ett fritt val av tidpunkt inte förefunnes

borde därför självklart lämnas utanför avgiftsplikten. Detta gällde

sådana investeringar, som föranletts av föreläggande från offentlig myndighets

sida. Som exempel därpå kunde nämnas förbättrings- och ersättningsarbeten,

som bleve en följd av påbud av fartygsinspektionen, yrkesinspektionen

eller hälsovårdsnämnd. Undantag borde inbegripa även kostnad

för återanskaffning av tillgång, som utdömts av offentlig myndighet. —

Ekonomisk verksamhet, som bedreves direkt av staten, exempelvis den genom

statens järnvägar drivna buss- och biltrafiken, liksom den kommunala

busstrafiken skulle enligt förslaget fritagas från avgiftsplikt. Då detta innebure

att man uppgåve den likställighet i konkurrenshänseende mellan statlig

och enskild företagsamhet, som annars eftersträvades, föresloge motionärerna

att privatägda buss- och biltrafikföretag samt enskilda järnvägsföretag

undantoges från investeringsavgift.

I de likalydande motionerna 1:575 och 11:704 har anförts, att

därest det i dessa motioner framförda yrkandet om avslag å propositionen

inte bleve bifallet, hemställdes alternativt, att de i propositionen föreslagna

bestämmelserna ej skulle gälla för rederirörelse utan att sådan verksamhet

helt undantoges från avgiftsskyldighet för sina investeringar i såväl fartyg

som andra för rörelsen avsedda maskiner och inventarier. — De skattskyldiga

hade med fog kunnat utgå från att de i god tid skulle bliva underrät
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955 23

tade, därest investeringsavgift skulle komina att uttagas även för år 1956.

Då så ej blivit fallet förrän en kort tid innan propositionen avlämnats till

riksdagen den 1 november 1955, hade många företag i god tro beställt maskiner

och inventarier under år 1955 med leverans under år 1956. Dessa

skattskyldiga försattes nu i ett mycket prekärt läge och komme i fråga om

nyssnämnda beställningar att få vidkännas en opåräknad merkostnad motsvarande

investeringsavgiften. Att de skattskyldiga reagerade mot lagstiftningsåtgärder

av detta slag vore helt naturligt. Motionärerna måste därför,

därest riksdagen helt eller delvis skulle antaga det framlagda förslaget, bestämt

påyrka, att beställningar i rörelse, varom avtal träffats efter den 15

januari men före den 1 november 1955 med leverans under år 1956, skulle

undantagas från avgiftsbeläggning. — Som skäl för att investering i fiskefartyg

med bruttodräktighet under 100 registerton samt att andra för fisket

avsedda inventarier skulle vara undantagna från avgiftsplikt hade departementschefen

bl. a. anfört, att fiskarena för sin utkomst vore nödsakade att

förvärva ett relativt sett mycket dyrbart arbetsredskap, nämligen fartyget

med fångstredskap, samt att båtar och motorer måste kontinuerligt överses

eller ersättas med hänsyn till de rent personliga risker, som vore förenade

med denna yrkesutövning. I huvudsak samma skäl kunde åberopas till stöd

för att investeringar i mindre och medelstora fraktfartyg borde vara fria

från avgiftsplikt. De mindre och medelstora rederiernas fartyg vore med

hänsyn till omfattningen av dessa rederiers rörelse mycket dyrbara, och deras

fartyg och maskiner måste även kontinuerligt överses och ersättas pa

grund av åtskilliga författningsföreskrifter samt krav från myndigheterna.

— Liknande undantag som de i Norge gällande borde medgivas. Då en investeringsavgift

i början av detta år införts i Norge, hade från avgiftsplikt

undantagits köp av färdiga fartyg, norska och utländska, likaså nybyggnader

om högst 2 500 bruttoregisterton. Dessutom hade undantagits sådana

investeringar, som täckts genom lån i byggnadslandets valuta eller i valuta

som fritt kunde konverteras till sistnämnda lands valuta och som icke förfölle

till betalning förrän tidigast den 1 juli 1957. Dock kunde nettofraktinkomsten

från vederbörande fartyg brukas såsom avdrag på lån före

nämnda tidpunkt. Vidare hade undantagits betalning genom valuta, erhållen

genom försäljning av fartyg till utlandet eller genom förlisningsersättningar,

då användning av dessa valutabelopp för detta ändamål vore i överensstämmelse

med beviljad licens. Det vore i lika hög grad angeläget som

beträffande fiskerinäringen, att svenska rederier, särskilt de mindre och

medelstora, erhölle en undantagsställning i fråga om sina investeringar. —

I de fall då ett skriftligt kontrakt om nytt fartyg tecknats före den 15 januari

1955 skulle enligt förslaget investeringsavgift ej erläggas. Detsamma borde

enligt motionärernas mening gälla, om kontraktet på oförändrade villkor

överlåtits till annan redare före den 1 november 1955. I dylikt fall vore ej

fråga om eu ny investering utan endast om en överflyttning av äganderätten

från en redare till en annan. — Enligt förslaget skulle vid direkt byte

av likartade anläggningstillgångar investeringsavgift endast beräknas på

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

eventuell skillnad mellan anskaffningskostnaden för den nya och värdet å

den utbytta tillgången, men vad som eventuellt kunde ha erhållits vid försäljning

av äldre tillgångar finge icke avräknas. För att ett näringsföretag

skulle kunna upprätthålla sin verksamhet vore det nödvändigt, att dess produktionsapparat

vore så ändamålsenlig som möjligt. För rederiföretag,

särskilt de mindre och medelstora tramprederierna, vore det nödvändigt att

utrangera äldre och oekonomiska fartyg samt ersätta dessa med nytt och

modernt tonnage. Uttagande av investeringsavgift i dylikt fall medförde en

stor ekonomisk belastning för vederbörande rederi, som till följd av merkostnad

för nämnda avgift kunde nödgas avstå från ersättningsanskaffningen

och sålunda bli tvingat att inskränka, ja rent av, då fråga vore om

enbåtsrederier, nedlägga sin verksamhet. Motionärerna ansåge, att ersättningsanskaffningar

på grund av utrangering av fartyg, även om de på grund

av utvecklingen vore av annan typ än de utrangerade, ej borde drabbas av

investeringsavgift å hela anskaffningskostnaden. Detta borde gälla även

om utrangeringen skett ett tidigare år. — Motionärerna ansåge sig kunna

draga den slutsatsen, att departementschefen för sin del ansåge ersättande

av en gammal motor med en ny i ett fiskefartyg böra betraktas som underhåll.

Vad som gällde beträffande fiskebåtar borde även gälla i fråga om annan

anskaffning. Ett förtydligande borde alltså göras av innebörd att med

kostnaden för reparation och underhåll enligt förordningen om investeringsavgift

borde avses samma slag av kostnader, som åsyftades med motsvarande

bestämmelse i kommunalskattelagen; på så sätt komme begreppet

ersättningsanskaffning enligt förordningen om investeringsavgift att

direkt anknyta till att fråga skulle vara om förbättringsarbeten och ej

om reparation och underhåll. — Kunde avdrag för erlagd avgift vid inkomsttaxeringen

icke utnyttjas helt eller delvis, betydde detta en ökad belastning

för företag, som befunne sig i en ur affärsmässig synpunkt sämre

belägenhet. Då investeringarna i fartyg belöpte sig till mycket stora belopp,

komme investeringsavgiften att verka mycket betungande för rederierna,

särskilt för sådana rederier, som endast ägde ett eller några få fartyg. Motionärerna

funne starka skäl tala för att i anskaffningskostnaden för en

tillgång skulle få inräknas den del av avgiften, för vilken avdrag ej kunnat

erhållas vid inkomsttaxeringen, samt att därefter avdrag skulle få åtnjutas

enligt gällande bestämmelser om avdrag för värdeminskning å maskiner

och inventarier.

Som motivering för det i de likalydande motionerna 1:579 och

1 1:7 0 7 framförda yrkandet har framhållits, att jordbruket alltjämt vore

i starkt behov av fortsatta rationaliseringar. Inte minst gällde detta därest

det nya prissättningssystemet för jordbruksprodukter komme att genomföl

as. Eftersom detta system komme att medföra en starkare konkurrens

gentemot utlandet förutsatte detsamma långtgående rationaliseringar. Ett

samtidigt genomförande av en investeringsavgift måste delvis motverka syftet

med det nya prissättningssystemet. Motionärerna ville i detta sammanhang

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

25

erinra om det skärpta läget på kreditmarknaden, vilket i hög grad drabbat

jordbruket. För exempelvis sådana yrkesgrupper som hantverk och småindustri

hade tillskapats särskilda kreditmöjligheter dels genom den statliga

kreditgarantien och dels genom den rätt till s. k. förtroendekrediter varom

riksdagen fattat beslut i år. Eftersom några likartade åtgärder inte vidtagits

för jordbrukarnas del, syntes det rimligt att dessa åtminstone tillerkändes

den lättnad, som ett slopande av den allmänna investeringsavgiften beträffande

investeringar inom jordbruket skulle ge. Det förhållandet att investeringsavgiften

för år 1955 tidigare betecknats såsom en tillfällig åtgärd hade

föranlett många jordbrukare att uppskjuta även viktiga investeringar till

år 1956. Därigenom hade uppkommit ett ackumulerat investeringsbehov,

som i stor utsträckning måste tillgodoses under år 1956. Skulle riksdagen

besluta om investeringsavgift för år 1956 borde av skäl som ovan anförts

förvärvskällan jordbruksfastighet undantagas härifrån.

Motioner, i vilka yrkats ändringar i förslaget till särskild investeringsavgift

för motorfordon

I de likalydande motionerna 1:573 och 11:702 har anförts, att

det syntes särskilt oberättigat att avgiftsbelägga även förvärven av begagnade

bilar. Inom bilhandeln räknade man i genomsnitt två transaktioner

med begagnade fordon per försäljning av ny bil. Eftersom en begagnad bil

redan vore i bruk torde det förhållandet att den bytte ägare inte innebära

någon belastning ur nationalekonomisk synpunkt. Den bleve nu också ofta

gående i trafik efter det att den normalt skulle skrotats ned beroende på

ägarens ovilja att betala särskild investeringsavgift. Den för trafiksäkerheten

nödvändiga nedskrotningen uppskötes. Då dessutom dessa gamla bilar

förbrukade relativt stora mängder driv- och smörjmedel, torde de vara oförmånliga

rent samhällsekonomiskt sett. Hänsyn borde också tagas till att det

oftast vore den mindre välsituerade, som köpte ett begagnat fordon, och

den extra investeringsavgiften medförde för honom en kännbar extrautgift.

Man hade all anledning ifrågasätta, huruvida under den tid som gått

med särskild investeringsavgift jämväl på begagnade bilar omregistrering

alltid ägt rum, när fordonet bytt ägare. Därigenom hade inte bilregistren

kunnat hållas aktuella, och svårigheter ur försäkringssynpunkt etc. torde

ha uppstått.

Utskottets yttrande

I den föreliggande propositionen har föreslagits att de avgifter på investeringar

inom rörelse och jordbruk samt i motorfordon som tidigare beslutats

för 1955 även skall uttagas på investeringar som äger rum 1956. Propositionsförslaget

är att se mot bakgrunden av den bedömning av det ekonomiska

läget som regeringen ansett sig böra göra på grundval av nu före
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

liggande material. I detta hänseende har i propositionen i korthet erinrats

om följande.

Det ekonomiska läget karakteriserades av att tendenserna inom landet

alltjämt pekade i expansiv riktning, d. v. s. mot en fortsatt press på våra

hårt utnyttjade resurser. Sysselsättningen kunde i stort sett närmast betecknas

som överfull med en kännbar brist på arbetskraft på åtskilliga områden.

Exporten hade ökat kraftigt jämfört med fjolåret, men importen hade

stigit än mer, och bytesbalansen kunde för hela året väntas visa ett underskott

på några hundra miljoner kronor. I stort sett syntes den ekonomiska

utvecklingen i vårt land förlöpa i överensstämmelse med vad som angavs i

den reviderade nationalbudgeten. Under året hade en skärpning av den

internationella högkonjunkturen inträffat med åtminstone på vissa områden

tydliga tendenser till prisstegringar. Både de utifrån kommande prisstegringsimpulserna

och det förhållandet att en samhällsekonomisk balans på

nuvarande mycket höga nivå av sysselsättning alltid innebure risker för

rubbningar av olika slag, nödvändiggjorde fortsatt restriktivitet i den ekonomiska

politiken.

Den internationella högkonjunkturen stimulerade i första rummet företagens

investeringar. På konsumtionsområdet framträdde den starkaste

tillväxten i fråga om utgifterna för varaktiga konsumtionsvaror. Att en viss

uppbromsning härvidlag i dagens läge kunde anses befogad berodde främst

på att denna efterfrågan skärpte konkurrensen om produktionsfaktorerna

på områden, där dessa redan vore hårt utnyttjade, såsom inom verkstadsindustrien,

och på att den förde med sig investeringsbehov av stor omfattning,

såsom fallet vore beträffande bilarna.

För att dämpa expansionstendenserna användes för närvarande en kombination

av ett flertal olika medel. De viktigaste leden utgjordes av byggnadsregleringen

samt finans- och kreditpolitiken. Byggnadsregleringen omfattade

endast ett mycket begränsat område, och beträffande den restriktiva

kreditpolitiken drabbade den visserligen de mer kreditberoende företagen,

men de självfinansierande företagen undginge i viss mån dess inflytande.

Av dessa skäl hade den restriktiva kreditpolitiken hittills kompletterats med

direkta finanspolitiska åtgärder, främst i form av investeringsavgift. Dessa

skäl verkade i dagens läge med oförändrad tyngd. Då det av anförda skäl

krävdes en fortsatt återhållsamhet och den restriktiva politiken därför inte

nu kunde lättas, borde investeringsavgiften uttagas också under 1956. Härigenom

drabbades även de självfinansierande företagen.

Den särskilda investeringsavgiften för motorfordon vore nära förbunden

med den allmänna investeringsavgiften. Det skulle också framstå som egendomligt,

om företagens produktiva maskinanskaffning men inte de enskilda

hushållens bilköp skulle drabbas av en avgiftsbeläggning. Behov syntes även

alltjämt finnas för en sådan broms på utvidgningen av motorfordonsparken

i landet, vilken ställde så stora krav på investeringar i vägar, broar, parkeringsutrymmen,

garage och servicelokaler. Med rådande ansträngning av

våra resurser framstode det för närvarande som ogörligt att tillfredsställa

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

dessa behov i den takt som i och för sig skulle vara önskvärd. Den särskilda

investeringsavgiften hade härvid visat sig vara ett lämpligt återhållande

medel och borde följaktligen utgå även under kalenderåret 1956.

I ett antal motioner har yrkats avslag på förevarande proposition med

motiveringar, som grundar sig på en annan uppfattning än den i propositionen

framförda dels i vad avser behovet av inflationsbekämpande åtgärder

i nu rådande ekonomiska läge och dels vad beträffar verkningarna

av de föreslagna avgifterna.

Utskottet finner sig i sin bedömning av det samhällsekonomiska läget

kunna ansluta sig till den i förevarande proposition redovisade uppfattningen.

Utvecklingen under den gångna delen av året innefattar enligt utskottets

mening tendenser, som — om den restriktiva ekonomiska politiken

icke bibehålies i sin nuvarande omfattning — lätt skulle kunna leda till allvarliga

störningar i den samhällsekonomiska balansen.

Beträffande den uppfattning som framföres i de likalydande motionerna

I: 576 och II: 706 och som bygger på uttalande i konjunkturinstitutets höstrapport.

innebärande att de inhemska drivkrafterna för närvarande pekar

mot en konjunktur avmattning i Sverige, vill utskottet för sin del anföra

följande. Detta uttalande grundar sig på den uppfattningen att den i våras

inledda kreditåtstramningen ännu inte gjort sig fullt gällande och att genom

denna en grund lagts »för en stark kontraktiv effekt på 1956 års samhällsekonomi».

Att i dagens läge med säkerhet uttala sig om kreditpolitikens

verkningar under 1956 torde icke vara möjligt, i synnerhet som några tydliga

tendenser till avmattning inte kunnat påvisas. Än mindre synes man

med ledning av sådana antaganden om utvecklingen kunna motivera en så

väsentlig nedrustning av den ekonomiska politiken som en avveckling av

den allmänna och särskilda investeringsavgiften skulle innebära. Detta desto

mindre som jämvikt ännu inte uppnåtts i bytesbalansen och utvecklingen

på arbetsmarknaden alltjämt är osäker. Härtill kan tilläggas att det i dagens

läge kan urskiljas expansiva tendenser, och utvecklingen skulle kunna gå i

en ogynnsam riktning. Det synes föga realistiskt att i en sådan situation avveckla

redan införda åtgärder.

Beträffande farhågorna för den allmänna investeringsavgiftens kostnadsförhöjande

effekt som påtalas i nämnda båda motioner, får utskottet uttala

följande. Investeringsavgiftens syfte är att förmå företagen till en noggrannare

prövning av de olika investeringsplanerna. Detta medför att mindre

räntabla och mindre nödvändiga investeringar inte kommer till stånd eller

i vart fall skjutes på framtiden. Härigenom dämpas efterfrågan, och utrymme

skapas för ökad export samtidigt som efterfrågan för import minskas.

För de investeringar som utföres innebär investeringsavgiften visserligen

eu förhöjning, men denna nackdel får vägas mot konsekvenserna på

pris- och kostnadsnivån av en genom alltför högt uppdriven investeringsverksamhet

förorsakad intlationistisk utveckling. Utskottet kan alltså icke

dela de i motionerna framförda åsikterna.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

I de likalydande motionerna I: 577 och II: 700 påpekas att vid införandet

av investeringsavgiften för år 1955 gjordes gällande att avgiften i kostnadshänseende

hade samma verkningar som en räntestegring och att konsekvensen

av den i april detta år genomförda skärpta kreditåtstramningen och den

därmed sammanhängande räntestegringen borde bli att någon ny investeringsavgift

inte nu borde beslutas. Utskottet får till detta säga att den i

\åras vidtagna kreditåtstramningen bör ses som en skärpning av den ekonomiska

politiken och icke som en ersättning för tidigare vidtagna åtgärder.

Det är visserligen riktigt att en investeringsavgift och en räntehöjning i

kostnadshänseende har verkningar av likartad natur, men utskottet vill understryka,

som också framhalles i konjunkturinstitutets höstrapport, att räntehöjningens

direkta verkan på investeringsobjektens räntabilitet sannolikt

varit ringa. I detta avseende torde investeringsavgiften ha haft väsentligt

större betydelse.

Utskottet ansluter sig till den i föreliggande proposition framförda uppfattningen

att investeringsavgiftens bibehållande motiveras av det förhållandet

att den kompletterar den restriktiva kreditpolitiken. Visserligen drabbar

denna, som även framhålles i de likalydande motionerna 1:576 och

II: 706, i någon mån även de självfinansierande företagen, men detta endast

med fördröjd verkan och i begränsad omfattning.

Vad avser den särskilda investeringsavgiften på motorfordon ansluter sig

utskottet helt till de i propositionen framförda synpunkterna. Denna avgift

synes vara ett värdefullt och nödvändigt komplement till övriga inflationsdämpande

medel. Utskottet finner inte de i ett antal motioner framförda

erinringarna mot investeringsavgiften på motorfordon bärande.

Av det sagda framgår, att utskottet kan ansluta sig till förslaget om en

fortsatt avgiftsbeläggning av investeringar under 1956. Vid sin bedömning

av frågan om en förlängning för ytterligare ett år av nu ifrågavarande lagstiftning

har utskottet givetvis icke förbisett att en avgiftsbeläggning av

detta slag får sin fulla effekt endast om bestämmelserna har en begränsad

giltighetstid. Utskottet bär emellertid funnit att i nuvarande ekonomiska situation

med kvarstående expansiva tendenser skulle ett borttagande av investeringsavgiften

direkt stimulera till ökade investeringar. Utskottet är

på det klara med att det med avgiftsbeläggningen eftersträvade trycket på

företagen att underlåta eller uppskjuta de minst lönsamma investeringarna

avtar ju längre avgiften kvarstår. Även med hänsyn tagen härtill måste det

emellertid antagas att man vid en fortsatt avgiftsbeläggning under 1956

kommer att uppnå gynnsamma verkningar i investeringsbegränsande hänseende.

Detta framstår särskilt klart om man väger fördelarna av en

bibehållen avgift mot de risker för en inflationistisk utveckling, som

man i dagens läge måste räkna med vid ett omedelbart borttagande

av avgiften. Utskottet tillstyrker salunda förslaget om en förlängning på ett

år men vill samtidigt understryka att avgiftsbeläggningen är en temporär

anordning betingad av det nuvarande ekonomiska läget.

Utskottet avstyrker således de inbördes likalydande motionerna 1:573

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955 29

och II: 702 (såvitt avser däri framställt yrkande om avslag på förslaget om

särskild investeringsavgift på motorfordon år 1956), I: 575 och II: 704 (såvitt

avser däri framställt yrkande om avslag på förslaget om allmän investeringsavgift

för 1956), I: 576 och II: 706, I: 577 och II: 700 samt I: 578 och

II: 701 ävensom motionen II: 708. Sin inställning till de i de inbördes likalydande

motionerna 1:573 och 11:702 samt 1:575 och 11:704 framställda

alternativa yrkandena kommer utskottet att redovisa i det följande.

I motionen I: 569 har yrkats avslag på förslaget om särskild investeringsavgift

för motorfordon år 1956. Enligt motionärens mening borde i stället

en begränsning av valutatilldelningen för bilköp genomföras. I enlighet härmed

yrkar motionären, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära,

att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder för begränsning av importen av

motorfordon under 1956 på så sätt, att valuta till ett belopp av förslagsvis

högst 600 miljoner kronor ställes till förfogande för denna import. Liknande

yrkande hade utskottet att taga ställning till under vårsessionen i samband

med behandlingen av propositionen nr 36. Utskottet framhöll då att ett genomförande

av en importbegränsning skulle innebära en återgång till tidigare gällande

kvoteringssystem. Med hänsyn till de konsekvenser detta skulle medföra

i olika hänseenden uttalade utskottet sitt bestämda avstyrkande. Utskottet

vidhåller denna uppfattning och hemställer alltså om avslag på motionen

1: 569.

Utskottet övergår nu till att behandla de olika bestämmelserna i de vid

propositionen fogade båda författningsförslagen. Utskottet kommer därvid

endast att uppehålla sig vid spörsmål, som aktualiserats genom väckta motioner

eller eljest särskilt uppmärksammats inom utskottet.

Vad först angår den allmänna investering savgiften för år 1956 har motionsus

framförts åtskilliga förslag om undantag från avgiftsplikten. Flertalet

av dessa förslag är likartade med motionsförslag'', som framfördes vid

vårsessionen under behandlingen av 1955 års investeringsavgift och som utskottet

då förklarade sig inte kunna biträda.

Departementschefen har i förevarande proposition erinrat om detta utskottets

ställningstagande och har i anslutning därtill framhållit att varje

undantag från avgiftsplikten vore ägnat att minska de investeringsbegränsande

verkningarna. Investeringsavgiften måste enligt sin natur verka generellt.

Den gåve inte utrymme för någon myndigheternas prövning av angelägenheten

av ifrågasatta investeringar, utan denna skulle verkställas av

dem som önskade företa investeringarna. Svårigheterna att genom uttryckliga

lagregler eller dispensvägen åstadkomma en rimlig avvägning av de

olika intressen som här kunde anmäla sig syntes även uppenbara. Dessa

skäl verkade med samma styrka oavsett om investeringsavgiflen uttogs under

ett eller två år och borde i princip föranleda till att undantag, utöver vad

som stadgats i förordningen om avgift för år 1955, inte borde medges, även

om dessa från andra synpunkter kunde te sig önskvärda. Departementschefen

har också avvisat olika förslag om undantag, som framförts vid departe
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

mentsbehandlingen. I ett avseende har han emellertid förordat en undantagsregel,

nämligen i fråga om investeringar i fartyg och andra inventarier,

som användes i yrkesmässigt fiske.

Utskottet, som redan i sitt vid vårsessionen avgivna betänkande nr 5 uttalade

sig i samma riktning, kan instämma i de av departementschefen anförda

synpunkterna. Såsom framgår av det följande har utskottet också, på

ett undantag när, funnit sig böra avstyrka de motionsvis framförda förslagen

om undantagsregler. Att frihet från avgiftsplikt föreskrives beträffande

fartyg och andra inventarier för fiske finner utskottet motiverat med hänsyn

till de speciella förhållanden, varunder fiskerinäringen bedrives. Förslaget

i denna del tillstyrkes av utskottet.

Beträffande de olika motionsyrkandena får utskottet anföra följande.

I de likalydande motionerna 1:579 och II: 707 föreslås att samtliga investeringar

i jordbruk skall undantas från avgiftsplikt. När utskottet vid

vårsessionen hade att taga ställning till förslag med samma innebörd, framhöll

utskottet att det vore väl medvetet om angelägenheten av rationaliseringsåtgärder.

Detta gällde inte endast jordbrukare utan i lika hög grad rörelseidkare.

Men även rationaliseringssträvandena måste i viss mån hållas tillbaka

då investeringarna tenderade att inte rymmas inom ramen för de reala

resurserna. Utskottet vill även erinra om att det visserligen avstyrkte motionerna

men, bl. a. av hänsyn till jordbrukets förhållanden, förordade en av

riksdagen sedermera beslutad höjning av det avgiftsfria bottenbeloppet. Någon

anledning att nu intaga en annan ståndpunkt synes inte föreligga. Utskottet

får därför avstyrka dessa motioner.

I anslutning härtill torde få redovisas ett förslag av mera speciell innebörd,

som framföres i de likalydande motionerna I: 570 och II: 699. Förslaget

går ut på att investeringsavgift inte skall erläggas för nybyggnad av en

tillämnad svinstamkontrollstation i Hallsberg. I motionerna erinras om att

svinstamkontroll tidigare bedrivits av staten samt att denna verksamhet enligt

statsmakternas beslut övertagits av ideella föreningar med hushållningssällskap

och slakteriföreningar som medlemmar. Enligt utskottets mening

föreligger här sådana alldeles speciella förhållanden, att ett undantag från

avgiftsplikt är motiverat. Sålunda bör bl. a. framhållas, att om verksamheten

alltjämt hade bedrivits av staten, skulle någon investeringsavgift inte

ha ifrågakommit. Utskottet får även erinra om alt hushållningssällskapen

inte är underkastade avgiftsplikt. På grund härav föreslås, att en undantagsbestämmelse

för nu avsedda fall införes i 5 § av författningsförslaget.

De likalydande motionerna I: 572 och II: 703 utmynnar i förslag att investeringar,

som måste utföras till följd av åläggande från offentlig myndighet,

skall undantas från avgiftsplikt. Ett yrkande av samma innebörd framföres

i de likalydande motionerna I: 574 och II: 705. Denna fråga var även

aktuell vid behandlingen av 1955 års investeringsavgift. Därvid framhöll utskottet,

att utmärkande för ifrågavarande investeringar vore att vederbörande

vore skyldig att göra dessa, därest han ville bedriva sin näring. Andra investeringar

kunde vara lika ofrånkomliga och måste utföras trots att något

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

åläggande från myndighet inte ifrågakoinme. En undantagsbestämmelse av

det ifrågasatta slaget skulle i vissa fall innebära, att den som i vanlig ordning

verkställde ofrånkomliga investeringar avgiftsbelastades, medan den

som härutinnan visat försumlighet och därigenom nödgat myndighet att ingripa

premierades genom att slippa avgift. Samtidigt som utskottet av dessa

skäl avstyrkte motionsförslagen, riktade emellertid utskottet de berörda

myndigheternas uppmärksamhet på önskvärdheten av att under den tid,

som bestämmelserna om investeringsavgift komme att gälla, ålägganden att

vidtaga avgiftspliktiga investeringar inte meddelades i större omfattning än

som jämlikt gällande bestämmelser befunnes oundgängligen nödvändigt.

När utskottet nu har att taga ställning till utformningen av motsvarande

bestämmelser för år 1956, finner utskottet lika litet som vid vårsessionen

möjligt att införa en undantagsbestämmelse. Utskottet är emellertid medvetet

om att förelägganden av åsyftat slag kan förorsaka svårigheter för de därav

berörda. Utskottet vill därför understryka som ett oeftergivligt krav, att

den av utskottet vid vårsessionen förordade återhållsamheten med förelägganden

att utföra avgiftspliktiga investeringar iakttas. Samtidigt får utskottet

erinra om att sådana förelägganden i allmänhet kan överklagas samt att,

om riksdagen icke har något att erinra mot ett uttalande av här ovan angiven

innebörd, detta självfallet bör få betydelse vid målens avgörande.

I de likalydande motionerna I: 575 och II: 704 framföres en rad förslag

om undantagsbestämmelser med syfte att tillgodose rederinäringen. Sålunda

föreslås att denna näring i sin helhet skall befrias från avgift för investeringar

i maskiner och inventarier, däribland fartyg. I andra hand hemställes

att från avgiftsplikt undantas färdigbyggda fartyg, nybyggnader upp till 2 500

bruttoregisterton m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelserna

om den avgift vid fartygsbyggnader som uttas i Norge. Ett liknande

yrkande men med mera begränsad innebörd framföres i de likalydande motionerna

1: 568 och och II: 698, vari hemställes att investeringar i fraktfartyg

under 300 ton skall fritagas från avgift. Utskottet, som haft att behandla

motsvarande förslag vid vårsessionen, får liksom då erinra om den ifrågavarande

lagstiftningens syfte att uppställa generellt verkande regler av investeringsbegränsande

karaktär. Frågan har även behandlats i den nu föreliggande

propositionen. Däri framhålles, att undantagsbestämmelser med så

vidsträckt innebörd att de skulle omfatta huvudparten av den mindre skeppsfarten

inte kan införas utan att rubba de förutsättningar på vilka investeringsavgiften

är uppbyggd. Häri kan utskottet instämma. Såsom utskottet

framhöll vid vårsessionen och departementschefen nu ytterligare understrukit,

skulle i stort sett enahanda skäl för avgiftsbefrielse kunna anföras i

åtskilliga andra fall, bl. a. inom andra delar av kommunikationsväsendet.

Ytterligare torde böra framhållas, att de i förstnämnda motioner åberopade

norska reglerna inte är jämförbara med dem varom bär är fråga. De norska

reglerna avser inte en allmän investeringsavgift utan en särskild avgiftsbeläggning

av fartygsbyggnader. Av nu anförda skäl får utskottet avstyrka

motionsyrkandena.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

Vidare hemställes i de likalydande motionerna I: 575 och II: 704, att investeringar

i rörelse, varom avtal träffats under tiden från den 15 januari

till den 1 november 1955 med leverans under 1956, skall undantagas från

avgiftsbeläggning. Detta förslag — innebärande att ett mycket stort antal

kostnadskrävande investeringar skulle gå fria — får utskottet avstyrka. I

anslutning därtill bör erinras om att statsmakterna vid tillkomsten av 1955

års avgift förutskickat att en avgiftsbeläggning av de ifrågavarande investeringarna

kunde bli aktuell, även om avgift inte skulle beslutas för år 1956.

Utskottet kan inte heller biträda ett i nämnda motioner framfört förslag

att avgift inte skulle utgå, när ett före den 15 januari 1955 tecknat kontrakt

om nytt fartyg överlåtits på annan redare före den 1 november 1955.

I samma motioner — liksom även i de likalydande motionerna I: 574 och

II: 705 upptas även förslag att vid avgiftens beräkning avdrag skulle få

ske för värde hos utrangerad tillgång. Utskottet avstyrkte vid vårsessionen

yrkanden av likartad innebörd. Skälen härför var bl. a., att den allmänna

tördyring av investeringskostnaderna som avsågs inte skulle påverkas av

om det är penningar eller andra tillgångar som lämnas i ersättning vid förvärvet.

Att ett avsteg från denna princip gjorts då fråga var om direkt byte

av likartad tillgång — härigenom kunde undvikas att avgiften drabbade den

rabatt som låg i att bytestillgången uppvärderades — kunde i och för sig

inte motivera ytterligare avsteg. Dessa skäl synes alltjämt bärande. Utskottet

får i detta sammanhang även uppta det i förstnämnda två motioner framförda

yrkandet att gränsdragningen mellan reparationer, å ena, samt förbättringsarbeten

och ersättningsanskaffning, å andra sidan, måtte bestämmas

på annat sätt än i förordningen om avgift för år 1955. Inte heller detta

förslag kan utskottet tillstyrka.

Nu nämnda fyra motioner innehåller även yrkande att den i Kungl. Maj :ts

förslag stadgade rätten att åtnjuta avdrag för erlagd investeringsavgift vid

inkomsttaxeringen skulle, i den mån den inte kunnat användas vid nästkommande

taxering, få begagnas under senare år. Även denna fråga har

utskottet behandlat vid vårsessionen. Att utskottet inte ansåg sig kunna

tillstyrka förslagen, sammanhängde bl. a, med att en rörelseidkare, såsom

utskottet då närmare utvecklade, på grund av gällande bestämmelser i själva

verket hade möjlighet att fördela avdraget på två räkenskapsår. Utskottet

avstyrker motionärernas yrkanden i denna del.

Slutligen har i de likalydande motionerna 1:574 och 11:705 hemställts

att privatägda buss- och biltrafikföretag samt enskilda järnvägar måtte fritas

från avgiftsplikt, varjämte i de likalydande motionerna I: 571 och II: 709

förordats, att vid investering i lastbil det avgiftsfria bottenbeloppet skulle

höjas till 35 000 kronor. Utskottet har vid vårsessionen avstyrkt motionsförslag

av likartad innebörd. Därvid erinrade utskottet ånyo om att förordningen

om investeringsavgift måste ges en generell utformning och att det

icke är möjligt att taga hänsyn till behovet av investeringar i de enskilda

fallen. Utskottet erinrade även om skälen för att avgiftsskyldigheten inte

kan utbyggas till att omfatta av stat och kommun gjorda investeringar. Fler
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

33

talet statliga bolag omfattas dock av förordningen. Samma ståndpunkt måste

nu intagas. Härvid förutsättes, liksom vid vårsessionen, att stat och kommun

kommer att iakttaga sådan återhållsamhet i avseende å investeringsverksamheten,

att de enskilda företagen inte från konkurrenssynpunkt blir

lidande av investeringsavgiften.

Det vid propositionen fogade förslaget till förordning om särskild investeringsavgift

för motorfordon år 1956 överensstämmer i huvudsak med de för

innevarande år gällande avgiftsbestämmelserna. Avgift skall sålunda i princip

utgå såväl för nya som för begagnade fordon. I de likalydande motionerna

I: 573 och II: 702 har — utöver det tidigare redovisade yrkandet om

avslag på författningsförslaget i dess helhet — i andra hand yrkats, att riksdagen

måtte vidtaga sådan ändring av bestämmelserna om den särskilda investeringsavgiften,

att avgift ej skall utgå vid förvärv av begagnade fordon.

I sitt i våras avgivna betänkande nr 5 har utskottet närmare behandlat frågan

om avgiftsbeläggningen av äldre fordon. Därvid framhöll utskottet bl. a.,

att därest avgiften inte träffade begagnade bilar, bleve följden en i och för

sig helt omotiverad prisstegring på sådana fordon, vilket i sin tur skulle

underlätta anskaffningen av en ny investeringsavgiftsbelagd bil. Även principerna

för den allmänna investeringsavgiften och önskemålet att förhindra

kringgående talade enligt utskottets mening för en avgiftsbeläggning av de begagnade

fordonen. I ett ekonomiskt läge, där utskottet ansett sig böra förorda

bibehållandet av avgifterna på rörelseidkares och jordbrukares investeringar,

kan utskottet icke finna motiverat att tillstyrka en uppmjukning i

den avgiftsbeläggning, som är avsedd att utgöra en broms på utvidgningen

av personbilsbeståndet i landet. Utskottet hemställer alltså om avslag på förevarande

båda motioner i nu angivna hänseenden.

I fråga om avgiftens storlek innebär det nu framlagda förslaget, att en viss

jämkning vidtagits i den skala efter vilken avgiften skall beräknas för äldre

årsmodeller. Vidare har undantagsfallen i 3 § utökats varjämte i 5 § intagits

en särskild bestämmelse för avgiftsberäkningen i fall av samäganderätt. En

nyhet är också den i 6 § föreslagna särskilda dispensregeln. I nu ifrågavarande

delar föranleder propositionsförslaget ingen erinran från utskottets

sida.

I detta sammanhang vill utskottet beröra en särskild fråga, som har samband

med bestämmelserna om avgiftsbefrielse i vissa fall för bilhandlare.

Enligt hittills gällande bestämmelser har en bilhandlare kunnat vinna avgiftsbefrielse

för en av honom övertagen gammal bil genom att låta överföra

fordonet till reservregistret. Det nu framlagda författningsförslaget innebär

en betydande förenkling i detta hänseende. Reservregistrering av fordonet

uppställes sålunda icke längre som villkor för avgiftsbefrielse i de fall, där

bilhandlaren försäljer den av honom förvärvade bilen inom tre veckor och

den nye ägaren omedelbart gör anmälan om sitt förvärv. Endast om bytesbilen

icke avyttras inom treveckorsperioden blir det i fortsättningen erforderligt

att låta överföra bilen till reservregistret och därefter vid ny ägande3

Dihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. AV 59

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

rättsövergång återföra den till bilregistret. I bilskattehänseende innebär

dessa registreringsåtgärder, att den som är ägare till fordonet vid avregistreringen

berättigas att återfå erlagd automobilskatt för tiden fr. o. m. månaden

efter avregistreringen och att vid återregistreringen ny sådan skatt påföres

för tiden fr. o. m. den månad, då skatteplikt på nytt inträder. I vissa fall

kan i enlighet härmed dubbel skatt komma att utgå för en månad. Även

om man kan räkna med att de nu föreslagna regierna om bilhandlares avgiftsbefrielse

kommer att medföra att antalet reservregistreringar för vinnande

av befrielse från den särskilda investeringsavgiften kommer att avsevärt

minska, framstår det likväl som mindre tillfredsställande att reservregistreringen

får den nyss angivna konsekvensen i fråga om den ordinarie

bilskatten. Inom utskottet har därför ifrågasatts, huruvida hinder möter mot

att icke påföra ny automobilskatt vid återregistreringen, därest den restitutionsberättigade

tidigare ägaren avstår från att göra sin rätt till skatterestitution

gällande. Utskottet får i anledning härav som sin mening uttala, att bilskatt

för löpande år icke bör påföras vid återregistreringen under förutsättning

att skatt för samma år tidigare erlagts och att den nye ägaren vid registreringsansökan

fogar handling, vari den tidigare ägaren gentemot statsverket

förklarar sig avstå från eventuell genom avregistreringen uppkommen

restitutionsfordran.

Författningsförslagens utformning i övrigt föranleder ej till erinran eller

eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.

I propositionen har departementschefen understrukit att investeringsavgifterna

i och för sig icke hade ett fiskaliskt syfte samt framhållit att en

konsekvens av detta betraktelsesätt varit att, på sätt i propositionen närmare

redovisats, de från dessa avgifter inflytande medlen hade behandlats i särskild

ordning. Någon ändring härutinnan har icke ifrågasatts beträffande

den nu föreslagna avgiftsbeläggningen; departementschefen uttalar sålunda

i propositionen att avkastningen av dessa avgifter, i den mån de alltjämt

skulle utgå, komme att behandlas på samma sätt som gäller för närvarande.

I detta uttalande vill utskottet instämma.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr 205 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 570 av herr Eskilsson m. fl. och II: 699 av fröken

Wetterström m. fl.,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om investeringsavgift för år 1956 med den ändring

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

35

av 5 § som framgår av följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag

Utskottets förslag

5 §.

Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti

för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering

till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande

av lånegarantien.

Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den

avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i

anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats

under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för

handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig

investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar

200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade

tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,

haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del

förelegat — 200 procent av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,

översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt

ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.

Investering som uteslutande eller Investering som uteslutande eller

väsentligen tillkommit för civilför- väsentligen tillkommit för civilför
-

svars- eller beredskapsändamål är

icke att anse såsom avgiftspliktig investering.

Detsamma gäller investering

i fastigheter och inventarier,

som utnyttjas eller äro avsedda att

utnyttjas för produktion eller distribution

av elektrisk kraft. Vidare skall

som avgiftspliktig investering icke

anses förvärv av personbil, sådan med

skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens

tjänstevikt icke överstiger 1 800 kilogram

eller sådan motorcykel för vilken

registreringsskyldighet föreligger.

Ej heller skall som avgiftspliktig

investering anses sådant förvärv av

egendom, varom förmäles i 7 § första

eller andra stycket förordningen den

21 maj 1954 om fondskatt.

svars- eller beredskapsändamål är

icke att anse såsom avgiftspliktig investering.

Detsamma gäller investering

i fastigheter och inventarier,

som utnyttjas eller äro avsedda att utnyttjas

för produktion eller distribution

av elektrisk kraft, samt investering

i nybyggnad, som under medverkan

av hushållningssällskap uppförts

för bedrivande av svinslamkonlroll.

Vidare skall som avgiftspliktig investering

icke anses förvärv av personbil,

sådan med skåp-, stationsvagns- eller

personbilskarosseri utrustad lastbil

vilkens tjänstevikt icke överstiger

1 800 kilogram eller sådan motorcykel

för vilken registreringsskyldighet

föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig

investering anses sådant förvärv

av egendom, varom förmäles i

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

7 § första eller andra stycket förordningen

den 21 maj 1954 om fondskatt.

För den som yrkesmässigt bedriver fiske skall investering i fartyg och

andra för fisket avsedda inventarier, som helt eller så gott som uteslutand?

användas i sådan rörelse, icke anses såsom avgiftspliktig investering. Vad nu

sagts skall dock ej gälla investering i fartyg med bruttodräktighet överstigande

100 registerton.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om avgift vid investering i motorfordon år 1956

(särskild investeringsavgift); samt

B) att följande motioner, nämligen

1) de likaiydande motionerna I: 568 av herr Gustaf Karlsson

m. fl. och II: 698 av herr Johansson i öckerö m. fl.,

2) de likaiydande motionerna I: 571 av herr Franzén och

II: 709 av herr Norén i Mullsjö,

3) de likaiydande motionerna I: 572 av herrar Franzén

och Nils Theodor Larsson samt II: 703 av herr Andersson i

Brämhult m. fl.,

4) de likaiydande motionerna I: 573 av herr Johan Persson

m. fl. och II: 702 av herr Carlsson i Stockholm m. fl.,

5) de likaiydande motionerna I: 574 av herr Weiland

m. fl. och II: 705 av herr Nelander m. fl.,

6) de likaiydande motionerna I: 575 av herrar Ohlon och

Svärd samt II: 704 av herrar Boija och Edström,

7) de likaiydande motionerna I: 576 av herr Ohlon m. fl.

och II: 706 av herr Ohlin m. fl.,

8) de likaiydande motionerna I: 577 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 700 av herr Hjalmar son m. fl.,

9) de likaiydande motionerna I: 578 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 701 av herr Hjalmarson m. fl.,

10) de likaiydande motionerna 1:579 av herrar Wehtje

och Ebbe Ohlsson samt II: 707 av herrar Cassel och Nilsson

i Svalöv,

11) motionen I: 569 av herr Gustaf Elof sson, ävensom

12) motionen II: 708 av herr Hagberg i Stockholm m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 29 november 1955

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

37

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon, Gustaf

Elofsson, Eriksson, Velander, Niklasson, Anders Johansson och fröken

Ranmark; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Sundström*, Sjölin, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Henriksson, Jansson i

Aspeboda och Nilsson i Svalöv.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Spetz, Vetander, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Sjölin,

Kollberg och Nilsson i Svalöv, vilka anfört följande:

I den föreliggande propositionen har föreslagits, att den under vårsessionen

för år 1955 beslutade avgiften vid investeringar inom rörelse och jordbruk

samt i motorfordon skall uttagas även för investeringar, som äger rum

1956. Förslaget har motiverats med att ett fortsatt uttagande av avgiften

är nödvändigt för att motverka en befarad samhällsekonomisk utveckling i

inflationistisk riktning.

Den svenska samhällsekonomien kännetecknas enligt vår uppfattning i

nuläget av en högkonjunktur med vissa expansiva drag. Riskerna för en utveckling

i inflationistisk riktning, om högkonjunkturen i utlandet fortsätter,

kan därför självfallet inte negligeras. Samtidigt bör emellertid beaktas,

att -— som konjunkturinstitutet framhållit i sin senaste rapport — den åtstramning

på kreditmarknaden, som inleddes under våren och som därefter

upprätthållits, ännu icke gjort sig fullt gällande, utan härigenom en

grund lagts »för en stark kontraktiv effekt på 1956 års samhällsekonomi».

Enligt konjunkturinstitutet tyder allting på att de inhemska drivkrafterna

för närvarande pekar på en konjunktur avmattning i Sverige. Vi bedömer

för vår del inte det aktuella läget och de rådande utvecklingstendenserna så,

att ett uttagande av de föreslagna avgifterna skulle vara samhällsekonomiskt

motiverat. Vi ansluter oss härutinnan till den uppfattning, som kommit

till uttryck i de likalydande motionerna I: 576 av herr Ohlon in. fl. och

II: 706 av herr Ohlin in. fl. samt I: 577 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 700

av herr Hjalmarson in. fl. Stramhet på kreditmarknaden bör således tills

vidare upprätthållas.

En nödvändig förutsättning för att en åtgärd av investeringsavgiftens natur

skall få avsedd effekt är, såsom erinrats i de nyssnämnda motionerna,

att den redan vid beslutets fattande görs kortvarig och klart tidsbegränsad;

detta förhållande underströks också av bevillningsutskottet under vårsessionen.

Om riksdagen nu, såsom föreslås i propositionen, förlänger avgiftens

giltighetstid ytterligare ett år, måste detta därför leda till att avgiftens in
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

vesteringshämmande effekt avtrubbas. Dess karaktär närmar sig i stället

den fasta kostnadens. Dess rent kostnadshöjande verkan blir större. Ur sistnämnda

synpunkt måste den med hänsyn till angelägenheten att stärka vår

konkurrenskraft gentemot utlandet anses som övervägande skadlig.

Vidare vill vi erinra om den osmidighet, som enligt sakens natur kännetecknar

investeringsavgiften och som gör denna klart underlägsen penningoch

kreditpolitiska åtgärder. Dessa har fördelen att kunna snabbt anpassas

efter ett ändrat konjunkturläges krav.

Inte heller kan vi finna, att de föreslagna avgifterna skulle vara oumbärliga

för att, såsom departementschefen synes anse, även nå de s. k. självfinansierande

företagen med någon investeringsbromsande åtgärd. Vi delar

här helt den uppfattning, som motionsledes framförts, att departementschefen

i betydande grad underskattat kreditåtstramningens effekt och räckvidd

beträffande sådana företag.

Vad bilaccisen beträffar delar vi också den motionsvis framförda uppfattningen,

att övervägande skäl talar för dess slopande. Den återhållande

effekt, som gällande kreditrestriktioner utövar även på detta område, bör

såsom i motionerna framhålles inte förbises. De mera restriktiva avbetalningsvillkor

i fråga om bilhandeln, varom överenskommelse med därav berörda

branschorganisationer nyligen träffats, kommer självfallet också att

verka dämpande.

Vi ansluter oss således till de yrkanden som framförts i de likalydande

motionerna I: 576 av herr Ohlon m. fl. och II: 706 av herr Ohlin in. fl., de

likalydande motionerna I: 577 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 700 av herr

Hjalmarson m. fl., de likalydande motionerna I: 578 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: 701 av herr Hjalmarson in. fl., ävensom de likalydande motionerna

I: 575 av herrar Ohlon och Svärd samt II: 704 av herrar Boija och Edström,

de likalydande motionerna I: 573 av herr Johan Persson m. fl. och II: 702

av herr Carlsson i Stockholm m. fl. samt motionen II: 708 av herr Hagberg i

Stockholm m. fl., nämligen att propositionen måtte avslås i dess helhet. Vi

hemställer därför vid punkterna Al) och A 2),

A) att riksdagen måtte, med bifall till ovannämnda motioner,

1) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om investeringsavgift för år 1056; samt

2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild

investeringsavgift).

II) av herr Gustaf Elof sson, som anfört:

Bevarandet av ett fast penningvärde måste vara en väsentlig målsättning

för den ekonomiska politiken. Otvivelaktigt föreligger fortfarande vissa risker

för en inflationistisk utveckling, varför åtgärder från statsmakternas

sida för eliminerande av dessa synes ofrånkomliga. Investeringar och konsumtion

måste hållas inom ramen för landets reala resurser. Kungl. Maj :ts

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955 39

förslag såvitt avser avgiften å investeringar i jordbruk och rörelse anser jag

i nu rådande ekonomiska läge böra godtagas.

Det framstår givetvis i detta läge även som synnerligen angeläget, att en

begränsning i investeringarna i bilar och andra motorfordon kan ske. Den

våldsamma expansionen av bilismen för nämligen med sig stora investeringsbehov

inte bara inom industrien utan även med avseende på vägar, garage,

verkstäder, parkeringsplatser, stadsplaneanläggningar osv. Dessutom

tar importen av nya bilar betydande valutabelopp i anspråk, och risk anses

föreligga för en minskning av landets valutareserv. En begränsning av molorfordonsimporten

ter sig således nödvändig såväl för att spara våra valutatillgångar

som för att begränsa investeringsbehovet.

Då ett konjunkturpolitiskt samband förefinnes mellan importen av motorfordon

och investeringsverksamheten är det i och för sig logiskt att också

belägga anskaffningen av nya motorfordon för personligt bruk med en investeringsavgift;

däremot kan avgiftsbeläggning av begagnade fordon icke

ha någon betydelse ur konjunkturdämpningssynpunkt. Erfarenheterna synes

emellertid ge vid handen, att den särskilda investeringsavgiften inte på avsett

sätt kunnat begränsa efterfrågan på motorfordon. Flera återförsäljare

har sänkt priserna på sina vagnar, så att kostnaderna för investeringsavgiften

kompenserats av prissänkningar. Dessutom synes efterfrågan på bilar nu

vara så stark, att en fördyring med några hundra kronor per vagn knappast

avhåller spekulanter på bilar från att köpa sådana.

För att en effektiv begränsning av bilimporten skall kunna komma till

stånd torde enligt min mening den bästa utvägen vara att begränsa valutatilldelningen

för inköp av motorfordon från utlandet. Ett sådant system är

visserligen förenat med vissa nackdelar, eftersom det innebär en kvotering

av bilimporten, men dessa nackdelar uppväges enligt min mening av systemets

effektivitet. Riksdagen bör således hos Kungl. Maj:t hemställa, att åtgärder

vidtages för att begränsa importen av motorfordon under år 1956 på

så sätt, att valuta intill ett visst högsta belopp ställes till förfogande för import

av sådana motorfordon, som avses med den föreslagna särskilda investeringsavgiften

å motorfordon. Beloppet bör enligt min mening lämpligen

fastställas till 600 miljoner kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag vid punkten A 2) att

riksdagen måtte, med bifall till motionen 1: 569 av herr Gustaf Elofsson,

2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild

investeringsavgift) samt i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa om åtgärder för begränsning under år 1956 av importen

av sådana motorfordon, som avses i nämnda förslag,

på så sätt, att valuta intill ett belopp av högst 600 miljoner

kronor ställes till förfogande för sådan import;

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

III) av herrar Spetz, Velander, Anders Johansson, Kristensson i Osby,

Sjölin, Kollberg och Nilsson i Svalöv, vilka anfört följande:

Därest riksdagen ej skulle bifalla de av oss framställda yrkandena om avslag

å Kungl. Maj :ts proposition nr 205, yrkar vi följande ändringar i de

föreslagna förordningarna.

1. Beträffande investeringar i förvärvskällan jordbruksfastighet

I de likalydande motionerna 1:579 av herrar Wehtje och Ebbe Ohlsson

samt II: 707 av herrar Cassel och Nilsson i Svalöv har hemställts att investeringar

i förvärvskällan jordbruksfastighet skall fritagas från avgiftsplikt.

Till stöd härför har motionärerna särskilt understrukit det behov av fortsatta

rationaliseringar, som föreligger på jordbrukets område och som kan

väntas komma att ytterligare accentueras genom det nya prissättningssystemet

för jordbruksprodukter. Med beaktande av rationaliseringsverksamhetens

betydelse hemställer vi om bifall till motionärernas yrkande. Detta

föranleder den ändringen i det framlagda författningsförslaget, att 2 § utgår,

att ändringar dessutom far ske i 1, 6, 7 och 12 §§ samt att paragrafnumreringen

ändras fr. o. m. 3 §.

2. Beträffande investeringar föranledda av offentlig mgndighets åläggande

I de likalydande motionerna I: 572 av herrar Franzén och Nils Theodor

Larsson och II: 703 av herr Andersson i Brämhult in. fl. ävensom de likalydande

motionerna I: 574 av herr ^Veiland m. fl. och II: 705 av herr Nelander

in. fl. har yrkats att investeringar, som uppenbarligen föranledes av

offentlig myndighets åtgärd, inbegripet återanskaffning av tillgång som

myndigheten utdömt, skall fritagas från avgiftsplikt. Då vi anser det uppenbart

obilligt att belägga investeringar av denna art med avgift yrkar vi bifall

till detta förslag. Vi föreslår sålunda ett tillägg med dylik innebörd i

5 § att infogas som ett sjätte stycke.

3. Beträffande investeringar i yrkesmässig biltrafik och enskilda järnvägar

Det i propositionen framlagda förslaget innebär bl. a. att investeringar

som verkställes av företag, som driver yrkesmässig buss- eller biltrafik, liksom

investeringar av enskilda järnvägsföretag skall bli avgiftspliktiga, medan

motsvarande investeringar av stat eller kommun, t. ex. i den av statens

järnvägar drivna busstrafiken, icke skall beläggas med avgift. Under hänvisning

till den viktiga principen, att likställighet i konkurrenshänseende

bör eftersträvas mellan allmän och enskild företagsamhet, har i de likalydande

motionerna I: 574 av herr Weiland m. fl. och II: 705 av herr Nelander

in. fl. föreslagits, att även de enskilda trafikföretagen skall fritagas från

avgiftsskyldighet. Vi delar denna uppfattning. Vi föreslår på anförda skäl

att såväl investeringar inom yrkesmässig biltrafik som investeringar i enskild

järnvägsdrift skall fritagas från avgiftsplikt. Vad gäller undantaget för

de förstnämnda investeringarna torde detta lagtekniskt få lösas så att undantagsstadgandet

anknytes till 1940 års yrkestrafikförordning. Vi föreslår

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955 41

ett tillägg av sådan innebörd till 5 § att infogas som ett sjunde och ett åttonde

stycke.

4. Beträffande investeringar i fartyg

I ett flertal motioner har yrkats undantag för eller lättnader i avgiftsplikten

vid investeringar i fartyg. Yrkanden av sådan innebörd har framställts

i de likatydande motionerna 1:568 av herr Gustaf Karlsson m. fl.

och II: 698 av herr Johansson i öckerö in. fl. samt I: 575 av herrar Ohlon

och Svärd samt II: 704 av herrar Boija och Edström. Kungl. Maj:t har i den

nu framlagda propositionen gjort en viss ändring i jämförelse med den nu

gällande förordningen och i det föreliggande författningsförslaget undantagit

investeringar i fiskefartyg med en dräktighet av upp till och med 100 bruttoregisterton.

Kungl. Maj :ts förslag beaktar dock inte de särskilda svårigheter

som investeringsavgiften medför för sjöfarten i dess helhet. Vi hemställer

därför att alla i fartyg gjorda investeringar fritages från investeringsavgift.

Vi föreslår i detta syfte ändrad lydelse av 5 § femte stycket.

5. Beträffande ersättningsanskaffningar

Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall vid ersättningsanskaffningar

investeringsavgift beräknas på den totala kostnaden, dock att

vid direkt byte av likartade tillgångar avgift endast skall beräknas på erlagd

mellanskillnad. Detta stadgande medför, att investeringsavgiften även drabbar

sådana investeringar, som är nödvändiga för produktionsapparatens

vidmakthållande. Vi anser att en sådan konsekvens i möjligaste mån bör

undvikas. Syftet nås om, såsom föreslagits i de likatydande motionerna

I: 574 och II: 705, det i propositionen framlagda förslaget ändras så, att vid

ersättningsanskaffning av maskin eller annat inventarium avdrag må göras

för den utrangerade tillgångens ursprungliga anskaffningsvärde eller, om

detta inte kan visas, det belopp, som erhålles vid försäljning av tillgången.

Vi hemställer om bifall till detta förslag och föreslår ett tillägg av sådan innebörd

till 7 § andra stycket. Härmed tillgodoses i huvudsak motsvarande

yrkande i de likatydande motionerna I: 575 och II: 704.

6. Beträffande rätten till avdrag för erlagd investeringsavgift

Såsom påpekats i de likatydande motionerna I: 574 av herr Weiland m. fl.

och II: 705 av herr Nelander in. fl. innebär den utformning, som avdragsrätten

för erlagd investeringsavgift har enligt propositionen, att den reduktion

av avgiften, som blir en konsekvens av avdragsrätten, endast kan utnyttjas

av de skattskyldiga, som redovisar vinst under det år avgiften erlagts,

medan investeringsavgiften drabbar med sitt fulla belopp, därest

verksamheten icke lämnat vinst under året. Sådana bestämmelser verkar

oskäligt betungande särskilt för nystartade företag. För alt mildra dessa

verkningar har i motionerna föreslagits ett tillägg av innebörd, att skattskyldig,

som erlagt investeringsavgift men vars rörelse under året visat förlust

eller så ringa överskott, alt han vid beräkning av nettointäkten av ro
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

relsen ej kunnat utnyttja avdragsrätten, får tillgodogöra sig det resterande

avdraget intill tre år efter det investeringsavgiften erlagts. Vi hemställer

om bifall till nyssnämnda motioner i denna del, och föreslår ett tillägg av

nu nämnd innebörd till 10 §. Härigenom tillgodoses även motsvarande yrkande

i de likalydande motionerna I: 575 och II: 704.

7. Beträffande avgiftsbefrielse vid förvärv av begagnat motorfordon

Synnerligen svårmotiverat synes det oss vara att bilaccis även uttages

vid förvärv av begagnat fordon. Stark kritik riktades mot Kungl. Maj :ts

förslag på denna punkt i ett stort antal motioner under vårsessionen. Det

nu framlagda förslaget innebär dock ingen ändring i denna del. Invändningarna

mot att avgiftsbelägga förvärv av begagnade fordon är enligt vår mening

synnerligen berättigade. Avgiften på begagnade fordon kan omöjligen tjäna

något samhällsekonomiskt syfte. Den försvårar tvärtom en ekonomisk disposition

av fordonsparken. Den drabbar vidare i främsta rummet den mindre

bärkraftiga delen av landets bilister. Dessa synpunkter överensstämmer

med uppfattningen i de likalydande motionerna I: 573 av herr Johan Persson

m. fl. och II: 702 av herr Carlsson i Stockholm m. fl., vari yrkats att

begagnade fordon undantages från förordningens tillämpning. Vi hemställer

om bifall till detta yrkande. Detta medför ett tillägg till 1 § samt ändringar

i 2, 3, 4 och 5 §§ ävensom i övergångsbestämmelsen i den föreslagna

förordningen om avgift vid investering i motorfordon år 1956.

På grund av vad sålunda anförts får vi beträffande punkterna Al) och

A 2) hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts

förevarande proposition nr 205 icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna

I: 568 av herr Gustaf Karlsson m. fl. och II: 698 av

herr Johansson i öckerö m. fl., de likalydande motionerna

I: 570 av herr Eskilsson m. fl. och II: 699 av fröken Wetterström

m. fl., de likalydande motionerna 1:572 av herrar

Franzén och Nils Theodor Larsson samt II: 703 av herr Andersson

i Brämhult m. fl., de likalydande motionerna 1:573

av herr Johan Persson m. fl. och II: 702 av herr Carlsson i

Stockholm m. fl., de likalydande motionerna 1:574 av herr

Weiland m. fl. och II: 705 av herr Nelander m. fl., de likalydande

motionerna I: 575 av herrar Ohlon och Svärd samt

II: 704 av herrar Boija och Edström ävensom de likalydande

motionerna I: 579 av herrar Wehtje och Ebbe Ohlsson samt

II: 707 av herrar Cassel och Nilsson i Svalöv,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om investeringsavgift för år 1956 med den ändring, att

2 § utgår samt med de ändringar av 1, 5, 6, 7 och 10 §§ även
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

som av 12 § 1 mom. som framgår av följande såsom reservanternas

förslag betecknade lydelse:

Kungl. Maj.ts förslag Reservanternas förslag

1 §• 1 §•

Fysisk eller juridisk person, som

under det beskattningsår för vilket

taxering till statlig inkomstskatt äger

rum i första instans år 1957 verkställt

investering av nedan angivet

slag inom någon av förvärvskällorna

jordbruksfastighet, annan fastighet

eller rörelse och som icke är frikallad

från skyldighet att erlägga sådan

skatt för inkomst av samma förvärvskälla,

skall i enlighet med vad

i denna förordning sägs till staten

erlägga investeringsavgift.

Från avgiftsskyldighet---— dyl

Fysisk eller juridisk person, som

under det beskattningsår för vilket

taxering till statlig inkomstskatt äger

rum i första instans år 1957 verkställt

investering av nedan angivet

slag inom någon av förvärvskällorna

annan fastighet eller rörelse och som

icke är frikallad från skyldighet att

erlägga sådan skatt för inkomst av

samma förvärvskälla, skall i enlighet

med vad i denna förordning sägs till

staten erlägga investeringsavgift.

k lokal.

5 §•

Har myndighet -— -— -—- (= utskottet s. 35 råd o—s. 3& råd 4) •

om fondskatt.

För den som grkesmässigt bedriver Investeringsavgift skall ej utgå vid

fiske skall investering i fartyg och

andra för fisket avsedda inventarier,

som helt eller så gott som uteslutande

användes i sådan rörelse, icke anses

såsom avgifts pliktig investering.

Vad nu sagts skall dock ej gälla investering

i fartyg med bruttodräktighet

överstigande 100 registerton.

investering i fartyg.

Investering, som tillkommit på direkt

föranstaltande av offentlig myndighet,

skall ej anses som avgiftspliktig

investering.

Från avgiftsplikt skola vidare undantagas

investeringar i motorfordon,

som äro registrerade eller registreras

för yrkesmässig trafik enligt

förordningen den 25 oktober 19W

angående yrkesmässig automobiltrafik

m. m. (nr 910).

Likaså skola investeringar i enskild

järnvägsdrift fritagas från avgiftsplikt.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag

6 §•

Avgiftspliktig investering inom

förvärvskällorna jordbruksfastighet,

därest inkomsten därav icke beräknas

efter bokföringsmässiga grunder,

och annan fastighet skall anses

hava verkställts, då den av investeringen

föranledda utgiften betalats

eller omkostnaden ägt rum, dock att

förvärv av byggnad skall anses hava

skett det beskattningsår då kontrakt

om köpet undertecknats.

Reservanternas förslag

6 §•

Avgiftspliktig investering inom

förvärvskällan annan fastighet skall

anses hava verkställts, då den av investeringen

föranledda utgiften betalats

eller omkostnaden ägt rum,

dock att förvärv av byggnad skall

anses hava skett det beskattningsår

då kontrakt om köpet undertecknats.

Beräknas vid--— levererade tillgångar.

7 §.

Investeringsavgift skall---lagertillgångens saluvärde.

Har vid sådant förvärv av tillgång,

som utgör avgiftspliktig investering,

såsom likvid eller dellikvid

lämnats annan likartad tillgång, skall

såsom investeringskostnad anses allenast

mellanskillnaden.

När fråga är om avgiftspliktig investering

i form av reparation av

byggnad, ingående i förvärvskällan

jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad

anses allenast belopp,

varmed reparationskostnaden

överstiger en procent för år räknat

av det i fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret ingående

jordbruksvärdet eller — därest

i jordbruksvärde ingående värde å

skogsmark uppgår till minst femtio

procent av jordbruksvärdet — sistnämnda

värde efter avdrag för skogs
-

Har vid sådant förvärv av tillgång,

som utgör avgiftspliktig investering,

såsom likvid eller dellikvid

lämnats annan likartad tillgång, skall

såsom investeringskostnad anses allenast

mellanskillnaden. Likaså skall

vid beräkning av investeringskostnad

för ersättningsanskaffning avdrag

göras för den utrangerade tillgångens

ursprungliga anskaffningsvärde eller,

om detta ej kan visas, för det belopp

som erhålles vid försäljningen av tillgången.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

45

Kungl. Maj:ts förslag

marksvärdet. Beträffande avgiftspliktig

investering i form av reparation

av byggnad, ingående

Reservanternas förslag

Beträffande avgiftspliktig investering

i form av reparation av byggi

för- nåd, ingående i förvärvskällan annan

värvskällan annan fastighet, skall fastighet, skall som investeringskost
-

som investeringskostnad anses belopp,

varmed reparationskostnaden

överstiger två procent för år räknat

av den del av det i fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxerings
-

nåd anses belopp, varmed reparationskostnaden

överstiger två procent

för år räknat av den del av det

i fastighetens taxeringsvärde året

näst före taxeringsåret ingående

året ingående byggnadsvärdet, i fö- byggnadsvärdet, i förekommande

rekommande fall minskat med särskilt

maskinvärde, som belöper å

sådan del av fastigheten som är upplåten

till användning i rörelse på

fall minskat med särskilt maskinvärde,

som belöper å sådan del av

fastigheten som är upplåten till användning

i rörelse på sätt i 3 § sägs.

sätt i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig Avser avgiftspliktig investering reinvestering

reparation av byggnad, paration av byggnad, ingående i föringående

i förvärvskällan rörelse, värvskällan rörelse, skall som inskall

som investeringskostnad anses vesteringskostnad anses belopp, varbelopp,

varmed reparationskostnaden

överstiger två procent för år

räknat av det i fastighetens taxeringsvärde

året näst före taxeringsåret

ingående byggnadsvärdet, i förekommande

fall minskat med särskilt

maskinvärde.

Investeringskostnad för — —- — särskild förvärvskälla.

Sammanlagda beloppet---uppskattade investeringskostnad

med reparationskostnaden överstiger

två procent för år räknat av det

i fastighetens taxeringsvärde året

näst före taxeringsåret ingående

byggnadsvärdet, i förekommande

fall minskat med särskilt maskinvärde.

10 §.

Investeringsavgiften utgör---avgiftsbelagda investeringskostnaden.

Investeringsavgift skall —---skattepliktig intäkt.

Företagare, som erlagt investeringsavgift

men vars rörelse under

året visat förlust eller så ringa överskott,

att han vid beräkning av nettointäkten

av rörelsen ej kunnat utnyttja

avdragsrätten, må tillgodogöra

sig det resterande avdraget intill

tre år efter det investeringsavgiften

erlagts.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag Reservanternas förslag

12 §.

1 m o in. Till ledning — ■— — fastställt formulär.

Aven om den sammanlagda kostnaden

för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 20 000 kronor,

skall deklaration som i föregående

stycke sägs utan anmaning avgivas

av den, som drivit rörelse med omsättning

under beskattningsåret överstigande

500 000 kronor, och av den,

som ägt eller brukat jordbruksfastighet

med större åkerareal ån 50

hektar.

Skyldighet att----—- —---

Även om den sammanlagda kostnaden

för avgiftspliktiga investeringar

icke överstiger 20 000 kronor,

skall deklaration som i föregående

stycke sägs utan anmaning avgivas

av den, som drivit rörelse med omsättning

under beskattningsåret överstigande

500 000 kronor.

sådan avgift.

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

om avgift vid investering i motorfordon år 1956

(särskild investeringsavgift) med de ändringar av 1, 2, 3, 4

och 5 §§ ävensom av ikraftträdandebestämmelsen som fram
-

går av följande såsom

delse:

Kungl. Maj.ts förslag

1 §•

För förvärv av personbil, av sådan

med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens

tjänstevikt ej överstiger 1 800

kilogram eller av motorcykel skall

under tid, som angives i 2 §, till staten

erläggas särskild investeringsavgift

i enlighet med vad nedan sägs.

I denna

reservanternas förslag betecknade ly
Reservanternas

förslag

1 §•

För förvärv av personbil, av sådan

med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens

tjänstevikt ej överstiger 1 800

kilogram eller av motorcykel skall

under tid, som angives i 2 §, till staten

erläggas särskild investeringsavgift

i enlighet med vad nedan sägs,

allt under förutsättning att fordonet

vid förvärvstillfället icke var eller tidigare

hade varit upptaget i bilregister.

- 1951 (nr 648).

2 §. 2 §.

Särskild investeringsavgift enligt Särskild investeringsavgift enligt

denna förordning skall utgå, denna förordning skall utgå, då an
a)

då ansökan om fordonets upp- sökan om fordonets upptagande i

tagande i eller överförande till bilre- bilregister inkommit till länsstyrel
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag

gister inkommit till länsstyrelsen efter

den 31 december 1955 men före

utgången av år 1956; och

b) då anmälan till bilregister om

övergång till ny ägare av i registret

upptaget fordon från denne inkommit

till länsstyrelsen inom tid som

nyss angivits.

Har ansökan eller anmälan, som

ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen

bort göras senast före utgången

av år 1956 men har den icke verkställts

eller verkställts först efter utgången

av nämnda år, föreligger ock

skyldighet att erlägga avgift.

3 §.

Oaktat vad i 2 § sågs skall särskild

investeringsavgift ej utgå

a) därest anmälan om övergång till

ny ägare av i bilregister upptaget

fordon föranletts av att äganderätten

till fordonet övergått genom arv eller

testamente eller ock genom bodelning

eller eljest på grund av giftorätt;

b) därest innehavare av saluvagnslicens

gör anmälan, varom i 17 § 3

mom. andra stycket vägtrafikförordningen

förmäles;

c) därest innehavare av saluvagnslicens

i annat fall än som vid b) sägs

inom i vägtrafikförordningen föreskriven

tid gör anmälan om eget förvärv

av i bilregister upptaget fordon,

vilket inom tre veckor efter förvärvet

ånyo övergått till ny ägare, som samtidigt

gör anmälan om sitt förvärv;

d) därest anmälan om övergång

till ny ägare av i bilregister upptaget

fordon göres inom i vägtrafikförordningen

föreskriven tid samt åtföljes

av sådan i 19 § samma förordning

omförmäld anmälan, vilken föranle
-

Reservanternas förslag

sen efter den 31 december 1955 men

före utgången av år 1956.

Har ansökan, som ovan sagts, enligt

vägtrafikförordningen bort göras

senast före utgången av år 1956, men

har den icke verkställts eller verkställts

först efter utgången av nämnda

år, föreligger ock skyldighet att

erlägga avgift.

3 §.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag

der fordonets överförande från bilregistret

till bilreservregistret eller

fordonets avförande ur bilregistret;

e) därest ansökan avser överförande

till bilregister av reservregistrerat

fordon, som den 31 januari 1955

fanns intaget i bilreservregistret och

vars ägare är antingen densamme

som nämnda dag fanns antecknad såsom

fordonets ägare eller ock någon

som bekommit fordonet efter denne

genom fång som vid a) sågs;

f) därest ansökan avser upptagande

i bilregister av i utlandet registrerat

fordon, som den 31 januari 1955

fanns intaget i vederbörande utländska

register och vars ägare år antingen

densamme som nämnda dag däri

fanns antecknad såsom fordonets

ägare eller ock någon som bekommit

fordonet efter denne genom fång som

vid a) sägs;

g) därest ansökan avser överförande

till bilregister av reservregistrerat

fordon, som efter den 31 januari 1955

upptagits i bilreservregistret utan att

fråga därvid varit om fall som vid d)

sägs och vars ägare är antingen densamme

som omedelbart före fordonets

upptagande i bilreservregistret

fanns antecknad såsom fordonets

ägare eller ock någon som bekommit

fordonet efter denne genom fång som

vid a) sågs; eller

h) därest ansökan avser införande

i annat läns bilregister av registrerat

fordon, vars ägare är antingen

densamme som finnes antecknad såsom

fordonets ägare i det bilregister,

där fordonet är registrerat, eller ock

någon som bekommit fordonet efter

denne genom fång som vid a) sägs.

Har någon förvärvat fordon och

har detta därefter övergått till ny

Reservanternas förslag

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

Kungl. Maj:ts förslag

ägare, som antingen den 31 januari

1955 fanns såsom sådan antecknad i

bilregister eller bilreservregister eller

ock enligt övergångsbestämmelse till

förordningen den 11 februari 1955

(nr 21) om avgift vid investering i

motorfordon år 1955 (särskild investeringsavgift)

icke varit skyldig erlägga

däri stadgad avgift, vare ej heller

den förre ägaren skyldig erlägga

avgift, även om han underlåtit att

om sitt förvärv göra vederbörlig anmälan.

Vidare skall från denna förordnings

tillämpning sådant fordon vara

undantaget, som är frikallat från

skatteplikt enligt 2 § förordningen

den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt

eller enligt övergångsbestämmelsen

till förordningen den 28

september 1951 (nr 654) angående

ändrad lydelse av 1, 2 och 5 §§ nyssnämnda

förordning den 2 juni 1922,

nr 260.

4 §.

Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift

enligt denna förordning

är den, vilken enligt vägtrafikförordningen

har att göra ansökan eller anmälan

som i 2 § avses.

Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen

i samband med ansökan eller

anmälan som nyss sagts. Har så ej

skett, skall länsstyrelsen omedelbart

förordna om avgiftens uttagande. Om

tidpunkten för inbetalning av avgift

i fall, då ansökan eller anmälan underlåtits,

förordnar Kungl. Maj :t.

Beträffande invalidfordon---

Reservanternas förslag

Oaktat vad i 2 § sägs skall från

denna förordnings tillämpning sådant

fordon vara undantaget, som är

frikallat från skatteplikt enligt 2 §

förordningen den 2 juni 1922 (nr

260) om automobilskatt eller enligt

övergångsbestämmelsen till förordningen

den 28 september 1951 (nr

654) angående ändrad lydelse av 1,

2 och 5 §§ nyssnämnda förordning

den 2 juni 1922, nr 260.

4 §.

Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift

enligt denna förordning

är den, vilken enligt vägtrafikförordningen

har att göra ansökan som i

2 § avses.

Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen

i samband med ansökan som

nyss sagts. Har så ej skett, skall länsstyrelsen

omedelbart förordna om avgiftens

uttagande. Om tidpunkten för

inbetalning av avgift i fall, då ansökan

underlåtits, förordnar Kungl.

Maj :t.

därom förordnar.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 59

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955

Kungl. Maj.ts förslag

Reservanternas förslag

5 §.

5 §•

1. För fordon av 1955 eller senare Beträffande beloppet av den särårs

modell skall beträffande belop- skilda investeringsavgiften skall gälpet

av den särskilda investeringsav- la följande.

giften gälla följande.

Avgiften beräknas--—--tiotal kronor.

För motorcyklar — ------''-1''300 kronor.

2. För fordon av 1951 eller tidigare mV.v.-Av , > . ..» » ''",t
års

modell utgör avgiften:

för 1954 års modell 90

» 1953 » » 80

» 1952 » » 70

» 1951 » v » 60

» 1950 »» 50

» 1949 »» 40

» 1948 » » 30

» 1947 » » 20

procent av belopp,

uträknat

enligt 1. ovan;

samt

» 1946 eller tidigare års modell 10 procent

av belopp, uträknat enligt 1. ovan.

Avgiften avrundas i förekommande

fall till närmast lägre tiotal kronor.

3. Skall avgift beräknas för fordon,

beträffande vilket årsmodell

icke kan angivas, skall så anses som

om fordonet är av det års modell, då

fordonet första gången registrerades.

4. Åro två eller flera i bilregister

eller bilreservregister antecknade såsom

ägare till fordon och överlåter

någon av dessa sin äganderättsandel,

skall vid ansökan eller anmälan, som

i 2 § avses, för förvärvet avgift utgå

med allenast så stor del av det enligt

1. eller 2. ovan uträknade beloppet,

som motsvarar antingen den andel,

vilken enligt anteckning i registret,

verkställd i samband med införandet

däri av de förutvarande ägarnas

namn, tillhört överlåtaren, eller

ock, om sådan anteckning ej finnes,

hans andel efter huvudtalet.

tvyyiö v> ytV''U'' A/ >vmn>ö -v>vV\ ivt\> t»V

V*i■ VnivVidmsv n-V m>, >vv>s>

> , v.v tf,» a-,

,t>

o- o

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Bevillningsutskottets betänkande nr 5!) år 1955

Kungl. Maj:ts förslag

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1956; dock att särskild

investeringsavgift enligt denna förordning

icke skall utgå, då ansökan

eller anmälan, som i 2 § sägs, avser

förvärv beträffande vilket förordningen

den 11 februari 1955 (nr 21)

om avgift vid investering i motorfordon

år 1955 (särskild investeringsavgift)

skall tillämpas.

Reservanternas förslag

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1956; dock att särskild

investeringsavgift enligt denna förordning

icke skall utgå, då ansökan,

som i 2 § sägs, avser förvärv beträffande

vilket förordningen den 11

februari 1955 (nr 21) om avgift vid

investering i motorfordon år 1955

(särskild investeringsavgift) skall

tillämpas.

IV) av herr Niklasson.

561744. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:392 Skrivelse till Konungen angående tilläggsstat / till riksstaden för budgetåret 1955j56. s. 1 i texten