Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ls proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1956, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
1955-11-29 · 51 sidor, varav 51 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 51 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1955:59, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ls proposition med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1956, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
1
Nr 59
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ls
proposition med förslag till förordning om investeringsavgift
för år 1956, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 7 oktober 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 205, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om investeringsavgift för år 1956; samt
2) förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild
investeringsavgift).
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen lämnas en redogörelse för det ekonomiska läget. Av redogörelsen
framgår att en skärpning av den internationella konjunkturen skett
under år 1955. Inom det svenska näringslivet konstateras expansiva tendenser
framför allt i fråga om företagens investeringar och i avseende å förvärv
av varaktiga konsumtionsvaror, särskilt bilar. Då en fortsatt restriktivitet i
den ekonomiska politiken på grund härav finnes ofrånkomlig, föreslås i propositionen
att de avgifter på investeringar inom rörelse och jordbruk samt i
motorfordon som tidigare beslutats för 1955 även skall uttagas på investeringar
som äger rum 1956. För de nya avgifterna föreslås skola gälla i huvudsak
samma bestämmelser som för 1955 års avgifter.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.
1) Förslag
till
förordning om investeringsavgift för år 1956
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering
till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1957 verkställt
investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna jordbruksfastighet,
annan fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från
skyldighet att erlägga sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla,
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 59
2 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
skall i enlighet med vad i denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.
Från avgiftsskyldighet som i föregående stycke sägs frikallas partihandelsbolag
och detaljhandelsbolag, som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954, Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet, Svenska
skifferoljeaktiebolaget, Svenska lagerhusaktiebolaget, Aktiebolaget Svensk
torvförädling, Aktiebolaget Ceaverken, Aktiebolaget Aerotransport och Aktiebolaget
Atomenergi, så ock aktiebolag och ekonomisk förening däri kommun
äger mer än nio tiondelar av aktie- eller andelskapitalet under förutsättning
att bolaget eller föreningen icke driver byggnadsverksamhet.
Från avgiftsskyldighet frikallas vidare föreningar och bolag som avses i
24 § 3 mom. kommunalskattelagen samt vidare folketshusförening, folkparksförening
och annan liknande organisation med uppgift att tillhandahålla
samlingslokal ävensom annan i ideellt syfte verksam organisation,
som tillhandahåller dylik lokal.
2 §•
Till sådan investering inom förvärvskällan jordbruksfastighet, som föranleder
uttagande av investeringsavgift (avgiftspliktig investering), hänföras
a)
i fråga om byggnad:
ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll av byggnad till
den del densamma användes för annat ändamål än bostadsändamål; samt
b) i fråga om maskiner och andra för jordbruksdriften avsedda döda inventarier
med en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll.
Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, när fråga är om
förvärv av tillgång i samband med övertagande av jordbruk med äganderätt
eller på arrende eller efter utarrendering under förutsättning att tillgången
i fråga nyttjats i det övertagna jordbruket. Ej heller skall investeringsavgift
uttagas då fråga är om nyuppsättning som verkställts under det beskattningsår,
då jordbruksfastighet förvärvats eller jordbruksarrende tillträtts
eller jordbruk övertagits efter utarrendering.
3 §■
Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan annan fastighet hänföras
a)
i fråga om fastighet med undantag för sådana till byggnad hörande
fasta maskiner, som vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde:
grundförbätlring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed
jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll
av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —
allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig
investering; samt
b) i fråga om sådana vid a) avsedda fasta maskiner, som hava en beräknad
varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll.
Vad ovan i denna paragraf sägs skall gälla allenast under förutsättning
att fastigheten i den del, där investeringen gjorts, är upplåten till användning
i rörelse, som bedrives av någon med vilken den som bekostat investeringen
måste anses vara i intressegemenskap, därvid tillika skall gälla att
såsom avgiftspliktig investering skall anses vad som av investeringen är
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
3
att hänföra till nyss angiven del av fastigheten. Vidare skall iakttagas att
investeringsavgift icke skall uttagas, då fråga är om förvärv av byggnad, i
förekommande fall med därtill hörande inventarier vilka vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning att byggnaderna och
inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande nyttjats i rörelse.
4 §•
Till avgiftspliktig investering inom förvärvskällan rörelse hänföras
a) i fråga om för stadigvarande bruk i rörelse avsedd fastighet eller i och
för rörelsen förhyrd eller eljest disponerad fastighet, med undantag för sådana
till byggnad hörande fasta maskiner som vid fastighetstaxeringen
åsatts särskilt maskinvärde:
grundförbättring å fastigheten, förvärv av byggnad genom köp eller därmed
jämförligt fång, ny-, till- och ombyggnad samt reparation och underhåll
av byggnad, dock att — när investeringen avser personalbostäder —
allenast utfört reparations- och underhållsarbete skall anses som avgiftspliktig
investering;
b) i fråga om sådana maskiner och andra för stadigvarande bruk i rörelse
avsedda döda inventarier ävensom sådana vid a) avsedda fasta maskiner,
som hava en beräknad varaktighetstid av mer än tre år:
nyuppsättning, ersättningsanskaffning och sådana förbättringsåtgärder,
som icke äro att hänföra till normalt underhåll; samt
c) i fråga om naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott, m. m.:
sådan investering som avser fyndighetens exploaterande till den del kostnaden
för investeringen icke vid inkomsttaxeringen omedelbart avdragits
såsom kostnad i den löpande driften.
Vad i föregående stycke sägs skall icke äga tillämpning, då fråga är om
förvärv av byggnad, i förekommande fall med därtill hörande inventarier
vilka vid fastighetstaxeringen åsatts särskilt maskinvärde, under förutsättning
att byggnaden och inventarierna till huvudsaklig del stadigvarande
nyttjats i rörelse. Ej heller skall investeringsavgift uttagas, då fråga är om
förvärv av tillgång i samband med övertagande av den rörelse eller rörelsegren,
vari densamma utgjort tillgång för stadigvarande bruk, eller då fråga
är om sådan investering antingen i utomlands belägen filial till här i riket
bedriven rörelse eller ock i och för fullgörande av entreprenadåtaganden i
utlandet, som verkställts av härstädes till statlig inkomstskatt skattskyldig
person.
5 §•
Har myndighet lämnat statligt bidrag'' eller lån eller ställt statlig lånegaranti
för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering
till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande
av lånegarantien.
Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den
avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i
anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden alt tvångsförsäljning måste anses vara för
handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftsplildig
investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar
200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade
tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,
haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon def
förelegat — 200 procent av anskaffningskostnaden.
Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt
ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.
Investering som uteslutande eller väsentligen tillkommit för civilförsvarseller
beredskapsändamål är icke att anse såsom avgiftspliktig investering.
Detsamma gäller investering i fastigheter och inventarier, som utnyttjas eller
äro avsedda att utnyttjas för produktion eller distribution av elektrisk kraft.
Vidare skall som avgiftspliktig investering icke anses förvärv av personbil,
sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri utrustad lastbil
vilkens tjänstevikt icke överstiger 1 800 kilogram eller sådan motorcykel för
vilken registreringsskyldighet föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig
investering anses sådant förvärv av egendom, varom förmäles i 7 § första
eller andra stycket förordningen den 21 maj 1954 om fondskatt.
För den som yrkesmässigt bedriver fiske skall investering i fartyg och
andra för fisket avsedda inventarier, som helt eller så gott som uteslutande
användes i sådan rörelse, icke anses såsom avgiftspliktig investering. Vad nu
sagts skall dock ej gälla investering i fartyg med bruttodräktighet överstigande
100 registerton.
6 §•
Avgiftspliktig investering inom förvärvskällorna jordbruksfastighet, därest
inkomsten därav icke beräknas efter bokföringsmässiga grunder, och annan
fastighet skall anses hava verkställts, då den av investeringen föranledda
utgiften betalats eller omkostnaden ägt rum, dock att förvärv av byggnad
skall anses hava skett det beskattningsår då kontrakt om köpet undertecknats.
Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga
grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då
kostnaden för investeringen enligt allmänt vederlagen köpmannased bort i
räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda
eller levererade tillgångar.
7 §.
Investeringsavgift skall — med undantag som i andra och tredje styckena
sägs — beräknas på grundval av kostnaden för avgiftspliktig investering.
Har för sådan investering använts virke, som uttagits ur egen fastighet,
eller tillgång, som varit avsedd för omsättning eller förbrukning i rörelse,
skall i investeringskostnaden inräknas virkets eller lagertillgångens saluvärde.
Har vid sådant förvärv av tillgång, som utgör avgiftspliktig investering,
såsom likvid eller dellikvid lämnats annan likartad tillgång, skall såsom
investeringskostnad anses allenast mellanskillnaden.
När fråga är om avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,
ingående i förvärvskällan jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad
anses allenast belopp, varmed reparationskostnaden överstiger en
procent för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
ingående jordbruksvärdet eller — därest i jordbruksvärde ingående
värde å skogsmark uppgår till minst femtio procent av jordbruksvärdet —
sistnämnda värde efter avdrag för skogsmarksvärdet. Beträffande avgiftspliktig
investering i form av reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan
annan fastighet, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed
reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av den del av det
i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,
i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde, som belöper
å sådan del av fastigheten som är upplåten till användning i rörelse på sätt
i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering reparation av byggnad, ingående
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
5
i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad anses belopp, varmed
reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat av det i fastighetens
taxeringsvärde året näst före taxeringsåret ingående byggnadsvärdet,
i förekommande fall minskat med särskilt maskinvärde.
Investeringskostnad för reparationer skall beräknas gemensamt för samtliga
fastigheter inom varje särskild förvärvskälla.
Sammanlagda beloppet av kostnaderna för en avgiftsskyldigs avgiftspliktiga
investeringar, beräknade på sätt i denna paragraf sägs, utgör den avgiftsskyldiges
till investeringsavgift uppskattade investeringskostnad.
8 §.
Från uppskattad investeringskostnad avdrages ett belopp av 20 000 kronor.
Vad härefter återstår utgör avgiftsbelagd investeringskostnad, vilken
utföres i fulla hundratal kronor så att överskjutande belopp, som icke
uppgår till fullt hundratal kronor, bortfaller.
9 §.
Beträffande handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag, i 53 § 2 mom.
kommunalskattelagen avsett rederi och s. k. gruvbolag gäller, att avgiftsbelagd
investeringskostnad beräknas för företaget såsom sådant. Investeringsavgift
påföres däremot de särskilda delägarna, envar med belopp som
på honom belöper.
Äkta makar äro enligt denna förordning att anse som av varandra oberoende
avgiftsskyldiga.
10 §.
Investeringsavgiften utgör tolv procent av den avgiftsbelagda investeringskostnaden.
Investeringsavgift skall anses som sådan speciell skatt, för vilken avdrag
må åtnjutas vid inkomsttaxeringen; och skall i följd härav restituerad,
avkortad eller avskriven sådan avgift, för vilken avdrag medgivits vid inkomsttaxeringen,
utgöra skattepliktig intäkt.
11 §.
Taxeringsförordningens bestämmelser angående taxering till statlig inkomstskatt
skola i tillämpliga delar, med de avvikelser som nedan stadgas,
lända till efterrättelse med avseende å taxering till investeringsavgift.
12 §.
1 mom. Till ledning för taxering till investeringsavgift skall fysisk eller
juridisk person, som under beskattningsåret verkställt avgiftspliktiga investeringar
för en kostnad överstigande sammanlagt 20 000 kronor, utan
anmaning vid den allmänna självdeklarationen foga en särskild på heder
och samvete avgiven deklaration, avfattad å blankett enligt av riksskattenämnden
fastställt formulär.
Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar
icke överstiger 20 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke
sägs utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning
under beskattningsåret överstigande 500 000 kronor, och av den, som ägt
eller brukat jordbruksfastighet med större åkerareal än 50 hektar.
Skyldighet att avgiva deklaration för taxering till investeringsavgift föreligger
icke för den som enligt vad i 1 § stadgas är undantagen från skyldighet
att erlägga sådan avgift.
2 mom. Företag, som i 9 § första stycket avses och som jämlikt bestämmelserna
i 1 mom. har att avgiva deklaration, skall utan anmaning för varje
kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomstskatt, för envar del
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
ägare avgiva deklaration som nyss sagts, avseende hela företaget, med
iippgift om den å delägaren belöpande andelen av för företaget beräknad
avgiftsbelagd investeringskostnad.
3 mom. Annan än den, som är uppgiftspliktig på grund av bestämmelserna
i 1 eller 2 inom., är pliktig att efter anmaning, inom tid som i anmaningen
angives, avgiva deklaration som i 1 inom. sägs, dock att detta ej gäller
den som enligt 1 mom. tredje stycket är undantagen från deklarationsskyldighet.
4 mom. Efter anmaning är envar, som enligt bestämmelserna i 1—3 mom.
är skyldig avgiva deklaration, pliktig att i den omfattning, som i amnaningen
angives, meddela för taxering till investeringsavgift erforderliga uppgifter
utöver dem, som lämnas i deklarationsformuläret.
5 mom. Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration för
taxering till investeringsavgift skola taxeringsförordningens bestämmelser
om underlåtenhet att avlämna självdeklaration hava motsvarande tillämpning;
dock skall, beträffande deklaration enligt 1 mom. här ovan, den i
39 § 1 inom. första stycket taxeringsförordningen stadgade påföljden för
underlåtenhet att avlämna självdeklaration inträda endast därest den avgiftsskyldige
underlåtit att efterkomma anmaning att avgiva deklaration för
taxering till investeringsavgift.
Rörande påföljd för underlåtenhet att avlämna deklaration i fall som
avses i 2 mom. skola taxeringsförordningens bestämmelser om underlåtenhet
att avlämna uppgifter, varom förmäles i 34 § samma förordning, äga
motsvarande tillämpning.
13 §.
Taxering till investeringsavgift sker i den kommun, där den avgiftsskyldige
skall taxeras till statlig inkomstskatt, och verkställes av vederbörande
taxeringsnämnd.
Därest taxeringsnämnd, på grund av att deklaration för taxering till investeringsavgift
trots anmaning icke avgivits eller att utredning icke kunnat
verkställas, beträffande viss avgiftsskyldig underlåtit att verkställa taxering
till investeringsavgift eller åsatt taxering, som av nyss angiven grund kan
antagas vara felaktig, åligger det taxeringsnämndens ordförande att senast
den 15 juni eller, såvitt angår Stockholm, den 30 juni under taxeringsåret
lämna vederbörande taxeringsintendent skriftligt meddelande härom. Har
länsstyrelsen medgivit utsträckning av den tid, inom vilken taxeringsnämnds
arbete skall vara avslutat, må länsstyrelsen jämväl förordna om utsträckning
av tiden för lämnande av ifrågavarande meddelande.
Taxeringsintendent samt medlem av prövningsnämnd må jämväl efter
utgången av taxeringsåret framställa yrkande angående taxering till investeringsavgift.
14 §.
Deklaration eller annan uppgift enligt denna förordning skall av vederbörande
myndighet biläggas och åtfölja den självdeklaration, till vilken den
anknyter. Vad i 56 § 1 mom. taxeringsförordningen stadgas beträffande
självdeklaration skall äga tillämpning jämväl beträffande handling, som
enligt vad nu sagts skall biläggas självdeklaration.
15 §.
För taxering till investeringsavgift må granskning av avgiftsskyldigs bokföring
enligt bestämmande i varje särskilt fall av taxeringsintendenten verkställas.
Taxeringsförordningens föreskrifter skola härvid äga motsvarande
tillämpning.
7
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
16 §.
1 mom. Beträffande besvär över taxering till investeringsavgift skola
taxeringsförordningens föreskrifter om taxering till statlig inkomstskatt äga
motsvarande tillämpning med iakttagande av att besvärsrätt tillkommer den
avgiftsskyldige och vederbörande taxeringsintendent.
2 mom. Äro för viss avgiftsskyldig besvär samtidigt anhängiga över taxering
enligt denna förordning och enligt taxeringstörordningen, böra besvären
prövas i samband med varandra.
Därest efter anförda besvär eller eljest taxering till statlig inkomstskatt
ändras eller påföres någon, skall samtidigt vidtagas därav betingad ändring
i taxeringen till investeringsavgift.
17 §.
Har avgiftsskyldig i uppgift eller upplysning, avgiven till ledning vid taxering
till investeringsavgift, lämnat oriktigt meddelande i avseende å förhållande,
som icke varit av allenast oväsentlig betydelse för taxeringen, samt
har meddelandet följts och har därigenom föranletts att den avgiftsskyldige
icke blivit taxerad till investeringsavgift eller blivit för lågt taxerad till sådan
avgift, skall han eftertaxeras till investeringsavgift att utgå med det
belopp, som genom berörda förfarande undandragits statsverket.
Föreligga sådana omständigheter, som i föregående stycke sägs, och kan
på grund av vad sålunda och i övrigt förekommit antagas att av den avgiftsskyldige
lämnade uppgifter icke varit av beskaffenhet att kunna läggas till
grund för en riktig taxering, skall han eftertaxeras till investeringsavgift
att utgå med det belopp, som undandragits statsverket genom att en riktig
taxering tidigare icke åsatts.
Vad ovan sagts skall äga motsvarande tillämpning, om avgiftsskyldig,
ehuru uppgiftspliktig, underlåtit avlämna uppgift eller infordrad upplysning.
Eftertaxering må icke ske med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd
inom fem år efter det år, då taxeringen rätteligen bort av
beskattningsnämnd i första instans verkställas. Har den avgiftsskyldige avlidit,
åsättes taxeringen hans dödsbo, dock att sådan taxering icke må ske
med mindre fråga därom prövats av beskattningsnämnd inom två ar efter
utgången av det kalenderår, under vilket bouppteckning efter honom blivit
ingiven för registrering.
18 §.
Har någon i samband med investering, som i 2—4 §§ sägs, vidtagit åtgärd,
som kan antagas hava tillkommit i syfte att undgå eller erhålla lindring i
taxering till investeringsavgift, skall taxering åsättas som om dylik åtgärd
icke vidtagits.
19 §.
Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration enligt denna förordning
lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
20 §.
Uppbördsförordningens bestämmelser angående statlig inkomstskatt skola
i tillämpliga delar gäila beträffande investeringsavgift, dock att sådan avgift
icke skall upptagas å debetsedel avseende preliminär skatt.
21 §.
Av taxeringen till investeringsavgift föranledda särskilda kostnader bestridas
av statsmedel.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
22 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
..^„enna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Vad i punkt 4 av övergångsbestämmelserna till förordningen den 11 februari
1955,. nr 19, stadgats angående samma förordnings tillämplighet i
vissa fall vid 1957 års taxering skall därvid upphöra att gälla.
I samband med ikraftträdandet av denna förordning skall följande iakttagas.
1. Till avgiftspliktig investering hänföres icke förvärv av byggnad, därest
kontrakt om köpet undertecknats senast den 15 januari 1955 och ej heller
sådan investering i fastighet, för vilkens utförande byggnadstillstånd meddelats
senast nämnda dag, därvid med byggnadstillstånd i förevarande sammanhang
avses annat tillstånd än sådant som lämnats för fortlöpande reparations-
och underhållsarbeten. Vidare skall icke som avgiftspliktig investering
anses inventarieförvärv, därest leverans skett eller skriftligt avtal om
leverans träffats senast den 15 januari 1955.
2. Är fråga om avgiftspliktig investering i form av grundförbättring å
fastighet, ny-, till- eller ombyggnad eller reparation och underhåll av byggnad,
förbättringsarbete å inventarier eller arbete avseende exploatering av
naturtillgångar, skall allenast den del av kostnaden för investeringen, som
är hänförlig till arbeten utförda efter den 15 januari 1955, medtagas vid
bestämmandet av uppskattad investeringskostnad.
3. Har någon på grund av omläggning av räkenskapsår antingen icke taxerats
till inkomstskatt år 1957 eller nämnda år taxerats till dylik skatt för
ett beskattningsår, som omfattar kortare tid än tolv månader, eller har
någon, likaledes på grund av omläggning av räkenskapsår, åren 1956 och
1957 taxerats till dylik skatt för beskattningsår, som sammanlagt omfattat
kortare tid än tjugufyra månader, skola bestämmelserna i denna förordning
äga motsvarande tillämpning jämväl beträffande investeringar under
beskattningsår, vari ingår kalenderåret 1956 eller del därav och för vilket
taxering sker år 1958 eller 1959.
2) Förslag
till
förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956
(särskild investeringsavgift)
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
För förvärv av personbil, av sådan med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil vilkens tjänstevikt ej överstiger 1 800 kilogram
eller av motorcykel skall under tid, som angives i 2 §, till staten erläggas
särskild investeringsavgift i enlighet med vad nedan sägs.
I denna förordning användas uttryck och begrepp i samma betydelse som
i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
9
2 §•
Särskild investeringsavgift enligt denna förordning skall utgå,
a) då ansökan om fordonets upptagande i eller överförande till bilregister
inkommit till länsstyrelsen efter den 31 december 1955 men före utgången
av år 1956; och
b) då anmälan till bilregister om övergång till ny ägare av i registret upptaget
fordon från denne inkommit till länsstyrelsen inom tid som nyss angivits.
Har ansökan eller anmälan, som ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen
bort göras senast före utgången av år 1956 men har den icke verkställts eller
verkställts först efter utgången av nämnda år, föreligger ock skyldighet att
erlägga avgift.
3 §•
Oaktat vad i 2 § sägs skall särskild investeringsavgift ej utgå
a) därest anmälan om övergång till ny ägare av i bilregister upptaget
fordon föranletts av att äganderätten till fordonet övergått genom arv eller
testamente eller ock genom bodelning eller eljest på grund av giftorätt;
b) därest innehavare av saluvagnslicens gör anmälan, varom i 17 § 3
mom. andra stycket vägtrafikförordningen förmäles;
c) därest innehavare av saluvagnslicens i annat fall än som vid b) sägs
inom i vägtrafikförordningen föreskriven tid gör anmälan om eget förvärv
av i bilregister upptaget fordon, vilket inom tre veckor efter förvärvet ånyo
övergått till ny ägare, som samtidigt gör anmälan om sitt förvärv;
d) därest anmälan om övergång till ny ägare av i bilregister upptaget
fordon göres inom i vägtrafikförordningen föreskriven tid samt åtföljes av
sådan i 19 § samma förordning omförmäld anmälan, vilken föranleder fordonets
överförande från bilregistret till bilreservregistret eller fordonets avförande
ur bilregistret;
e) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat
fordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget i bilreservregistret och vars
ägare är antingen densamme som nämnda dag fanns antecknad såsom fordonets
ägare eller ock någon som bekommit fordonet efter denne genom
fång som vid a) sägs;
f) därest ansökan avser upptagande i bilregister av i utlandet registrerat
fordon, som den 31 januari 1955 fanns intaget i vederbörande utländska register
och vars ägare är antingen densamme som nämnda dag däri fanns
antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon som bekommit fordonet
efter denne genom fång som vid a) sägs;
g) därest ansökan avser överförande till bilregister av reservregistrerat
fordon, som efter den 31 januari 1955 upptagits i bilreservregistret utan att
fråga därvid varit om fall som vid d) sägs och vars ägare är antingen densamme
som omedelbart före fordonets upptagande i bilreservregistret fanns
antecknad såsom fordonets ägare eller ock någon som bekommit fordonet
efter denne genom fång som vid a) sägs; eller
h) därest ansökan avser införande i annat läns bilregister av registrerat
fordon, vars ägare är antingen densamme som finnes antecknad såsom fordonets
ägare i det bilregister, där fordonet är registrerat, eller ock någon
som bekommit fordonet efter denne genom fång som vid a) sägs.
Har någon förvärvat fordon och har detta därefter övergått till ny ägare,
som antingen den 31 januari 1955 fanns såsom sådan antecknad i bilregister
eller bilreservregister eller ock enligt övergångsbestämmelse till förordningen
den 11 februari 1955 (nr 21) om avgift vid investering i motorfordon
år 1955 (särskild investeringsavgift) icke varit skyldig erlägga däri
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
stadgad avgift, vare ej heller den förre ägaren skyldig erlägga avgift, även
om han underlåtit att om sitt förvärv göra vederbörlig anmälan.
Vidare skall från denna förordnings tillämpning sådant fordon vara undantaget,
som är frikallat från skatteplikt enligt 2 § förordningen den 2
juni 1922 (nr 260) om automobilskatt eller enligt övergångsbestämmelsen
till förordningen den 28 september 1951 (nr 654) angående ändrad lydelse
av 1, 2 och 5 §§ nyssnämnda förordning den 2 juni 1922, nr 260.
4 §•
Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift enligt denna förordning är
den, vilken enligt vägtrafikförordningen har att göra ansökan eller anmälan
som i 2 § avses.
Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen i samband med ansökan eller
anmälan som nyss sagts. Har så ej skett, skall länsstyrelsen omedelbart
förordna om avgiftens uttagande. Om tidpunkten för inbetalning av avgift
i fall, då ansökan eller anmälan underlåtits, förordnar Kungl. Maj:t.
Beträffande invalidfordon, för vilket avgiftsfrihet enligt 3 § sista stycket
ifrågasättes, skall gälla vad Ivungl. Maj :t därom förordnar.
5 §•
1. För fordon av 1955 eller senare års modell skall beträffande beloppet
av den särskilda investeringsavgiften gälla följande.
Avgiften beräknas för personbilar och lastbilar till det antal kronor, som
motsvarar 75 procent av det tal vilket angiver fordonets tjänstevikt uttryckt
i kilogram. För bilar med högre tjänstevikt än 1 600 kilogram skall därjämte
tillägg göras med 100 kronor för varje fullt femtiotal kilogram, varmed
tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram. Avgiften avrundas i förekommande
fall till närmast lägre tiotal kronor.
För motorcyklar utgör avgiften 150 kronor därest fordonets tjänstevikt
ej överstiger 75 kilogram, 200 kronor därest tjänstevikten är högre men ej
överstiger 160 kilogram samt eljest 300 kronor.
2. För fordon av 1954 eller tidigare års modell utgör avgiften:
för 1954
års
modell 90 procent
av belopp, uträknat enligt
1.
ovan
»
1953
»
»
80
»
»
» »
»
»
»
1952
»
»
70
»
»
» »
»
»
»
»
1951
»
»
60
»
»
» »
»
)>
1950
»
»
50
»
»
» »
»
»
»
1949
»
»
40
»
»
» »
»
»
»
1948
»
»
30
»
»
» »
»
»
»
1947
»
»
20
»
»
» »
»
»
» : samt
1946
eller tidigare års modell
10 procent av
belopp, uträknat enligt 1. ovan.
Avgiften avrundas i förekommande fall till närmast lägre tiotal kronor.
3. Skall avgift beräknas för fordon, beträffande vilket årsmodell icke
kan angivas, skall så anses som om fordonet är av det års modell då fordonet
första gången registrerades.
4. Äro två eller flera i bilregister eller bilreservregister antecknade såsom
ägare till fordon och överlåter någon av dessa sin äganderättsandel, skall
vid ansökan eller anmälan, som i 2 § avses, för förvärvet avgift utgå med
allenast så stor del av det enligt 1. eller 2. ovan uträknade beloppet, som
motsvarar antingen den andel, vilken enligt anteckning i registret, verkställd
i samband med införandet däri av de förutvarande ägarnas namn, tillhört
överlåtaren, eller ock, om sådan anteckning ej finnes, hans andel efter
huvudtalet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
11
6 §.
I fråga om besvär över beslut rörande avgift jämlikt denna förordning
skall i tillämpliga delar gälla vad om automobilskatt är i motsvarande hänseende
stadgat.
Har avtal om förvärv av fordon kort tid efter förvärvet hävts, återgått
eller blivit ogiltigt eller föreligga el i est särskilda omständigheter samt
framstår det såsom stridande mot grunderna för denna förordning att uttaga
särskild investeringsavgift enligt förordningen, äger Kungl. Maj :t eller
myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer medgiva befrielse från eller återbäring
av avgiften.
7 §•
De ytterligare föreskrifter rörande debitering, uppbörd och indrivning
m. m., som erfordras för tillämpning av denna förordning, meddelas av
Kungl. Maj :t.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956; dock att särskild
investeringsavgift enligt denna förordning icke skall utgå, då ansökan eller
anmälan, som i 2 § sägs, avser förvärv beträffande vilket förordningen den
11 februari 1955 (nr 21) om avgift vid investering i motorfordon år 1955
(särskild investeringsavgift) skall tillämpas.
Till utskottets behandling har hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: 568 av herr Gustaf Karlsson m. fl. och
II: 698 av herr Johansson i öckerö in. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i den föreslagna författningstexten, att investeringsavgift
ej skall utgå vid anskaffning eller förbättring av fraktfartyg med
tonnage understigande 300 bruttoregisterton samt motorer och maskinell utrustning
till dessa, ävensom begagnade fraktfartyg under 300 ton, samt att
vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
II) de likalydande motionerna I: 570 av herr Eskilsson m. fl. och II: 699
av fröken Wetterström m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
om antingen följande tillägg till 1 §, andra stycket, i Kungl. Maj :ts förslag
till förordning om investeringsavgift: »Från avgiftsskyldighet frikallas även
organisation, som har till uteslutande uppgift att bedriva av staten anbefalld
kontrollverksamhet», eller följande tillägg till 5 §, första stycket, samma
förslag: »Investering, som sker på grund av att organisation övertager verksamhet,
som bedrives i statens regi, är icke att anse som avgiftspliktig investering»
;
III) de likalydande motionerna I: 571 av herr Franzén och II: 709 av herr
Norén i Mullsjö, vari hemställts, »att riksdagen vid behandling av propositionen
nr 205 måtte besluta, att för lastbilsägare det avgiftsfria beloppet vid
investering i lastbil må vara 35 000 kronor, samt att vederbörande utskott
måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»;
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
IV) de likalydande motionerna I: 572 av herrar Franzén och Nils Theodor
Larsson samt II: 703 av herr Andersson i Brämhult in. fl., vari hemställts,
»att riksdagen vid behandling av propositionen nr 205 måtte besluta, att
investeringar, som måste utföras till följd av åläggande av offentlig myndighet,
må undantagas från skyldighet att erlägga investeringsavgift, samt
att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext»;
V)
de likalydande motionerna I: 573 av herr Johan Persson m. fl. och II:
702 av herr Carlsson i Stockholm in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
avslå det i Kungl. Maj :ts proposition nr 205 framförda förslaget om förordning
om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild investeringsavgift)
samt, för den händelse ovanstående yrkande ej skulle bifallas,
att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring av den föreslagna förordningen
om avgift vid investering i motorfordon år 1956 att avgift ej skall utgå vid
förvärv av begagnade fordon, ävensom att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till erforderlig författningstext;
VI) de likalydande motionerna I: 574 av herr Weiland m. fl. och II: 705
av herr Nelander m. fl., vari hemställts,
»A. att riksdagen, för den händelse den skulle i princip antaga det vid
Kungl. Maj :ts proposition fogade författningsförslaget om investeringsavgilt
för år 1956, måtte besluta om ändringar av följande innebörd:
1) att vid ersättningsanskaffning av maskiner eller andra inventarier avdrag
inom samtliga förvärvskällor må göras för den utrangerade tillgångens
ursprungliga anskaffningsvärde eller, om detta icke kan visas, för det belopp
som erliålles vid försäljning av tillgången,
2) att företagare, som erlagt investeringsavgift men vars rörelse för året
visat förlust eller så ringa överskott, att han vid beräkning av nettointäkten
av rörelsen ej kunnat utnyttja den medgivna avdragsrätten, får tillgodoräkna
sig det resterande avdraget för något av därpå följande tre år,
3) att investeringar, som uppenbarligen föranleds av offentlig myndighets
åtgärd, undantages från avgiftsplikten,
4) att det för bland andra statliga och kommunala buss- och biltrafikföretag
i propositionen föreslagna undantaget från skyldighet att erlägga
investeringsavgift jämväl skall gälla privatägda buss- och biltrafikföretag
samt
5) att investeringar i enskild järnvägsdrift, i likhet med vad som i propositionen
föreslås bli fallet för statlig sådan, fritages från avgiftsplikt,
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderliga
ändringar i författningstexten»;
VII) de likalydande motionerna 1:575 av herrar Ohlon och Svärd samt
II: 704 av herrar Boija och Edström, vari hemställts,
1) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 205, i vad
densamma innefattar förslag till förordning om investeringsavgift för år
1956,
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955 13
2) att därest detta yrkande ej bifalles samtliga i rederirörelse gjorda investeringar
i maskiner och inventarier, sålunda även i fartyg, måtte undantagas
från avgiftsplikt till investeringsavgift,
3) att, såvida ej heller yrkandet under punkt 2 ovan bifalles, riksdagen
för sin del måtte besluta sådana ändringar i det i förenämnda proposition
framlagda förslaget till förordning om investeringsavgift för år 1956, att
samma undantag från investeringsavgift som gäller enligt norsk lagstiftning
införes för svenska rederier, ävensom att hänsyn i övrigt tages till de
yrkanden, som i motionerna berörts,
4) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga
ändringar i författningstexten;
VIII) de likalydande motionerna I: 576 av herr Ohlon m. fl. och II: 706
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå de i Kungl.
Maj :ts proposition nr 205 framställda förslagen om investeringsavgift för
år 1956 och avgift vid investering i motorfordon (''bilaccis’) för år 1956»;
IX) de likalydande motionerna I: 577 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 700
av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts förslag i proposition nr 205 till förordning om investeringsavgift för
år 1956»;
X) de likalydande motionerna I: 578 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 701 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj :ts proposition nr 205 i vad avser förslag till införande av en bilaccis
för år 1956»;
XI) de likalydande motionerna 1:579 av herrar Wehtje och Ebbe Ohlsson
samt II: 707 av herrar Cassel och Nilsson i Svalöv, vari hemställts, att
riksdagen för det fall att den ej i anledning av därom framförda yrkanden
avslår Kungl. Maj :ts proposition nr 205 måtte besluta att 2 § i förslaget
till förordning om investeringsavgift för år 1956 skall utgå samt att 1, 6 och
7 §§ ävensom 12 § 1 mom. skall erhålla följande ändrade lydelse:
1 §•
Fysisk eller juridisk person, som under det beskattningsår för vilket taxering
till statlig inkomstskatt äger rum i första instans år 1957 verkställt
investering av nedan angivet slag inom någon av förvärvskällorna annan
fastighet eller rörelse och som icke är frikallad från skyldighet att erlägga
sådan skatt för inkomst av samma förvärvskälla, skall i enlighet med vad i
denna förordning sägs till staten erlägga investeringsavgift.
Från avgiftsskyldighet---dylik lokal.
6 §•
Beräknas vid inkomsttaxeringen inkomst av förvärvskälla efter bokföringsmässiga
grunder, skall avgiftspliktig investering anses föreligga, då
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
kostnaden för investeringen enligt allmänt vedertagen köpmannased bort i
räkenskaperna upptagas såsom omkostnad eller på konto för färdigställda
eller levererade tillgångar.
7 §•
Investeringsavgift skall----— lagertillgångens saluvärde.
Har vid ----allenast mellanskillnaden.
Beträffande avgiftspliktig investering i form av reparation av byggnad,
ingående i förvärvskällan annan fastighet, skall som investeringskostnad anses
belopp, varmed reparationskostnaden överstiger två procent för år räknat
av den del av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
ingående byggnadsvärdet, i förekommande fall minskat med särskilt
maskinvärde, som belöper å sådan del av fastigheten som är upplåten till
användning i rörelse på sätt i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig investering
reparation av byggnad, ingående i förvärvskällan rörelse, skall som investeringskostnad
anses belopp, varmed reparationskostnaden överstiger två procent
för år räknat av det i fastighetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret
ingående byggnadsvärdet, i förekommande fall minskat med särskilt
maskinvärde.
Investeringskostnad för — — — särskild förvärvskälla.
Sammanlagda beloppet----— uppskattade investeringskostnad.
12 §.
1 mom. Till ledning — — -— fastställt formulär.
Även om den sammanlagda kostnaden för avgiftspliktiga investeringar
icke överstiger 20 000 kronor, skall deklaration som i föregående stycke sägs
utan anmaning avgivas av den, som drivit rörelse med omsättning under
beskattningsåret överstigande 500 000 kronor.
Skyldighet att — ---sådan avgift.
XII) motionen 1:569 av herr Gustaf Elof sson, vari hemställts, »att riksdagen
vid behandling av propositionen nr 205 måtte med avslag på förslaget
till förordning om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild
investeringsavgift) besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl.
Maj :t ville vidtaga åtgärder för begränsning av importen av motorfordon under
år 1956 på så sätt, att valuta till ett begränsat belopp av förslagsvis högst
600 miljoner kronor ställes till förfogande för denna import»; samt
XIII) motionen II: 708 av herr Hagberg i Stockholm in. fl., vari hemställts,
»att riksdagen avslår Kungl. Maj :ts proposition nr 205 med förslag till förordning
om investeringsavgift för år 1956, m. m.».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:569, 1:571, 1:575, 1:579, 11:698—703,
II: 705, II: 706 och II: 708.
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
15
Propositionen
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen tillåter
sig utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i proposionen,
nämligen
Inledning, s. 12—15.
Det ekonomiska läget, s. 15—23.
Departementschefen, s. 24—34.
Motionerna
Av innehållet i de väckta motionerna må här återgivas följande. Därvid
har en uppdelning skett sålunda, att först behandlas motionerna i den mån
i desamma yrkats avslag helt eller delvis å propositionen. Därefter behandlas
motionerna såvitt i desamma yrkats ändringar i förslaget till investeringsavgift
och slutligen de motioner, i vilka yrkats ändringar i förslaget
till särskild investeringsavgift för motorfordon.
Motionerna i vad i desamma yrkats avslag å propositionen helt eller delvis
I de likalydande motionerna 1:573 och 11:70 2 har gjorts
gällande, att bilaccisen för dem som varit tvingade att köpa bil blivit en
synnerligen kännbar extra beskattning, som indragen till statskassan endast
utgjort några tiondels procent av totalkonsumtionen. Om bilaccisen
fått någon att avstå från bilbyte eller inköp av ny bil, funnes ingen garanti
för att inte den frigjorda köpkraften riktat sig mot andra varugrupper.
Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 575 och II:
7 0 4 framförda yrkandet om avslag på förslaget om investeringsavgift har
anförts bl. a., att den föreslagna investeringsavgiften komme att direkt
motverka de svenska rederiernas strävanden att modernisera sin flotta.
Dessutom komme de att försättas i ett försämrat läge ur konkurrenssynpunkt
på den internationella fraktmarknaden. För att näringsföretagen
skulle kunna upprätta finansieringsplaner för sina nyinvesteringar vore det
av vikt, att planerna kunde uppläggas på längre sikt. Av särskild betydelse
vore detta för rederiföretagen med hänsyn till de relativt långa leveranstiderna
för större fartyg. Statsmakternas åtgöranden på beskattningsomrädet
under de senaste åren hade emellertid skapat ett osäkerhetstillstånd
för näringsföretagen. I propositionen angåves, att avgiften skulle gälla för
år 1956. Frågan om forisatt uttagande av investeringsavgift måste ses mot
bakgrunden av vårriksdagens beslut om ändrade regler rörande företagsbeskattningen.
Såsom motiv för omläggningen av de permanenta reglerna för
sagda beskattning hade anförts, att denna borde bättre än tidigare anpas
-
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
sas till en konjunktur stabiliserande ekonomisk politik. I och med anpassningen
av företagsbeskattningen efter konjunkturpolitiska grunder samt
den i år företagna räntehöjningen borde från de utgångspunkter, som tidigare
varit vägledande, anledning saknas att nu införa en ny investeringsavgift.
Det vore ostridigt, att konsumtionsefterfrågan stigit på ett mycket
oroväckande sätt. Något förslag att råda bot däremot — om man bortsåge
från förslaget om en särskild avgift vid investering i motorfordon för år
1956 — hade ej framlagts.
I de likalydande motionerna I: 576 och II: 706 har motionärerna
erinrat om att de yrkat avslag på förslaget om investeringsavgift
och bilaccis för år 1955. Motionärerna hade gjort detta under hänvisning
dels till de nackdelar för näringslivet, som vore förbundna med åtgärder
av detta slag, och dels till att de risker, som förefunnits för en utveckling i
inflationistisk riktning, bort kunna bemästras med penning- och kreditpolitiska
medel. Något förenklat formulerat kunde man säga att debatten
då kommit att stå om ett val mellan den av regeringen föreslagna investeringsavgiften
inklusive bilaccisen och den av oppositionen förordade mera
aktiva penning- och kreditpolitiken. Någon tid därefter hade som bekant
en markerad omläggning av regeringens ekonomiska politik skett i den av
oppositionen tidigare hävdade riktningen. Verkningarna av denna politik
hade redan börjat framträda. De aktuella faromomenten för en utveckling
i inflationistisk riktning, om högkonjunkturen i utlandet fortsatte, kunde
självfallet inte negligeras. En stram kreditmarknad måste därför enligt
motionärernas uppfattning fortfarande upprätthållas. En penning- och kreditpolitik
med detta mål i sikte — innefattande även åtstramande åtgärder
på avbetalningshandelns område — borde å andra sidan så långt läget nu
kunde överblickas vara tillräcklig för att motverka de inflationstendenser
som kunde uppträda. Enligt konjunkturinstitutets nyligen avgivna översikt
tydde allting på att de inhemska drivkrafterna för närvarande jämfört med
nuläget pekade mot konjunkturavmattning i Sverige. Med hänsyn till en
konjunktursituation sådan som den däri tecknade kunde motionärerna inte
tinna det tillräckligt motiverat att behålla investeringsavgift och bilaccis
även under nästa år. Motionärerna ansåge det desto mera oklokt som åtgärder
av detta slag vore synnerligen osmidiga och inte kunde snabbt anpassas
efter en ändring i konjunktursituationen. Det syntes som om departementschefen
velat särskilt motivera ett fortsatt uttagande av investeringsavgift
med att de s. k. självfinansierande företagen, d. v. s. sådana företag
som skulle vara jämförelsevis oberoende av kreditmarknaden för genomförandet
av sina investeringar, annars inte skulle kunna nås med någon
investeringsbromsande åtgärd. En motivering av denna art vore enligt motionärernas
uppfattning inte bärande. En åtstramning på kreditmarknaden
drabbade ehuru med en viss fördröjning även de företag, som vid åtstramningens
insättande varit mer likvida än andra. Den största faran för den
svenska ekonomien just nu syntes hota på utrikeshandelns område. Valuta
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
17
tillgångarna vore redan enligt en allmän uppfattning alltför knappa för att ingiva
trygghet exempelvis inför en eventuellt inträdande konjunkturförsvagning
med arbetslöshet. Riktpunkten måste vara att undvika en höjning av
kostnadsnivån i förhållande till utlandet och att steg för steg stärka konkurrenskraften.
Även med hänsyn till dessa strävanden ansåge motionärerna
det tillrådligt att avveckla investeringsavgiften, eftersom denna främst verkade
kostnadshöjande. Det funnes i dagens läge ett speciellt skäl för de
berörda avgifternas avveckling. I våras hade från riksdagsmajoritetens sida
framhållits vikten av att avgifterna gjordes klart tidsbegränsade och kortvariga.
Detta innebure å andra sidan, att avgifternas investeringshännnande
effekt avtrubbades om deras giltighetstid förlängdes utöver den en gång
fastställda. — De skäl som i det föregående anförts gentemot investeringsavgiften
gällde även bilaccisen och förslaget om dess förlängning. Härtill
komme dessutom den omständigheten att motorfordonstrafiken redan förut
vore hårt beskattad. Den återhållsamhet som kunde anses önskvärd för
dagen kunde uppnås genom de hårdare kreditvillkor som följde med den
allmänna kreditåtstramningen. De restriktiva avbetalningsvillkoren borde
självfallet få sin verkan även på detta område. Motionärerna yrkade således
avslag å propositionen. En tills vidare fortsatt stramhet på kreditmarknaden,
innefattande även en återhållsam kreditgivning vid avbetalningshandeln,
borde vara till fyllest för att bemästra de inflationstendenser som kunde
hota. Dessutom krävdes en politik som målmedvetet eftersträvade en
ökning av sparandet. Motionärerna hänvisade till de förslag de framlagt
härom i de likalydande motionerna I: 361 och II: 435, vilka skulle behandlas
vid den nu pågående höstsessionen.
Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:577 och 11:700
framförda yrkandet har motionärerna framhållit, att det vid antagandet av
förordningen om investeringsavgift för år 1955 mycket starkt betonats att
förordningen endast skulle gälla ett år. Syftet med avgiften skulle i och för
sig icke vara att förhindra investeringar utan att förmå företagare av olika
kategorier att uppskjuta investeringarna till senare tidpunkt. Kravet på att
bestämmelserna skulle vara tidsbegränsade hade bevillningsutskottet funnit
vara tillgodosett genom att förordningen endast vore avsedd att gälla för ett
år. Utskottets uppfattning hade understrukits under riksdagsdebatten. Det
torde också vara ovedersägligt att företagarna läte påverka sig av en kostnadsfördyrande
avgift endast i den mån de funne ett uppskov vara ägnat att
ge dem någon fördel. Ett bibehållande av investeringsavgiften under år 1956
med den ovisshet detta måste skapa beträffande framtiden kunde icke
gärna leda till annat än att den avsedda effekten äventyrades. Vid införandet
av investeringsavgift för år 1955 hade vidare gjorts gällande, att avgiften
i kostnadshänseende hade samma verkningar som en räntehöjning men
att den i andra avseenden vore att föredraga framför en sådan. Regeringen
hade uppgivit sig ha valt investeringsavgiften för att undgå en räntehöjning.
Konsekvensen av den i april detta år genomförda skärpta kreditåtstram2
Dihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 59
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
ningen med därav följande räntestegring borde alltså ha varit att beslutet
om införandet av investeringsavgift tagits under omprövning. I varje fall
talade de skäl som anfördes vid denna avgifts införande för att någon ny
investeringsavgift inte skulle beslutas. Motionärerna hävdade för sin del att
investeringsavgiften ur synpunkten att skapa samhällsekonomisk balans
vore direkt skadlig åtminstone på något längre sikt. Avgiften vore sålunda
ett uttryck för föreställningen, att man kunde hålla prisstegringstendenserna
i schack genom att begränsa de produktiva investeringarna. Det måste
för att hållbar balans mellan efterfrågan och tillgång på varor skulle kunna
ernås vara väsentligt, att nödvändiga åtgärder för att öka produktion och
produktivitet finge genomföras samt att ett tillräckligt omfattande frivilligt
sparande medvetet underbyggdes också genom den ekonomiska politiken.
Motionärerna kunde inte godtaga den uppfattningen, att fiskala ingripanden
av ifrågavarande slag hade verkningar av samma natur som rent penningpolitiska
åtgärder. Skatt till staten framstode för skattebetalaren såsom en
ofrånkomlig utgift. Företagarna ansåge sig ha anledning att vid den långsiktiga
planering som vore nödvändig inom all företagsamhet, således även
vid investeringar, räkna med avgiften endast såsom en fast kostnad.
I de likalydande motionerna 1:578 och 11:701 har gjorts gällande
att det trots de senaste årens kraftiga ansvällning av motorismen i vårt
land alltjämt torde finnas ett mycket starkt behov av ett ökat bilbestånd.
Någon given gräns för utvecklingen på detta område kunde inte fastställas.
Bilismen i vårt land tillgodosåge redan nu cirka 2/3 av person- och godstrafiken
värdemässigt sett. I konkurrens med övriga transportmedel hade
den visat sig kunna erbjuda så stora fördelar att denna andel med säkerhet
komme att ökas. Den ökade industrialiseringen och rationaliseringen inom
näringslivet, inte minst på jordbrukets område, gjorde bilen till ett alltmer
oumbärligt transportmedel. Gällande kreditrestriktioner hade utan tvekan
haft sin betydelse även på bilmarknaden. Det torde här även erinras om de
strävanden som förekomme att inom näringslivets egen ram verka för sunda
avbetalningsregler. Att söka dämpa motorismens expansion genom från tid
till annan pålagda speciella punktskatter vore icke möjligt, i varje fall icke
utan biverkningar som svårligen kunde accepteras. Om en sådan punktskatt
framstode som mer eller mindre permanent eller av den allmänhet som sparade
för ett framtida bilköp uppfattades såsom ett led i en politik på längre
sikt, förlorade det fiskala ingripandet även denna effekt. Att sparbenägenheten
skulle öka genom ett skatteingripande mot ett för stora medborgargrupper
aktuellt sparmål vore icke troligt. Snarare hade man, särskilt om
detta skatteingripande förefölle otillräckligt motiverat, att räkna med avtagande
sparvilja, alldeles speciellt om möjligheterna att i praktiken nå andra
närliggande sparmål som t. ex. ett eget hem av myndigheterna begränsats.
Under sådana förhållanden kunde en upprepad punktskatt som vore konjunkturpolitiskt
motiverad leda till resultat som vore motsatta de avsedda,
till en ökning i stället för en minskning i totalkonsumtionen. Någon kon
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
19
junkturpolitisk motivering för att avgiften skulle drabba även handeln med
begagnade bilar hade icke förebragts. En fördyring av begagnade bilar vore
snarare ägnad att öka efterfrågan på nya bilar.
Motionären har i motionen 1:5 6 9 anfört, att det otvivelaktigt fortfarande
förelåge vissa risker för en inflationistisk utveckling, och åtgärder
från statsmakternas sida för eliminerande av dessa syntes ofrånkomliga. Det
framstode givetvis i detta läge som synnerligen angeläget, att en begränsning
av investeringarna i bilar och andra motorfordon kunde ske. Den våldsamma
expansionen av bilismen förde nämligen med sig stora investeringsbehov inte
bara inom industrien, utan även med avseende på vägar, garage, verkstäder,
parkeringsplatser, stadsplaneanläggningar osv. Dessutom toge importen
av nya bilar betydande valutabelopp i anspråk. Erfarenheterna syntes emellertid
ge vid handen, att den särskilda investeringsavgiften inte på avsett
sätt kunnat begränsa efterfrågan på motorfordon. Flera återförsäljare hade
sänkt priserna på sina vagnar, så att kostnaderna för investeringsavgiften
kompenserats av prissänkningar. Dessutom syntes efterfrågan på bilar nu
vara så stark, att en fördyring med några hundra kronor per vagn knappast
komme att avhålla spekulanterna. För att en effektiv begränsning av bilimporten
skulle kunna komma till stånd måste andra åtgärder vidtagas. Flera
olika utvägar kunde tänkas, t. ex. ändring av gällande bestämmelser om avbetalningsköp
m. m., men av skilda skäl torde icke det avsedda syftet härigenom
kunna uppnås. En effektiv metod att skära ner importen vore däremot
att begränsa valutatilldelningen för densamma. Det finge erinras om
att kvotering av bilimporten tillämpats under efterkrigstiden och i fråga
om importen från Västtyskland ända till och med första halvåret 1954. En
summa av högst 600 miljoner kronor för år 1956 torde kunna bedömas som
tillräcklig för tillgodoseende av den mera nyttobetonade personbilstrafikens
behov. Någon bestämd kvot för bilimporten från varje särskilt land torde
ej behöva komma i fråga. Eftersom investeringsavgiften för rörelse och
jordbruk i princip även avsåge investeringar i bussar och lastbilar, torde
det av tekniska skäl vara lämpligt att låta importen av dessa motorfordon
bli fri och alltså lägga den utanför ramen av det tilldelade valutabeloppet.
Importen av sådana motorfordon vore i förhållande till importen av personbilar
relativt ringa och komme således icke att i högre grad belasta valutareserven.
Lastbilar, utrustade med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri,
borde dock falla inom ramen för den tilldelade valutan.
Till stöd för det i mo tionen II: 708 framförda yrkandet bar anförts
bl. a., att ifrågavarande skatter inte spelat någon roll som medel för att påverka
investering och bilanskaffning. Så hade exempelvis industriinvesteringarna
i år oberoende av investeringsavgiften ökat med 15 procent. Bilinköpen
visade enligt propositionen fortsatt ökning. Om investeringsavgiften under
sitt första år, trots dess angivna förutsättning att endast räcka ett år, inte
hindrat att investeringarna ökat i snabbt tempo, och om bilaccisens resultat
vore lika negativt med hänsyn till det uppställda syftet, förefölle del ändå
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
mer otroligt att dessa skatter skulle ha den av statsmakterna önskade verkan
under ett andra år, när investerare och spekulanter börjat vänja sig vid
tanken på att skatterna permanentats. Om man ansåge, att statskassan inte
kunde undvara denna inkomst, vore det riktigare och hederligare att ge beskattningen
en sådan motivering. I så fall kunde man ur en mera realistisk
utgångspunkt ta ställning till om denna form för beskattning vore önskvärd
eller lämplig. Därtill koinme, att årets investeringsavgift och bilaccis begränsats
till ett år, därvid uttryckligen förklarats, att denna begränsning
vore en förutsättning för att åsyftad verkan skulle kunna uppnås.
Motionerna såvitt i desamma yrkats ändringar i förslaget till investeringsavgift
I
de likalydande motionerna I: 568 och II: 698 har bl. a.
framhållits, att den svenska mindre fraktfarten f. n. befunne sig i ett allvarligt
ekonomiskt läge. Detta hade klart och tydligt bestyrkts genom den verkställda
utredningen angående stöd åt den mindre och medelstora sjöfarten.
De svenska mindre fartygen bedreve sin näring i mycket hård konkurrens
med utländskt tonnage — huvudsakligen hemmahörande i Tyskland och
Holland. Dessa länder hade sedan kriget med statliga stödåtgärder byggt
upp en stor flotta av fullt moderna mindre fraktfartyg. På grund av kostnadsstegringar
på olika områden hade det svenska fartygsbeståndet inte
kunnat följa med i den utveckling som varit önskvärd. Som exempel kunde
nämnas, att ett nybygge på 200 bruttoton kostade ungefär 500 000 kronor.
Skulle därtill en investeringsavgift utgå på större delen av denna summa,
betydde detta en kostnadsökning som ytterligare försvårade en rationalisering
inom denna näring, av vilken många av våra kustsamhällen vore helt
beroende. Våra mindre varv vore även i stor utsträckning beroende av den
sysselsättning, som kunde erhållas med nybyggnad, modernisering och reparationer
av dessa fartyg. Därtill komme den ur beredskapssynpunkt viktiga
uppgift som detta tonnage hade att fylla. Investering i fraktfartyg under
300 bruttoregisterton borde därför undantagas från avgiftsplikt.
Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:570 och 11:699
framförda yrkandet har anförts, att statsmakterna hade önskat avveckla
verksamheten med svinstamkontrollen och överlåta den på hushållningssällskap
och slakteriföreningar. Under senare år hade två nya kontrollstationer
tillkommit, och meningen vore att så snart som möjligt upprätta och driva en
ny station i Hallsbergs närhet. För ändamålet hade hushållningssällskapen
och slakteriföreningarna i mellersta Sverige och nedre Norrland bildat en
ideell förening. Stadgar för denna hade antagits. Enligt gällande och nu
föreslagna bestämmelser skulle föreningen drabbas av avgift för investering,
som skedde för kontrollstationens uppförande. Svinstamkontrollens ändamål
vore i sig självt sådant, att det syntes oskäligt att belasta verksamheten
med extra pålagor. Därtill komme att föreningen bildats för att enligt statsmakternas
önskan övertaga en kontrolluppgift, som dittills handhafts av sta
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
21
ten och som orsakat staten årliga utgifter. Den nuvarande stationen i Hallsberg
vore otillräcklig och otidsenlig. Det syntes motionärerna i hög grad
rimligt, att sådana åtgärder vidtoges från statsmakternas sida, att Föreningen
Mellersta Sveriges svinkontrollstation bleve befriad från investeringsavgift
vid uppförandet av ifrågavarande kontrollstation. Kungl. lantbruksstyrelsen
hade i skrivelse till Kungl. Maj :t anfört liknande synpunkter,
1 de likalydande motionerna 1:571 och 11:709 har anförts, att
de föreslagna bestämmelserna syntes vara alltför stränga för lastbilstrafikens
vidkommande. De investeringar, som gjordes genom köp av lastbilar, måste i
stor utsträckning sägas vara sådana, som inte kunde uppskjutas utan allvarliga
olägenheter för näringsverksamheten. En lastbil, som användes i regelbunden
trafik, förbrukades i allmänhet på 4 å 5 år och måste sedan ersättas
med en ny. Man kunde räkna med att omkring 5 000 lastbilar varje år måste
utbytas mot nya. Många lastbilsägare hade givetvis i år sökt uppskjuta
utbytet av lastbil men kunde inte vänta med nyanskaffningen under ytterligare
ett år. Särskilt för de mindre företagarna med en eller ett par lastbilar
i driften måste investeringsavgiften betecknas som en hård pålaga. En
lastbil av ifrågavarande storlek kostade i allmänhet 60 000 å 65 000 kronor.
Jordbruket och skogsbruket torde särskilt hårt drabbas av investeringsavgiften
i föreslagen utformning. Transporter av mjölk och andra livsmedel,
spannmål, djur samt virke ombesörjdes i huvudsak av sådana mindre åkerirörelser,
som måste sägas vara mycket känsliga för kostnadsfördyringar
av det slag, som investeringsavgiften innebure enligt propositionens förslag.
Därest det avgiftsfria beloppet vid investering i lastbil fastställdes till
35 000 kronor skulle de mindre företagarna få den avgiftslindring, som
motionärerna ansåge nödvändig.
Som motivering för det i de likalydande motionerna 1:5 7 2 och
1 1:7 0 3 framförda yrkandet, att investeringar, som föranletts av åläggande
från offentliga myndigheter, borde fritagas från avgiftsplikt, har framhållits,
att t. ex. en slakteriförening, som av veterinärstyrelsen ålagts alt snarast
utföra nybyggnad eller ombyggnad, därigenom påfördes en oftast betydande
investeringsavgift. Då angelägenheten av på så sätt ålagda arbeten
prövats av offentlig myndighet och ifrågavarande företag icke hade möjlighet
att uppskjuta investeringen, syntes det oriktigt, alt investeringsavgift
därför uttoges. Bevillningsutskottet hade i sitt betänkande nr 5 riktat de
berörda myndigheternas uppmärksamhet på önskvärdheten av att under
den tid, som bestämmelserna om investeringsavgift komme alt gälla, ålägganden
att vidtaga avgiftsbelagda investeringar inte meddelades i större omfattning
än som jämlikt gällande bestämmelser befunnes oundgängligen nödvändigt.
Sådana ålägganden syntes emellertid ha gjorts i avsevärd utsträckning.
När nu investeringsavgift måste uttagas under ytterligare ett år syntes
därav följa, att sådana ålägganden under år 1956 komme att meddelas i
väsentligt större utsträckning än under innevarande år. Investeringsavgiften
syftade till uppnående av att investeringar i den utsträckning sa vore möj
-
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
ligt uppskötes till senare tidpunkt. Det syntes icke förenligt med detta syfte,
att investeringar, som måste göras till följd av åläggande av offentlig myndighet,
belädes med investeringsavgift.
Till stöd för de i de likalydande motionerna 1:574 och 11:705
framförda yrkandena har anförts, att därest riksdagen i princip skulle godtaga
propositionens förslag borde en grundläggande princip för den ifrågavarande
beskattningen vara att den endast skulle drabba nyanskaffningar.
Motionärerna föresloge därför, att bestämmelserna omarbetades så att vid
ersättningsanskaffning av maskin eller annat inventarium avdrag finge göras
för den utrangerade tillgångens ursprungliga anskaffningsvärde eller, om
detta inte kunde visas, det belopp som kunde erhållas vid försäljning av
tillgången. -— Avdragsrätten för erlagd investeringsavgift kunde enligt förslaget
utnyttjas endast av de företag som redovisade vinst under beskattningsåret.
Denna utformning av bestämmelserna innebure att man på ett
orimligt sätt betungade nystartade företag, som, samtidigt som de hade det
största investeringsbehovet, ofta finge räkna med att bära förluster under
sina första verksamhetsår. Motionärerna föresloge därför att företagare, som
erlagt investeringsavgift men vars rörelse för året visat förlust eller så ringa
överskott att han vid beräkning av nettointäkten av rörelsen ej kunnat utnyttja
den medgivna avdragsrätten, finge tillgodoräkna sig det resterande
avdraget för något av därpå följande tre år. — En grundtanke bakom införandet
av investeringsavgiften hade varit att den skulle förmå företagarna
att uppskjuta en del av sina investeringar till en ur samhällsekonomisk synpunkt
gynnsammare tidpunkt. De fall där ett fritt val av tidpunkt inte förefunnes
borde därför självklart lämnas utanför avgiftsplikten. Detta gällde
sådana investeringar, som föranletts av föreläggande från offentlig myndighets
sida. Som exempel därpå kunde nämnas förbättrings- och ersättningsarbeten,
som bleve en följd av påbud av fartygsinspektionen, yrkesinspektionen
eller hälsovårdsnämnd. Undantag borde inbegripa även kostnad
för återanskaffning av tillgång, som utdömts av offentlig myndighet. —
Ekonomisk verksamhet, som bedreves direkt av staten, exempelvis den genom
statens järnvägar drivna buss- och biltrafiken, liksom den kommunala
busstrafiken skulle enligt förslaget fritagas från avgiftsplikt. Då detta innebure
att man uppgåve den likställighet i konkurrenshänseende mellan statlig
och enskild företagsamhet, som annars eftersträvades, föresloge motionärerna
att privatägda buss- och biltrafikföretag samt enskilda järnvägsföretag
undantoges från investeringsavgift.
I de likalydande motionerna 1:575 och 11:704 har anförts, att
därest det i dessa motioner framförda yrkandet om avslag å propositionen
inte bleve bifallet, hemställdes alternativt, att de i propositionen föreslagna
bestämmelserna ej skulle gälla för rederirörelse utan att sådan verksamhet
helt undantoges från avgiftsskyldighet för sina investeringar i såväl fartyg
som andra för rörelsen avsedda maskiner och inventarier. — De skattskyldiga
hade med fog kunnat utgå från att de i god tid skulle bliva underrät
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955 23
tade, därest investeringsavgift skulle komina att uttagas även för år 1956.
Då så ej blivit fallet förrän en kort tid innan propositionen avlämnats till
riksdagen den 1 november 1955, hade många företag i god tro beställt maskiner
och inventarier under år 1955 med leverans under år 1956. Dessa
skattskyldiga försattes nu i ett mycket prekärt läge och komme i fråga om
nyssnämnda beställningar att få vidkännas en opåräknad merkostnad motsvarande
investeringsavgiften. Att de skattskyldiga reagerade mot lagstiftningsåtgärder
av detta slag vore helt naturligt. Motionärerna måste därför,
därest riksdagen helt eller delvis skulle antaga det framlagda förslaget, bestämt
påyrka, att beställningar i rörelse, varom avtal träffats efter den 15
januari men före den 1 november 1955 med leverans under år 1956, skulle
undantagas från avgiftsbeläggning. — Som skäl för att investering i fiskefartyg
med bruttodräktighet under 100 registerton samt att andra för fisket
avsedda inventarier skulle vara undantagna från avgiftsplikt hade departementschefen
bl. a. anfört, att fiskarena för sin utkomst vore nödsakade att
förvärva ett relativt sett mycket dyrbart arbetsredskap, nämligen fartyget
med fångstredskap, samt att båtar och motorer måste kontinuerligt överses
eller ersättas med hänsyn till de rent personliga risker, som vore förenade
med denna yrkesutövning. I huvudsak samma skäl kunde åberopas till stöd
för att investeringar i mindre och medelstora fraktfartyg borde vara fria
från avgiftsplikt. De mindre och medelstora rederiernas fartyg vore med
hänsyn till omfattningen av dessa rederiers rörelse mycket dyrbara, och deras
fartyg och maskiner måste även kontinuerligt överses och ersättas pa
grund av åtskilliga författningsföreskrifter samt krav från myndigheterna.
— Liknande undantag som de i Norge gällande borde medgivas. Då en investeringsavgift
i början av detta år införts i Norge, hade från avgiftsplikt
undantagits köp av färdiga fartyg, norska och utländska, likaså nybyggnader
om högst 2 500 bruttoregisterton. Dessutom hade undantagits sådana
investeringar, som täckts genom lån i byggnadslandets valuta eller i valuta
som fritt kunde konverteras till sistnämnda lands valuta och som icke förfölle
till betalning förrän tidigast den 1 juli 1957. Dock kunde nettofraktinkomsten
från vederbörande fartyg brukas såsom avdrag på lån före
nämnda tidpunkt. Vidare hade undantagits betalning genom valuta, erhållen
genom försäljning av fartyg till utlandet eller genom förlisningsersättningar,
då användning av dessa valutabelopp för detta ändamål vore i överensstämmelse
med beviljad licens. Det vore i lika hög grad angeläget som
beträffande fiskerinäringen, att svenska rederier, särskilt de mindre och
medelstora, erhölle en undantagsställning i fråga om sina investeringar. —
I de fall då ett skriftligt kontrakt om nytt fartyg tecknats före den 15 januari
1955 skulle enligt förslaget investeringsavgift ej erläggas. Detsamma borde
enligt motionärernas mening gälla, om kontraktet på oförändrade villkor
överlåtits till annan redare före den 1 november 1955. I dylikt fall vore ej
fråga om eu ny investering utan endast om en överflyttning av äganderätten
från en redare till en annan. — Enligt förslaget skulle vid direkt byte
av likartade anläggningstillgångar investeringsavgift endast beräknas på
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
eventuell skillnad mellan anskaffningskostnaden för den nya och värdet å
den utbytta tillgången, men vad som eventuellt kunde ha erhållits vid försäljning
av äldre tillgångar finge icke avräknas. För att ett näringsföretag
skulle kunna upprätthålla sin verksamhet vore det nödvändigt, att dess produktionsapparat
vore så ändamålsenlig som möjligt. För rederiföretag,
särskilt de mindre och medelstora tramprederierna, vore det nödvändigt att
utrangera äldre och oekonomiska fartyg samt ersätta dessa med nytt och
modernt tonnage. Uttagande av investeringsavgift i dylikt fall medförde en
stor ekonomisk belastning för vederbörande rederi, som till följd av merkostnad
för nämnda avgift kunde nödgas avstå från ersättningsanskaffningen
och sålunda bli tvingat att inskränka, ja rent av, då fråga vore om
enbåtsrederier, nedlägga sin verksamhet. Motionärerna ansåge, att ersättningsanskaffningar
på grund av utrangering av fartyg, även om de på grund
av utvecklingen vore av annan typ än de utrangerade, ej borde drabbas av
investeringsavgift å hela anskaffningskostnaden. Detta borde gälla även
om utrangeringen skett ett tidigare år. — Motionärerna ansåge sig kunna
draga den slutsatsen, att departementschefen för sin del ansåge ersättande
av en gammal motor med en ny i ett fiskefartyg böra betraktas som underhåll.
Vad som gällde beträffande fiskebåtar borde även gälla i fråga om annan
anskaffning. Ett förtydligande borde alltså göras av innebörd att med
kostnaden för reparation och underhåll enligt förordningen om investeringsavgift
borde avses samma slag av kostnader, som åsyftades med motsvarande
bestämmelse i kommunalskattelagen; på så sätt komme begreppet
ersättningsanskaffning enligt förordningen om investeringsavgift att
direkt anknyta till att fråga skulle vara om förbättringsarbeten och ej
om reparation och underhåll. — Kunde avdrag för erlagd avgift vid inkomsttaxeringen
icke utnyttjas helt eller delvis, betydde detta en ökad belastning
för företag, som befunne sig i en ur affärsmässig synpunkt sämre
belägenhet. Då investeringarna i fartyg belöpte sig till mycket stora belopp,
komme investeringsavgiften att verka mycket betungande för rederierna,
särskilt för sådana rederier, som endast ägde ett eller några få fartyg. Motionärerna
funne starka skäl tala för att i anskaffningskostnaden för en
tillgång skulle få inräknas den del av avgiften, för vilken avdrag ej kunnat
erhållas vid inkomsttaxeringen, samt att därefter avdrag skulle få åtnjutas
enligt gällande bestämmelser om avdrag för värdeminskning å maskiner
och inventarier.
Som motivering för det i de likalydande motionerna 1:579 och
1 1:7 0 7 framförda yrkandet har framhållits, att jordbruket alltjämt vore
i starkt behov av fortsatta rationaliseringar. Inte minst gällde detta därest
det nya prissättningssystemet för jordbruksprodukter komme att genomföl
as. Eftersom detta system komme att medföra en starkare konkurrens
gentemot utlandet förutsatte detsamma långtgående rationaliseringar. Ett
samtidigt genomförande av en investeringsavgift måste delvis motverka syftet
med det nya prissättningssystemet. Motionärerna ville i detta sammanhang
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
25
erinra om det skärpta läget på kreditmarknaden, vilket i hög grad drabbat
jordbruket. För exempelvis sådana yrkesgrupper som hantverk och småindustri
hade tillskapats särskilda kreditmöjligheter dels genom den statliga
kreditgarantien och dels genom den rätt till s. k. förtroendekrediter varom
riksdagen fattat beslut i år. Eftersom några likartade åtgärder inte vidtagits
för jordbrukarnas del, syntes det rimligt att dessa åtminstone tillerkändes
den lättnad, som ett slopande av den allmänna investeringsavgiften beträffande
investeringar inom jordbruket skulle ge. Det förhållandet att investeringsavgiften
för år 1955 tidigare betecknats såsom en tillfällig åtgärd hade
föranlett många jordbrukare att uppskjuta även viktiga investeringar till
år 1956. Därigenom hade uppkommit ett ackumulerat investeringsbehov,
som i stor utsträckning måste tillgodoses under år 1956. Skulle riksdagen
besluta om investeringsavgift för år 1956 borde av skäl som ovan anförts
förvärvskällan jordbruksfastighet undantagas härifrån.
Motioner, i vilka yrkats ändringar i förslaget till särskild investeringsavgift
för motorfordon
I de likalydande motionerna 1:573 och 11:702 har anförts, att
det syntes särskilt oberättigat att avgiftsbelägga även förvärven av begagnade
bilar. Inom bilhandeln räknade man i genomsnitt två transaktioner
med begagnade fordon per försäljning av ny bil. Eftersom en begagnad bil
redan vore i bruk torde det förhållandet att den bytte ägare inte innebära
någon belastning ur nationalekonomisk synpunkt. Den bleve nu också ofta
gående i trafik efter det att den normalt skulle skrotats ned beroende på
ägarens ovilja att betala särskild investeringsavgift. Den för trafiksäkerheten
nödvändiga nedskrotningen uppskötes. Då dessutom dessa gamla bilar
förbrukade relativt stora mängder driv- och smörjmedel, torde de vara oförmånliga
rent samhällsekonomiskt sett. Hänsyn borde också tagas till att det
oftast vore den mindre välsituerade, som köpte ett begagnat fordon, och
den extra investeringsavgiften medförde för honom en kännbar extrautgift.
Man hade all anledning ifrågasätta, huruvida under den tid som gått
med särskild investeringsavgift jämväl på begagnade bilar omregistrering
alltid ägt rum, när fordonet bytt ägare. Därigenom hade inte bilregistren
kunnat hållas aktuella, och svårigheter ur försäkringssynpunkt etc. torde
ha uppstått.
Utskottets yttrande
I den föreliggande propositionen har föreslagits att de avgifter på investeringar
inom rörelse och jordbruk samt i motorfordon som tidigare beslutats
för 1955 även skall uttagas på investeringar som äger rum 1956. Propositionsförslaget
är att se mot bakgrunden av den bedömning av det ekonomiska
läget som regeringen ansett sig böra göra på grundval av nu före
-
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
liggande material. I detta hänseende har i propositionen i korthet erinrats
om följande.
Det ekonomiska läget karakteriserades av att tendenserna inom landet
alltjämt pekade i expansiv riktning, d. v. s. mot en fortsatt press på våra
hårt utnyttjade resurser. Sysselsättningen kunde i stort sett närmast betecknas
som överfull med en kännbar brist på arbetskraft på åtskilliga områden.
Exporten hade ökat kraftigt jämfört med fjolåret, men importen hade
stigit än mer, och bytesbalansen kunde för hela året väntas visa ett underskott
på några hundra miljoner kronor. I stort sett syntes den ekonomiska
utvecklingen i vårt land förlöpa i överensstämmelse med vad som angavs i
den reviderade nationalbudgeten. Under året hade en skärpning av den
internationella högkonjunkturen inträffat med åtminstone på vissa områden
tydliga tendenser till prisstegringar. Både de utifrån kommande prisstegringsimpulserna
och det förhållandet att en samhällsekonomisk balans på
nuvarande mycket höga nivå av sysselsättning alltid innebure risker för
rubbningar av olika slag, nödvändiggjorde fortsatt restriktivitet i den ekonomiska
politiken.
Den internationella högkonjunkturen stimulerade i första rummet företagens
investeringar. På konsumtionsområdet framträdde den starkaste
tillväxten i fråga om utgifterna för varaktiga konsumtionsvaror. Att en viss
uppbromsning härvidlag i dagens läge kunde anses befogad berodde främst
på att denna efterfrågan skärpte konkurrensen om produktionsfaktorerna
på områden, där dessa redan vore hårt utnyttjade, såsom inom verkstadsindustrien,
och på att den förde med sig investeringsbehov av stor omfattning,
såsom fallet vore beträffande bilarna.
För att dämpa expansionstendenserna användes för närvarande en kombination
av ett flertal olika medel. De viktigaste leden utgjordes av byggnadsregleringen
samt finans- och kreditpolitiken. Byggnadsregleringen omfattade
endast ett mycket begränsat område, och beträffande den restriktiva
kreditpolitiken drabbade den visserligen de mer kreditberoende företagen,
men de självfinansierande företagen undginge i viss mån dess inflytande.
Av dessa skäl hade den restriktiva kreditpolitiken hittills kompletterats med
direkta finanspolitiska åtgärder, främst i form av investeringsavgift. Dessa
skäl verkade i dagens läge med oförändrad tyngd. Då det av anförda skäl
krävdes en fortsatt återhållsamhet och den restriktiva politiken därför inte
nu kunde lättas, borde investeringsavgiften uttagas också under 1956. Härigenom
drabbades även de självfinansierande företagen.
Den särskilda investeringsavgiften för motorfordon vore nära förbunden
med den allmänna investeringsavgiften. Det skulle också framstå som egendomligt,
om företagens produktiva maskinanskaffning men inte de enskilda
hushållens bilköp skulle drabbas av en avgiftsbeläggning. Behov syntes även
alltjämt finnas för en sådan broms på utvidgningen av motorfordonsparken
i landet, vilken ställde så stora krav på investeringar i vägar, broar, parkeringsutrymmen,
garage och servicelokaler. Med rådande ansträngning av
våra resurser framstode det för närvarande som ogörligt att tillfredsställa
27
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
dessa behov i den takt som i och för sig skulle vara önskvärd. Den särskilda
investeringsavgiften hade härvid visat sig vara ett lämpligt återhållande
medel och borde följaktligen utgå även under kalenderåret 1956.
I ett antal motioner har yrkats avslag på förevarande proposition med
motiveringar, som grundar sig på en annan uppfattning än den i propositionen
framförda dels i vad avser behovet av inflationsbekämpande åtgärder
i nu rådande ekonomiska läge och dels vad beträffar verkningarna
av de föreslagna avgifterna.
Utskottet finner sig i sin bedömning av det samhällsekonomiska läget
kunna ansluta sig till den i förevarande proposition redovisade uppfattningen.
Utvecklingen under den gångna delen av året innefattar enligt utskottets
mening tendenser, som — om den restriktiva ekonomiska politiken
icke bibehålies i sin nuvarande omfattning — lätt skulle kunna leda till allvarliga
störningar i den samhällsekonomiska balansen.
Beträffande den uppfattning som framföres i de likalydande motionerna
I: 576 och II: 706 och som bygger på uttalande i konjunkturinstitutets höstrapport.
innebärande att de inhemska drivkrafterna för närvarande pekar
mot en konjunktur avmattning i Sverige, vill utskottet för sin del anföra
följande. Detta uttalande grundar sig på den uppfattningen att den i våras
inledda kreditåtstramningen ännu inte gjort sig fullt gällande och att genom
denna en grund lagts »för en stark kontraktiv effekt på 1956 års samhällsekonomi».
Att i dagens läge med säkerhet uttala sig om kreditpolitikens
verkningar under 1956 torde icke vara möjligt, i synnerhet som några tydliga
tendenser till avmattning inte kunnat påvisas. Än mindre synes man
med ledning av sådana antaganden om utvecklingen kunna motivera en så
väsentlig nedrustning av den ekonomiska politiken som en avveckling av
den allmänna och särskilda investeringsavgiften skulle innebära. Detta desto
mindre som jämvikt ännu inte uppnåtts i bytesbalansen och utvecklingen
på arbetsmarknaden alltjämt är osäker. Härtill kan tilläggas att det i dagens
läge kan urskiljas expansiva tendenser, och utvecklingen skulle kunna gå i
en ogynnsam riktning. Det synes föga realistiskt att i en sådan situation avveckla
redan införda åtgärder.
Beträffande farhågorna för den allmänna investeringsavgiftens kostnadsförhöjande
effekt som påtalas i nämnda båda motioner, får utskottet uttala
följande. Investeringsavgiftens syfte är att förmå företagen till en noggrannare
prövning av de olika investeringsplanerna. Detta medför att mindre
räntabla och mindre nödvändiga investeringar inte kommer till stånd eller
i vart fall skjutes på framtiden. Härigenom dämpas efterfrågan, och utrymme
skapas för ökad export samtidigt som efterfrågan för import minskas.
För de investeringar som utföres innebär investeringsavgiften visserligen
eu förhöjning, men denna nackdel får vägas mot konsekvenserna på
pris- och kostnadsnivån av en genom alltför högt uppdriven investeringsverksamhet
förorsakad intlationistisk utveckling. Utskottet kan alltså icke
dela de i motionerna framförda åsikterna.
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
I de likalydande motionerna I: 577 och II: 700 påpekas att vid införandet
av investeringsavgiften för år 1955 gjordes gällande att avgiften i kostnadshänseende
hade samma verkningar som en räntestegring och att konsekvensen
av den i april detta år genomförda skärpta kreditåtstramningen och den
därmed sammanhängande räntestegringen borde bli att någon ny investeringsavgift
inte nu borde beslutas. Utskottet får till detta säga att den i
\åras vidtagna kreditåtstramningen bör ses som en skärpning av den ekonomiska
politiken och icke som en ersättning för tidigare vidtagna åtgärder.
Det är visserligen riktigt att en investeringsavgift och en räntehöjning i
kostnadshänseende har verkningar av likartad natur, men utskottet vill understryka,
som också framhalles i konjunkturinstitutets höstrapport, att räntehöjningens
direkta verkan på investeringsobjektens räntabilitet sannolikt
varit ringa. I detta avseende torde investeringsavgiften ha haft väsentligt
större betydelse.
Utskottet ansluter sig till den i föreliggande proposition framförda uppfattningen
att investeringsavgiftens bibehållande motiveras av det förhållandet
att den kompletterar den restriktiva kreditpolitiken. Visserligen drabbar
denna, som även framhålles i de likalydande motionerna 1:576 och
II: 706, i någon mån även de självfinansierande företagen, men detta endast
med fördröjd verkan och i begränsad omfattning.
Vad avser den särskilda investeringsavgiften på motorfordon ansluter sig
utskottet helt till de i propositionen framförda synpunkterna. Denna avgift
synes vara ett värdefullt och nödvändigt komplement till övriga inflationsdämpande
medel. Utskottet finner inte de i ett antal motioner framförda
erinringarna mot investeringsavgiften på motorfordon bärande.
Av det sagda framgår, att utskottet kan ansluta sig till förslaget om en
fortsatt avgiftsbeläggning av investeringar under 1956. Vid sin bedömning
av frågan om en förlängning för ytterligare ett år av nu ifrågavarande lagstiftning
har utskottet givetvis icke förbisett att en avgiftsbeläggning av
detta slag får sin fulla effekt endast om bestämmelserna har en begränsad
giltighetstid. Utskottet bär emellertid funnit att i nuvarande ekonomiska situation
med kvarstående expansiva tendenser skulle ett borttagande av investeringsavgiften
direkt stimulera till ökade investeringar. Utskottet är
på det klara med att det med avgiftsbeläggningen eftersträvade trycket på
företagen att underlåta eller uppskjuta de minst lönsamma investeringarna
avtar ju längre avgiften kvarstår. Även med hänsyn tagen härtill måste det
emellertid antagas att man vid en fortsatt avgiftsbeläggning under 1956
kommer att uppnå gynnsamma verkningar i investeringsbegränsande hänseende.
Detta framstår särskilt klart om man väger fördelarna av en
bibehållen avgift mot de risker för en inflationistisk utveckling, som
man i dagens läge måste räkna med vid ett omedelbart borttagande
av avgiften. Utskottet tillstyrker salunda förslaget om en förlängning på ett
år men vill samtidigt understryka att avgiftsbeläggningen är en temporär
anordning betingad av det nuvarande ekonomiska läget.
Utskottet avstyrker således de inbördes likalydande motionerna 1:573
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955 29
och II: 702 (såvitt avser däri framställt yrkande om avslag på förslaget om
särskild investeringsavgift på motorfordon år 1956), I: 575 och II: 704 (såvitt
avser däri framställt yrkande om avslag på förslaget om allmän investeringsavgift
för 1956), I: 576 och II: 706, I: 577 och II: 700 samt I: 578 och
II: 701 ävensom motionen II: 708. Sin inställning till de i de inbördes likalydande
motionerna 1:573 och 11:702 samt 1:575 och 11:704 framställda
alternativa yrkandena kommer utskottet att redovisa i det följande.
I motionen I: 569 har yrkats avslag på förslaget om särskild investeringsavgift
för motorfordon år 1956. Enligt motionärens mening borde i stället
en begränsning av valutatilldelningen för bilköp genomföras. I enlighet härmed
yrkar motionären, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära,
att Kungl. Maj :t ville vidtaga åtgärder för begränsning av importen av
motorfordon under 1956 på så sätt, att valuta till ett belopp av förslagsvis
högst 600 miljoner kronor ställes till förfogande för denna import. Liknande
yrkande hade utskottet att taga ställning till under vårsessionen i samband
med behandlingen av propositionen nr 36. Utskottet framhöll då att ett genomförande
av en importbegränsning skulle innebära en återgång till tidigare gällande
kvoteringssystem. Med hänsyn till de konsekvenser detta skulle medföra
i olika hänseenden uttalade utskottet sitt bestämda avstyrkande. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och hemställer alltså om avslag på motionen
1: 569.
Utskottet övergår nu till att behandla de olika bestämmelserna i de vid
propositionen fogade båda författningsförslagen. Utskottet kommer därvid
endast att uppehålla sig vid spörsmål, som aktualiserats genom väckta motioner
eller eljest särskilt uppmärksammats inom utskottet.
Vad först angår den allmänna investering savgiften för år 1956 har motionsus
framförts åtskilliga förslag om undantag från avgiftsplikten. Flertalet
av dessa förslag är likartade med motionsförslag'', som framfördes vid
vårsessionen under behandlingen av 1955 års investeringsavgift och som utskottet
då förklarade sig inte kunna biträda.
Departementschefen har i förevarande proposition erinrat om detta utskottets
ställningstagande och har i anslutning därtill framhållit att varje
undantag från avgiftsplikten vore ägnat att minska de investeringsbegränsande
verkningarna. Investeringsavgiften måste enligt sin natur verka generellt.
Den gåve inte utrymme för någon myndigheternas prövning av angelägenheten
av ifrågasatta investeringar, utan denna skulle verkställas av
dem som önskade företa investeringarna. Svårigheterna att genom uttryckliga
lagregler eller dispensvägen åstadkomma en rimlig avvägning av de
olika intressen som här kunde anmäla sig syntes även uppenbara. Dessa
skäl verkade med samma styrka oavsett om investeringsavgiflen uttogs under
ett eller två år och borde i princip föranleda till att undantag, utöver vad
som stadgats i förordningen om avgift för år 1955, inte borde medges, även
om dessa från andra synpunkter kunde te sig önskvärda. Departementschefen
har också avvisat olika förslag om undantag, som framförts vid departe
-
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
mentsbehandlingen. I ett avseende har han emellertid förordat en undantagsregel,
nämligen i fråga om investeringar i fartyg och andra inventarier,
som användes i yrkesmässigt fiske.
Utskottet, som redan i sitt vid vårsessionen avgivna betänkande nr 5 uttalade
sig i samma riktning, kan instämma i de av departementschefen anförda
synpunkterna. Såsom framgår av det följande har utskottet också, på
ett undantag när, funnit sig böra avstyrka de motionsvis framförda förslagen
om undantagsregler. Att frihet från avgiftsplikt föreskrives beträffande
fartyg och andra inventarier för fiske finner utskottet motiverat med hänsyn
till de speciella förhållanden, varunder fiskerinäringen bedrives. Förslaget
i denna del tillstyrkes av utskottet.
Beträffande de olika motionsyrkandena får utskottet anföra följande.
I de likalydande motionerna 1:579 och II: 707 föreslås att samtliga investeringar
i jordbruk skall undantas från avgiftsplikt. När utskottet vid
vårsessionen hade att taga ställning till förslag med samma innebörd, framhöll
utskottet att det vore väl medvetet om angelägenheten av rationaliseringsåtgärder.
Detta gällde inte endast jordbrukare utan i lika hög grad rörelseidkare.
Men även rationaliseringssträvandena måste i viss mån hållas tillbaka
då investeringarna tenderade att inte rymmas inom ramen för de reala
resurserna. Utskottet vill även erinra om att det visserligen avstyrkte motionerna
men, bl. a. av hänsyn till jordbrukets förhållanden, förordade en av
riksdagen sedermera beslutad höjning av det avgiftsfria bottenbeloppet. Någon
anledning att nu intaga en annan ståndpunkt synes inte föreligga. Utskottet
får därför avstyrka dessa motioner.
I anslutning härtill torde få redovisas ett förslag av mera speciell innebörd,
som framföres i de likalydande motionerna I: 570 och II: 699. Förslaget
går ut på att investeringsavgift inte skall erläggas för nybyggnad av en
tillämnad svinstamkontrollstation i Hallsberg. I motionerna erinras om att
svinstamkontroll tidigare bedrivits av staten samt att denna verksamhet enligt
statsmakternas beslut övertagits av ideella föreningar med hushållningssällskap
och slakteriföreningar som medlemmar. Enligt utskottets mening
föreligger här sådana alldeles speciella förhållanden, att ett undantag från
avgiftsplikt är motiverat. Sålunda bör bl. a. framhållas, att om verksamheten
alltjämt hade bedrivits av staten, skulle någon investeringsavgift inte
ha ifrågakommit. Utskottet får även erinra om alt hushållningssällskapen
inte är underkastade avgiftsplikt. På grund härav föreslås, att en undantagsbestämmelse
för nu avsedda fall införes i 5 § av författningsförslaget.
De likalydande motionerna I: 572 och II: 703 utmynnar i förslag att investeringar,
som måste utföras till följd av åläggande från offentlig myndighet,
skall undantas från avgiftsplikt. Ett yrkande av samma innebörd framföres
i de likalydande motionerna I: 574 och II: 705. Denna fråga var även
aktuell vid behandlingen av 1955 års investeringsavgift. Därvid framhöll utskottet,
att utmärkande för ifrågavarande investeringar vore att vederbörande
vore skyldig att göra dessa, därest han ville bedriva sin näring. Andra investeringar
kunde vara lika ofrånkomliga och måste utföras trots att något
31
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
åläggande från myndighet inte ifrågakoinme. En undantagsbestämmelse av
det ifrågasatta slaget skulle i vissa fall innebära, att den som i vanlig ordning
verkställde ofrånkomliga investeringar avgiftsbelastades, medan den
som härutinnan visat försumlighet och därigenom nödgat myndighet att ingripa
premierades genom att slippa avgift. Samtidigt som utskottet av dessa
skäl avstyrkte motionsförslagen, riktade emellertid utskottet de berörda
myndigheternas uppmärksamhet på önskvärdheten av att under den tid,
som bestämmelserna om investeringsavgift komme att gälla, ålägganden att
vidtaga avgiftspliktiga investeringar inte meddelades i större omfattning än
som jämlikt gällande bestämmelser befunnes oundgängligen nödvändigt.
När utskottet nu har att taga ställning till utformningen av motsvarande
bestämmelser för år 1956, finner utskottet lika litet som vid vårsessionen
möjligt att införa en undantagsbestämmelse. Utskottet är emellertid medvetet
om att förelägganden av åsyftat slag kan förorsaka svårigheter för de därav
berörda. Utskottet vill därför understryka som ett oeftergivligt krav, att
den av utskottet vid vårsessionen förordade återhållsamheten med förelägganden
att utföra avgiftspliktiga investeringar iakttas. Samtidigt får utskottet
erinra om att sådana förelägganden i allmänhet kan överklagas samt att,
om riksdagen icke har något att erinra mot ett uttalande av här ovan angiven
innebörd, detta självfallet bör få betydelse vid målens avgörande.
I de likalydande motionerna I: 575 och II: 704 framföres en rad förslag
om undantagsbestämmelser med syfte att tillgodose rederinäringen. Sålunda
föreslås att denna näring i sin helhet skall befrias från avgift för investeringar
i maskiner och inventarier, däribland fartyg. I andra hand hemställes
att från avgiftsplikt undantas färdigbyggda fartyg, nybyggnader upp till 2 500
bruttoregisterton m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med bestämmelserna
om den avgift vid fartygsbyggnader som uttas i Norge. Ett liknande
yrkande men med mera begränsad innebörd framföres i de likalydande motionerna
1: 568 och och II: 698, vari hemställes att investeringar i fraktfartyg
under 300 ton skall fritagas från avgift. Utskottet, som haft att behandla
motsvarande förslag vid vårsessionen, får liksom då erinra om den ifrågavarande
lagstiftningens syfte att uppställa generellt verkande regler av investeringsbegränsande
karaktär. Frågan har även behandlats i den nu föreliggande
propositionen. Däri framhålles, att undantagsbestämmelser med så
vidsträckt innebörd att de skulle omfatta huvudparten av den mindre skeppsfarten
inte kan införas utan att rubba de förutsättningar på vilka investeringsavgiften
är uppbyggd. Häri kan utskottet instämma. Såsom utskottet
framhöll vid vårsessionen och departementschefen nu ytterligare understrukit,
skulle i stort sett enahanda skäl för avgiftsbefrielse kunna anföras i
åtskilliga andra fall, bl. a. inom andra delar av kommunikationsväsendet.
Ytterligare torde böra framhållas, att de i förstnämnda motioner åberopade
norska reglerna inte är jämförbara med dem varom bär är fråga. De norska
reglerna avser inte en allmän investeringsavgift utan en särskild avgiftsbeläggning
av fartygsbyggnader. Av nu anförda skäl får utskottet avstyrka
motionsyrkandena.
32 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
Vidare hemställes i de likalydande motionerna I: 575 och II: 704, att investeringar
i rörelse, varom avtal träffats under tiden från den 15 januari
till den 1 november 1955 med leverans under 1956, skall undantagas från
avgiftsbeläggning. Detta förslag — innebärande att ett mycket stort antal
kostnadskrävande investeringar skulle gå fria — får utskottet avstyrka. I
anslutning därtill bör erinras om att statsmakterna vid tillkomsten av 1955
års avgift förutskickat att en avgiftsbeläggning av de ifrågavarande investeringarna
kunde bli aktuell, även om avgift inte skulle beslutas för år 1956.
Utskottet kan inte heller biträda ett i nämnda motioner framfört förslag
att avgift inte skulle utgå, när ett före den 15 januari 1955 tecknat kontrakt
om nytt fartyg överlåtits på annan redare före den 1 november 1955.
I samma motioner — liksom även i de likalydande motionerna I: 574 och
II: 705 upptas även förslag att vid avgiftens beräkning avdrag skulle få
ske för värde hos utrangerad tillgång. Utskottet avstyrkte vid vårsessionen
yrkanden av likartad innebörd. Skälen härför var bl. a., att den allmänna
tördyring av investeringskostnaderna som avsågs inte skulle påverkas av
om det är penningar eller andra tillgångar som lämnas i ersättning vid förvärvet.
Att ett avsteg från denna princip gjorts då fråga var om direkt byte
av likartad tillgång — härigenom kunde undvikas att avgiften drabbade den
rabatt som låg i att bytestillgången uppvärderades — kunde i och för sig
inte motivera ytterligare avsteg. Dessa skäl synes alltjämt bärande. Utskottet
får i detta sammanhang även uppta det i förstnämnda två motioner framförda
yrkandet att gränsdragningen mellan reparationer, å ena, samt förbättringsarbeten
och ersättningsanskaffning, å andra sidan, måtte bestämmas
på annat sätt än i förordningen om avgift för år 1955. Inte heller detta
förslag kan utskottet tillstyrka.
Nu nämnda fyra motioner innehåller även yrkande att den i Kungl. Maj :ts
förslag stadgade rätten att åtnjuta avdrag för erlagd investeringsavgift vid
inkomsttaxeringen skulle, i den mån den inte kunnat användas vid nästkommande
taxering, få begagnas under senare år. Även denna fråga har
utskottet behandlat vid vårsessionen. Att utskottet inte ansåg sig kunna
tillstyrka förslagen, sammanhängde bl. a, med att en rörelseidkare, såsom
utskottet då närmare utvecklade, på grund av gällande bestämmelser i själva
verket hade möjlighet att fördela avdraget på två räkenskapsår. Utskottet
avstyrker motionärernas yrkanden i denna del.
Slutligen har i de likalydande motionerna 1:574 och 11:705 hemställts
att privatägda buss- och biltrafikföretag samt enskilda järnvägar måtte fritas
från avgiftsplikt, varjämte i de likalydande motionerna I: 571 och II: 709
förordats, att vid investering i lastbil det avgiftsfria bottenbeloppet skulle
höjas till 35 000 kronor. Utskottet har vid vårsessionen avstyrkt motionsförslag
av likartad innebörd. Därvid erinrade utskottet ånyo om att förordningen
om investeringsavgift måste ges en generell utformning och att det
icke är möjligt att taga hänsyn till behovet av investeringar i de enskilda
fallen. Utskottet erinrade även om skälen för att avgiftsskyldigheten inte
kan utbyggas till att omfatta av stat och kommun gjorda investeringar. Fler
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
33
talet statliga bolag omfattas dock av förordningen. Samma ståndpunkt måste
nu intagas. Härvid förutsättes, liksom vid vårsessionen, att stat och kommun
kommer att iakttaga sådan återhållsamhet i avseende å investeringsverksamheten,
att de enskilda företagen inte från konkurrenssynpunkt blir
lidande av investeringsavgiften.
Det vid propositionen fogade förslaget till förordning om särskild investeringsavgift
för motorfordon år 1956 överensstämmer i huvudsak med de för
innevarande år gällande avgiftsbestämmelserna. Avgift skall sålunda i princip
utgå såväl för nya som för begagnade fordon. I de likalydande motionerna
I: 573 och II: 702 har — utöver det tidigare redovisade yrkandet om
avslag på författningsförslaget i dess helhet — i andra hand yrkats, att riksdagen
måtte vidtaga sådan ändring av bestämmelserna om den särskilda investeringsavgiften,
att avgift ej skall utgå vid förvärv av begagnade fordon.
I sitt i våras avgivna betänkande nr 5 har utskottet närmare behandlat frågan
om avgiftsbeläggningen av äldre fordon. Därvid framhöll utskottet bl. a.,
att därest avgiften inte träffade begagnade bilar, bleve följden en i och för
sig helt omotiverad prisstegring på sådana fordon, vilket i sin tur skulle
underlätta anskaffningen av en ny investeringsavgiftsbelagd bil. Även principerna
för den allmänna investeringsavgiften och önskemålet att förhindra
kringgående talade enligt utskottets mening för en avgiftsbeläggning av de begagnade
fordonen. I ett ekonomiskt läge, där utskottet ansett sig böra förorda
bibehållandet av avgifterna på rörelseidkares och jordbrukares investeringar,
kan utskottet icke finna motiverat att tillstyrka en uppmjukning i
den avgiftsbeläggning, som är avsedd att utgöra en broms på utvidgningen
av personbilsbeståndet i landet. Utskottet hemställer alltså om avslag på förevarande
båda motioner i nu angivna hänseenden.
I fråga om avgiftens storlek innebär det nu framlagda förslaget, att en viss
jämkning vidtagits i den skala efter vilken avgiften skall beräknas för äldre
årsmodeller. Vidare har undantagsfallen i 3 § utökats varjämte i 5 § intagits
en särskild bestämmelse för avgiftsberäkningen i fall av samäganderätt. En
nyhet är också den i 6 § föreslagna särskilda dispensregeln. I nu ifrågavarande
delar föranleder propositionsförslaget ingen erinran från utskottets
sida.
I detta sammanhang vill utskottet beröra en särskild fråga, som har samband
med bestämmelserna om avgiftsbefrielse i vissa fall för bilhandlare.
Enligt hittills gällande bestämmelser har en bilhandlare kunnat vinna avgiftsbefrielse
för en av honom övertagen gammal bil genom att låta överföra
fordonet till reservregistret. Det nu framlagda författningsförslaget innebär
en betydande förenkling i detta hänseende. Reservregistrering av fordonet
uppställes sålunda icke längre som villkor för avgiftsbefrielse i de fall, där
bilhandlaren försäljer den av honom förvärvade bilen inom tre veckor och
den nye ägaren omedelbart gör anmälan om sitt förvärv. Endast om bytesbilen
icke avyttras inom treveckorsperioden blir det i fortsättningen erforderligt
att låta överföra bilen till reservregistret och därefter vid ny ägande3
Dihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. AV 59
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
rättsövergång återföra den till bilregistret. I bilskattehänseende innebär
dessa registreringsåtgärder, att den som är ägare till fordonet vid avregistreringen
berättigas att återfå erlagd automobilskatt för tiden fr. o. m. månaden
efter avregistreringen och att vid återregistreringen ny sådan skatt påföres
för tiden fr. o. m. den månad, då skatteplikt på nytt inträder. I vissa fall
kan i enlighet härmed dubbel skatt komma att utgå för en månad. Även
om man kan räkna med att de nu föreslagna regierna om bilhandlares avgiftsbefrielse
kommer att medföra att antalet reservregistreringar för vinnande
av befrielse från den särskilda investeringsavgiften kommer att avsevärt
minska, framstår det likväl som mindre tillfredsställande att reservregistreringen
får den nyss angivna konsekvensen i fråga om den ordinarie
bilskatten. Inom utskottet har därför ifrågasatts, huruvida hinder möter mot
att icke påföra ny automobilskatt vid återregistreringen, därest den restitutionsberättigade
tidigare ägaren avstår från att göra sin rätt till skatterestitution
gällande. Utskottet får i anledning härav som sin mening uttala, att bilskatt
för löpande år icke bör påföras vid återregistreringen under förutsättning
att skatt för samma år tidigare erlagts och att den nye ägaren vid registreringsansökan
fogar handling, vari den tidigare ägaren gentemot statsverket
förklarar sig avstå från eventuell genom avregistreringen uppkommen
restitutionsfordran.
Författningsförslagens utformning i övrigt föranleder ej till erinran eller
eljest till särskilt yttrande från utskottets sida.
I propositionen har departementschefen understrukit att investeringsavgifterna
i och för sig icke hade ett fiskaliskt syfte samt framhållit att en
konsekvens av detta betraktelsesätt varit att, på sätt i propositionen närmare
redovisats, de från dessa avgifter inflytande medlen hade behandlats i särskild
ordning. Någon ändring härutinnan har icke ifrågasatts beträffande
den nu föreslagna avgiftsbeläggningen; departementschefen uttalar sålunda
i propositionen att avkastningen av dessa avgifter, i den mån de alltjämt
skulle utgå, komme att behandlas på samma sätt som gäller för närvarande.
I detta uttalande vill utskottet instämma.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 205 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 570 av herr Eskilsson m. fl. och II: 699 av fröken
Wetterström m. fl.,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om investeringsavgift för år 1956 med den ändring
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
35
av 5 § som framgår av följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag
Utskottets förslag
5 §.
Har myndighet lämnat statligt bidrag eller lån eller ställt statlig lånegaranti
för viss investering, skall denna icke anses som avgiftspliktig investering
till den del kostnaden täckts av bidraget eller lånet eller genom utnyttjande
av lånegarantien.
Har tillgång gått förlorad genom brand, haveri eller liknande av den
avgiftsskyldiges åtgöranden oberoende anledning eller har tillgång tagits i
anspråk genom expropriation eller liknande förfarande eller eljest avyttrats
under sådana förhållanden att tvångsförsäljning måste anses vara för
handen, skall härav föranledd ersättningsanskaffning icke anses utgöra avgiftspliktig
investering till den del kostnaden för den nya tillgången motsvarar
200 procent av uppburen ersättning för den förlorade eller avyttrade
tillgången eller — då fråga är om tillgång som gått förlorad genom brand,
haveri eller liknande anledning och försäkringsskydd icke till någon del
förelegat — 200 procent av anskaffningskostnaden.
Ersättningsanskaffning i anledning av sådan skada genom jordskred,
översvämning eller liknande händelse, varemot försäkringsskydd normalt
ej meddelas, skall icke till någon del anses utgöra avgiftspliktig investering.
Investering som uteslutande eller Investering som uteslutande eller
väsentligen tillkommit för civilför- väsentligen tillkommit för civilför
-
svars- eller beredskapsändamål är
icke att anse såsom avgiftspliktig investering.
Detsamma gäller investering
i fastigheter och inventarier,
som utnyttjas eller äro avsedda att
utnyttjas för produktion eller distribution
av elektrisk kraft. Vidare skall
som avgiftspliktig investering icke
anses förvärv av personbil, sådan med
skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil vilkens
tjänstevikt icke överstiger 1 800 kilogram
eller sådan motorcykel för vilken
registreringsskyldighet föreligger.
Ej heller skall som avgiftspliktig
investering anses sådant förvärv av
egendom, varom förmäles i 7 § första
eller andra stycket förordningen den
21 maj 1954 om fondskatt.
svars- eller beredskapsändamål är
icke att anse såsom avgiftspliktig investering.
Detsamma gäller investering
i fastigheter och inventarier,
som utnyttjas eller äro avsedda att utnyttjas
för produktion eller distribution
av elektrisk kraft, samt investering
i nybyggnad, som under medverkan
av hushållningssällskap uppförts
för bedrivande av svinslamkonlroll.
Vidare skall som avgiftspliktig investering
icke anses förvärv av personbil,
sådan med skåp-, stationsvagns- eller
personbilskarosseri utrustad lastbil
vilkens tjänstevikt icke överstiger
1 800 kilogram eller sådan motorcykel
för vilken registreringsskyldighet
föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig
investering anses sådant förvärv
av egendom, varom förmäles i
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
7 § första eller andra stycket förordningen
den 21 maj 1954 om fondskatt.
För den som yrkesmässigt bedriver fiske skall investering i fartyg och
andra för fisket avsedda inventarier, som helt eller så gott som uteslutand?
användas i sådan rörelse, icke anses såsom avgiftspliktig investering. Vad nu
sagts skall dock ej gälla investering i fartyg med bruttodräktighet överstigande
100 registerton.
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om avgift vid investering i motorfordon år 1956
(särskild investeringsavgift); samt
B) att följande motioner, nämligen
1) de likaiydande motionerna I: 568 av herr Gustaf Karlsson
m. fl. och II: 698 av herr Johansson i öckerö m. fl.,
2) de likaiydande motionerna I: 571 av herr Franzén och
II: 709 av herr Norén i Mullsjö,
3) de likaiydande motionerna I: 572 av herrar Franzén
och Nils Theodor Larsson samt II: 703 av herr Andersson i
Brämhult m. fl.,
4) de likaiydande motionerna I: 573 av herr Johan Persson
m. fl. och II: 702 av herr Carlsson i Stockholm m. fl.,
5) de likaiydande motionerna I: 574 av herr Weiland
m. fl. och II: 705 av herr Nelander m. fl.,
6) de likaiydande motionerna I: 575 av herrar Ohlon och
Svärd samt II: 704 av herrar Boija och Edström,
7) de likaiydande motionerna I: 576 av herr Ohlon m. fl.
och II: 706 av herr Ohlin m. fl.,
8) de likaiydande motionerna I: 577 av herr Ewerlöf m. fl.
och II: 700 av herr Hjalmar son m. fl.,
9) de likaiydande motionerna I: 578 av herr Ewerlöf m. fl.
och II: 701 av herr Hjalmarson m. fl.,
10) de likaiydande motionerna 1:579 av herrar Wehtje
och Ebbe Ohlsson samt II: 707 av herrar Cassel och Nilsson
i Svalöv,
11) motionen I: 569 av herr Gustaf Elof sson, ävensom
12) motionen II: 708 av herr Hagberg i Stockholm m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 29 november 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
37
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon, Gustaf
Elofsson, Eriksson, Velander, Niklasson, Anders Johansson och fröken
Ranmark; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Sundström*, Sjölin, Brandt, Kollberg, Kärrlander, Henriksson, Jansson i
Aspeboda och Nilsson i Svalöv.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservationer
I) av herrar Spetz, Vetander, Anders Johansson, Kristensson i Osby, Sjölin,
Kollberg och Nilsson i Svalöv, vilka anfört följande:
I den föreliggande propositionen har föreslagits, att den under vårsessionen
för år 1955 beslutade avgiften vid investeringar inom rörelse och jordbruk
samt i motorfordon skall uttagas även för investeringar, som äger rum
1956. Förslaget har motiverats med att ett fortsatt uttagande av avgiften
är nödvändigt för att motverka en befarad samhällsekonomisk utveckling i
inflationistisk riktning.
Den svenska samhällsekonomien kännetecknas enligt vår uppfattning i
nuläget av en högkonjunktur med vissa expansiva drag. Riskerna för en utveckling
i inflationistisk riktning, om högkonjunkturen i utlandet fortsätter,
kan därför självfallet inte negligeras. Samtidigt bör emellertid beaktas,
att -— som konjunkturinstitutet framhållit i sin senaste rapport — den åtstramning
på kreditmarknaden, som inleddes under våren och som därefter
upprätthållits, ännu icke gjort sig fullt gällande, utan härigenom en
grund lagts »för en stark kontraktiv effekt på 1956 års samhällsekonomi».
Enligt konjunkturinstitutet tyder allting på att de inhemska drivkrafterna
för närvarande pekar på en konjunktur avmattning i Sverige. Vi bedömer
för vår del inte det aktuella läget och de rådande utvecklingstendenserna så,
att ett uttagande av de föreslagna avgifterna skulle vara samhällsekonomiskt
motiverat. Vi ansluter oss härutinnan till den uppfattning, som kommit
till uttryck i de likalydande motionerna I: 576 av herr Ohlon in. fl. och
II: 706 av herr Ohlin in. fl. samt I: 577 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 700
av herr Hjalmarson in. fl. Stramhet på kreditmarknaden bör således tills
vidare upprätthållas.
En nödvändig förutsättning för att en åtgärd av investeringsavgiftens natur
skall få avsedd effekt är, såsom erinrats i de nyssnämnda motionerna,
att den redan vid beslutets fattande görs kortvarig och klart tidsbegränsad;
detta förhållande underströks också av bevillningsutskottet under vårsessionen.
Om riksdagen nu, såsom föreslås i propositionen, förlänger avgiftens
giltighetstid ytterligare ett år, måste detta därför leda till att avgiftens in
-
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
vesteringshämmande effekt avtrubbas. Dess karaktär närmar sig i stället
den fasta kostnadens. Dess rent kostnadshöjande verkan blir större. Ur sistnämnda
synpunkt måste den med hänsyn till angelägenheten att stärka vår
konkurrenskraft gentemot utlandet anses som övervägande skadlig.
Vidare vill vi erinra om den osmidighet, som enligt sakens natur kännetecknar
investeringsavgiften och som gör denna klart underlägsen penningoch
kreditpolitiska åtgärder. Dessa har fördelen att kunna snabbt anpassas
efter ett ändrat konjunkturläges krav.
Inte heller kan vi finna, att de föreslagna avgifterna skulle vara oumbärliga
för att, såsom departementschefen synes anse, även nå de s. k. självfinansierande
företagen med någon investeringsbromsande åtgärd. Vi delar
här helt den uppfattning, som motionsledes framförts, att departementschefen
i betydande grad underskattat kreditåtstramningens effekt och räckvidd
beträffande sådana företag.
Vad bilaccisen beträffar delar vi också den motionsvis framförda uppfattningen,
att övervägande skäl talar för dess slopande. Den återhållande
effekt, som gällande kreditrestriktioner utövar även på detta område, bör
såsom i motionerna framhålles inte förbises. De mera restriktiva avbetalningsvillkor
i fråga om bilhandeln, varom överenskommelse med därav berörda
branschorganisationer nyligen träffats, kommer självfallet också att
verka dämpande.
Vi ansluter oss således till de yrkanden som framförts i de likalydande
motionerna I: 576 av herr Ohlon m. fl. och II: 706 av herr Ohlin in. fl., de
likalydande motionerna I: 577 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 700 av herr
Hjalmarson m. fl., de likalydande motionerna I: 578 av herr Ewerlöf m. fl.
och II: 701 av herr Hjalmarson in. fl., ävensom de likalydande motionerna
I: 575 av herrar Ohlon och Svärd samt II: 704 av herrar Boija och Edström,
de likalydande motionerna I: 573 av herr Johan Persson m. fl. och II: 702
av herr Carlsson i Stockholm m. fl. samt motionen II: 708 av herr Hagberg i
Stockholm m. fl., nämligen att propositionen måtte avslås i dess helhet. Vi
hemställer därför vid punkterna Al) och A 2),
A) att riksdagen måtte, med bifall till ovannämnda motioner,
1) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om investeringsavgift för år 1056; samt
2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild
investeringsavgift).
II) av herr Gustaf Elof sson, som anfört:
Bevarandet av ett fast penningvärde måste vara en väsentlig målsättning
för den ekonomiska politiken. Otvivelaktigt föreligger fortfarande vissa risker
för en inflationistisk utveckling, varför åtgärder från statsmakternas
sida för eliminerande av dessa synes ofrånkomliga. Investeringar och konsumtion
måste hållas inom ramen för landets reala resurser. Kungl. Maj :ts
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955 39
förslag såvitt avser avgiften å investeringar i jordbruk och rörelse anser jag
i nu rådande ekonomiska läge böra godtagas.
Det framstår givetvis i detta läge även som synnerligen angeläget, att en
begränsning i investeringarna i bilar och andra motorfordon kan ske. Den
våldsamma expansionen av bilismen för nämligen med sig stora investeringsbehov
inte bara inom industrien utan även med avseende på vägar, garage,
verkstäder, parkeringsplatser, stadsplaneanläggningar osv. Dessutom
tar importen av nya bilar betydande valutabelopp i anspråk, och risk anses
föreligga för en minskning av landets valutareserv. En begränsning av molorfordonsimporten
ter sig således nödvändig såväl för att spara våra valutatillgångar
som för att begränsa investeringsbehovet.
Då ett konjunkturpolitiskt samband förefinnes mellan importen av motorfordon
och investeringsverksamheten är det i och för sig logiskt att också
belägga anskaffningen av nya motorfordon för personligt bruk med en investeringsavgift;
däremot kan avgiftsbeläggning av begagnade fordon icke
ha någon betydelse ur konjunkturdämpningssynpunkt. Erfarenheterna synes
emellertid ge vid handen, att den särskilda investeringsavgiften inte på avsett
sätt kunnat begränsa efterfrågan på motorfordon. Flera återförsäljare
har sänkt priserna på sina vagnar, så att kostnaderna för investeringsavgiften
kompenserats av prissänkningar. Dessutom synes efterfrågan på bilar nu
vara så stark, att en fördyring med några hundra kronor per vagn knappast
avhåller spekulanter på bilar från att köpa sådana.
För att en effektiv begränsning av bilimporten skall kunna komma till
stånd torde enligt min mening den bästa utvägen vara att begränsa valutatilldelningen
för inköp av motorfordon från utlandet. Ett sådant system är
visserligen förenat med vissa nackdelar, eftersom det innebär en kvotering
av bilimporten, men dessa nackdelar uppväges enligt min mening av systemets
effektivitet. Riksdagen bör således hos Kungl. Maj:t hemställa, att åtgärder
vidtages för att begränsa importen av motorfordon under år 1956 på
så sätt, att valuta intill ett visst högsta belopp ställes till förfogande för import
av sådana motorfordon, som avses med den föreslagna särskilda investeringsavgiften
å motorfordon. Beloppet bör enligt min mening lämpligen
fastställas till 600 miljoner kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer jag vid punkten A 2) att
riksdagen måtte, med bifall till motionen 1: 569 av herr Gustaf Elofsson,
2) avslå det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om avgift vid investering i motorfordon år 1956 (särskild
investeringsavgift) samt i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om åtgärder för begränsning under år 1956 av importen
av sådana motorfordon, som avses i nämnda förslag,
på så sätt, att valuta intill ett belopp av högst 600 miljoner
kronor ställes till förfogande för sådan import;
40 Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
III) av herrar Spetz, Velander, Anders Johansson, Kristensson i Osby,
Sjölin, Kollberg och Nilsson i Svalöv, vilka anfört följande:
Därest riksdagen ej skulle bifalla de av oss framställda yrkandena om avslag
å Kungl. Maj :ts proposition nr 205, yrkar vi följande ändringar i de
föreslagna förordningarna.
1. Beträffande investeringar i förvärvskällan jordbruksfastighet
I de likalydande motionerna 1:579 av herrar Wehtje och Ebbe Ohlsson
samt II: 707 av herrar Cassel och Nilsson i Svalöv har hemställts att investeringar
i förvärvskällan jordbruksfastighet skall fritagas från avgiftsplikt.
Till stöd härför har motionärerna särskilt understrukit det behov av fortsatta
rationaliseringar, som föreligger på jordbrukets område och som kan
väntas komma att ytterligare accentueras genom det nya prissättningssystemet
för jordbruksprodukter. Med beaktande av rationaliseringsverksamhetens
betydelse hemställer vi om bifall till motionärernas yrkande. Detta
föranleder den ändringen i det framlagda författningsförslaget, att 2 § utgår,
att ändringar dessutom far ske i 1, 6, 7 och 12 §§ samt att paragrafnumreringen
ändras fr. o. m. 3 §.
2. Beträffande investeringar föranledda av offentlig mgndighets åläggande
I de likalydande motionerna I: 572 av herrar Franzén och Nils Theodor
Larsson och II: 703 av herr Andersson i Brämhult in. fl. ävensom de likalydande
motionerna I: 574 av herr ^Veiland m. fl. och II: 705 av herr Nelander
in. fl. har yrkats att investeringar, som uppenbarligen föranledes av
offentlig myndighets åtgärd, inbegripet återanskaffning av tillgång som
myndigheten utdömt, skall fritagas från avgiftsplikt. Då vi anser det uppenbart
obilligt att belägga investeringar av denna art med avgift yrkar vi bifall
till detta förslag. Vi föreslår sålunda ett tillägg med dylik innebörd i
5 § att infogas som ett sjätte stycke.
3. Beträffande investeringar i yrkesmässig biltrafik och enskilda järnvägar
Det i propositionen framlagda förslaget innebär bl. a. att investeringar
som verkställes av företag, som driver yrkesmässig buss- eller biltrafik, liksom
investeringar av enskilda järnvägsföretag skall bli avgiftspliktiga, medan
motsvarande investeringar av stat eller kommun, t. ex. i den av statens
järnvägar drivna busstrafiken, icke skall beläggas med avgift. Under hänvisning
till den viktiga principen, att likställighet i konkurrenshänseende
bör eftersträvas mellan allmän och enskild företagsamhet, har i de likalydande
motionerna I: 574 av herr Weiland m. fl. och II: 705 av herr Nelander
in. fl. föreslagits, att även de enskilda trafikföretagen skall fritagas från
avgiftsskyldighet. Vi delar denna uppfattning. Vi föreslår på anförda skäl
att såväl investeringar inom yrkesmässig biltrafik som investeringar i enskild
järnvägsdrift skall fritagas från avgiftsplikt. Vad gäller undantaget för
de förstnämnda investeringarna torde detta lagtekniskt få lösas så att undantagsstadgandet
anknytes till 1940 års yrkestrafikförordning. Vi föreslår
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955 41
ett tillägg av sådan innebörd till 5 § att infogas som ett sjunde och ett åttonde
stycke.
4. Beträffande investeringar i fartyg
I ett flertal motioner har yrkats undantag för eller lättnader i avgiftsplikten
vid investeringar i fartyg. Yrkanden av sådan innebörd har framställts
i de likatydande motionerna 1:568 av herr Gustaf Karlsson m. fl.
och II: 698 av herr Johansson i öckerö in. fl. samt I: 575 av herrar Ohlon
och Svärd samt II: 704 av herrar Boija och Edström. Kungl. Maj:t har i den
nu framlagda propositionen gjort en viss ändring i jämförelse med den nu
gällande förordningen och i det föreliggande författningsförslaget undantagit
investeringar i fiskefartyg med en dräktighet av upp till och med 100 bruttoregisterton.
Kungl. Maj :ts förslag beaktar dock inte de särskilda svårigheter
som investeringsavgiften medför för sjöfarten i dess helhet. Vi hemställer
därför att alla i fartyg gjorda investeringar fritages från investeringsavgift.
Vi föreslår i detta syfte ändrad lydelse av 5 § femte stycket.
5. Beträffande ersättningsanskaffningar
Enligt det i propositionen framlagda förslaget skall vid ersättningsanskaffningar
investeringsavgift beräknas på den totala kostnaden, dock att
vid direkt byte av likartade tillgångar avgift endast skall beräknas på erlagd
mellanskillnad. Detta stadgande medför, att investeringsavgiften även drabbar
sådana investeringar, som är nödvändiga för produktionsapparatens
vidmakthållande. Vi anser att en sådan konsekvens i möjligaste mån bör
undvikas. Syftet nås om, såsom föreslagits i de likatydande motionerna
I: 574 och II: 705, det i propositionen framlagda förslaget ändras så, att vid
ersättningsanskaffning av maskin eller annat inventarium avdrag må göras
för den utrangerade tillgångens ursprungliga anskaffningsvärde eller, om
detta inte kan visas, det belopp, som erhålles vid försäljning av tillgången.
Vi hemställer om bifall till detta förslag och föreslår ett tillägg av sådan innebörd
till 7 § andra stycket. Härmed tillgodoses i huvudsak motsvarande
yrkande i de likatydande motionerna I: 575 och II: 704.
6. Beträffande rätten till avdrag för erlagd investeringsavgift
Såsom påpekats i de likatydande motionerna I: 574 av herr Weiland m. fl.
och II: 705 av herr Nelander in. fl. innebär den utformning, som avdragsrätten
för erlagd investeringsavgift har enligt propositionen, att den reduktion
av avgiften, som blir en konsekvens av avdragsrätten, endast kan utnyttjas
av de skattskyldiga, som redovisar vinst under det år avgiften erlagts,
medan investeringsavgiften drabbar med sitt fulla belopp, därest
verksamheten icke lämnat vinst under året. Sådana bestämmelser verkar
oskäligt betungande särskilt för nystartade företag. För alt mildra dessa
verkningar har i motionerna föreslagits ett tillägg av innebörd, att skattskyldig,
som erlagt investeringsavgift men vars rörelse under året visat förlust
eller så ringa överskott, alt han vid beräkning av nettointäkten av ro
-
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
relsen ej kunnat utnyttja avdragsrätten, får tillgodogöra sig det resterande
avdraget intill tre år efter det investeringsavgiften erlagts. Vi hemställer
om bifall till nyssnämnda motioner i denna del, och föreslår ett tillägg av
nu nämnd innebörd till 10 §. Härigenom tillgodoses även motsvarande yrkande
i de likalydande motionerna I: 575 och II: 704.
7. Beträffande avgiftsbefrielse vid förvärv av begagnat motorfordon
Synnerligen svårmotiverat synes det oss vara att bilaccis även uttages
vid förvärv av begagnat fordon. Stark kritik riktades mot Kungl. Maj :ts
förslag på denna punkt i ett stort antal motioner under vårsessionen. Det
nu framlagda förslaget innebär dock ingen ändring i denna del. Invändningarna
mot att avgiftsbelägga förvärv av begagnade fordon är enligt vår mening
synnerligen berättigade. Avgiften på begagnade fordon kan omöjligen tjäna
något samhällsekonomiskt syfte. Den försvårar tvärtom en ekonomisk disposition
av fordonsparken. Den drabbar vidare i främsta rummet den mindre
bärkraftiga delen av landets bilister. Dessa synpunkter överensstämmer
med uppfattningen i de likalydande motionerna I: 573 av herr Johan Persson
m. fl. och II: 702 av herr Carlsson i Stockholm m. fl., vari yrkats att
begagnade fordon undantages från förordningens tillämpning. Vi hemställer
om bifall till detta yrkande. Detta medför ett tillägg till 1 § samt ändringar
i 2, 3, 4 och 5 §§ ävensom i övergångsbestämmelsen i den föreslagna
förordningen om avgift vid investering i motorfordon år 1956.
På grund av vad sålunda anförts får vi beträffande punkterna Al) och
A 2) hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 205 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning av de likalydande motionerna
I: 568 av herr Gustaf Karlsson m. fl. och II: 698 av
herr Johansson i öckerö m. fl., de likalydande motionerna
I: 570 av herr Eskilsson m. fl. och II: 699 av fröken Wetterström
m. fl., de likalydande motionerna 1:572 av herrar
Franzén och Nils Theodor Larsson samt II: 703 av herr Andersson
i Brämhult m. fl., de likalydande motionerna 1:573
av herr Johan Persson m. fl. och II: 702 av herr Carlsson i
Stockholm m. fl., de likalydande motionerna 1:574 av herr
Weiland m. fl. och II: 705 av herr Nelander m. fl., de likalydande
motionerna I: 575 av herrar Ohlon och Svärd samt
II: 704 av herrar Boija och Edström ävensom de likalydande
motionerna I: 579 av herrar Wehtje och Ebbe Ohlsson samt
II: 707 av herrar Cassel och Nilsson i Svalöv,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om investeringsavgift för år 1956 med den ändring, att
2 § utgår samt med de ändringar av 1, 5, 6, 7 och 10 §§ även
-
43
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
som av 12 § 1 mom. som framgår av följande såsom reservanternas
förslag betecknade lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag Reservanternas förslag
1 §• 1 §•
Fysisk eller juridisk person, som
under det beskattningsår för vilket
taxering till statlig inkomstskatt äger
rum i första instans år 1957 verkställt
investering av nedan angivet
slag inom någon av förvärvskällorna
jordbruksfastighet, annan fastighet
eller rörelse och som icke är frikallad
från skyldighet att erlägga sådan
skatt för inkomst av samma förvärvskälla,
skall i enlighet med vad
i denna förordning sägs till staten
erlägga investeringsavgift.
Från avgiftsskyldighet---— dyl
Fysisk eller juridisk person, som
under det beskattningsår för vilket
taxering till statlig inkomstskatt äger
rum i första instans år 1957 verkställt
investering av nedan angivet
slag inom någon av förvärvskällorna
annan fastighet eller rörelse och som
icke är frikallad från skyldighet att
erlägga sådan skatt för inkomst av
samma förvärvskälla, skall i enlighet
med vad i denna förordning sägs till
staten erlägga investeringsavgift.
k lokal.
5 §•
Har myndighet -— -— -—- (= utskottet s. 35 råd o—s. 3& råd 4) •
om fondskatt.
För den som grkesmässigt bedriver Investeringsavgift skall ej utgå vid
fiske skall investering i fartyg och
andra för fisket avsedda inventarier,
som helt eller så gott som uteslutande
användes i sådan rörelse, icke anses
såsom avgifts pliktig investering.
Vad nu sagts skall dock ej gälla investering
i fartyg med bruttodräktighet
överstigande 100 registerton.
investering i fartyg.
Investering, som tillkommit på direkt
föranstaltande av offentlig myndighet,
skall ej anses som avgiftspliktig
investering.
Från avgiftsplikt skola vidare undantagas
investeringar i motorfordon,
som äro registrerade eller registreras
för yrkesmässig trafik enligt
förordningen den 25 oktober 19W
angående yrkesmässig automobiltrafik
m. m. (nr 910).
Likaså skola investeringar i enskild
järnvägsdrift fritagas från avgiftsplikt.
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
Kungl. Maj:ts förslag
6 §•
Avgiftspliktig investering inom
förvärvskällorna jordbruksfastighet,
därest inkomsten därav icke beräknas
efter bokföringsmässiga grunder,
och annan fastighet skall anses
hava verkställts, då den av investeringen
föranledda utgiften betalats
eller omkostnaden ägt rum, dock att
förvärv av byggnad skall anses hava
skett det beskattningsår då kontrakt
om köpet undertecknats.
Reservanternas förslag
6 §•
Avgiftspliktig investering inom
förvärvskällan annan fastighet skall
anses hava verkställts, då den av investeringen
föranledda utgiften betalats
eller omkostnaden ägt rum,
dock att förvärv av byggnad skall
anses hava skett det beskattningsår
då kontrakt om köpet undertecknats.
Beräknas vid--— levererade tillgångar.
7 §.
Investeringsavgift skall---lagertillgångens saluvärde.
Har vid sådant förvärv av tillgång,
som utgör avgiftspliktig investering,
såsom likvid eller dellikvid
lämnats annan likartad tillgång, skall
såsom investeringskostnad anses allenast
mellanskillnaden.
När fråga är om avgiftspliktig investering
i form av reparation av
byggnad, ingående i förvärvskällan
jordbruksfastighet, skall som investeringskostnad
anses allenast belopp,
varmed reparationskostnaden
överstiger en procent för år räknat
av det i fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret ingående
jordbruksvärdet eller — därest
i jordbruksvärde ingående värde å
skogsmark uppgår till minst femtio
procent av jordbruksvärdet — sistnämnda
värde efter avdrag för skogs
-
Har vid sådant förvärv av tillgång,
som utgör avgiftspliktig investering,
såsom likvid eller dellikvid
lämnats annan likartad tillgång, skall
såsom investeringskostnad anses allenast
mellanskillnaden. Likaså skall
vid beräkning av investeringskostnad
för ersättningsanskaffning avdrag
göras för den utrangerade tillgångens
ursprungliga anskaffningsvärde eller,
om detta ej kan visas, för det belopp
som erhålles vid försäljningen av tillgången.
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
45
Kungl. Maj:ts förslag
marksvärdet. Beträffande avgiftspliktig
investering i form av reparation
av byggnad, ingående
Reservanternas förslag
Beträffande avgiftspliktig investering
i form av reparation av byggi
för- nåd, ingående i förvärvskällan annan
värvskällan annan fastighet, skall fastighet, skall som investeringskost
-
som investeringskostnad anses belopp,
varmed reparationskostnaden
överstiger två procent för år räknat
av den del av det i fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxerings
-
nåd anses belopp, varmed reparationskostnaden
överstiger två procent
för år räknat av den del av det
i fastighetens taxeringsvärde året
näst före taxeringsåret ingående
året ingående byggnadsvärdet, i fö- byggnadsvärdet, i förekommande
rekommande fall minskat med särskilt
maskinvärde, som belöper å
sådan del av fastigheten som är upplåten
till användning i rörelse på
fall minskat med särskilt maskinvärde,
som belöper å sådan del av
fastigheten som är upplåten till användning
i rörelse på sätt i 3 § sägs.
sätt i 3 § sägs. Avser avgiftspliktig Avser avgiftspliktig investering reinvestering
reparation av byggnad, paration av byggnad, ingående i föringående
i förvärvskällan rörelse, värvskällan rörelse, skall som inskall
som investeringskostnad anses vesteringskostnad anses belopp, varbelopp,
varmed reparationskostnaden
överstiger två procent för år
räknat av det i fastighetens taxeringsvärde
året näst före taxeringsåret
ingående byggnadsvärdet, i förekommande
fall minskat med särskilt
maskinvärde.
Investeringskostnad för — —- — särskild förvärvskälla.
Sammanlagda beloppet---uppskattade investeringskostnad
med reparationskostnaden överstiger
två procent för år räknat av det
i fastighetens taxeringsvärde året
näst före taxeringsåret ingående
byggnadsvärdet, i förekommande
fall minskat med särskilt maskinvärde.
10 §.
Investeringsavgiften utgör---avgiftsbelagda investeringskostnaden.
Investeringsavgift skall —---skattepliktig intäkt.
Företagare, som erlagt investeringsavgift
men vars rörelse under
året visat förlust eller så ringa överskott,
att han vid beräkning av nettointäkten
av rörelsen ej kunnat utnyttja
avdragsrätten, må tillgodogöra
sig det resterande avdraget intill
tre år efter det investeringsavgiften
erlagts.
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
Kungl. Maj:ts förslag Reservanternas förslag
12 §.
1 m o in. Till ledning — ■— — fastställt formulär.
Aven om den sammanlagda kostnaden
för avgiftspliktiga investeringar
icke överstiger 20 000 kronor,
skall deklaration som i föregående
stycke sägs utan anmaning avgivas
av den, som drivit rörelse med omsättning
under beskattningsåret överstigande
500 000 kronor, och av den,
som ägt eller brukat jordbruksfastighet
med större åkerareal ån 50
hektar.
Skyldighet att----—- —---
Även om den sammanlagda kostnaden
för avgiftspliktiga investeringar
icke överstiger 20 000 kronor,
skall deklaration som i föregående
stycke sägs utan anmaning avgivas
av den, som drivit rörelse med omsättning
under beskattningsåret överstigande
500 000 kronor.
sådan avgift.
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
om avgift vid investering i motorfordon år 1956
(särskild investeringsavgift) med de ändringar av 1, 2, 3, 4
och 5 §§ ävensom av ikraftträdandebestämmelsen som fram
-
går av följande såsom
delse:
Kungl. Maj.ts förslag
1 §•
För förvärv av personbil, av sådan
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil vilkens
tjänstevikt ej överstiger 1 800
kilogram eller av motorcykel skall
under tid, som angives i 2 §, till staten
erläggas särskild investeringsavgift
i enlighet med vad nedan sägs.
I denna
reservanternas förslag betecknade ly
Reservanternas
förslag
1 §•
För förvärv av personbil, av sådan
med skåp-, stationsvagns- eller personbilskarosseri
utrustad lastbil vilkens
tjänstevikt ej överstiger 1 800
kilogram eller av motorcykel skall
under tid, som angives i 2 §, till staten
erläggas särskild investeringsavgift
i enlighet med vad nedan sägs,
allt under förutsättning att fordonet
vid förvärvstillfället icke var eller tidigare
hade varit upptaget i bilregister.
- 1951 (nr 648).
2 §. 2 §.
Särskild investeringsavgift enligt Särskild investeringsavgift enligt
denna förordning skall utgå, denna förordning skall utgå, då an
a)
då ansökan om fordonets upp- sökan om fordonets upptagande i
tagande i eller överförande till bilre- bilregister inkommit till länsstyrel
-
47
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
Kungl. Maj.ts förslag
gister inkommit till länsstyrelsen efter
den 31 december 1955 men före
utgången av år 1956; och
b) då anmälan till bilregister om
övergång till ny ägare av i registret
upptaget fordon från denne inkommit
till länsstyrelsen inom tid som
nyss angivits.
Har ansökan eller anmälan, som
ovan sagts, enligt vägtrafikförordningen
bort göras senast före utgången
av år 1956 men har den icke verkställts
eller verkställts först efter utgången
av nämnda år, föreligger ock
skyldighet att erlägga avgift.
3 §.
Oaktat vad i 2 § sågs skall särskild
investeringsavgift ej utgå
a) därest anmälan om övergång till
ny ägare av i bilregister upptaget
fordon föranletts av att äganderätten
till fordonet övergått genom arv eller
testamente eller ock genom bodelning
eller eljest på grund av giftorätt;
b) därest innehavare av saluvagnslicens
gör anmälan, varom i 17 § 3
mom. andra stycket vägtrafikförordningen
förmäles;
c) därest innehavare av saluvagnslicens
i annat fall än som vid b) sägs
inom i vägtrafikförordningen föreskriven
tid gör anmälan om eget förvärv
av i bilregister upptaget fordon,
vilket inom tre veckor efter förvärvet
ånyo övergått till ny ägare, som samtidigt
gör anmälan om sitt förvärv;
d) därest anmälan om övergång
till ny ägare av i bilregister upptaget
fordon göres inom i vägtrafikförordningen
föreskriven tid samt åtföljes
av sådan i 19 § samma förordning
omförmäld anmälan, vilken föranle
-
Reservanternas förslag
sen efter den 31 december 1955 men
före utgången av år 1956.
Har ansökan, som ovan sagts, enligt
vägtrafikförordningen bort göras
senast före utgången av år 1956, men
har den icke verkställts eller verkställts
först efter utgången av nämnda
år, föreligger ock skyldighet att
erlägga avgift.
3 §.
48
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
Kungl. Maj:ts förslag
der fordonets överförande från bilregistret
till bilreservregistret eller
fordonets avförande ur bilregistret;
e) därest ansökan avser överförande
till bilregister av reservregistrerat
fordon, som den 31 januari 1955
fanns intaget i bilreservregistret och
vars ägare är antingen densamme
som nämnda dag fanns antecknad såsom
fordonets ägare eller ock någon
som bekommit fordonet efter denne
genom fång som vid a) sågs;
f) därest ansökan avser upptagande
i bilregister av i utlandet registrerat
fordon, som den 31 januari 1955
fanns intaget i vederbörande utländska
register och vars ägare år antingen
densamme som nämnda dag däri
fanns antecknad såsom fordonets
ägare eller ock någon som bekommit
fordonet efter denne genom fång som
vid a) sägs;
g) därest ansökan avser överförande
till bilregister av reservregistrerat
fordon, som efter den 31 januari 1955
upptagits i bilreservregistret utan att
fråga därvid varit om fall som vid d)
sägs och vars ägare är antingen densamme
som omedelbart före fordonets
upptagande i bilreservregistret
fanns antecknad såsom fordonets
ägare eller ock någon som bekommit
fordonet efter denne genom fång som
vid a) sågs; eller
h) därest ansökan avser införande
i annat läns bilregister av registrerat
fordon, vars ägare är antingen
densamme som finnes antecknad såsom
fordonets ägare i det bilregister,
där fordonet är registrerat, eller ock
någon som bekommit fordonet efter
denne genom fång som vid a) sägs.
Har någon förvärvat fordon och
har detta därefter övergått till ny
Reservanternas förslag
49
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
Kungl. Maj:ts förslag
ägare, som antingen den 31 januari
1955 fanns såsom sådan antecknad i
bilregister eller bilreservregister eller
ock enligt övergångsbestämmelse till
förordningen den 11 februari 1955
(nr 21) om avgift vid investering i
motorfordon år 1955 (särskild investeringsavgift)
icke varit skyldig erlägga
däri stadgad avgift, vare ej heller
den förre ägaren skyldig erlägga
avgift, även om han underlåtit att
om sitt förvärv göra vederbörlig anmälan.
Vidare skall från denna förordnings
tillämpning sådant fordon vara
undantaget, som är frikallat från
skatteplikt enligt 2 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt
eller enligt övergångsbestämmelsen
till förordningen den 28
september 1951 (nr 654) angående
ändrad lydelse av 1, 2 och 5 §§ nyssnämnda
förordning den 2 juni 1922,
nr 260.
4 §.
Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift
enligt denna förordning
är den, vilken enligt vägtrafikförordningen
har att göra ansökan eller anmälan
som i 2 § avses.
Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen
i samband med ansökan eller
anmälan som nyss sagts. Har så ej
skett, skall länsstyrelsen omedelbart
förordna om avgiftens uttagande. Om
tidpunkten för inbetalning av avgift
i fall, då ansökan eller anmälan underlåtits,
förordnar Kungl. Maj :t.
Beträffande invalidfordon---
Reservanternas förslag
Oaktat vad i 2 § sägs skall från
denna förordnings tillämpning sådant
fordon vara undantaget, som är
frikallat från skatteplikt enligt 2 §
förordningen den 2 juni 1922 (nr
260) om automobilskatt eller enligt
övergångsbestämmelsen till förordningen
den 28 september 1951 (nr
654) angående ändrad lydelse av 1,
2 och 5 §§ nyssnämnda förordning
den 2 juni 1922, nr 260.
4 §.
Skyldig att erlägga särskild investeringsavgift
enligt denna förordning
är den, vilken enligt vägtrafikförordningen
har att göra ansökan som i
2 § avses.
Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen
i samband med ansökan som
nyss sagts. Har så ej skett, skall länsstyrelsen
omedelbart förordna om avgiftens
uttagande. Om tidpunkten för
inbetalning av avgift i fall, då ansökan
underlåtits, förordnar Kungl.
Maj :t.
därom förordnar.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 samt. Nr 59
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 59 år 1955
Kungl. Maj.ts förslag
Reservanternas förslag
5 §.
5 §•
1. För fordon av 1955 eller senare Beträffande beloppet av den särårs
modell skall beträffande belop- skilda investeringsavgiften skall gälpet
av den särskilda investeringsav- la följande.
giften gälla följande.
Avgiften beräknas--—--tiotal kronor.
För motorcyklar — ------''-1''300 kronor.
2. För fordon av 1951 eller tidigare mV.v.-Av , > . ..» » ''",t
års
modell utgör avgiften:
för 1954 års modell 90
» 1953 » » 80
» 1952 » » 70
» 1951 » v » 60
» 1950 »» 50
» 1949 »» 40
» 1948 » » 30
» 1947 » » 20
procent av belopp,
uträknat
enligt 1. ovan;
samt
» 1946 eller tidigare års modell 10 procent
av belopp, uträknat enligt 1. ovan.
Avgiften avrundas i förekommande
fall till närmast lägre tiotal kronor.
3. Skall avgift beräknas för fordon,
beträffande vilket årsmodell
icke kan angivas, skall så anses som
om fordonet är av det års modell, då
fordonet första gången registrerades.
4. Åro två eller flera i bilregister
eller bilreservregister antecknade såsom
ägare till fordon och överlåter
någon av dessa sin äganderättsandel,
skall vid ansökan eller anmälan, som
i 2 § avses, för förvärvet avgift utgå
med allenast så stor del av det enligt
1. eller 2. ovan uträknade beloppet,
som motsvarar antingen den andel,
vilken enligt anteckning i registret,
verkställd i samband med införandet
däri av de förutvarande ägarnas
namn, tillhört överlåtaren, eller
ock, om sådan anteckning ej finnes,
hans andel efter huvudtalet.
tvyyiö v> ytV''U'' A/ >vmn>ö -v>vV\ ivt\> t»V
V*i■ VnivVidmsv n-V m>, >vv>s>
> , v.v tf,» a-,
,t>
o- o
51
Bevillningsutskottets betänkande nr 5!) år 1955
Kungl. Maj:ts förslag
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1956; dock att särskild
investeringsavgift enligt denna förordning
icke skall utgå, då ansökan
eller anmälan, som i 2 § sägs, avser
förvärv beträffande vilket förordningen
den 11 februari 1955 (nr 21)
om avgift vid investering i motorfordon
år 1955 (särskild investeringsavgift)
skall tillämpas.
Reservanternas förslag
Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1956; dock att särskild
investeringsavgift enligt denna förordning
icke skall utgå, då ansökan,
som i 2 § sägs, avser förvärv beträffande
vilket förordningen den 11
februari 1955 (nr 21) om avgift vid
investering i motorfordon år 1955
(särskild investeringsavgift) skall
tillämpas.
IV) av herr Niklasson.
561744. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:392 Skrivelse till Konungen angående tilläggsstat / till riksstaden för budgetåret 1955j56. s. 1 i texten