Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26 februari 195A
1955-02-24 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1955:9, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26 februari 195A
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
1
Nr 9
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 16 och 18 §§ förordningen den 26 februari 195A
(nr 73) angående tillverkning av brännvin, m. m., jämte
en i ämnet väckt motion.
I en den 7 januari 1955 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 24, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26
februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin;
2) förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 4 § förordningen den
1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit;
3) förordning om ändrad lydelse av 1 § samt 4 § 1 och 2 mom. förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit;
samt
4) förordning om upphävande av förordningen den 7 juni 1934 (nr 230)
om skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit;
dels
besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)
fogade tulltaxan skall från och med den 1 juli 1955 i nedan angiven del
erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår
253:1
Lacker och lackfärger, fasta eller flytande,
samt fernissor, ej hänförliga till nr 252:
sprithaltiga .... T; ävensom icke drick- bara spritblandningar, ej särskilt
nämnda, samt sprithaltiga putsmedei
för läderarbeten .... N:
Tull för
100 kg
kronor
350:—
253:2
10:—
253:3
andra ....................................
40:—
andra slag:
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 7 s(unl. Nr 9
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal med Aktiebolaget vin&
spritcentralen angående i propositionen behandlade delar av partihandeln
med sprit från och med den 1 juli 1955 i huvudsaklig överensstämmelse med
i propositionen angivna riktlinjer.
Rörande författningsförslagens lydelse tillåter sig utskottet hänvisa till
utskottets hemställan.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framlägges förslag rörande sulfitspritindustriens framtida
produktions- och avsättningsförhållanden.
Förslagen innebär att den nuvarande regleringen av spritmarknaden i
stort sett avvecklas såvitt angår sulfitspriten. Gällande avsättningsgaranti
och prisreglering för denna vara föreslås sålunda avskaffade. Priset för sulfitsprit
skall enligt förslaget bestämmas efter tillgång och efterfrågan. Vin&
spritcentralens ensamrätt till partihandel med och import av teknisk sprit
föreslås inskränkt i flera hänseenden. Det förordas, att sådan sprit efter tillstånd
av kontrollstyrelsen skall få säljas direkt till eller importeras av vederbörande
köpare i poster om i allmänhet minst tio ton.
Nuvarande tull för importerad denaturerad sprit av 40 öre per kilogram
skall enligt propositionen sänkas till tio öre per kilogram. Den nya tullsatsen
är avsedd att tillämpas under fem år från och med den 1 juli 1955.
Slutligen förordas, att skatten på motorsprit, som nu utgör sju öre per
liter, från och med den 1 juli 1955 höjes med sex öre samt från och med den
1 juli 1957 med ytterligare sex öre eller till sammanlagt nitton öre per liter.
Sistnämnda skattesats är avsedd att gälla under tre år, varefter en ny prövning
av frågan bör äga rum.
Bestämmelserna föreslås med förut angivna undantag skola träda i kraft
den 1 juli 1955.
Till utskottet har hänvisats den i anledning av propositionen väckta m otionen
11:486 av herr Sjölin m. fl., vari hemställts,
»1. att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj:t föreslagit i proposition
nr 24 måtte besluta
a) att skatten på motorsprit bestämmes till 25 öre per liter, dock att
skatten under tiden den 1 juli 1955 till den 1 juli 1956 skall utgå med 13
öre per liter och under tiden den 1 juli 1956 till den 1 juli 1957 med 19 öre
per liter,
b) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till 1959 års riksdag
om bestämmande av skatten på motorsprit till den då för bensin gällande
nivån,
c) att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att frågan om tullen på de
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
3
naturerad sprit överlämnas till 1952 års tulltaxekoinmitté för prövning i
samband med den pågående översynen av tullsatserna för andra kemiska
produkter, så att förslag härom kan föreläggas riksdagen samtidigt med
förslag till ny tulltaxa;
2. att vederbörande utskott inåtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext
till det under 1 a) framställda yrkandet».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionen framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det
följande, hänvisa till motionen.
F
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Frågan om sulfitspritindustriens framtida produktions- och avsättningsförhållanden
aktualiserades på flera sätt vid 1954 års riksdag. På grundval
av propositionen nr 112 genomfördes sålunda viss höjning av skatten på
motorsprit. Chefen för finansdepartementet framhöll i propositionen att
han med den där föreslagna höjningen icke tagit ställning till frågan om
motorspritens beskattning på längre sikt. Ett dylikt ställningstagande förutsatte
att sulfitspritindustriens framtida avsättningsförhållanden jämväl
upptoges till bedömande. Innan detta kunde ske, borde emellertid en översyn
på området komma till stånd. Vidare nämndes att behovet av en utredning
rörande hithörande frågor även gjort sig gällande vid det inom 1952
års tulltaxekommitté pågående arbetet med en revision av tullsatserna för
sprit.
Vid samma riksdag beslöts ytterligare, med bifall till propositionen nr
188, bl. a. temporärt undantag från bestämmelsen i 16 § brännvinstillverkningsförordningen,
att tillverkare äger förfoga över av honom tillverkat
brännvin allenast för försäljning till Aktiebolaget vin- & spritcentralen,
för export och för användning i egen rörelse. Med beslutet avsågs att provisoriskt
underlätta avsättningen av överskottskvantiteter hos spritfabrikerna.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t den 27 mars 1954 tillkallade chefen
för finansdepartementet ledamoten av riksdagens andra kammare E. Severin
med uppdrag att verkställa en utredning om snlfitspritens framtida produktions-
och avsättningsförhållanden. Att såsom experter biträda vid uppdragets
fullgörande tillkallades senare direktören R. Engström, Aktiebolaget
svensk sprit, filosofie doktorn P. Fitger, Sveriges kemiska industrikontor,
direktören B. Lyberg, Mo och Domsjö aktiebolag, byråchefen i generaltullstyrelsen
S. Nordqvist samt direktören Ä. Svennbeck, Aktiebolaget vin- &
spritcentralen.
I direktiven för utredningen erinrade departementschefen om nyss angivna
förslag till 1954 års riksdag samt framhöll, att det vore påkallat att
mot bakgrunden av erfarenheterna rörande verkningarna av den nuvarande
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 195ö
regleringen av spritmarknaden upptaga frågan om sulfitspritindustriens
produktions- och avsättningsförhållanden till en allsidig omprövning. Samtidigt
påpekades emellertid, i fråga om sprit som användes för förtäringsändamål,
att potatisindustriutredningen nyligen avlämnat betänkande med
förslag angående stärkelse- och bränneriindustrierna, samt underströks, att
frågor som sammanhänger med förtäringsspriten sålunda inte borde utredas
i nu förevarande sammanhang.
Utredningen har med skrivelse den 5 oktober 1954 överlämnat betänkande
med förslag i ämnet (stencilerat). Vid betänkandet finnes fogat
särskilt yttrande av experten herr Engström.
Utredningens förslag innebär i huvudsak, att gällande reglering av spritmarknaden
— varigenom denna marknad på visst sätt uppdelats mellan
sulfitspriten och potatisspriten — skall upphävas och ersättas med fri
konkurrens mellan de båda spritsorterna. För den denaturerade sulfitspriten,
som i högre grad än tidigare kommit att bli en industriell råvara,
bör inte gälla andra inskränkningar än som betingas ur nykterhets- och
ordningssynpunkter. Utredningen föreslår att sulfitspritfabrikerna får
sälja sin sprit till spritcentralen samt — efter tillstånd av kontrollstyrelsen
och under förutsättning att försäljningen sker i partier om minst 15 ton —
till industrier som använder spriten i sin rörelse.
Vidare föreslår utredningen, att de nuvarande reglerna för prissättningen
slopas och att priset på sulfitspriten vid fabrikernas försäljning grundas på
tillgång och efterfrågan på varan. Den nuvarande tullen på denaturerad
sprit, 40 öre per kilogram, föreslås ersatt med en värdetull av 12 procent.
Därjämte föreslår utredningen att förutom spritcentralen sådana industrier,
som enligt förslaget får göra inköp direkt från sulfitspritfabrik,
även skall få importera sprit. Import skulle dock endast få ske i poster om
minst 15 ton och efter tillstånd av kontrollstyrelsen.
Slutligen förordar utredningen, att det stöd som sulfitspritindustrien erhåller
genom lägre skatt på motorspriten avvecklas och att denna skatt
sättes till samma belopp som bensinskatten. Härvid skulle skatten på motorsprit
höjas successivt på så sätt att motorspritskatten från och med
den 1 juli 1955 höjes med 2 öre för liter (från 7 till 9 öre), från och med
den 1 juli 1956 med 3 öre (från 9 till 12 öre) och från och med samma
datum 1957 med 5 öre (från 12 till 17 öre) för liter. Från och med den
1 juli 1958 skulle samma skatt uttagas på motorspriten som på bensinen,
eller 32 öre för liter.
Vid utredningen har fogats förslag till ändringar i förordningarna om tillverkning
av brännvin, angående handel med skattefri sprit samt om särskild
skatt å bensin och motorsprit.
Över utredningens förslag har efter remiss yttranden avgivits av generaltullstyrelsen,
kontrollstyrelsen, kommerskollegium, statskontoret, lantbruksstyrelsen,
domänstyrelsen, arméintendenturförvaltningen, marinför
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
5
valtningen, flygförvaltningen, chefen för försvarsstaben, riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap, statens handels- och industrikommission,
statens organisationsnämnd, länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs,
Västernorrlands och Västerbottens län, Aktiebolaget vin- & spritcentralen,
Aktiebolaget svensk sprit, Sveriges bränneriidkareförening u. p. a.,
Sveriges industriförbund, Sveriges kemiska industrikontor, Svenska cellulosaföreningen,
Kooperativa förbundet, Svenska pappersindustriarbetareförbundet,
Ivungl. automobilklubben, Motormännens riksförbund, Svenska
lasttrafikbilägareförbundet. Svenska omnibusägareförbundet, Svenska
droskbilägareförbundet, Samarbetskommittén för Bilverkstädernas riksförbund
och Sveriges automobilhandlareförbund, Svenska vägföreningen, Svenska
petroleum institutet samt Svenska gulf oil company aktiebolag.
Kommerskollegium har vid sitt yttrande fogat utlåtanden från handelskamrarna
i Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Gävle, Sundsvall och
Luleå.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttrande från Kungl. automobilklubbens
trafikråd i Umeå.
Vid yttrandet från länsstyrelsen i Värmlands län har fogats utlåtande från
handelskammaren i Karlstad.
Utredningens förslag har vid remissbehandlingen överlag fått ett gynnsamt
mottagande. Delade meningar har emellertid framkommit bl. a. beträffande
förslaget att slopa uppdelningen av spritmarknaden mellan potatissprit
och sulfitsprit, rörande tullsättningen på importerad teknisk sprit
samt i fråga om beskattningen av motorsprit.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen
hänvisar utskottet till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen härutinnan
återfinnes under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen,
nämligen
Nuvarande förhållanden m. in., s. 10—37
Utredningen, s. 37—48
Yttranden, s. 48—65
Departementschefen, s. 66—73
I den i ämnet väckta motionen uttalar motionärerna, att de i fråga
om beskattningen av motorsprit helt delade departementschefens principiella
uppfattning att den nu gällande differensen i skattesatserna för motorsprit
och bensin borde avvecklas. Departementschefen hade dock överdrivit
vådorna av en mera bestämd attityd från statsmakternas sida beträffande
denna avveckling. Man kunde nämligen utgå från att sulfitspritindustrien
komme att vinna allt mera ökad avsättning för sin produktion
till den kemiska industrien. Samtidigt syntes motortrafikens behov av ett
högoktanigt motorbränsle komma att tillgodoses genom nya bränslen med
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
högt oktanvärde, vilka i ökad utsträckning tillfördes den svenska marknaden.
I enlighet härmed borde enligt motionärernas mening riksdagen i år
fatta principbeslut om att motorspriten likställdes med bensinen i skattehänseende
och att den successiva övergång till den högre beskattning, som
av flera skäl vore nödvändig, utformades så att skatten höjdes med 6 öre
per liter fr. o. m. den 1 juli 1955, med ytterligare 6 öre fr. o. m. 1 juli 1956
samt med ytterligare 6 öre per liter fr. o. in. den 1 juli 1957, eller med sammanlagt
18 öre per liter till 25 öre per liter. Den sistnämnda skattesatsen
skulle sedan gälla till 1959, då riksdagen på nytt borde föreläggas frågan
om skattesatsens fastställande till den för bensin gällande. Beträffande tullsatsen
å denaturerad sprit påpekar motionärerna att en följd av departementschefens
förslag i denna del vore, att tullsatsen inte skulle kunna omprövas
förrän efter fem år. Departementschefen antydde visserligen att ett
beslut i denna fråga eventuellt skulle kunna fattas i anslutning till statsmakternas
prövning av tulltaxekommitténs blivande förslag, men de nya
tullsatser, som då skulle kunna beslutas, avsåges inte bli tillämpade förrän
tidigast efter femårsperiodens utgång. Med hänsyn till vikten av att tullsatsen
å denaturerad sprit bestämdes under hänsynstagande till tullen på
andra kemiska produkter liksom till tullarna på industriprodukter i övrigt,
vore det naturligare att tulltaxekommittén redan nu finge i uppdrag att
pröva tullsatsen på denaturerad sprit. Då kunde ett i rätt sammanhang berett
förslag i denna fråga föreläggas riksdagen redan nästa år, och möjligheter
öppnas att pröva en ytterligare sänkning av tullen på denaturerad
sprit att träda i kraft före femårsperiodens utgång.
Till utskottet har i anledning av propositionen inkommit skrifter från
AB Svensk sprit och från Sveriges kemiska industrikontor.
AB Svensk sprit har hemställt om sådan ändring av propositionens förslag
till lydelse av 16 § 2 mom. förordningen den 26 februari 1954 (nr 73)
angående tillverkning av brännvin att bestämmelsen om minimikvantitet
icke skall avse tillstånd för försäljning av motorsprit. Till stöd för sin hemställan
har bolaget åberopat en promemoria som bifogats bolagets skrift.
Av innehållet i promemorian må här framhållas följande. Propositionsförslaget
att motorsprit skulle få levereras endast i poster om lägst 10 ton
skulle medföra stora praktiska och ekonomiska svårigheter, enär en avsevärd
del av motorspritleveranserna till oljebolagen skedde i tankbilar, vilkas
kapacitet endast i undantagsfall vore 10 ton eller mera. Från vissa spritfabriker,
bl. a. några av de allra största producenterna av motorsprit, måste
transporten från spritfabriken påbörjas medelst tankbil, enär omedelbar
anslutning till bredspårig järnväg icke funnes vid fabriken. För att undvika
kostsamma omlastningar när fråga vore om leverans till oljebolagens bensindepåer
inom ekonomiskt avstånd från spritfabrikerna skedde leveranserna
så gott som enbart per tankbil såsom varande det mest prak
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
7
tiska och mest ekonomiska transportsättet, d. v. s. från pump till pump utan
omlastning. Vidare måste givetvis alla leveranser till orter utan järnvägsförbindelse
ske med tankbil eller i fat per lastbil. Under fjärde kvartalet
1954 verkställdes cirka 530 leveranser av motorsprit, varav cirka 275 leveranser,
d.v.s. över hälften, utgjorde poster per tankbil om under 10 ton.
Kvantitativt hade nämnda 275 leveranser motsvarat ca 1 423 ton motorsprit,
eller över 21 % av under hela kvartalet levererade cirka 6 660 ton. Då
så stora tankbilar som 10-tons knappast vore tillgängliga i Sverige, skulle
ovannämnda leveranser icke kunna komma i fråga, om den i propositionen
föreslagna ordalydelsen godkändes oförändrad. Frånsett det förhållandet
att leveranser i järnvägstankvagnar på grund av ofrånkomliga omlastningar
bleve jämförelsevis mycket mera kostsamma och arbetskrävande än
leveranser i tankbil, torde det vara tvivelaktigt om erforderligt antal järnvägstankvagnar
skulle kunna ställas till förfogande för dessa transporter.
I Sverige torde nämligen antalet 10-tons järnvägstankvagnar vara ytterst
begränsat. Härtill komme att många mindre depåer icke hade lagringsutrymmen
för 10 ton motorsprit.
Sveriges kemiska industrikontor har hemställt att — därest utskottet
i princip förordade propositionsförslaget om en vikttull på denaturerad
sprit av 10 öre per kg — utskottet måtte föreslå att till tulltaxenr 253:2
fogades en särskild anmärkning, enligt vilken stadgades att tullen för
denaturerad sprit, som uteslutande vore avsedd att användas vid tillverkning
av organiska kemikalier (däri inbegripet läkemedel och krut) eller
för fuktning av nitrocellulosa, i intet fall finge utgå med högre belopp än
12 procent av värdet. Under åberopande av innehållet i en vid skriften fogad
bilaga erinrar kemikontoret om att den kemiska industrien icke kunde påräkna
högre tull än 12 procent för de av sprit tillverkade kemikalierna och
att industrien därför ej heller kunde bära högre tull å denaturerad sprit än
av utredningen föreslagna 12 procent. Vid framställning av 1 kg butanol
åtginge omkring 2 kg 95-procentig sprit och för 1 kg oktanol icke mindre
än omkring 2,7 kg sprit. En tull av 12 procent å dessa och andra på sprit
baserade betydelsefulla kemikalier skulle icke ens giva kompensation för
den belastning, som en tull av 10 öre å spritråvaran skulle medföra för
den inhemska industrien. Tillverkarna skulle alltså ej endast gå miste om
varje skydd för sin förädling utan t.o.m. erhålla ett s.k. negativt tullskydd.
Till de förbrukningsområden, som lämpligen borde komma i åtnjutande av
den lägre tullsatsen av 12 procent, hänför kemikontoret organiska kemikalier,
vilka i den s.k. Brysselnomenklaturen hänförts till ett särskilt kapitel
(kap. 29). Detta kapitel omfattade icke läkemedel och krut som dock i och
för sig vore att betrakta som organiska kemikalier. Den lägre tullsatsen
borde gälla även dessa och vidare sådan sprit som användes för fuktning
av nitrocellulosa. Slutligen understryker kemikontoret, att endast ett mycket
begränsat antal företag omfattades av kontorets förslag och att vid
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
dessa företag denaturerad sprit i stort sett torde användas uteslutande för
de med förslaget avsedda ändamålen, varigenom kontrollen underlättades.
Utskottet
De i propositionen framlagda förslagen rörande sulfitspritindustriens
framtida produktions- och avsättningsförhållanden innebär djupgående förändringar
i den nu tillämpade ordningen på området. Sulfitspritindustrien
har varit underkastad en ingående reglering och har fått avsevärt stöd genom
skattefrihet eller skattelättnad för motorsprit och hög tull på denaturerad
sprit. Departementschefen konstaterar, att regleringen av spritmarknaden
i stort sett icke längre har någon uppgift att fylla utan fastmera i
vissa hänseenden kommer att bli till hinder för industriens utveckling. Regleringen
föreslås därför i huvudsak avvecklad. Även det höga tullskyddet
och skattelättnaden för motorsprit anses kunna så småningom borttagas.
Med de framlagda förslagen tas viktiga steg i denna riktning.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att de för produktion
och avsättning av sulfitsprit reglerande bestämmelserna i stort sett bör kunna
slopas. I enlighet härmed tillstyrker utskottet förslaget att avskaffa gällande
avsättningsgaranti och prissättningsregler.
Departementschefens förslag beträffande partihandel och import
innebär att större partier i princip undantas från spritcentralens monopol.
Sålunda skall sprit för tekniskt eller industriellt ändamål kunna säljas direkt
från tillverkaren till vederbörande avnämare eller importeras av avnämaren,
dock endast efter tillstånd av kontrollstyrelsen och på villkor att
spriten avlämnas i poster om i allmänhet minst tio ton. Utskottet finner att
dessa förslag innefattar en lämplig avvägning och kan tillstyrka desamma.
Härvid utgår utskottet från att varorna skall användas av avnämaren eller
importören själv för det uppgivna ändamålet. Det ankommer på kontrollstyrelsen
att tillse att direktförsäljning och direktimport allenast sker för de
avsedda ändamålen och att sprit, som förvärvats med tillämpning av de nya
reglerna, icke exempelvis användes till återförsäljning; undantagen från de
hittillsvarande försäljningsbestämmelserna får icke bli mera vittgående än
som avsetts.
För partihandel med motorsprit skall enligt propositionen gälla i princip
samma regler som beträffande teknisk sprit. Direktförsäljning till oljebolagen
skall sålunda kunna äga rum efter tillstånd av kontrollstyrelsen och
under förutsättning att spriten avlämnas i poster om i allmänhet minst tio
ton. Dessa villkor innebär en skärpning i förhållande till utredningsförslaget,
enligt vilket motorspriten skulle kunna säljas till oljebolagen utan särskilt
tillstånd. Utskottet finner i likhet med departementschefen lämpligt
att tillverkarnas försäljning av motorsprit underkastas viss kontroll och
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955 9
tillstyrker därför att kontrollstyrelsens tillstånd skall erfordras för sådan
försäljning Däremot synes man, med hänsyn bl. a. till varans speciella karaktär,
icke ha anledning uppställa särskilda krav beträffande de avlämnade
partiernas storlek. Såsom framgår av Svensk sprits framställning till
utskottet, skulle sådant krav kunna lägga hinder i vägen för en del av den
avsedda direktförsäljningen. Utskottet får alltså förorda att föreskrifter om
minimikvantiteter icke uppställes beträffande motorsprit. Härav föranledes
viss jämkning i förslaget till ändringar i brännvinstillverkningsförordningen.
I fråga om förtäringssp riten har utskottet inhämtat att förslag
i vissa därmed sammanhängande spörsmål torde vara att förvänta inom en
nära framtid. Den begränsning i sulfitspritindustriens avsättningsmöjligheter,
som följer av marknadsuppdelningen mellan potatissprit och sulfitsprit,
är ock enligt utskottets uppfattning förtjänt av beaktande. Utskottet
förutsätter därför, att frågan om upphävandet av denna uppdelning på
sätt utredningen föreslagit kommer att upptas till närmare övervägande i
samband med ställningstagandet till de sålunda antydda spörsmålen.
De förslag som framlägges i propositionen rörande t u 11 e n på importerad
teknisk sprit och skatten på motorsprit är av provisorisk karaktär.
Departementschefen har på dessa punkter funnit anledning gå fram
med viss försiktighet. Huvudskälet har varit att icke motverka den omställning
till rationellare sulfitspritproduktion vartill förslagen som helhet
syftar. Förslagen innebär att produktionen under en tid av fem år alltjämt
erhåller visst stöd.
I motionen 11:486 påyrkas, att sänkningen av tullen och höjningen av
motorspritbeskattningen göres radikalare och med kortare övergångsperiod.
Sänkning av den föreslagna tullsatsen, såvitt angår sprit avsedd för vissa
industriella ändamål, förordas jämväl i den utskottet tillhandakomna skriften
från Sveriges kemiska industrikontor.
Utskottet anser i likhet med departementschefen, att man bör eftersträva
en avsevärd sänkning av den nuvarande tullen för denaturerad sprit. Likaledes
bör skatten på motorsprit, så snart lämpligen ske kan, jämställas med
skatten på bensin. Vad departementschefen anfört till förmån för att en försiktig
hållning intas under den första tiden synes emellertid bärande. Beträffande
tullfrågan får utskottet särskilt framhålla, att en slutgiltig prövning
förutsättes skola såvitt möjligt ske i anslutning till att statsmakterna
tar ställning till tulltaxekommitténs blivande lörslag. Det förhållandevis
höga tullskyddet under de närmaste åren bygger vidare på den uttryckliga
förutsättningen att detsamma icke utnyttjas till monopolistisk prissättning.
Denna förutsättning kan få särskild betydelse i fråga om sådan sprit som
avses i kemikontorets skrift. Utskottet vill för sin del i likhet med departementschefen
starkt understryka, att tullfrågan bör omprövas omedelbart,
för den händelse den angivna förutsättningen skulle brista.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
Utskottet får alltså, med avstyrkande av motionen, tillstyrka departementschefens
förslag i fråga om tullsättningen och motorspritbeskattningen.
Vad departementschefen i övrigt förordat och anfört föranleder icke någon
erinran från utskottets sida.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Majrts
förevarande proposition nr 24 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,
1) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26
februari 1954 (nr 73) angående tillverkning av brännvin
Härigenom förordnas, att 16 och 18 §§ förordningen den 26 februari 1954
angående tillverkning av brännvin skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
16 §.
1. Tillverkare äger förfoga över av honom tillverkat brännvin allenast
för försäljning till partihandelsbolaget, för export, för användning i egen
rörelse samt för försäljning såsom motorsprit till importör eller tillverkare
av bensin eller såsom skattefri sprit för tekniskt eller industriellt ändamål.
2. önskar tillverkare använda i
bränneriet tillverkat brännvin i egen
rörelse eller försälja brännvinet till
annan köpare inom landet än partihandelsbolaget,
skall han därtill söka
kontrollstyrelsens tillstånd. Vid
meddelande av sådant tillstånd äger
styrelsen föreskriva de villkor som
prövas erforderliga för anordnande
av betryggande kontroll. Tillstånd,
som avser försäljning, må, där ej
särskilda skäl till annat föranleda,
endast meddelas på villkor att brännvinet
avlämnas i poster om lägst tio
ton.
2. önskar tillverkare använda i
bränneriet tillverkat brännvin i egen
rörelse eller försälja brännvinet till
annan köpare inom landet än partihandelsbolaget,
skall han därtill söka
kontrollstyrelsens tillstånd. Vid
meddelande av sådant tillstånd äger
styrelsen föreskriva de villkor som
prövas erforderliga för anordnande
av betryggande kontroll. Tillstånd,
som avser försäljning av annat
brännvin än motorsprit, må, där ej
särskilda skäl till annat föranleda,
endast meddelas på villkor att brännvinet
avlämnas i poster om lägst tio
ton.
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
11
18 §.
Kan i fråga om brännvin, som tillverkats av potatis eller spannmål och
som tillverkare försäljer till partihandelsbolaget, frivillig överenskommelse
ej träffas om pris eller leveransvillkor i övrigt, skall, då tillverkaren eller
bolaget det påfordrar, avgörande träffas av en särskild prisnämnd, bestående
av sju ledamöter, av vilka två utses av vardera parten, övriga tre ledamöter,
däribland ordföranden, jämte suppleanter för dem förordnas årligen av
Kungl. Maj:t.
Kostnaderna för--------------vardera Parten
Föreskrifter
om-------------av Kun8L MaJ:t
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.
2) antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § 2 mom. och 4 § förordningen den
1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri sprit
Härigenom förordnas, att 3 § 2 mom. och 4 § förordningen den 1 juli 1918
angående handel med skattefri sprit1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
3 §.
2 mom. Denaturerad sprit må till
riket införas, utom för statens räkning,
allenast av bolag, varom i 4 §
förmäles.
Utan hinder —
(Föreslagen lydelse)
3 §.
2 mom. Denaturerad sprit må till
riket införas, utom för statens räkning,
allenast av bolag, varom i 4 §
förmäles, samt för tekniskt eller industriellt
ändamål av den som därtill
erhållit kontrollstyrelsens tillstånd.
Vid meddelande av sådant
tillstånd äger styrelsen föreskriva de
villkor som prövas erforderliga för
anordnande av betryggande kontroll.
Tillstånd må, där ej särskilda skäl
till annat föranleda, endast meddelas
på villkor att spriten införes i
poster om lägst tio ton.
______fastställd myckenhet.
1 Senaste lydelse av 4 § se 1934:229.
12
Bevillningsutskottets
(Nuvarande lydelse)
4 §.
Partihandel med skattefri sprit
må med undantag, varom förmäles
i 3 §, utövas allenast av partihandelsbolag,
som avses i förordningen
angående försäljning av rusdrycker;
dock må importör av bensin ävensom
tillverkare av bensin eller ombud
för denne driva handel med motorsprit,
som inköpts av bolaget,
även till återförsäljare i och för deras
rörelse.
Missbrukar partihandelsbolaget
sin partihandelsrätt enligt denna
förordning, skall vad i 12 § 2 mom.
andra stycket förordningen angående
försäljning av rusdrycker är för
där avsett fall stadgat äga tillämpning.
De föreskrifter, som, utöver vad
denna förordning innehåller, kunna
finnas erforderliga i avseende å partihandelsbolagets
verksamhet enligt
denna förordning, skola intagas i avtal,
varom förmäles i 12 § 6 mom.
förordningen angående försäljning
av rusdrycker.
betänkande nr 9 år 1955
(Föreslagen lydelse)
4 §.
Partihandel med skattefri sprit må
med undantag, varom förmäles i 3 §,
utövas allenast av det partihandelsbolag
som avses i rusdrycksförsäljningsförordningen;
dock må importör
av bensin ävensom tillverkare av
bensin eller ombud för denne driva
handel med motorsprit även till återförsäljare
i och för deras rörelse.
Missbrukar partihandelsbolaget
sin partihandelsrätt enligt denna förordning,
skall vad i 68 § rusdrycksf
ör sälj ningsför ordning en är för där
avsett fall stadgat äga tillämpning.
De föreskrifter, som, utöver vad
denna förordning innehåller, kunna
finnas erforderliga i avseende å partihandelsbolagets
verksamhet enligt
denna förordning, skola intagas i avtal,
varom förmäles i 70 § rusdrycksf
örsäljn ingsförordn ingen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955.
3) antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § samt 4 § 1 och 2 mom. förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit
Härigenom förordnas, att 1 § samt 4 § 1 och 2 mom. förordningen den
3 maj 1929 om särskild skatt å bensin och motorsprit1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
1 Senaste lydelse av 1 § se 1954:256, av 4 § 1
1951:218 (förordningen omtryckt 1948:368).
mom. 1948:368 samt av 4 § 2 mom.
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
13
(Nuvarande lydelse)
1 §•
För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skall erläggas
särskild skatt av trettiotvå öre för
liter. Skatt skall dock icke utgå för
mineraloljeprodukt, som införes för
att vid oljeraffinaderi användas uteslutande
såsom råvara vid tillverkning
av bensin. För motorsprit skall
erläggas särskild skatt av sju öre för
liter.
I denna — -------— —
4 §.
1. Kontroll å beskattningen av motorsprit
utövas av kontrollstyrelsen i
samband med den kontroll, varom
förmäles i förordningen angående
tillverkning och beskattning av
brännvin.
2. Partihandelsbolag som avses i
förordningen angående försäljning
av rusdrycker skall för varje kvartal
upprätta och före utgången av
påföljande månad till kontrollstyrelsen
insända en på tro och heder avgiven
deklaration angående den myckenhet
motorsprit som bolaget under
kvartalet utlämnat. Vad nu sagts
skall i fråga om tillverkare av motorsprit
äga motsvarande tillämpning
beträffande sådan motorsprit,
som tillverkaren efter tillstånd jämlikt
21 § 2 mom. förordningen angående
tillverkning och beskattning av
brännvin uttagit för användning i
egen rörelse.
Partihandelsbolaget må — — — —
(Föreslagen lydelse)
1 §•
För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skall erläggas
särskild skatt av trettiotvå öre för
liter. Skatt skall dock icke utgå för
mineraloljeprodukt, som införes för
att vid oljeraffinaderi användas uteslutande
såsom råvara vid tillverkning
av bensin. För motorsprit skall
erläggas särskild skatt av nitton öre
för liter.
------såsom motorsprit.
-—--- — —----för liter.
4 §.
1. Kontroll å beskattningen av motorsprit
utövas av kontrollstyrelsen i
samband med den kontroll, varom
förmäles i förordningen angående
tillverkning av brännvin.
2. Partihandelsbolag som avses
i rusdrycksförsäljningsförordningen
skall för varje kvartal upprätta och
före utgången av påföljande månad
till kontrollstyrelsen insända en på
tro och heder avgiven deklaration
angående den myckenhet motorsprit
som bolaget under kvartalet utlämnat.
Vad nu sagts skall i fråga om
tillverkare av motorsprit äga motsvarande
tillämpning beträffande
motorsprit, som tillverkaren efter
tillstånd jämlikt 16 § 2 mom. förordningen
angående tillverkning av
brännvin uttagit för användning i
egen rörelse eller utlämnat för försäljning.
— — —--------svensk frihamn.
För bensin —--- —-------
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1955; dock skall skatten på
motorsprit under tiden från och med den 1 juli 1955 till och med den 30
juni 1957 utgå med allenast tretton öre för liter.
4) antaga följande
Förslag
till
förordning om upphävande av förordningen den 7 juni 1934 (nr 230) om
skyldighet för importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit
Härigenom förordnas, att förordningen den 7 juni 1934 om skyldighet för
importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit skall upphöra
att gälla med utgången av juni 1955.
5) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall från och med den 1
juli 1955 hava den i propositionen föreslagna lydelsen; samt
6) bemyndiga Kungl. Maj:t att träffa avtal med Aktiebolaget
vin- och spritcentralen angående de i propositionen behandlade
delarna av partihandeln med sprit från och med
den 1 juli 1955 i huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer
departementschefen angivit; ävensom
B) att motionen 11:486 av herr Sjölin m. fl. måtte, i den
mån den ej kan anses besvarad genom vad utskottet ovan
anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 24 februari 1955
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 9 år 1955
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Franzon,Eriksson,
Söderquist, Velander, Niklasson, Snygg, Kronstrand och Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård, Sundström*,
Hagberg i Malmö, Sjölin, Vigelsbo, Kollberg, Kärrlander, Anderson i Sundsvall
och Asp*.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation av herr Sjölin.
Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1955
660252
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:113 Skrivelse till Konungen i anledning av Kimgl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 16 och 18 §§ förordningen den 26 februari 1954 a1 i texten