Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående statsgaranti för lån till hantverksoch småindustriföretag under budgetåret 1955/56, dels ock i ämnet väckta motioner.

1955-03-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:10, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående statsgaranti för lån till hantverksoch småindustriföretag under budgetåret 1955/56, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1955

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående

statsgaranti för lån till hantverks- och småindustriföretag

under budgetåret 1955/56, dels ock i ämnet

väckta motioner.

I en den 21 januari 1955 dagtecknad proposition, nr 55, som hänvisats

till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att medgiva, att statsgaranti

för lån till hantverks- och småindustriföretag må under budgetåret 1955/56

beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

Genom det föregående år införda lånegarantisystemet avsågs att skapa en

möjlighet för hantverks- och småindustriföretag och därmed jämförliga

företag att erhålla finansiell hjälp för nyetablering, utvidgning och rationalisering

i sådana fall där eget kapital eller bankmässiga säkerheter icke

kan tillhandahållas i tillräcklig utsträckning. Därjämte var avsikten att garantigivningen

— i likhet med den verksamhet som med statligt stöd bedrivs

av vissa företagareföreningar — skulle ingå som ett led i en ur det

allmännas synpunkter önskvärd lokaliserings- och sysselsättningspolitik.

Med denna åsyftas att i områden, där näringslivet har en ensidig inriktning

eller domineras av konjunkturkänslig storindustri, åstadkomma en differentiering

genom tillskapande eller utvidgning av livskraftig småindustri.

Det gäller vidare att i vissa fall skapa ersättning för sysselsättningsmöjligheter,

som äventyras genom att företag nedlägges.

Intill årsskiftet hade med stöd av riksdagens medgivande beviljats garanti

för lån till ett sammanlagt belopp av i runt tal 3 miljoner kronor. På

grundval av de lämnade uppgifterna om inkomna ansökningar och om garantigivningens

omfattning under den senaste tiden — vilka ger anledning

räkna med behov av en fortlöpande garantigivning motsvarande i genomsnitt

0,8 miljon kronor i månaden — kan förutses, att det belopp av 10

miljoner kronor, inom vilket statsgarantier nu må lämnas, kommer att till

större delen vara taget i anspråk under innevarande budgetår.

Det är förutsatt, att lånegarantisystemet tills vidare skall tillämpas på

försök. När praktiska erfarenheter vunnits beträffande garantigivningens

verkningar, bör frågan om den fortsatta statliga stödverksamheten till förmån

för hantverk och småindustri upptagas till förnyad prövning, varvid

även en samordning av de nuvarande olika stödformerna bör övervägas.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr JO år 1955

Något tillräckligt underlag för en dylik prövning föreligger icke för närvarande

och torde ej heller kunna erhållas inom sådan tid, att förslag i

ämnet kan föreläggas innevarande års riksdag. Vad som hittills förekommit

i samband med lånegarantisystemets praktiska tillämpning synes emellertid

ge vid handen, att detsamma fyller ett påtagligt behov; det kan förutsättas

vara till gagn såväl för hantverket och den mindre industrien som ur de

allmänna samhälleliga synpunkter, vilka nämnts i det föregående, och någon

mera väsentlig jämkning av de principiella riktlinjerna är f. n. icke

påkallad.

Med hänsyn till vad som anförts i det föregående torde av riksdagen nu

böra utverkas medgivande för nästa budgetår till fortsatt garantigivning enligt

i huvudsak samma allmänna riktlinjer som f. n. gäller. Det må visserligen

nämnas att det för riksdagen nyligen framlagda förslaget till ny banklag

bl. a. innefattar bestämmelser, som möjliggör för bankaktiebolag att

fr. o. in. år 1956 till småföretagare lämna kredit utan särskild säkerhet —

s. k. blancokredit — till ett belopp i varje särskilt fall av högst 75 000 kronor

och sammanlagt högst en tiondel av bolagets eget kapital. Därest riksdagen

bifaller detta förslag, kan självfallet behovet av statlig lånegaranti

komma att något minska. I vilken utsträckning detta blir fallet synes emellertid,

med hänsyn bl. a. till de inskränkningar som föreslagits beträffande

den nya kreditformen, synnerligen ovisst, och i varje fall kan det antagas,

att under den första tiden någon mera betydande blancokreditgivning icke

kommer till stånd. Jag anser fördenskull, att särskilt avseende icke

nu bör fästas vid den eventuella möjligheten till dylik kreditgivning, utan

töreslår, att det belopp, inom vilket statsgarantier bör få lämnas under nästa

budgetår, bestämmes till samma belopp som under innevarande budgetår

eller 10 miljoner kronor.

Det torde ej vara erforderligt att för nästa budgetår upptaga särskilt anslag

för att täcka förluster i anledning av dessa garantiåtaganden.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

i anledning av densamma väckta likalydande motioner, nämligen inom

törsta kammaren nr 391 av herr Kronstrand m. fl. och inom andra kammaren

nr 487 av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl. I motionerna har hemställts,

att riksdagen vid behandlingen av ifrågavarande proposition måtte besluta,

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till nästa års riksdag om

en samordning av de nuvarande stödformerna till hantverk och småindustri,

varvid de i motionerna framförda synpunkterna borde beaktas.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen 11:487.

Utskottet. Riksdagen medgav föregående år, att statsgaranti för lån till

hantverks- och småindustriföretag fick tills vidare beviljas intill ett belopp

av 10 miljoner kronor. I förevarande proposition föreslås, att riksdagen

medgiver, att statsgaranti för ifrågavarande lån må under budgetåret 1955/

56 beviljas intill ett belopp av 10 miljoner kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1955

3

Utskottet anförde redan i sitt utlåtande nr 36 till 1954 års riksdag, att

den av riksdagen beslutade kreditgarantigivningen, såvitt kunde bedömas,

torde bli ett värdefullt stöd åt hantverks- och småindustriföretag. Utskottet

fann sålunda sannolikt, att frågan om en ökning av det belopp om 10 miljoner

kronor, inom vilket statsgarantier fick lämnas, i en nära framtid

kunde behöva övervägas, och förutsatte, att Kungl. Maj :t hade sin uppmärksamhet

riktad härpå. På hemställan av utskottet beslöt riksdagen att

för Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört i nämnda utlåtande.

Enligt vad utskottet inhämtat har hittills med stöd av riksdagens medgivande

beviljats garanti för ett 60-tal lån till ett sammanlagt belopp av i runt

tal 4 miljoner kronor. Departementschefen har i propositionen framhållit

att det kan förutses att det belopp av 10 miljoner kronor, inom vilket statsgarantier

nu må lämnas, kommer att till större delen vara taget i anspråk

under innevarande budgetår. Lånegarantisystemet synes sålunda fylla ett

påtagligt behov, och utskottet hälsar med tillfredsställelse, att förslag framlagts

om att statsgarantier får lämnas under nästa budgetår till samma belopp

som under innevarande budgetår eller 10 miljoner kronor. Vad gäller

avvägningen av beloppets storlek föranleder denna icke erinran från utskottet.

Det är visserligen möjligt, att den i det av bankoutskottet tillstyrkta

förslaget till ny banklag intagna bestämmelsen om möjlighet för bankerna

att lämna s. k. blancokredit kan komma att medföra att anspråken på statsgarantier

nedgår, men den nya banklagen träder icke i kraft förrän den 1

januari 1956, och det torde f. ö. taga viss tid innan systemet med blancokrediter

kan få någon betydelse.

Utskottet delar departementschefens uppfattning att någon mera väsentlig

jämkning av de principiella riktlinjerna för verksamheten f. n. icke är

påkallad. Utskottet anser sig särskilt böra understryka, att lånegarantigivning

är avsedd att komma till användning endast i sådana fall då eget kapital

eller bankmässiga säkerheter icke kan tillhandahållas i tillräcklig utsträckning.

I motionerna I: 391 och II: 487 har i huvudsak berörts frågan om en samordning

av de nuvarande stödformerna för hantverk och småindustri. Starka

skäl talar enligt motionärernas mening särskilt för att en samordning

av kreditgarantisystemet och företagarföreningarnas långivning kommer till

stånd så snart som möjligt. Utskottet, som icke funnit anledning att nu till

prövning upptaga frågan hur en sådan samordning bör komma till stånd,

vill erinra om, att utskottet redan i sitt utlåtande nr 29 till 1954 års riksdag

framhöll, att införandet av garantisystemet motiverade att åtgärder vidtoges

i syfte att söka samordna förekommande stödåtgärder på området. Härmed

syntes dock kunna anstå till dess alt någon erfarenhet vunnits av ordningen

med kreditgarantier. I den föreliggande propositionen har departementschefen

förklarat sig beredd överväga frågan när praktiska erfarenheter vunnits

beträffande garantigivningens verkningar. Utskottet vill understryka

önskvärdheten av att frågan om eu samordning av stödformerna snarast

möjligt blir föremål för utredning och prövning, vilket särskilt torde vara

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1955

av intresse för de lånesökande inom hantverk och småindustri. I samband

härmed synes också den i motionen berörda frågan om en decentralisering

av besluten rörande kreditgarantierna kunna övervägas.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition;

2) anse de likalydande motionerna 1:391 och 11:487 besvarade

genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 3 mars 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik*, Fahlander, Werner,

Wehtje*, Kronstrand, Strandler och Geijer*;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona*,

Gavelin*, Johansson i Kalmar, Carlsson i Tibro*, Jönsson i Rossbol‘,

Boija och Magnusson*.

Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herr Wehtje.

650646. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1955:171 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utredning om boxning ssport ens skadeverkningar. a1 i texten