Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående statsgaranti för lån till hantverksoch småindustriföretag under budgetåret 1955/56, dels ock i ämnet väckta motioner.
1955-03-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1955:10, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående statsgaranti för lån till hantverksoch småindustriföretag under budgetåret 1955/56, dels ock i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1955
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
statsgaranti för lån till hantverks- och småindustriföretag
under budgetåret 1955/56, dels ock i ämnet
väckta motioner.
I en den 21 januari 1955 dagtecknad proposition, nr 55, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att medgiva, att statsgaranti
för lån till hantverks- och småindustriföretag må under budgetåret 1955/56
beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kronor.
Departementschefen har anfört följande.
Genom det föregående år införda lånegarantisystemet avsågs att skapa en
möjlighet för hantverks- och småindustriföretag och därmed jämförliga
företag att erhålla finansiell hjälp för nyetablering, utvidgning och rationalisering
i sådana fall där eget kapital eller bankmässiga säkerheter icke
kan tillhandahållas i tillräcklig utsträckning. Därjämte var avsikten att garantigivningen
— i likhet med den verksamhet som med statligt stöd bedrivs
av vissa företagareföreningar — skulle ingå som ett led i en ur det
allmännas synpunkter önskvärd lokaliserings- och sysselsättningspolitik.
Med denna åsyftas att i områden, där näringslivet har en ensidig inriktning
eller domineras av konjunkturkänslig storindustri, åstadkomma en differentiering
genom tillskapande eller utvidgning av livskraftig småindustri.
Det gäller vidare att i vissa fall skapa ersättning för sysselsättningsmöjligheter,
som äventyras genom att företag nedlägges.
Intill årsskiftet hade med stöd av riksdagens medgivande beviljats garanti
för lån till ett sammanlagt belopp av i runt tal 3 miljoner kronor. På
grundval av de lämnade uppgifterna om inkomna ansökningar och om garantigivningens
omfattning under den senaste tiden — vilka ger anledning
räkna med behov av en fortlöpande garantigivning motsvarande i genomsnitt
0,8 miljon kronor i månaden — kan förutses, att det belopp av 10
miljoner kronor, inom vilket statsgarantier nu må lämnas, kommer att till
större delen vara taget i anspråk under innevarande budgetår.
Det är förutsatt, att lånegarantisystemet tills vidare skall tillämpas på
försök. När praktiska erfarenheter vunnits beträffande garantigivningens
verkningar, bör frågan om den fortsatta statliga stödverksamheten till förmån
för hantverk och småindustri upptagas till förnyad prövning, varvid
även en samordning av de nuvarande olika stödformerna bör övervägas.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 10
2
Bankoutskottets utlåtande nr JO år 1955
Något tillräckligt underlag för en dylik prövning föreligger icke för närvarande
och torde ej heller kunna erhållas inom sådan tid, att förslag i
ämnet kan föreläggas innevarande års riksdag. Vad som hittills förekommit
i samband med lånegarantisystemets praktiska tillämpning synes emellertid
ge vid handen, att detsamma fyller ett påtagligt behov; det kan förutsättas
vara till gagn såväl för hantverket och den mindre industrien som ur de
allmänna samhälleliga synpunkter, vilka nämnts i det föregående, och någon
mera väsentlig jämkning av de principiella riktlinjerna är f. n. icke
påkallad.
Med hänsyn till vad som anförts i det föregående torde av riksdagen nu
böra utverkas medgivande för nästa budgetår till fortsatt garantigivning enligt
i huvudsak samma allmänna riktlinjer som f. n. gäller. Det må visserligen
nämnas att det för riksdagen nyligen framlagda förslaget till ny banklag
bl. a. innefattar bestämmelser, som möjliggör för bankaktiebolag att
fr. o. in. år 1956 till småföretagare lämna kredit utan särskild säkerhet —
s. k. blancokredit — till ett belopp i varje särskilt fall av högst 75 000 kronor
och sammanlagt högst en tiondel av bolagets eget kapital. Därest riksdagen
bifaller detta förslag, kan självfallet behovet av statlig lånegaranti
komma att något minska. I vilken utsträckning detta blir fallet synes emellertid,
med hänsyn bl. a. till de inskränkningar som föreslagits beträffande
den nya kreditformen, synnerligen ovisst, och i varje fall kan det antagas,
att under den första tiden någon mera betydande blancokreditgivning icke
kommer till stånd. Jag anser fördenskull, att särskilt avseende icke
nu bör fästas vid den eventuella möjligheten till dylik kreditgivning, utan
töreslår, att det belopp, inom vilket statsgarantier bör få lämnas under nästa
budgetår, bestämmes till samma belopp som under innevarande budgetår
eller 10 miljoner kronor.
Det torde ej vara erforderligt att för nästa budgetår upptaga särskilt anslag
för att täcka förluster i anledning av dessa garantiåtaganden.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
i anledning av densamma väckta likalydande motioner, nämligen inom
törsta kammaren nr 391 av herr Kronstrand m. fl. och inom andra kammaren
nr 487 av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl. I motionerna har hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av ifrågavarande proposition måtte besluta,
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till nästa års riksdag om
en samordning av de nuvarande stödformerna till hantverk och småindustri,
varvid de i motionerna framförda synpunkterna borde beaktas.
Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen 11:487.
Utskottet. Riksdagen medgav föregående år, att statsgaranti för lån till
hantverks- och småindustriföretag fick tills vidare beviljas intill ett belopp
av 10 miljoner kronor. I förevarande proposition föreslås, att riksdagen
medgiver, att statsgaranti för ifrågavarande lån må under budgetåret 1955/
56 beviljas intill ett belopp av 10 miljoner kronor.
Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1955
3
Utskottet anförde redan i sitt utlåtande nr 36 till 1954 års riksdag, att
den av riksdagen beslutade kreditgarantigivningen, såvitt kunde bedömas,
torde bli ett värdefullt stöd åt hantverks- och småindustriföretag. Utskottet
fann sålunda sannolikt, att frågan om en ökning av det belopp om 10 miljoner
kronor, inom vilket statsgarantier fick lämnas, i en nära framtid
kunde behöva övervägas, och förutsatte, att Kungl. Maj :t hade sin uppmärksamhet
riktad härpå. På hemställan av utskottet beslöt riksdagen att
för Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet anfört i nämnda utlåtande.
Enligt vad utskottet inhämtat har hittills med stöd av riksdagens medgivande
beviljats garanti för ett 60-tal lån till ett sammanlagt belopp av i runt
tal 4 miljoner kronor. Departementschefen har i propositionen framhållit
att det kan förutses att det belopp av 10 miljoner kronor, inom vilket statsgarantier
nu må lämnas, kommer att till större delen vara taget i anspråk
under innevarande budgetår. Lånegarantisystemet synes sålunda fylla ett
påtagligt behov, och utskottet hälsar med tillfredsställelse, att förslag framlagts
om att statsgarantier får lämnas under nästa budgetår till samma belopp
som under innevarande budgetår eller 10 miljoner kronor. Vad gäller
avvägningen av beloppets storlek föranleder denna icke erinran från utskottet.
Det är visserligen möjligt, att den i det av bankoutskottet tillstyrkta
förslaget till ny banklag intagna bestämmelsen om möjlighet för bankerna
att lämna s. k. blancokredit kan komma att medföra att anspråken på statsgarantier
nedgår, men den nya banklagen träder icke i kraft förrän den 1
januari 1956, och det torde f. ö. taga viss tid innan systemet med blancokrediter
kan få någon betydelse.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att någon mera väsentlig
jämkning av de principiella riktlinjerna för verksamheten f. n. icke är
påkallad. Utskottet anser sig särskilt böra understryka, att lånegarantigivning
är avsedd att komma till användning endast i sådana fall då eget kapital
eller bankmässiga säkerheter icke kan tillhandahållas i tillräcklig utsträckning.
I motionerna I: 391 och II: 487 har i huvudsak berörts frågan om en samordning
av de nuvarande stödformerna för hantverk och småindustri. Starka
skäl talar enligt motionärernas mening särskilt för att en samordning
av kreditgarantisystemet och företagarföreningarnas långivning kommer till
stånd så snart som möjligt. Utskottet, som icke funnit anledning att nu till
prövning upptaga frågan hur en sådan samordning bör komma till stånd,
vill erinra om, att utskottet redan i sitt utlåtande nr 29 till 1954 års riksdag
framhöll, att införandet av garantisystemet motiverade att åtgärder vidtoges
i syfte att söka samordna förekommande stödåtgärder på området. Härmed
syntes dock kunna anstå till dess alt någon erfarenhet vunnits av ordningen
med kreditgarantier. I den föreliggande propositionen har departementschefen
förklarat sig beredd överväga frågan när praktiska erfarenheter vunnits
beträffande garantigivningens verkningar. Utskottet vill understryka
önskvärdheten av att frågan om eu samordning av stödformerna snarast
möjligt blir föremål för utredning och prövning, vilket särskilt torde vara
4
Bankoutskottets utlåtande nr 10 år 1955
av intresse för de lånesökande inom hantverk och småindustri. I samband
härmed synes också den i motionen berörda frågan om en decentralisering
av besluten rörande kreditgarantierna kunna övervägas.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition;
2) anse de likalydande motionerna 1:391 och 11:487 besvarade
genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 3 mars 1955
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik*, Fahlander, Werner,
Wehtje*, Kronstrand, Strandler och Geijer*;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona*,
Gavelin*, Johansson i Kalmar, Carlsson i Tibro*, Jönsson i Rossbol‘,
Boija och Magnusson*.
Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herr Wehtje.
650646. Stockholm 1955. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:171 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående utredning om boxning ssport ens skadeverkningar. a1 i texten