Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående näringslivets lokalisering.

1955-03-10 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,8 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:14, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående näringslivets lokalisering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1955

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående näringslivets

lokalisering.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 152 i första kammaren av herr Andersson, Birger, och herr

Pettersson samt nr 191 i andra kammaren av herrar Bengtsson i Varberg

och Odhe, har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om förslag till 1956 års riksdag i överensstämmelse med vad

i motionerna förordats.

Motionärerna uttalar inledningsvis följande.

Frågan om näringslivets lokalisering är ett minst tio år gammalt diskussionsämne

som för vart år fått en alltmer konkret innebörd. Särskilt

har uppmärksammats den alltmer växande koncentrationen av industrien

till ett fåtal större städer. Det tycks råda en ganska stor enighet om det

mindre önskvärda i denna koncentration.

Statsmakterna har på olika sätt visat sitt intresse för denna viktiga

fråga och sökt att med olika medel öva inflytande på lokaliseringen. Den

statliga verksamhetens förläggning, såväl vad gäller förvaltningen som

företagsverksamheten, har sålunda ibland dikterats av lokaliseringspolitiska

hänsyn. Byggnadsregleringen har i vissa fall använts som lokaliseringsinstrument.

Vidare har också arbetsmarknadsstyrelsen och industriens

centrala organisationer etablerat ett samarbete för rådgivning i lokaliseringsfrågor

beträffande industrien.

Till stöd för sitt yrkande anför motionärerna bl. a. följande.

Lokaliseringsfrågan har varit föremål för riksdagens behandling så sent

som hösten 1954 bl. a. i samband med av herr Pettersson i Dahl in. fl. väckt

motion angående den framtida utformningen av närings- och bebyggelsestrukturen

i landet. Visserligen underströk riksdagen i anledning av denna

motion bankoutskottets uttalande att med en omprövning av principerna

för lokaliseringsverksamheten borde kunna anstå bl. a. i avvaktan på att

ytterligare erfarenheter borde vinnas av den verksamhet som bedrives för

att främst genom upplysning och rådgivning påverka enskilda företags förläggning.

Men den välvilliga behandling denna motion över huvud taget

fick torde få tolkas som ett utslag av riksdagens alltmer tilltagande intresse

för lokaliseringsfrågorna.

Trots förtjänsterna av den nu av statsmakterna drivna upplysande och

rådgivande lokaliseringsverksamheten är det uppenbart att denna verksam
S92

65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 14

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr lb år 1955

het icke är till fyllest, om vi önskar nå effektiva resultat av en lokaliseringspolitisk

målsättning, som alla tycks vara ense om. Samhället förfogar i

dag icke över några medel för att t. ex. hejda eller minska takten i storstädernas

ohämmade expansion. Det synes nödvändigt att staten på ett

eller annat sätt skaffar sig dessa medel.

Över motionen har yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen och

Sveriges industriförbund.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört att styrelsen i sin lokaliseringsverksamhet

fortlöpande har sin uppmärksamhet riktad på de problem som

storstädernas och främst Stockholms tillväxt innebär. Vid överläggningar

med företag i lokaliseringsfrågor, som berör storstäderna, klargöres det

rådande arbetsmarknadsläget och olägenheterna från allmän synpunkt även

lokalisering till storstaden samt avrådes från lokalisering dit. I de fall

det gäller redan i en storstad befintliga företag, som ämnar utvidga rörelsen,

gör styrelsen sig underrättad om förutsättningarna för en flyttning av hela

företaget eller förläggning av filialer till områden, där det finnes bättre

möjligheter att tillgodose arbetskraftsbehovet.

Som ett led i lokaliseringsverksamheten följer styrelsen även byggnadstillståndsgivningen.

Vid statsmakternas behandling av frågan om näringslivets

lokalisering har framhållits, att, så länge byggnadsregleringen fortgår,

lokaliseringspolitiska synpunkter borde anläggas vid prövning av ansökningar

om byggnadstillstånd. Vid den senaste förlängningen av lagen om

tillståndstvång för byggnadsarbete uttalade statsmakterna, att byggnadsregleringen

innebär en möjlighet för samhället att förhindra uppenbart

olämplig lokalisering. Innan ärende rörande tillstånd att uppföra industribyggnad

avgöres, beredes styrelsens lokaliseringsbyrå tillfälle att avge yttrande.

Härigenom möjliggöres dels att lokaliseringsverksamheten kan följas,

dels att lokaliseringsfrågan blir klarlagd, innan byggnadstillståndsärendet

avgöres. Vid bedömningen av ärendet måste företagsekonomiska,

nationalekonomiska och sociala skäl vägas mot varandra. I fall då den

av företagen avsedda lokaliseringen anses mindre lämplig eller olämplig

med hänsyn till de lokaliseringspolitiska strävandena, upptages förhandlingar

med sökanden. Resultatet blir i vissa fall, att företaget tar lokaliseringen

under omprövning. Ofta måste emellertid sökandens argumentering

för önskad lokalisering accepteras. Innebär ansökan om byggnadstillstånd

en från lokaliseringssynunkt önskvärd utbyggnad eller nyetablering,

beaktar arbetsmarknadsstyrelsen detta vid handläggningen av tillståndsärendet.

Åtskilliga av de lokaliseringar styrelsen medverkat till har inneburit

utflyttningar från storstäderna. I andra fall har lokaliseringar till storstäder

kunnat motverkas såväl genom styrelsens lokaliseringsrådgivning som i

samband med behandlingen av byggnadstillståndsärendena.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr H är 1955

3

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar i fortsättningen följande.

En av nackdelarna med byggnadstillståndsgivningen som lokaliseringspåverkande

medel är att företagens planering för lokaliseringen avancerat

ganska långt, då ansökan om byggnadstillstånd ingives. Ofta är således

tomtfrågan ordnad och förberedelser i form av ritningar o. d. gjorda.

Etablering av större industriföretag till storstäderna i samband med

nybyggnad har under senare år endast skett i relativt ringa omfattning.

De nyetableringar, som förekommit, har i regel varit starkt regionalt

bundna. En förläggning till annan ort har i flertalet fall ur företagsekonomisk

synpunkt icke varit något realistiskt alternativ, och det har inte klart

kunnat påvisas, att de lägre allmänna kostnaderna för en förläggning till

en annan ort kunnat uppväga de företagsekonomiska nackdelarna därav.

I fråga om utvecklingen i Stor-Stockholmsområdet under perioden

1946—1950 kan följande uppgifter, som grundar sig på folkräkningarna

1945 och 1950, lämnas.

Den förvärvsarbetande befolkningens förändring 19i6—1950 inom

olika näringsgrenar.

Relativ förändring

Stor-Stockholm

Hela riket

kvinnlig arbetskraft

Rel. tal

Stor-

Hela

Abs. tal

Rel. tal

Stockholm

riket

Jordbruk..........................

— 1 600

— 15,1

— 13,8

+ 3,8

+ 17,2

Industri...........................

+ 6 700

+ 3,9

+ 11,0

— 6,8

+ 10,3

Samfärdsel ........................

+ 6 000

+ 13,7

+ 14,0

+ 12,6

+ 31,2

Handel............................

+ 12 100

+ 9,7

+ 15,6

+ 4,9

+ 14,9

Allmänna förvärv ..................

+ 7 800

+ 9,2

+ 14,4

+ 13,2

+ 24,0

— 7 200

— 34,7

— 24,8

— 34,7

— 24,9

Ospecifierad verksamhet.............

— 1 600

— 18,7

— 7,2

+ 9,2

Summa

+ 22 200

+ 4,8

+ 3,9

— 0,1

+ 13,5

Stadsnäringar......................

+ 23 800

+ 5,2

+ 11,2

— 0,1

+ 9,2

Av denna tablå framgår att expansionstaktcn totalt är starkare i Storstockholm

än genomsnittligt i riket. Bortses emellertid från jordbruket är

den svagare i Stor-Stockholm än i riket i dess helhet. I fråga om kvinnorna

föreligger i Stor-Stockholm till och med sysselsättningsminskning totalt

inom näringslivet. Av tablån framgår vidare, att industrien spelar relativt

liten roll för Stor-Stockholms tillväxt och att andra näringar därvidlag har

större betydelse. Dessa utgöres i stor utsträckning av serviceverksamheter,

för vilka en annan lokalisering inte är tänkbar. I fråga om statsförvaltningen

har styrelsen i yttrande över motionerna 1: 173 och II: 221 till 1953

års riksdag framhållit, att de flesta centrala ämbetsverk i hög grad torde

vara beroende av möjligheten att upprätthålla en intim kontakt med andra

ämbetsverk samt med departementen och näringslivets organisationer, men

att frågan om utflyttning av statliga förvaltningsorgan borde övervägas,

t. ex. då nya organ inrättas eller i samband med att lokalfrågan blir föremål

för prövning. Styrelsen har nyligen i yttrande över betänkande angående

inrättande av ett sjöfartsverk anfört, att möjligheten av verkets lokalisering

till annan ort än Stockholm borde beaktas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1955

Arbetsmarknadsstyrelsen är medveten om att en fortsatt expansion av

storstäderna kan medföra så allvarliga samhällsproblem, att det kan bli

nödvändigt att vidtaga ytterligare åtgärder för att där begränsa företagsetableringen

såväl inom industrien som inom övriga stadsnäringar. Styrelsen

anser, att denna fråga ytterligare bör övervägas, sedan vidgade erfarenheter

av lokaliseringsverksamheten vunnits. Genom byggnadstillståndsgivningen

förfogar samhället över ett medel med vars hjälp det är

tekniskt möjligt att tillämpa en mera restriktiv lokaliseringspolitik. Så

länge byggnadstillståndslagen är i kraft, synes inte skäl föreligga att införa

en speciell form av tillståndsgivning för lokalisering av verksamheter

till storstäderna. Styrelsen vill slutligen understryka, att sådana positiva

åtgärder, som befrämjar lokaliseringen till lämpliga orter, verkar i samma

riktning som åtgärder avsedda att hindra lokalisering till orter, som tenderar

att expandera i icke önskvärd omfattning.

Sveriges industriförbund har anfört följande.

Förbundet vill inledningsvis bemöta det påstående, som framföres i

motionen, nämligen att industrien alltmer koncentreras till ett fåtal större

städer. Liknande uttalanden har i olika sammanhang framförts i diskussionen

kring lokaliseringsfrågorna utan alt riktigheten i dessa uttalanden

styrkts. Utgår man från folkräkningarna finner man att den egentliga

industribefolkningen i hela riket ökade sin andel av hela den yrkesverksamma

befolkningen från 27 till 82 % under 30-årsperiodeii 1920 till

1950, medan däremot denna andel i de tre största städerna, varvid även

Stockholms förortskommuner medräknats, sjönk från 35 till 32 %. Även

den sammanlagda industribefolkningen i de åtta därefter följande städerna

i storleksordning gick relativt sett tillbaka under den här angivna tidsperioden.

De här framlagda siffrorna visar, alt industrien ingalunda varit

den drivande kraften i storstädernas expansion. Förhållandet belyses även

av att antalet yrkesverksamma inom industrien i de tre största städerna

mellan 1920 och 1950 steg med 58 17, medan motsvarande ökning inom

handeln var 110 % och inom allmän förvaltning in. in. 167 %. År 1950

var antalet yrkesverksamma inom handeln endast 10 % lägre än inom industrien.

Bilden kan kompletteras med vissa uppgifter om utvecklingen inom

Stor-Stockholm under 5-årsperioden 1946—1950. Under denna tid ökade

den yrkesverksamma befolkningen med 22 000 personer eller ungefär 5 %.

Härav kom endast 6 700 personer på industrien, vilket motsvarade en stegring

med mellan 3 och 4%. Industrien spelade sålunda en relativt liten

roll för Stor-Stockholms tillväxt. Den måttliga ökningen av industribefolkningen

i stockholmsområdet framgår även av att antalet yrkesverksamma

inom industrien i hela riket visade en stegring med 11 % mellan de angivna

åren. Påpekas kan vidare att den såväl absolut som relativt största sysselsättningsökningen

inom industrien kom på verkstadsindustrien, där den

till icke oväsentlig del torde förklaras av det genom den ökade motorismen

stigande behovet av reparationsverkstäder för bilar. Inom textil- och beklädnadsindustrien

sjönk antalet yrkesverksamma personer med ej mindre

än 1 400 under femårsperioden. Även träindustrien samt läder-, hår- och

gummivaruindustrien visade en sjunkande sysselsättning. Om man bortser

från verkstäderna höll sig antalet yrkesverksamma inom industrien i stockholmsområdet

i stort sett oförändrat under den angivna perioden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltels utlåtande nr H år 11)55

5

Det finns anledning antaga, att den här redovisade utvecklingen mot en

sjunkande andel yrkesverksamma inom industrien i de största städerna

fortsatt under 1950-talet. Nyetablering av större eller medelstora företag

har varit obetydlig, vilket dels förklaras av att lokalisering till storstäderna

icke bedömts som ändamålsenlig annat än i alldeles speciella fall, dels sammanhänger

med svårigheterna att få byggnadstillstånd för uppförande av

industrianläggningar på dessa platser. Företag, som redan haft sin verksamhet

förlagd till de största städerna, har dessutom, liksom under slutet

av 1940-talet, i icke obetydlig omfattning förlagt sina utbyggnader till

andra delar av landet. I vissa fall har företag flyttat hela sin rörelse till

annan plats.

Den utflyttning av industrier från storstäderna som kommit till stånd

under de senaste tio åren får till en väsentlig de! ses som ett resultat av

den rådgivande verksamhet i lokaliseringsfrågor för industriföretagen, som

bedrivits av arbetsmarknadsstyrelsen och Industriens produktionsråd.

Enligt vad Industriförbundet erfarit äro industriföretagen fortfarande

i betydande grad intresserade av alt anlita dessa organ för att få råd och

upplysningar i lokaliseringsspörsmål. Produktionsrådet avser därför att i

samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen intensifiera sin verksamhet på

detta område. Man kan sålunda räkna med att rådgivnings- och upplysningsverksamheten

även i fortsättningen kommer att bli ett verksamt

medel att påverka industriföretagens lokalisering i en för såväl samhället

som näringslivet gynnsam riktning.

I den föreliggande motionen hemställes att statsmakterna måtte ges

ytterligare medel för att t. ex. hejda eller minska takten i storstädernas

expansion. Härmed torde åsyftas någon speciell form av tillståndsgivning

för lokalisering av olika verksamheter till vissa områden. Industriförbundet

vill bestämt motsätta sig att en sådan dirigering av näringslivet kommer till

stånd. Alldeles bortsett från de svårbemästrade administrativa problem, som

en dylik tillståndsgivning skulle skapa, kommer den att medföra mycket betydande

olägenheter för de enskilda företagen. Det kan ej heller undvikas

att avgörandet av de olika lokaliseringsärendena måste ge betydande utrymme

för subjektiva bedömanden och godtycke och därigenom skapa en

stark irritation inom näringslivet. Det är slutligen tveksamt om man genom

tvångsåtgärder av detta slag kan nå mycket längre än genom rådgivning

och upplysning till företagen.

Vill man från samhällets sida föra en mer aktiv lokaliseringspolitik

synes det ligga betydligt närmare till hands att genom positiva åtgärder i

form av förbättrade kommunikationer etc. öka förutsättningarna för industriell

verksamhet i de områden där en expansion av näringslivet av samhällsekonomiska

och sociala skäl anses vara särskilt motiverad. Härigenom

kan man även medverka till att minska expansionen i de största städerna.

Det bör emellertid framhållas, att man har anledning att här gå fram med

försiktighet, eftersom vi ännu i stort sett saknar det kunskapsmaterial på

lokaliserings- och samhällsplaneringsområdct, som måste ligga till grund

för utformandet av en väl genomtänkt lokaliseringspolitisk målsättning.

Utskottet. Lokaliseringsfrågan har såsom motionärerna själva framhållit

varit föremål för riksdagens behandling så sent som hösten 1954. Bankoutskottet

uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 36, att utskottet

— innan ytterligare erfarenhet vunnits av den verksamhet som hedrevs

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 14 år 1955

för att främst genom upplysning och rådgivning påverka enskilda företags

förläggning — icke var berett tillstyrka att riksdagen gjorde nya uttalanden

på detta område. Utskottet var alltjämt av den uppfattningen att med

en omprövning av principerna för lokaliseringsverksamheten borde kunna

anstå.

Motionärerna har uttalat, att det, trots förtjänsterna hos den nu av statsmakterna

drivna lokaliseringsverksamheten, vore uppenbart att denna

verksamhet icke vore till fyllest om vi önskade nå effektiva resultat av en

lokaliseringspolitisk målsättning som alla syntes vara ense om. Samhället

förfogade i dag icke över några medel för att t. ex. hejda eller minska

takten i storstädernas ohämmade expansion. Enligt motionärerna syntes

det nödvändigt att staten på ett eller annat sätt skaffade sig dessa medel.

Riksdagen borde därför hos Kungl. Maj:t hemställa om förslag till 1956

års riksdag i överensstämmelse med vad motionärerna förordat.

Arbetsmarknadsstyrelsen har förklarat sig vara medveten om att en

fortsatt expansion av storstäderna kan medföra allvarliga samhällsproblem

och att det därför kan bli nödvändigt att vidtaga ytterligare åtgärder

för att där begränsa företagsetableringen såväl inom industrien som övriga

stadsnäringar. Styrelsen anser att denna fråga ytterligare bör övervägas,

sedan vidgade erfarenheter av lokaliseringsverksamheten vunnits. Så länge

byggnadstillståndslagen är i kraft syntes det icke föreligga skäl att införa

en speciell form av tillståndsgivning för lokalisering av verksamheter till

storstäderna. Sveriges industriförbund har framhållit, att den rådgivningsoch

upplysningsverksamhet som bedrives av arbetsmarknadsstyrelsen och

Industriens produktionsråd även i fortsättningen kommer att bli ett verksamt

medel att påverka industriföretagens lokalisering i en för såväl samhället

som näringslivet gynnsam riktning. Industriförbundet motsätter sig

att någon speciell form av tillståndsgivning införes för lokalisering av

olika verksamheter till vissa områden. Vill man från samhällets sida föra

en mer aktiv lokaliseringspolitik synes det förbundet ligga betydligt närmare

till hands att genom positiva åtgärder i form av förbättrade kommunikationer

etc. öka förutsättningarna för industriell verksamhet i områden där

en expansion av näringslivet av samhällsekonomiska och sociala skäl anses

vara särskild motiverad.

Av vad sålunda framförts av remissinstanserna synes framgå, att med en

omprövning av principerna för lokaliseringsverksamheten alltjämt bör

kunna anstå. Utskottet vill erinra om att utskottet, i sitt förut åberopade

utlåtande nr 36 till föregående års riksdag, uttalade, att utskottet

ansåg det nödvändigt alt få till stånd eu inventering och sammanställning

av det omfattande material som genom offentlig utredning och samhällsvetenskaplig

forskning etc. blivit tillgängligt till belysning av de med

närings- och bebyggelsestrukturens utveckling sammanhängande problemen.

Utskottet anser att ytterligare erfarenheter av lokaliseringsverk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr år 1955

7

samheten bör avvaktas innan frågan på nytt omprövas. Utskottet hemställer

därför,

att motionerna I: 152 och II: 191 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 mars 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf,* Sundvik, Fahlander, Wehtje,

Kronstrand, Strandler, Eliasson och Geijer;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,

* Sköldin, Persson i Norrby, Johansson i Kalmar, Löfgren, Boija och

Magnusson.* ,

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.