Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1955
1955-03-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1955:15, Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1955
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1955
1
Nr 15
Utlåtande i anledning aa väckta motioner om upptagande av
förhandlingar angående igångsättande av tändsticksproduktionen
vid fabriksanläggningen i Torpshammar.
I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 154 i första kammaren av herr Persson, Helmer, och herr
Öhman samt nr 194 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl., har hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Ivungl. Maj :t måtte hemställa om upptagande
av förhandlingar med Svenska tändsticks AB angående igångsättande
av tändsticksproduktionen vid fabriksanläggningen i Torpshammar,
ävensom att, därest sådana förhandlingar icke leder till för berörda kommun
och invånare betryggande resultat, Ivungl. Maj :t måtte inleda åtgärder
för fabriksanläggningens överförande i AB Statens skogsindustriers ägo.
Till stöd för yrkandet anföres bl. a. att någon tändsticksproduktion icke
kommit i gång vid ifrågavarande anläggning, trots att fabriken försetts med
en komplett maskinpark och arbetskraft funnits i erforderlig omfattning.
Det vore enligt motionärernas mening ingen tvekan om att orsaken låge
däri, att STAB funnit det angelägnare att i stället öka tändsticksproduktionen
utomlands. Ty samtidigt som STAB svikit sina utfästelser till kommunen
och dess innevånare vore det känt, att bolaget avsevärt vidgat sin
produktion av tändstickor exempelvis i USA.
I fortsättningen uttalar motionärerna bl. a. följande.
Här föreligger enligt vår mening ett fall, där statsmakterna inte passivt
kan åse att det nuvarande tillståndet får fortgå. Ytterst är det fråga om
en hel kommuns och bygds möjligheter att bestå och utvecklas. Det är
inte heller någon tvekan om att det finns underlag för den avsedda produktionen.
Industrianläggningen är den enda i sitt slag i Norrland, och dess
igångsättande skulle betyda att denna landsdel, som ju tillhandahåller
råvaran för tändsticksindustrien, också kom att själv producera tändstickor.
Det ökade exportöverskott, som eventuellt blev en följd härav, måste
det bli en uppgift för statsmakterna att underlätta avsättning av, om så
befinnes erforderligt med hjälp av exportkrediter.
Statsmakterna saknar inte möjligheter att i ett fall som detta söka förmå
bolaget att sätta i gång fabriksanläggningen i fråga. Leder det inte till ett
för kommunen och berörda invånare betryggande resultat så bör åtgärder
inledas för anläggningens överförande till AB Statens skogsindustrier, i
syfte att på så sätt säkra sysselsättning och utkomstmöjligheter i Torps
kommun.
007 sr> Bihang till riksdagens protokoll 1955. S samt. Nr 15
2
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1955
Över motionen har yttranden i vederbörlig ordning inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen
och länsstyrelsen i Västernorrlands län samt från
Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriksaktiebolag.
Jönköpings och Vulcans Tändsticksfabriksaktiebolag, som är ägare till
ifrågavarande anläggning, har anfört följande.
Fabriksfastigheten samt ett mindre tomtområde för bostadsbebyggelse inköptes
i början av 1951 från Torps kommun.
Fabriksfastigheten, som vid tillträdet befann sig i mycket dåligt skick,
blev föremål för omfattande reparationer och ombyggnader. Där installerades
därefter fullständig uppsättning maskiner för tändstickstillverkning
varjämte lager av råvaror upplades.
På bostadsområdet uppsattes tre mindre bostadshus varjämte ett större
sådant inköptes och ombyggdes.
Dessa åtgärder har berett bygdens befolkning sysselsättning samt kommunen
inkomster liksom kommunen ännu har inkomster från den personal,
som för övervakningsändamål är anställd vid anläggningen, samt
i form av fastighetsskatt.
Anledningen till att fabriksanläggningen kom till utförande i Torpshammar
var den, att vi under åren 1949, 1950 och 1951 var överbelagda
med order för export, vilka vi med då rådande brist på arbetskraft, särskilt
kvinnlig sådan, icke såg oss någon möjlighet att kunna effektuera
från våra övriga sju fabriker.
Vid årsskiftet 1951—1952 föll emellertid efterfrågan från utlandet plötsligt
tillbaka och har alltsedan dess befunnit sig i stadigt sjunkande. Vi har
sålunda i dag en produktion som endast är 2/s av vad den var vid årsskiftet
1951—1952.
För närvarande tyder alla tecken på att vi för framtiden måste räkna
med en ytterligare minskning av produktionen. Orsakerna härtill är tvenne.
Dels kan vi icke möta en växande konkurrens på våra gamla exportmarknader
från länder bakom den s. k. järnridån, vilka säljer till långt
under våra självkostnader och ofta i samband med politiskt betonade
handelsavtal, dels tager sig den nyväckta ekonomiska nationalismen i
många mindre utvecklade länder uttryck i eu strävan att bygga upp en
egen tändsticksindustri.
Dessa förhållanden har påverkat icke endast produktionen vid våra fabriker
utan även produktionen vid sådana av Svenska Tändsticks Aktiebolagets
fabriker i utlandet, som tidigare avsatt någon del av sin produktion
på den internationella tändsticksmarknaden.
Den i motionen omnämnda fabriken i USA, som påbörjade tillverkning
våren 1954, inkräktar icke på den svenska exporten. Vi har nämligen icke
haft nämnvärd sådan export sedan mer än 20 år tillbaka. Annan export än
begränsad sådan av lyxbetonade utföranden omöjliggöres ännu i dag av de
höga amerikanska tullarna.
Det är ju uppenbart att i ett läge som det ovan skildrade skulle varken
bygdens befolkning eller vi själva har någon som helst hjälp av att exportkreditgarantier
beviljades såsom motionärerna föreslagit.
För att ge ett begrepp om den sysselsättning fabriksanläggningen skulle
kunnat ge, därest den kommit i gång, vill vi nämna, att vi vid full drift
räknat med att sysselsätta 70—80 personer, varav ungefär hälften kvinnor.
När det gäller den framtida dispositionen av fabriksanläggningen har vi
Bankoutskottets utlåtande nr 15 ur 1955
3
haft många förslag uppe för diskussion men hittills icke funnit något, som
skulle tillgodose det huvudintresse vi har gemensamt med bygdens befolkning
nämligen stadig sysselsättning under många år framåt.
Senast vid möte med vår styrelse den 9 november förra året var denna
fråga åter föremål för överväganden i anledning av ett sammanträde, som
tidigare under hösten hållits med i frågan intresserade parter inför landshövding
Wesström. Vår styrelse beslöt då uttala, att bolaget visserligen på
grund av förhållandena på exportmarknaden för tändstickor icke för närvarande
kan påbörja tändstickstillverkning i Torpshammar utan att försämra
sysselsättningen vid sina övriga fabriker, men att bolaget dock anser
sig böra avvisa tanken att sälja eller hyra ut fabriken till utomstående part
under åtminstone två år framåt, enär den utgör en värdefull reserv i händelse
ett omslag i exportkonjunkturen för tändstickor skulle inträda eller
den skulle komma att behövas för något annat bolagets ändamål.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som avstyrkt motionen, har bl. a.
framhållit följande.
Någon egentlig arbetslöshet utöver vad som är säsongmässigt naturligt
föreligger icke inom Torps kommun för närvarande. Länsstyrelsen bedömer
situationen så, att Tändsticksbolaget med hänsyn till de mycket betydande
investeringar, som gjorts i fabriken, innan ytterligare förhandlingar
upptagas skäligen bör beredas rådrum för närmare överväganden av frågan
om driftens upptagande eller om fabrikens överlåtande eller uthyrning.
Under tiden följer länsstyrelsen, arbetsmarknadsmyndigheterna och länets
företagareförening uppmärksamt möjligheterna att intressera andra industriföretag
för lokalisering av lämplig tillverkning till Torpshammar, för
att, om sådant intresse yppas, återupptaga nya förhandlingar med Tändsticksbolaget
om fabrikslokalernas utnyttjande.
Även arbetsmarknadsstyrelsen har uttalat, alt styrelsen avser att, därest
något industriföretag kan intresseras för lokalisering av lämplig tillverkning
till Torpshammar, upptaga förnyade överläggningar med Tändsticksbolaget
i fråga om fabrikslokalernas utnyttjande.
Utskottet. Det måste, med hänsyn till de förhållanden som råder vid
fabriksanläggningen i Torpshammar och som redovisats i motionerna och
remissyttrandena, ur kommunens synpunkt vara angeläget antingen att
tändsticksproduktion igångsättes, om en sådan kan göras lönande, eller att
lokalerna blir utnyttjade för annan industriell verksamhet. Även om det
är önskvärt att en lösning kommer till stånd snarast möjligt, måste det
dock anses skäligt att ägaren av anläggningen med hänsyn till de betydande
investeringar som gjorts i fabriken, såsom länsstyrelsen i Västernorrlands
län framhållit, beredes rådrum för frågans övervägande. Under
tiden bär bl. a. de kommunala organen kunna ägna frågan sin uppmärksamhet.
Utskottet hälsar med tillfredsställelse att länsstyrelsen, arbetsmarknadsmyndigheterna
och länets företagareförening avser alt uppmärksamt följa
frågan och söka intressera andra industriföretag för lokalisering av lämplig
tillverkning till Torpshammar. Om sådant intresse skulle yppas kommer
4
Bankoutskottets utlåtande nr 15 år 1955
nya förhandlingar att upptagas med tändsticksbolaget om fabrikslokalernas
utnyttjande. I betraktande av vad sålunda framkommit under motionernas
remissbehandling anser utskottet icke någon åtgärd från riksdagens
sida påkallad i ärendet. Utskottet hemställer alltså,
att de likalydande motionerna 1:154 och 11:194 icke må
till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 15 mars 1955.
På bankoutskottets vägnar:
FRANS SEVERIN
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sundvik, Fahlander, Mogård, Boo,*
Kronstrand, Eliasson och Björnberg;
från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Sköldin, Persson
i Norrby, Johansson i Kalmar, Löfgren, Nelander och Nordqvist i Karlskoga.
* Ej närvarande vid justeringen.
av herr Mogård.
Reservation
Stblm 1053. Iv. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.