Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående utbyggnad av näringslivet i det norrländska inlandet.

1955-03-22 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående utbyggnad av näringslivet i det norrländska inlandet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17 dr 1955

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning

angående utbyggnad av näringslivet i det norrländska

inlandet.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr 153 i första kammaren av herrar Persson, Helmer, och öhman

samt nr 192 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl., har hemställts, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsamt tillsättande

av eu utredning angående utbyggnad av näringslivet i det norrländska

inlandet samt att vid utformandet av utredningens direktiv de i

motionerna framförda synpunkterna beaktas.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen I: 153.

över motionen har yttranden i vederbörlig ordning inhämtats från

arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Gävleborgs län, Västernorrlands

län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län samt Samarbetsdelegationen

för de fyra nordligaste länen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit följande.

Såsom framhållits i motionerna är näringslivet i Norrlands inland ensidigt

och ringa utbyggt. Bortsett från de på malmtillgångar grundade

gruvsamhällena är skogsbruket den dominerande inkomstkällan för större

delen av det norrländska inlandets befolkning. Träförädlingsindustrier

spelar också en viss roll, men de sysselsätter dock endast en mindre del av

de förvärvsarbetande.

Även framdeles bör man räkna med skogsbruket såsom den betydelsefullaste

faktorn för arbetsmarknaden i Norrlands inland. För att de väldiga

skogsvidderna skall bli effektivt utnyttjade erfordras en intensifierad

skogsvård. Skogsvårdsarbetet måste utföras under sommarhalvåret, alltså

samtidigt som jordbruket kräver relativt stora arbetsinsatser. Under senare

år har det i många fall visat sig vara svårt att få arbetskraft i tillräcklig

omfattning till skogsvården. Vid goda konjunkturer är följaktligen

den verkliga problemställningen inte så mycket att finna tillräckliga sysselsättningsmöjligheter

för befolkningen som att trygga arbetskraftsförsörjningen

för viktiga delar av näringslivet.

De sysselsättningssvårigheter, som föreligger i de norrländska skogsbygderna,

är i stort sett koncentrerade till våren och hösten i samband med

övergången till sommar- och vintersysselsättningen. Fn viss utjämning av

säsongväxlingarna inom skogsbruket har dock inträtt under senare år, och

av allt att döma kommer denna utveckling att fortskrida. Därmed bör sysselsättningsförhållandena

för skogsarbetarna bli mera tillfredsställande än

tidigare och skogsarbetet mera attraktivt.

649 65 Bihang till riksdagens protokoll 1955. S samt. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955

Enligt motionärernas uppfattning är det önskvärt att förlägga skogsindustrier

till det norrländska inlandet. Nedfraktningen till kusten av timmer

och massaved uppges vara oekonomisk. År denna motionärernas uppfattning

liktig, blir givetvis förutsättningarna för eu ökad industrialisering

av Norrlands inland betydligt gynnsammare än tidigare. Man torde då

kunna räkna med en fortgående förskjutning av skogsindustrien mot

denna del av landet. Styrelsen är dock inte övertygad om att en sådan utveckling

i mera betydande omfattning är sannolik. Beträffande vissa skogsindustrier

kan man dook möjligen räkna med ökat intresse för nyetablering

i inlandet. Detta gäller främst sådana industrier, som för sin produktion

kan utnyttja klenvirke samt annat svårflottat virke och som inte är

alltför beroende av tillgången på hamn för direkt utskeppning av tillverkningen.

En viss fortsatt utbyggnad av den mindre träförädlingsindustrien

i inlandet bör man också kunna räkna med. Betydelsen av dessa faktorer

ur sysselsättningssynpunkt är svårbedömbar, men man torde på kort sikt

inte kunna räkna med att nyetableringen får större omfattning. I detta

sammanhang bör också uppmärksammas, att en nyetablering av skogsindustrier

i inlandet på grund av de otillräckliga råvaruresurserna för närvarande

måste få återverkningar på sysselsättningen vid industrierna utefter

kusten.

De problem, som sammanhänger med näringslivet i Norrlands inland,

har vid olika tillfällen varit föremål för utredning. En rad praktiska åtgärder

har också vidtagits i syfte att stimulera näringslivet. De statliga

länsorganen söker sålunda i sin verksamhet skapa så gynnsamma förutsättningar

som möjligt för en utbyggnad av näringslivet. Företagareföreningarna

har gjort förtjänstfulla insatser för hantverket och småindustrien

inte minst i Norrlands inland. Från arbetsmarknadsstyrelsens sida har

under efterkrigstiden ständiga försök gjorts att tillföra området nya arbetstillfällen.

Styrelsen anser att dessa strävanden bör fortsätta. De måste anpassas

efter lokala och konjunkturella förhållanden. Problemen kan följaktligen

icke lösas eu gång för alla genom en utredning. Problemlösningarna

måste anpassas efter ständigt skiftande produktionsförhållanden

och varje tillfälle att utöka och differentiera näringslivet måste snabbt tillvaratagas.

Enligt styrelsens uppfattning torde icke något för detta arbete

mera väsentligt vara att vinna genom en sådan utredning som motionärerna

föreslår.

Samcirbetsdelegationen för de fyra nordligaste länen uttalar följande.

Näringslivet i det inre av Norrland, i synnerhet Västerbottens läns lappmark,

vissa delar av Norrbottens och Jämtlands län samt de inre delarna

av Västernorrlands län, brottas med särskilda svårigheter. Detta visar sig

bl.a. i en omfattande utflyttning, låt vara att de pågående kraftverksbyggena

på sina håll tillfälligt motverkat denna. Som en direkt följd av utflyttningen

kan sedan registreras minskat skatteunderlag och ökad kommunal

utdebitering. Det bär observeras, alt den genomsnittliga kommunalskatten

i t. ex. landskommunerna inom Västerbottens läns lappmark ligger

cirka 30 % över genomsnittet för landskommunerna i hela riket. Beträffande

Jämtlands län kan nämnas, att skatteunderlaget för landstingsskatten

enligt 1954 års taxering minskade med 6 % jämfört med år 1953.

Denna nedgång var den största bland samtliga län.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955

3

Jordbruket och skogsbruket dominera som näringsgrenar. Enligt folkräkningen

1950 föll 1. ex. inom Västerbottens läns lappmark 61 % av befolkningen

på yrkesgruppen jordbruk med binäringar, främst skogsbruk,

men endast 16 % på gruppen hantverk och industri. Motsvarande siffror

för hela riket voro 23 % resp. 41 %. Frånsett de båda industrigrupperna

byggnadsverksamhet och el-, gas- och vattenverk in. m., vilka grupper äro

företrädda inom lappmarken i med hänsyn till folkmängden relativt »normal»

omfattning, äro samtliga industrigrenar svagt, ja, de flesta synnerligen

svagt representerade.

På grund av jordbrukets och skogsbrukets dominans i Norrlands inland

orsaka mekaniseringen och rationaliseringen inom dessa näringsgrenar

eu minskad sysselsättning, som får väsentligt större följdverkningar än

inom andra delar av landet. Man kan här med säkerhet peka på en förestående

kris inom näringslivet, om ej förbättrade sysselsättningsmöjligheter

skapas. Utbyggnadstakten inom industrien förmår icke tillnärmelsevis

uppväga nedgången i sysselsättningen inom jordbruket och skogsbruket.

Med naturtillgångar i form av skog, malm och vattenkraft är emellertid

landsändan rikt försedd. Nämnas kan t. cx„ alt medan folkmängden i

Västerbottens läns lappmark utgör mellan 7 och 8 °/oo av vårt lands folkmängd

inte mindre än 60 n/oo av den årliga virkestillväxten och ca 75 °/on

av den utbyggbara vattenkraften belöper på samma område.

Med hänsyn till ovanstående framstår det otvivelaktigt såsom ett samhällsintresse,

att verkliga kraftåtgärder vidtagas för att ernå ett mera

differentierat näringsliv i Norrlands inland. De olika länens företagareföreningar

ha alltför begränsade resurser till sitt förfogande. En utökning av

dessa synes nödvändig. Under de senaste åren ha i realiteten de norrländska

företagareföreningarna fått minskade statliga anslag, om man tar hänsyn

till penningvärdets försämring, och de belopp, som beviljats, torde, samtidigt

iso in de visat sig vara väl använda pengar, få anses som synnerligen

blygsamma i jämförelse med landsdelcns betydelse för landets näringsliv.

Måhända finnas också andra vägar att gå, t. ex. förläggning av statligt

ägda företag.

Vederbörande länsstyrelser och länsarbetsnämnder torde redan ha beaktat

de speciella problem, som karakterisera näringsliv och arbetsmarknad

i Norrlands inland. Hithörande frågor ha aktualiserats i olika sammanhang,

även om resultaten av myndigheternas åtgärder ännu inte blivit särskilt

påtagliga. Eu speciell utredning av dessa frågor skulle nog kunna ge eu

del nya synpunkter, men å andra sidan är det icke utredningar och principförslag,

som behövas, utan konkreta åtgärder. Näringslivet i Norrlands inland

visar så oroande tendenser, att största skyndsamhet är nödvändig.

Samarbetsdelegationen får därför — med understrykande av allvaret i problemställningen

-- som sin mening uttala, att de syften, som motionerna

avse att tjäna, bäst torde nås genom att stärka de ekonomiska resurserna

hos redan befintliga organ, främst de fyra nordligaste länens företagareföreningar.

Delegationen vill emellertid samtidigt med skärpa framhålla,

att om en utredning anses önskvärd, denna blir inriktad på konkreta åtgärder

och ej principförslag, samt att den sker såsom en snabbutredning och ej

endast kommer att innebära, att problemen skjutas på eu mer eller mindre

oviss framtid.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr 11 år 1955

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har vid sitt utlåtande fogat yttranden

från aderton kommunalnämnder i kommuner i länets inland samt från

handelskammaren i Gävle. Flertalet kommunalnämnder tillstyrker utredningsförslaget

och ger uttryck för bekymmer över utflyttningen från kommunerna

av arbetskraften särskilt i de yngre åldrarna till följd av bristen

på ett mera differentierat näringsliv samt för farhågor i fråga om de framtida

möjligheterna för kommunerna att vid sjunkande eller växlande

skatteunderlag fullgöra sina funktioner och åtaganden. I fråga om vissa

kommuner (exempelvis Järbo) framhålles det, att risker föreligger för

kommande utflyttning i ansenlig omfattning på grund av att en stor del

av befolkningen bär sitt arbete i en angränsande industrikommun. I några

fall domineras näringslivet av industrier eller företag med övervägande

manlig arbetskraft. Där — liksom även på åtskilliga andra håll — skulle

således arbetstillfällen för kvinnlig arbetskraft vara önskvärda. Handelskammaren

har hänvisat till att under det senaste årtiondet det norrländska

näringslivets problem i olika avseenden underkastats upprepade och ingående

utredningar. Det material, som därvid framkommit, och de synpunkter,

vilka anförts, synes handelskammaren så pass uttömmande täcka

det av motionärerna åsyftade ändamålet, att föga torde stå att vinna genom

eu förnyad utredning. Ett par kommuner tillkännager i stort sett samma

uppfattning som handelskammaren i fråga om det redan föreliggande utredningsmaterialet.

För egen del anser länsstyrelsen, att detta material bör tillgodogöras i

all den utsträckning, som är möjlig. Likaså bör i bär ifrågavarande hänseenden

även beaktas resultatet av den utredning rörande vissa med de

norrländska vattenkraftutbyggnaderna sammanhängande frågor, varom

chefen för kommunikationsdepartementet föranstaltat jämlikt Kung].

Maj:ts bemyndigande den 4 februari 1955. Huruvida därutöver någon särskildutredning

kan vara erforderlig är icke möjligt för länsstyrelsen att nu

bedöma. Länsstyrelsen uttalar därför endast angelägenheten av att alla åtgärder

på kommunikationsväsendets, kraftförsörjningens och kreditväsendets

område, som kan främja utbyggnaden av det norrländska näringslivet,

blir vidtagna.

Länsstyrelsen i Väslernorrlands län bär vid sitt utlåtande fogat en inom

Västernorrlands läns företagareförening upprättad promemoria. Länsstyrelsen

avstyrker motionerna och hänvisar till det stora antal utredningar

som tidigare utförts beträffande det norrländska näringslivets struktur och

utvecklingsmöjligheter, vilka jämväl berört inlandets problem. Det syntes

i nuvarande läge vara angeläget att i praktiken genomföra de idéer som

framkommit som resultat av dessa utredningar. Länsstyrelsen finner mest

beaktansvärt, att ytterligare ansträngningar göres för att i länet åstadkomma

en alltmer genomförd differentiering av näringslivet, vilket kan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955

5

räknas som ett speciellt önskemål även och inte minst för inlandet. Den

verksamhet som nu bedrives på området genom kommunerna själva samt

genom arbetsinarknadsorganen och företagareföreningarna för lokalisering

av lämpliga industrier och för förbättrad yrkesutbildning och som redan

givit beaktansvärda resultat, bör fortsättas och vidare utvecklas. Företagareföreningarna

bör erhålla ett sådant ökat stöd, att även områdena i inlandet

kan få en effektiv service till fromma för näringslivets differentiering

därstädes. Något väsentligt nytt torde icke kunna vinnas genom eu

sådan utredning, som motionärerna föreslår.

Länsstyrelsen i Jämlands län har till sitt utlåtande fogat yttranden från

länets företagareförening och länsarbetsdirektören. Länsstyrelsen är icke

övertygad om att bedömningsunderlag beträffande de i motionen berörda

frågorna saknas i sådan utsträckning, att cn ny utredning vid sidan av

redan verkställda eller nu pågående enahanda utredningar bör tillsättas.

En större utredning av den art, varom här är fråga, torde — hur bchjärtansvärd

den än må förefalla — icke fylla något trängande behov,

så länge utrymmet för allmänna och enskilda investeringar i riktning mot

ett mera differentierat näringsliv för det norrländska inlandets del är

så begränsade, som uppskoven med förverkligandet av redan utredda utvecklingsfrämjandc

åtgärder för denna landsändas vidkommande tyder på.

Länsstyrelsens i Västerbottens lön har överlämnat ett från Västerbottens

företagareförening infordrat yttrande, vilket av länsstyrelsen åberopats som

eget utlåtande. I yttrandet framhålles bl. a. följande.

De av motionärerna omnämnda planerna av Statens skogsindustrier på

cn träförädlingsindustri i Västerbottens inland, som delvis torde ha givit

uppslag till motionen, torde föranledas av särskilda omständigheter i det

aktuella fallet och sålunda vara att betrakta som eu engångsföreteelse. Det

torde i varje fall vara förhastat att för närvarande draga några mera vittgående

slutsatser av förenämnda planer, exempelvis möjligheten av ett

slags industriell kedjereaktion, berörande hela det norrländska inlandet,

vilket tydligen föresvävat motionärerna. Verkliga förhållandet är, att den

norrländska trävaruindustriens kapacitet är så väl utbyggd, att det verkligt

svåra problemet för närvarande är att kunna anskaffa erforderlig råvara

för de industrier, som redan finnas. Här torde böra erinras om att

på grund av förenämnda omständigheter har enbart i Västerbottens län

under senare år nedlagts tvenne stora sulfitfabriker, örviken och Robertsfors,

samt ett av de större exportsågverken, Norrbyskär. Vad det framför

allt bär gäller är all genom intensifierad skogsvård på längre sikt vidga

råvarubasen för den norrländska trävaruindustrien. Vad här sagts torde

även äga tillämpning i fråga om övriga norrlandslän.

Påståendet i motionerna, alt, när det gäller inlandet, ingen egentlig utbyggnad

av näringslivet ägt rum torde åtminstone vad beträffar Västerbottens

inland vara betydligt överdrivet. Enligt av länsstyrelsen och Västerbottens

företagareförening genomförda företagsräkningar har företagsbildningen,

särskilt i fråga om ilen mindre företagsverksamheten, tvärtom varit

ganska livlig. Därmed bär inte ifrågasatts önskvärdheten av att densamma

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955

skulle ha varit ännu mera omfattande. Antalet sysselsatta inom hantverk

och industri i Västerbottens län bär under de senaste 15 åren mer än fördubblats,

eller från 9 500 till över 20 000 anställda. Inom gruppen småföretag

utgör ökningen under samma tid mer än 300 %. I länets inland

bär Bolidenbolagets gruvbrytning mer än fördubblat antalet anställda, eller

från 718 till 1 578 anställda. Härvid har ej medräknats antalet anställda

vid blygruvan i Laisvall, som ligger inom Norrbottens län.

Av vad sålunda anförts torde framgå, att utvecklingen vad beträffar

Västerbotten och även dess inland ingalunda stått stilla eller varit så betydelselös

som i motionen gjorts gällande. Ur objektiv synpunkt torde det

inte finnas täckning för synpunkten »att ingen egentlig utbyggnad av

näringslivet försiggått».

Inom länet pågår ett intensivt ai-bete på att utveckla näringslivet inom

olika områden. Den mest hämmande faktorn härvidlag utgör framför allt

bristen på tillräckliga ekonomiska resurser för de organ som syssla med

dessa frågor inom respektive områden. Vad länet sålunda i första hand är

i behov av torde i mindre grad vara ytterligare utredningar än betydligt

förbättrade statsanslag till skogsvårdisstyrelsen, hushållningssällskapet och

företagareföreningen. Dessa organ ha fullt klart för sig vad som behöver

göras för näringslivets förkovran inom länet, men för planernas genomförande

måste som nämnts större resurser ställas till förfogande.

På anförda skäl avstyrker föreningen motionerna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län erinrar om vissa åtgärder som från länsstyrelsens

och landstingets sida vidtagits för att komma till rätta med de

problem som sammanhänger med att näringslivet i inlandskommunerna är

ensidigt och ofullständigt utbyggt. Med den initierade kännedom länsstyrelsen

och övriga berörda länsorgan har om hithörande spörsmål anses

knappast något ytterligare kunna framkomma genom en särskild utredning.

Länsstyrelsen kommer att i samarbete med landstingets näringskommitté,

länsarbetsnämnden, företagareföreningen, hushållningssällskapet,

lantbruksnämnden, domänverket, skogsvårdsistyr elsen, Norrbottens

kraftverk nx. fl. myndigheter och institutioner att följa samt aktualisera

sådana åtgärder, som kan tänkas möjliga och lämpliga att vidtaga för att

varaktigt öka aixtalet arbetstillfällen inom denna del av länet och till statsmakterna

göra de framställningar härom som kan visa sig påkallade. Såsom

motionärerna omnämnt, har länsstyrelsen under fjolåret erhållit Kungl.

Maj:ts uppdrag att i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen och under

medverkan av statliga myndigheter samt kommunala och enskilda organ

inom länet utreda Tornedalens och överkalixbygdens försörjning medelst

där befintliga naturtillgångar och tillgänglig arbetskraft. Berörda statliga

och kommunala organ inom länet är för närvarande sysselsatta med att

insamla och sammanställa de uppgifter, som har betydelse för fullgörandet

av detta utredningsuppdrag. En utredning som den motionärerna föreslår

skulle sannolikt till väsentlig del komma att åvila länsstyrelsen och

här tidigare nämnda länsmyndigheter. Länsstyrelsen anser därför att ett

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955

7

formligt uppdrag av statsmakterna härom är tämligen överflödigt. Den

s. k. tornedalsutredningen torde åtminstone i vissa avseenden kunna tjäna

som förebild för den översyn av inlandskommunernas näringsliv, som

länsstyrelsen under alla förhållanden kommer att företaga.

Länsstyrelsen anser att de syften, som den av motionärerna begärda utredningen

skulle tjäna, bör kunna tillgodoses på det sätt länsstyrelsen i

det föregående antytt.

Utskottet. Motionärerna har framhållit, att näringslivet i det norrländska

inlandet är ensidigt uppbyggt, och föreslagit att eu utredning

skyndsamt skulle tillsättas angående utbyggnaden av detta näringsliv.

Bland annat borde övervägas vilka betingelser som föreligger för att i det

norrbottniska inlandet bygga upp en skogsförädlingsindustri.

Arbetsmarknadsstyrelsen och de länsstyrelser som avgivit utlåtanden

över motionerna bär erinrat om att berörda problem redan vid flera tillfällen

varit föremål för utredning. I allmänhet anser dessa myndigheter icke att

något nnera väsentligt torde vara att vinna genom en utredning av det slag

motionärerna förordat. Utskottet delar denna uppfattning och utgår från

att länsstyrelserna liksom de kommunala myndigheterna och företagareföreningarna

kommer att vaksamt följa utvecklingen inom näringslivet i

det norrländska inlandet och vidtaga de åtgärder som befinnes nödvändiga.

Utskottet vill vidare erinra om att utskottet i sitt utlåtande nr 13 till 1953

års riksdag uttalade att behov förelåg av en inventering av föreliggande

norrlandsproblem. Sedermera bär Kungl. Maj:t uppdragit åt en särskild

utredningsman att företaga en inventering av kvarstående olösta norrlandsfrågor,

vilken utredning för närvarande pågår. Kungl. Maj:t har vidare

den 4 februari 1955 beslutat att en utredning skall företagas rörande vissa

med de norrländska vattenkraftutbyggnaderna sammanhängande frågor.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att de likalydande motionerna I: 153 och IT: 192 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 mars 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr 17 år 1955

Närvarande :

från första kammaren: herrar Sundvik, Fahlander, Mogård, Werner,

Wehtje,* Kronstrand,* Strandler* och Björnberg;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Sköldin, Dickson,*

Johansson i Kalmar,* Andersson i Ronneby,* Löfgren, Jönsson i Rossibol

och Nelander.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stlilm 1955. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.