Sök i Ratio Lex

Memorial angående pension åt redaktören Nils Andersson.

1955-04-19 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1955:20, Memorial angående pension åt redaktören Nils Andersson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial nr 20 år 1955

1

Nr 20

Memorial angående pension åt redaktören Nils Andersson.

I skrivelse till bankoutskottet den 22 februari 1955 har Civila statsförvaltningens

tjänstemanna förbund hemställt att bankoutskottet måtte för

riksdagen framlägga förslag att tillerkänna redaktör Nils Andersson pension

grundad på den tid han tjänstgjort hos riksdagen.

Till stöd för sin hemställan har förbundet bl. a. åberopat vad 1954 års

riksdag beslutat i anledning av bankoutskottets utlåtande nr 41 rörande

pensionsbestämmelser för hos riksdagen anställda tjänstemän. Under hänvisning

till den vid nämnda utlåtande fogade skrivelsen från 1952 års

kommitté för pensionering av riksdagens tjänstemän uttalar förbundet,

att det synes motiverat, att pensionsfrågan i detta fall upptas till speciell

och välvillig behandling. Utöver det förhållandet att Anderssons tjänst som

kanslist i allmänna beredningsutskottet indragits, vilket negativt påverkar

tjänstetidens längd, framhålles, att denne genom sin ålder naturligen

har svårigheter erhålla anställning med tillfredsställande inkomster och

dessutom icke kan uppnå nöjaktiga pensionsförmåner.

Över framställningen har utskottet inhämtat yttrande från kanslideputerade

och fullmäktige i riksgäldskontoret.

Riks fullmäktige har i huvudsak anfört följande.

Redaktören Nils Andersson är född den 23 mars 1891 och således 64 år

gammal. Han var ledamot av riksdagens första kammare under åren 1933

—1940 och har därefter varit anställd såsom sekreterare i tillfälligt utskott

respektive allmänt beredningsutskott under 13 riksdagar (1941—

1953) samt — efter sammanslagningen av de två allmänna beredningsutskotten

till ett utskott — såsom kanslist i allmänna beredningsutskottet

under en riksdag (1954). Genom indragning av nämnda kanslistbefattning

från och med innevarande riksdag har Anderssons anställning i riksdagen

upphört.

Andersson åtnjuter pension dels från Pressens pensionskassa med 3 000

kronor och dels från Svenska journalistförbundet med 3 552 kronor, således

sammanlagt 6 552 kronor. Härå utgår ej några tillägg. Dessutom uppbär

Andersson viss mindre inkomst såsom nämndeman (ca 780 kronor

om året), vartill för närvarande kommer någon inkomst av rent tillfällig

karaktär. Andersson äger och bebor bostadslägenhet (årsomkostnaderna

för bostaden belöpa sig till ca 2 000 kronor) men saknar i övrigt förmögenhet.

Härutöver må nämnas, att Andersson på därom gjord ansökan och

efter prövning av fullmäktige enligt tillämpade dispensregler kan förutsättas

komma att efter uppnådd ålder av 65 år erhålla pension för den tid

Bihang till riksdagens protokoll 1955. 8 samt. Nr 20.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets memorial nr 20 år 1955

han varit ledamot av riksdagen, samt att han har underhållsskyldighet

gentemot sin frånskilda maka.

OST erinrar i sin skrivelse om 1954 års riksdags under höstsessionen

fattade beslut, enligt vilket riksdagen med bifall till därom av bankoutskottet

i utlåtande nr 41 gjord hemställan godkänt en mellan kanslideputerade

och Riksdagstjänstemännens förening den 10 november 1954 ingången

överenskommelse angående pensionsförhållandena för de hos riksdagen

anställda tjänstemännen. Nämnda överenskommelse innebär i huvudsak

att frågan om en generell reglering av riksdagstjänstemännens

pensionsförhållanden tills vidare bör anstå i avvaktan på resultatet av

1951 års pensionsutredning. Under tiden uppkommande pensionsfall i samband

med avgång på grund av åldersskäl, sjukdom eller olycksfall i tjänsten

ha förutsatts skola såsom tidigare komma att av riksdagen upptagas

till välvillig behandling, varvid i överenskommelsen närmare angivna normer

böra tillämpas. Bland annat skall en tjänsteman för att kunna komma

i fråga till pension ha slutat sin anställning hos riksdagen vid normal avgångsålder

och innehaft anställning vid riksdagen under minst 15 riksdagar.

Då Andersson dels avgått från sin anställning hos riksdagen vid en ålder

av ännu ej fyllda 64 år eller sålunda före ”normal” avgångsålder och dels

innehaft anställning vid riksdagen under allenast 14 riksdagar, fyller Andersson

alltså i förevarande två hänseenden ej de krav, som uppställts för

pensions beviljande. Detta bör emellertid enligt fullmäktiges mening icke

utesluta, att pensionsfrågan nu ändock upptages till prövning, då det här

rör sig om ett gränsfall. Fullmäktige ha härvid särskilt beaktat, att Andersson

icke självmant avgått från sin anställning hos riksdagen och att

han, om fortsatt anställning kunnat beredas honom under allenast ytterligare

ett år, säkerligen skulle ha kunnat komma i fråga för erhållande av

pension enligt nyssnämnda grunder.

Fullmäktige ha sålunda kommit till den uppfattningen, att Andersson

skäligen bör tillerkännas någon pension för sin anställningstid i riksdagen.

Vid bedömande av det pensionsbelopp, som härvid skulle kunna ifrågakomma,

ha fullmäktige ansett sig böra utgå från de förut angivna, av

riksdagen godkända pensioneringsgrunderna. En strikt tillämpning av

dessa skulle för Andersson innebära en årlig pension av 1104 kronor (begynnelseunderlag)

respektive 960 kronor (slutunderlag från och med 67

års ålder). Med hänsyn till ifrågavarande pensionsärendes karaktär av

dispensfall, och med beaktande av övriga i ärendet föreliggande omständigheter

ha fullmäktige emellertid funnit sig böra föreslå, att pensionsbeloppet

fastställes till 900 kronor, vilket belopp icke skulle reduceras efter

uppnådd ålder av 67 år. Pensionen synes böra utgå från och med den 1

januari 1955 under Anderssons återstående livstid av det under huvudtiteln

Riksdagen och dess verk m. m. uppförda förslagsanslaget till pensioner

åt f. d. befattningshavare m. fl. Å pensionen skulle beräknas rörligt

tillägg enligt gällande grunder, för närvarande efter 53 procent.

Kanslideputerade, som tagit del av riksgäldsfullmäktiges ovan refererade

yttrande, har anfört, att ordföranden och herr Heiiman anslutit sig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets memorial nr 20 år 1955

3

till vad fullmäktige anfört och sålunda tillstyrkt att bankoutskottet framlägger

förslag om pension åt Andersson. Fröken Andersson och herr Sjölin

har varit av skiljaktig mening och hänvisat till följande passus i pensioneringsnormema:

”Pension tillkommer tjänsteman, som lämnar sin anställning

hos riksdagen vid normal avgångsålder eller dessförinnan nödgas avgå

på grund av sjukdom eller olycksfall i tjänsten, under förutsättning att

tjänstemannen innehaft anställning under minst 15 riksdagar.” Då Nils

Andersson icke fyllt dessa krav, borde han enligt sistnämnda ledamöters

mening icke beredas pension.

Ehuru Andersson endast uppnått 64 levnadsår och 14 tjänsteår, finner

utskottet i likhet med riksgäldsfullmäktige, att Andersson bör kunna tillerkännas

någon pension, eftersom han skulle ha uppfyllt föreskrifterna

om levnads- och tjänsteår, därest åt honm kunnat beredas fortsatt tjänstgöring

hos riksdagen under ytterligare ett år. Pensionen synes lämpligen

böra fastställas till 900 kronor årligen samt utgå från det under huvudtiteln

Riksdagen och dess verk m. m. uppförda förslagsanslaget till pensioner

åt f. d. befattningshavare m. fl. Å beloppet torde få beräknas rörligt

tillägg enligt gällande grunder.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att redaktören Nils Andersson

må räknat från och med den 1 januari 1955 under sin återstående

livstid uppbära en årlig pension av 900 kronor, att

utgå från det under huvudtiteln Riksdagen och dess verk

m. m. uppförda förslagsanslaget till pensioner åt f. d. befattningshavare

m. fl.

Stockholm den 19 april 1955

På bankoutskottets vägnar:

FRANS SEVERIN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik, Mogård, Boo,

Kronstrand, Strandler, Eliasson och Björnberg;

från andra kammaren: herrar Severin i Stockholm, Nilsson i Landskrona,

Sköldin*, Carlsson i Tibro, Nygren*, Löfgren, Jönsson i Rossbol*

och Mellqvist*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.